Motivering
Allmänt
Enligt visionen i livsmedelsstrategin ska de finländska
konsumenterna 2030 äta välsmakande, hälsosamma
och säkra livsmedel som har producerats på ett
hållbart sätt. Social- och hälsovårdsutskottet
har granskat redogörelsen närmast med tanke på matens
hälsoeffekter. Livsmedelspolitikens direkta effekter på hälsan
har framför allt att göra med livsmedelssäkerheten och
matens hälsofrämjande egenskaper. Det är viktigt,
menar utskottet, att vår livsmedelspolitik utvecklas så att
hälsofrämjande val blir möjliga, lätta
och lockande för alla befolkningsgrupper. Med avseende
på folkhälsan är det också viktigt
att kunna hantera de risker som kan hota livsmedelssäkerheten.
Bra näring innebär god hälsa
Den livsmedelspolitiska redogörelsen stöder statsrådets
principbeslut om utvecklingslinjerna för motion och kost
som främjar hälsa (SHM:s broschyrer 2008:10).
I livsmedelsstrategin behandlas dock både näringens
förhållande till hälsan och den sociala
dimensionen relativt kortfattat i förhållande
till deras betydelse, och även formuleringen av behövliga åtgärder
håller sig på en allmän nivå.
Utskottet anser att det behövs en näringspolitisk
strategi utöver livsmedelsstrategin.
Redogörelsen innehåller en adekvat presentation
av de största hälsoriskerna med den finländska
kosten: överintag av energi i förhållande
till förbrukning och alltför stort intag av mättat
fett, socker och salt. Dessa leder till viktökning och risk
för följdsjukdomar, såsom typ 2-diabetes och
hjärt- och kärlsjukdomar, fastslås det.
Särskild uppmärksamhet bör fästas
vid övervikt hos barn och ungdomar. Som åtgärder
föreslår regeringen att man ska sörja
för tillräcklig information om tillgång
och säkerhet när det gäller kost och
näringsämnen, införa nya näringsmässiga
riskhanteringsåtgärder och påverka utbudet av
livsmedel och mat i syfte att främja val enligt kostrekommendationerna.
Utskottet anser det vara viktigt att man särskilt fäster
avseende vid övervikt i alla åldersgrupper och
försöker finna sätt att minska övervikten.
Man har redan börjat stödja val enligt kostrekommendationerna
bland annat genom punktskatt på sötsaker, glass
och läskedrycker. Utöver beskattning av produkter
som är skadliga för hälsan bör
man utreda möjligheterna att genom skatter också uppmuntra
till val av sådan mat som främjar hälsan.
Vidare är det inte bara utbildningen för de anställda
inom livsmedelsbranschen, som redogörelsen nämner,
som bör innehålla mer näringskunskap,
utan också utbildningen för hälso- och
sjukvårdspersonalen. Näringsterapeuternas expertis
bör utnyttjas i större utsträckning inom
hälso- och sjukvården.
Vill man minska på hälsoskillnaderna mellan olika
befolkningsgrupper är det viktigt att finna praktiska åtgärder
för att i synnerhet inverka på matvalen bland
de lägre utbildade befolkningsgrupperna. Dessa val påverkar
man genom prissättning, men också genom bättre
konsumentupplysning och beaktande av hälsoaspekterna i produktutvecklingen
och marknadsföringen av livsmedel. Exempelvis bör
märkningen av livsmedelsförpackningarna ändras
så att det lätt går att bedöma
livsmedlens kvalitet näringsmässigt.
Regeringen pekar i redogörelsen på livsmedelssäkerheten
och direkta hälsoskador (matförgiftningar, allergiska
reaktioner), men också på riskbedömningen
när det gäller skadliga ämnen med långvarig
effekt. Utskottet anser det vara viktigt att olika förvaltningsgrenar
samlar in faktaunderlag om dessa saker i samarbete med varandra.
