1.1
Lagen om pension för arbetstagare
2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att dagpenning vid smittsam sjukdom enligt lagen om smittsamma sjukdomar nämns i definitionen för oavlönad tid i paragrafens 1 mom. 4 punkt. Den tid för vilken en arbetstagare erhåller dagpenning vid smittsam sjukdom är oavlönad tid som berättigar till pension. Bestämmelser om intjänad pension under oavlönad tid finns i 74 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
12 §. Ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafens 3 mom. preciseras. Enligt paragrafens 3 mom., som träder i kraft vid ingången av 2017, har en arbetstagare inte rätt till uppskovsförhöjning för samma tid för vilken han eller hon har fått arbetslöshetsdagpenning. Termen "arbetslöshetsdagpenning" innefattar inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning och grunddagpenning, men inte arbetsmarknadsstöd. Syftet med uppskovsförhöjningen är att uppmuntra arbetstagare att fortsätta i arbetslivet efter det att den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. Det ursprungliga syftet med bestämmelsen i 3 mom. har varit att alla stöd som hänför sig till arbetslöshet och som möjliggör att ålderspensionen skjuts upp ska förhindra uppskovsförhöjning. På grund av detta föreslås att termen "arbetslöshetsdagpenning" ersätts med termen "arbetslöshetsförmån", som innefattar även arbetsmarknadsstöd. Dessutom föreslås det att invalid- och sjukpension nämns i 3 mom. En arbetstagare har inte rätt till uppskovsförhöjning för samma tid för vilken han eller hon har fått arbetslöshetsförmån eller invalid- eller sjukpension.
43 §. Betalning av invalidpension och arbetslivspension retroaktivt. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om vissa rehabiliteringsförmåners prioritet i förhållande till invalidpension som betalas retroaktivt. Den gällande bestämmelsen om rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner kan leda till att rehabiliteringspenning som betalats för en enda dag förhindrar att invalidpension betalas för en hel månad. Det föreslås att 2 mom. ändras så att Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning inte i fortsättningen hindrar utbetalning av invalidpension retroaktivt.
I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i vilket föreskrivs om situationer där invalidpension beviljas retroaktivt för samma tid för vilken Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning redan har betalats. Den invalidpension som retroaktivt beviljas för samma tid som Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning betalas till pensionstagaren endast till den del dess belopp överstiger beloppet av rehabiliteringspenningen. Bestämmelsen tillämpas även på Folkpensionsanstaltens partiella rehabiliteringspenning så att den invalidpension som beviljas retroaktivt för samma tid som den partiella rehabiliteringspenningen betalas till pensionstagaren till den del dess belopp överstiger den partiella rehabiliteringspenningen.
Till den del den invalidpension som beviljats retroaktivt motsvarar beloppet av rehabiliteringspenningen betalas invalidpensionen inte ut överhuvudtaget till någon. Folkpensionsanstalten har inte regressrätt i förhållande till invalidpension som beviljats retroaktivt, eftersom Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning har betalats till stöd för någon bestämd rehabiliteringsåtgärd som Folkpensionsanstalten svarar för.
Om invalidpension beviljas retroaktivt för samma tid för vilken Folkpensionsanstalten har betalat pensionstagares rehabiliteringspenning, dras från den invalidpension som betalas retroaktivt inte av den andel som utgörs av pensionstagares rehabiliteringspenning, utan hela invalidpensionen betalas retroaktivt till pensionstagaren själv. Om en person som fått pensionstagares rehabiliteringspenning retroaktivt ska beviljas invalidpension enligt arbetspensionslagarna, justerar Folkpensionsanstalten beloppet av folkpensionen och pensionstagares rehabiliteringspenning med anledning av att arbetspension beviljas. På grund av detta är det inte ändamålsenligt att dra av andelen av pensionstagares rehabiliteringspenning från arbetspensionen.
I och med det föreslagna nya 3 mom. blir paragrafens nuvarande 3 mom. nytt 4 mom.
I paragrafen tas också in ett nytt 5 mom., enligt vilket bestämmelserna i 2 och 3 mom. även tillämpas på arbetslivspension. Enligt 34 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner är arbetslivspensionen en sådan pension på basis av vilken pensionstagares rehabiliteringspenning fastställs. När FPA:s rehabiliteringsförmåner bestäms jämställs arbetslivspensionen således med full invalidpension. På grund av detta ska bestämmelserna i 2 och 3 mom. om betalning av pension retroaktivt tillämpas även på arbetslivspension. Med stöd av 53 d § i lagen om pension för arbetstagare kan arbetslivspension dock inte beviljas retroaktivt för en längre tid än från ingången av månaden efter den då pensionen söks. Rubriken för paragrafen ska ändras så att den motsvarar paragrafens ändrade innehåll.
65 §. Pensionstillväxt. Formuleringen i paragrafens 2 mom. preciseras så att termen "inkomster" används i stället för termen "arbetsinkomster". Syftet med momentet har varit att föreskriva att inkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började inte berättigar till pension, om invalidpensionen innefattar återstående tid, eftersom pension för detta år intjänas på basis av inkomsten för återstående tid. Bestämmelsen bör utöver arbetsinkomster även gälla inkomster på basis av oavlönad tid. Den föreslagna justeringen av formuleringen ändrar inte tillämpningspraxis.
68 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört i situationer där en arbetstagare fick invalidpension enligt flera olika lagar. Paragrafens lydelse preciseras så att den motsvarar syftet med bestämmelsen. Vid beräkningen av den relativa andel av de inkomster för återstående tid enligt lagen om pension för arbetstagare som hänför sig till invalidpension som upphört ska andelen av arbetsinkomsterna enligt lagen om pension för arbetstagare jämföras med summan av arbetsinkomsterna enligt alla arbetspensionslagar. Den föreslagna justeringen av lydelsen ändrar inte tillämpningspraxis.
74 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafen föreskrivs om oavlönad tid som berättigar till pension. I och med den totalreform av lagen om smittsamma sjukdomar som är under behandling i riksdagen tillväxer pensionen inte längre för tid med dagpenning vid smittsam sjukdom på basis av 74 § 3 mom. 6 punkten, som gäller sjukdagpenning, i lagen om pension för arbetstagare. Därför föreslås en ny 4 punkt i momentet, enligt vilken pensionen tillväxer för den tid för vilken dagpenning vid smittsam sjukdom enligt den nya lagen om smittsamma sjukdomar betalas. Till pension berättigar 65 procent av den lön som ligger till grund för dagpenning vid smittsam sjukdom för den tid för vilken dagpenning vid smittsam sjukdom har betalats till arbetstagaren. Dagpenningen vid smittsam sjukdom enligt den nya lagen om smittsamma sjukdomar innehåller såväl dagpenning enligt gällande lag som ersättning för inkomstbortfall. Ersättningen motsvarar den inkomst som en person går miste om till fullt belopp. Den lön som utgör grund för dagpenningen vid smittsam sjukdom bestäms i enlighet med 11 kap. 13 § i sjukförsäkringslagen. I praktiken meddelar Folkpensionsanstalten den lön som utgör grund för dagpenningen enligt lagen om smittsamma sjukdomar till Pensionsskyddscentralen.
78 §. Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år. I paragrafen föreskrivs om situationer där pensionen för återstående tid undantagsvis fastställs på basis av inkomsten under mindre än fem år. Formuleringen i paragrafens 1 mom. preciseras så att den motsvarar det ursprungliga syftet med bestämmelsen. Avsikten är att tillämpa undantagsregeln för att beräkna den återstående tiden när en arbetstagare endast har arbetsinkomster under det år då arbetsoförmågan började eller året innan. Inkomster som ligger till grund för en förmån för enbart oavlönad tid eller inkomster för återstående tid berättigar inte till tillämpning av undantagsregeln. Den föreslagna justeringen av formuleringen ändrar inte tillämpningspraxis.
79 §. Andel enligt denna lag av inkomster för återstående tid. Det föreslås att paragrafens lydelse justeras så att den motsvarar syftet med bestämmelsen. Vid beräkning av den relativa andelen av inkomsten för återstående tid jämförs de arbetsinkomster som omfattas av lagen om pension för arbetstagare med arbetsinkomsterna enligt alla arbetspensionslagar. Den föreslagna justeringen av lydelsen ändrar inte tillämpningspraxis.
80 §. Pension på tidigare grunder. I paragrafen föreskrivs om beviljande av invalidpension på tidigare grunder. Beviljande av pension på tidigare grunder innebär i praktiken att pensionsbeloppet inte beräknas på nytt då ny pension beviljas innan två år har förflutit från det att den föregående pensionen upphörde. Pensionen justeras dock med arbetspensionsindex, om ett årsskifte infaller mellan tidpunkten för det att en pension upphör och en ny pension börjar.
Enligt paragrafens 2 mom. beviljas invalidpension på tidigare grunder då pensionen beviljas på basis av en sådan ny arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit sedan den invalidpension som beviljades först upphörde. Enligt paragrafens 1 mom. beviljas invalidpension på tidigare grunder också då den nya invalidpensionen föregås av rehabiliteringspenning. Rehabiliteringspenningen fastställs på samma sätt som invalidpensionen, men på den pension som beräknas som grund för rehabiliteringspenningen beräknas dessutom en 33 procents förhöjning.
De bestämmelser som ingår i gällande paragrafs 1 och 2 mom. och som gäller beviljande av pension på tidigare grunder är i fråga om sin formulering inte helt enhetliga i olika situationer. Formuleringen är en annan när det föreskrivs om beviljande av pension efter rehabiliteringspenning och invalidpension. Efter att rehabiliteringspenning betalats beviljas pension så som den hade fastställts, om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av rehabiliteringspenningsperioden. Efter invalidpensionen beviljas pensionen på samma grunder som den pension som beviljats först.
På grund av olika formuleringar har det i vissa situationer hänt att den rehabiliteringspenning som beviljats tidigare och den invalidpension som beviljats efter rehabiliteringspenningen inte fastställs på lika grunder. En sådan situation kan uppstå, om rehabiliteringspenningen fastställs enligt när sjukledigheten börjat enligt 28 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare eller på basis av att en ansökan om rehabiliteringspenning gjordes och rehabiliteringspenningsperioden börjar följande år. I detta fall beräknas den pension för återstående tid som hänför sig till rehabiliteringspenning och därpå följande invalidpension utifrån inkomsterna från olika år. Även i den intjänade pensionen räknas in inkomster till olika belopp. Detta kan leda till att det i de inkomster för återstående tid som hänför sig till invalidpension räknas in sämre inkomster för sjukdomstid och sämre förmånsinkomster under sjukdomstid. Invalidpensionen kan, om den beräknas på detta sätt, beroende på inkomsterna vara större eller mindre än den rehabiliteringspenning som föregick invalidpensionen.
Bestämmelserna om beviljande av pension på tidigare grunder har ursprungligen varit avsedda som skyddsregler som har syftat till att förhindra att pensionsskyddet försämras på grund av en kortvarig arbetsprövning. För att paragrafens lydelse ska motsvara det ursprungliga syftet med bestämmelserna och för att invalidpension i situationer som avses i 1 mom. alltid ska beviljas på samma grunder som en föregående rehabiliteringspenning, föreslås det att formuleringen i paragrafens 1 mom. ändras. Dessutom korrigeras 1 mom. på ett sådant sätt att det i bestämmelsen i stället för uttrycket "rehabiliteringspenning enligt denna lag" används uttrycket "rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna". På detta sätt framgår det av bestämmelsen att invalidpensionen fastställs på tidigare grunder oberoende av enligt vilken arbetspensionslag rehabiliteringspenningen har betalats och på basis av vilken arbetspensionslag invalidpensionen beviljas.
91 §. Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs och att bestämmelsen i momentet flyttas och blir nytt 1 mom. i 91 a §. I momentet föreskrivs att efterlevandepensionen ska justeras på grund av förändrade förhållanden, och därför är det lämpligaste stället för bestämmelsen 91 a §, som gäller situationer då efterlevandepensionen ska justeras.
91 a §. Justering av efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om situationer då efterlevandepensionen ska justeras. Bestämmelsen i gällande 91 § 3 mom., som gäller justering av efterlevandepension på grund av förändrade förhållanden i särskilda fall enligt 91 §, flyttas och blir 1 mom. i paragrafen. Det nuvarande 1—3 mom. i 91 a § blir 2—4 mom.
Till paragrafens 2 mom. flyttas bestämmelsen i 1 mom., som gäller justering av efterlevandepension i sådana situationer där det vid minskningen av efterlevandepensionen har beaktats den efterlevande makens kalkylerade invalidpension eller om minskningen av efterlevandepensionen har gjorts i enlighet med de särskilda fall som avses i 91 § och den efterlevande maken beviljas ålderspension eller invalidpension.
Det föreslås att det dessutom i det nya 2 mom. nämns att efterlevandepensionen justeras med anledning av beviljad arbetslivspension, för att justeringen av efterlevandepensionen i ovan nämnda situationer ska göras på samma grunder oberoende av om den efterlevande maken faktiskt har fått invalidpension eller om en kalkylerad invalidpension har beaktats. Utifrån det föreslagna 2 mom. justeras efterlevandepensionen när den efterlevande maken beviljas arbetslivspension, om en kalkylerad invalidpension har beaktats som den efterlevande makens egen pension när efterlevandepensionen minskades första gången. Om minskningen av efterlevandepensionen dessutom har gjorts i enlighet med de bestämmelser i 91 § som gäller särskilda fall, justeras efterlevandepensionen när den efterlevande maken beviljas arbetslivspension.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 mom., som träder i kraft vid ingången av 2017, om situationer där den invalidpension som beaktats vid minskningen av efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas någon annan ny pension som inte är partiell förtida ålderspension och som bestämmelserna i 80 § om beviljande av pension på tidigare grunder inte tillämpas på. Även arbetslivspension kan betraktas som någon annan ny pension enligt paragrafens 3 mom.
Det nuvarande 3 mom. i paragrafen blir ett nytt 4 mom. Momentet ska ses över i fråga om hänvisningen.
92 §. Förmåner som dras av från pension. I paragrafen föreskrivs om förmåner som är primära i förhållande till arbetspensionen och som i regel dras av från arbetspensionen. Det föreslås att lydelsen i 1 mom. 1 och 2 punkten preciseras så att dagpenning som avses i 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i 58 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar inte dras av från arbetspensionen förrän arbetstagaren har uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.
Enligt 92 § 1 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare är ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar i regel förmåner som är primära i förhållande till arbetspensionen. Primära förmåner är dock inte olycksfallspension enligt 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och dagpenning som föregår olycksfallspensionen. Enligt 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar upphör rätten att få olycksfallspension när det har gått tre år efter skadedagen eller när den skadade före det har fyllt 68 år, om ålderspension har inträtt efter att den skadade har fyllt 63 år och skadefallet har inträffat i arbete som den skadade utförde under pensioneringen. Motsvarande bestämmelse finns i 58 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Det föreslås att dessa bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagarna ändras i denna proposition så att rätten till olycksfallspension upphör senast när den skadade uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.
Om skadefallet i en situation som avses i 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar drabbar en person som har fyllt 63—66 år och vars övre åldersgräns för försäkringsskyldigheten är 68 år, betalas till honom eller henne först dagpenning för ett år och därefter olycksfallspension i högst två år. Dessa förmåner dras inte av från arbetspensionen enligt 92 § i gällande lag om pension för arbetstagare.
Om skadefallet drabbar en 67 år fylld pensionstagare vars övre åldersgräns för försäkringsskyldigheten är 68 år, får han eller hon dagpenning för ett år, men han eller hon hinner inte få olycksfallspension. Tolkat i enlighet med lagens lydelse är dagpenningen i dessa situationer inte sådan dagpenning som föregår olycksfallspensionen på det sätt som avses i 92 § i lagen om pension för arbetstagare. Enligt paragrafens lydelse ska dagpenning som betalas till en person som har fyllt 67 år och som uppfyller förutsättningarna i 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar således dras av från arbetspensionen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt ändras så att dagpenning som betalas innan den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten uppnåtts i situationer som avses i 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar inte betraktas som en primär förmån ens i det fallet att den inte åtföljs av olycksfallspension. Motsvarande ändring gäller även dagpenning som avses i 58 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Skyddet enligt olycksfallsförsäkringslagarna har man velat ha i kraft endast under en begränsad tid. I praktiken innebär detta att endast de dagpenningar som avser tiden fram till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten inte dras av, om skadehändelsen inträffar nära den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Dagpenningar som hänför sig till tiden efter denna tidpunkt dras av från arbetspensionen.
