Motivering
1.Sammanfattning av våra förslag
Social- och hälsovårdsutskottet tar i sitt
utlåtande om budgetpropositionen för 2011 förtjänstfullt
ställning till en rad viktiga frågor, t.ex. problemen
med de kalkylerade statsandelarna till kommunerna och att de ökade
statsandelarna inte disponeras enligt de rikstäckande prioriteringarna
i kommunerna eller över lag för social- och hälsovårdstjänster
och att regeringen föreslår uppenbart otillräckliga
höjningar av statsandelarna. Utskottet anser också helt
riktigt att behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet
måste slopas och att det behövs mer särskilda
statsandelar. Men de mest centrala problemen, kommunernas ekonomi
och statsandelar och de sociala bidragen, ges för lite
utrymme.
Mina förslag i fråga om social- och hälsovårdsministeriets
huvudtitel i budgeten är en del av vänsterförbundets
riksdagsgrupps skuggbudget för 2011. Där föreslås
det
- att kommunernas statsandelar ska
höjas betydligt mer än regeringen föreslår
för att trygga och förbättra den kommunala
social- och hälsovården, för att äldre
som fyllt 70 ska ha garanterad rätt till omsorg och för att
omsorgsgarantin i likhet med vårdgarantin ska kunna utvidgas
till omsorgstjänsterna och ersättningen till närståendevårdare
och deras möjligheter att anställa avbytare vid
ständig närståendevård förbättras
- att de grundtrygghetsrelaterade minimibidragen ska samordnas
och höjs till 750 euro i månaden. Till de här
minimibidragen räknas grunddagpenning enligt utkomstskyddet
för arbetslösa och arbetsmarknadsstödet,
sjukförsäkringens sjuk-, moderskaps- och föräldradagpenning,
specialvårdspenningen, rehabiliteringspenningen och garantipensionen
som kompletterar den minsta folkpensionen,
- att utkomststödets grunddel höjs med
100 euro i månaden och
- att barnbidraget i sin helhet ska betraktas som prioriterad
inkomst när utkomststödets grunddel räknas
ut.
I gruppens skuggbudget föreslås det vidare
- att familjer ska få mer
stöd genom höjt barnbidrag och
- att besvärsnämnden för social
trygghet får mer resurser för att påskynda
beslut om besvär som gäller den sociala tryggheten.
Vänsterförbundets riksdagsgrupp har flera år
i rad föreslagit att behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet
ska slopas som ett led i ett batteri åtgärder
för att undanröja så kallade fattigdomsfällor
och för att de som arbetar ska få en större
andel av förvärvsinkomsterna i reda pengar om
familjen får minimibidrag. Nu föreslår
social- och hälsovårdsutskottet i sitt utlåtande
att behovsprövningen ska slopas eller att makens inkomster åtminstone
inte ska ha lika stort inflytande som nu.
I vår budgetmotion i budgeten för 2011 upprepar
vi att behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet
ska slopas. Vi föreslår 30 miljoner euro på moment
33.10.51 för att slopa behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet
i budgeten.
2. Statsandelarna
Det allmänna ska värna rättvisa i
samhället genom att producera skattefinansierade offentliga tjänster.
Om de upphandlas på den fria marknaden urholkar det låg-
och medelinkomsttagarnas tillgång till dem. Att rika betalar
mer skatt än fattiga och intäkterna används
för att tillhandahålla förmånlig
basservice är det bästa sättet att tillförsäkra
alla ett bra och rättvist liv.
Kommunerna spelar en viktig roll i att tillhandahålla
offentliga tjänster, eftersom största delen av
tjänsterna produceras av dem och de samkommuner som de
bildar. För att kommunerna ska ha skäliga möjligheter
att klara av den uppgiften måste de ha de nödvändiga
ekonomiska förutsättningarna för det.
Så är det inte nu.
Sammantaget ökar indexhöjningarna statsandelarna
till social- och hälsovården med omkring 94 miljoner
euro. Statsandelarna för basservicen ökar med
omkring 56,6 miljoner euro netto till följd av förändringarna
i invånarunderlag, åldersstruktur och andra avgörande
faktorer.
Regeringen föreslår att statsandelen för
kostnaderna för den grundläggande försörjningen höjs
med 29 miljoner euro jämfört med i år.
