PROPOSITIONEN OCH MOTIONEN
Propositionen
Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om patientombud och socialombud. Propositionen grundar sig på skrivningen i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering om att förbättra patient- och socialombudsmännens verksamhet.
Enligt propositionen införs i stället för de nuvarande ombudsmannabenämningarna de könsneutrala benämningarna patientombud och socialombud. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om ordnande av den verksamhet som utövas av patientombud och socialombud samt om patientombudens och socialombudens oberoende, behörighet och uppgifter. Dessutom föreslås det bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i patientombudens och socialombudens verksamhet.
Enligt propositionen ska patientombudens och socialombudens verksamhet ordnas av välfärdsområdena och Helsingfors stad i fråga om den offentliga och privata social- och hälsovården, företagshälsovården samt småbarnspedagogiken. Dessutom ska HUS-sammanslutningen ordna patientombudens verksamhet i fråga om den hälso- och sjukvård som sammanslutningen ordnar och producerar. Staten ska ordna patientombudens verksamhet i hälso- och sjukvård som ges vid statens sinnessjukhus, hälso- och sjukvårdstjänster som ordnas och produceras av Försvarsmakten och hälso- och sjukvårdstjänster som ordnas och produceras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Dessutom ska Arbetshälsoinstitutet ordna patientombudens verksamhet i de hälso- och sjukvårdstjänster som institutet producerar.
Ett tillräckligt antal patientombud och socialombud ska utses med beaktande av patienternas och klienternas servicebehov. Patientombudens och socialombudens uppgifter motsvarar i hög grad de nuvarande patientombudsmännens och socialombudsmännens uppgifter. För patientombudens och socialombudens verksamhet ska det i regel utses en ansvarig person som bland annat ska styra, samordna och utveckla patientombudens och socialombudens verksamhet samt tillsammans med dem årligen sammanställa en redogörelse om utvecklingen av patienternas och klienternas rättigheter och ställning för den som ordnar verksamheten. Välfärdsområdet kan också utse en ansvarig person separat för patientombudens verksamhet och för socialombudens verksamhet. Patientombudens och socialombudens oberoende och opartiskhet ska tryggas när de sköter sina uppgifter. Oberoendet tryggas bland annat genom att verksamheten ordnas åtskilt från uppgifter som anknyter till ordnande och produktion av social- och hälsovård. För uppgifterna som patientombud, socialombud eller ansvarig person för verksamheten förutsätts lämplig högre högskoleexamen och sådan kännedom om uppgiftsområdet som uppgiften kräver.
Den som har ansvar för att ordna patientombuds- och socialombudsverksamhet är personuppgiftsansvarig för handlingarna inom den verksamhet som organiseringsansvaret omfattar. I lagen föreslås det även bestämmelser om behandling av personuppgifter och anknytande skyddsåtgärder, om skyldighet att dokumentera och registrera uppgifter och om bevaringstid för handlingar. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska enligt den föreslagna lagen föra ett riksomfattande register över patientombud och socialombud.
Syftet med lagen är att främja tillgodoseendet av rättigheterna och rättsskyddet för patienter samt klienter inom socialvården och småbarnspedagogiken genom att förbättra patientombudens och socialombudens verksamhetsbetingelser och oberoende samt kvaliteten på verksamheten.
I och med den föreslagna lagen upphävs de nuvarande bestämmelserna om patientombudsmän och socialombudsmän i lagen om patientens ställning och rättigheter och lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Därtill föreslås det att bestämmelserna om socialombudsmän i lagen om småbarnspedagogik ändras.
Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2024. Bestämmelserna om dokumentering och registrering av uppgifter samt bestämmelsen om registreringsskyldighet för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska tillämpas senast från och med den 1 januari 2025. I lagen föreslås dessutom en övergångsbestämmelse om behörighetsvillkoren för patientombud.
