Motivering
Nordiska rådet utvecklar enligt berättelsen
sin verksamhet på många plan. I berättelsen
nämns flera exempel, såsom temadebatten om gränshinder
och den aktiva debatten om utveckling av det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet. Också de krav de arktiska frågorna
ställer togs upp i sammanhanget. Finland var ordförandeland
under berättelseåret.
Gränshindren
Nordiska ministerrådets Gränshindersforum
inledde sin verksamet 2007 och arbetar för att avskaffa
gränshinder mellan de nordiska länderna. För
att stärka och effektivisera arbetet har organisationen
ombildats och går nu under namnet Gränshinderrådet.
Dess nya strategi och verksamhetsplan trädde i kraft den
1 januari 2014.
Det nya sättet att organisera arbetet ska befrämja
den fria rörligheten inom Norden för såväl
enskilda som företag. Utskottet hänvisar till sitt
betänkande om statsrådets redogörelse
om gränshinder i Norden (UtUB 7/2012
rd) och konstaterar att det målmedvetna arbetet
för att främja fri rörlighet mellan de
nordiska länderna och undanröjandet av gränshinder
bör fortsätta och inriktas på verkliga
problem.
Arktissamarbetet
Nordiska rådet vill hålla fast vid den nordiska aspekten
när det gäller bland annat miljö, forskning,
utbildning och näringsliv.
Utrikesutskottet konstaterar i sitt betänkande om statsrådets
redogörelse om utrikes- och säkerhetspolitiken
(UtUB 1/2013 rd) att ett ökat nordiskt
samarbete i de arktiska frågorna är av primär
vikt för att faktiska synergifördelar ska kunna
skapas genom gemensamma projekt. I ljuset av det anser utskottet
att det vore motiverat att kartlägga de nordiska ländernas
gemensamma intressen och gå in för att de ska
formuleras som bas för en gemensam verksamhetsstrategi. Också NB8-länderna
(de nordiska länderna, Litauen, Lettland och Estland -
Nordic Baltic countries) har gemensamma intressen i området. Finland
bör också gå in för ett aktivt
samarbete med Sverige och Norge vid utredningen av t.ex. hur trafikförbindelserna
i de norra områdena kunde förbättras.
Utrikesutskottet anser dessutom (UtUB 1/2013
rd) att Finland bör gå in för
att utnyttja sin arktiska kompetens fullt ut och aktivt gå in för
en kartläggning av gemensamma intressen i området
som underlag för en gemensam strategi.
Utrikes- och säkerhetspolitiken
I enlighet med vad som står i den internationella strategi
rådet godkände 2012 är det bästa
alternativet på sikt att inrätta ett särskilt
nordiskt ministerråd för utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det är nödvändigt att i större
utsträckning involvera parlamentarikerna i rådet
i ett fördjupat utrikes- och säkerhetspolitiskt
samarbete. Utskottet anser det vara viktigt att parlamentarikerna
står bakom en stärkt utrikes- och säkerhetspolitik.
Utrikesutskottet anser i sitt betänkande om statsrådets
redogörelse om utrikes- och säkerhetspolitiken
(UtUB 1/2013 rd) att det på grundval
av redogörelsen och erhållen utredning står klart
att mervärdet av det nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet har fått ökad tyngd. Det är
viktigt att möjligheterna till samarbete utnyttjas mer
konsekvent för att stärka Finlands säkerhet.
Utskottet instämmer med de sakkunnigas uppfattning att
en förtätning av det politiska samarbetet mellan
de nordiska länderna på lång sikt ökar
Finlands säkerhet bl.a. genom att befästa förebyggandet,
om ett angrepp mot Finland enligt bedömning faktiskt skulle
inverka på de övriga nordiska ländernas
reaktion.
De nordiska säkerhets-, försvars- och utvecklingsministrarna
har gått ut med deklarationer om ett ökat nordiskt
samarbete i början av 2014.
Effektiviseringen av rådets rekommendationer
Nordiska rådets kontrollkommitté har enligt
berättelsen analyserat verkningsfullheten hos rådets
rekommendationer. Bristfällig beredning och uppföljning
och mängden rekommendationer är faktorer som identifierades
och som kan påverka rekommendationernas framgång.
Enligt utskottet är rådets beslut för
att öka rekommendationernas genomslagskraft motiverade. Också den
lägesrapport som kontrollkommittén fick i uppdrag
att utarbeta är ägnad att öka genomslagskraften.
Det bör dessutom övervägas hur rapporteringen
från riksdagens internationella delegationer ska utvecklas
för att rapporteringen och rapporterna ska behandlas i
ett tidigare skede än för närvarande.
Enligt utredning behandlas Nordiska ministerrådets årliga
rapport i parlamenten i Sverige, Norge och på Island samtidigt
som Nordiska rådets rapport. Utrikesutskottet föreslår
att samma förfarande bör övervägas
för vår riksdags vidkommande.