3.1
Förslag till förnybartdirektivet
Kommissionens förslag syftar till följande ändringar i förnybartdirektivet:
Definitioner (artikel 2)
Till direktivet fogas definitionerna av fristående energilagring, laddningsstation, hybridisering, hybridkraftverk och förfarande för tillstånd för anslutning till nätet.
Accelerationsområden för förnybar energi (artikel 15c)
Enligt förslaget skulle medlemsstaterna inte få utse stora områden där det i princip inte är möjligt att uppföra anläggningar för förnybar energi av miljöskäl, inbegripet skydd av landskapet.
Allmänhetens deltagande (artikel 15d)
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder med vilka en del av vinsten från projekt för förnybar energi med en installerade kapacitet på mer än 10 MW överförs direkt eller indirekt till lokalinvånare och lokalsamhällen i närheten av dessa projekt. Medlemsstaterna ska utse och finansiera en utomstående kontaktperson för att underlätta dialogen mellan projektutvecklaren och allmänheten i projekt för förnybar energi med en installerade kapacitet på mer än 10 MW. Medlemsstaten kan fastställa en avgift för projektutvecklarna, för finansiering av kontaktpersonens tjänster.
Tillståndsförfarandets huvudprinciper och organisation (artikel 16)
Medlemsstaterna ska inrätta en enda digital portal på nationell nivå, som omfattar alla steg av tillståndsgivningen för förnybar energi, energilagring och nätprojekt. De sökande ska lämna sina ansökningar i digital form. Uppföljningen av tillståndsförfarandena för projekt, inbegripet tidsfristerna, skulle ske utifrån uppgifterna i portalen, som ska vara offentligt tillgängliga. Portalen ska publicera data om behandlingstiderna för ansökningar om projekttillstånd för förnybar energi. Portalen skulle ge tillgång till de relevanta miljödata, geologiska uppgifter och beslut som är tillgängliga i den online miljöportal som avses i artikel 10.3 i kommissionens förslag till förordning om miljöbedömningar COM(2025) 984 final.
Tillståndsförfarande utanför accelerationsområden för förnybar energi (artikel 16b)
Det föreslås att ur artikeln stryks en mening enligt vilken dödande eller störning av de arter som skyddas enligt fågeldirektivet och habitatdirektivet inte betraktas som avsiktligt i projekt för förnybar energi om nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits. Att meningen stryks anknyter till kommissionens samtidigt aktuella förslag till påskyndande av miljöbedömningar (förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om att påskynda miljöbedömningar (COM(2025) 984 final), som innehåller en bestämmelse med likalydande innehåll. Enligt artikel 8 i det förslaget ska slumpvist dödande eller störande av skyddade fåglar enligt fågeldirektivet eller andra skyddade arter enligt habitatdirektivet inte anses vara avsiktliga i den mening som avses i artikel 5 i fågeldirektivet och artikel 12.1 habitatdirektivet i samband med att projekt eller planer genomförs, används och avvecklas, om planen eller projektet har genomfört mildringsåtgärder för att förhindra dödande eller störningar. Därmed är denna bestämmelse onödig i artikel 16b i förnybartdirektivet.
Tillståndsansökningar för projekt för förnybar energi utanför accelerationsområden för förnybar energi ska anses ha godkänts, ifall ansökningarna inte handläggs inom de tidsfrister som fastställs i förnybartdirektivet. Detta tysta godkännande skulle inte gälla beslut på miljöområdet, tillstånd för anslutning till nätet eller ifall principen om tyst godkännande inte finns i det nationella rättssystemet.
Påskyndat tillståndsförfarande för uppgradering (artikel 16c)
Enligt artikeln ska medlemsstaterna säkerställa att förändringar i status för den mark på vilken anläggningen för förnybar energi är belägen inte förhindrar uppgradering av anläggningen.
Uppgradering av vindkraftverk skulle i vissa situationer undantas från kraven på att fastställa behovet av MKB-förfarande i accelerationsområden för förnybar energi (granskningsprocess) eller från MKB-förfarandet.
