Som en hybridenhet behandlas också en enhet som har sin hemvist i en jurisdiktion som inte har inkomstskatt, om den i beskattningen i den jurisdiktion där dess direkta eller indirekta ägare har sin hemvist behandlas som en genomflödesenhet och den i beskattningen inte behandlas som en skattetransparent enhet vid tillämpningen av 49 §. 

Det som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas också på värdepapperiseringsenheter. 

En enhet behandlas som en värdepapperiseringsenhet endast om den avkastning av investeringar i eget kapital som avses i 4 mom. 3 punkten är obetydliga i förhållande till enhetens intäkter. 

Denna paragraf tillämpas endast på transaktioner som har gjorts under eller efter det övergångsår som avses i 9 kap. 1 §. 

Med koncernskattegrupp avses i Finland koncernenheter som har fått eller gett koncernbidrag som avses i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986). 

Om det vid beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten på grund av bestämmelser eller val enligt detta kapitel eller på grund av situationer som avses i 13 § har använts värden som avviker från de redovisade värdena enligt den redovisningsstandard som används vid beräkningen av en koncernenhets justerade vinst eller förlust, och om de redovisade värdena har skrivits ned så att deras värde understiger de värden som använts vid beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten, ska koncernenheten justera dessa senare värden så att de motsvarar de nedskrivna redovisade värdena. 

Det förfarande som beskrivs i 2 och 3 mom. tillämpas också på fasta driftställen, hybridenheter och omvända hybridenheter. 

Valet görs för enskilda uppskjutna skatteskulder, huvudbokskonton som redovisas eller grupperingar av uppskjutna skatteskulder enligt den nivå på vilken skatteskulden redovisas vid tillämpningen av 13 §. Valet kan inte gälla en del av ett huvudbokskonto eller av en gruppering. I fråga om huvudbokskonton och grupperingar kan valet enligt 1 mom. göras oberoende av om skatteskulden antas bli betald inom den tid som avses i 13 §. 

Om koncernenheten börjar tillämpa redovisning enligt 13—13 c § på huvudbokskontot eller grupperingen av uppskjutna skatteskulder efter att ett val som avses i denna paragraf tidigare har tillämpats på kontot eller grupperingen, beaktas betalning av den uppskjutna skatteskuld som ej begärts under tiden för valet inte vid beräkningen av de medräknade och justerade skatterna. 

Vid beräkningen av beloppet av den justering som avses i 1 mom. kan uppskjutna skatteskulder behandlas enligt huvudbokskonto eller gruppering (gruppering av uppskjutna skatteskulder). Koncernen ska då gruppera de uppskjutna skatteskulderna i enlighet med 3 och 4 mom. samt med iakttagande av 13 a § och redovisa dem med iakttagande av de principer som beskrivs i 13 b och 13 c §. 

Vid redovisning av uppskjutna skatteskulder enligt huvudbokskonto eller gruppering ska koncernen identifiera grupperingarna enligt om de uppskjutna skatteskulderna omfattas av justeringsskyldigheten enligt denna paragraf eller om 14 § eller 11 § tillämpas på dem. Därtill ska koncernen kunna visa när den upplupna skatteskulden har återförts. 

Den gruppering av uppskjutna skatteskulder som redovisas kan innefatta uppskjutna skatteskulder som hänför sig till ett eller flera huvudbokskonton, och uppskjutna skatteskulder på samma huvudbokskonto kan höra till en eller flera kategorier. 

På bildandet av grupperingar av uppskjutna skatteskulder tillämpas begränsningarna i 2—6 mom. 

Om de tillgångar som har bokförts på huvudbokskontot, bedömda på huvudbokskontonivå, kan ge upphov till en uppskjuten skattefordran, får huvudbokskontot inte ingå i en gruppering av uppskjutna skatteskulder, utan helheten ska redovisas enligt skatteskuld eller på huvudbokskontonivå. 

