Allmänt

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar att det allmänna målet för Finlands EU-politik enligt redogörelsen är en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar europeisk union. EU har förbundit sig till att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). Enligt redogörelsen har Finland som mål att fortsätta med åtgärder genom vilka EU kan byggas upp till världens mest konkurrenskraftiga och socialt sett mest inkluderande klimatneutrala ekonomi. 

Social- och hälsovårdsutskottet lämnade utlåtanden om tidigare redogörelser för EU-politiken åren 2009 och 2013 (ShUU 10/2009 rd och ShUU 12/2013 rd). I dem noterade utskottet särskilt att de utmaningar som den bosättningsbaserade sociala tryggheten innebär hade åsidosatts i redogörelserna. Den viktigaste frågan när det gäller EU-politiken är ur social- och hälsovårdsutskottets synpunkt hur Finlands skattefinansierade system för social trygghet och service, som erbjuder universella tjänster och socialskyddsförmåner, ska kunna bevaras och dess hållbarhet tryggas, när ändringar av systemet måste göras punktvis och i samband med den övriga utvecklingen av inremarknadslagstiftningen i stället för med utgångspunkt i landets egna förutsättningar och behov. Utskottet konstaterar att man inte heller i den aktuella redogörelsen tar itu med de utmaningar som den bosättningsbaserade sociala tryggheten innebär. 

EU:s sociala dimension

Den del av redogörelsen som har störst betydelse med tanke på social- och hälsovårdsutskottets ansvarsområde gäller den sociala dimensionen, ett rättvist arbetsliv och en verkningsfull hälsopolitik. 

Utskottet välkomnar att utvecklingen av den sociala dimensionen är ett viktigt prioriterat område för EU. Enligt redogörelsen är målet att utveckla den allmänna välfärden i unionen och minska skillnaderna i levnadsstandard genom att minska fattigdom och ojämlikhet. Den sociala dimensionen lyfts fram i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som utskottet behandlar som en del av statsrådets utredning om kommissionens meddelande (E 59/2016 rd). 

Utskottet instämmer i redogörelsens uppfattning att det vid utvecklandet av den sociala dimensionen är viktigt att beakta mångfalden i de olika medlemsstaternas system. Medlemsländerna har ordnat sin social-, sysselsättnings-, hälso- och utbildningspolitik på olika sätt och enligt olika principer. Utskottet anser det vara viktigt att social- och hälsovårdspolitiken samt social- och hälsovårdssystemen, däribland pensionssystemet, i första hand hör till den nationella behörigheten, men stöder i linje med redogörelsen stärkandet av den sociala dimensionen och en modern minimireglering av de sociala rättigheterna och arbetslivet och ett effektivare genomförande av dem på unionsnivå. Utskottet anser att främjandet av medborgarnas välfärd och arbetsförmåga och stärkandet av den sociala dimensionen på europeisk nivå stöder unionens ekonomiska utveckling och konkurrenskraft. Den nordiska välfärdsmodellen har också mycket att bidra med till EU:s sociala dimension. 

Utskottet noterar att redogörelsen visserligen starkt lyfter fram främjandet av den sociala dimensionen, men ändå beskrivs innehållet i och metoderna för den sociala dimensionen ytligt. Utskottet anser att uppnåendet av effektiva resultat förutsätter att det konkreta innehållet i EU:s sociala dimension och Finlands mål för den förtydligas jämfört med nuläget. 

Välfärdsekonomin

Enligt redogörelsen beaktas välfärdsekonomin i EU-samarbetet. Det är enligt utskottet positivt att Finland aktivt främjar ett tänkesätt där satsningar på medborgarnas välfärd ses som en faktor som stöder hållbar ekonomisk tillväxt. På lång sikt ökar satsningarna på välfärd människornas funktionsförmåga, kompetens och arbetsförmåga, och därigenom också den ekonomiska utvecklingen och konkurrenskraften. Coronapandemin har i allt högre grad synliggjort kopplingen mellan miljöproblem och hälsa, och i förlängningen också sambandet med den ekonomiska utvecklingen. 