Tillståndsförfarande för installation av solenergiutrustning (artikel 16d)
Enligt förslaget får medlemsstaterna inte kräva några administrativa tillstånd, inbegripet tillstånd på miljöområdet, med undantag av tillstånd för anslutning till nätet, för installation av sådan solenergiutrustning och samlokaliserad energilagring vars totala installerade kapacitet är högst 100 kW. Bestämmelsen är inte tillämplig på Natura 2000-områden eller andra områden som omfattas av nationella skyddssystem samt områden avsedda för skydd av det kulturella och historiska arvet.
Installation av solenergiutrustning och samlokaliserad energilagring med en kapacitet på över 100 kW i befintliga eller framtida konstgjorda konstruktioner, med undantag för konstgjorda vattenytor, skulle omfattas av ett tillståndsförfarande som pågår högst tre månader. Bestämmelser om tidsfristen och undantaget för dessa projekt från MKB-förfarandet finns redan i det gällande förnybartdirektivet (RED III); däremot saknas för närvarande bestämmelser om ett gränsvärde för den totala installerade kapaciteten.
Medlemsstaterna ska undanröja hindren för installering av småskaliga stickproppsanslutna solcellsanläggningar på högst 800 W i och på byggnader.
Ett ytterst viktigt allmänt intresse (artikel 16f)
Genom förslaget utvidgas kategorierna av projekt för vilka medlemsstaterna fram till dess att klimatneutralitet uppnås ska säkerställa att de presumeras vara av ett allt överskuggande allmänintresse. Enligt den gällande bestämmelsen ska planering, uppförande och drift av verk för förnybar energi, anslutning av sådana verk till nätet, det tillhörande nätet i sig och lagringstillgångar i samband med tillståndsförfarandet presumeras vara av ett ytterst viktigt allmänt intresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet Genom förslaget skulle presumtionen utvidgas till att omfatta infrastrukturen av överförings- och distributionsnät, fristående lagringstillgångar samt laddningsinfrastruktur.
Dessutom skulle artikeln ändras genom strykning av medlemsstaternas möjlighet att begränsa tillämpningen av artikeln till vissa delar av sina territorier eller vissa typer av teknik eller till projekt med vissa tekniska egenskaper.
Avsaknad av alternativa eller lämpliga lösningar eller genomförande av kompensationsåtgärder i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 92/43/EEG (ny artikel 16g)
Den nya artikeln skulle precisera bedömningen av alternativa lämpliga lösningar i undantagsförfarandena enligt habitatdirektivet, fågeldirektivet och vattendirektivet samt kriterierna för behövliga åtgärder för att kompensera det att nätverket Natura 2000 blir mindre sammanhängande eller att dess naturvärden försämras. Enligt förslaget skulle projekt för förnybar energi anses sakna alternativ om målen inte kan tillfredsställas med lämpliga alternativa lösningar för utveckling av samma kapacitet för förnybar energi med samma energiteknik eller inom samma eller motsvarande tidsram och utan avsevärt högre kostnader. I fråga om projekt för förnybar energi skulle medlemsstaterna dessutom kunna tillåta att åtgärder som är nödvändiga för att kompensera för försämring av samstämmigheten i Natura 2000-nätet eller av naturvärden genomförs parallellt med projektet.
Förfarande för tillståndsgivning för andra fristående lagringstillgångar än vätgaslager (ny artikel 16h)
Den behöriga myndigheten ska erkänna att en tillståndsansökan för en fristående lagringstillgång är fullständig eller begära att ansökan kompletteras inom 30 dagar efter mottagandet av ansökan. Datum för erkännandet ska utgöra startdatum för tillståndsförfarandet. Enligt förslaget skulle tillståndsförfarandet för annan fristående lagringstillgång än vätgaslager omfatta alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av energilagring och, i tillämpliga fall, miljöbedömningar och miljötillstånd.