117 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan. Det föreslås i paragrafen ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir nya 6 och 7 mom. I det nya 5 mom. föreskrivs om betalning av pension retroaktivt till en arbetsgivare till den del arbetsgivaren till arbetstagaren har betalat lön eller motsvarande ersättning för den tid då arbetstagaren för att förhindra att en smittsam sjukdom sprids är förordnad att vara borta från sitt förvärvsarbete, att isoleras eller att placeras i karantän. Till arbetsgivaren betalas pension retroaktivt när arbetsgivaren inte har fått ersättning för den lön som han eller hon har betalat eller för motsvarande ersättning enligt någon annan lag. Bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser om betalning av pension retroaktivt till en arbetsgivare för den tid då arbetsgivaren har betalat lön för sjukdomstid till arbetstagaren, och arbetsgivaren inte har fått ersättning för den lön som han eller hon har betalat ut enligt någon annan lag.
118 §. Betalning av pension och rehabiliteringspenning till sjukförsäkringsfonden. I paragrafens 1 och 3 mom. föreslås ändringar som följer av totalreformen av lagen om smittsamma sjukdomar. Enligt den föreslagna nya lagen om smittsamma sjukdomar tillämpas på dagpenning vid smittsam sjukdom inte bestämmelserna i sjukförsäkringslagen om primärtiden för sjukdagpenningen och om förhållandet till full invalidpension enligt arbetspensionslagarna. Om det till en person som får dagpenning vid smittsam sjukdom retroaktivt beviljas sådan ålderspension eller rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna som förhindrar att dagpenning vid smittsamma sjukdomar betalas, kan den pension eller rehabiliteringspenning som betalats för samma tid betalas till sjukförsäkringsfonden till den del som den motsvarar dagpenningen vid smittsam sjukdom. Det föreslås i 118 § i lagen om pension för arbetstagare att dessa ändringar beaktas så att dagpenning vid smittsam sjukdom nämns i 1 och 3 mom.
I paragrafen föreslås även ett nytt 4 mom. enligt vilket arbetslivspension som beviljas retroaktivt betalas till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen motsvarar beloppet av den sjukdagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som betalats till arbetstagaren för samma tid. Till en pensionstagare betalas i arbetslivspension den del som överstiger beloppet av sjukdagpenningen. Primärtiden för sjukdagpenningen har inte någon betydelse, utan arbetslivspensionen betalas oberoende av primärtiden till sjukförsäkringsfonden. Förfarandet är med tanke på verkställigheten enkelt, och sjukförsäkringsfonden behöver inte inleda ett förfarande för återkrav för att få tillbaka en förmån som betalats utan grund eller till ett för högt belopp. Bestämmelsen i momentet gäller endast ett fåtal fall, eftersom arbetslivspension inte kan beviljas retroaktivt för tiden före ansökan.
Dessutom föreslås i paragrafen vissa preciseringar av teknisk natur i formuleringen.
119 §. Betalning av pension till Folkpensionsanstalten, ett organ enligt socialvårdslagen eller kommunen. I paragrafen föreskrivs om betalning av pension till en kommun eller till ett organ enligt socialvårdslagen, om en arbetstagare har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd i förskott och det för samma tid beviljas pension retroaktivt. Enligt paragrafen ska pensionen betalas till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på dess yrkande.
Det föreslås att det i paragrafen görs en ändring som beror på lagen om ändring av lagen om utkomststöd (815/2015). Genom denna lagändring överförs beviljandet och utbetalningen av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstalten från och med ingången av 2017. Det kompletterande och förebyggande utkomststödet ska fortfarande skötas av kommunerna.
I rubriken för paragrafen nämns dessutom Folkpensionsanstalten utöver kommunen och ett organ enligt socialvårdslagen. I paragrafens 1 mom. tas Folkpensionsanstalten in som en myndighet som betalar utkomststöd, för att den pension som beviljas retroaktivt för samma tid ska kunna betalas till Folkpensionsanstalten som ersättning för utkomststödet.
123 §. Utbetalningsordning för pension. I paragrafen föreskrivs om utbetalningsordningen för pension i sådana fall då pensionen ska betalas till någon annan än pensionstagaren själv och då två eller flera instanser har rätt till pensionen. I 7 och 15 punkten i paragrafen föreskrivs om betalning av pension till ett organ enligt socialvårdslagen och i 5, 6 och 9 punkten föreskrivs om betalning av pension till Folkpensionsanstalten.
I 23 § 3 mom. i lagen om ändring av lagen om utkomststöd (815/2015), som träder i kraft vid ingången av 2017, föreskrivs om betalningsordningen för inkomst eller fordran mellan det kommunala organet och Folkpensionsanstalten. Om både Folkpensionsanstalten och det kommunala organet kräver betalning ur samma inkomst eller fordran, ska inkomsterna eller fordringarna enligt bestämmelsen först betalas till Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ska betala det kommunala organet de medel som återstår efter det att det grundläggande utkomststödet har kvittats.
För att 123 § i lagen om pension för arbetstagare ska motsvara den företrädesordning som anges i 23 § 3 mom. i lagen om ändring av lagen om utkomststöd föreslås att det till 123 § i lagen om pension för arbetstagare fogas en ny 7 punkt om att pensionen betalas till Folkpensionsanstalten enligt 119 § 1 mom. Gällande 7—9 punkten blir 8—10 punkten i momentet.
126 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. om en pensionsanstalts rätt att av en bank få återbetalning av pension som betalats utan grund efter pensionstagarens död utan att ett förfarande för återkrav gentemot dödsboet behöver inledas.
Enligt arbetspensionslagarna ska en pensionsanstalt återkräva pension som betalats utan grund. Efter en pensionstagares död uppstår ofta situationer där pensionsanstalten ogrundat har hunnit betala pensionen på pensionstagarens konto innan pensionsanstalten har fått information om pensionstagarens död.
För att verkställigheten ska fungera smidigt har pensionsanstalterna och bankerna i fråga om pensioner och vissa andra förmåner kommit överens om att banken återbetalar sådana förmåner som betalats utan grund efter pensionstagarens död till den som betalat förmånen. Pensionsanstalterna och bankerna har diskuterat detta förfarande även med Finansinspektionen, senast 2007. Ursprungligen avtalades det redan på 1960-talet om förfarandet. Syftet med avtalet har varit att underlätta det administrativa förfarandet så att bankerna kan återbetala förmåner som betalats utan grund utan att pensionsanstalten blir tvungen att inleda en återkravsprocess gentemot dödsboet. Man har på ett mänskligare sätt försökt hantera sådana situationer där förmånsbetalaren redan har hunnit betala ut en förmån innan det framkommit att förmånstagaren har avlidit. Det finns inte bestämmelser om detta i arbetspensionslagarna. Genom en förmånsansökan begärs förmånstagarens samtycke till att banken till förmånsbetalaren återbetalar förmåner som betalats utan grund efter förmånstagarens död. Samtycket gäller inte andra situationer där en förmån har betalats på felaktiga grunder.
Sökandena har i allt större utsträckning kontaktat pensionsanstalterna i denna fråga i det skede då en förmån söks. För förmånssökandena är det ofta oklart vad samtycket i ansökan egentligen innebär, och frågan förväxlas med återkrav av någon annan förmån som betalats utan grund.
För att förtydliga förfarandet föreslås ett nytt 5 mom. i paragrafen, och utifrån detta ska en pensionsanstalt ha rätt att få pension som betalats utan grund efter pensionstagarens död återbetald av banken utan pensionstagarens eller dödsboets samtycke och utan att ett särskilt förfarande för återkrav inleds. I praktiken innebär detta att det nuvarande förfarandet mellan pensionsanstalterna och bankerna fortsätter oförändrat. Bankerna återbetalar även i fortsättningen pensioner som betalats utan grund efter pensionstagarens död till den som betalat ut pensionen. Att det föreskrivs om detta i lag gör verkställigheten tydligare och det är inte längre i fortsättningen nödvändigt att begära sökandens samtycke när pension söks.
139 §. Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning. I paragrafen föreskrivs om pensionsanstaltens och besvärsinstansens skyldighet att pröva ett ärende som avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut på nytt, om ny utredning framkommer i ärendet. Pensionsanstalten eller besvärsinstansen kan då bevilja en förvägrad pension eller justera en redan beviljad pension till ett större belopp. För att ett beslut ska rättas förutsätts det att avgörandet är till en parts fördel. Om ett beslut på grund av ny utredning i ärendet ska ändras till en parts nackdel, kan pensionsanstalten ansöka om att beslutet undanröjs hos besvärsinstansen. Det föreslås att Pensionsskyddscentralen nämns i paragrafen som den instans som ska pröva ett ärende som avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut på nytt, om ny utredning framkommer i ärendet. Pensionsskyddscentralen kan avgöra ett ärende som hör till dess behörighet på nytt till en parts fördel på motsvarande sätt som en pensionsanstalt. Paragrafen kan tillämpas exempelvis i situationer där Pensionsskyddscentralen avgör ärenden som gäller befrielse från försäkringsskyldigheten i fråga om arbetstagare som skickats till Finland från utlandet eller ärenden där Pensionsskyddscentralen avgör huruvida finsk lagstiftning om social trygghet ska tillämpas på en person som arbetar utomlands.
158 §. Preskription av arbetspensionsförsäkringsavgifter. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om den tid inom vilken en pensionsanstalt ska fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift enligt lagen om pension för arbetstagare. Om försäkringsavgiften inte fastställs inom föreskriven tid, preskriberas pensionsanstaltens rätt att fastställa försäkringsavgiften. Det föreslås en ändring av tidpunkten för när beräkningen av preskriptionstiden på fem år för en arbetspensionsförsäkringsavgift som anges i 1 mom. börjar.
Den tidsfrist på fem år som uppställts för när fastställandet av en arbetspensionsförsäkringsavgift ska preskriberas beräknas för en avtalsarbetsgivare på samma sätt kalenderårsvis som på det sätt som avses i 147 § i lagen om pension för arbetstagare för en tillfällig arbetsgivare som ordnar pensionsskyddet. Med avtalsarbetsgivare avses en arbetsgivare som ordnat pensionsskyddet i ett arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 142 § i lagen om pension för arbetstagare. Ändringen gäller utöver avtalsarbetsgivare även arbetsgivare som har ordnat pensionsskyddet för sina arbetstagare i en pensionsstiftelse eller pensionskassa. Preskriptionen börjar från den slutliga förfallodag för en avgift som avses i försäkringsvillkoren eller i pensionsstiftelsens eller pensionskassans stadgar på samma sätt som för närvarande, men beräkningen av den femåriga tidsfristen börjar från ingången av följande år och inte från den slutliga förfallodagen enligt försäkringsvillkoren eller stadgarna.
Den slutliga förfallodagen enligt försäkringsvillkoren i ett försäkringsavtal enligt lagen om pension för arbetstagare infaller senast den 20 juni året efter det år under vilket lönen utbetalades, och ändringen förlänger i praktiken den tid under vilken en pensionsanstalt ska fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift för en avtalsarbetsgivare med cirka sex månader.
Det föreslås att momentet även ändras så att tidpunkten då beräkningen av den tidsfrist på fem år som föreskrivs för fastställande av en försäkringsavgift för en tillfällig arbetsgivare som ordnat pensionsskydd på det sätt som avses i 147 § i lagen om pension för arbetstagare börjar ska flyttas. Tidpunkten för när beräkningen av den tidsfrist på fem år för fastställandet av en arbetspensionsförsäkringsavgift börjar flyttas fram med ett år från nuvarande tidpunkt, dvs. till ingången av det andra året efter det år under vilket lönen utbetalades.
Genom de ändringar som föreslagits i paragrafens 1 mom. elimineras inkonsekvensen mellan en pensionsanstalts utredningsskyldighet i fråga om ett arbetspensionsutdrag och uttaget av arbetspensionsförsäkringsavgift samt förtydligas beräkningen av preskriptionstiden och pensionsanstalternas verkställighet. Genom ändringarna förenhetligas också tidpunkterna för när beräkningen av tidsfristerna på fem år i fråga om fastställandet av avtalsarbetsgivares och tillfälliga arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgifter börjar.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs. I momentet föreskrivs för närvarande om ett undantag som gäller den preskriptionstid på fem år som avses i 1 mom. I sådana situationer där mer än fem år gamla ostridiga inkomster på grund av utredning har förts in i arbetstagarens intjäningsregister har pensionsanstalten rätt att undantagsvis fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift som grundar sig på dessa inkomster under en period på tio år. Återbetalning av en arbetspensionsförsäkringsavgift som utan grund har tagits ut hos arbetsgivaren preskriberas inom fem år. För att en pensionsanstalts rätt att fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift och en pensionsanstalts skyldighet att återbetala en arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund ska preskriberas inom samma tid, föreslås det att tidsfristen på tio år slopas. Rätten att fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift preskriberas alltid inom den tidsfrist som anges i 1 mom., och preskriptionstiden kan inte längre förlängas. Även fastställandet av en förhöjning på grund av försummelse enligt 163 § i lagen om pension för arbetstagare preskriberas i praktiken inom samma tid. Ändringen påverkar inte en persons rätt att retroaktivt kunna korrigera sina inkomstuppgifter, men arbetspensionsförsäkringsavgifter kan inte längre fastställas för arbetsgivaren utifrån de korrigerade inkomsterna för en längre tid än den normala preskriptionstiden på fem år.
162 §. Preskription av återbetalning av arbetsgivares och arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund. I paragrafen föreskrivs om preskription av återbetalning av arbetsgivares och arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund. Det föreslås att paragrafen ändras så att den tidsfrist på fem år som fastställts för preskribering av återbetalning av arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund fastställs kalenderårsvis, och tidpunkten för när denna tidsfrist börjar ändras för både en avtalsarbetsgivare och en tillfällig arbetsgivare. För tydlighetens skull föreskrivs det i ett eget moment om preskription av återbetalning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som innehållits utan grund hos arbetstagaren, och paragrafen delas i sin helhet in i tre separata moment.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att beräkningen av den tidsfrist på fem år som fastställts för preskription av en återbetalningsfordran som gäller en arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund börjar för en avtalsarbetsgivare från ingången av året efter den slutliga förfallodagen enligt försäkringsvillkoren eller en pensionsstiftelses eller pensionskassas stadgar och inte från den faktiska betalningsdagen som för närvarande. Den föreslagna preskriptionstiden motsvarar den preskriptionstid som för avtalsarbetsgivare föreslagits i 158 § 1 mom. för fastställande av arbetspensionsförsäkringsavgift. I praktiken framkommer en arbetspensionsförsäkringsavgift som en arbetsgivare betalat utan grund oftast i samband med en årskalkyl som pensionsanstalten utarbetar, då arbetsgivarens slutliga försäkringsavgift för föregående år fastställs för arbetsgivaren. På grund av detta fastställs förfallodagen för den slutliga arbetspensionsförsäkringsavgiften som grund för preskriptionstiden för en återbetalningsfordran som gäller en arbetspensionsförsäkringsavgift som tagits ut utan grund och som tidpunkt för när preskriptionstiden börjar. Med slutlig förfallodag för arbetspensionsförsäkringsavgiften avses den slutliga förfallodag för en arbetspensionsförsäkringsavgift som nämns i 9 § 1 mom. i försäkringsvillkoren i ett försäkringsavtal enligt lagen om pension för arbetstagare, dvs. den 20 juni efter försäkringsperioden. I syfte att garantera att arbetsgivarna är jämlika börjar beräkningen av den fem år långa tidsfristen för preskriptionstiden vid ingången av året efter förfallodagen enligt försäkringsvillkoren också i det fallet att arbetsgivaren av eget förvållande betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften för sent efter förfallodagen. Om arbetspensionsförsäkringsavgiften däremot av omständigheter som beror på pensionsanstalten har fastställts att betalas efter den slutliga förfallodagen, återbetalar pensionsanstalten enligt nuvarande praxis till arbetsgivaren sådan arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund efter det att pensionsanstalten har fått vetskap om saken, oberoende av om den preskriptionstid som gäller återbetalningen eventuellt har upphört.