Om en helhet av tillgångar och skulder som bokförts på huvudbokskontot som helhet betraktad kan ge upphov till både en uppskjuten skatteskuld och en uppskjuten skattefordran för huvudbokskontot, får huvudbokskontot inte ingå i en gruppering av uppskjutna skatteskulder, utan helheten ska redovisas enligt skatteskuld eller på huvudbokskontonivå. 

Uppskjutna skatter som inte ingår i det totala uppskjutna skattejusteringsbelopp som avses i 6 § ska inte ingå i en gruppering av uppskjutna skatteskulder. 

Om huvudbokskontot eller en gruppering av uppskjutna skatteskulder där huvudbokskontot ingår innehåller en uppskjuten skatteskuld som enskilt betraktad är en sådan uppskjuten skatteskuld som avses i 14 §, tillämpas redovisning enligt 13 § på huvudbokskontot eller grupperingen. 

Vid redovisning av uppskjutna skatteskulder enligt huvudbokskonto eller i en gruppering av uppskjutna skatteskulder ska koncernenheten behandla det icke-godtagbara upplupna belopp som avses i 4 mom. som en justering enligt 13 §. 

Om koncernenheten inte tillämpar FIFO-principen på uppföljningen av en gruppering av uppskjutna skatteskulder, ska den anta att den senaste bokförda uppskjutna skatteskulden har återförts först (LIFO-principen). 

Vid tillämpning av FIFO-principen är det godtagbara maximibeloppet ett belopp som motsvarar ökningen av den obetalda uppskjutna skatteskuldens upplupna nettobelopp för varje räkenskapsperiod under en prövoperiod då det upplupna nettobeloppet ökade. 

Vid tillämpning av LIFO-principen är det godtagbara maximibeloppet det belopp som är nettobeloppet av de uppskjutna skatteskuldernas upplupna belopp och återföringar under prövoperioden, eller noll om nettot av de upplupna beloppen och återföringarna under prövoperioden är negativt. 

Om koncernenheten visar att alla uppskjutna skatteskulder som hänför sig till ett huvudbokskonto eller en gruppering av uppskjutna skatteskulder blir betalda inom den tid som avses i 13 §, behöver koncernenheten inte tillämpa sådan redovisning som avses i 13—13 b § på kontot eller grupperingen. 

Behandlingen enligt 1 mom. kan också tillämpas på en gruppering av uppskjutna skatteskulder som utöver sådana uppskjutna skatteskulder som avses i 1 mom. innehåller uppskjutna skattefordringar. 

Denna paragraf tillämpas också på sådan skatt som tas ut på bassamfundsinkomst och som i enlighet med 18 § har fördelats till skattetransparenta enheter. 

En koncernenhet som är en hybridenhet eller en omvänd hybridenhet tilldelas eventuella medräknade skatter som ingår i en ingående ägarenhets räkenskaper och som hänför sig till hybridenhetens eller den omvända hybridenhetens justerade vinst. 

Vid tillämpningen av 16—19 § fördelas de medräknade skatterna under räkenskapsperioden enligt den metod som beskrivs i 2—5 mom., om huvudenheten eller den ingående ägarenheten är belägen i en jurisdiktion vars system för skattetillgodohavande tillåter avräkning av skatter som betalats för utlandsinkomster från skatt som betalats på inkomst som inte är av samma slag. 

I det första skedet fastställs beloppet av huvudenhetens eller den ingående ägarenhetens utlandsinkomster. 

I det andra skedet beräknas utgående från utlandsinkomsterna de medräknade skatter som uppkommit i huvudenhetens eller den ingående ägarenhetens jurisdiktion och som ska fördelas med stöd av 16—19 §. Beloppet av de medräknade skatter som ska fördelas fås genom att från det sammanlagda beloppet av de inhemska skatter som grundar sig på den beskattningsbara inkomsten i huvudenhetens eller den ingående ägarenhetens jurisdiktion dra av beloppet av de skatter som hänför sig till huvudenhetens eller den ingående ägarenhetens inhemska inkomster. 

