PROMEMORIAKOMMUNIKATIONSMINISTERIET12.3.2024EU/413/2024STATSRÅDETS SKRIVELSE TILL RIKSDAGEN OM ETT FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM ÄNDRING AV DIREKTIV 2005/44/EG OM HARMONISERADE FLODINFORMATIONSTJÄNSTER (RIS) PÅ INRE VATTENVÄGAR I GEMENSKAPEN
1
Bakgrund
Europeiska unionen antog den 7 september 2005 Europaparlamentets och rådets direktiv om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen. Direktivets tillämpningsområde har utifrån en klassificering av inre vattenvägar begränsats så att direktivet inte alls tillämpas i Finland.
En utvärdering av det gällande direktivet och ett offentligt samråd hölls 2021. Europeiska kommissionen lämnade den 26 januari 2024 ett förslag (COM(2024) 33 final) till ändring av det ovannämnda direktivet (nedan
RIS-direktivet
).
Transporterna på inre vattenvägar utgör cirka 4 procent av EU:s godstransporter. Transporterna på inre vattenvägar är ett alternativ till landsvägs- och spårtrafik i avlägsna områden som kan nås via vatten. Flodinformationstjänster är harmoniserade informationstjänster som stöd för trafik- och transportförvaltning i fråga om inlandssjöfart, inklusive, om det är tekniskt genomförbart, samverkan med andra transportslag. Flodinformationstjänster omfattar tjänster som farledsinformation, trafikinformation, trafikstyrning, stöd till katastrofförebyggande åtgärder, information för transportförvaltning, statistik och tulltjänster samt avgifter för vattenvägar och hamnar.
2
Förslagets syfte
Det huvudsakliga syftet för kommissionens förslag är att säkerställa tillgänglighet till flodinformationstjänster och harmoniserade standarder, underlätta integreringen av inlandssjöfarten med multimodala resekedjor, säkerställa större användning och interoperabilitet för digitala lösningar och svara på utmaningar i anslutning till dataskydd.
Genomförandet av det gällande direktivet har skett långsamt och fragmenterat beroende på område, vilket har bidragit till att försämra säkerheten och konkurrenskraften i branschen. Inte heller har målen för den europeiska gröna given uppnåtts fullt ut i branschen.
Direktivförslaget är förenligt med de europeiska regleringsinstrumenten och främjar målen för den europeiska gröna given, som inkluderar ett mål att flytta en betydande andel av godstransporterna i inlandet till järnvägar och inre vattenvägar. Flodinformationstjänsterna har enligt kommissionen en viktig roll vid övergången.
Förslaget är i linje även med unionens övriga reglering av inre vattenvägar och transporter.
3
Förslagets huvudsakliga innehåll
I det föreslagna ändringsdirektivet föreslås ändringar i flera av bestämmelserna i direktiv 2005/44/EG enligt följande:
Syfte och tillämpningsområde
Genom förslaget ändras direktivets tillämpningsområde så att direktivet ska tillämpas på inre vattenvägar och inlandshamnar tillhörande transportnätet TEN-T som sträcker sig över hela Europa. Enligt det föreslagna tillämpningsområdet omfattas ett insjöområde i Finland av förslaget, nämligen Saimen och den del av Saima kanal som ligger i Finland och som hör till kärnnätet för TEN-T.
Det gällande direktivets tillämpningsområde har begränsats utifrån en klassificering av inre vattenvägar, och direktivet tillämpas inte alls i Finland eftersom det inte finns sådana inre vattenvägar i Finland som omfattas av direktivets nuvarande tillämpningsområde.
Definitioner
Nya definitioner föreslås till de nya elementen i direktivförslaget, såsom elektroniska system och plattformar.
Inrättande av flodinformationstjänster (RIS) samt tekniska riktlinjer och specifikationer
I direktivet föreslås ändringar i de bestämmelser som gäller inrättandet av flodinformationstjänster (RIS). I förslaget ändras såväl sättet att tillhandahålla tjänster som de tjänster som tillhandahålls. I förslaget skärps och preciseras medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla uppgifter om navigering och ruttplanering. Genom förslaget införs även skyldigheter om informationsutbytet mellan system för flodinformationstjänster och annan sjöfart (till exempel European Maritime Single Window environment dvs. EMSWe och elektroniska transportuppgifter, electronic Freight Transport Information, dvs. eFTI).
I förslaget finns även nya krav enligt vilka flodinformationstjänster ska tillhandahållas via en digital plattform (
RIS platform,
nedan
RIS-plattform
). Det föreslås att kommissionen ges befogenheter att utfärda genomförandeakter om det tekniska genomförandet av plattformen. Genomförandeakterna ska utfärdas enligt det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i kommittéförordningen (EU) Nr. 182/2011.