Lagmotionen
LM 79/2022 rd. Lagmotionens innehåll är i övrigt detsamma som i den aktuella propositionen, men till skillnad från propositionens förslag till lag om patientombud och socialombud föreslås det i motionen också en uppgift som ombud för personer med funktionsnedsättning. Ombudet för personer med funktionsnedsättning skulle ha i uppgift att främja likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning och deras rättigheter samt tjänsternas tillgänglighet.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om patientombud och socialombud. I stället för de nuvarande ombudsmannabenämningarna införs de könsneutrala benämningarna patientombud och socialombud. Det föreslås bestämmelser om ordnandet av ombudens verksamhet samt om deras oberoende ställning, behörighet och uppgifter. Dessutom föreslås det bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i patientombudens och socialombudens verksamhet.
Propositionens mål är att främja tillgodoseendet av patientens rättigheter och rättssäkerhet samt klientens rättigheter och rättssäkerhet inom socialvården och småbarnspedagogiken genom att förbättra verksamhetsförutsättningarna för och kvaliteten på patientombudens och socialombudens verksamhet.
Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2024. Bestämmelserna om dokumenterings- och registreringsskyldighet tillämpas dock först från och med den 1 januari 2025, så att anordnarna av verksamheten har tillräckligt med tid för att skaffa informationssystem och förbereda fullgörandet av skyldigheterna.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens mål är nödvändiga och relevanta. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna nedan.
Organiseringen av patientombudens och socialombudens verksamhet
Enligt propositionen ska välfärdsområdena och Helsingfors stad ordna patientombudens och socialombudens verksamhet inom den offentliga och den privata social- och hälsovården, företagshälsovården och småbarnspedagogiken. Dessutom ordnar HUS-sammanslutningen, statens sinnessjukhus, Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och Arbetshälsoinstitutet patientombudens verksamhet i fråga om den hälso- och sjukvård som de tillhandahåller.
En väsentlig ändring i förhållande till nuläget är att privata serviceproducenter inom hälso- och sjukvården inte längre ordnar patientombudsverksamhet vid sina verksamhetsenheter på samma sätt som för närvarande. De privata serviceproducenterna ska dock även i fortsättningen bland annat informera sina patienter om möjligheten att framställa anmärkning samt behandla inkomna anmärkningar och svara för egenkontrollen av sina tjänster. Målet är att genom en centralisering av verksamheten till välfärdsområdena harmonisera patient- och socialombudens verksamhet.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att propositionen inte innehåller en tillräcklig bedömning av alternativa sätt att ordna patientombudens verksamhet inom den privata hälso- och sjukvården. Det uttrycktes också oro över att centraliseringen av verksamheten urholkar det nuvarande fungerande patientombudsmannasystemet hos stora privata serviceproducenter. Sakkunniga påpekade också att serviceproducenterna inom hälso- och sjukvården även i fortsättningen bör ha möjlighet att själva ordna patientombudens verksamhet i fråga om den hälso- och sjukvård de producerar.
Enligt propositionen (s. 29) har alternativa sätt att ordna verksamheten bedömts under beredningen, men på grund av den bristande enhetligheten och kvalitetsskillnaderna ansågs det inte vara ändamålsenligt att bevara nuläget när det gäller att ordna patientombudens verksamhet. Det bedöms att välfärdsområdena i egenskap av större anordnare av service har bättre möjligheter än mindre aktörer att ordna patientombudens och socialombudens verksamhet på ett högklassigt och enhetligt sätt samt så att också ombudens oberoende och opartiskhet kan tryggas.
I propositionen påpekas det (s. 30) att större tjänsteproducenter eller sådana mindre tjänsteproducenter som samarbetat med andra ofta har klarat av att ordna patientombudsmannens verksamhet på ett mycket bra sätt, varför det också skulle vara möjligt att bevara det nuvarande tillståndet i fråga om sådan verksamhet. Ett alternativ där endast vissa privata tjänsteproducenter skulle ha haft möjlighet att ordna patientombudsverksamhet skulle ha förutsatt en regleringsmodell som behandlar de privata tjänsteproducenterna lika och eventuellt ett nytt tillståndsförfarande där förutsättningarna för att ordna patientombudsverksamhet skulle ha bedömts. En enhetlig lösning när det gäller att ordna patientombudens verksamhet inom den privata hälso- och sjukvården är också enklare ur patientens synvinkel. Centraliseringen av verksamheten motsvarar också organiseringen av socialombudens verksamhet, vilket medför samverkanseffekter och gör verksamheten bättre harmoniserad.
