Motivering

Allmänt

Enligt den allmänna motiveringen till budgetpropositionen beräknas åtgärderna där sammantaget sett förbättra kommunernas finansiella situation jämfört med 2006 med 424 miljoner euro netto inklusive indexförhöjningar. Sammanlagt 75 miljoner euro föreslås för det nationella hälsovårdsprojektet och utvecklingsprojektet inom det sociala området. Den sista posten av översynen av kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner 2005—2008 tidigareläggs och betalas ut till kommunerna 2007.

Syftet med kommun- och servicestrukturreformen är bland annat att förbättra sättet att tillhandahålla och organisera tjänster, revidera finansieringen och statsandelarna för kommunerna och se över arbetsfördelningen mellan kommuner och stat för att kommunerna ska ha en stark strukturell och ekonomisk grund när de ordnar och tillhandahåller obligatoriska tjänster och utvecklar sin verksamhet. Tanken är således att förbättra produktiviteten och dämpa kostnadsökningen i kommunerna samt att skapa förutsättningar för bättre styrning av de kommunala tjänsterna.

Kommunekonomin beräknas fortfarande uppvisa ett litet underskott 2007. Den förväntade förbättringen i ekonomin hänför sig till att skatteintäkterna och statsandelarna ökar med ungefär 4,5 procent, medan ökningen i de totala utgifterna beräknas vara något långsammare, 3,5 procent.

Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde står för drygt 11 miljarder euro av hela beloppet i budgetpropositionen. Det är cirka 3,4 procent mer än i budgeten för i år. De största anslagsökningarna är 280 miljoner euro till statsandelarna för social- och hälsovården, omkring 67 miljoner euro till statsandelen för pensionsförsäkring och cirka 54 miljoner euro till statsandelen för sjukförsäkringen. Indexjusteringen av utgifterna för utkomstskydd ökar statens utgifter med drygt 50 miljoner euro. Förmåner och tjänster för att ge barn och pensionärer bättre förhållanden föreslås öka med inemot 40 miljoner euro.

Det är positivt att budgetpropositionen innehåller vissa socialpolitiska insatser som styr stöden och tjänsterna i synnerhet till barnfamiljer, funktionshindrade, företagare, pensionärer och veteraner, framhåller utskottet.

I anknytning till budgetpropositionen har regeringen också lämnat en proposition till riksdagen bland annat med förslag till lag om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp (RP 166/2006 rd). Genom propositionen ges gravt hörselskadade, hörsel- och synskadade och personer med talskador bättre möjligheter att få tolktjänster. Samtidigt utökas funktionshindrades rätt att delta i dagverksamhet. Dessutom har regeringen föreslagit förhöjningar i vissa handikappförmåner (RP 164/2006 rd). Utskottet behandlar förslagen i samband med utskottsbehandlingen av propositionerna.

Hälsofrämjande verksamhet

Anslaget för hälsofrämjande verksamhet 2007 uppgår till 7 800 000 euro. Det är en ökning med 300 000 euro. Enligt uppgifter till utskottet handlar det dock om interna överföringar som i själva verket inte höjer anslaget för hälsofrämjande verksamhet. I utlåtandena om budgetpropositionerna på senare år har social- och hälsovårdsutskottet understrukit att hälsofrämjande verksamhet spelar en viktig roll för folkhälsan och anfört kritik mot att anslaget nominellt sett legat på samma nivå.

Utskottet påpekar särskilt att de socioekonomiska hälsoskillnaderna har ökat ytterligare. Alla befolkningsgrupper har inte haft lika stor nytta av att det allmänna hälsotillståndet bland oss finländare har blivit bättre och livslängden blivit längre. I Finland är skillnaderna i dödlighet mellan olika socialgrupper betydligt större än i många andra länder i Europa. Rökning, alkoholmissbruk och fetma har ökat i de lågutbildade befolkningsgrupperna, och har således medverkat till större hälsoskillnader. Särskilt oroväckande är utvecklingen i hälsoskillnader bland barn. Genom att reducera hälsoskillnaderna kan vi bland annat förebygga social utsatthet och minska behovet av social- och hälsovård, men också påverka tillgången till arbetskraft.