Enligt förslaget får medlemsstaterna inte kräva några administrativa tillstånd, inbegripet miljötillstånd, med undantag av tillstånd för anslutning till nätet, för installation av sådan fristående energilagring (exkl. vätgaslager) vars totala installerade kapacitet är högst 100 kW. Att installera sådana lagringstillgångar skulle inte heller kräva ett separat förfarande för miljökonsekvensbedömning. Medlemsstaterna ska ändå undanta Natura 2000-områden eller andra områden som omfattas av nationella skyddssystem samt områden avsedda för skydd av det kulturella och historiska arvet från tillämpning av bestämmelsen.
I bestämmelsen föreskrivs en tidsfrist på sex månader för tillståndsgivning till fristående energilagring (exkl. vätgaslagring) med en installerade kapacitet på över 100 kW; för pumpkraftverk gäller en tidsfrist på två år. Dessa tidsfrister ska i tillämpliga fall även omfatta miljöbedömningar.
Förfarande för tillståndsgivning till laddningsstationer (ny artikel 16i)
Förslaget anger tidsfrister för tillståndsgivningen till laddningsstationer. Den behöriga myndigheten ska erkänna att en tillståndsansökan för en laddningsstation är fullständig eller begära att ansökan kompletteras inom 30 dagar efter mottagandet av ansökan. Datum för erkännandet ska utgöra startdatum för tillståndsförfarandet. Enligt förslaget skulle tillståndsförfarandet för en laddningsstation omfatta alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av energilagring och, i tillämpliga fall, miljöbedömningar och miljötillstånd.
Enligt förslaget får medlemsstaterna inte kräva några administrativa tillstånd, inbegripet miljötillstånd, för installation av sådana laddningsstationer vars totala installerade kapacitet är högst 100 kW. Att installera sådana laddningsstationer skulle inte heller kräva ett separat förfarande för miljökonsekvensbedömning. Medlemsstaterna ska ändå undanta Natura 2000-områden eller andra områden som omfattas av nationella skyddssystem samt områden avsedda för skydd av det kulturella och historiska arvet från tillämpning av bestämmelsen.
Tillståndsförfarandet får inte pågå i mer än sex månader för laddningsstationer vars totala installerade kapacitet är över 100 kW. Denna tidsfrist ska i tillämpliga fall även omfatta miljöbedömningar.
Förfarande för tillståndsgivning till hybridisering av anläggningar för förnybar energi (ny artikel 16j)
Med hybridisering skulle avses ombyggnad av anläggningar för förnybar energi till hybridkraftverk. Med hybridkraftverk skulle avses sådana anläggningar för förnybar energi som använder flera olika former av förnybar energiproduktion (exempelvis en kombination av vindkraft och solkraft) eller som har kombinerats med energilagring (exempelvis en solkraftsstation i kombination med ett batterilager).
Vid ändringar i status för den mark på vilken anläggningen för förnybar energi är belägen ska medlemsstaten säkerställa att anläggningens verksamhet kan fortsätta och hybridiseringen genomföras på ett sätt som möjliggör introduktion av en ny produktionsform eller energilagring på området.
Bedömning av miljökonsekvenserna av dessa projekt och bedömning av behovet av en sådan bedömning samt granskning i accelerationsområden för förnybar energi skulle begränsas till det ursprungliga projektets potentiella påverkan.
Förfarande för nätanslutning efter enkel anmälan (artikel 17)
Nuvarande artikel 17 skulle ersättas med en ny artikel om förfaranden för tillstånd för nätanslutning.
Gällande förfarandena för tillstånd för nätanslutning ska medlemsstaterna säkerställa att de inte överskrider tidsfristerna på en månad respektive tre månader. Olika tidsfrister tillämpas på nätanslutning vid uppgradering eller hybridisering av olika slags solenergiutrustning, energilagring, laddningsstationer och anläggningar för produktion av förnybar energi.
Förfarande för tillstånd för anslutning till nätet avser förfarandet från projektutvecklarens ansökan om nätanslutning till den systemansvariges beslut om huruvida projektet kan anslutas till nätet.