Utskottet anser det vara viktigt att man bevakar vilka konsekvenser centraliseringen av verksamheten har för ombudens verksamhet och för tillgången till tjänster. Utskottet betonar att välfärdsområdena, HUS-sammanslutningen och Helsingfors stad har möjlighet att samarbeta med andra välfärdsområden och att av dem skaffa patient- och socialombudstjänster i enlighet med lagen om välfärdsområden (611/2021). Dessutom har välfärdsområdena i enlighet med 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) möjlighet att skaffa patient- och socialombudstjänster av privata tjänsteproducenter.
Utskottet påpekar dessutom att privata tjänsteproducenter även i fortsättningen kan ge sina patienter och klienter allmän rådgivning som berör social- och hälsovården samt klientens och patientens ställning och rättigheter. Propositionen ändrar inte heller de skyldigheter som gäller den privata tjänsteproducentens egenkontroll och säkerställandet av tjänsternas kvalitet och säkerhet. Dessutom har privata tjänsteproducenter fortfarande den skyldighet som anges i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, nedan kallad patientlagen) och lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, nedan kallad klientlagen) att lämna sina patienter och klienter tillräcklig information om rätten att framställa anmärkning och att göra det så enkelt för dem som möjligt att framställa anmärkning.
Uppgifter
Patientombudens och socialombudens uppgifter enligt 8 § i lagförslaget motsvarar i stor utsträckning patientombudsmannens och socialombudsmannens nuvarande uppgifter. Till uppgifterna hör bland annat att ge råd till patienter, klienter och deras anhöriga om patienternas och klienternas rättigheter, bistå med att framställa en anmärkning och informera om deras rättigheter. Patient- och socialombuden ska därtill även i övrigt arbeta för att främja och tillgodose patientens och klientens rättigheter, vilket bland annat inbegriper samarbete med olika aktörer.
Enligt 2 § i lagförslaget ska välfärdsområdet dessutom utse en ansvarig person för patientombudens och socialombudens verksamhet, som har i uppgift att se till att patientombudens och socialombudens verksamhet är enhetlig och av hög kvalitet genom att samordna verksamheten och ge vägledning och anvisningar om verksamhetspraxis till patient- och socialombuden.
Utskottet anser det vara ändamålsenligt att patient- och socialombudens uppgifter inte har uppräknats uttömmande i lagen, eftersom de behövliga åtgärderna kan variera i fråga om varje enskild kund och situation. Dessutom är det motiverat att patient- och socialombuden samt anordnaren av patient- och socialombudsverksamheten ges möjlighet att utveckla sin verksamhet så att den bäst tjänar främjandet av klienternas och patienternas rättigheter. Utskottet betonar att bestämmelserna om patient- och socialombud på lika villkor omfattar alla patient- och klientgrupper oberoende av ålder och bakgrund.
Vid utfrågningen av sakkunniga framfördes att det eventuellt finns behov av att komplettera bestämmelserna om patient- och socialombudens uppgifter med en skyldighet att vid behov bistå vid anförande av klagomål, eftersom det är svårt att hos någon annan instans få hjälp med att anföra klagomål. Enligt social- och hälsovårdsministeriet skulle en skyldighet att hjälpa patienten eller klienten med att anföra klagomål eller upprätta andra rättsliga handlingar förutsätta både till-läggsresurser och krav på juridiskt kunnande för patient- och socialombudsverksamhetens del. Utskottet noterar dock att patient- och socialombuden fortfarande kan bistå vid anförandet av klagomål, om de har resurser och kompetens för det.