Hälsofrämjande insatser bör integreras i allt samhälleligt beslutsfattande. Ett av målen med Finlands EU-ordförandeskap är att EU beaktar konsekvenserna för medborgarnas hälsa i alla beslut. I början av året ändrades folkhälsolagen och lagändringen förpliktar kommunerna att följa upp hur hälsotillståndet utvecklas i alla befolkningsgrupper och vilka faktorer som påverkar hälsotillståndet. Med hjälp av informationssystem som enkom tagits fram för ändamålet går det nu bättre att bedöma hur olika åtgärder påverkar hälsoskillnaderna. Kommunerna intar en nyckelposition i arbetet för att minska skillnaderna i hälsa.

Vi kan påverka befolkningens hälsa inom många olika sektorer, inte bara inom hälso- och sjukvården, utan också till exempel inom socialtjänsten, undervisnings- och kulturverksamheten, markanvändningen, trafikplaneringen och bostadspolitiken. Samarbetet mellan offentlig och privat sektor spelar en framträdande roll i sammanhanget. Utskottet anser att vi med adekvata anslag till utvecklingsverksamhet på det nationella planet kan främja kommunernas och organisationernas verksamhet och samarbetet mellan kommuner och organisationer.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet

Utvecklingen inom det sociala området

Utvecklingsprojektet inom det sociala området startade 2003 och tar sikte på att trygga tillgången till en högkvalitativ socialtjänst i hela landet. I budgetpropositionen avser regeringen att med större anslag till statsandelarna för social- och hälsovården säkerställa att kommunerna kan genomföra målen med utvecklingsprojektet inom det sociala området. Bland annat servicen till handikappade, anhörigvården, barnomsorgen och vården av barn utanför hemmen ska förbättras med hjälp av lagändringar.

Vidare tillämpas informationsstyrning för att förbättra möjligheterna att genomföra målen med utvecklingsprojektet inom det sociala området. Men i sista hand hänger det på beslutsprocesserna på lokal nivå, om statsandelarna till social- och hälsovården används för de verksamheter som anges i utvecklingsprojekten. Informationsstyrning ger bara begränsade möjligheter att påverka kommunerna att budgetera tillräckligt stora anslag i relation till invånarnas behov av tjänster och att anställa så mycket personal inom socialvården att den räcker till för att garantera hög kvalitet.

Utvecklingsprojektet inom det sociala området pågår sista året 2007. En utredning vid social- och hälsovårdsministeriet visar att det rikstäckande projektet har genererat omfattande utvecklingsverksamhet på regional nivå. Samtidigt har fler kommuner engagerat sig i utvecklingsverksamheten. De regionala samarbetsstrukturerna har befästs tydligt eftersom statsbidraget till projektet framför allt har gått till förbättringar i det regionala samarbetet, servicen till äldre och tjänster för barn och barnfamiljer. Kommunerna har drygt 400 regionala projekt inom ramen för det sociala projektet. Kompetenscentren inom det sociala området har varit ett stort stöd för kommunerna. De har dels organiserat det regionala utvecklingsarbetet, dels tjänat som en pådrivande kraft.

Det finns fortfarande stora lokala och regionala skillnader i tillgången till och kvaliteten på socialtjänsten. Svårigheterna att få hjälp i tid kommer fram inom många sektorer i socialtjänsten, till exempel sluten vård och hemvård av äldre, barnskyddet, missbrukarvården, mentalvården, handikapptjänsten och utkomststödsfrågor. Även i riksdagens justitieombudsman har uppmärksammat bland annat de oskäligt långa handläggningstiderna för utkomststöd i vissa kommuner. För klienterna är det ett stort problem att de måste sköta sin sak skriftligt i stället för att få komma till mottagningen inom socialtjänsten. Det betyder samtidigt att ingen övergripande utredning görs av klienternas situation. Det är viktigt att målet med utvecklingsprojektet inom det sociala området nås, det vill säga att tillgången till och kvaliteten på tjänster tryggas, genom ändringar i lagstiftningen, framhåller utskottet. Detta för att klienternas rätt att få sitt servicebehov bedömt och få tillgång till nödvändiga tjänster inom en viss tid ska kunna garanteras. Via bedömningen av servicebehovet kan man intervenera i problemen på ett tidigt stadium och ge socialt utsatta och personer med de största stödbehoven bättre resurser.