Behöriga myndigheter och handläggning av besvär
Artikeln om behöriga myndigheter har kompletterats med uppgifter för de behöriga myndigheterna att ansvara för RIS-plattformen och att handlägga besvär som lämnas in av användarna av flodinformationstjänster.
Ett nytt krav är att de behöriga myndigheterna ska skapa en process för att motta och handlägga besvär som lämnas in av användarna av flodinformationstjänster.
Regler om personlig integritet, säkerhet och vidareutnyttjande av information
I ändringsdirektivet revideras reglerna om personlig integritet, säkerhet och vidareutnyttjande av information.
Ändringsförfarande och införlivande
Det föreslås ändringar i ändringsförfarandet. I den föreslagna nya artikeln ges kommissionen behörighet att utfärda delegerade akter.
Det föreslås att en inlandssjöfartskommitté utses som behörig kommitté för att bistå kommissionen.
Ändringsdirektivets ikraftsättande och ikraftträdande
I förslaget fastställs en skyldighet att införliva ändringsdirektivet i nationell lagstiftning inom 12 månader från det att direktivet trätt i kraft. Ändringsdirektivet träder i kraft den tjugonde dagen efter att det har offentliggjorts.
Mottagare av ändringsdirektivet
Det föreslås att ändringsdirektivet ska gälla alla de medlemsstater som har inre vattenvägar som hör till ändringsdirektivet tillämpningsområde.
Bilagor
I bilagorna fastställs minimikrav för den information som ska tillhandahållas (bland annat farledsinformation, information om broar och dammar, hamnars lokalisering, vattennivå) samt tekniska krav på flodinformationstjänsterna. Kommissionen ska kunna ändra bilagorna med stöd av delegerade akter.
4
Förslagets rättsliga grund och förhållande till proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprincipen
Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 91.1 (den gemensamma transportpolitiken) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (
EUF
-
fördraget
). I artikel 91.1 d i EUF-fördraget ges unionen behörighet när det gäller så kallade andra lämpliga bestämmelser om transporter. Förslaget ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet så att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet.
Enligt artikel 4.2 g i EUF-fördraget har unionen och medlemsstaterna delade befogenheter i fråga om regleringen av transporter. Subsidiaritetsprincipen i artikel 5.3 i EU-fördraget är tillämplig på de delade befogenheterna mellan unionen och medlemsstaterna. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Kommissionen motiverar förslaget med att det utan bestämmelser på unionsnivå kommer att finnas regionala skillnader i flodinformationstjänsternas kvalitet och tillgänglighet, vilket bromsar utvecklingen av gränsöverskridande transporter på inre vattenvägar.
I artikel 5.4 i EU-fördraget fastställs proportionalitetsprincipen. Enligt principen får unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i Europeiska unionens grundfördrag. Kommissionen anser att förslaget är proportionerligt i förhållande till målen att uppdatera regelverket om flodinformationstjänster. Med stöd av den föreslagna ändringen harmoniseras kraven på flodinformationstjänster och underlättas informationsutbytet mellan användarna i anslutning till flodinformationstjänster.
Enligt statsrådet kan det med beaktande av direktivförslagets mål som omfattar hela unionen och kommissionens syn på den rättsliga grunden samt subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen anses att förslagets rättsliga grund är korrekt och att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.
5
Förslagets konsekvenser
5.1
Kommissionens konsekvensbedömning
Kommissionen har utfört en konsekvensbedömning innan direktivförslaget lämnades. I konsekvensbedömningen presenteras tre alternativ för genomförandet och analyseras hur de påverkar uppnåendet av målen med initiativet. I det första alternativet (A) ska direktivets tillämpningsområde och sättet att genomföra flodinformationstjänster inte ändras utan i direktivet görs endast små ändringar för att åtgärda dess brister. I det andra alternativet (B) ska ändringar i anslutning till genomförandet av flodinformationstjänster göras och medlemsstaterna åläggas att inrätta en centraliserad informationsplattform (RIS platform). Direktivets tillämpningsområde ska därtill omfatta de viktigaste inre vattenvägarna i unionen, dvs. de inre vattenvägar som hör till TEN-T-nätet. I det tredje alternativet (C) fastställs utöver bestämmelserna i alternativ B även nya skyldigheter om informationsutbyte för trafikföretagen.
