2.1
Motivering
Under de senaste åren har EU koncentrerat sina insatser på att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt och öka öppenheten. Det har skett betydande förbättringar särskilt i utbytet av upplysningar genom de många ändringarna av handräckningsdirektivet. I Europeiska revisionsrättens särskilda rapport Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 03/2021: Utbyte av upplysningar i skatteärenden i EU: solid grund men brister i genomförandet. och Europaparlamentets resolution Europaparlamentets resolution av den 16 september 2021 om genomförandet av EU:s krav på utbyte av upplysningar i fråga om beskattning: framsteg, lärdomar och hinder att övervinna. påpekas dock att direktivet är ineffektivt i vissa delar och behöver förbättras på flera områden. Särskilt problematiskt enligt revisionsrättens rapport är avsaknaden av regler som omfattar e-pengar och digitala fiatvalutor samt förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor som gäller förmögna privatpersoner. Revisionsrättens rapport lyfter också fram bristen på tydliga åtgärder för kontroll av överensstämmelsen.
I revisionsrättens rapport konstateras att kryptovalutor inte omfattas av utbytet av upplysningar. Om en skattskyldig har pengar i elektroniska kryptovalutor är en plattform eller annan elektronisk leverantör av portföljförvaltningstjänster inte skyldig att rapportera dessa belopp eller erhållna vinster till skattemyndigheterna. Pengar som innehas i sådana elektroniska instrument blir därmed till stor del obeskattade.
Av dessa skäl finns det ett tydligt behov att utveckla utbytet av upplysningar samt det administrativa samarbetet. Förutom en skärpning av befintliga regler behöver det administrativa samarbetet utvidgas till nya områden. Användningen av kryptotillgångar i investeringssyfte ökar hela tiden och den snabba utvecklingen på området medför utmaningar. Utökat administrativt samarbete skulle underlätta och effektivisera skatteuppbörden och ge medlemsstaternas skattemyndigheter bättre möjligheter att hålla jämna steg med utvecklingen på området. De beskattningsbara transaktionerna är svåra att upptäcka på grund av kryptotillgångarnas natur, i synnerhet när parterna i handeln med kryptotillgångar finns i olika stater. Då rapporteringen inte omfattar inkomster från investeringar i kryptotillgångar förlorar medlemsstaterna skatteintäkter. Dessutom ger det användare av kryptotillgångar en fördel mot dem som inte investerar i kryptotillgångar. Om dessa brister och missförhållanden inte adresseras kan målet om rättvis beskattning inte uppfyllas.
Kommissionen konstaterar att väl fungerande samt koordinerat rapporterande och utbyte av upplysningar även behövs i verkställigheten av sanktionerna mot Ryssland. Detta understryker behovet av nya bestämmelser gällande rapportering och utbyte av upplysningar om innehav och transaktioner som rör kryptotillgångar.
2.2
Förslagets huvudsakliga innehåll
2.2.1
Allmänt
Enligt förslaget blir leverantörer av kryptotillgångstjänster skyldiga att lämna upplysningar för skatteändamål om användare med hemvist i medlemsstaten. Dessa upplysningar utbyts mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Förslaget är något oklart i fråga om huruvida rapporteringsskyldigheten även gäller situationer där både leverantören och användaren av kryptotillgångstjänsten är allmänt skattskyldig i Finland. Reglerna för kundkännedom, rapporteringskrav och annat som rör leverantörer av kryptotillgångstjänster utgår från OECD:s rapporteringsram för kryptotillgångar.
Det föreslås också ytterligare förstärkning av handräckningsdirektivets nuvarande bestämmelser för att möta den utveckling som skett internationellt och på den inre marknaden. Direktivändringarna skulle effektivisera rapporteringen och utbytet av upplysningar. I dessa beaktas de senast införda ändringarna i OECD:n Common Reporting Standard inklusive bestämmelserna om elektroniska pengar och digital fiatvaluta OECD (2022), Crypto-Asset Reporting Framework and Amendments to the Common Reporting Standard, OECD, Paris. Direktivändringarna syftar också till att förtydliga och harmonisera åtgärderna för efterlevnad av kraven samt utvidga omfattningen av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor så att de även gäller förmögna privatpersoner.