Inom socialvården måste fokus allt mer sättas på förebyggande verksamhet. Då är det av största vikt att social- och hälsovården samarbetar med utbildningssektorn, arbetskraftsförvaltningen och myndigheterna med ansvar för fritidsverksamheten. Det är av största vikt att den sociala sektorn kan identifiera problem och intervenera i ett tidigt stadium. Sett i ett preventivt perspektiv är det dessutom viktigt att garantera god kvalitet på och adekvat tillgång till universella tjänster som omfattar alla barn och familjer, till exempel rådgivningsbyråer för barnavård samt skolhälsovård. Tidigare var den kommunala hemservicen till stor hjälp för barnfamiljerna. När den har minskat får familjerna hjälp först när det har krisat till sig ordentligt. Antalet äldrehushåll som får hemhjälp har visserligen minskat drastiskt, men antalet barnfamiljer som får hemhjälp har minskat ännu mer. Sett i ett preventivt perspektiv vore det förnuftigt att satsa mer på att ge familjer med småbarn kommunal hemtjänst.

Utvecklingen av socialtjänsten bromsas upp av att det blivit betydligt svårare att få kvalificerad personal. I dagsläget gäller rekryteringsproblemen särskilt socialarbetare. Det råder brist på kvalificerade socialarbetare och personalomsättningen är stor eftersom arbetet är psykiskt påfrestande. Fram till 2015 pensioneras var tredje av de nuvarande socialarbetarna. Det finns all orsak att i snabb takt öka utbildningsplatserna på socialarbetarlinjerna. Det är en stor fråga hur studerande och personal ska kunna rekryteras till den sociala sektorn. Vi måste kunna möta utmaningen med till exempel förbättringar i utbildningsprogrammen, mer fortbildning och större satsningar på handledning för personalen. Än så länge har bara en del av kommunerna satsat på att få behålla sin personal och på att motarbeta utmattning, bland annat genom att permanenta tillfälliga anställningar, justera lönerna och öka fortbildningen. Vid sidan av de kommunala åtgärderna behövs det skyndsamt också rikstäckande insatser för att få bukt med situationen. Det är viktigt att göra något åt eftersläpningarna i lönerna och förbättra innehållet i arbetet för att göra den sociala sektorn mer attraktiv.

Om personalen ska kunna fånga upp klienternas behov behöver systemet reformeras och både arbetsmetoderna och arbetsprocesserna utvecklas. Sektorsgränserna hindrar ofta att tjänsterna ordnas rationellt och avbrotten i servicekedjan leder till överlappande användning av resurserna, problem med informationen och utdragna processer innan klienterna får service. Det utvecklingsarbete som startat i och med utvecklingsprojektet inom det sociala området bör få fortsätta, anser utskottet och påpekar att staten också framöver bör satsa medel på verksamheten. Samtidigt understryker utskottet att utvecklingsverksamhet inte bara kan bestå av projekt utan den måste förankras i den permanenta verksamheten.

Kompetenscentrumen inom det sociala området

Åtta kompetenscentrum inom det sociala området fick ett fast anslag 2002—2005, men det låg på samma nivå hela tiden (3 miljoner euro). I budgetpropositionen för 2007 föreslås anslaget ligga på samma nivå som i år, 2,5 miljoner euro. Social- och hälsovårdsministeriet föreslog att anslaget höjs till 4 miljoner euro. Redan tidigare (ShUU 13/2004 rd och 12/2005 rd, FiUB 41/2004 rd och 45/2005 rd) har det i samband med behandlingen av budgetpropositionerna påpekats att det uppstår problem när basfinansieringen är otillräcklig och anslagen stramas åt ytterligare. En studie om nuläget inom utvecklingsverksamheten i socialvården visar att kompetenscentrumen har mycket väl lyckats etablera kontakter med kommunerna. Tack vare utvecklingsprogrammet inom det sociala området har regionala samarbetsstrukturer kunnat byggas upp och stärkas.

Kompetenscentren spelar en framträdande roll som regionala samarbetspartner i olika typer av utvecklingsprojekt inom det sociala området. Utskottet påpekar att bland annat utvecklingsarbete inom servicen till handikappade har ingått som lokala projekt i utvecklingsprojektet inom det sociala området. Genom projekten får man viktig information till exempel om servicen till utvecklingsstörda och hur den behöver förbättras. Det är viktigt att projekten får fortsätta och att finansieringen är garanterad, framhåller utskottet.

Kompetenscentren har också en viktig uppgift i den planerade kommun- och servicestrukturreformen. De kan bistå kommunerna med nya strukturer och satsningar på regionalt samarbete. Utskottet anser att anslaget för kompetenscentrumets omkostnader åtminstone bör återgå till samma nivå som 2002 med tanke på att kostnaderna har ökat.