Tilllägget disponeras huvudsakligen för minimiförsörjningen
i sista hand, alltså den ökade tillväxten
i utgifterna för utkomststöd, eftersom utkomststödet
vid rådande höga arbetslöshet för allt
fler har blivit den primära inkomstkällan. Orsaken är
den att inte heller den nuvarande regeringen i sina budgetpropositioner
har föreslagit någon nivåhöjning
av minimibidragen enligt utkomststödet för arbetslösa,
arbetsmarknadsstödet eller grunddagpenningen enligt utkomststödet
för arbetslösa.
Statsandelen för kommunernas grundläggande
social- och hälsovårdsservice föreslås
bli höjd med 21,25 miljoner euro helt i enlighet med regeringsprogrammet.
Den njugga höjningen ska räcka till för
många goda ändamål, bland annat till
att genomföra reformerna av hälsovårdslagen
och handikappservicelagen, barnrådgivning, skol- och studenthälsovård
och bättre hemtjänster för barnfamiljer.
Social- och hälsovårdsutskottet lyfter helt riktigt
fram behovet av mer resurser för vård av mammor
med missbrukarproblem, eftersom finansieringen via Penningautomatföreningen
kommer att minska. Det är på det hela taget angeläget
att dra en tydligare gräns mellan budgetfinansieringen
av social- och hälsovården och Penningautomatföreningens
bidragsfinansiering.
Finlands kommunförbund uppskattar att kostnadseffekterna
enbart av de nya uppgifter som bestämts för kommunerna
kommer att vara hela 100 miljoner euro mer än regeringen
räknat med.
Utöver de här viktiga projekten är
de äldreomsorgstjänster som kommunerna producerar helt
otillräckliga. Närståendevårdarnas övermäktiga
arbetsbörda måste också åtgärdas.
Vänsterförbundets riksdagsgrupp har kommit med budgetmotioner
om ökade anslag också för de här ändamålen,
se närmare längre fram. Likaså har gruppen
föreslagit att arvodet till närståendevårdare
ska vara skattefritt.
Centralförbundet för Socialskydd och Hälsa bedömde
i samband med att undersökningen Socialbarometer 2010 offentliggjordes
att en fjärdedel av kommunerna 2010 kommer att se sina möjligheter
att trygga socialtjänsterna försämras
och inemot hälften av regionerna sina ekonomiska resurser
minska. En tredjedel av kommunerna kommer att ha svårare
att trygga den grundläggande hälso- och sjukvården
och för hälften av hälsovårdscentralerna
kommer de ekonomiska resurserna att krympa.
Enligt Centralförbundets bedömning har nedmonteringen
av servicen redan börjat. En fjärdedel av social-
och hälsovårdsledningen räknar med nedskärningar
i år. Samtidigt har lågkonjunkturen ökat
servicebehovet. Centralförbundets bedömning är
att det finns risk för att det ska uppstå en ny
grupp av marginaliserade, framför allt bland unga. Budskapet
i enkätsvaren är klart: Statsandelarna måste
höjas temporärt trots att statsskulden fortsatt ökar.
I ett läge där allt fler kommuners ekonomi
och alltså kapacitet att tillhandahålla bra social-
och hälsovård är allvarligt hotade räcker
det statliga stödet till kommunerna inte till. Därför
föreslår jag i linje med vänsterförbundets
riksdagsgrupps ståndpunkt att finansutskottet ökar
statsandelarna till kommunerna för social- och hälsovård.
Jag föreslår 680 miljoner euro till på moment 28.90.30
och av den summan
— 450 miljoner euro till höjda statsandelar till
social- och hälsovården,
— 150 miljoner till äldreomsorgsgarantin,
— 30 miljoner euro till bättre närståendevård och
— 50 miljoner euro till bättre assistentservice för
gravt handikappade.
3. De minsta bidragen
Som läget ser ut garanterar de minsta bidragen inte
ett människovärdigt liv. Dessutom beskattas de
minsta bidragen strängare än löneinkomster.
Skatten på dem lindras av det kommunala förvärvsinkomstavdraget
och andra avdrag på förvärvsinkomsterna.
Det är helt bakvänt att barnbidraget höjs
men att de som har det allra sämst ställt samtidigt
går miste om höjningen när utkomststödet
minskar. Nu går de familjer och ensamföräldrar
som har det allra sämst ställt miste om höjningen
av barnbidraget för familjer med fler än två barn, eftersom
varje cent i barnbidraget naggar utkomststödet.