Systeminnehavaren ska inom dessa tidsfrister och de tidsfrister som anges i andra bestämmelser i förnybartdirektivet antingen godkänna den anslutning som begärts eller, om kapaciteten i nätet är otillräcklig, föreslå ett flexibelt avtal om nätanslutning i den mån detta är tekniskt möjligt. Ifall projektutvecklaren inte godkänner ett flexibelt anslutningsavtal, ska den systemansvarige föreslå ett alternativt anslutningsställe, ett alternativt preliminärt datum för nätanslutningen eller, om detta inte är möjligt, avslå ansökan om nätanslutning.
Ifall den systemansvarige för distributionsnätet inte svarar inom de ovannämnda tidsfristerna på en månad eller tre månader, ska tillstånd för nätanslutning anses ha blivit beviljat, under förutsättning att kapaciteten hos solenergiutrustningen, energilagringen eller laddningsstationerna inte överskrider den befintliga tillgängliga kapaciteten för anslutning till nätet.
3.2
Föreslagna ändringar i elmarknadsdirektivet
Kommissionens förslag syftar till följande ändringar i elmarknadsdirektivet:
Tillståndsförfarande (artikel 8)
Det föreslås att artikel 8 ersätts med en ny. Nya artikel 8 skulle utöver tillståndsförfarandet för anläggning av ny elproduktionskapacitet enligt de nuvarande bestämmelserna även omfatta tillståndsförfaranden för infrastruktursystem för överföring och distribution av el och eventuella tillståndsförfaranden för uppförande och drift av dessa. Förslaget innehåller i huvudsak även de bestämmelser som ingår i nuvarande artikel 8.
Förslaget ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har tillräckliga tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för tillståndsbeslut inom de tillämpliga tidsfristerna. Gällande tillståndsförfaranden för elnätsinfrastrukturen föreslås det att inga relevanta åtgärder av behöriga myndigheters ska få pågå i mer än två år, utom om det är vederbörligen motiverat, i vilket fall de får förlängas med högst ett år.
Det föreslås att principen om villkorligt tyst godkännande, enligt vilken vissa steg i tillståndsprocessen ska anses ha godkänts om den nationella myndigheten inte svarar inom den fastställda tidsfristen, ska tillämpas på godkännande av tillståndsförfaranden med undantag för beslut på miljöområdet och fall där principen om administrativt tyst godkännande inte finns i det nationella rättssystemet. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillståndet för infrastruktur för överförings- eller distributionssystem anses vara nödvändigt för integreringen av förnybara energikällor samt för uppnåendet av klimat- och energimålen och klimatneutralitet.
Enligt förslaget ska medlemsstaterna inrätta eller utse en eller flera kontaktpunkter för systemansvariga för överförings- eller distributionssystem. Kontaktpunkterna ska på tillståndssökandens begäran och avgiftsfritt tillhandahålla vägledning och underlätta hela tillståndsprocessen fram till det slutliga myndighetsbeslutet.
Då medlemsstaterna tillämpar tillståndssystemet på ett system för överförings- eller distributionssystem för el, ska de säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna begär de uppgifter som eventuellt saknas i ansökningarna inom tre månader efter att ansökan lämnats in. Inom samma tidsfrist på tre månader ska den behöriga nationella myndigheten underrätta projektutvecklaren om de antaganden som föranleder att vissa miljöbedömningar inte är tillämpliga på projektet. Efter denna tidsfrist får varken den behöriga myndigheten eller någon annan relevant myndighet begära ytterligare upplysningar, utredningar, rapporter eller bedömningar, utom ifall det har skett en sådan väsentlig förändring i projektet eller dess omgivning som gjort de ursprungliga bedömningsgrunderna olämpliga.
I syfte att hantera de tillstånd som hänför sig till uppförande eller drift av infrastruktur för överföring eller distribution av el eller tillhörande utrustning, eller för uppförande av ny produktionskapacitet ska medlemsstaterna säkerställa att de har lämpliga digitala plattformar för hantering av ansökningar, tillhörande processer och pågående beslut. Plattformarna skulle ge tillgång till de relevanta miljödata och geologiska uppgifter och beslut som är tillgängliga i den centrala online miljöportal som avses i artikel 10.3 i kommissionens förslag till förordning om miljöbedömningar COM(2025) 984 final.