Med en i paragrafen nämnd arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund avses en sådan avgift som pensionsanstalten har fastställt och som har redovisats till pensionsanstalten och som hänför sig till en arbetspensionsförsäkringsavgift, men som i efterhand konstateras vara ogrundad t.ex. på grund av att arbetstagaren ursprungligen hade hänförts till fel arbetsgivares försäkring. Paragrafen gäller således inte sådana situationer där arbetspensionsförsäkringsavgiften av misstag har betalats två gånger eller på fel konto.
Beräkningen av en tidsfrist på fem år för en återbetalning av en arbetspensionsförsäkringsavgift som en tillfällig arbetsgivare har betalat utan grund börjar från och med ingången av det andra kalenderåret efter det år under vilket lönen utbetalades. I gällande lag har tidsfristen på fem år börjat från och med den faktiska betalningsdagen. En tillfällig arbetsgivare betalar arbetspensionsförsäkringsavgifterna till pensionsanstalten varje månad. För att preskriptionen av återbetalningen av en försäkringsavgift som en tillfällig arbetsgivare har betalat utan grund ska hänföra sig till samma tid som pensionsanstaltens rätt att debitera en tillfällig arbetsgivares försäkringsavgift, börjar beräkningen av tidsfristen på fem år för en återbetalningsfordran som gäller en försäkringsavgift som betalats utan grund från och med ingången av det andra kalenderåret efter det år under vilket lönen betalades ut.
Enligt de föreslagna ändringarna hänförs pensionsanstaltens rätt att fastställa arbetspensionsförsäkringsavgiften och pensionsanstaltens skyldighet att återbetala arbetspensionsförsäkringsavgift som tagits ut utan grund till samma tid. Detta förtydligar verkställandet av uttaget och återbetalningen av arbetspensionsförsäkringsavgiften.
I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Till momentet överförs de bestämmelser i gällande paragraf som gäller preskription av återbetalningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som arbetsgivaren utan grund innehållit hos sin arbetstagare. Det föreslås också en ändring av preskriptionen av återbetalningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som innehållits utan grund så att den fem år långa tidsfristen fastställs kalenderårsvis på samma sätt som de övriga i paragrafen nämnda tidsfrister som gäller preskription. Den fem år långa tidsfrist som gäller återbetalning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift beräknas från och med ingången av året efter den dag då försäkringsavgiften innehölls och inte från och med innehållningsdagen som för närvarande.
I paragrafen föreslås också ett nytt 3 mom., till vilket överförs oförändrade de tre sista meningarna i paragrafen.
175 §. Pensionsanstalternas ansvar för invalidpensionen. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till 76 § 3 mom. som saknas i momentet. Vid beräkningen av pensionsanstalternas ansvar beaktas som en omständighet som minskar ansvaret också den minimidagpenning som avses i momentet i fråga.
178 §. Pensionsanstalternas ansvar för pensionsdel som intjänats för oavlönad tid. I paragrafen föreskrivs om pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för den pensionsdel som intjänats för oavlönad tid. I paragrafen föreslås ändringar av teknisk natur till följd av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn, för att ansvaret för den ömsesidiga kostnadsfördelningen mellan Keva, staten, Kyrkans pensionsfond och Folkpensionsanstalten när arbetsinkomster i fortsättningen försäkras enligt pensionslagen för den offentliga sektorn förblir oförändrat. Detta motsvarar de ansvar som för närvarande föreskrivs i gällande separata arbetspensionslagar (lagen om kommunala pensioner, lagen om statens pensioner, lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensioner och lagen om Folkpensionsanstalten).
Det föreslås att paragrafen delas upp i två separata moment. I paragrafens 1 mom. föreslås en specificering av de nämnda instanser som i förhållande till arbetsinkomsterna ansvarar för den andel som överensstämmer med de arbetsinkomster som försäkrats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn på ett sätt som motsvarar nuläget i fråga om finansieringen av den pensionsdel som intjänats för oavlönad tid. Enligt momentets 1 punkt ansvarar Keva för den andel som överensstämmer med de arbetsinkomster som försäkrats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn i enlighet med vad som föreskrivs om dess finansieringsansvar i 2 § 1 mom. 2 punkten i lagen om Keva. I momentets 2 punkt föreskrivs om statens och i momentets 3 punkt om Kyrkans pensionsfonds ansvar, om vilka föreskrivs i de finansieringslagar som gäller dem. Enligt momentets 4 punkt ansvarar Folkpensionsanstalten för finansieringen av de kostnader som nämns i paragrafen enligt vad som föreskrivs i 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten. Momentet motsvarar i fråga om kostnadsfördelningen nuläget i sak.
Det föreslås att den sista meningen i den gällande paragrafen överförs oförändrad till paragrafens 2 mom.
179 §. Pensionsanstalternas ansvar för förmåner som ska bekostas gemensamt. I paragrafens 3 mom. korrigeras hänvisningen. I momentets andra mening slopas den felaktiga hänvisningen till 1 mom. 4 punkten. Pensionsanstaltens andel av de kostnader för partiell förtida ålderspension som nämns i 1 mom. 4 punkten fastställs i enlighet med den första meningen i 3 mom. i förhållande till de medel som är avsedda för utgifter som bekostas gemensamt.
182 §. Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift. Det föreslås att 1 mom. 3—5 punkten ändras på grund av ändringar av teknisk natur som föranleds av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafens 1 mom. räknas upp de instanser vilka Pensionsskyddscentralen gottgör för den avgift som centralen erhållit av Arbetslöshetsförsäkringsfonden och som täcker det ansvar och de kostnader som följer av beaktandet av arbetslöshets- och utbildningsperioder samt alterneringsledighet. Momentets 3 punkt preciseras så att Pensionsskyddscentralen på motsvarande sätt som i nuläget gottgör Keva för avgiften till den del Keva själv ansvarar för det pensionsskydd som avses i pensionslagen för den offentliga sektorn enligt lagen om Keva. På samma sätt som för närvarande föreskrivs i momentet inte särskilt om förmedling av Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift till staten till den del som staten ansvarar för de arbetsinkomster som ska försäkras enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, eftersom redovisningen av avgiften inte sköts via Pensionsskyddscentralen. I momentets 4 punkt föreskrivs om gottgörande av Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift till Kyrkans pensionsfond och i 5 punkten till Folkpensionsanstalten till den del som de enligt sina egna finansieringslagar ansvarar för det pensionsskydd som avses i pensionslagen för den offentliga sektorn. Det föreslås att namnet Kyrkans centralfond ändras till Kyrkans pensionsfond. Momentet motsvarar nuläget i fråga om kostnadsfördelningen.
I paragrafens 3 mom. föreslås tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn.
183 §. Utredning av kostnader. I paragrafens 1 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. Det föreslås i momentet en precisering av ansvaret för Keva, som är sista pensionsanstalt enligt pensionslagen för den offentliga sektorn för att stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn inte ska ändra nuläget vad beträffar kostnadsfördelningen. När Keva i enlighet med pensionslagen för den offentliga sektorn är sista pensionsanstalt beaktas det i kostnadsfördelningen vad som föreskrivs om det framtida finansieringsansvaret för pensionsskyddet för Keva enligt lagen om Keva, för staten enligt lagen om finansiering av statens pensionsskydd, för Kyrkans pensionsfond enligt lagen om finansiering av evangelisk-lutherska kyrkans pensionsskydd och för Folkpensionsanstalten enligt lagen om Folkpensionsanstalten. Bestämmelserna om pensionsanstalten i paragrafens 1 mom. samt i 2—4 mom. gäller även de aktörer som avses i de nämnda lagarna (staten, Kyrkans pensionsfond och Folkpensionsanstalten). Momentet motsvarar nuläget i fråga om kostnadsfördelningen.
184 §. Beslut om kostnadsfördelning. I paragrafen föreskrivs om Pensionsskyddscentralens skyldighet att meddela pensionsanstalterna inom den privata sektorn och Keva beslut om fördelningen av de kostnader som avses i 183 §. Det föreslås att det i paragrafen görs en ändring av teknisk natur som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn, enligt vilken Pensionsskyddscentralen, när den meddelar Keva beslut om kostnadsfördelningen, i sitt beslut specificerar de kostnader som Keva, staten, Kyrkans pensionsfond och Folkpensionsanstalten ansvarar för, i förhållande till det finansieringsansvar som separat föreskrivits för dem. Om finansieringsansvaret för nämnda aktörer föreskrivs i de lagar som nämns i 183 § 1 mom.
198 §. Rätt att få uppgifter för avgörande av ärenden och verkställighet av lagstadgade uppgifter. I paragrafen föreskrivs om pensionsanstalternas, Pensionsskyddscentralens och besvärsinstansens rätt att få uppgifter för att avgöra ett ärende och för att verkställa lagstadgade uppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. har dessa instanser rätt att av arbetsgivaren bl.a. få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt försäkringsärende. Till paragrafen finns en hänvisning i 146 § 4 mom. i lagen om pension för företagare.
I praktiken förekommer det situationer där en pensionsanstalt, Pensionsskyddscentralen eller en besvärsinstans för att utreda ett försäkringsärende enligt lagen om pension för företagare behöver uppgifter av en instans som inte ens kan betraktas som en möjlig arbetsgivare. I situationer som dessa har alltså det arbete i fråga om vilket försäkringen utreds utförts i företagarställning och den instans av vilken uppgifterna behövs har på basis av det utförda arbetet betalat ersättning till en person vars försäkringsskyldighet enligt lagen om pension för företagare utreds. När det t.ex. utreds huruvida en person som arbetat i företagarställning överhuvudtaget ska försäkra sin verksamhet i enlighet med lagen om pension för företagare, är bedömningen av hans eller hennes arbetsinsats ofta central, dvs. bedömningen av huruvida arbetsinsatsen överskrider den nedre gränsen för försäkring enligt lagen om pension för företagare. Det kan även vara oklart huruvida ersättningen i sin helhet har betalats på basis av sådan verksamhet som försäkringsskyldigheten enligt lagen om pension för företagare gäller. Man försöker alltid inhämta uppgifter om arbetsinsatsen och verksamhetens faktiska karaktär av yrkesutövaren själv, men det förekommer situationer där det finns ett behov att begära preciserande uppgifter även av den instans som betalat ersättning på basis av det utförda arbetet. Behovet av uppgifter kan gälla bl.a. arbetsprestationens karaktär, arbetsavtalet och överhuvudtaget grunden för och beloppet av betalningen.
I gällande 198 § har inte nämnts andra instanser som betalat ersättning på basis av utfört arbete än arbetsgivaren som en sådan instans av vilken uppgifter kan erhållas för avgörandet av ett försäkringsärende. Uppgifter kan dock behövas även av andra instanser än arbetsgivaren, och dessa uppgifter kan vara känsliga frågor som t.ex. gäller penningbelopp. På ovan nämnda grunder föreslås det att paragrafens 1 mom. 1 punkt kompletteras så att en pensionsanstalt, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans ska ha rätt att få uppgifter inte bara av arbetsgivaren utan även av någon annan som betalar ersättning på basis av utfört arbete.
199 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i vilket föreskrivs om Pensionsskyddscentralens rätt att av arbetarskyddsmyndigheterna och Skatteförvaltningen få de uppgifter som avses i 52 b § i arbetarskyddslagen (738/2002) och i 15 b och 15 c § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) för tillsynen. Paragrafens nuvarande 3 mom. blir nytt 4 mom. I detta sammanhang fogas till 4 mom. utöver den tekniska anslutning som för närvarande nämns i momentet även möjligheten att lämna uppgifter i någon annan elektronisk form.
Enligt 52 b § i arbetarskyddslagen, som trädde i kraft i juli 2014, ska huvudentreprenören eller någon annan huvudsaklig genomförare av ett byggprojekt för säkerställandet av arbetarskyddet och övervakningen av skyldigheterna enligt arbetarskyddslagen föra en uppdaterad förteckning över de arbetstagare och egenföretagare som arbetar på en gemensam byggarbetsplats. I 15 b § i lagen om beskattningsförfarande, som trädde i kraft vid samma tid, föreskrivs att huvudentreprenören eller någon annan huvudsaklig genomförare av ett byggprojekt på en gemensam byggarbetsplats månatligen ska lämna Skatteförvaltningen behövliga identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om arbetstagare och egenföretagare samt arbetsgivare och dem som låter utföra hyrt arbete på den gemensamma byggarbetsplatsen. Enligt 15 c § i lagen om beskattningsförfarande ska beställaren av byggtjänster månatligen lämna Skatteförvaltningen behövliga identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om företag som på uppdrag av beställaren utför byggtjänster eller uppför eller river byggställningar, eller hyr ut arbetskraft åt beställaren för dessa ändamål. Genom anmälningsförfarande är det möjligt att effektivisera bekämpningen av grå ekonomi, eftersom det finns tillgång till klart mera information nästan i realtid för bl.a. olika jämförelser och riktade tillsynsåtgärder.
De uppgifter som finns i den förteckning som förs på basis av 52 b § i arbetarskyddslagen och de uppgifter som ska lämnas till Skatteförvaltningen på basis av 15 b och 15 c § i lagen om beskattningsförfarande är nödvändiga med tanke på tillsynen över arbetspensionsförsäkringen. Uppgifterna hjälper Pensionsskyddscentralen att både inrikta övervakningen och att vidta konkreta försäkringsåtgärder. Ett smidigt utbyte av uppgifter som gäller det utförda arbetet mellan tillsynsmyndigheterna effektiviserar även verksamheten med hjälp av gemensamma kontroller. I praktiken har Pensionsskyddscentralen redan fått dessa uppgifter av huvudentreprenörerna, fastän det i lagen om pension för arbetstagare inte uppställs några skyldigheter för en huvudentreprenör vad gäller lämnande av uppgifter. Uppgifterna har varit desamma som huvudentreprenören har fört in i arbetstagarförteckningen och lämnat in till Skatteförvaltningen.
För att Pensionsskyddscentralen ska kunna begära uppgifter som är nödvändiga för tillsynen direkt av Skatteförvaltningen och arbetarskyddsmyndigheterna vore det motiverat att ta in en bestämmelse om rätten att få upplysningar i lagen om pension för arbetstagare. Enligt momentet har Pensionsskyddscentralen rätt att av arbetarskyddsmyndigheterna och Skatteförvaltningen få sådana uppgifter om namngivna aktörer som är nödvändiga för att tillsynsskyldigheten ska fullgöras. Med namngiven aktör avses en namngiven huvudentreprenör, någon annan huvudsaklig genomförare av byggprojekt eller en beställare, och genom att namnet på dessa meddelas får Pensionsskyddscentralen tillgång till uppgifter om alla arbetsgivare, de som låter utföra hyrt arbete, egenföretagare och arbetstagare på en gemensam byggarbetsplats, till uppgifter om entreprenaden samt till den förteckning som avses i 52 b § i arbetarskyddslagen.
Uppgifter i den förteckning som avses i 52 § i arbetarskyddslagen är individualiseringsuppgifterna om arbetstagaren, uppgifterna om vilket datum arbetet har börjat och slutat, individualiseringsuppgifterna om arbetsgivaren samt kontaktuppgifterna till arbetsgivarens företrädare. Av de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över försäkringarna och som med stöd av 15 b § i lagen om beskattningsförfarande lämnas till Skatteförvaltningen är de uppgifter som gäller arbetstagare, arbetstiden, arbetets karaktär, försäkringar, arbetsgivaren och den som låter utföra hyrt arbete samt byggarbetsplatsens läge. Av de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över försäkringarna och som med stöd av 15 c § i lagen om beskattningsförfarande lämnas till Skatteförvaltningen är de uppgifter som gäller entreprenören, entreprenadens längd, entreprenadens storlek, slag av uppdrag samt uppgifter om byggarbetsplatsens läge.
Med hjälp av ovan nämnda uppgifter kan Pensionsskyddscentralen övervaka försäkringarna, bedöma huruvida försäkringarna är korrekta samt rikta in tillsynsåtgärder. Det att uppgifterna är uppdaterade ökar deras betydelse vid tillsynen över försäkringarna.