Kommissionen har utifrån konsekvensbedömningen slutit sig till att rekommendera alternativ B, eftersom den anser att de mål som kan uppnås med förslaget i fråga står bäst i balans med de tillgängliga regleringsmetoderna och de kostnader som orsakas.
I konsekvensbedömningen borde man för medlemsstaterna ha preciserat bättre hur i synnerhet de kostnader som orsakas av systemutvecklingen kan motiveras i förhållande till den uppnådda nyttan, särskilt på de inre vattenvägar där transportmängderna är små och det saknas förbindelse till inre vattenvägar i de övriga medlemsstaterna.
5.2
Nationella konsekvenser
5.2.1
Konsekvenser för lagstiftningen
Det gällande direktivet tillämpas inte alls i Finland, eftersom Finland saknar inre vattenvägar som omfattas av det gällande direktivets tillämpningsområde. Den nuvarande klassificeringen grundar sig på egenskaper i de inre vattenvägarna av vilka de främsta är djupgåendet i vattenvägen och minimihöjden för underfart vid broar i farleden. Ett annat krav för att omfattas av direktivets tillämpningsområde är att den inre vattenvägen i medlemsstaten är förbunden med en inre vattenväg av samma klass eller högre klass i en annan medlemsstat. Insjöområdet Saimen som hör till kärnnätet för TEN-T är inte förbundet med en inre vattenväg i en annan medlemsstat.
I och med direktivförslaget skulle Finland omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna och man skulle vara tvungen att genomföra skyldigheterna i direktivet nationellt.
På de inre vattenvägarna i Finland iakttas Internationella sjöfartsorganisationen IMO:s föreskrifter och de nationella bestämmelser som grundar sig på unionslagstiftningen inom sjöfart. Finland har implementerat de bestämmelser som ingår i unionens direktiv om inre vattenvägar vad gäller de rättigheter och undantagsmöjligheter enligt direktiven som fastställts för de övriga medlemsstaternas fartyg, transportörer eller besättningsmedlemmar.
I insjöområdet Saimen tillhandahålls för närvarande trafiklednings-, informations- och anmälningstjänster på samma nivå som vad som enligt internationell och nationell reglering krävs i havsområden. I Finland sker transporter i Saimen med samma materiel som i havsområden. Det har i praktiken inneburit att allt det som fraktas vattenvägen till och från Saimen har kunnat transporteras med samma fartyg avsett för havsförhållanden ända till destinationshamnen, och frakten har inte flyttats från ett fartyg för inre vattenvägar till ett fartyg för havssjöfart eller tvärtom när man rört sig mellan områdena. I och med att man iakttagit förfaranden för havssjöfart har trafiken på Saimen till tillämpliga delar kunnat skötas med samma arrangemang och system som i Finlands havsområden. Det är en avsevärd skillnad gentemot förfarandena i Centraleuropa där fartyg planerade enbart för inre vattenvägar trafikerar i området.
Direktivförslagets mål om en bättre informationsgång och underlättande av multimodala transporter uppnås i Finland med hjälp av det nationella informationshanteringssystemet för sjöfart som är under utveckling och som ska färdigställas 2025. Informationshanteringssystemet ska införas även i trafiken i Saimen.
Enligt det föreslagna tillämpningsområdet skulle endast en inre vattenväg i Finland höra till tillämpningsområdet, nämligen insjöområdet Saimen och den del av Saima kanal som ligger i Finland och som hör till TEN-T-nätet. Insjöområdet i fråga är inte förbundet med en inre vattenväg i en annan medlemsstat. Om direktivet ska tillämpas i Finland innebär det i så fall att den digitala plattformen för flodinformationstjänster och de flodinformationstjänster som förutsätts i direktivet byggs upp enbart för trafiken i ett enda insjöområde.
Trafiken på insjöområdet i Saimen är säsongsbetonat och sker när vattnet är isfritt. Mängden kommersiella transporter på Saimen är ytterst liten i en europeisk jämförelse. Den last som transporterades på de inre vattenvägarna i Saimen var enligt de lastanmälningar som lämnats till Transport- och kommunikationsverket cirka 700 000 ton år 2022, medan transportmängden på de inre vattenvägarna i exempelvis Tyskland uppgick till över 160 miljoner ton år 2022 enligt Europeiska unionens statistikbyrå Eurostat.
Insjöområdet Saimen ingår i TEN-T-nätet eftersom man försökte flytta transporterna från Östra Finlands industri till Ryssland från landsvägar och järnvägar till Saima kanal. På grund av det angreppskrig som Ryssland startade 2022 har trafiken i kanalen i praktiken upphört helt.