För att stödja familjerna med de allra största ekonomiska
problemen i deras fostrargärning föreslår
vi att barnbidraget i sin helhet ska vara prioriterad inkomst i
utkomststödets grunddel. På grund av förslaget
stiger utgifterna för utkomststödet 2011 med 35
miljoner euro. Följaktligen föreslås
det 35 miljoner euro på moment 33.60.35 för att
barnbidragen ska fastställas i budgeten som prioriterad
inkomst i utkomststödet.
Vidare föreslås det en nivåhöjning
på 100 euro per månad i utkomststödet
för att hjälpa upp situationen för de
familjer som har det sämst ställt. Det föreslås
alltså 100 miljoner euro på moment 33.60.35 för
att höja utkomststödets grunddel i budgeten med
100 euro per månad.
Vidare föreslår vår grupp att familjer
ska stödjas genom att alla barnbidrag höjs med
15 euro antingen genom lag eller genom ett extra tillägg
till barnbidraget. På grund av förslaget stiger
utgifterna för barnbidragen 2011 med 165 miljoner euro.
Följaktligen föreslås det 15 miljoner
euro på moment 33.10.51 för att barnbidragen ska
höjas i budgeten med 165 euro per månad.
4. Orsaksbaserad minimitrygghet
4.1. En nivåhöjning av garantipensionen
I sin skuggbudget föreslår vänsterförbundets riksdagsgrupp
att garantipensionerna höjs från redan beslutade
685 till 750 euro i månaden från och med den 1
juli 2011.
Förslaget höjer garantipensionen med 65 euro i
månaden och betyder att cirka 218 000 nya pensionärer
med liten pension omfattas av garantipension utöver de
120 000 pensionärer som enligt lagen om garantipension
får pensionen.
Pensionsutgifterna för hela året stiger efter tillägget
med ca 216 miljoner euro.
På grund av förslaget stiger utgifterna för
garantipensionen 2011 med 108 miljoner euro. Uppskattningen bygger
på uppgifter om pensionstagarna 2008 och slutresultatet
påverkas också av inflationsjusteringen. Följaktligen
föreslås det 108 miljoner euro på moment
33.40.60 för att höja garantipensionerna i budgeten
till 750 euro i månaden räknat från den
1 juli 2011.
Nivån på den fulla folkpensionen och garantipensionen är
mycket låg med tanke på de stegrade och alltjämt
stigande levnadskostnaderna. Indexjusteringarna av pensionstagarnas
bostadsbidrag och små pensioner räcker inte till
för att täcka höjda hyror och energiräkningar.
Egenavgifterna inom hälso- och sjukvården för
dem som enbart får folkpension hör till de högsta
och läkemedelsersättningarna till de lägsta
i Europa.
En absolut fördel med garantipensionsreformen är
att garantipensionen bättre tryggar försörjningen
i synnerhet för personer som varit sjuka eller funktionshindrade
sedan barndomen och därför får folkpension
under en lång tid. Garantipensionen höjer också pensionsnivån
betydligt för personer som får liten folkpension
på grund av att de bott bara en kort tid i Finland.
Nackdelen med propositionen är att en pensionstagare
som får en pension på 686 euro i månaden, även
om han eller hon får bara en euro mer i pension än
garantipensionen, fortfarande kommer att vara en pensionär
med låga inkomster, alltså mindre än
1 000 euro i månaden, efter bostadsbidraget för
pensionstagare. Ändå kommer pensionstagaren inte
att ha någon som helst nytta av den lagfästa garantipensionen.
I det här avseendet är gränsen för
garantipensionen problematisk och väcker berättigad
kritik.
Jag anser att propositionen borde ha utgått från
det berättigade kravet att höja pensionen för pensionärer
med liten arbetspension. I den form som utskottet godkände
förslaget betyder det en hög tröskel
för små pensioner som en del av pensionärerna
kommer att snubbla på. Dagens folkpension med pensionsinkomstavdrag
minskar jämnt och lineärt i den takt andra inkomster — främst
arbetspensionsinkomster — stiger, ända upp till
1 200 euro. Garantipensionen innebär att det inom inkomstintervallet
686—1 200 euro kommer att finnas en grupp pensionärer
som genuint är låginkomsttagare men vars pension
inte kommer att stiga alls med garantipensionen. Det finns sammanlagt
554 000 sådana pensionärer som får folkpension
och en liten arbetspension men som blir utan garantipension.