205 §. Utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs om utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk som hänför sig till socialskyddet. Bestämmelserna ska särskilt tillämpas i sådana situationer där en person får förmåner från många olika system. Bestämmelserna tillämpas även vid verkställigheten av lagen om pension för företagare, lagen om pension för lantbruksföretagare och lagen om sjömanspensioner på basis av de hänvisningsbestämmelser som finns i dem.
Enligt det gällande 1 mom. har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen för utredande av brott och missbruk rätt att lämna ut uppgifter till sådana anstalter eller sammanslutningar som sköter socialskyddssystemet endast om den socialskyddsförmån som de sköter påverkas av en pension enligt arbetspensionslagarna. Utifrån bestämmelsen kan pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen inte ge uppgifter till sådana anstalter eller sammanslutningar som sköter socialskyddssystemet i de situationer där ett arbetsavtals- eller företagarförhållande som försäkras enligt arbetspensionslagarna kan påverka en persons socialskyddsförmån, men personen inte får arbetspension. I praktiken kan man i synnerhet när brister inom arbetspensionsförsäkring utreds ställas inför situationer där en person har fått en arbetslöshetsförmån samtidigt med sådant arbete i ett arbetsavtals- eller företagarförhållande som i efterskott ska försäkras men som har försummats att bli försäkrat på behörigt sätt i rätt tid. I dessa fall kan en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen inte på eget initiativ lämna uppgifter till den som betalar arbetslöshetsförmånen, eftersom det arbete som ska försäkras påverkar arbetslöshetsförmånen och inte den eventuella framtida pensionen.
För att få utredningen av olika fall av missbruk av socialskyddsförmåner att löpa smidigare föreslås det att paragrafens 1 mom. ändras så att pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen för utredande av brott och missbruk ska ha rätt att lämna ut uppgifter till anstalter eller sammanslutningar som sköter socialskyddssystemet även i de fall där arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna påverkar en socialskyddsförmån som hör till en annan anstalt eller sammanslutning.
Förteckningen i paragrafens 2 mom. över de uppgifter som ska lämnas ut kompletteras dessutom så att även uppgifter om det arbete och de inkomster som ska försäkras kan överlämnas med stöd av 1 mom. I anknytning till detta slopas den begränsning i början av 2 mom. som gäller föremålet för de uppgifter som ska lämnas ut och enligt vilken uppgifter endast kan lämnas ut i fråga om personer som får eller har fått pension. Såväl på en persons rätt att få olika förmåner som på dessa förmåners nivå inverkar ofta utifrån hans eller hennes arbete beloppet av den inkomst som han eller hon får antingen direkt (arbetsinkomst) eller indirekt (inkomst), och frågan kan inte avgöras enbart på basis av tillgången till uppgifter om personens arbete. För att få en helhetsbild av en persons situation är det ibland nödvändigt att lämna ut uppgifter inte bara om arbetet och arbetsinkomsterna utan även om de inkomster för oavlönad tid som registrerats i pensionssystemet. När man t.ex. lämnar ut uppgifter om det utförda arbetet till en olycksfallsförsäkringsanstalt och då märker att en person för samma tid har fått arbetslöshetsförmån, förenklas behandlingen av frågan om det är möjligt att lämna ut uppgifter även om denna förmån. Därför är det nödvändigt att pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen ska ha rätt att lämna ut uppgifter även om sådana inkomster som dessa har kännedom om, vilket alltså innebär både arbetsinkomster och inkomster som ligger till grund för oavlönad tid.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om rätten att till polis- och åklagarmyndigheterna lämna ut uppgifter för utredande av brott och väckande av åtal. De uppgifter som i praktiken oftast ska lämnas ut gäller ordnandet och skötseln av försäkring samt försummelse av dessa, och de har betydelse när ekonomisk brottslighet och arbetsbrottslighet utreds. Det gällande 4 mom. omfattar inte känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om hälsotillståndet. Det föreslås att termen "polismyndighet" ersätts med termen "förundersökningsmyndighet". Enligt förundersökningslagen (805/2011) är förundersökningsmyndigheter förutom polisen även gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna. Ordalydelsen i momentet föreslås dessutom bli förtydligad.
206 §. Pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. I paragrafens 1 mom. föreslås en ny 6 punkt om utlämnande av uppgifter till Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolag som verkställer lagstadgad olycksfallsförsäkring. Trots sekretessbestämmelserna har Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna rätt att på eget initiativ lämna ut sådana uppgifter till Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolag som är nödvändiga för dem för fullgörande av den tillsynsskyldighet som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. För detta ändamål får nödvändiga uppgifter om arbetsgivaren och försäkringen lämnas ut endast, om det finns anledning att misstänka att arbetsgivaren inte har uppfyllt sin lagstadgade avgifts- och försäkringsplikt. Avsikten är att Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna kan lämna ut sådana uppgifter som upptäcks i samband med tillsynen. Det finns ingen skyldighet att lämna ut uppgifter, utan det är något som uppgiftslämnaren från fall till fall kan avgöra.
Med stöd av den gällande paragrafen har pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen rätt att lämna ut uppgifter till bl.a. Skatteförvaltningen och arbetslöshetsförsäkringsfonden för fullgörandet av den övervakningsskyldighet som föreskrivs för dem i lagen. På motsvarande sätt kan Skatteförvaltningen och arbetslöshetsförsäkringsfonden på eget initiativ lämna ut uppgifter till pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen för tillsynen med stöd av lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) och lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Även Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolag som verkställer lagstadgad olycksfallsförsäkring har rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter för tillsynen av arbetspensionsförsäkringen med stöd av 256 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Den föreslagna bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar om rätten att på eget initiativ lämna ut uppgifter. Syftet med bestämmelsen är att effektivisera bekämpningen av grå ekonomi. Om betalnings- och försäkringsskyldighet som omfattas av en viss lag försummas kan det ofta ge skäl att misstänka att betalnings- och försäkringsskyldighet som omfattas av någon annan lag också försummas. Ömsesidig rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ effektiviserar tillsynen över att försäkrings- och betalningsskyldigheten fullgörs.
Det föreslås dessutom ett nytt 2 mom. i paragrafen. I detta föreskrivs att uppgifter som avses i 1 mom. 1, 2 och 4—6 punkten får lämnas vidare för utredande av brott och väckande av åtal samt att det ska vara möjligt att utplåna uppgifterna. Motsvarande bestämmelse finns i 18 § 3 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, i 22 b § 2 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och i 256 § 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Eftersom de uppgifter som nämns i paragrafens 1 mom. kan gälla försummelse att uppfylla försäkrings- eller betalningsskyldigheten eller misstanke om brott, förutsätter partens rättsskydd att uppgifter som har visat sig vara ogrundade omedelbart utplånas. Enligt personuppgiftslagen (523/1999) ska personuppgifter som behandlas vara behövliga med hänsyn till det angivna ändamålet med behandlingen av personuppgifter. Det förutsätter också att den registeransvarige utan obefogat dröjsmål ska utplåna en personuppgift som ingår i ett personregister och som med hänsyn till ändamålet med behandlingen är onödig. Eftersom bestämmelsen i 1 mom. 1, 2 och 4—6 punkten även gäller andra än personuppgifter, måste det föreskrivas särskilt om utplåning.
Det föreslås även att rubriken för paragrafen ändras. Den nuvarande rubriken för paragrafen motsvarar inte paragrafens innehåll, eftersom det redan för närvarande föreskrivs om utlämnande av uppgifter till andra aktörer än myndigheter och registeransvariga som bedriver kreditupplysningsverksamhet.
1.2
Lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare
7 §. I paragrafen tas in de hänvisningar som saknas till 107 a och 107 b § i lagen om pension för arbetstagare vad gäller arrangemanget med sista pensionsanstalt.
27 §. I paragrafen föreskrivs om deltidspension för en arbetstagare som är född före 1947 och om ålderspension som beviljas efter den. Enligt det gällande 2 mom. höjs den del av ålderspensionen som intjänats för deltidsarbete med en uppskovsförhöjning på det sätt som föreskrivs i 12 § 4 mom., om ålderspensionen börjar efter det att 68 års ålder uppnåtts. Eftersom 12 § 4 mom. om uppskovsförhöjning i lagen om pension för arbetstagare ändras vid ingången av 2017, preciseras 27 § 2 mom. så att uppskovsförhöjningen i de fall som avses i momentet görs i enlighet med 12 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare, sådant momentet lydde den 31 december 2016.
30 b §. Det föreslås i paragrafen ett nytt 5 och 6 mom. i vilka föreskrivs om den särskilda kontrolltid som föreskrivs för korrigering av de registeruppgifter i de tilläggspensionsarrangemang som omfattats av det registrerade APL-tilläggspensionssystemet som upphör den 31 december 2016 och om upphörd korrigering efter den nämnda kotrolltiden i vissa situationer.
Enligt paragrafens 5 mom. ska arbetsgivaren eller arbetstagaren hos pensionsanstalten göra en anmälan om korrigering av uppgifterna senast den 31 december 2020, om arbetsgivaren eller arbetstagaren observerar fel eller brister i de registeruppgifter som påverkar tilläggspensionsförsäkringen eller tilläggspensionen. Yrkande på att felet ska korrigeras och utredning av att uppgiften är felaktig eller bristfällig ska läggas fram för pensionsanstalten senast nämnda dag. Anmälan om fel kan göras av en arbetsgivare, men också av en arbetstagare. Om en arbetstagare anmäler ett fel utreder pensionsanstalten i praktiken ärendet i samarbete med arbetsgivaren eller överför ärendet till arbetsgivaren för utredning, eftersom arbetsgivaren har uppgifter om de personer som omfattas av tilläggspensionsarrangemanget. Arbetsgivaren eller arbetstagaren ska vid behov lägga fram sådan utredning om grunderna för sin anmälan eller sitt yrkande som skäligen kan förutsättas av honom eller henne. När det bedöms huruvida utredningen skäligen är tillräcklig ska beviströskeln inte vara särdeles hög.
Efter det att en försäkring inom det registrerade APL-tilläggspensionsarrangemanget har upphört har arbetstagaren och arbetsgivaren således sammanlagt 4 år på sig att kontrollera och göra en anmälan till pensionsanstalten för att få en felaktig uppgift eller en uppgift som saknas korrigerad. Varje arbetstagare ska på grund av det graderade utskicket av arbetspensionsutdrag ha minst ett år på sig att kontrollera att uppgifterna är korrekta i arbetspensionsutdraget. Tiden kan anses vara tillräcklig för arbetsgivaren eller arbetstagaren att kontrollera eventuella brister i de uppgifter som gäller försäkring eller fribrev samt att framställa ett yrkande på korrigering hos pensionsanstalten. Enligt momentet ska pensionsanstalten fastställa en försäkringsavgift för tilläggspensionsförsäkringen som föranleds av korrigeringen av uppgifterna senast den 20 juni 2021. Efter detta är det inte längre möjligt att debitera arbetsgivaren för försäkringsavgiften. Pensionsanstalten har således ca ett halvt år på sig att korrigera de uppgifter som gäller tilläggspensionsförsäkringen samt att för arbetsgivaren fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift som beräknats enligt en teknik för engångsavgifter, fastän begäran om korrigering lämnas in till pensionsanstalten den sista möjliga dagen, dvs. den 31 december 2020. Närmare föreskrifter om fastställande av försäkringsavgiften för tilläggspensionsförsäkringen meddelas i de beräkningsgrunder som utfärdats och fastställts av social- och hälsovårdsministeriet och som avses i 166 § i lagen om pension för arbetstagare.
I paragrafens 6 mom. föreskrivs om situationer där det i uppgifterna i det registrerade APL-tilläggspensionsarrangemanget upptäcks ett fel eller en brist efter den kontrolltid som anges i 1 mom. Om arbetsgivaren eller arbetstagaren i detta fall gör en anmälan den 1 januari 2021 eller därefter om ett fel eller en brist i de uppgifter som påverkar tilläggspensionsförsäkringen eller tilläggspensionen, är pensionsanstalten skyldig att korrigera felet eller bristen, om det beror på pensionsanstalten (försummelse, slarv, registreringsfel e.d.). I detta fall korrigerar pensionsanstalten bristen eller felet i registret och den försäkrade får det pensionsskydd som saknas retroaktivt för hela tiden. Storleken på felet har inte någon betydelse, utan pensionsanstalten korrigerar alla fel som påverkar pensionsskyddet. För att kunna utreda huruvida felet har berott på pensionsanstalten förutsätts i praktiken att både pensionsanstalten och arbetsgivaren samarbetar i frågan. Arbetsgivaren eller arbetstagaren ska vid behov lägga fram sådan utredning om grunderna för sitt yrkande som skäligen kan förutsättas av honom eller henne. När det gäller tillräckliga grunder när det ska bedömas huruvida utredningen är skälig ska beviströskeln inte vara särdeles hög. Om felet eller bristen beror på arbetsgivaren, korrigerar pensionsanstalten inte felet eller det pensionsskydd som eventuellt saknas till denna del. Pensionsanstalten meddelar arbetstagaren och arbetsgivaren ett beslut i ett ärende som gäller korrigering.
1.3
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare
1 §. Ikraftträdande. Ordalydelsen i 4 mom. ändras. Termen "försäkringsfall" ersätts med termen "skadefall", eftersom man inte är förpliktad att teckna en heltäckande försäkring för sådant skadeståndsansvar som avses i lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999).
3 §. Uppskovsförhöjning. I paragrafen finns det övergångsbestämmelser om uppskovsförhöjning. Det föreslås att bestämmelserna om rätt till uppskovsförhöjning för arbetstagare födda 1948 eller tidigare ska ändras.
Den nuvarande bestämmelsen om rätt till uppskovsförhöjning för arbetstagare födda 1939 eller tidigare i 3 mom. flyttas till 1 mom.
Paragrafens 2 mom. preciseras så att momentet tydligt gäller personer födda 1940—1948.
Till 3 mom. fogas en ny bestämmelse om att en arbetstagare född 1948 eller tidigare högst fram till till och med den 31 december 2016 har rätt till uppskovsförhöjning för arbete som utförts vid sidan av pensionen. Av de nuvarande bestämmelserna i paragrafen framgår det inte om arbetstagare födda 1948 eller tidigare får uppskovsförhöjning för pension som tjänats in vid sidan av pensionen, såsom de får enligt de bestämmelser som är i kraft före pensionsreformen. I det gällande 3 mom. föreskrivs inte heller hur uppskovsförhöjningen bestäms utifrån ett arbetsavtalsförhållande som har inletts vid sidan av pensionen den 1 januari 2005 eller senare och på vilket inte längre de bestämmelser som gällde före 2005 tillämpas. Enligt de bestämmelser som gäller före 2017 har en person rätt till uppskovsförhöjning för pension som har tjänats in fram till utgången av den månad då 68 års ålder uppnås för arbete som har utförts vid sidan av pensionen. Uppskovsförhöjningen är 0,4 procent.
I och med pensionsreformen blir principen för uppskovsförhöjningen att arbete som har utförts vid sidan av pensionen inte längre berättigar till uppskovsförhöjning. Sålunda föreligger inte heller längre grunder för att äldre åldersgrupper, dvs. de som är födda 1948 eller tidigare, har rätt till uppskovsförhöjning för arbete som har utförts vid sidan av pensionen. I det nya 3 mom. begränsas därför fram till utgången av 2016 för dem som är födda 1948 eller tidigare rätten till uppskovsförhöjning för arbete som har utförts vid sidan av pensionen. För sådana som är födda 1948 eller tidigare kan redan innan den nya lagen träder i kraft rätt till uppskovsförhöjning för arbete som har utförts vid sidan av pensionen ha uppstått. Med stöd av de bestämmelser som gällde innan den nya lagen trädde i kraft behåller de rätten till uppskovsförhöjning för detta arbete fram till till och med den 31 december 2016.
Paragrafens nuvarande 2 mom. blir 4 mom. Bestämmelsen gäller de arbetstagare födda 1949—1953 som inte har hunnit fylla 68 år innan den nya lagen träder i kraft. Dessa åldersklasser omfattas av de nya bestämmelserna och efter det att den nya lagen har trätt i kraft har dessa åldersklasser inte rätt till uppskovsförhöjning för arbete som har utförts vid sidan av pensionen.
Det föreslås också att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet har en arbetstagare inte rätt till uppskovsförhöjning om han eller hon får avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994).
