Motivering
Frihandelsavtalet mellan EU och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, är
det mest heltäckande frihandelsavtal som EU har förhandlat
fram och det första åtagandet med ett asiatiskt
land om att inrätta ett frihandelsområde. Tack
vare avtalet får inte endast företagen i de övriga
EU-länderna utan även de finländska företagen
en förmånlig konkurrensställning på den
utmanande koreanska marknaden.
EU är den största utländska investeraren
i Republiken Korea. Landet har sedan 2005 varit EU:s näst
största exportområde i Asien efter Kina. Korea är
Finlands sjunde största handelspartner och bland de asiatiska
länderna den tredje viktigaste handelspartnern, genast
efter Kina och Japan.
Det uppdaterade ramavtalet mellan EU och Republiken Korea undertecknades
i maj 2010 och utskottet förordade ett godkännande
av avtalet (UtUB 6/2013 rd). Det nu
aktuella frihandelsavtalet innebär en specificering av
ramavtalets bestämmelser om handelsrelationerna.
De frihandelsavtal Europeiska unionen har ingått har
aldrig tillämpats på andra länder än
de som undertecknat avtalen. Enligt vad utskottet har erfarit omfattar
avtalet inte den särskilda ekonomiska zonen Kaesong i Nordkorea.
Ursprungsprodukter från zonerna för passiv förädling
på Koreahalvön nämns dock i avtalet.
Samtliga frihandelsavtal som Republiken Korea har tecknat har ett
motsvarande omnämnande, vilket sammanhänger med
Republiken Koreas politiska mål att förena de
båda koreanska länderna.
Det förväntas att avtalet ska främja öppenhet
i affärsmiljön i Republiken Korea, avvärja
protektionism och på så sätt inverka
positivt på de europeiska företagens marknadstillträde
och verksamhetsförutsättningar. Den europeiska
industrin har ansett att icke-tariffära handelshinder utgör
de största hindren för export till Republiken
Korea.
Genom avtalet godkänner Republiken Korea överensstämmelser
med många europeiska standarder och erkänner europeisk
certifiering. Stor nytta förväntas enligt propositionen
också inom tjänstesektorn.
I avtalets centrala principer ingår respekt för och
främjande av hållbar utveckling och miljönormer
i enlighet med internationella förpliktelser. Utrikesutskottet
anser det positivt att avtalet beträffande hållbar
utveckling också innehåller en stark institutionell
mekanism om övervakning av åtagandena som omfattar
samarbetet med företrädare för det civila
samhället.
Parterna åtar sig att stärka de mänskliga
rättigheterna och att främja öppenhet.
Parterna åtar sig vidare att skydda och främja
arbetsrättigheterna, och avtalet innehåller krav
som gäller arbetslivets principer. Parterna åtar
sig att följa multilaterala normer och avtal som gäller
arbetslivet. Beträffande handels- och investeringsavtal
har utskottet konsekvent betonat främjandet av demokrati
och mänskliga rättigheter och att avtalen ska
innehålla standarder för arbetslivet.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.