DETALJMOTIVERING

1. Ändring av riksdagens arbetsordning

23 §. Statsrådets meddelanden och redogörelser.

I 3 mom. föreskrivs att utskottet när det behandlat redogörelsen i sitt betänkande lägger fram förslag till ett uttalande med anledning av redogörelsen.

Formuleringen orsakar gång på gång oklarhet om hur utskottet ska skriva klämmarna i betänkandet om en redogörelse. Därför bör reglerna förtydligas. Samtidigt kan begreppsapparaten i arbetsordningen förenhetligas genom att det föreskrivs att utskottet i sitt betänkande skall "lägga fram förslag till ett ställningstagande med anledning av redogörelsen".

Orden ta ställning och ställningstagande ingår i liknande situationer bl.a. i 114 § i grundlagen och i 6 och 28 § i arbetsordningen. Ordet ställningstagande används här i den allmänspråkliga betydelsen, det vill säga utskottet uttrycker sin uppfattning när det gäller om redogörelsen kan godkännas och i så fall på vilka villkor. I enlighet med 42 § läggs ställningstagandet, alltså utskottets förslag till hur riksdagen ska förhålla sig till redogörelsen, fram i form av klämmar.

34 §. Behandlingsordning.

Paragrafen föreskriver i vilken ordning ärenden behandlas i ut skotten.

I 1 mom. ingår en allmän bestämmelse om behandling av ärenden i utskotten. Ett utskott ska utan obefogat dröjsmål behandla de ärenden som remitteras till det och, beroende på ärendet, lämna betänkande om dem till plenum eller utlåtande till ett annat utskott. I 2 mom. föreskrivs i vilken ordning utskotten tar upp ärenden till behandling.

I 39 § 3 mom. föreskrivs att regeringspropositioner och motioner som gäller ett och samma ärende ska behandlas i ett sammanhang och ett gemensamt betänkande lämnas om dem. Bestämmelsen är förpliktande och hör naturligt ihop med 34 §.

Därför föreslår talmanskonferensen att bestämmelsen stryks i 39 § och i stället tas in i 34 § som ett nytt 3 mom. Samtidigt blir nuvarande 3 mom. 4 mom. i 34 §. På grund av den ändrade numreringen föreslår talmanskonferensen att hela paragrafen ändras.

37 §. Hörande av sakkunniga.

I 1 mom. ingår en allmän bestämmelse om att utskotten kan höra sakkunniga. Enligt 39 § 2 mom. hörs sakkunniga av utskotten vanligen i första behandlingen.

Nedan föreslås att 39 § ändras eftersom begreppen första och andra behandlingen inte längre ska användas. Följaktligen måste den bestämmelse utgå som säger att sakkunniga hörs av utskottet i första behandlingen om det inte av särskilda skäl beslutar något annat.

Ändringarna i detta förslag är emellertid inte tänkta att påverka utfrågningens roll i utskottsprocessen Meningen är att utskotten fortfarande ska höra sakkunniga vid den inledande behandlingen, men att de av särskilda skäl också vid den allmänna debatten eller rent av i den avgörande behandlingen kan inhämta information med hjälp av utfrågning av sakkunniga. När bestämmelsen om tidpunkten för utfrågningen stryks föreslår talmanskonferensen i stället att 1 mom. kompletteras med tillägget "för att inhämta information med tanke på behandlingen" som visar vad som är syftet med utfrågningen.

39 §. Behandlingen i utskott.

Den gällande paragrafen innefattar grundläggande bestämmelser om hur ärenden behandlas i utskott. Enligt 1 mom. behandlas ärenden i två behandlingar om inte utskottet beslutar avgöra ett ärende i första behandlingen. I 2 mom. finns bestämmelser om allmän debatt och hörande av sakkunniga. I båda behandlingarna ska utskottsmedlemmarna före den detaljerade behandlingen ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet i dess helhet. Som regel hör utskotten sakkunniga i den första behandlingen. Av särskilda skäl kan utskottet också höra sakkunniga i den andra behandlingen.

På 1990-talet kompletterades talmanskonferensens allmänna anvisningar om utskotten med en rekommendation att åtminstone ostridiga ärenden skulle behandlas i en enda behandling. I sådana fall utarbetar sekreteraren ett utkast till betänkande respektive utlåtande som underlag redan för den allmänna debatten i första behandlingen eller på grundval av den allmänna debatten. Det krävs ett enhälligt beslut för att den första behandlingen också ska vara den avgörande behandlingen. I allt större omfattning har utskotten gått in för att behandla ärenden i den första behandlingen så att den också enhälligt kan godkännas som avgörande behandling. Den behandlingsordningen kan sägas vara rådande praxis.

