Motivering
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
förslaget nödvändigt och lämpligt.
Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar, men
med följande anmärkningar.
Bestämmelser som omfattas av området för lagstiftningen
I avsnittet "Behovet av riksdagens samtycke" i RP 22/2002
rd redogör regeringen inledningsvis för bestämmelserna
i grundlagen om hur fördrag skall godkännas. Vidare
redogörs för vilka kriterier grundlagsutskottet
tar fasta på vid bedömningen av om bestämmelser
i fördrag ingår i området för
lagstiftningen. Utskottet omfattar bedömningen att bestämmelserna
i kapitel V till bilagan i konventionen hör till området
för lagstiftningen, men vill komma med följande
preciseringar.
I regel 3 i kapitel V i bilagan till konventionen ges parterna
möjlighet att medge eftergifter för vissa bestämmelser
i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen på de villkor
som närmare föreskrivs i regeln. I regel 3 anges
dessutom exakt vilka bestämmelser en eftergift kan gälla. Av
dem innehåller reglerna 27 och 28 bestämmelser
som ingår i området för lagstiftningen. Eftergifterna
kan vara allmänna, partiella eller villkorliga. Av förslaget
till en lag om sättande i kraft av bestämmelserna
i konventionen framgår det att den befogenhet som bestämmelserna avser
i Finland skrivs in i lag, vilket också är att rekommendera.
Regel 3 i kapitel V i bilagan till konventionen ingår således
i området för lagstiftningen.
I regel 12 till kapitel V i bilagan ingår bestämmelser
om fartygstrafikservice. I motiveringen till propositionen sägs
att sjöfartsverket håller på att utarbeta
ett lagförslag om detta. Regeln kräver således
lagstiftningsåtgärder och hör därför till
området för lagstiftningen.
I regel 27 i kapitel V sägs att sjökort och
nautiska publikationer skall vara adekvata och rät-tade.
I motiveringen till propositionen påpekas att regeln hänger
samman med regel 34. Bestämmelserna skall sättas
i kraft genom att 6 kap. i sjölagen kompletteras med en
ny 3 a §. Därför måste också regel
27 anses ingå i området för lagstiftningen.
I propositionen anser regeringen att regel 17 om alternativ
planering och alternativa arrangemang i det nya kapitel II-2 i bilagan
ingår i området för lagstiftningen. Regeringen
motiverar detta med att lagen om ikraftsättande föreskriver
att sjöfartsverket har behörighet att medge eftergifter.
Enligt vad utskottet har erfarit är det med stöd
av innebörden i kapitel II uppenbart att behörigheten
att medge eftergifter inte gäller frågor som ingår
i området för lagstiftningen, utan bara mycket
tekniska saker. Med hänvisning till erhållen utredning
påpekar utskottet att det faktum att behörigheten
på nationell nivå skrivs in i en lag om ikraftsättande
inte behöver betyda att bestämmelsen ingår
i området för lagstiftningen, eftersom konventionsbestämmelsen i
sig själv inte innehåller bestämmelser
som ingår i området för lagstiftningen
eller i övrigt tangerar sådana bestämmelser.
I och med att kapitel II-2 således inte innehåller
bestämmelser som ingår i området för
lagstiftningen ingår inte heller regel 3 där definitionerna
för kapitel II-2 finns i området för
lagstiftningen.
Det område som riksdagen skall godkänna
I den nya propositionen anhåller regeringen om riksdagens
samtycke till ändringarna i konventionen i sin helhet.
Enligt vad utskottet har erfarit är detta ett adekvat förfarande.
Av motiveringen till propositionen framgår att Internationella
sjöfartsorganisationen IMO:s sjösäkerhetskommitté i
december 2000 antog både ändringarna i bilagan
till SOLAS-konventionen och brandskyddsreglerna med närmare
tekniska bestämmelser i det nya kapitlet II-2 i bilagan
till konventionen. Regelverket träder i kraft samtidigt
med det nya kapitel II-2. Med tanke på att kapitel II-2
har ett mycket tekniskt innehåll kan det anses uppenbart
att dessa preciserande regler inte innehåller bestämmelser
som ingår i området för lagstiftningen.
Den uppfattningen ger också redogörelsen i motiveringen
till propositionen.
