Motivering

Syftet med konventionen är att den internationella sedvanerättens princip om immunitet för stater och deras egendom ska formuleras i form av en konvention. Konventionen väntas klargöra tillämpningen av principen, som för närvarande endast bestäms av domstolspraxis. Med immunitet för en stat och dess egendom avses att staten inte, utan att ha gett sitt samtycke till det, får instämmas till en annan stats domstol och att staten inte är skyldig att underställa sig en rättegång vid en annan stats domstol. FN:s generalförsamling antog konventionen genom en resolution (A/Res/59/38) i december 2004.

Propositionen har beretts i utrikesministeriet. Den har sänts på remiss till justitieministeriet, inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, kommunikationsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet och försvarsministeriet. Remissinstanserna förhöll sig positiva till propositionen.

Bland de länder som redan godkänt konventionen har Norge och Sverige i samband med godkännandet avgett särskilda förklaringar där de konstaterar att konventionens bestämmelser inte tillämpas på militär verksamhet och inte heller på andra företrädare för staten som enligt folkrätten åtnjuter immunitet ratione personae. I Norges och Sveriges förklaringar konstateras det dessutom att godkännandet av konventionen inte inverkar på eventuell framtida utvidgning av skyddet för de mänskliga rättigheterna inom folkrätten t.ex. i Europadomstolens rättspraxis.

Utskottet finner det motiverat att Finland i likhet med Sverige och Norge kommer med en förklaring för att undvika eventuella tolkningsoklarheter.

I propositionens motivering beskrivs förklaringens innehåll i detalj. Men beskrivningen av klämmen i anslutning till propositionen är mer allmän. För att innehållet i den förklaring som avges för Finlands del ska stämma överens med propositionsmotiven är det på grundval av den tilläggsinformation som kommit utskottet till del motiverat att förklaringen omformuleras. I den ändrade förklaringstexten bör det ytterligare nämnas att konventionen inte ska tillämpas "på militär verksamhet, inklusive väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt, så som dessa begrepp förstås i internationell humanitär rätt, och personalen för en stats väpnade styrkor i dess tjänsteutövning".

Utskottets förslag är att Finland avger en förklaring om att konventionen inte är tillämplig på militär verksamhet, inklusive väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt, så som dessa begrepp förstås i internationell humanitär rätt, och personalen för en stats väpnade styrkor i dess tjänsteutövning, om att det explicita omnämnandet som gäller statschefer i artikel 3 i konventionen inte kan anses påverka den immunitet som tillkommer andra företrädare för staten som enligt folkrätten åtnjuter immunitet i kraft av sin ställning (ratione personae) och om att konventionen inte påverkar eventuell utveckling av skyddet för de mänskliga rättigheterna inom folkrätten.

Propositionen har enligt regeringen inga ekonomiska eller administrativa konsekvenser. Propositionens konsekvenser hänför sig till förtydligandet av regelverket gällande statsimmunitet vid finländska domstolar, som för närvarande är beroende av rättspraxis, och till bättre rättssäkerhet för både fysiska och juridiska personer då de är parter i ett rättsförhållande som inkluderar en främmande stat.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.