Motivering
Det behövs internationellt samarbete på försvarsmaterielområdet
för att branschen skall kunna behålla sin konkurrenskraft
och vitalitet i ett läge då både hemmamarknaden
och världsmarknaden krymper och konkurrensen hårdnar. Internationellt
samarbete inom försvarsmaterielområdet spelar
en viktig roll i Finlands säkerhets- och försvarspolitik.
Riksdagen har understrukit betydelsen av att Finlands försvarsmaterielindustri
kan förbättra sin konkurrenskraft och får
möjligheter att planera sina aktiviteter på sikt.
Senast detta kom fram var i betänkande FsUB 2/2001
rd. De nordiska länderna är den naturliga
referensgruppen och samarbetet förbättrades under
hela 1990-talet. Avtalet mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
både stöder och förstärker samarbetet.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer avtalet att vara av extra
stor betydelse för de företag som redan nu är
etablerade i två eller tre av de avtalsslutande länderna. Men
avtalet är en bra plattform också för
nya samarbetsprojekt. Dessutom ger avtalet de nordiska länderna
goda möjligheter att komma överens om försörjningstrygghet,
exportkontroll och motköp.
Av tradition har Finland spelat en aktiv roll i det internationella
samarbetet, på försvarsmaterielområdet
och inom exportkontrollen. Finland har varit medlem i Västeuropeiska
försvarsmaterielgruppen (WEAG) sedan 2000. Medlemskapet
förbättrade våra möjligheter
att delta i det europeiska försvarsmaterielsamarbetet.
Europeiska unionen har utvecklat samarbetet inom försvarsmaterielområdet
inom ramen för artikel 17 i Amsterdamfördraget.
Enligt vad utskottet har erfarit bildar de nordiska länderna
inget traditionellt ekonomiskt samarbetsområde när
det gäller försvarsmateriel. På senare år
har omstruktureringen och de säkerhetspolitiska målen
inom EU drivit på en del större samarbetsprojekt.
Ett större nordiskt samarbete strider inte mot samarbetet
inom EU, där Finland har valt att ta en aktiv roll framför
allt på området försörjningstrygghet.
Regeringen påpekar att försörjningstryggheten
måste kunna säkerställas också om
den inhemska industrin flyttas utomlands i samband med omstruktureringar.
Också i försvarsredogörelsen framhöll
regeringen att våra möjligheter att trygga försörjningsberedskapen
uteslutande med nationella insatser har blivit sämre. I
krissituationer kan det hända att Finland är självförsörjande
bara i begränsad omfattning, menar regeringen i redogörelsen.
I detta läge vill Finland trygga leveranssäkerheten
inom ammunitions- och sprängämnesbranschen med
hjälp av fördrag, framhåller regeringen.
Utrikesutskottet håller med försvarsutskottet om
att det handlar om en mycket viktig industribransch med avseende
på försörjningsberedskapen och att branschen
just nu dras med allvarliga lönsamhetsproblem på grund
av vikande orderingång. Utskottet menar att strukturförnyelsen
inte bara får bygga på industrins behov utan också i
allt väsentligt bör ta hänsyn till behoven inom
vårt eget försvar.
De avtalsslutande parterna förbinder sig att säkerställa
tillgången på de produkter som omfattas av avtalet
i fredstid, kris och krig för användning av nationella
stridskrafter. I likhet med försvarsutskottet vill utrikesutskottet
lyfta fram avtalets bestämmelser om konsultationsförfarandet
vid kriser. Om läget påverkar en eller flera avtalsslutande
parter, skall parterna omedelbart rådgöra med
varandra för att lösa potentiella problem när
det gäller upphandling till sina egna stridskrafter av
produkter som omfattas av fördraget. Avtalet innefattar
ett viktigt och nödvändigt undantag för
leveranser och bistånd utifrån internationella
förpliktelser och nationella aspekter. Detta innefattar
också dels Natoländernas förpliktelser,
dels Finlands och Sveriges förpliktelser till följd
av sin alliansfrihet.
Med hänsyn till avtalet men också med avseende
på företagens export är det lämpligast
att exportkontrollen samordnas och gemensamma regler för
de avtalsslutande parterna införs, anser utrikesutskottet.
Avtalet kompletterar de gällande bestämmelserna
om exportkontroll. Men det måste tillämpas med
beaktande av parternas övriga internationella åtaganden
och förpliktelser, precis som regeringen framhåller
i propositionen.
Inom exportkontrollen medför avtalet en ny förpliktelse
för företag som deltar i samarbetet. De måste
lämna in information rörande sina marknadsföringsplaner
till den berörda myndigheten. Det betyder att Finland måste
införa ett nytt administrativt förfarande: förhandsinformation
till företagen för deras marknadsföring.
Företagen har den nyttan av förfarandet att de
kan förbättra sin verksamhet, produktion och sin långsiktiga
planering av exporten. Förfarandet påminner om
det existerande förfarandet för exportkontroll
av produkter med två ändamål. Utskottet
understryker att den information om godtagbara marknadsföringsobjekt
som det exporterande företaget får inte är
bindande för myndigheten. Dessutom bör noteras
att exporttillstånd fortfarande behövs när
det blir aktuellt med att exportera en vara. I sitt utlåtande
framhåller försvarsutskottet att mekanismen varken ändrar
eller upphäver parternas nationella bestämmelser om
exportkontroll och att den nationella beslutanderätten över
exportkontrollen inte ruckas. Utrikesutskottet omfattar försvarsutskottets hållning
och understryker i detta sammanhang särskilt hur viktigt
det är att offentlighetsprincipen efterlevs när
framtida beslut om exporttillstånd handläggs.
Parterna avstår från en strikt tillämpning
av kraven på nationella motköp. De nuvarande kraven
ersätts med att varje part för bok över
leveranserna från andra parter och med jämna mellanrum
upprättar rapporter om kompensationsbalansen. Försvarsutskottet
påpekar helt riktigt att det inte minst i början
gäller att hålla ett öga på hur
balansen mellan länderna utfaller.
För tillämpningen av avtalet inrättas
en regeringskonsultationsgrupp. Det är nödvändigt
med en konsultativ mekanism för att efterlevnaden av avtalet
skall kunna följas upp, menar utrikesutskottet. Gruppen
kan dessutom utreda på vilket sätt industrin har
dragit nytta av avtalet.