För att bestämmelserna ska motsvara rådande praxis föreslår talmanskonferensen att 1 och 2 mom. formuleras om. Behandling blir grundelementet i utskottsprocessen. Behandlingen föreslås börja med att utskottet hör sakkunniga i likhet med det nuvarande förfarandet (37 § i AO) och inhämtar nödvändiga utlåtanden (38 § i AO). I själva verket inhämtar utskottet på det här stadiet också annan information som anses nödvändig. När utskottet har fått den information som behövs för att avgöra ärendet förs en förberedande debatt. I den förberedande debatten har medlemmarna tillfälle att uttala sin åsikt om ärendet i dess helhet och sekreteraren utarbetar ett utkast till betänkande respektive utlåtande utifrån debatten. När utkastet är klart presenteras det för utskottet, vanligen genom högläsning. Därefter för utskottet en allmän debatt utifrån utkastet och genomför en detaljerad behandling av ärendet. I detaljbehandlingen av ett betänkande ska utskottet först besluta om paragrafer och klämmar och avslutningsvis om motiven. I detaljbehandlingen av ett utlåtande börjar utskottet däremot med att besluta om motiven och går sedan vidare till besluten om en eller flera klämmar. Avslutningsvis kan utskottet enhälligt besluta att den detaljerade behandlingen är den avgörande behandlingen av ärendet.

Ett ärende kommer att tas upp till en särskild avgörande behandling om utskottet inte enhälligt kan besluta att detaljbehandlingen är den avgörande behandlingen eller om det redan i förväg till exempel står klart att en fråga är så svår eller så stor att utskottet inte kan eller vill betrakta detaljbehandlingen som den avgörande behandlingen. Då ska behandlingen basera sig på det betänkande eller utlåtande som utskottet godkände tidigare i den detaljerade behandlingen. Vidare ska utskottet föra en allmän debatt eller åtminstone ge tillfälle till en allmän debatt och genomföra en detaljerad behandling.

När ett betänkande eller ett utlåtande är godkänt kan det hända att utskottet dessutom måste besluta om tiden för inlämning av reservation respektive avvikande mening. Om det utifrån behandlingen står klart att en reservation eller en avvikande mening kommer att lämnas in beslutar utskottet om inlämningstiden. Om det finns förutsättningar för en reservation eller en avvikande mening, men det inte är klart om någon kommer att lämnas in är det bäst att ordföranden tar reda på om utskottet behöver avsätta tid för inlämning av reservationer eller avvikande meningar. När en inlämningstid behövs slår utskottet fast en tidpunkt. Avslutningsvis förklaras behandlingen vara avslutad.

Med stöd av 42 § 2 mom. antecknas de medlemmar som deltog i den avgörande behandlingen i slutet av betänkandet eller utlåtandet. Modellen för att anteckna medlemmarna ändras inte. När utskottet i enlighet med det nya 2 mom. beslutar betrakta detaljbehandlingen som den avgörande behandlingen antecknas en medlem som närvarande om han eller hon var närvarande vid detaljbehandlingen. Om ett ärende tas upp till särskild avgörande behandling betraktas bara den allmänna debatt och den detaljbehandling som förs vid det tillfället som avgörande behandling. Det antecknas på normalt sätt om en medlem har varit närvarande vid behandlingen helt eller delvis.

Enligt det gällande 3 mom. ska regeringspropositioner och motioner som gäller ett och samma ärende behandlas i ett sammanhang och ett gemensamt betänkande lämnas om dem när inga särskilda skäl kräver ett annat förfarande. Ovan påpekas det att 3 mom. på grund av sitt sakinnehåll passar bättre in i 34 §. Samtidigt föreslår talmanskonferensen att momentet lyfts över till 34 §.