Från och med den 1 januari 2017 finns det bestämmelser om uppskovsförhöjning i 12 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Enligt förslaget höjs ålderspensionens belopp med en uppskovsförhöjning, om arbetstagaren inte utnyttjar sin rätt att gå i ålderspension vid den lägsta åldern för ålderspension. Syftet med höjningen är att uppmuntra till att fortsätta i arbetslivet efter det att den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts. Uppskovsförhöjningen ersätter den nuvarande tillväxten på 4,5 procent, som arbetstagaren kan få för arbete som har utförts i åldern 63—68 år, om han eller hon har skjutit upp ålderspensionen. Varken uppskovsförhöjning eller tillväxt på 4,5 procent kan fås efter det att arbetstagaren har beviljats ålderspension på basis av något arbetsavtalsförhållande, trots att han eller hon skulle fortsätta arbeta i något annat arbetsavtalsförhållande.
I 4 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare finns det bestämmelser om höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. Fram till utgången av 2025 tjänar en arbetstagare i åldern 53—62 år in en pension på 1,7 procent av arbetsinkomsterna. Arbetstagaren har dock inte rätt till höjd pensionstillväxt för en period då han eller hon får avträdelsestöd. Arbetstagaren har inte heller rätt till höjd pensionstillväxt på 4,5 procent då han eller hon får avträdelsestöd.
Eftersom uppskovsförhöjningen syftar till att ersätta den höjda pensionstillväxten på 4,5 procent och att uppmuntra till att arbeta längre än till den lägsta åldern för ålderspension, är det motiverat att avträdelsestödet hindrar att man får uppskovsförhöjning. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med bestämmelsen om höjd pensionstillväxt under övergångsperioden.
5 §. Deltidspension och partiell förtida ålderspension. Det föreslås också att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet har en arbetstagare född 1948 eller tidigare inte rätt till partiell förtida ålderspension, som är en ny pensionsform som införs genom pensionsreformen. Arbetstagare som är födda 1948 har redan fyllt 68 år när pensionsreformen träder i kraft den 1 januari 2017. De har med andra ord redan uppnått den övre åldersgränsen för sin flexibla ålder för ålderspension. Dessutom har de haft möjlighet till deltidspension, som den partiella förtida ålderspensionen som pensionsform ersätter. Att genomföra partiell förtida ålderspension och därpå följande ålderspension i dessa åldersklasser är en utmaning, eftersom det i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare finns särskilda bestämmelser om rätten till uppskovsförhöjning för till exempel dem som är födda 1948 eller tidigare. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll.
7 a §. Tidigareläggning av ålderspension som beviljas vid sänkt pensionsålder efter partiell förtida ålderspension. Paragrafen är ny. I den föreskrivs om tidigareläggning av ålderspension som beviljas vid sänkt pensionsålder efter partiell förtida ålderspension. I ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension görs en förtidsminskning om pensionen beviljas vid en sänkt pensionsålder enligt någon pensionslag. Förtidsminskningen ska gälla den andel av grunden för den partiella förtida ålderspensionen som ännu inte beviljats. Om arbetstagaren har rätt till exempelvis sänkt pensionsålder enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, ska hans eller hennes pensionsandel enligt 18 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare tidigareläggas med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionen tidigareläggs före den lägsta pensionsåldern enligt 11 § i lagen om pension för arbetstagare.
Enligt de gällande arbetspensionslagarna för den privata sektorn tidigareläggs i sin helhet sådan ålderspension som beviljas vid lägre pensionsålder. Även vid ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension ska den andel av grunden för pension som ännu inte beviljats tidigareläggas, om andelen beviljas vid en lägre ålder än den ålder för ålderspension som föreskrivs i den berörda lagen. Enligt arbetspensionslagarna beviljas en arbetstagare den andel som ännu inte beviljats av den pension som tjänats in fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen börjar enligt alla arbetspensionslagar, om arbetstagaren beviljas ålderspension efter den partiella förtida ålderspensionen. Så görs även då ålderspension beviljas vid sänkt pensionsålder.
8 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemang. Enligt förslaget ska ordalydelsen i 4 mom. preciseras. Tanken är att den nästsista meningen i momentet endast ska gälla förtidsminskning och inte andra eventuella bestämmelser om beviljande av pension.
1.4
Lagen om pension för företagare
2 §. Centrala definitioner. I paragrafens 1 mom. 9 punkt föreslås motsvarande ändringar som i 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
9 §. Ålderspensionens belopp. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 12 § i lagen om pension för arbetstagare.
40 §. Betalning av invalidpension och arbetslivspension retroaktivt. Det föreslås att paragrafen och rubriken för den ändras på motsvarande sätt som 43 § i lagen om pension för arbetstagare.
62 §. Pensionstillväxt. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 65 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
65 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 68 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
68 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafens 3 mom. föreslås en ny 3 punkt om pensionstillväxten för tiden för dagpenning vid smittsam sjukdom enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Bestämmelsen motsvarar den nya 4 punkt som föreslås i 74 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
72 §. Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år. I paragrafens 1 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 78 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
73 §. Andel enligt denna lag av inkomster för återstående tid. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen preciseras på motsvarande sätt som 79 § i lagen om pension för arbetstagare.
74 §. Pension på tidigare grunder. I paragrafens 1 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 80 § i lagen om pension för arbetstagare.
84 §. Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs och att bestämmelsen flyttas till 84 a § enligt samma grunder som 91 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
84 a §. Justering av efterlevandepension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som de föreslagna ändringarna i 91 a § i lagen om pension för arbetstagare.
85 §. Förmåner som dras av från pension. I paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt föreslås motsvarande ändringar som i 92 § 1 mom. 1 och 2 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
103§. Betalning av rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir nytt 3 mom. Det nya 2 mom. motsvarar det nya 117 § 5 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
107 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 126 § i lagen om pension för arbetstagare.
135 §. Rättelse av lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning. I paragrafen föreslås motsvarande tillägg som i 139 § i lagen om pension för arbetstagare.
152 §. Pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som till sitt innehåll motsvarar det nya 206 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Dessutom ändras paragrafens rubrik så att den motsvarar paragrafens innehåll.
1.5
Lagen om införande av lagen om pension för företagare
5 §. I 1 mom. föreslås en ändring som föranleds av pensionsreformen. Den övre åldersgräns för försäkringsskyldigheten som föreskrivs i 4 § 1 mom. i lagen om pension för företagare från och med ingången av 2017 är inte längre 68 år för alla åldersklasser, så omnämnandet av 68 år ändras till ett omnämnande av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.
10 §. Till paragrafen fogas de hänvisningar till 107 a och 107 b § i lagen om pension för arbetstagare som saknas när det gäller arrangemanget med sista pensionsanstalt. Ändringen motsvarar den föreslagna ändringen i 7 § i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare.
27 §. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 27 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare.
1.6
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för företagare
1 §. Ikraftträdande. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 1 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
3 §. Uppskovsförhöjning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
5 §. Deltidspension och partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen och rubriken före den ändras på motsvarande sätt som 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
7 a §. Tidigareläggning av ålderspension som beviljas vid sänkt pensionsålder efter partiell förtida ålderspension. Paragrafen är ny och motsvarar den nya 7 a § som föreslås i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
8 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreslås ett tillägg som motsvarar den andra meningen i 8 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (71/2016). I den pension enligt lagen om pension för företagare som beviljas personer som redan är pensionerade med hjälp av tilläggspensionsarrangemang vid ikraftträdandet av lagen görs ingen förtidsminskning när pensionen beviljas vid pensionsåldern enligt ett skyddat tilläggspensionsarrangemang. Pensionen enligt lagen om pension för företagare beviljas utan förtidsminskning även i sådana fall där en företagare som omfattas av bestämmelsen om skydd har uppnått pensionsåldern enligt tilläggsskyddet innan lagens ikraftträdande, men ännu inte är pensionerad när lagen träder i kraft.
1.7
Lagen om pension för lantbruksföretagare
32 §. Ålderspensionens belopp. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 12 § i lagen om pension för arbetstagare.
53 §. Betalning av invalidpension och arbetslivspension retroaktivt. Det föreslås att paragrafen och rubriken för den ändras på motsvarande sätt som 43 § i lagen om pension för arbetstagare.
68 §. Pensionstillväxt. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 65 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
71 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 68 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
101 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 126 § i lagen om pension för arbetstagare.
138 §. Tillämpliga bestämmelser. I paragrafens 5 mom. 7 punkt görs en korrigering på grund av den föreslagna ändringen i 206 § i lagen om pension för arbetstagare.
1.8
Lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare
5 §. I 1 mom. föreslås en ändring som föranleds av pensionsreformen. Den övre åldersgräns för försäkringsskyldigheten som föreskrivs i 7 § 1 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare från och med ingången av 2017 är inte längre 68 år för alla åldersklasser, så omnämnandet av 68 år ändras till ett omnämnande av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten.
9 §. Till paragrafen fogas de hänvisningar till 107 a och 107 b § i lagen om pension för arbetstagare som saknas när det gäller arrangemanget med sista pensionsanstalt. Ändringen motsvarar den föreslagna ändringen i 7 § i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare.
26 §. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 27 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare.
1.9
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare
3 §. Uppskovsförhöjning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
5 §. Deltidspension och partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen och rubriken före den ändras på motsvarande sätt som 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
7 a §. Tidigareläggning av ålderspension som beviljas vid sänkt pensionsålder efter partiell förtida ålderspension. Paragrafen är ny och motsvarar den nya 7 a § som föreslås i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
8 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemang. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för företagare. Tillägget motsvarar den andra meningen i 8 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare. I den pension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare som beviljas personer som redan är pensionerade med hjälp av tilläggspensionsarrangemang vid ikraftträdandet av lagen görs ingen förtidsminskning när pensionen beviljas vid pensionsåldern enligt ett skyddat tilläggspensionsarrangemang. Pensionen enligt lagen om pension för lantbruksföretagare beviljas utan förtidsminskning även i sådana fall där en lantbruksföretagare som omfattas av bestämmelsen om skydd har uppnått pensionsåldern enligt tilläggsskyddet innan lagens ikraftträdande, men ännu inte är pensionerad när lagen träder i kraft.
1.10
Lagen om sjömanspensioner
2 §. Centrala definitioner. I paragrafens 1 mom. 6 punkten föreslås motsvarande ändringar som i 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
11 §. Ålderspensionens belopp. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 12 § i lagen om pension för arbetstagare.
43 §. Utbetalning av invalidpension och arbetslivspension retroaktivt. Det föreslås att paragrafen och rubriken för den ändras på motsvarande sätt som 43 § i lagen om pension för arbetstagare.
72 §. Pensionstillväxt. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 65 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
75 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 68 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
80 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafens 3 mom. föreslås en ny 4 punkt om pensionstillväxten för tiden för dagpenning vid smittsam sjukdom enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Bestämmelsen motsvarar den nya 4 punkt som föreslås i 74 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
84 §. Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år. I paragrafens 1 mom. föreslås motsvarande preciseringar som i 78 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
85 §. Andel enligt denna lag av inkomster för återstående tid. Det föreslås att paragrafen preciseras på motsvarande sätt som 79 § i lagen om pension för arbetstagare.
86 §. Pension på tidigare grunder. I paragrafens 1 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 80 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
96 §. Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs och att bestämmelsen flyttas till 96 a § enligt samma grunder som 91 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
96 a §. Justering av efterlevandepension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som de föreslagna ändringarna i 91 a § i lagen om pension för arbetstagare.
97 §. Förmåner som dras av från pension. I paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkten föreslås motsvarande ändringar som i 92 § 1 mom. 1 och 2 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
114 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 6 och 7 mom. Det nya 5 mom. motsvarar det nya 117 § 5 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
115 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 118 § i lagen om pension för arbetstagare.
116 §. Betalning av pension till Folkpensionsanstalten, ett organ som avses i socialvårdslagen eller kommunen. Paragrafens 1 mom. och paragrafens rubrik föreslås bli ändrade på motsvarande sätt som i 119 § i lagen om pension för arbetstagare.
120 §. Ordningen för betalning av pension. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 123 § i lagen om pension för arbetstagare.
123 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 126 § i lagen om pension för arbetstagare.
136 §. Rättelse av lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning. I paragrafen föreslås motsvarande tillägg som i 139 § i lagen om pension för arbetstagare.
156 §. Pensionskassans ansvar för invalidpensionen. I paragrafens 1 mom. föreslås en motsvarande komplettering som i 175 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
158 §. Pensionskassans ansvar för en pensionsdel som intjänats för oavlönad tid. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 178 § i lagen om pension för arbetstagare.
159 §. Pensionskassans ansvar för förmåner som skall bekostas gemensamt. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande korrigering som i 179 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
165 §. Hänvisning till strafflagen. I paragrafen föreskrivs det att paragraferna i 29 kap. 4 a och 4 b § i strafflagen som gäller arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri ska tillämpas på de fall som avses i lagen om sjömanspensioner. Det föreslås att paragrafens innehåll ska ingå i de nämnda paragraferna i strafflagen. Paragrafen ändras så att den endast innehåller en informativ hänvisning till strafflagen. Dessutom ändras paragrafens rubrik så att den motsvarar paragrafens nya innehåll. Bestämmelsen motsvarar 190 § i lagen om pension för arbetstagare. Bestämmelsen motsvarar 190 § i lagen om pension för arbetstagare.
215 §. Tillämpliga bestämmelser. I paragrafens 4 mom. 6 punkten görs en korrigering på grund av den föreslagna ändringen i 206 § i lagen om pension för arbetstagare.
1.11
Lagen om införande av lagen om sjömanspensioner
2 §. I paragrafen föreslås nya 6—8 mom., i vilka det föreskrivs om bestämmandet av partiell förtida ålderspension samt arbetslivspension.
I nya 6 mom. föreskrivs det om bestämmandet av arbetslivspension. Om sjömanspensionskassan är behörig att handlägga en ansökan om arbetslivspension, bestäms beloppet av arbetslivspensionen enligt 1, 2 och 5 mom. i denna paragraf. I andra fall bestäms beloppet av arbetslivspensionen enligt 3—5 mom. Om arbetslivspensionen beviljas efter partiell förtida ålderspension, bestäms dock beloppet av arbetslivspensionen på det sätt som föreskrivs i 7 och 8 mom.
I det nya 7 mom. föreskrivs det hur den partiella förtida ålderspensionen samt ålderspensionen efter partiell förtida ålderspension, invalidpensionen och arbetslivspensionen bestäms i sådana fall där arbetstagaren går i partiell förtida ålderspension från ett anställningsförhållande som omfattas av lagen om sjömanspensioner och där sjömanspensionskassan är behörig att handlägga pensionsansökan. Det pensionsbelopp som ligger till grund för den partiella förtida ålderspensionen bestäms då i enlighet med 5 mom. i denna paragraf. I sådana fall ska beloppet av den ålderspension som ska beviljas efter partiell förtida ålderspension samt av invalidpensionen och arbetslivspensionen bestämmas enligt samma punkter i 1 och 2 mom. i denna paragraf som har tillämpats vid beräkningen av det pensionsbelopp som ligger till grund för den partiella förtida ålderspensionen.
I det nya 8 mom. föreskrivs det hur den partiella förtida ålderspensionen samt ålderspensionen efter partiell förtida ålderspension, invalidpensionen och arbetslivspensionen bestäms i andra fall än de som det föreskrivs om i 7 mom. i denna paragraf. Det pensionsbelopp som ligger till grund för den partiella förtida ålderspensionen bestäms då i enlighet med 3—5 mom. i 2 §. I sådana fall ska beloppet av den ålderspension som ska beviljas efter partiell förtida ålderspension samt av invalidpensionen och arbetslivspensionen bestämmas enligt samma punkter i 3 och 4 mom. i denna paragraf som har tillämpats vid beräkningen av det pensionsbelopp som ligger till grund för den partiella förtida ålderspensionen.
21 §. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 27 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare. I paragrafen stryks dessutom hänvisningen till 66 § i lagen om sjömanspensioner.