Av motiveringen till den nya propositionen framgår
det också att IMO:s sjösäkerhetskommitté in
december 2000 antog de nya säkerhetskoden för
höghastighetsfartyg genom en resolution. Säkerhetskoden
träder i kraft samtidigt som ändringarna i kapitel
X i konventionen. Regeringen föreslår att riksdagen
skall godkänna kapitlen 1 och 18 i säkerhetskoden.
Detta motiveras med att kapitel 18 gäller trafiktillstånd
för höghastighetsfartyg och att bestämmelser
om detta skall ingå i 1 kap. i sjölagen. Enligt
vad utskottet har erfarit hör denna typ av bestämmelser
utan tvivel till området för lagstiftningen. Dessutom
har det påpekats för utskottet att kapitel ett
i säkerhetskoden bland annat innehåller bestämmelser
om föreskrifternas räckvidd och definition på reglerna
och att kapitlet därför indirekt påverkar
tolkningen och tillämpningen av de bestämmelser
som ingår i området för lagstiftningen
(GrUU 6/2001 rd och GrUU 18/2002 rd).
Därför är det befogat att anse att bestämmelserna
i ingår i området för lagstiftningen.
Enligt propositionen skall riksdagens samtycke inte gälla
föreskrifterna för brandskydd och i fråga
om säkerhetskoden för höghastighetsfartyg
bara kapitel 1 och 18. På denna punkt föreslås
ett exceptionellt förfarande på samma sätt
som i fråga om bilagan till konventionen i den ursprungliga
propositionen. I utlåtande GrUU 18/2002 rd ansåg
grundlagsutskottet förfarandet i och för sig möjligt. Å andra
sidan påpekade grundlagsutskottet att det bara kan vara fråga
om en sådan exceptionell situation där en del
av en förpliktelse som kräver riksdagens godkännande
utgör en oavhängig, självständig helhet
som klart skiljer sig från övriga delar både tekniskt
och i sak. De delar som inte omfattas av riksdagens samtycke får
då inte innehålla några som helst bestämmesler
som hör till eller påverkar området för
lagstiftningen eller som i övrigt kräver riksdagens
godkännande.
Med stöd av motiveringen till propositionen kan det
sägas att de aktuella föreskrifterna bildar ett
komplex som preciserar bilagan till konventionen och utgör
en tydlig fristående del till bilagan. Enligt vad utskottet
har erfarit kan det mot bakgrunden av motiveringen till propositionen
anses uppenbart att föreskrifterna om brandskydd inte innehåller
några bestämmelser som ingår i området
för lagstiftningen. Däremot innehåller
säkerhetskoden för höghastighetsfartyg bestämmelser
om trafiktillstånd, såsom det nämns ovan.
I propositionen ingår en innehållsförteckning över
säkerhetskoden för höghastighetsfartyg.
Dessutom redogör regeringen allmänt för
innebörden av föreskrifterna. Med hänvisning
till beskrivningarna i propositionen anser utskottet det uppenbart
att de övriga kapitlen i säkerhetskoden innehåller
frågor av mycket teknisk karaktär. Enligt vad
utskottet har erfarit kan kapitel 18 som gäller driftskraven
anses avvika från de övriga bestämmelserna
i säkerhetskoden. Denna uppfattning förstärks
också av att regeringen i propositionen påpekar
att själva konventionen inte innehåller några
bestämmesler om övervakning av driften.
Med hänvisning till det ovanstående anser
utskottet att kapitel 18 och kapitel 1 som påverkar tolkningen
och tillämpningen av kapitel 18 mot bakgrunden av motiveringen
till propositionen kan anses utgöra ett så självständigt
komplex i relation till säkerhetskoden att de kan godkännas
fristående från de övriga förpliktelserna.
Lagförslagen
Anmärkningarna i grundalgsutskottets utlåtande (GrUU
18/2002 rd — RP 22/2002 rd) har beaktats
i lagtexterna i kompletteringspropositionen. I det första
lagförslaget har 1 § setts över i enlighet
med vad som krävs på grund av kompletteringspropositionen.
I 2 § har formuleringen setts över. I 2 § har
dessutom 3 mom. delats upp på flera moment. I det nya förslaget
ingår bestämmelser om behörighet att
meddela föreskrifter och behörighet att fatta
enskilda förvaltningsbeslut ingår i olika moment.
I 3 § har behörigheten att utfärda förordning ändrats
till förordning av statsrådet.