Motivering

Fördraget om observationsflygningar innebär en fortsättning på de verifieringsåtgärder som överenskommits i avtalet om konventionella styrkor i Europa (CFE). Fördraget undertecknades 1992, och har varit i kraft internationellt sedan början av 2002. Finland och Sverige, som dittills hade haft observatörsstatus, ansökte då om att få ansluta sig till fördraget. Finlands regering har i sina säkerhetspolitiska redogörelser åren 1995 och 2001 förklarat att Finland har för avsikt att ansluta sig till fördraget. Fördraget om observationsflygningar har karakteriserats som det viktigaste internationella försöket att öka öppenheten och transparensen. Utskottet understryker att fördraget främjar förtroendet mellan staterna, eftersom alla fördragsparter ges direkta möjligheter att skaffa information om militär verksamhet och om hur nedrustningsavtal förverkligas.

De militära förtroendeskapande åtgärderna i Europa av i dag vidtas inom ramen för Wiendokumentet om förtroende- och säkerhesskapande åtgärder i Europa och andra samarbetsmekanismer som har förhandlats fram inom ramen för OSSE:s Säkerhetsforum. Det yttersta syftet med fördraget om observationsflygningar är uttryckligen att fördraget ses som ytterligare en förtroendeskapande åtgärd. Enligt propositionen är Finland på grund av sin militära alliansfrihet inte part i CFE-avtalet och deltar inte i observationer inom ramen för avtalet. Målet med fördraget om observationsflygningar är att den information som samlas in vid flygobservationer dels skall verifiera annan tillgänglig militär information, dels upptäcka oanmälda förändringar i den militära infrastrukturen. Utskottet konstaterar att i motsats till andra mekanismer inbegriper fördraget också USA:s territorium. Små stater som Finland, som inte har någon egen satellitteknik kan genom fördraget om observationsflygningar få en oberoende möjlighet att skaffa sig militär information. Den information som skaffats genom tidigare rustningskontroll- eller förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder har inte innefattat material från flygfotografering. Sådant material finns tillgängligt också som kommersiella satellitbilder. Utskottet understryker att enligt vad som utretts är fördelen med Open Skies-systemet jämfört med kommersiella satellitbilder att Open Skies-systemet är billigare, har betydligt bättre markupplösning, är lättare tillgängligt och kommer vid rätt tidpunkt. Utskottet anser att Open Skies-systemet ökar öppenheten på Finlands närområden, vilket gagnar Finlands säkerhetsintressen. Utskottet har informerats om att man också undersöker möjligheterna att utnyttja fördraget för att utveckla Europeiska unionens säkerhets- och försvarspolitik, förebygga konflikter och bygga upp strukturer för krishantering. Det är också aktuellt att tillämpa fördraget vid informationsinsamling i konfliktområden samt för att göra observationer om miljöns tillstånd. Utskottet uppfattar dessa utvecklingsprojekt som positiva och befogade.

Enligt propositionen har de fördragsslutande parterna rätt att genomföra observationsflygningar över varandras territorier enligt i förväg upprättade färdplaner och skyldighet att anta observationsflygningar över sitt territorium och transitflygningar över internationella flygsträckor. Fördraget ger alltså Finland en möjlighet att med kort varsel genomföra flygningar också över våra närområden. Utskottet konstaterar att det i fördraget med observationsflygplan avses obeväpnade flygplan utrustade med överenskomna sensorer. Vid flygningar får flygplanen observera och fotografera mål på den observerade partens hela territorium. Antalet observationsflygningar begränsas genom en kvot. Parterna skall ange Open Skies-flygfält samt ankomstplatser och avgångsplatser. Enligt fördraget skall alla fördragsstater ha tillgång till de uppgifter som samlas in under flygningarna och parterna har således möjligheter att köpa bildmaterial från flygningarna av varandra.

Eftersom fördraget möjliggör observationsflygningar också över Ålands luftrum underrättades Ålands landskapsstyrelse med stöd av självstyrelselagen för Åland (1144/1991) i november 2001 om Finlands avsikter att ansluta sig till fördraget. Utskottet menar att Open Skies-fördraget och konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering (Ålandskonventionen, FördrS 1/1922) inte står i konflikt med varandra. Enligt utskottets uppfattning kan Open Skies-fördraget ses som ett sätt att effektivisera tillsynen över Ålandskonventionen. Utskottet understryker att det för Open Skies-fördragets internationella trovärdighet är viktigt att medlemsstaterna inte i fördraget givits möjligheter att uppställa territoriella begränsningar. Enligt artikel VI del II skall observationsflygningar som tillåter att mål observeras över partens hela territorium, inklusive områden som den observerade parten betecknar som farligt luftrum, definieras begreppen i en uppdragsplan. I fördragets bilaga I definieras meddelanden och uppgifter om luftrum. Uppgifterna gäller endast flygsäkerheten och för att säkerställa den skall de fördragsslutande parterna underrätta andra parter om t.ex. kärnkraftverk och storstäder. Utskottet understryker att fördraget tillåter överfart över och observation också av dessa områden, förutsatt att de flyghöjder och andra bestämmelser som uppställts för att garantera flygsäkerheten följs. Enligt erhållen utredning finns det inget farligt luftrum inom Ålands luftrum. Om en observationsflygning över Finland inbegriper Åland är det meningen att Ålands landskapsstyrelse och landshövdingen på Åland skall underrättas efter att uppdragsplanen har presenterats. I propositionen sägs emellertid att det är osannolikt att Åland skulle utses som ett särskilt objekt för observationsflygningar.

Ålandskonventionens parter underrättades i december 2001 om Finlands avsikt att ansluta sig till Open Skies-fördraget. I meddelandet konstaterades det att målen i Ålandskonventionen och fördraget om observationsflygningar harmonierar med varandra och att överenskommelserna inte strider mot varandra. Ålands landskapsstyrelse har uppgett att det är nödvändigt att påminna fördragsparterna om de för Finland bindande bestämmelser som gäller beträffande Åland. Enligt propositionen är avsikten att Finland i den rådgivande kommittén för fördraget meddelar övriga fördragsslutande parter om Ålandskonventionens giltighet. Utskottet understryker att Ålands folkrättsliga ställning är stabil och anser det viktigt att ett ovan nämnt meddelande ges i den rådgivande kommittén. Åland är ett demilitariserat och alliansfritt territorium, vilket utskottet anser att i sig är en förtroendeskapande lösning, Ålands landskapsstyrelse har meddelat att den förordar Finlands anslutning till fördraget. Utskottet förenar sig om den uppfattning som framförs i propositionen om att vid en anslutning till liknande internationella fördrag skall Ålandskonventionens förhållande till fördragen bedömas separat.

Utskottet konstaterar att enligt propositionen kräver genomförandet av fördraget extra resurser för att skapa och upprätthålla en beredskap hos personalen inom försvarsförvaltningen och för att köpa in och hantera bildmaterial. Inom den beräknade kvoten för Finlands flygningar uppgår merkostnaderna för flygningar, flygbilder och experters deltagande i möten för tekniska grupper till mellan 0,75—1,25 miljoner euro per femårsperiod. I kalkylen ingår engångskostnader för utrustning i initialstadiet. Enligt de uppgifter som lämnats till utskottet har dessa extra resurser redan beaktats i försvarsministeriets budgetförslag. Kostnaderna för övergången till ett nytt fotograferingssystem i den andra fasen har enligt propositionen inte kunnat räknas ut exakt i detta skede.

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.