Utskottet välkomnar att det i 8 § i lagförslaget också föreslås att det årligen sammanställs en redogörelse om patientombudens verksamhet till anordnaren av verksamheten. Det här förfarandet tillämpas redan nu i fråga om socialombudsmännens verksamhet. Välfärdsområdet och andra aktörer som ordnar tjänster kan utnyttja redogörelsen när de utvecklar tjänsterna. Dessutom har exempelvis tillsynsmyndigheten alltid möjlighet att begära en utredning av välfärdsområdet eller någon annan anordnare med anledning av missförhållanden som lyfts fram i patient- eller social-ombudens redogörelse. Utskottet fäster vikt vid den utgångspunkt som lyfts fram i specialmotiveringen (s. 64), enligt vilken det är motiverat att tidpunkten för inlämnandet av redogörelsen infaller med hänsyn till tidsplanen för beredningen av välfärdsområdets budget. På det sättet ska eventuella behov av tilläggsresurser som framkommit kunna beaktas i tid vid uppgörandet av budgeten.
Inkluderande av småbarnspedagogiska tjänster i socialombudens uppgiftsområde
I propositionen föreslås det att välfärdsområdena ska ordna socialombudens verksamhet i fråga om de småbarnspedagogiska tjänster som ordnas och tillhandahålls av kommuner och privata aktörer. Också enligt 53 § i den gällande lagen om småbarnspedagogik (540/2018) omfattas social-ombudsmannens uppgifter av sådana socialombudsmannauppgifter som berör tjänster inom den småbarnspedagogik som ordnas och tillhandahålls av kommuner och privata aktörer.
Sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid att småbarnspedagogiken inte är en socialtjänst och att välfärdsområdena inte ansvarar för anordnandet av småbarnspedagogisk verksamhet. Därför ansågs det motiverat att rådgivning som berör rättsskyddet för klienterna inom småbarnspedagogiken bör ordnas separat.
Enligt social- och hälsovårdsministeriet har det inte funnits förutsättningar att inom tidsplanen för beredningen av propositionen särskilja småbarnspedagogiken från socialombudens uppgiftsområde, eftersom det skulle kräva en separat beredningsprocess inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Det skulle också kräva att det upprättas en ny organisation för skötseln av uppgiften och att det reserveras finansiering för den. Därför har man vid beredningen beslutat att åtminstone inte tills vidare göra ändringar i förhållande till nuläget när det gäller rådgivning i rättsskyddsfrågor inom småbarnspedagogiken.
Utskottet betonar att man vid organiseringen av verksamheten bör säkerställa att det socialombud som sköter socialombudsuppgifter som gäller småbarnspedagogiken är förtrogen med uppgiftsområdet i fråga och har den kompetens som behövs till exempel om barns rättigheter och rättsmedel. Det välfärdsområde som har hand om att ordna patient- och socialombudsverksamheten ansvarar för att dess ombud har tillräcklig kompetens samt för fortbildningen av ombuden.
Utskottet anser att skötseln av uppgifterna inom småbarnspedagogiken som en del av socialombudets uppgifter bör bevakas och utvärderas samt att det vid behov bör beredas en separat lösning i fråga om rättsskyddsrådgivningen inom småbarnspedagogiken. Dessutom betonar utskottet att välfärdsområdenas informationsskyldighet enligt 2 § 5 mom. i lagförslaget också gäller social-ombudens verksamhet inom småbarnspedagogiken.
Kompetens och tillräckligt antal ombud
Enligt 6 § i lagförslaget är den som har en för uppgiften lämplig högre högskoleexamen och sådan kännedom om uppgiftsområdet som uppgiften kräver behörig för uppgiften som patientombud, socialombud och ansvarig person för verksamheten. Det föreslås inga närmare bestämmelser om antalet patientombud eller socialombud eller om personaldimensioneringen. Enligt propositionen ska det utses ett tillräckligt antal patientombud och socialombud med beaktande av patienternas och klienternas servicebehov.