I fråga om minimitryggheten föreslår
vänsterförbundets riksdagsgrupp att de minsta
bidragen enligt utkomstskyddet samordnas och att en socialpolitisk
strategi läggs upp för att minska antalet människor
som har för små inkomster. När det gäller
minimitryggheten föreslår jag att de grundläggande
trygghetsförmånerna samordnas och höjs
till 750 euro i månaden.
4.2. Vårt förslag till minimidagpenning enligt sjukförsäkringslagen
Vi föreslår att minimidagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen,
alltså t.ex. sjukdagpenningen, moderskapspenningen, föräldrapenningen,
specialvårdspenningen och rehabiliteringspenningen, höjs
från 551,04 till 750 euro i månaden, vilket också är
vårt förslag till full folkpension för
ensamboende räknat från den 1 juli 2011. Dagpenning
enligt sjukförsäkringen betalas enligt gällande
bestämmelser för ca 25 dagar i månaden.
Enligt vårt förslag är den nya nivån på minimidagpenningen
beräknad enligt 25 utbetalningsdagar alltså 30
euro per dag i stället för 22,04 euro som nu.
Höjningen är därmed 7,96 euro per dag.
På grund av förslaget stiger utgifterna för
dagpenningar enligt sjukförsäkringen 2011 med
27,8 miljoner euro. I kostnaderna ingår också merkostnader
på 5 miljoner euro för ett halvår på grund
av den föreslagna barnförhöjningen i
minimidagpenningen. Följaktligen föreslås
det 27 800 000 euro på moment 33.30.60 för att
höja minimidagpenningen enligt sjukförsäkringen
i budgeten till 750 euro i månaden räknat från
den 1 juli 2011.
4.3. Utkomstskyddet för arbetslösa
4.4.1. Höjning av arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen
Vi föreslår att arbetsmarknadsstödet
och grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa
höjs från 551,04 till 750 euro i månaden
räknat från den 1 juli 2011 (34,88 euro/dag,
höjning med 9,25 euro/dag), vilket också är
vårt förslag till full folkpension för
ensamboende räknat från den 1 juli 2011.
På grund av förslaget stiger utgifterna för grunddagpenning
enligt utkomstskyddet för arbetslösa 2011 med
244 miljoner euro. Följaktligen föreslår
jag 36 600 000 euro på moment 33.20.51
för budgetbaserad höjning av grunddagpenningen
enligt utkomstskyddet för arbetslösa till 750
euro i månaden räknat från den 1 juli 2011
och 207 400 000 euro på moment 33.20.52 för budgetbaserad
höjning av arbetsmarknadsstödet till 750 euro
i månaden räknat från samma datum.
Enligt vår skuggbudget ska arbetsmarknadsstödet
och grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa
kopplas direkt till folkpensionslagens bestämmelse om full
folkpension för ensamboende. Senare ändringar
i pensionsnivån ska automatiskt höja arbetsmarknadsstödet
och grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa.
4.4.2. Slopad behovsprövning av arbetsmarknadsstödet
Behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet föreslås
bli slopad eftersom den är en kvarleva från fattigvårdens
tid och inte hör hemma i ett system med individuell arbetslöshetsersättning.
Reformen innebär att de som får arbetsmarknadsstöd
behandlas på samma villkor som de som får inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning. Vårt förslag
undanröjer kopplingen mellan arbetsmarknadsstödet
för arbetslösa och makens inkomster eller stödtagarens
egna kapitalinkomster. Därmed blir vi kvitt en av de mekanismer
i den orsaksbaserade minimitryggheten som hindrar sysselsättning
och bevarar fattigdomsfällan.
På grund av förslaget stiger utgifterna för grunddagpenning
enligt utkomstskyddet för arbetslösa och arbetsmarknadsstödet
2011 med 30 miljoner euro. Följaktligen föreslås
30 miljoner euro på moment 33.20.52 för att slopa
behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet i budgeten räknat
från den 1 januari 2011.
För att underlätta sysselsättningen
föreslår vi också att bostadsbidrag och
utkomststöd ska vara betydligt mindre beroende av inkomsterna. Lagen
om bostadsbidrag föreslås bli ändrad
så att alla arbetslösa arbetssökande
kan ta emot jobb för mindre än sex månader
utan att bostadsbidraget sjunker på grund av inkomsterna.