Tills medlemsländerna uppnår klimatneutralitet ska medlemsländerna i samband med tillståndsförfarandet enligt förslaget säkerställa att planeringen, uppförandet och driften av nätinfrastrukturen för elöverföring och eldistribution presumeras vara av ett ytterst viktigt allmänt intresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet. Presumtionen skulle tillämpas på vissa undantagskriterier enligt habitatdirektivet och fågeldirektivet samt på artikel 4.7 i vattendirektivet. Medlemsstaterna får ändå begränsa tillämpningen av presumtionen på vissa områden, teknologier och projekt med vissa tekniska egenskaper under vederbörligt motiverade och särskilda omständigheter.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att dessa projekt prioriteras även vid avvägning av andra rättsliga intressen än skydd av kulturarv, som kan lämnas utanför tillämpningsområdet.
Enligt förslaget ska medlemsstaterna också säkerställa att myndigheterna undre vissa omständigheter ska kunna befria ombyggnad, modernisering eller uppgradering av befintlig infrastruktur för överförings- och distributionssystem från förfarandet för miljökonsekvensbedömning och från bedömningarna enligt habitatdirektivet och fågeldirektivet. Detta förutsätter dock att åtgärderna inte kräver användning av tilläggsutrymme och att de stämmer överens med de tillämpliga åtgärderna för miljöskydd som fastställts för den ursprungliga anläggningen. I artikeln bestäms om undantag från bland annat punkt 20 i bilaga I till direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (nedan MKB-direktivet) som gäller anläggning av starkströmsluftledningar med en spänning på 220 kV eller mer och en längd över 15 km. I bilaga I till MKB-direktivet räknas de projekt upp som alltid ska omfattas av en miljökonsekvensbedömning. Dessa projekt anses sannolikt alltid ha betydande miljöeffekter.
Enligt förslaget ska dessa undantag inte tillämpas om projektet kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 7 i MKB-direktivet. Vidare ska medlemsstaterna begränsa tillämpningen av paragrafen på Natura 2000-områden eller andra områden som omfattas av nationella skyddssystem samt områden avsedda för skydd av det kulturella och historiska arvet.
Därtill ska undantagen kunna tillämpas på uppförande av ny infrastruktur för distributionsnät och tillhörande utrustning, ifall projektet har genomgått granskning enligt MKB-direktivet varigenom den behöriga nationella myndigheten har fastställt att projektet sannolikt inte har betydande miljöpåverkan. Undantagen omfattar inte uppförande av ny infrastruktur för distributionsnät och tillhörande utrustning, om projektet sannolikt medför en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat.
Ifall ovannämnda granskning visar att projektet sannolikt medför betydande miljöpåverkan, ska den behöriga myndigheten meddela projektutvecklaren inom 45 dagar efter ansökan om att bedömningarna ska utföras.
Befrielse från bedömningsförfarandet får inte tillämpas på Natura 2000-områden eller andra områden som omfattas av nationella skyddssystem samt områden avsedda för skydd av det kulturella och historiska arvet.
Enligt förslaget ska planering, uppförande och drift av infrastruktursystem för överföring och distribution av el anses bidra till att långsiktigt minska kväveutsläppen och de ska inte omfattas av kravet på bedömning av kväveutsläppen som en del av Natura-bedömningen. Därtill ska förfarandet för miljökonsekvensbedömning och Natura-bedömningarna av projekt för utbyggnad, ombyggnad, modernisering och uppgradering av befintlig infrastruktur begränsas till ändringens effekter jämfört med det ursprungliga projektet.
Avsaknad av alternativa eller lämpliga lösningar eller genomförande av kompensationsåtgärder i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 92/43/EEG (ny artikel 8 a)
Genom den nya artikeln preciseras bedömningen av lämpliga alternativa lösningar och kraven på tillämpning av kompensationsåtgärder. Enligt förslaget ska projekt för överförings- och distributionsinfrastruktur och tillhörande utrustning anses sakna alternativ om projektet syfte inte kan uppfyllas genom uppbyggnad av samma kapacitet med samma teknik eller inom samma eller motsvarande tidsram och utan avsevärt högre kostnader. I fråga om dessa projekt skulle medlemsstaterna dessutom kunna tillåta att åtgärder som är nödvändiga för att kompensera för försämring av samstämmigheten i Natura 2000-nätet eller av naturvärden genomförs parallellt med projektet.