Utskottet anser att det är ändamålsenligt att varje välfärdsområde och andra aktörer som ansvarar för att ordna verksamheten själva bedömer vilket antal patientombud och socialombud som är tillräckligt, eftersom dessa bäst känner till vilket servicebehov patienterna och klienterna i området eller hos myndigheten har. Antalet patientombud och socialombud samt ansvariga personer som utses beror i hög grad på välfärdsområdets storlek och patient- och klientantal samt patienternas och klienternas servicebehov. Enligt en utredning från social- och hälsovårdsministeriet skulle en ombudsresurs som är anknuten till befolkningsunderlaget sannolikt leda till en situation där det finns för lite resurser för verksamheten i en del områden medan resurserna i andra områden möjliggör ett förhållandevis mångsidigt utbud av ombudstjänster. Därför skulle resurser som grundar sig på ett kalkylerat behov anknutet till befolkningsunderlaget sannolikt inte riktas på ett ändamålsenligt sätt.
Dessutom ger de föreslagna bestämmelserna dem som har ansvar för ordnandet av tjänsterna prövningsrätt vid tillsättandet av patientombud och socialombud, bland annat i fråga om den kännedom om uppgiftsområdet som krävs för uppgiften. Det beror också på ombudets kompetens om han eller hon kan sköta uppgifter som både patientombud och socialombud.
Utskottet betonar att tillräckliga resurser bör reserveras för att ordna patient- och socialombudstjänsterna så att patienterna och klienterna faktiskt har tillgång till tjänsterna på ett behörigt och jämlikt sätt. Utskottet framhåller att det är viktigt att tillsynsmyndigheterna efter lagens ikraftträdande bevakar hur de resurser som anvisats för verksamheten räcker till inom välfärdsområdena och andra enheter som har ansvar för ordnandet av tjänsterna.
Utskottet understryker också att patient- och socialombudstjänsterna ska vara tillgängliga för alla patient- och klientgrupper och att en del klientgrupper behöver mer rådgivning i rättsskyddsfrågor. När tjänsterna ordnas och resurserna allokeras ska man således ta hänsyn till de varierande behoven hos olika klientgrupper, såsom äldre, barn och personer med funktionsnedsättning. Patientombuden och socialombuden ska i tillräcklig utsträckning vara anträffbara via olika medel för kommunikation och vid behov vara anträffbara personligen eller till exempel med hjälp av videoförbindelse eller distanskontakt. Ombudet ska också besvara klienterna inom rimlig tid. Den rådgivning som ges av ombuden ska också beakta olika patient- och klientgruppers behov. Till exempel i rådgivningen till barn och unga ska ombuden ta hänsyn till barnens och de ungas ålder. I specialmotiveringen till propositionen konstateras det att kompetenskraven för patient- och socialombud behöver preciseras särskilt i fråga om rättigheterna för barn och personer med funktionsnedsättning.
Oberoende och opartiskhet
Enligt 5 § i lagförslaget ska den som ansvarar för att ordna patientombudens och socialombudens verksamhet ordna verksamheten så att patientombudens och socialombudens oberoende och opartiskhet tryggas när de utför sina uppgifter. Oberoendet tryggas för sin del av 2 § i lagförslaget, enligt vilken patientombudens och socialombudens verksamhet ska ordnas som en enhetlig administrativ helhet som är åtskild från välfärdsområdets uppgifter som gäller ordnande och produktion av social- och hälsovård. Patientombuden och socialombuden kan således inte sköta uppgifter som berör ordnandet av social- och hälsovården eller delta i tillhandahållandet av social- och hälsovårdstjänster inom välfärdsområdet i fråga. Välfärdsområdena ska dock besluta närmare om hur patient- och socialombudens verksamhet organiseras, och verksamheten kan administrativt placeras i välfärdsområdets organisation på det sätt som välfärdsområdet anser ändamåls-enligt.