2.2.2
Automatiskt utbyte av upplysningar
I förslaget fastställs de inkomstkategorier som omfattas av automatiskt utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna. Inkomster från dividendutbetalningar som inte sker genom ett depåkonto inkluderas i kategorierna av inkomst och kapital som utbytet av upplysningar omfattar. Förändringen innebär att medlemsstaterna ska utbyta alla tillgängliga upplysningar om alla i direktivet angivna kategorier av inkomst och kapital för skatteperioder som inleds den 1 januari 2026 eller därefter.
Enligt förslaget utvidgas obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor till att gälla förmögna privatpersoner vars innehav av finansiella tillgångar eller investeringsbar förmögenhet exklusive personens huvudsakliga bostad uppgår till ett värde av minst en miljon euro. Förändringen innebär att medlemsstaterna ska utbyta upplysningar om förhandsbesked gällande förmögna privatpersoner som utfärdats, ändrats eller förnyats efter 31.12.2023. Därtill ska upplysningar om förhandsbesked som utfärdats, ändrats eller förnyats 1.1.2020–31.12.2025 utbytas och rapporteras till kommissionen, om beskedet fortfarande är giltigt 1.1.2026.
Det mest centrala i förslaget är bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för leverantörer av kryptotillgångstjänster och obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som leverantörerna lämnat till behöriga myndigheter. Rapporteringsskyldigheten syftar till att skattemyndigheterna får upplysningar om transaktioner med kryptotillgångar. Detta möjliggör att skatt påförs utifrån korrekta och omfattande upplysningar. Förslaget skapar likvärdiga förutsättningar på marknaden och ökar aktörernas rättssäkerhet. Användarna kommer att uppfatta marknaden som mer rättvis och säkrare.
Tillämpningsområdet för rapportering av kryptotillgångar och villkoren för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar fastställs i den nya artikeln 8ad. Detaljerade regler fastställs i bilaga VI till direktivet. Där finns bland annat definitioner som avgränsar tillämpningsområdet för rapporteringsreglerna.
Med rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster avses enligt definitionen varje leverantör och operatör av kryptotillgångstjänster som tillhandahåller en eller flera kryptotillgångstjänster genom att tillåta användare att genomföra utbytestransaktioner.
Som leverantör av kryptotillgångstjänster betraktas varje juridisk person eller företag vars sysselsättning eller affärsverksamhet består i att yrkesmässigt tillhandahålla en eller flera kryptotillgångstjänster till tredje part. Som ytterligare villkor föreslås att leverantören ska vara auktoriserad för tillhandahållande av kryptotillgångstjänster i medlemsstaten enligt en kommande förordning om kryptotillgångsmarknaden och ändring av direktiv (EU) 2019/1937 COM(2020) 593 final., nedan MiCA-förordningen.
Som kryptotillgångsoperatör betraktas varje fysisk person, juridisk person eller företag vars sysselsättning eller affärsverksamhet består i att yrkesmässigt tillhandahålla en eller flera kryptotillgångstjänster till tredje part men som inte omfattas av MiCA-förordningen.
En leverantör av kryptotillgångstjänster lämnar de rapporteringspliktiga upplysningarna i den medlemsstat där leverantören har auktoriserats enligt MiCA-förordningen. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som inte omfattas av MiCA-förordningen ska registrera sig i någon medlemsstat enligt ett förfarande som fastställs i bilaga VI till direktivet samt lämna rapporteringspliktiga upplysningar i registreringsstaten.
