Motivering

Allmänt

Social- och hälsovårdsutskottet granskar i detta utlåtande statsrådets principbeslut med avseende på dess social- och hälsovårdspolitiska konsekvenser. Utskottet framför social- och hälsovårdspolitiska synpunkter som framförts av utfrågade sakkunniga. Vissa talar för att projektet enligt principbeslutet ska genomföras, medan andra talar mot det. Utskottet uttalade sig också 2010 om statsrådets principbeslut om Fennovoima Ab:s ansökan (ShUU 8/2010 rd). Utskottet tar inte heller denna gång ställning till om principbeslutet ska upphävas eller fortsätta att gälla.

Statsrådets beslut bygger i enlighet med 5 § i kärnenergilagen på en bedömning av samhällets helhetsintresse. Statsrådet ska bedöma förenligheten med samhällets helhetsintresse med beaktande av för- och nackdelarna med att en anläggning uppförs och då särskilt fästa avseende vid vilka miljökonsekvenser anläggningen har och hur kärnbränsleförsörjningen och kärnavfallshanteringen är ordnade. Bedömningen av vad som är förenligt med samhällets helhetsintresse påverkas också väsentligt av annat än de social- och hälsovårdspolitiska synpunkter som förs fram i detta utlåtande.

Enligt principbeslutet har det inte framkommit några omständigheter som skulle tyda på att det kärnkraftverk som avses i ansökan inte skulle kunna uppföras på ett säkert sätt. Enligt statsrådet skulle ett nytt kärnkraftverk bidra till att målen i energi- och klimatstrategin uppnås. Målen är att trygga tillgången på el, hålla elpriset på en rimlig nivå, säkerställa en tillräckligt hög grad av självförsörjning i fråga om eltillförsel och hålla elproduktionens miljö- och klimatkonsekvenser på en rimlig nivå. Statsrådet konstaterar att kärnkraftverkets miljökonsekvenser under normal drift ligger på en acceptabel nivå i förhållande till uppnådda fördelar och är obetydliga i förhållande till miljökonsekvenserna av andra alternativa produktionsformer.

Hälsorisker

I sitt utlåtande om de tidigare principbesluten sade utskottet att det i princip uppstår hälsorisker i någon fas av produktionskedjan oavsett vilken energiform det handlar om. Den största fördelen med kärnkraftsbaserad energiproduktion är enligt utskottets åsikt fortfarande att man kan minska användningen av fossila bränslen. I ett folkhälsoperspektiv är användningen av fossila bränslen det sämsta sättet att producera energi, eftersom de partiklar som uppstår vid förbränningen orsakar ohälsa. När kolproducerad energi ersätts med kärnkraftsproducerad minskar mängden luftburna små partiklar.

Kärnkraftsbaserad produktion är förenad med hälsorisker i samband med anskaffningen av bränsle, dvs. uran, vid en kärnkraftverksolycka och vid hanteringen och lagringen av utbränt bränsle. Däremot är ett kärnkraftverk i normalbruk närapå riskfritt i hälsohänseende.

I riskhänseende kan uranbrytning jämställas med annan gruvverksamhet. Vid uranbrytning är det främst det radon som frigörs i luften och omgivningen som ger långtidsrisker, såsom vid all gruvdrift. Metoderna att bryta uran har förbättrats under de senaste åren och hälsoriskerna av brytningen, inte minst strålningsexponeringen, har därmed minskat.

Inte bara i Finland utan också i andra länder är strålskador som har att göra med kärnkraftverksdrift mycket ovanliga. I kol- eller torvkraftverk är utsläppen av radioaktiva ämnen från de använda bränslena under normal verksamhet klart större än i kärnkraftverk av motsvarande storlek. Också jämfört med den naturliga radioaktiviteten är de radioaktiva utsläppen till vatten och luft från de finländska kärnkraftverken obetydliga.

Kärnkraftsolycka

Utsläppen från en allvarlig olycka vid ett modernt kärnkraftverk beräknas vara mycket små jämfört med utsläppen till följd av olyckorna i Tjernobyl och Fukushima. Hälsoskadorna till följd av Tjernobylolyckan berodde till stor del på att områdets befolkning inte genast informerades om olyckan. Också i samband med Fukushimaolyckan påverkade samhällets och individens reaktioner exempelvis de hälsomässiga konsekvenserna av de överdimensionerade evakueringarna. I Fukushima skadades de gamla 60- och 70-talsreaktorerna, medan reaktorerna från 1980-talet och senare förblev oskadda.