1.12
Lag om införande av lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner
1 §. Ikraftträdande. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 1 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
3 §. Uppskovsförhöjning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
4 §. Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I paragrafens 3 mom. föreslås en korrigering av hänvisningen. I momentet ska i stället för 2 mom. hänvisas till 4 § 3 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
5 §.Deltidspension och partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen och rubriken före den ändras på motsvarande sätt som 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
7 a §. Tidigareläggning av ålderspension som beviljas vid sänkt pensionsålder efter partiell förtida ålderspension. Paragrafen är ny och motsvarar den nya 7 a § som föreslås i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
9 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemang. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för företagare. Tillägget motsvarar den andra meningen i 8 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare. I den pension enligt lagen om sjömanspensioner som beviljas personer som redan är pensionerade med tilläggspensionsarrangemang vid ikraftträdandet av lagen görs ingen förtidsminskning när pensionen beviljas vid pensionsåldern i ett skyddat tilläggspensionsarrangemang. Pensionen enligt lagen om sjömanspensioner beviljas utan förtidsminskning även i sådana fall där en arbetstagare som omfattas av bestämmelsen om skydd har uppnått åldern enligt tilläggsskyddet innan lagens ikraftträdande, men inte är pensionerad ännu när lagen träder i kraft.
I paragrafen föreslås också nya 2—4 mom. gällande tilläggspensionsarrangemangen i samband med de bolagiseringar av funktioner inom den offentliga sektorn vilka innebär att lagen om sjömanspensioner ska börja tillämpas på arbetstagarna. På motsvarande sätt som i 8 § 1 mom. 4 punkten i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare ska det i det föreslagna 2 mom. föreskrivas om arbetstagarens rätt att få lagstadgad pension utbetald vid en lägre ålder för tilläggspension än pensionsåldern enligt grundskyddet. Det som föreslås i 3 mom. motsvarar 8 § 3 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare och det som föreslås i 4 mom. motsvarar 8 § 4 mom. i den lagen.
1.13
Pensionslagen för den offentliga sektorn
3 §. Centrala definitioner. I paragrafens 8 punkt föreslås ett motsvarande tillägg som föreslås i 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om pension för arbetstagare. I paragrafen föreslås dessutom ett nytt 2 mom., där pensionsfall definieras. Momentet motsvarar 2 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare, som träder i kraft vid ingången av 2017.
12 §. Ålderspensionens belopp. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 12 § i lagen om pension för arbetstagare.
40 §. Utbetalning av invalidpension och arbetslivspension retroaktivt. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras på motsvarande sätt som 43 § i lagen om pension för arbetstagare.
50 §. Hänvisning till rehabilitering. Den sista mening i paragrafen som gäller lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003) föreslås bli slopad, eftersom den lagen upphävdes den 1 januari 2015.
75 §. Justering av efterlevandepension. I paragrafens 2 mom. föreslås en motsvarande ändring som föreslås i 91 a § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. I paragrafens 4 mom. görs en teknisk ändring av ordalydelsen. Dessutom föreslås en ändring av rubrikens ordalydelse.
81 §. Pensionstillväxt. I paragrafens 2 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 65 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
84 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafens 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 68 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
87 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafens 3 mom. föreslås en ny 8 punkt om pensionstillväxten för tiden för dagpenning vid smittsam sjukdom enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Bestämmelsen motsvarar den nya 4 punkt som föreslås i 74 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
90 §. Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år. I paragrafens 1 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 78 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
91 §. Fördelning av inkomst för återstående tid. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 79 § i lagen om pension för arbetstagare.
92 §. Pension på tidigare grunder. I paragrafens 1 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 80 § i lagen om pension för arbetstagare. På grund av de ändringar som görs i paragrafens 1 mom. upphävs paragrafens 3 mom. som obehövligt.
96 §. Förmåner som dras av från pension. I paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkten föreslås motsvarande ändringar som i 92 § 1 mom. 1 och 2 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
128 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren och sjukkassan. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 6 och 7 mom. Det nya 5 mom. motsvarar det nya 117 § 5 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
129 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 118 § i lagen om pension för arbetstagare. Paragrafens ordalydelse preciseras så att den motsvarar bestämmelserna i lagen om pension för arbetstagare.
131 §. Betalning av pension till Folkpensionsanstalten, ett organ som avses i socialvårdslagen eller kommunen. I paragrafens rubrik och 1 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 119 § i lagen om pension för arbetstagare.
134 §. Ordningen för betalning av pension. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 123 § i lagen om pension för arbetstagare.
137 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 126 § i lagen om pension för arbetstagare.
151 §. Kevas rätt att få uppgifter för att avgöra ett ärende och verkställa lagstadgade uppgifter. I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås ett motsvarande tillägg som i 198 § 1 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
157 §. Utlämnande av uppgifter till myndigheterna. Det föreslås att det i paragrafen tas in ett nytt 2 mom. som innehållsmässigt motsvarar det nya 206 § 2 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
158 §. Utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 205 § i lagen om pension för arbetstagare.
170 §. Inbetalning av arbetstagarens pensionsavgift. Enligt 2 mom. ska pensionsavgiften i fråga om en arbetstagare som omfattas av kyrkans pensionsskydd enligt pensionslagen för den offentliga sektorn betalas in till Kyrkans pensionsfonds konto på det sätt som bestäms av Keva. Även statens arbetsgivare är skyldiga att innehålla arbetstagarens pensionsavgift i enlighet med 168 § i pensionslagen för den offentliga sektorn, men för närvarande innehåller pensionslagen för den offentliga sektorn ingen bestämmelse om betalning av statliga arbetstagares pensionsavgifter. I 5 § 1 mom. i lagen om statens pensionsfond (1297/2006) finns en bestämmelse om de inkomster som ska redovisas till statens pensionsfond. Det föreslås för tydlighetens skull att det till paragrafens 2 mom. fogas en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om kyrkans pensionsavgifter. Enligt bestämmelsen ska statens arbetsgivare, dvs. statens ämbetsverk och inrättningar, statliga affärsverk samt sammanslutningar och inrättningar vars pensionsskydd för personalen, eller en del av personalen, enligt annan lagstiftning ska skötas av staten eller på vilka den upphävda lagen om statens pensioner (1295/2006) har tillämpats, betala in arbetstagarens pensionsavgift till statens pensionsfond på det sätt som bestäms av Keva.
171 §. Preskription av arbetstagarens pensionsavgift. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs. I det gällande momentet föreskrivs det om undantag från den preskriptionstid på fem år som avses i 1 mom. I dessa fall, om det för arbetstagaren till intjäningsregistret har fogats ostridiga arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, har Keva undantagsvis rätt att under tio år påföra en pensionsavgift på basis av dessa inkomster. Återbetalningen av en pensionsavgift som uppburits av arbetsgivaren utan grund preskriberas däremot efter fem år. För att rätten att påföra pensionsavgift samt skyldigheten att återbetala en pensionsavgift som betalats ut utan grund ska preskriberas samtidigt, föreslås det att tidsfristen på tio år slopas. Rätten att påföra pensionsavgift preskriberas alltid inom den tid som anges i 1 mom. och preskriptionstiden kan inte förlängas efter det. Även påförandet av en förhöjd avgift enligt 153 § i pensionslagen för den offentliga sektorn ska i praktiken preskriberas vid samma tidpunkt. Den föreslagna ändringen motsvarar den föreslagna ändringen i 158 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
173 §. Preskription av återbetalning av pensionsavgift som betalats utan grund samt av arbetstagarens pensionsavgift. I paragrafen föreskrivs det om preskription av återbetalning av en arbetstagares pensionsavgift som betalats utan grund. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den tidsfrist på fem år som föreskrivits för preskriptionen av återbetalningen av en pensionsavgift som betalats utan grund ska fastställas kalenderårsvis från och med ingången av det år som följer efter förfallodagen för arbetstagarens slutliga pensionsavgift. Den föreslagna preskriptionstiden motsvarar bestämmelsen i 171 § i pensionslagen för den offentliga sektorn om tidsfristen för Kevas påförande av pensionsavgiften. Den föreslagna ändringen motsvarar även den föreslagna ändringen i 162 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. med en bestämmelse om preskriptionen av återbetalningen av en arbetstagares pensionsavgift som innehållits utan grund av arbetstagaren. Tidsfristen för återbetalningen av en arbetstagares pensionsavgift som betalats utan grund beräknas från ingången av året efter den dag då arbetstagarens pensionsavgift innehölls. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar det nya 162 § 2 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
I paragrafen föreslås det att bestämmelserna i gällande 1 mom. om hur preskriptionen avbryts och preskriptionstiden förlängs ska flyttas från gällande 1 mom. till ett nytt 3 mom.
1.14
Lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn
1 §. Ikraftträdande. I paragrafens 6 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 1 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
12 §. Pension efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. som motsvarar nya 7 a § som föreslås i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare. I 18 § i pensionslagen för den offentliga sektorn föreskrivs det om ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Om en arbetstagare går i ålderspension enligt någon arbetspensionslag, ska han eller hon enligt 18 § i pensionslagen för den offentliga sektorn beviljas den andel enligt alla arbetspensionslagar som ännu inte beviljats av den ålderspension som tjänats in fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började. Om en arbetstagare omfattas av någon annan sänkt pensionsålder än den sänkta pensionsåldern enligt lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn, ska den andel enligt pensionslagen för den offentliga sektorn som ännu inte beviljats arbetstagaren beviljas vid en lägre pensionsålder än åldern för den offentliga sektorn. Enligt det nya 3 mom. som föreslås ska således den andel enligt pensionslagen för den offentliga sektorn som ännu inte beviljats tidigareläggas med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionen tidigareläggs före lägsta ålder för ålderspension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. I de gällande bestämmelserna beaktas inte den förtidsminskning som ska göras i dessa fall. Om en person går i ålderspension efter partiell förtida ålderspension vid en lägre pensionsålder eller avgångsålder än åldern enligt lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn, ska den andel enligt pensionslagen för den offentliga sektorn som ännu inte beviljats fås utan förtidsminskning i enlighet med paragrafens 1 och 2 mom.
15 §. Uppskovsförhöjning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
Dessutom föreslås det att den bestämmelse i gällande 3 mom. som har överförts till paragrafens 1 mom. ändras. Enligt gällande 3 mom., om ålderspensionen för arbetstagare födda 1939 eller tidigare skjuts upp, ska pensionen höjas med 0,6 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den då 65 års ålder uppnåtts. Uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 65 års ålder uppnås.
Enligt de bestämmelser som gällde före 2017 ska de ålderspensioner för personer födda före 1940 som beräknats enligt bestämmelserna i lagen om statens pensioner höjas med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den då 68 års ålder uppnåtts. Uppskovsförhöjningen har beräknats på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad då 68 års ålder uppnåtts. Motsvarande uppskovsförhöjning gäller även för pensionerna för personalen vid kyrkan och Folkpensionsanstalten. Enligt 3 § i lagen om införande av lagen om kommunala pensioner (550/2003) ska de bestämmelser i lagen om kommunala pensioner som gäller bestämmande av pension och rätten till pension inte tillämpas på tjänsteinnehavare, anställda och familje- och närståendevårdare som är födda 1939 eller tidigare. Deras pensionsskydd bestäms fortfarande med stöd av lagen om pension för kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare samt pensionsstadgan för den kommunala pensionsanstalten, sådana de lydde när lagen om kommunala pensioner trädde i kraft. I dessa bestämmelser föreskrivs det inte om uppskovsförhöjning. Det föreslås att man vid uppskovsförhöjning för arbetstagare födda 1939 eller tidigare ska tillämpa ovan nämnda bestämmelser, sådana de gällde före 2017, dock så att arbetstagaren till och med den 31 december 2016 i enlighet med det föreslagna 3 mom. ska ha rätt till uppskovsförhöjning för arbete som utförts vid sidan av pensionen. Enligt förslaget ska det för kommunala pensioner för personer födda 1939 eller tidigare inte beräknas någon uppskovsförhöjning.
16 a §. Pensionstillväxt för pensionsfall åren 2017—2019. I lagen föreslås en ny 16 a § där det föreskrivs om pensionstillväxten för året för pensionsfallet när pensionsfallet inträffar under åren 2017—2019.
Om en arbetstagare har inkomster som omfattas av pensionslagen för den offentliga sektorn under minst tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet och dessa uppgår till minst 8 238 euro respektive år (enligt nivån 2016), ska pensionen enligt 82 § i pensionslagen för den offentliga sektorn växa för året för pensionsfallet på basis av inkomsterna under året före pensionsfallsåret. Inkomster enligt pensionslagen för den offentliga sektorn under minst tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet inkommer första gången år 2020, varvid 82 § i pensionslagen för den offentliga sektorn kan tillämpas första gången.
Enligt paragrafens 1 mom., om en arbetstagare har inkomster under tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet och dessa uppgår till minst 8 238 euro (enligt 2016 års nivå) respektive år, växer pensionen för året för pensionsfallet på basis av inkomsterna under året före året för pensionsfallet. Vid bedömningen av uppnåendet av inkomstgränsen ska man före ikraftträdandet av pensionslagen för den offentliga sektorn använda de sammanlagda årsinkomsterna på basis av anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner, lagen om statens pensioner samt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan. På pensionsskyddet för personalen vid Folkpensionsanstalten ska enligt 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten tillämpas lagen om statens pensioner. Från ingången av 2017 ska pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas på inkomsterna.
Inkomsterna under förgående år ska enligt paragrafens 2 mom. multipliceras med antalet månader från ingången av året för pensionsfallet till utgången av månaden för pensionsfallet och divideras med 12. Inkomsterna under året för pensionsfallet ska 2017 beräknas på basis av de sammanräknade årsinkomsterna 2016 som omfattas av lagen om kommunala pensioner, lagen om statens pensioner samt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan.
Enligt 3 mom., om inkomsterna under året före året för pensionsfallet avviker mer än 10 procent från de genomsnittliga inkomsterna under de två föregående åren, växer pensionen för året för pensionsfallet på basis av de inkomster som har betalats före pensionsfallet. Då pensionsfallet inträffar före 2020, ska man före 2017 vid jämförelsen av inkomster använda de sammanräknade årsinkomsterna åren 2014—2016 som omfattas av lagen om kommunala pensioner, lagen om statens pensioner samt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan. Från ingången av 2017 ska pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas på inkomsterna.
Enligt paragrafens 4 mom., om arbetstagaren under året för pensionsfallet har haft rätt till förmåner enligt 87 § i pensionslagen för den offentliga sektorn eller lagen om pensionsersättning som ska utbetalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003), växer pensionen för året för pensionsfallet på basis av de inkomster som omfattas av pensionslagen för den offentliga sektorn och som har betalats före pensionsfallet.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs det att det belopp som anges i denna paragraf motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som nämns i 3 § 12 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn, och att det justeras årligen.
17 §. Deltidspension och partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen och rubriken före den ändras på motsvarande sätt som 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare.
21 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreslås ett tillägg som motsvarar den andra meningen i 8 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (71/2016). I den pension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn som beviljas personer som redan är pensionerade med tilläggspensionsarrangemang vid ikraftträdandet av lagen görs ingen förtidsminskning när pensionen beviljas vid pensionsåldern i ett skyddat tilläggspensionsarrangemang. Pensionen beviljas utan förtidsminskning även i sådana fall där en arbetstagare som omfattas av bestämmelsen om skydd har uppnått åldern enligt tilläggsskyddet före lagens ikraftträdande, men inte är pensionerad ännu när lagen träder i kraft. Pensionen omvandlas dock enligt 8 § 1 mom. i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn så att den motsvarar 63 års ålder. Till paragrafen fogas en hänvisning till 9 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner.
20 §. Indrivning av pensionsavgifter och preskription av avgiftsfordran. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om den tid inom vilken Keva ska påföra en pensionsavgift enligt lagen om Keva. Om pensionsavgiften inte påförs inom den föreskrivna tiden, preskriberas Kevas rätt att påföra en pensionsavgift. Det föreslås att begynnelsetidpunkten för den beräkning av preskriptionstiden på fem år som det föreskrivs om i paragrafens 1 mom. ändras. Enligt den gällande bestämmelsen ska Keva påföra pensionsavgiften inom fem år från det att fordran uppkom. Avgiftsfordran anses uppstå på förfallodagen för en slutlig avgift enligt lagen om Keva. I vanliga fall blir återbetalningen av en pensionsavgift som betalats utan grund uppmärksammad i samband med att den slutliga avgift som baserar sig på lönen beräknas. Med de uppgifter som finns att tillgå kan den avgift som ska återbetalas inte specificeras per månad. Således är det ändamålsenligt att räkna preskriptionen från och med årsskiftet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att Keva ska påföra en pensionsavgift att betalas inom fem år från ingången av året efter den slutliga avgiftens förfallodag. Den föreslagna ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 158 § i lagen om pension för arbetstagare samt bestämmelsen i 171 § i pensionslagen för den offentliga sektorn som gäller påförande av arbetstagarens pensionsavgift. Dessutom föreslås det att paragrafens ordalydelse preciseras så att det i stället för avgift används pensionsavgift.