Vid utskottets utfrågning ansåg en del sakkunniga att det med tanke på patient- och socialombudens oberoende och opartiskhet hade varit motiverat att verksamheten åtskiljs från de organisationer som har ansvar för att ordna tjänsterna inom social- och hälsovården. Ombudsverksamheten skulle då skötas vid en separat organisation, till exempel vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), som svarar för tillsynen över verksamheten, eller vid regionförvaltningsverket.
Utskottet påpekar att det är ändamålsenligt att patientombudens och socialombudens verksamhet ordnas åtskilt från tillsynsmyndigheten, eftersom det inte hör till patientombudens och socialombudens uppgift att vara tillsynsmyndighet. Dessutom är det viktigt att ombuden arbetar nära klienterna och de tjänster som produceras för att den rådgivning som ombuden ger ska kunna fås med låg tröskel och att ombuden har kännedom om organisationen och tjänsterna.
Handlingar och rätten att få uppgifter
Propositionen innehåller nya bestämmelser om den personuppgiftsansvarige (9 §), behandling av personuppgifter (10 §), dokumentering och registrering av uppgifter (11 §), förvaring av handlingar (12 §) samt patientombudets och socialombudets rätt att få uppgifter (13 §). De föreslagna bestämmelserna motsvarar enligt propositionen kraven i grundlagen och EU:s dataskyddsförordning.
Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning aktualiserades flera frågor om hur behandlingen av personuppgifter och rätten att få uppgifter ska genomföras i praktiken. Dylika frågor kommer även i fortsättningen att avgöras i patient- och socialombudens verksamhet. Det är inte möjligt att reglera alla dessa frågor uttömmande på författningsnivå. Utskottet föreslår till dessa delar inga ändringar i lagförslagets bestämmelser om handlingar och rätt att få uppgifter.
Utskottet påpekar för tydlighetens skull att på handlingarna inom patient- och socialombudsverksamheten tillämpas utöver den föreslagna lagen bland annat lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Tillämpliga blir också bestämmelserna i patientlagen och klientlagen. Riksdagen behandlar för närvarande regeringens proposition med förslag till lag om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och till lagar som har samband med den (RP 246/2022 rd), där det föreslås bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt i fråga om klientuppgifter inom social- och hälsovården samt om definitionen av utomstående och givande av samtycke. De föreslagna bestämmelserna ska ersätta motsvarande bestämmelser i patientlagen och klientlagen.
I 51 § i förslaget till lag om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården föreslås det bestämmelser om minderårigas rätt att förbjuda att deras uppgifter lämnas ut till vårdnadshavaren. Av den orsaken föreslår utskottet att hänvisningarna till patientlagen och klientlagen i 10 § 3 mom. i lagförslag 1 ändras så att det hänvisas till 51 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården.
Tillsyn
Tillsyn över patient- och socialombudens verksamhet utövas enligt 14 § i lagförslaget av regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, precis som i nuläget. Som ett nytt tillägg föreslås i propositionen att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska föra ett riksomfattande register över patientombud och socialombud.
Riksdagen behandlar för närvarande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillsynen över social- och hälsovården och till vissa andra lagar som har samband med den (RP 299/2022 rd). Om de lagförslag som ingår i propositionen godkänns, grundar sig också tillsynen över patientombudens och socialombudens verksamhet och tillsynsmyndigheternas rätt till information på den nya, ovan nämnda tillsynslagen.
Lagmotion LM 79/2002 rd
Utskottet påpekar att patientombudens och socialombudens uppgifter enligt lagförslaget också omfattar uppgifterna för det i lagmotionen föreslagna ombudet för personer med funktionsnedsättning. Patient- och socialombuden ska främja tillgodoseendet av lika rättigheter för klienter och patienter oberoende av deras ställning, samt i synnerhet beakta klient- och patientgrupper som är i utsatt ställning och som ofta också i större utsträckning är i behov av patient- och socialombudens rådgivning och tjänster. Utskottet föreslår därför att bestämmelser om patientombud och socialombud utfärdas på det sätt som föreslås i propositionen och att lagmotion LM 79/2022 rd förkastas.