På grundval av det ovanstående föreslår utskottet

Fattigdom och utsatthet

Människor som är beroende av sistahandsförmånerna har relativt sett blivit mer utsatta. Det beror till stor del på att de är mycket fattiga. Utsattheten drabbar allt tydligare den del av befolkningen som är arbetslös och lever på de allra lägsta sociala förmånerna. Deras situation förvärras ofta av sjukkostnader, skuldsättning, utdragna svåra livssituationer och överraskande kriser.

I sin slutrapport föreslog utredningsmännen för utvecklingsprojektet för det sociala området vissa förbättringar av de sociala förmånerna, bland annat för att lindra kriser i kommunernas sociala arbete. Över hälften av alla som får utkomststöd lever i första hand på arbetslöshetsbidrag. Arbetslöshetsbidragen har mycket tydligt fått rollen av grundtrygghet i stället för inkomstrelaterad förmån. Med andra ord får mer än hälften av alla arbetslösa antingen arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning inom utkomstskyddet för arbetslösa. Bidragen är mycket små och det har lett till att en stor del av de långtidsarbetslösa måste komplettera sin inkomsttrygghet med kommunalt utkomststöd. Det är en klientgrupp som i mycket hög grad sysselsätter den kommunala socialvården och det är en av orsakerna till att arbetet vid socialbyråerna har hamnat i kris.

Under den pågående regeringsperioden har utskottet flera gånger (ShUU 6/2003 rd, 9/2004 rd, 13/2004 rd, 6/2005 och 10/2006 rd) påpekat behovet att höja de primära förmånerna. Även om en återgång till arbetslivet är den primära faktorn när det gäller att förebygga fattigdom och utsatthet bland arbetslösa är det viktigt att den sociala tryggheten vid arbetslöshet ligger på adekvat nivå. Högre arbetsmarknadsstöd och högre grunddagpenning skulle i avgörande grad minska människors beroende av kommunalt utkomststöd.

Fattigdomen bland barnfamiljerna beror inte uteslutande på långtidsarbetslöshet för jämfört med fattiga barnlösa hushåll arbetar försörjarna i fattiga barnfamiljer mycket. Bland orsakerna till fattigdomen märks bristande yrkesutbildning bland föräldrarna, kortvariga anställningar och bristen på heltidsanställningar. Fattiga barnfamiljer har fler barn och barnen är oftare under skolåldern än i andra barnfamiljer. Följaktligen är familjerna betydligt mer beroende av inkomstöverföringar. Därför medverkar åtgärderna i budgetpropositionen, högre stöd för hemvård i familjer med många barn och högre underhållsstöd, till att minska fattigdomen i barnfamiljer och deras beroende av utkomststöd.

Specialstatsandelarna

Anslaget för statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning föreslås uppgå till ungefär 136 miljoner euro, vilket är lika mycket som i budgeten för i år. I utlåtandet om 2006 års budget påpekar social- och hälsovårdsutskottet att statens ersättningar till forskning och utbildning under årens lopp släpat efter inflationen. När de statliga ersättningarna till utbildning minskar måste utbildningssjukhusen täcka sina utgifter för utbildningen med prisjusteringar för behandlingsingrepp. Det i sin tur medför problem för kommunernas verksamhet och särbehandlar utbildningsenheterna i konkurrenshänseende jämfört med andra offentliga och privata tjänstetillhandahållare. I sitt program vill regeringen Vanhanen höja ersättningarna för kostnaderna för forskning och utbildning till den faktiska kostnadsnivån.

Den arbetsgrupp som undersökt de statliga ersättningarna till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning har enhälligt föreslagit att ersättningarna gradvis höjs för att motsvara kraven på en utbyggnad och en omstrukturering av utbildningen (Sosiaali- ja terveysministeriön työryhmämuistioita 2005:10). I budgeten för i år höjde riksdagen utbildningsanslaget med 5 miljoner euro. Regeringen föreslår att anslaget ska ligga på samma nivå nästa år. I betänkandet om budgetmotionen för i år framhöll finansutskottet att det faktiska utgiftsbehovet måste beaktas i utgiftsramen för 2007—2011. Social- och hälsovårdsutskottet anser att anslagsunderskottet måste rättas till också i budgeten för 2007.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet