Motivering
Allmänt
Genom den föreslagna lagen om tillhandahållande
av tjänster genomförs Europaparlamentets och rådets
så kallade tjänstedirektiv som tillämpas
på tjänster mot ersättning. Direktivet
och den föreslagna lagen avser att främja fritt
tillhandahållande av tjänster inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. De föreslagna bestämmelserna
ska ge konsumenterna bättre tillgång till information
om tjänster till leverantörer och underlätta
för finländska företag att tillhandahålla
tjänster i andra länder inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Social- och hälsovårdsutskottet
tillstyrker lagförslagen för sitt ansvarsområdes
vidkommande, men med följande anmärkningar.
Lagen om tillhandahållande av tjänster är
en allmän lag som enligt sin 3 § inte ska tillämpas om
det finns bestämmelser om saken i någon annan
lag. Det kan alltså finnas bestämmelser i speciallagar
som avviker från bestämmelserna i den allmänna
lagen och som primärt ska tillämpas i stället
för bestämmelserna i tjänstelagen. Men
som det framhålls i motiven ska de förpliktelser
som följer av bl.a. gemenskapsbestämmelser beaktas
i annan lagstiftning.
Utskottet konstaterar att de uppgifter som tjänstedirektivet
och den föreslagna lagen om tillhandahållande
av tjänster kräver ska beaktas i de resurser som
tilldelas tillstånds- och tillsynsmyndigheterna inom social-
och hälsovården. Det är viktigt framför
allt för att tjänstelagen medger att tillståndsbelagda
tjänster tillhandahålls temporärt i ett
läge där den behöriga myndigheten inte
har behandlat en ansökan om tillstånd inom beräknad
tid eller utsatt tilläggstid.
Tillämpningsområde
En betydande del av social- och hälsovårdstjänsterna
har undantagits från direktivets tillämpningsområde.
Den föreslagna begränsningen av hälso-
och sjukvårdstjänster och läkemedelstjänster är
enligt utskottets uppfattning heltäckande med hänsyn
till den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen.
Lagen tillämpas inte på tjänster som
tillhandahålls patienter av personer som är verksamma
i reglerade sjuk- och hälsovårdsyrken eller genom
privata sjukvårdsenheter. Tjänstelagen ska inte
heller tillämpas på hälso- och sjukvårdstjänster
som ordnas av stat eller kommuner. Däremot omfattar lagens
tillämpningsområde till exempel alternativa behandlingar.
I lagen om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården
finns inga bestämmelser om tillhandahållande av
dem. Utskottet anser att det för klarhetens skull i 2 § 5
punkten också bör nämnas tjänster
som tillhandahålls av samkommuner i linje med 9 punkten.
Från lagens tillämpningsområde ska
också undantas sociala tjänster som omsorg om
barn och unga, barndagvård, omsorgen om personer med funktionsnedsättning,
psykiskt handikappade, åldringar och missbrukare och andra
liknande socialvårdstjänster liksom också socialt
boende som tillhandahålls av kommuner, samkommuner eller
staten. Till tillämpningsområdet föreslås
höra socialservice enligt lagen om tillsyn över
privat socialservice, t.ex. dagvårdstjänster och åldringstjänster
som tillhandahålls av företag och sammanslutningar.
Utskottet anser att tjänstelagen redan på grund
av klienternas tillgång till information bör tillämpas
på privat socialservice om det inte bestäms något
annat i lagen om tillsyn över privat socialservice.
I propositionens motivering hänvisas det till att kommunen
kan tillhandahålla tjänster också som
köptjänster eller med hjälp av servicesedlar.
Enligt lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården
godkänner kommunen de serviceproducenter vars tjänster
får betalas med en servicesedel. I motiven till tjänstelagen
sägs det att till lagens tillämpningsområde
hör sådana privata serviceproducenter som avses
i lagen om tillsyn över privat socialservice och som inte är verksamma
inom den socialvårdsservice som ordnas av kommuner, samkommuner
eller staten. Motiven kan tolkas som att tillämpningsområdet
omfattar bara sådana privata aktörer inom socialvården
som levererar tjänster uteslutande till klienter som själva
helt betalar för dem. Utskottet menar att tjänstelagen
bör tillämpas på tjänsteleverantören
oberoende av om denne finns med i förteckningen över
tjänsteleverantörer som kommunen godkänt
eller om en del av klienterna använder servicesedel för
att betala för tjänsterna. För tjänsteleverantören
betyder tillämpningen av tjänstelagen i första
hand att de informationsskyldigheter som föreskrivs i lagen ska
fullgöras.
Meningen är inte att ingripa i godkända nationella
monopol med vare sig tjänstedirektivet eller tjänstelagen.
Utskottet noterar att direktivet och den föreslagna tjänstelagen
inte gäller detaljhandeln med alkoholdrycker som alkoholbolaget
enligt lag har ensamrätt till.
Utredningar pågår till exempel om behovet
att ändra tillstånds- och anmälningsförfarandena
i alkohollagstiftningen och lagen om tillsyn över privat
socialservice på grund av genomförandet av tjänstedirektivet.
Utskottet inskärper att framför allt folkhälsoaspekter
och konsumentskydd bör beaktas särskilt när
man bedömer behovet av ändringar i lagstiftningen.
I tjänstelagen nämns det inte särskilt
att tjänster av allmänt intresse utan krav på ersättning kan
komma att undantas från lagens tillämpningsområde.
Utskottet upprepar sin åsikt som den fört fram
tidigare i olika sammanhang att begreppet tjänster av allmänt
intresse bör definieras nationellt och att beredningen är
angelägen och brådskande.
Övrigt
I 17 § i tjänstelagen ska föreskrivas
om skyldighet att anmäla risken för allvarlig
skada till Konsumentverket. Utskottet påpekar att det i
sådana situationer kan bli nödvändigt
att föra över sekretessbelagda uppgifter från
den behöriga myndigheten till Konsumentverket. Det är
social- och hälsovårdsutskottets uppfattning att
den möjligheten bör beaktas i tjänstelagen.