I det fjärde skedet beräknas de skatter som fördelas till respektive koncernenhet, huvudenhet och vinstutdelande enhet genom att summan av de medräknade skatter som ska fördelas multipliceras med enhetens fördelningsnyckel dividerad med summan av alla fördelningsnycklar. 

Vid tillämpningen av 16—19 § fördelas de uppskjutna medräknade skatterna enligt den metod som beskrivs i 2—6 mom. 

I det andra skedet beräknas, innan tillgodohavandena av de utländska skatterna beaktas, andelen av den uppskjutna skatt som hänför sig till koncernenhetens intäkter, indelade i kategorier i enlighet med 2 mom. 1—3 punkten, som uppstått i dess jurisdiktion och som ingår i bokföringen för en huvudenhet eller ingående ägarenhet som avses i 16—19 §. Dessutom beräknas de avräkningsbara utländska skatter som hänför sig till de uppskjutna skatterna och de fördelas på motsvarande sätt enligt 2 mom. 1—3 punkten. 

I det tredje skedet fördelas till koncernenheten den uppskjutna skatt som hänför sig till i 2 mom. 1 punkten avsedda andra intäkter än justerade intäkter, minskad med de avräkningsbara utländska skatter som hänför sig till samma intäkter. Uppskjutna skatter som fördelas till koncernenheten beaktas inte i koncernenhetens, den ingående ägarenhetens eller huvudenhetens totala uppskjutna skattejusteringsbelopp enligt 4 kap. 6 §. 

I det fjärde skedet fördelas den uppskjutna skatt som hänför sig till koncernenhetens i 2 mom. 2 punkten avsedda justerade intäkter och som fås genom att från den uppskjutna skatten dra av de avräkningsbara utländska skatter som hänför sig till intäkterna. Det uppskjutna skattebelopp som ska fördelas till koncernenheten fås genom att förändringen under räkenskapsperioden i fråga om den uppskjutna skatteskuld eller skattefordran som beräknats enligt minimiskattesatsen dras av från beloppet av avräkningsbara utländska skatter eller från de avräknade utländska skatterna. 

I det femte skedet fastställs beloppet av den uppskjutna skatt som fördelas till bassamfund och hybridenheter och som hänför sig till i 2 mom. 3 punkten avsedda justerade passiva intäkter med beaktande av 18 § 3 mom. Till den del fördelningen inte kan göras beaktas de återstående medräknade uppskjutna skatterna för passiva intäkter med stöd av 18 § 4 mom. i den ingående ägarenhetens medräknade och justerade skatter.  

Koncernen får göra ett val som gäller jurisdiktionen i fem år, och under den tid valet är i kraft låter koncernen bli att fördela uppskjutna skatter i situationer enligt 16—19 §. Valet gäller huvudenhetens eller den ingående ägarenhetens jurisdiktion, i vars bokföring de skatter som fördelas ingår. Detta val är ett i 8 kap. 11 § avsett val som gäller i fem år. 

Bestämmelserna i 3—7 § tillämpas på överföringar som har genomförts under det övergångsår som avses i 9 kap. 1 § eller därefter, med undantag för 3 § 3 mom. som också tillämpas på tidigare överföringar. 

Bestämmelserna i 8—11 § tillämpas på överföringar som har genomförts under det övergångsår som avses i 9 kap. 1 § eller därefter. 

Om ett val enligt denna lag har gjorts för fem år, gäller valet under fem räkenskapsperioder från och med den räkenskapsperiod då valet görs. Efter det att perioden har löpt ut kan valet återkallas. Valen görs i deklarationen med information om tilläggsskatt. 

Om ett val enligt denna lag har gjorts för ett år, gäller valet under en räkenskapsperiod. Valen görs i deklarationen med information om tilläggsskatt. 