I reglerna om behandling i utskott saknas en bestämmelse som säger när och hur utskottet beslutar att avvisa ett ärende. En sådan bestämmelse finns både för plenum och för stora utskottet. Ett rättesnöre har varit att utskotten beslutar om ett förslag till avstyrkande efter att paragraferna har godkänts. Bestämmelserna behöver kompletteras och talmanskonferensen föreslår att det gällande 3 mom. ersätts med en bestämmelse som föreskriver att ett förslag till avstyrkande avgörs efter att substansförslagen har slutbehandlats. Rent praktiskt är det att rekommendera att ordföranden och de övriga medlemmarna redan under den allmänna debatten informeras när ett avstyrkande är planerat. Själva beslutet om avstyrkande måste läggas fram vid den detaljerade behandlingen av ett lagförslag eller någon annan materiell bestämmelse alternativt när motiven till ett utlåtande har godkänts.

I 4 mom. föreslås det bli föreskrivet om bordläggning. Ett ärende bordläggs när två medlemmar begär det. I övrigt bordläggs ett ärende om utskottet beslutar det. Bestämmelsen ingår för närvarande i 3 mom., men flyttas med smärre omformuleringar över till 4 mom.

I 5 mom. föreslås att utskottet kan välja någon inom sig att föredra ett betänkande eller ett utlåtande. Enligt momentet kan utskottet inom sig välja en eller flera företrädare för att i plenum föredra ett betänkande eller utlåtande eller i stora utskottet föredra ett utlåtande till stora utskottet. I den gällande arbetsordningen ingår bestämmelsen i 4 mom.

Bestämmelsen har visat sig vara en aning svårläst. Tanken är att ordföranden i kraft av sin ställning alltid har ett bemyndigande att föredra ett ärende i plenum eller för stora utskottet. Vice ordföranden och en tillfällig ordförande som är ordförande för sammanträdet har på grundval av sin roll befogenhet att föredra ett betänkande eller ett utlåtande som godkänts i det aktuella sammanträdet om inte utskottsordföranden håller ett anförande för att presentera dokumentet. Om ordföranden (eller vice ordföranden eller en tillfällig ordförande) är förhindrad att hålla en föredragning som befunnits nödvändig eller om det i övrigt är lämpligt att ärendet föredras av någon annan utskottsmedlem väljs medlemmen särskilt för detta syfte. Talmanskonferensen föreslår att formuleringen ses över för att det ska framgå vilken befogenhet ordföranden har på grund av sin position.

I det gällande 5 mom. ingår bestämmelser om reservationer till betänkanden och avvikande meningar till utlåtanden. Talmanskonferensen föreslår att bestämmelsen flyttas till 42 § där det föreskrivs om betänkanden och utlåtanden.

Utöver vissa materiella ändringar föreslår talmanskonferensen också att paragrafrubriken ändras till "beslutsfattande i utskott".

40 §. Omröstning i utskott.

Enligt 1 mom. beslutar utskottet på vilket sätt omröstning ska verkställas i ett enskilt ärende. I 2 mom. ingår procedurbestämmelser som tillämpas när rösterna faller lika.

Ovan föreslås att rubriken Behandlingen i utskott i 39 § ändras till Beslutsfattande i utskott som i den gällande arbetsordningen ingår i 40 §. Följaktligen måste också rubriken för 40 § ändras. Talmanskonferensen föreslår att rubriken ändras till Omröstning i utskott, vilket stämmer väl överens med paragrafinnehållet.

42 §. Utskottens betänkanden och utlåtanden.

I paragrafen föreskrivs hur betänkanden och utlåtanden ska utarbetas och justeras.

I det gällande 39 § 5 mom. föreskrivs att reservationer till betänkanden och avvikande meningar till utlåtanden ska lämnas in skriftligen till utskottets sekreterare. Vidare föreskrivs vad som får ingå i dem. På grund av sitt sakinnehåll passar bestämmelsen bättre in i 42 § som gäller själva innehållet i betänkanden och utlåtanden. Därför föreslår talmanskonferensen att 39 § 5 mom. förenklas och lyfts in i 42 § som ett nytt 3 mom. Då blir 42 § 3 mom. 4 mom. På grund av den ändrade numreringen föreslår talmanskonferensen att hela paragrafen ändras.

43 §. Utskottens protokoll.

Den gällande paragrafen har bestämmelser om utskottens protokoll, övriga utskottshandlingar och handlingarnas offentlighet respektive sekretess.