5.2.2
Konsekvenser för myndighetsverksamheten
Enligt direktivförslaget ska medlemsstaterna inrätta en flodinformationstjänst. Tjänsten ska vara kompatibel med de övriga systemen inom sjöfart.
Att utveckla och upprätthålla systemet och de separata flodinformationstjänsterna kräver nya resurser för Transport- och kommunikationsverket, som är behörig myndighet för sjötrafiken, eftersom det handlar om en ny uppgift för ämbetsverket.
Trafikledningstjänsten i anslutning till flodinformationstjänsterna, flodinformationen, kräver nya resurser för Trafikledsverket, som är behörig myndighet för fartygstrafikservice och underhåll av vattenleder, eftersom kraven på fartygstrafikledning inom flodinformationstjänsterna avviker från kraven på de nuvarande systemen.
5.2.3
Konsekvenser för övriga aktörer
Även de aktörer som ska lämna information, såsom trafikföretagen, får nya skyldigheter i och med direktivet. De anmälningsförfaranden som iakttas inom Europeiska unionens inlandssjöfart avviker från de förfaranden som används i insjöområdet Saimen i dag. De anmälningar som ska göras i Saimen i dag görs enligt samma regler och i samma system som i Finlands havsområden.
6
Ekonomiska konsekvenser
Kommissionen bedömer att direktivförslaget på unionsnivå underlättar uppkomsten av multimodala resekedjor och därför medför kostnadsbesparingar. En övergång till RIS-systemet i Finland bedöms inte medföra någon nytta, eftersom trafiken i Saimen sker enligt reglerna för havssjöfart och trafiken på de inre vattenvägarna inte behöver samordnas med övriga medlemsstater.
Däremot skulle direktivförslagets krav på utveckling av flodinformationstjänster kräva systemutveckling och extra personalresurser av myndigheterna. Det uppskattas att enbart utvecklingen av informationssystemen i Finland skulle orsaka kostnader på flera miljoner euro.
Beslut om nationell finansiering fattas i samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten. Den statliga finansiering som krävs på grund av åtgärderna genomförs vid behov inom ramarna för statsfinanserna genom att omfördela anslag.
7
Förslagets förhållande till grundlagen samt till grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter
Enligt kommissionen är direktivförslagets mål i linje med de grundläggande fri- och rättigheterna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. De föreslagna ändringarna i direktivet ökar rättssäkerheten för dem som använder flodinformationstjänsterna.
8
Ålands behörighet
Enligt 27 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten. Inlandssjöfarten hör således till rikets behörighet.
9
Behandling av förslaget i Europeiska unionens institutioner och de övriga medlemsstaternas ståndpunkter
Behandlingen av direktivförslaget inleddes i rådets arbetsgrupp för sjöfart i februari 2024. Ordförandestatens mål är att uppnå en allmän riktlinje om förslaget i juni 2024.
I Europaparlamentet ansvarar utskottet för transport och turism TRAN för förslaget.
Det är känt att åtminstone Sverige av de övriga medlemsstaterna har liknande problem som Finland när det gäller tillämpningsområdet. Många medlemsstater understöder direktivförslagets mål.
10
Nationell behandling av förslaget
Statsrådets skrivelse har beretts vid kommunikationsministeriet. Utkastet till U-skrivelse har den 29 februari till den 5 mars 2024 behandlats i ett skriftligt förfarande i trafiksektionen (EU22), som är underställd kommittén för EU-ärenden.
11
Statsrådets ståndpunkt
Statsrådet anser att direktivförslagets mål om att öka antalet multimodala transporter och förbättra säkerheten i princip kan understödas.
Enligt statsrådet är det inte heller i framtiden ändamålsenligt att insjöområdet Saimen omfattas av direktivets tillämpningsområde.
Statsrådet anser att direktivets mål om att förbättra informationsgången och därmed underlätta multimodala transporter kan uppnås i Saimen även med ett annat motsvarande informationssystem. I förhandlingarna bör man således sträva efter att medlemsstaterna får tillräckligt nationellt handlingsutrymme för att uppnå målen.
Enligt statsrådet bör det i anslutning till all EU-reglering om inre vattenvägar finnas tillräckligt med nationellt handlingsutrymme eller en opt-out-möjlighet när det gäller tillämpningsområdet.
Statsrådet anser att övergångstiden på 12 månader i direktivförslaget är ambitiös, eftersom tillämpningen av direktivet kräver stora systemutvecklingsprojekt och nationella lagstiftningsändringar. Enligt statsrådet är det därför ändamålsenligt att övergångstiden är avsevärt längre än det som föreslagits.