Om en koncern som avses i 1 kap. 2 § har vidtagit ett arrangemang eller en åtgärd som strider mot lagens mål eller syfte och som uppenbart syftar till att undvika tillämpningen av lagen på koncernen, att minska tilläggsskatten eller att helt undvika tilläggsskatten, ska denna lag tillämpas som om åtgärden inte hade vidtagits. Samma förfarande tillämpas också i situationer där ett arrangemang eller en åtgärd som strider mot lagens mål eller syfte har vidtagits för att förutsättningarna för tillämpning av sådana val eller safe harbour-regler som nämns i lagen ska uppfyllas. 

Vid bedömning av om det är det fråga om ett sådant arrangemang eller en sådan åtgärd som avses i 1 mom. ska också arrangemangets eller åtgärdens företagsekonomiska värde eller grund, som är oberoende av tilläggsskattens belopp eller ställningen som skattskyldig, beaktas. Vid bedömningen beaktas som exempel på arrangemang och åtgärder som strider mot lagens mål eller syfte de beskrivningar och exempel som OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverk har publicerat i kommentaren till modellskattereglerna för minimibeskattning. 

Innan 1 mom. tillämpas ska den skattskyldige ges möjlighet att visa att det inte har varit fråga om ett sådant arrangemang eller en sådan åtgärd som avses i 1 mom. 

Skatteförvaltningen kan på skriftlig ansökan av en enhet som hör till en koncern som avses i 1 kap. 6 § eller av en koncernenhet som avses i 1 kap. 5 § 2 punkten meddela förhandsavgörande om tillämpningen av denna lag när det är fråga om beloppet av den tilläggsskatt som ska betalas i Finland, beräkningen av skattesatsen för en i Finland belägen koncernenhet eller enhet som avses i 6 kap. 12 §, ställningen som en koncernenhet som avses i 1 kap. 5 §, som en enhet som avses i 6 kap. 12 § eller som en undantagen enhet som avses i 1 kap. 3 § i fråga om en enhet belägen i Finland eller ett fast driftställe beläget i Finland eller ett utländskt fast driftställe för en huvudenhet belägen i Finland, eller enhetens eller det fasta driftställets läge i Finland. En enhet som är belägen i Finland kan också söka ett förhandsavgörande om sin ställning som koncernens yttersta moderenhet enligt 1 kap. 19 §, om sin skyldighet att tillämpa 1 kap. 9 § 4 punkten samt om koncernens ställning som en koncern enligt 1 kap. 2 §. 

Förhandsavgörandet meddelas för viss tid. Det meddelas dock högst för den räkenskapsperiod som utgår senast under det kalenderår som följer på meddelandet av förhandsavgörandet. Ett förhandsavgörande meddelas inte om ärendet har avgjorts i Finland genom ett lagakraftvunnet beslut. 

I ansökan ska den fråga individualiseras i vilken förhandsavgörande söks och den utredning som behövs för avgörande av ärendet läggas fram. Sökanden ska i sin ansökan också framföra sin åsikt om de skatteregler som ärendet gäller samt sin motiverade åsikt om det rätta avgörandet i ärendet. 

Sökanden ska tillsammans med sin ansökan lämna en utredning på samma språk som ansökan om sådana eventuella förhandsställningstaganden eller domar från en annan jurisdiktion som hänför sig till samma ärende. Utredningen ska innehålla uppgifter om vem som meddelat avgörandet, om vem som fått avgörandet, om tidpunkten för avgörandet och om avgörandets laga kraft. Därtill ska ett sammandrag av innehållet i avgörandet lämnas. Om sökanden försummar denna utredningsskyldighet är ett eventuellt förhandsavgörande som meddelas i ärendet ogiltigt. 

Ansökan ska göras före utgången av den tid inom vilken det har bestämts att en deklaration med information om tilläggsskatt ska lämnas in för den räkenskapsperiod för vilken avgörandet söks. 