Enligt 1 mom. upprättas protokoll över utskottens sammanträden. I protokollen ska det antecknas vilka medlemmar som varit närvarande och vilka sakkunniga som hörts. Dessutom ska förslagen och besluten inklusive omröstningar antecknas. Vidare sägs att till protokollet fogas de handlingar som utskottet mottagit och utarbetat för behandlingen av ärendet. Protokollet kontrasigneras av utskottets sekreterare.

Sedan riksmötet 2003 gäller ett beslut av talmanskonferensen om nya regler för arkivering av utskottshandlingar. I och med beslutet slutade utskottet bifoga de handlingar som mottagits och utarbetats för behandlingen av ärendet till protokollet. Bland dessa handlingar märks sakkunnigutlåtanden, genmälen från ministerier och utkast till betänkanden och utlåtanden. Utskotten införde aktarkivering, det vill säga alla handlingar som hänför sig till ett och samma ärende arkiveras i ett sammanhang. På så sätt går det mycket lättare att hitta dem i arkivet. I 1 mom. behövs en ändring som föreslogs av arkiveringskommissionen 2002. Enligt förslaget ska utskottshandlingarna förvaras enligt anvisningar som talmanskonferensen meddelar särskilt.

I det gällande 3 mom. kan utskottet med stöd av 50 § 3 mom. i grundlagen besluta om sekretess för handlingar. I arbetsordningen för stora utskottet sägs att handlingar också ska hållas hemliga tills utskottet har fattat beslut om det, om statsrådet har begärt sekretess i ärendet. Bestämmelsen behövs också för de övriga utskotten. Därför föreslår talmanskonferensen att 3 mom. kompletteras med en likadan bestämmelse.

Paragrafen blir tungläst när en kompletterande bestämmelse om sekretess läggs till. Därför föreslår talmanskonferensen att den gällande paragrafen delas upp på två olika paragrafer.

Då innehåller 43 § de bestämmelser om utskottens protokoll som nu ingår i 1 mom. De uppdateras och fördelas på två olika moment. Följaktligen ändras paragrafrubriken till Utskottens protokoll. De övriga momenten förs samman till en ny 43 a §.

43 a §. Utskottshandlingars offentlighet. (Ny)

Arbetsordningen föreslås få en ny 43 a §. Den består dels av de nuvarande 43 § 2—4 mom., dels av den bestämmelse i arbetsordningen för stora utskottet som nämns ovan.

I början av 1 mom. föreslås en bestämmelse som säger att utskottens protokoll lagras elektroniskt för att vara tillgängliga för allmänheten. Bestämmelsen bottnar i 71 § 2 mom. i arbetsordningen. Med stöd av lagrummet publiceras de flesta riksdagshandlingar på nätet. Det har resulterat i att allmänheten har vant sig vid att det är lätt att hitta riksdagshandlingar på nätet. Det ligger i linje med principerna för handlingars offentlighet och öppenhetsprincipen att också utskottens offentliga protokoll läggs ut på nätet och är tillgängliga för allmänheten.

Tanken är att protokollen ska läggas ut på nätet så snart som möjligt efter sammanträdet. De läggs ut i ogranskade versioner på samma sätt som till exempel betänkanden och utlåtanden och plenarprotokoll utan att den slutliga stiliserade versionen inväntas. Det är emellertid typiskt för utskottsarbetet att ett betänkande eller ett utlåtande som godkänns på ett sammanträde finslipas och förberedelserna för nästa sammanträde klaras av innan sammanträdesprotokollen upprättas.

Med hjälp av elektroniska protokoll kan man både inom och utanför riksdagen underlätta bevakningen av EU-frågor som behandlas i riksdagen. Det beror på att uppgifterna om utskottsbehandlingen av EU-ärenden kan kompletteras med direkta länkar till de protokoll från stora utskottet och fackutskotten där behandlingen har avslutats med en anteckning i protokollet.

I 1 mom. ska det fortfarande föreskrivas att handlingarna blir offentliga när ärendet har slutbehandlats i utskottet. Ett undantag från regeln är att en riksdagsgrupp som inte är företrädd i utskottet eller någon delegation fortfarande ska ha rätt att få en kopia av handlingarna i ett ärende som inte har slutbehandlats, förutsatt att de inte är hemliga. Dessutom bör det noteras att handlingarna i ett ärende som gäller Europeiska unionen enligt 6 § i arbetsordningen för stora utskottet blir offentliga omedelbart efter det utskottsmötet där de antecknas ha inkommit om inte något annat följer av 2 och 3 mom.