I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 1 mom. för att de tidsfrister som gäller preskriptionen av uppbärandet av avgifter och av återbetalning av pensionsavgifter som betalats utan grund ska kunna beräknas från samma tidpunkt. Den föreslagna ändringen motsvarar den föreslagna ändringen i 162 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
1.16
Lagen om finansiering av statens pensionsskydd
3 §. Indrivning av pensionsavgifter och preskription av avgiftsfordran. I paragrafen föreskrivs det om preskription av återbetalning av en pensionsavgift som betalats utan grund. Enligt den gällande bestämmelsen ska återbetalningen av en pensionsavgift som betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då arbetsgivarens pensionsavgift betalades, om preskriptionen inte avbrutits innan dess.
I paragrafen föreslås ett nytt 1 mom. i vilket det föreskrivs om påförande av pensionsavgifter på motsvarande sätt som i 20 § i lagen om Keva. Keva ska i enlighet med 2 § i lagen om Keva sköta uttagandet av de pensionsavgifter som avses i 2 § 1 mom. i lagen om finansiering av statens pensionsskydd. För skötseln av uppgiften krävs det bestämmelser om indrivning av pensionsavgifter. Det föreslagna 1 mom. motsvarar 158 § i lagen om pension för arbetstagare och 20 § i lagen om Keva.
I paragrafens 2 mom. föreslås i det nuvarande innehållet motsvarande ändringar som har föreslagits i 162 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare och i 20 § 2 mom. i lagen om Keva. Enligt förslaget ska Keva påföra en pensionsavgift som baserar sig på lagen om finansiering av statens pensionsskydd att betalas inom fem kalenderår efter den ovan nämnda förfallodagen för den slutliga pensionsavgiften.
1.17
Lagen om Pensionsskyddscentralen
1 §. Pensionsskyddscentralen. I paragrafen föreslås en teknisk ändring som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn.
2 §. Pensionsskyddscentralens uppgifter. I paragrafen förtecknas Pensionsskyddscentralens uppgifter. Pensionsskyddscentralen ska bl.a. främja och samordna verkställigheten och utvecklingen av arbetspensionsskyddet samt föra statistik och bedriva forskning inom sitt verksamhetsområde. I paragrafens 1 mom. 2 punkt föreslås en bestämmelse enligt vilken Pensionsskyddscentralen utöver statistiken och forskningen inom sitt verksamhetsområde ska göra bedömningar av och kalkyler över utvecklingen och finansieringen av pensionsskyddet.
Utvecklingen av pensionsskyddet har utöver statistikföringen och forskningen redan länge även baserat sig på andra bedömningar samt olika långsiktiga prognoser och utredningar. Dessa har i huvudsak genomförts av Pensionsskyddscentralens planeringsavdelning. Denna verksamhet har varit och är mycket viktig vid utvecklandet av pensionsskyddet. Därför är det ändamålsenligt att de nuvarande uppgifterna vid Pensionsskyddscentralen preciseras genom att även nämna denna verksamhet i lagen.
I början av 2017 i och med ikraftträdandet av pensionsreformen ska den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i livslängden på det sätt som föreskrivs i 82 och 83 § i lagen om pension för arbetstagare så att pensionsåldern ändras när den förväntade livslängden förändras. Syftet är att på detta sätt stabilisera förhållandet mellan pensionstiden och tiden i arbete. Pensionsskyddscentralen deltar i bedömningen av förändringen i den lägsta åldern för ålderspension. Även detta är ett skäl till att bedömningen av och kalkylerna över pensionsskyddet ska nämnas i Pensionsskyddscentralens uppgifter i lagen.
4 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få och använda uppgifter för statistisk verksamhet, forskning och utveckling. I paragrafens 1 mom. 4 punkten föreslås det att namnet på Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ändras till Olycksfallsförsäkringscentralen i enlighet med den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse om att Pensionsskyddscentralen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att på det sätt som föreskrivs i 28 § i offentlighetslagen för vetenskaplig forskning, statistikföring eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete lämna ut uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring som erhållits från en pensionsanstalt som verkställer arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn.
I 208 § i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs det om vidarelämnande av uppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. har pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att till Folkpensionsanstalten eller en annan sådan mottagare som har rätt att få dessa uppgifter med stöd av lag lämna ut uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring som erhållits från en pensionsanstalt som verkställer arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn. Bestämmelsen är tillämplig vad gäller de uppgifter som mottagaren har rätt att få direkt av en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn, men som inte kan fås direkt av en pensionsanstalt för den privata sektorn eller av Pensionsskyddscentralen. Enligt bestämmelsen ska pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen före utlämnande av sådana uppgifter komma överens med de pensionsanstalter som verkställer arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn om vad som kan lämnas vidare av dessa uppgifter och till vem de kan lämnas vidare.
I praktiken har begäranden om utlämnande av uppgifter inte avslagits, men en begäran innebär en administrativ börda för Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten inom den offentliga sektorn, särskilt för Keva. Därför föreslås det att Pensionsskyddscentralen ska ha rätt att på det sätt som föreskrivs i 28 § i offentlighetslagen för vetenskaplig forskning, statistikföring eller myndigheters planerings- och utredningsarbete lämna ut uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring som erhållits från en pensionsanstalt som verkställer arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn. Den tillståndspraxis som det föreskrivs om i 208 § i lagen om pension för arbetstagare ska således inte tillämpas i de fall det handlar om utlämnande av uppgifter för vetenskaplig forskning, statistikföring eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete.
Om förfarandet kan göras mera flexibelt genom att slopa tillståndsvillkoret, kan Pensionsskyddscentralen såsom centraliserad instans till undersökningsinrättningarna lämna ut sådant vetenskapligt forskningsmaterial som täcker hela arbetspensionssystemet. Detta underlättar även pensionsanstalternas och forskarnas arbete, men ökar inte märkbart arbetsbördan för Pensionsskyddscentralen, som även i övrigt bereder de beslut och handlingar som behövs för utlämnandet av uppgifter. Slopandet av tillståndsvillkoret överensstämmer även med det syfte med statistiklagen (280/2004) som gäller att främja att uppgifter som insamlats för statistiska ändamål används för vetenskaplig forskning och för statistiska utredningar av samhällsförhållandena. Enligt motiveringen till statistiklagen är målet att främja förutsättningarna för vetenskaplig forskning och till denna del förändra verksamhetsbetingelserna för finländsk forskning så att de når upp till samma nivå som i de övriga nordiska länderna.
I 208 § föreslås inga ändringar, och således ska avtalsskyldigheten fortfarande gälla vid andra fall av vidareutlämnande av uppgifter än de som avses i 28 § i offentlighetslagen.
5 §. Ansvaret för Pensionsskyddscentralens kostnader. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring i hänvisningsbestämmelsen, som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn.
Paragrafens 2 mom. föreslås bli ändrat så att momentet till sitt sakinnehåll motsvarar den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan pensionsanstalterna efter ikraftträdandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. De bestämmelser som gäller den fördelning av kostnaderna mellan pensionsanstalterna som beror på Pensionsskyddscentralens kostnader ska preciseras så att kostnadsansvaret i fråga om Keva, som sköter det pensionsskydd som omfattas av pensionslagen för den offentliga sektorn, fördelas mellan Keva, staten, Kyrkans pensionsfond och Folkpensionsanstalten i förhållande till det finansieringsansvar som föreskrivs i 178 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Den paragrafhänvisning till 4 § i räntelagen (633/1982) som finns i paragrafens 6 mom. ska ersättas med en hänvisning till 184 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare, där det föreskrivs att dröjsmålsräntan för kostnadsfördelningsposterna ska fastställas enligt 4 a § 1 mom. i räntelagen. Det nämnda momentet i räntelagen gäller storleken på dröjsmålsräntan i kommersiella avtal, och genom ändringen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (s.k. direktivet om sena betalningar). Den nämnda dröjsmålsräntan ska tillämpas även vid indrivning av de kostnadsandelar som beror på Pensionsskyddscentralens kostnader.
9 §. Tillsättande av styrelsen och dess sammansättning. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 2 mom. ändras så att det i stället för god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamheten ska förutsättas god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamheten av en styrelsemedlem i Pensionsskyddscentralen.
Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag har ändrats genom lag 1046/2015 bland annat i fråga om behörighetsvillkoren för en styrelsemedlem i ett arbetspensionsförsäkringsbolag så att det i stället för god kännedom om arbetspensionsverksamheten förutsätts god sakkunskap om arbetspensionsverksamheten av en styrelsemedlem. Enligt regeringens proposition RP 96/2014 som gäller den lagen har syftet med ändringen inte varit att ändra gällande praxis för tillämpningen.
Tidigare har behörighetsvillkoren i fråga om kravet på kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamheten hos en styrelsemedlem i Pensionsskyddscentralen motsvarat den behörighet som krävs av en styrelsemedlem i arbetspensionsförsäkringsbolagen, och i fortsättningen finns inte skäl att göra avvikelser från detta. Därför föreslås det att 2 mom. preciseras i enlighet med ändringen i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.
I paragrafens 3 mom. föreslås en precisering enligt vilken det efter att en styrelsemedlem i Pensionsskyddscentralen har avgått från sitt uppdrag kan utses en ny medlem vid representantskapets följande ordinarie sammanträde. I momentet föreskrivs också att en personlig ersättare som har utsetts för den styrelsemedlem som avgått kan vara styrelsemedlem tills en ny styrelsemedlem har utsetts.
Pensionsskyddscentralens representantskap utser tretton styrelsemedlemmar för Pensionsskyddscentralen samt en personlig ersättare för varje medlem. Om en styrelsemedlem avgår under mandattiden, ska i hans eller hennes ställe enligt 9 § 3 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen utses en ny medlem för styrelsens återstående mandattid. Detsamma gäller enligt 9 § 4 mom. även för den personliga ersättaren för en styrelsemedlem.
Pensionsskyddscentralens representantskaps ordinarie sammanträden är vårmötet och höstmötet i enlighet med statsrådets förordning om Pensionsskyddscentralen (1010/2006). Vårmötet ska hållas senast den 15 maj och höstmötet senast den 15 december. Extraordinarie representantskapsmöte ska hållas, om styrelsen eller representantskapets ordförande finner det nödvändigt för tillsynen över Pensionsskyddscentralen och för skötseln av övriga uppgifter som ankommer på representantskapet eller om social- och hälsovårdsministeriet, Finansinspektionen, revisorn eller minst tre av representantskapets medlemmar skriftligen har yrkat det för behandling av ett angivet ärende.
Pensionsskyddscentralens styrelse sammanträder på kallelse av representantskapets ordförande eller verkställande direktören för Pensionsskyddscentralen. I praktiken har styrelsens sammanträden hållits i medeltal en gång i månaden.
Om en styrelsemedlem avgår mellan representantskapets vårmöte och höstmöte, är det ett halvt år tills representantskapet håller sitt följande ordinarie sammanträde. I praktiken är det inte ändamålsenligt att sammankalla till extraordinarie representantskapsmöte endast på grund av att en ny medlem eller en personlig ersättare ska utses. För att inte behöva sammankalla till extraordinarie representantskapsmöte i dessa fall, fogas till lagen ett omnämnande av att den personliga ersättaren för en styrelsemedlem fortsätter i styrelsen även om den ordinarie medlemmen avgår. Den personliga ersättaren för den styrelsemedlem som avgått ska således såsom ordinarie medlem ersätta den styrelsemedlem som avgått tills en ny medlem har utsetts. En ny styrelsemedlem kan utses vid representantskapets följande ordinarie sammanträde. På detta sätt kan man göra även i det fall att både den ordinarie medlemmen och ersättaren avgår från sitt uppdrag i styrelsen under mandatperioden.
11 §. Verkställande direktören och dennes ställföreträdare. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom., i vilket det föreskrivs om jäv för verkställande direktörer. I och med det nya 2 mom. blir nuvarande 2 mom. ett nytt 3 mom.
I 10 § 5 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen finns en bestämmelse om jäv för styrelsemedlemmar. En bestämmelse om jäv för verkställande direktören finns däremot inte för närvarande. Syftet med bestämmelserna om jäv är att trygga en opartisk behandling av ärenden och förtroendet för styrelsen. Därför föreslås det i lagen om Pensionsskyddscentralen en ny bestämmelse om jäv för verkställande direktören, som motsvarar den bestämmelse om jäv som gäller Pensionsskyddscentralens styrelse.
1.18
Lagen om ändring av lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem
4 §. Rätten till överföring och pensionsrätt som överförs. I paragrafens 2 mom. föreslås en teknisk ändring som beror på stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. Således ska även i fortsättningen, vid beräkningen av beloppet av den pensionsrätt som överförs, de pensionsdelar som intjänats enligt pensionslagarna för den offentliga sektorn vid behov omvandlas så att de motsvarar 63 års ålder.
6 §. Ränta på överföringsbeloppet. Den ränta som betalas på överföringsbeloppet i Finland motsvarar den ränta som Europeiska unionen använder i sina egna kalkyler över kapitalvärdet för pensionsrätten. De bestämmelser om räntan i fråga som finns i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän, nedan personalförordningen, har ändrats. Det föreslås att denna paragraf ändras så att den motsvarar ändringarna i personalförordningen. Efter den årliga ändringen av personalförordningen uppgår det årliga räntebeloppet till 3,1 procent. Det föreslås också att paragrafhänvisningen till Europeiska gemenskaperna ersätts med en hänvisning till Europeiska unionens pensionssystem.
12 §. Återföring av pensionsrätten. Det föreslås att 3 mom. ändras så att det i stället för kommunala pensionsanstalten hänvisas till Keva.
13 §. Återföringens rättsverkningar. I paragrafen föreslås sådana ändringar av paragrafhänvisningarna som beror på pensionslagen för den offentliga sektorn och på den höjda lägsta åldern för ålderspension.
14 §. Ändringssökande. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 1 mom. ersätts med en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn.
11 §. Rätt till ålderspension för den som får arbetslöshetsdagpenning. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av folkpensionslagen (803/2012) om rätten för personer födda före 1958 att vid 62 års ålder gå i ålderspension utan förtidsminskning. Dessutom finns det i paragrafen bestämmelser om rätten för personer födda 1958—1961 att gå i ålderspension utan förtidsminskning, om de har fått tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa. Åldersgränsen för dem ska vara 64 år. Detta innebär att med stöd av tilläggsdagar med arbetslöshetsdagpenning får den som är född 1959—1961 ålderspension lite innan åldern för ålderspension från arbetspensionssystemet uppnås. För dem som är födda 1959 är åldern för ålderspension från arbetspensionssystemet 64 år och 3 månader, för dem som är födda 1960 är den 64 år och 6 månader och för dem som är födda 1961 är den 64 år och 9 månader. De som är födda 1962 eller senare har inte längre rätt till ålderspension på basis av tilläggsdagar. Den föreslagna lösningen är likadan som den som föreskrivs för förtida ålderspension i 10 § 2 mom. i folkpensionslagen, som redan är stadfäst och som träder i kraft den 1 januari 2017.
75 a §. Återbetalning av förmåner som utbetalats utan grund efter ett dödsfall. Det föreslås att en ny paragraf om Folkpensionsanstaltens rätt att utan återkravsförfarande som omfattar dödsboet få tillbaka av banken förmåner som efter ett dödsfall betalats ut utan grund. Bestämmelsen motsvarar det nya 126 § 5 mom. som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
1.20
Lagen om införande av folkpensionslagen
2 §. Arbetslöshetspension. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. De som är födda före 1950 och de långtidsarbetslösa som har fyllt 60 år har på vissa villkor haft rätt att få arbetslöshetspension fram till 65 års ålder. Arbetslöshetspensionen har utan ansökan övergått till ålderspension enligt folkpensionslagen när pensionstagaren har fyllt 65 år. De som är födda 1949 fyllde 65 år senast den 31 december 2014, så alla arbetslöshetspensioner som betalades ut blev ålderspension senast den 1 januari 2015.