Kryptotillgångsoperatörer både inom EU och utanför är rapporteringsskyldiga enligt direktivförslaget, om de har användare med hemvist i en EU-medlemsstat. Detta är viktigt för att säkerställa likvärdiga förutsättningar för alla leverantörer av kryptotillgångstjänster och förhindra illojal konkurrens. En kryptotillgångsoperatör utanför EU befrias från registrerings- och rapporteringsskyldigheterna, om operatörens hemland och medlemsstaterna utbyter motsvarande upplysningar som i direktivet. Kommissionen bedömer och avgör upplysningarnas motsvarighet. Mekanismen liknar den som fanns i den föregående ändringen av handräckningsdirektivet (EU) 2021/514, s.k. DAC7-direktivet. Mekanismens syfte är att säkerställa likvärdiga förutsättningar och undvika att tjänsteleverantörer söker sig till en regleringsmässigt fördelaktigare stat.
Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster ska samla in uppgifter om de utbytes- och överföringstransaktioner med kryptotillgångar som tjänstens användare gör. Leverantören ska bekräfta uppgifternas riktighet i enlighet med de förfaranden för kundkännedom som fastställs i bilaga VI till direktivet.
Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster ska lämna upplysningarna till den behöriga myndigheten. Upplysningarna ska lämnas före utgången av januari året efter det år då den rapporteringspliktiga transaktionen gjordes. Rapporteringsskyldigheten gäller både gränsöverskridande och inhemska transaktioner.
Leverantören av kryptotillgångstjänster ska underrätta varje berörd fysisk person om att upplysningar om personen har samlats in och lämnats till den behöriga myndigheten.
Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska utbyta erhållna upplysningar med berörda behöriga myndigheter inom två månader efter kalenderårets utgång.
Direktivförslaget innehåller också kravet att leverantörer av kryptotillgångstjänster ska förhindra en användare att genomföra transaktioner med kryptotillgångar, om användaren inte lämnar uppgifter om sig själv i enlighet med direktivet.
2.2.3
Administrativt samarbete
Enligt en ny artikel 25a i direktivet ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits för införlivande av handräckningsdirektivet vad avser artiklarna 8.3a och 8aa–8ad. I dessa artiklar föreskrivs det om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (DAC2), land-för-land-rapporter (DAC4), rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (DAC6), rapporterade uppgifter från plattformsoperatörer (DAC7) och uppgifter från rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster (DAC8). Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Förslaget innehåller ett krav på minimibelopp för påföljder när en rapporteringsskyldig inte har rapporterat efter två påminnelser eller om rapporterna innehåller ofullständiga, felaktiga eller oriktiga uppgifter som utgör mer än 25 procent av de föreskrivna rapporteringspliktiga upplysningarna. Enligt kommissionen behövs det en fastställd miniminivå för påföljdsavgifter för att garantera tillräcklig effektivitet i alla medlemsstater.
De föreslagna minimibeloppen för påföljdsavgifter varierar mellan 20 000 och 500 000 euro beroende på vilken rapporteringsskyldighet enligt handräckningsdirektivet som överträtts och om det gäller en juridisk eller fysisk person. Följande minimibelopp för påföljdsavgifter föreslås.
