De bilaterala överenskommelserna om förvärvsarbete för anställda vid diplomatiska och konsulära beskickningar eller representationer vid internationella organisationer (överenskommelse om familjemedlemmar och makar) syftar till att underlätta familjemedlemmars och makars förvärvsarbete i stationeringslandet utan att de ska behöva avstå från sin diplomatstatus i de fall, där detta enligt praxis i den mottagande staten annars är ett villkor för förvärvsarbete. I allmänhet anses det att Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (FördrS 3 och 4/1970) inte hindrar en familjemedlem till en diplomat eller en utsänd tjänsteman från att förvärvsarbeta i stationeringslandet, men vissa stater kräver som villkor för förvärvsarbete en så kallad överenskommelse om familjemedlemmar och makar som närmare reglerar förutsättningarna för arbete, tillståndsförfarandet och den förvärvsarbetande familjemedlemmens status. När det gäller förvärvsarbete som utövas med stöd av överenskommelserna tillämpas den mottagande statens bestämmelser om beskattning och social trygghet. Den mottagande statens nationella lagstiftning tillämpas på förvärvsarbetet. 

Finland har gällande överenskommelser om familjemedlemmar och makar med Kanada (FördrS 12/1989), Storbritannien (FördrS 24/1990), Förenta staterna (FördrS 13/1996), Ungern (FördrS 20/2003), Chile (FördrS 85/2005), Serbien (FördrS 30 och 31/2016), Vietnam (FördrS 34 och 35/2016), Israel (FördrS 40 och 41/2016), Argentina (FördrS 56 och 57/2016) och Sydafrika (FördrS 2 och 3/2018). Det finns skillnader i överenskommelsernas bestämmelser till exempel med avseende på definitionen av familjemedlemmar som omfattas av överenskommelsen, men i stora drag är de överensstämmande. Överenskommelserna har ingåtts på reciprocitetsbasis för att ge familjemedlemmar till beskickningspersonal ett allmänt tillstånd för förvärvsarbete i den mottagande staten. I Finland innebär detta att Migrationsverket på ansökan utan prövning av tillgången på arbetskraft beviljar en familjemedlem det tillstånd som behövs för att ta emot ett arbete. 

Enligt utredning till utrikesutskottet finns det alltjämt ett behov av nya överenskommelser om familjemedlemmar och makar. I många länder är det i princip möjligt för makar till beskickningspersonal att förvärvsarbeta, men under förutsättning att man avstår från sin diplomatstatus och immunitet, om det inte ingås en överenskommelse. Utskottet anser att det är motiverat att utrikesministeriet har gått in för att påverka sysselsättningen för makarna till dem som arbetar vid beskickningar i utlandet. Makens möjligheter till förvärvsarbete under en utlandsstationering upplevs som ett incitament för tjänstemännens förutsättningar att flytta över till utlandsrepresentationen. Överenskommelser om familjemedlemmar och makar är ett effektivt sätt att underlätta makarnas möjligheter att få förvärvsarbete i stationeringslandet. 

Utrikesutskottet konstaterar att överenskommelserna om familjemedlemmar och makar inte bara underlättar förvärvsarbete för familjemedlemmar till diplomater som arbetar i Finland utan också minskar de relevanta myndigheternas (utrikesministeriet, arbets- och näringsbyråerna, Migrationsverket) rådgivnings- och utredningsarbete. Vad avser fördragsstaterna beräknas det att frånvaron av prövning av tillgången på arbetskraft minskar myndigheternas arbete och gör tillståndshandläggningen smidigare. Å andra sidan bedöms överenskommelserna underlätta behovet hos Finlands beskickningspersonal utomlands att i enskilda fall utreda förutsättningarna för arbete. 

Enligt utredning till utrikesutskottet inverkar överenskommelserna om familjemedlemmar och makar på enskilda personers sysselsättning i Finland och/eller i avtalsstaterna. De gällande överenskommelserna har sedan 1990-talet tillämpats på cirka 30 personer som förvärvsarbetar i Finland. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar, men med de kommentarer som framgår av betänkandet.