Utskottet noterar dock att välfärdsekonomin i redogörelsen i första hand ses som ett verktyg för hållbar ekonomisk tillväxt. Utskottet anser att en ökning av medborgarnas välfärd, hälsa och arbetsförmåga visserligen har en väsentlig inverkan på den ekonomiska utvecklingen, men de är också mål som är viktiga i sig. Utskottet anser att de positiva effekterna av främjandet av välfärden på välfärden och ekonomin bör identifieras bättre än för närvarande i EU-politiken. Likaså bör målen för främjandet av välfärden, vid sidan av främjandet av en hållbar ekonomi och klimatmålen, lyftas fram starkare som en del av riktlinjerna för den inre marknaden och handelspolitiken. 

Beredskap inför hot mot hälsan

I redogörelsen konstateras det att covid-19-pandemin har utmanat EU:s verksamhetsmiljö och dess centrala utgångspunkter. Den fria rörligheten är en av EU:s grundläggande friheter och en väsentlig del av den inre marknadens funktion, men bekämpningen av pandemin har krävt inskränkningar i rörligheten. Utskottet anser att Finland bör sträva efter att främja gemensamma europeiska metoder för att främja fri rörlighet under pandemin. Ett exempel på detta är kommissionens förslag i mars 2021 om ett digitalt grönt intyg som ska underlätta medborgarnas fria rörlighet inom EU under covid-19-pandemin. Målet är att det digitala gröna intyget godkänns i alla medlemsländer, varvid de nuvarande nationella begränsningarna kan hävas på ett samordnat sätt. 

Utskottet omfattar redogörelsens uppfattning att EU:s förmåga att reagera på och förbereda sig för gränsöverskridande hot mot människors hälsa måste stärkas. Utskottet har behandlat bekämpningen av gränsöverskridande hälsorisker och stärkandet av krisberedskapen vid Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar ECDC och Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA som en del av regelverket om Europeiska hälsounionen (ShUU 5/2021 rd, ShUU 6/2021 rd, ShUU 7/2021 rd). Utskottet anser det vara bra att man i redogörelsen lyfter fram vikten av ett mångsidigt samarbete på EU-nivå när det gäller att bekämpa hälsorisker. I en global kris som covid-19-pandemin anser utskottet att EU har bättre möjligheter att skydda befolkningens hälsa och ekonomi än de enskilda länderna. Utskottet erkänner till exempel den viktiga roll som Europeiska läkemedelsmyndigheten spelar när det gäller att bedöma säkerheten och effektiviteten hos coronavirusvacciner. Utskottet lyfter dock fram att det har förekommit utmaningar i samband med den gemensamma upphandlingen av vacciner. Utskottet noterar att alla medlemsstater inte har köpt vacciner enbart genom den gemensamma upphandlingen. 

Utskottet betonar dock i likhet med redogörelsen att bekämpningen av hälsorisker visserligen bör samordnas på EU-nivå, men ordnandet av hälsotjänster ska även i fortsättningen höra till medlemsstaternas behörighet. EU:s hälsopolitik stöder och kompletterar de nationella åtgärderna. Genom samarbete mellan medlemsländerna inom hälso- och sjukvården kan man till exempel stärka funktionsförmågan och hälsosäkerheten inom hälso- och sjukvården i Europa. Några exempel på detta är samarbetet vid behandlingen av försäljningstillstånd för läkemedel och vid bedömningen av hälso- och sjukvårdsteknik. 

Utskottet anser liksom redogörelsen att betydelsen av att utveckla försörjningsberedskapen har accentuerats i och med coronakrisen. Utskottet framhåller att EU i fortsättningen måste övervaka tillgången till kritiska läkemedel, medicintekniska produkter och utrustning bättre också under normala förhållanden. Utskottet instämmer i det redogörelsen säger om att EU:s mekanism för gemensam upphandling bör utvecklas så att medlemsländerna inte konkurrerar om samma resurser sinsemellan. Möjligheten till nationell kritisk upphandling bör dock bevaras.