Nationell rapporteringsskyldighet enligt DAC2:
— 50 000 euro när det rapporteringsskyldiga finansiella institutets årliga omsättning understiger sex miljoner euro,
— 150 000 euro när det rapporteringsskyldiga finansiella institutets årliga omsättning är minst sex miljoner euro
Nationell rapporteringsskyldighet enligt DAC4:
— 500 000 euro
Nationell rapporteringsskyldighet enligt DAC6:
— 50 000 euro när tjänsteleverantörens eller den berörda skattskyldigas årliga omsättning understiger sex miljoner euro,
— 150 000 euro när tjänsteleverantörens eller den berörda skattskyldigas årliga omsättning är minst sex miljoner euro,
— 20 000 euro när tjänsteleverantören eller den berörda skattskyldiga är en fysisk person (en finländsk fysisk person kan inte vara en DAC6-enlig tjänsteleverantör)
Nationell rapporteringsskyldighet enligt DAC7:
— 50 000 euro när den rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens årliga omsättning understiger sex miljoner euro,
— 150 000 euro när den rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens årliga omsättning är minst sex miljoner euro,
— 20 000 euro när den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören är en fysisk person (en finländsk fysisk person kan inte vara en DAC7-enlig rapporteringsskyldig plattformsoperatör)
Nationell rapporteringsskyldighet enligt DAC8:
— 50 000 euro när den rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster har en årlig omsättning som understiger sex miljoner euro,
— 150 000 euro när den rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster har en årlig omsättning som är minst sex miljoner euro,
— 20 000 euro när den rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster är en fysisk person
2.2.4
Övriga bestämmelser
Direktivförslaget innehåller ändringar i användningen av upplysningar som avses i handräckningsdirektivet. Enligt en ny punkt 7 i artikel 16 ska medlemsstaterna införa effektiva mekanismer som säkerställer användningen av upplysningar som erhålls genom rapportering och automatiskt utbyte enligt artikel 8 - 8ad (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om vissa kategorier av inkomst och kapital, finansiella konton, land-för-land-rapporter, rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang och rapporterade uppgifter från plattformsoperatörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster).
Artikel 16.2 i direktivet ändras för att säkerställa att upplysningar som rapporteras och utbyts enligt handräckningsdirektivet kan användas för andra ändamål än direkt beskattning när man på EU-nivå enats om att använda dem vid införande av internationella sanktioner. Detta avser framförallt situationer då beslut om restriktiva åtgärder har fattats enligt artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan EUF-fördraget. Upplysningar som utbyts enligt handräckningsdirektivet kan vara mycket viktiga för att upptäcka överträdelser eller kringgående av restriktiva åtgärder. Potentiella överträdelser av sanktioner är också relevanta i skattehänseende eftersom undvikande av restriktiva åtgärder oftast innebär skatteflykt i fråga om tillgångar som omfattas av sanktionerna. Enligt kommissionen är den bredare användningen av upplysningar motiverad med hänsyn till sannolika synergier.
Artikel 27.2 i direktivet ersätts genom att medlemsstaterna ska övervaka och bedöma effektiviteten i det direktivenliga administrativa samarbetet för bekämpning av skattebedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt. Medlemsstaterna ska årligen lämna resultaten från sina bedömningar till kommissionen för utvärdering av direktivet. Med detta tillägg stryks kravet i bilaga IV att vartannat år utvärdera kännetecknen för gränsöverskridande arrangemang.
Enligt en ny artikel 27c i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att skattenummer för rapporterade personer och företag från och med skatteåret 2026 ingår i upplysningar som utbyts enligt artikel 8.1 och 8.3a (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om vissa kategorier av inkomst och kapital samt finansiella konton), 8a.6 (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning), 8aa.3 (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter), 8ab.14 (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang), 8ac.2 (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporterade uppgifter från plattformsoperatörer) och 8ad.3 (obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporterade uppgifter från leverantörer av kryptotillgångstjänster). Skattenummer ska lämnas trots att berörda artiklar inte specifikt kräver detta.
Direktivförslaget ger medlemsstaterna möjlighet att använda identifieringstjänster för identifiering av tjänsteleverantörer och skattskyldiga. Det här förenklade och standardiserade identifieringsförfarandet är valfritt för medlemsstaterna.
Direktivet möjliggör att erhållna upplysningar också kan användas för andra ändamål än för direkt och indirekt beskattning, om den avsändande medlemsstaten angett tillåtna användningsändamål i en särskild förteckning. Nuvarande behov att samråda med avsändande medlemsstat om sådan användning elimineras genom förslaget, om användningen ingår i medlemsstatens förteckning. I förslaget förtydligas också att upplysningar som utbyts mellan medlemsstaterna får användas för värdering, administration och verkställighet av tullavgifter samt för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.