Skatteförvaltningen är skyldig att på yrkande av sökanden iaktta ett lagakraftvunnet förhandsavgörande. 

Sökanden och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får överklaga Skatteförvaltningens förhandsavgörande hos förvaltningsdomstolen. Besvären anförs hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hörde när beslutet fattades. Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Vid överklagandet iakttas 69 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen räknas besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt från det att beslutet fattades. Vid sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt hos Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolen. 

Ett beslut av Skatteförvaltningen om att inte meddela förhandsavgörande får inte överklagas genom besvär. 

I denna paragraf avses med övergångsår för en jurisdiktion den första räkenskapsperiod under vilken en koncern omfattas av denna lags tillämpningsområde med avseende på den jurisdiktionen. Om den i 10 kap. 5 § avsedda safe harbour-regel under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen tillämpas på koncernen med avseende på jurisdiktionen, avses med övergångsår dock den första räkenskapsperioden efter att tillämpningen av denna safe harbour-regel har upphört. 

Uppskjutna skattefordringar som härrör från poster som undantas från beräkningen av justerad vinst eller förlust i enlighet med 3 kap. ska undantas från den beräkning som avses i 2 mom. när sådana uppskjutna skattefordringar uppkommer i en transaktion eller ett arrangemang som har ägt eller äger rum efter den 30 november 2021. 

Med avvikelse från 7 mom. kan en förvärvande enhet beakta den uppskjutna skattefordran upp till det belopp som den avyttrande enheten betalade i skatt eller till det belopp som skulle ha beaktats i beloppet av de i 2 mom. avsedda uppskjutna skatterna, men som återfördes eller aldrig uppstod i den avyttrande enheten på grund av att vinsten från avyttringen beskattades som en del av den avyttrande enhetens beskattningsbara inkomst. Beloppet av den uppskjutna skattefordran är dock högst skillnaden mellan värdet av den förvärvande enhetens tillgångar enligt den nationella skattelagstiftningen och deras redovisade värde enligt minimiskattebestämmelserna multiplicerad med minimiskattesatsen. Detta moment tillämpas inte på sådana uppskjutna skattefordringar som avses i 1 a § 1 mom. 1—3 punkten. 

Vid den beräkning som avses i 1 § 2 mom. beaktas inte heller en uppskjuten skatteskuld som beror på en situation som avses i 1 mom. 3 punkten. 

I fråga om den nationella tilläggsskatten i Finland är en förutsättning för tillämpning av 1 mom. att den finska koncernenhetens andel inte direkt eller indirekt innehas av en moderenhet som tillämpar en kvalificerad regel om inkomstinkludering. 

Trots vad som föreskrivs i 8 kap. 10 § ska deklarationen med information om tilläggsskatt, anmälan om den som lämnar deklaration med information om tilläggsskatt och deklarationen om tilläggsskatt lämnas till Skatteförvaltningen senast 18 månader efter den sista dagen under den rapporteringsperiod som är det första övergångsåret enligt 1 § eller det första året då den safe harbour-regel under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen tillämpas på koncernen. 

Om den koncernenhet som lämnar deklaration så väljer, ska tilläggsskatten för jurisdiktionen för räkenskapsperioden enligt regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning anses vara noll i fråga om koncernenheter på vilka safe harbour-regeln om parallellsystem tillämpas. Safe harbour-regeln om parallellsystem kan tillämpas på koncernenheter, om koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverks särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat parallellsystem. 

Om förutsättningarna för tillämpning av safe harbour-regeln i 1 mom. uppfylls ska tilläggsskatten för jurisdiktionen enligt regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning anses vara noll också till den del den gäller koncernenhetens andel i ett samföretag eller ett samföretags dotterbolag. 