De nya 43 a § 2 och 3 mom. bildas av det gällande 43 § 3 mom. I de gällande bestämmelserna används begreppet "hemlig". I stället anpassas begreppen till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) där det talas om "sekretessbelagd". Momentet delas upp så att alla bestämmelser om sekretess med stöd av 50 § 3 mom. i grundlagen samlas i 3 mom.

Den gällande 43 § 4 och 5 mom. blir 43 a § 4 och 5 mom. Utskottshandlingars offentlighet är en lämplig rubricering för paragrafen.

44 §. Stora utskottet.

I paragrafen föreskrivs vilka bestämmelser beträffande fackutskotten som också tillämpas på stora utskottet. Materiellt sett är paragrafen en hänvisningsbestämmelse.

På grund av den ovan föreslagna ändrade numreringen måste paragrafen kompletteras med en hänvisning till 43 a §.

48 §. Frånvaro.

Enligt 1 mom. kan talmanskonferensen bevilja en riksdagsledamot tillstånd till längst en veckas frånvaro från plenararbete av någon annan orsak än sjukdom eller ett uppdrag i anknytning till riksdagsarbetet.

Paragrafen gäller således bara plenararbetet. Trots det tillämpar utskotten i sin närvarostatistik de uppgifter om tillstånd och orsaker som gäller frånvaro från plenum. För att anpassa registreringen till nuvarande praxis föreslår talmanskonferensen att tillstånd för frånvaro vidgas och ska gälla det samlade arbetet i riksdagen.

50 §. Anföranden.

Paragrafen har grundläggande bestämmelser om i vilken ordning riksdagsledamöterna får ordet. I 2 mom. föreskrivs när ett ärende får föredras före övriga anföranden. När ett betänkande föredras första gången för riksdagen får utskottsordföranden eller den som utskottet valt att föredra betänkandet ordet före andra som har begärt ordet. Dessutom kan talmannen själv bestämma att också ordföranden för det utskott som lämnat utlåtande eller någon som utskottet valt att föredra också får hålla ett anförande.

Enligt 39 § 5 mom. kan utskottet inom sig välja en eller flera företrädare för att i plenum föredra ett betänkande eller utlåtande. Ovan föreslås att momentet preciseras. Därför kan "utskottets ordförande eller den som utskottet valt att föredra betänkandet" förenklas eftersom det förekommer två gånger i 2 mom. I stället kan det stå en företrädare för utskottet.

53 §. Behandlingen av lagförslag.

Enligt 5 mom. kan riksdagen godkänna hemställningar och uttalanden. De innehåller ett starkare ställningstagande när det gäller de förväntade åtgärderna från regeringens sida än själva motiven i betänkandet.

Uttalanden har blivit det normala sättet för riksdagen att reagera visavi regeringen. Det är slutresultatet av ändringar i flera sammanhang, bland annat av att de tidigare hemställningsmotionerna har slopats. Under årens gång har formuleringen av uttalandena ändrats och liknar nu en hemställning. Hemställningar behövs således inte längre i begreppsarsenalen. Därför föreslår talmanskonferensen att ordet hemställningar stryks i 5 mom.

2. Ändring av 32 § i reglementet för riksdagens kansli

32 §.

Paragrafen föreskriver om behörighetsvillkoren för vissa tjänster i riksdagen. Punkt 7 gäller utskottsråd och villkoren är enkelriktade och schematiska: lämplig högre högskoleexamen och förtrogenhet med lagberedningsarbete.

Under årens lopp har utskottsarbetet ändrat karaktär. Inte alla utskott eller alla utskottsråd behandlar längre lagstiftningsärenden som sitt huvudsakliga arbete. Detta faktum bör vägas in i behörighetsvillkoren.

Följaktligen föreslår talmanskonferensen att behörighetsvillkoren för utskottsråd utvidgas. Vid sidan om förtrogenhet med lagberedningsarbete kan god kännedom om det aktuella utskottets ansvarsområde vara ett alternativ vid tjänster där utskottsrådet inte handlägger lagstiftningsärenden som sitt huvudsakliga arbete.

Ikraftträdande

För smidighetens skull måste ikraftträdandetidpunkten för de föreslagna ändringarna anpassas efter riksdagens sessioner. Därför föreslås ändringarna träda i kraft från och med sessionen efter den då de antas, helst redan från och med nästa session som börjar i februari 2006.