Vidare föreslår vi att de som får utkomststöd
ska få tjäna 30 procent av sina förvärvsinkomster
och högst 300 euro i månaden (i dagsläget
20 procent respektive 150 euro i månaden) utan att så små förvärvsinkomster
ska kunna minska utkomststödet. Vårt förslag är
ett försök att undanröja den så kallade
byråkratifällan. På grund av förslaget
stiger utgifterna för grunddagpenning enligt utkomstskyddet
för arbetslösa och arbetsmarknadsstödet
2011 med 20 miljoner euro. Följaktligen föreslår
vi 20 miljoner euro på moment 33.10.54 för budgetbaserad
förbättring av bostadsbidraget.
Vänsterförbundets mål är
att personer med årliga inkomster under 10 000 euro inte
ska behöva betala skatt. I den första fasen är
det tänkt att beskattningen av små bidrag ska
lindras genom att grundavdraget höjs från regeringens
förslag om 2 250 till 3 000 euro 2011. På årsnivå kostar reformen
totalt 289 miljoner euro.
Genom att samordna grundtryggheten kan vi så småningom
införa en basinkomst (medborgarinkomst) när samhället är
redo för det.
5. Sociala tjänster och klientens ställning
5.1. Äldrebefolkningen
Regeringen har skrivit in vackra ord om de äldres villkor
i sitt program. Men inte heller den här budgeten avsätter
tillräckligt med resurser för att omsätta
ord i gärning. Vår riksdagsgrupp har föreslagit
en lag om äldretjänster (2006) respektive äldreomsorg
(2008) som garanterar alla äldre en adekvat trygghet. Kostnaderna
för staten ligger kring 100—150 miljoner euro.
Vår riksdagsgrupp föreslog ett tillägg
om 150 miljoner euro 2011 i en särskild budgetmotion.
5.2. Bättre stöd för närståendevård
och assistenter för gravt funktionshindrade
Regeringen har glömt bort stödet till närståendevård
i budgetpropositionen. För att förbättra
det kommer det att behövas minst 120 miljoner euro under
regeringsperioden. Regeringen utfäste sig också att
stegvis förbättra assistentservicen till funktionshindrade.
Det är positivt att regeringen gör en öppning
i budgetpropositionen, men pengarna räcker inte till.
5.3. Det brister fortfarande allvarligt i rättssäkerheten
för dem som söker socialbidrag
När människor på rättslig
väg söker ändring i ärenden
som gäller social trygghet är det fråga om
olika slag av kriser och omställningar i deras liv, som
sjukdom, arbetsoförmåga och behov av rehabilitering.
År 2006 drev Vanhanens första regering med sin
majoritet i riksdagen igenom en lag (om besvärsnämnden
för social trygghet) för att ändra namnet
på prövningsnämnden och lägga
ner de regionala socialförsäkringsnämnderna
i anknytning till Folkpensionsanstalten. Nämndernas uppgifter övertogs
av besvärsnämnden för social trygghet
(f.d. prövningsnämnden) i Helsingfors. I och med
lagen lades de regionala socialförsäkringsnämnder
ned som redan i mer än 40 års tid hade verkat
i Lahtis, Åbo, Seinäjoki, Kuopio och
Uleåborg (ShUB 34/2006 rd—RP 167/2006
rd).
I min reservation 2006 (ShUB 34/2006 rd— Reservation
1) bedömde jag att lagförslaget ytterligare skulle
förlänga behandlingstiderna (som redan då var
uppe i 1,5 år i Helsingfors) och omöjliggöra
lokal kompetens i behandlingen, vilket skulle kunna försämra
de sökandes rättssäkerhet och strida
mot närhetsprincipen i behandlingen av ärenden.
Min bedömning av den kommande utvecklingen visar sig nu
vara riktig.
Lagreformen 2008 avsåg att korta ner behandlingstiderna
i besvärsärenden från i snitt 13 månader
till 6 månader (ShUB 8/2008 rd—RP 58/2008
rd). I värsta fall förlängdes den genomsnittliga
behandlingstiden av besvär till 17 månader. Även
om behandlingstiden var 2,2 månader kortare än året
innan, är 14,8 månader en fullständigt
oskälig tid för att behandla sociala trygghetsförmåner.
I budgetpropositionen för 2011 avdelas 4 475 000
euro för besvärsnämnden för
social trygghet. Anslaget är otillräckligt och
bör därför höjas vid budgetbehandlingen
i riksdagen.
Jag föreslår 405 000 euro till på moment 33.01.03
för besvärsnämndens omkostnader.