Ny artikel 40 a, strykning av artikel 51, ändring av artikel 59.1
Helt nya artikel 40 a gäller utveckling av nätet och investeringsbeslut. Enligt kommissionens förslag ska alla systemansvariga för överföringssystem minst vartannat år för regleringsmyndigheten lägga fram en tioårsplan för nätverksutveckling, som bygger på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrågan, efter samråd med samtliga berörda parter. Planen för nätverksutveckling ska innehålla effektiva åtgärder för att säkerställa systemets tillräcklighet och leveranssäkerhet. Dessutom ges närmare bestämmelser om innehållet i tioårsplanen för nätverksutveckling.
Medlemsstaterna ska även sträva efter att säkerställa samordning av stegen i framtagningen av tioårsplanerna för nätverksutveckling för naturgas, vätgas och el. Regleringsmyndigheten ska samråda med alla nuvarande och potentiella framtida systemanvändare om tioårsplanen för nätverksutveckling, publicera resultaten av samrådsprocessen samt följa upp och utvärdera genomförandet av planen.
Regleringsmyndigheten ska anta tioårsplanen för nätverksutveckling eller begära ändring av tioårsplanen samt granska om planen tillgodoser alla investeringsbehov som identifierats under samrådsprocessen och överensstämmer med den icke-bindande, unionsomfattande tioårsplanen för nätverksutveckling. De behöriga nationella myndigheterna ska också granska planens överensstämmelse med den nationella energi- och klimatplanen.
Om en oberoende systemoperatör eller en oberoende systemoperatör av överföringsnät inte verkställer en investering enligt tioårsplanen för nätverksutveckling, under andra omständigheter än på grund av tvingande hänsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att regleringsmyndigheten vidtar minst en av de fastställda åtgärderna för att säkerställa att investeringen verkställs.
Artikel 51 om nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut stryks, eftersom bestämmelserna framöver finns i den nya artikeln 40 a.
Det föreslås att till artikel 59.1 om tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter fogas ett nytt led om godkännande av tioårsplanerna för nätverksutveckling och begäran om ändring av planerna som avses i den nya artikeln 40 a.
Föreslagna ändringar i gasmarknadsdirektivet
Kommissionens förslag syftar till följande ändringar i gasmarknadsdirektivet:
Tillståndsförfarande (artikel 8)
Det föreslås kompletterande ändringar i artikel 8 om naturgasanläggningar, anläggningar för vätgasproduktion och infrastruktur för vätgassystem.
De behöriga nationella myndigheterna ska begära de uppgifter som saknas i ansökningarna inom tre månader efter att ansökan lämnats in. Efter denna tidsfrist får myndigheten inte begära komplettering av ansökan, utom ifall det har skett en väsentlig förändring i projektet eller dess omgivning.
De behöriga myndigheterna ska ges tillräckliga tekniska, ekonomiska och mänskliga resurser för att de ska kunna meddela tillståndsbeslut inom de tidsfrister som fastställs i direktivet.
Ansökningar om tillstånd för anläggningar för vätgasproduktion och infrastruktur för vätgassystem ska anses ha godkänts, om ansökningarna inte behandlas inom den tidsfrist på två år som fastställs i direktivet. Tidsfristen får förlängas med högst ett år om det är vederbörligen motiverat på grund av extraordinära omständigheter. Detta tysta godkännande ska inte gälla miljöbeslut och inte heller situationer där det nationella rättssystemet saknar principen om tyst godkännande.
Det ska finnas digitala plattformar för hantering av tillståndsansökningarna. Plattformarna skulle ge tillgång till de relevanta miljödata, geologiska uppgifter och beslut som är tillgängliga i den online miljöportal som avses i artikel 10.3 i kommissionens förslag till förordning om miljöbedömningar COM(2025) 984 final.