Om den koncernenhet som lämnar deklaration så väljer, ska tilläggsskatten för den yttersta moderenhetens jurisdiktion för räkenskapsperioden enligt regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning anses vara noll i fråga om koncernenheter som är belägna i jurisdiktionen för en yttersta moderenhet på vilken safe harbour-regeln om den yttersta moderenheten tillämpas. Safe harbour-regeln om den yttersta moderenheten kan under räkenskapsperioden tillämpas på en multinationell koncern, om koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverks särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat system som gäller den yttersta moderenheten. 

Om den koncernenhet som lämnar deklaration så väljer, ska den andel av tilläggsskatten för jurisdiktionen för räkenskapsperioden som motsvarar det medräknade beloppet av räkenskapsperiodens kvalificerade skatteincitament anses vara noll. 

Den i 1 mom. avsedda andel av tilläggsskatten som ska anses vara noll är den differens som fås genom att det belopp av tilläggsskatten för jurisdiktionen som följer av behandlingen av kvalificerade skatteincitament i enlighet med 15 § dras av från det tilläggsskattebelopp som skulle ha beräknats för jurisdiktionen om valet inte hade gjorts. 

Som i 3 mom. 1 punkten avsedda skatteincitament som beräknas på basis av kostnader betraktas dock inte incitament där värdet på skatteförmånen överstiger de upplupna kostnaderna.  

Som skatteincitament enligt 3 mom. betraktas inte skatteincitament som baserar sig endast på kostnader för förvärv av sådan intäkt som har undantagits från beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten enligt 3 kap. 

Till den del som ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande omfattas av ett val enligt 3 mom. 2 punkten behandlas det inte som intäkt enligt 3 kap. 6 §. Om ett skattetillgodohavande som omfattas av valet har varit skattepliktig inkomst, dras den skatt som hänför sig till denna inkomst av från koncernenhetens medräknade skatter för räkenskapsperioden i enlighet med 4 kap. 4 § 1 punkten. 

Vid tillämpning av den safe harbour-regel som avses i 14 § läggs till räkenskapsperiodens medräknade och justerade skatter för koncernenheter som är belägna i jurisdiktionen antingen beloppet av kvalificerade skatteincitament för räkenskapsperioden eller beloppet enligt substansbegränsningen, beroende på vilket belopp som är lägre.  

Med berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar avses i samband med denna safe harbour-regel det som föreskrivs om avdrag för substansbelopp i 5 kap. Med avvikelse från 5 kap. 7 § 3 mom. betraktas dock som berättigade personalkostnader i samband med denna safe harbour-regel också personalkostnader som kapitaliserats och inkluderats i det redovisade värdet av materiella tillgångar. 

Om den koncernenhet som lämnar deklaration återkallar ett val som avses i 3 mom. 2 punkten undantas avskrivningen för berättigade materiella tillgångar vid tillämpning av 3 mom. 1 punkten, om anskaffningskostnaden för tillgångarna var en del av beloppet enligt substansbegränsningen under en tidigare räkenskapsperiod då safe harbour-regeln om substansbaserade skatteincitament tillämpades. 

Med förenklade medräknade skatter avses koncernens inkomstskattekostnad i jurisdiktionen enligt en kvalificerad redovisning minskad med skatter som inte är medräknade skatter samt skatter som är hänförliga till en osäker skattemässig behandling av transaktioner och till sådana uppskjutna skattefordringar som avses i 9 kap. 1 a § 1 mom. 1—3 punkten eller sådana uppskjutna skatteskulder som avses i 9 kap. 1 a § 2 mom. till den del som de ovannämnda inte beaktas med stöd av 9 kap. 1 b §. En skattekostnad som hänför sig till ett fast driftställes inkomst i den jurisdiktion där driftstället är beläget beaktas enbart i den jurisdiktionen. 

Med övergångsperiod avses alla räkenskapsperioder som börjar senast den 31 december 2027 och slutar senast den 30 juni 2029.