Det är viktigt att användningen av ekologiskt
producerad mat utvecklas, särskilt för att man
då kan minska användningen av exempelvis allergiframkallande
tillsatser och hälsoproblem till följd av bekämpningsmedelsrester.
I Finland används än så länge
inga genetiskt modifierade sorter inom livsmedelsproduktionen. Enligt
utskottets uppfattning kräver medborgarnas förtroende
för livsmedelssäkerheten att man bör
utreda möjligheterna att begränsa odlingen av
GMO-växter i Finland.
Massbespisning
Enligt livsmedelsstrategin äter 75 procent av finländarna
dagligen på daghem, läroanstalter, arbetsplatser
och vårdinrättningar. I Finland konsumeras per
dag i genomsnitt 2 miljoner måltider som tillagats i storkök.
Därmed är massbespisningen av stor betydelse näringsmässigt
och pedagogiskt.
Utskottet välkomnar viljan att göra massbespisningen
kvalitativt bättre samt mer tillgänglig och lockande.
Det är viktigt att de som upphandlar och konkurrensutsätter
sina måltidstjänster blir mer insatta i upphandlingsförfarandet
och även använder matens näringsinnehåll som
ett obligatoriskt kriterium. Om man ökar användningen
av närproducerad och ekologiskt producerad mat i enlighet
med redogörelsen bör man se till att inte ge avkall
på matens näringsmässiga kvalitet och
att exempelvis D-vitaminintaget är tillräckligt.
Uppföljningen av användningen av måltidstjänster
och matens näringsmässiga kvalitet bör
ordnas i enlighet med vad uppföljnings- och utvecklingsarbetsgruppens
för massbespisning har föreslagit (SHM:s rapporter
2010:11, med sammandrag på svenska).
Enligt redogörelsen måste man säkra
tillräckliga resurser för den offentliga sektorns
måltidstjänster, särskilt skolbespisningen.
Utskottet konstaterar att också exempelvis äldre
och arbetslösa måste erbjudas lättillgänglig
måltidsservice av god kvalitet och till överkomligt
pris. Det är viktigt att också säkerställa
resurserna och matens kvalitet i exempelvis daghem och anstalter.
Kostfostran
Enligt redogörelsen ska man väcka intresse
för mat och matvanor i skolan och på daghem genom
att införa nya rutiner. Det är meningen att den
nyaste kunskapen inom kostfostran ska utnyttjas i samband med att
läroplanerna ses över. Samtidigt ska skolmatens
roll stärkas som en del av skolans allmänna pedagogiska
mål.
Statens näringsdelegation har kompletterat de nationella
näringsrekommendationerna med en rekommendation för
skolbespisningen (2008). Inom skolbespisningen ligger fokus på tillgången
till hälsosamma, mångsidiga och lockande alternativ
och på att lära eleverna komponera fullvärdiga
måltider. Rekommendationen betonar att måltiderna
ska ordnas vid lämplig tidpunkt och att matpauserna ska
vara tillräckligt långa. Dessutom ska måltidsmiljön
vara stressfri och lugn. I praktiken följer man långt
ifrån alltid dessa rekommendationer. Måltider
som ordnas vid lämpliga tidpunkter och har en god kvalitet näringsmässigt
ger eleverna bättre förutsättningar att
orka med de långa skoldagarna. Också förslaget
om att reservera undervisningen i huslig ekonomi och hälsokunskap
ett tillräckligt antal undervisningstimmar är
viktigt, menar utskottet.
Om målen för kostfostran ska nås
måste den grundläggande utbildningen och fortbildningen för
undervisnings- och daghemspersonalen grundligare gå in
på kostfostran och näringslära. Också inom
primärvården och företagshälsovården
bör näringsinformation och kunskap om näringens
inverkan på hälsan användas i större
utsträckning. Det är ett gemensamt mål
att förebygga vanliga folksjukdomar och att främja
hälsan, och alla sätt att främja sund
kost är vitala för att målet ska kunna
uppnås.