De nya europeiska kärnkraftverken förutsätts hålla även vid dels härdsmälta, dels andra påfrestningar från potentiella olyckor, och enligt social- och hälsovårdsministeriets kommer utsläppen inte att utgöra något folkhälsoproblem ens vid en allvarlig olycka. Att uppföra anläggningar med nyaste teknik gör det dessutom möjligt att stänga ner mer riskutsatta anläggningar.

Matematiskt kalkylerat är olycksrisken liten men måste trots allt tas med i räkningen. Framför allt innebär det att invånarna i omgivningen måste skyddas vid eventuell fara för att strålningsexponeringen ska begränsas till minsta möjliga. Om det planerade kärnkraftverket uppförs i Pyhäjoki får också områdets myndigheter nya uppgifter och det ställs nya krav bland annat på samarbetet mellan räddningsmyndigheterna och hälso- och sjukvården. Utskottet påpekar också att den föreslagna anläggningen enligt Strålsäkerhetscentralens preliminära säkerhetsuppskattning inte som sådan uppfyller de inhemska säkerhetskraven. De största bristerna gäller beredskap mot externa och interna hot (flygplanskrascher, översvämningar och bränder) och allvarliga olyckor vid härdsmältor. Strålsäkerhetscentralen bedömer dock att anläggningen kan fås att uppfylla kraven genom ändringar i konstruktionen och genom analyser och experimentella bevis.

Utskottet uttrycker också sin oro över att centralen nu får mindre pengar. Nedskärningarna uppgår till cirka 2,7—3,0 miljoner euro under perioden 2014—2017. Sparkraven drabbar forskning som finansieras genom statsbudgeten och den vägen i synnerhet övervakningen av strålsäkerheten och beredskapen inför strålningsolyckor. Enligt uppgift kommer forskningen och utvecklingen inom strålsäkerhetsområdet att upphöra helt i Finland och nedskärningarna att leda till en minskning på 20—30 årsverken. Detta riskerar att leda till en kännbar försämring i fråga om landets kompetens inom strålsäkerhet och utrustningen för strålningsmätning, vilket direkt påverkar kärn- och strålsäkerheten i Finland.

Utbränt bränsle

Statsrådets tidigare principbeslut att godkänna en utbyggd slutförvaringsanläggning för utbränt kärnbränsle bygger på Strålsäkerhetscentralens säkerhetsbedömningar. Enligt den slutförvaringslösning som godkänts ska bränslet kapslas in och placeras i urberget på mer än 400 meters djup. Använt kärnbränsle är radioaktivt avfall som förblir högaktivt i åtminstone ett par hundra år och de medföljande riskerna går inte att förutse på ett tillförlitligt sätt. Frågan om slutförvaringen av det använda kärnbränslet i den anläggning som ansökan gäller har ännu inte lösts och Fennovoima är inte delägare i Posivas slutförvaringsanläggning. Också det utbrända bränslet från de existerande anläggningarna har funnits i mellanlager i flera tiotal år. Utskottet vill fortsatt understryka vikten av att ge akt på hälsoeffekter som överförs från en generation till en annan och anser att man måste finna en lösning på slutförvaringen av utbränt bränsle.

Avslutningsvis

Liksom utskottet konstaterade i sitt föregående kärnkraftsutlåtande utsätter all energiproduktion människans hälsa för risker, så även kärnkraften. Kärnkraftverk men också kol- och torvkraftverk avger små strålningsdoser till miljön. Även små strålningshalter är alltid förknippade med risk för cancer. Rangordningen för de olika energiformerna får man genom att jämföra riskerna. Kärnkraftverken ger bevisligen upphov till mindre hälsorisker än fossila bränslen.

Utskottet konstaterar att knäckfrågan med tanke på hälsoriskerna med att bygga ut kärnkraften är om produktionen och användningen av fossila bränslen minskar till följd av kärnkraftstillskottet. Svaret beror snarare på många andra beslut än på hållningen till den aktuella ansökningen.