4 §. Rätt till efterlevandepension för efterlevande makar födda den 1 juli 1950 eller tidigare. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. I enlighet med denna paragraf har på efterlevandepension i övrigt tillämpats vad som föreskrivs om efterlevandepension i folkpensionslagen. Enligt folkpensionslagen har en efterlevande make som fyllt 65 år inte rätt till efterlevandepension. Efterlevandepensionen upphör från ingången av månaden efter den då den efterlevande maken fyller 65 år. En person som har fått efterlevandepension enligt denna paragraf har fyllt 65 år senast den 1 juli 2015 och den erhållna efterlevandepensionen har upphört vid ingången av följande månad.
6 §. Barnförhöjning som börjat före den 1 januari 1996. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. Utbetalningen av barnförhöjning som betalades när folkpensionslagen trädde i kraft den 1 januari 2008 och som hade börjat före den 1 januari 1996 fortsatte så länge som pensionstagarens rätt till barnförhöjning fortsatte att gälla på tidigare grunder för fastställandet. Utbetalningen av barnförhöjning upphör alltid senast när barnet fyller 16 år. De barn för vilka man före 1996 kunde betala ut barnförhöjning har redan överskridit denna åldersgräns.
10 §. Prioriterade pensionsinkomster och vissa förmåner från utlandet. Det föreslås att 3 och 4 mom. upphävs som obehövliga. Enligt paragrafens 3 mom. beaktas inte som inkomst när folkpensionsbeloppet och efterlevandepensionens kompletteringsbelopp beräknas sådan olycksfallspension och livränta enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) som börjat betalas ut före den 1 januari 1999 och som fortsättningsvis fortsätter utan avbrott och inte heller ersättning för inkomstbortfall och sjukpension enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991). De ersättningar som föreskrivs i momentet betalas inte längre ut och nya utbetalningar av detta slag kan inte längre uppstå.
Enligt 4 mom. i paragrafen har förmåner som har börjat före 1997 och som har betalats ut från utlandet beaktats som inkomst vid följande justering och tidigast från och med den 1 januari 1997 i folkpension och familjepension som har börjat före 1997. I enlighet med 24 § 3 mom. i folkpensionslagen görs en tidsbunden justering av folkpensionen när folkpensionstagaren får en sådan utländsk förmån som avses i 22 § i folkpensionslagen och som beaktas som inkomst i folkpensionen. I enlighet med 36 § i folkpensionslagen har fortsättningspensionens kompletteringsbelopp för den efterlevande maken justerats med två års mellanrum. Sålunda har alla de folkpensioner eller de kompletteringsbelopp till folkpension för den efterlevande maken som avses i bestämmelser som det föreslås att ska upphävas redan justerats.
1.21
Lagen om garantipension
7 §. Rätt till garantipension. I samband med pensionsreformen 2017 ändrades 7 § 1 mom. i lagen om garantipension, så att med stöd av ålderspensionen kopplades rätten till garantipension ihop med den lägsta pensionsåldern enligt lagen om pension för arbetstagare. Rätten till garantipension på basis av förtida ålderspension ska däremot i enlighet med ordalydelsen i paragrafen alltid vara oberoende av personens ålder. Rätten till garantipension uppstår i enlighet med paragrafen på basis av vilken förtida ålderspension som helst utan någon åldersgräns och till exempel på grundval av frivillig pension. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten i denna paragraf ska ändras så att den uteslutande gäller förtida ålderspension enligt folkpensionslagen. Det föreslås också en teknisk ändring i paragrafens 1 mom. 3 punkt, dvs. att hänvisningen till författningsnumret för folkpensionslagen stryks.
32 §. Bestämmelser om förfarandet i fråga om garantipension. Till förteckningen i 2 mom. över de förfarandebestämmelser enligt folkpensionslagen som tillämpas på garantipensionen fogas en hänvisning till den i folkpensionslagen föreslagna 75 a § om återbetalning av förmåner som efter ett dödsfall betalats ut utan grund.
1.22
Lagen om frontmannapension
17 §. Till förteckningen i 1 mom. över de förfarandebestämmelser som ska tillämpas fogas en hänvisning till den i folkpensionslagen föreslagna 75 a § om återbetalning av förmåner som utbetalats utan grund efter ett dödsfall.
1.23
Lagen om betalning av frontmannatillägg utomlands
10 §. Till paragrafens förteckning över de förfarandebestämmelser som ska tillämpas fogas en hänvisning till den i folkpensionslagen föreslagna 75 a § om återbetalning av förmåner som utbetalats utan grund efter ett dödsfall.
1.24
Lagen om bostadsbidrag för pensionstagare
33 a §. Återbetalning av bostadsbidrag som utbetalats utan grund efter ett dödsfall. I lagen föreslås en ny 33 a §, som motsvarar den nya 75 a § som föreslås i folkpensionslagen.
1.25
Lagen om handikappförmåner
34 a §. Återbetalning av en handikappförmån som utbetalats utan grund efter ett dödsfall. I lagen föreslås en ny 34 a §, som motsvarar den nya 75 a § som föreslås i folkpensionslagen.
1.26
Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
39 §. Retroaktiv betalning. I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar med anledning av den föreslagna ändringen i 43 § i lagen om pension för arbetstagare. Det föreslås att 43 § i lagen om pension för arbetstagare ändras så att rehabiliteringspenningen enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningsförmåner i fortsättningen inte hindrar att retroaktiv invalidpension betalas ut. Av retroaktiv invalidpension som beviljas för samma tid som rehabiliteringspenning från Folkpensionsanstalten betalas till pensionstagaren ut endast den del som överskrider rehabiliteringspenningen. Folkpensionsanstalten ska inte ha regressrätt till invalidpension som beviljats retroaktivt, eftersom rehabiliteringspenningen från Folkpensionsanstalten har betalats ut för att stödja en viss rehabiliteringsåtgärd som Folkpensionsanstalten ansvarar för.
40 §. Justering av rehabiliteringspenningens belopp. Det föreslås att paragrafens bestämmelser ändras med anledning av de föreslagna ändringarna i 43 § i lagen om pension för arbetstagare. Det föreslås att 43 § i lagen om pension för arbetstagare ändras så att rehabiliteringspenningen enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningsförmåner i fortsättningen inte hindrar att retroaktiv invalidpension betalas ut. Det föreslås att bestämmelserna i 40 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner ändras så att förhållandet mellan rehabiliteringspenningen och invalidpensionen inte beaktas flera gånger. Sålunda justeras inte rehabiliteringspenningen från Folkpensionsanstalten retroaktivt till rehabiliteringspenning till pensionstagare. En justering skulle inte vara ändamålsenlig, eftersom rehabiliteringspenningen redan när pensionen beviljas dras av från det pensionsbelopp som betalas ut. Om rehabiliteringsklienten till exempel med stöd av folkpensionen redan har beviljats rehabiliteringspenning till pensionstagare, ska beloppet för retroaktiv invalidpension enligt arbetspensionslagarna dock beaktas retroaktivt i beloppet för rehabiliteringspenningen till pensionstagare.
1.27
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
62 §. Avdrag för löntagarpremier som görs på dagpenningen. I 1 mom. görs med anledning av ändringen av 153 § i lagen om pension för arbetstagare en ändring. Från ingången av 2017 finns det i 153 § inte längre separata bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetstagare som är under 53 år och om en förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som har fyllt 53 år. Sålunda ska från ingången av 2017 i avdraget för löntagaravgifter från dagpenningen enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar beaktas den arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som avses i 153 § i lagen om pension för arbetstagare och som är lika stor för alla arbetstagare oavsett ålder.
68 §. Rätt till olycksfallspension på grundval av ett skadefall som inträffat under tid med ålderspension. I paragrafen begränsas utbetalningstiden för olycksfallspension som betalas ut till följd av ett skadefall som har inträffat i arbete som utförts under ålderspensionstiden, när ålderspensionen har börjat efter det att den skadade har fyllt 63 år. Enligt gällande lag kan olycksfallspension betalas ut högst tills det att den skadade fyller 68 år. Åldersgränsen enligt paragrafen bygger på den dåvarande övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna. Ordalydelsen i paragrafen ändras, så att tidpunkten då olycksfallspensionen upphör bestäms i enlighet med den övre åldersgräns för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna som gäller för den skadade.
103 §. När rätt till familjepension inträder och upphör. I 4 mom. finns det bestämmelser om när en familjepension upphör i situationer där ålderspensionen har börjat efter det att den skadade har fyllt 63 år och skadefallet har inträffat i arbete som den skadade utförde under pensionstiden. Med stöd av det gällande momentet upphör rätten till familjepension i dessa situationer senast när det har gått tre år efter skadedagen eller när den skadade före det har fyllt 68 år. Ordalydelsen i momentet ändras så att familjepensionen upphör senast när den skadade skulle ha uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna.
143 §. Ersättning som ska betalas till kommunen, Folkpensionsanstalten eller ett organ enligt socialvårdslagen. I paragrafens rubrik och 3 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 119 § i lagen om pension för arbetstagare.
145 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 123 § i lagen om pension för arbetstagare.
189 §. Frivillig försäkring för arbetstid för företagare efter att försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna upphört. Med stöd av den gällande paragrafen kan företagaren då han eller hon fyller 68 år fortsätta sin frivilliga försäkring för arbetstid, även om tecknandet av försäkring enligt lagen om pension för företagare upphör. Ordalydelsen i paragrafen ändras, så att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna används som åldersgräns. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet i paragrafen.
247 §. Återkrav. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som till 126 § i lagen om pension för arbetstagare. Olycksfallsförsäkringsanstalten ska ha rätt att utan separat återkravsförfarande få tillbaka av banken förmåner som efter ett dödsfall betalats ut utan grund. I systemet för olycksfallsförsäkring har inte ett sådant samtyckesförfarande vid återbetalning av grundlöst utbetalda förmåner efter ett dödsfall använts som motsvarar samtyckesförfarandet vid arbetspensionsanstalterna och Folkpensionsanstalten. Även inom systemet för olycksfallsförsäkring behövs det en bestämmelse som ger möjlighet att återbetala förmåner, eftersom den klargör genomförandet och minskar extra återkravsprocesser.
278 §. Försäkring av dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering enligt arbetspensionslagarna. I 1 mom. finns det bestämmelser om situationer där arbetspensionsanstalten är förpliktad att med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar försäkra en person som får yrkesinriktad rehabilitering enligt arbetspensionslagarna. I det gällande momentet hänvisas det inte till lagen om statens pensioner, eftersom det finns bestämmelser om olycksfallsskydd under utbildning enligt lagen om statens pensioner i 26 § i lagen om statens pensioner. Enligt den paragrafen betalas i dessa situationer ersättning ut från statens medel. I samband med stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn överfördes denna bestämmelse till 24 § i pensionslagen för den offentliga sektorn. Ordalydelsen i momentet ska till följd av att pensionslagen för den offentliga sektorn trädde i kraft ändras, så att arbetspensionsanstalterna har försäkringsskyldighet under rehabilitering enligt pensionsskyddslagen för den offentliga sektorn med undantag för de situationer som avses i 24 § i pensionslagen för den offentliga sektorn.
283 §. Tillämpningsbestämmelse. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Dessutom ändras paragrafens rubrik så att den motsvarar paragrafens nya innehåll.
I arbetspensionslagarna trädde vid ingången av 2016 i kraft vissa ändringar som gäller ikraftträdandet av de nya lagarna om olycksfallsförsäkring. Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar trädde i kraft den 1 januari 2016 och lagarna tillämpas på skadefall som inträffat den 1 januari 2016 eller senare. Bestämmelserna om genomförandet av förmånerna tillämpas dock också på skadefall som har inträffat innan lagarna trädde i kraft.
Genom ändringar som samtidigt gjordes i arbetspensionslagarna ändrades hänvisningarna till lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) i arbetspensionslagarna till hänvisningar till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Samtidigt fogades till bestämmelserna också hänvisningar till lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Tidigare har förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare beaktats vid verkställandet av arbetspensioner, t.ex. förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring, men detta har byggt på en bestämmelse i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare om att vid bestämmande av i en annan lag föreskriven ersättning beaktas förmånerna enligt denna lag på samma sätt som förmånerna enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Utöver ovannämnda ändringar ändrades termer och ersättningsbeteckningar som var enligt de gamla lagar om olycksfallsförsäkring som nämns i arbetspensionslagarna till att motsvara beteckningarna i de nya lagarna.
Till ikraftträdandebestämmelserna i lagarna om ändring av socialförsäkringsförmåner fogades till denna del för tydlighetens skull en bestämmelse genom vilken man ville säkerställa att de bestämmelser som ändrats genom ändringslagarna ska tillämpas också på motsvarande förmåner enligt de gamla lagarna om olycksfallsförsäkring, även om de gamla lagarna inte nämns i de ändrade bestämmelserna. Till exempel i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare föreskrivs följande: "Bestämmelserna i denna lag om förmåner enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar tillämpas på motsvarande förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) eller lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981)." En likadan bestämmelse finns bland annat i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (878/2015) och i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (883/2015). Med motsvarande förmån avses också förmåner som beviljas till följd av olycksfall som inträffat och yrkessjukdomar som uppstått före 1982.
Till följd av att arbetspensionsreformen träder i kraft är det ändamålsenligt att för tydlighetens skull foga till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar en bestämmelse som motsvarar 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i ovannämnda ändringslagar.
1.28
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
58 §. Rätt till olycksfallspension på grundval av ett skadefall som inträffat under tid med ålderspension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 68 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
97 §. Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 119 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
98 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 123 § i lagen om pension för arbetstagare.
178 §. Tillämpningsbestämmelse. Det föreslås att paragrafen och rubriken för den ändras på motsvarande sätt som 283 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
11 kap. Beloppet av dagpenningsförmånerna
4 a §. Försäkringsavgifter och försäkringspremier som dras av från arbetsinkomsterna. I paragrafen görs med anledning av ändringen av 153 § i lagen om pension för arbetstagare en ändring. Från ingången av 2017 finns det i 153 § inte längre separata bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetstagare som är under 53 år och om en förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som har fyllt 53 år. Från ingången av 2017 ska sålunda vid beräkning av beloppet för dagpenningsförmånen beaktas som avdrag för försäkringsavgift från arbetsinkomsten den arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som avses i 153 § i lagen om pension för arbetstagare och som är lika stor för alla arbetstagare oavsett ålder.
1.30
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
4 §. Hindrande sociala förmåner. Hänvisningen i 3 mom. till den lag om statens pensioner som upphävs vid ingången av 2017 korrigeras till en hänvisning till lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn. I 7 § i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn föreskrivs det om rätt till ålderspension vid avgångsålder.
6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet
4 §. Lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning. I 1 mom. görs med anledning av ändringen av 153 § i lagen om pension för arbetstagare en ändring. Från ingången av 2017 finns det i 153 § inte längre separata bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetstagare som är under 53 år och om en förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som har fyllt 53 år. Från ingången av 2017 ska sålunda vid beräkning av den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning beaktas som avdrag för försäkringsavgift från lönen eller arbetsinkomstandelen den arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som avses i 153 § i lagen om pension för arbetstagare och som är lika stor för alla arbetstagare oavsett ålder.
1.31
Lagen om ersättning för utbildning
5 §. Utbildningsersättningens storlek. Hänvisningen i paragrafen till den lag om statens pensioner som upphävs vid ingången av 2017 korrigeras till en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn. I 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn föreskrivs det om de arbetsinkomster som berättigar till pension.
2 a §. Skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande. I förteckningen i 1 mom. föreskrivs det om situationer där den som ansöker om utkomststöd inte är skyldig att anmäla sig som arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån. Det föreslås att 3 punkten i förteckningen kompletteras, så att en person som får arbetslivspension inte behöver anmäla sig som arbetslös arbetssökande. Enligt 3 kap. 4 § 6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) är arbetslivspension en sådan förmån som hindrar arbetslöshetsförmåner.
29 kap. Om brott mot den offentliga ekonomin
4 a §. Arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. I paragrafen finns det bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. En arbetsgivare som försummar sina skyldigheter när det gäller arbetspensionsförsäkring och genom denna handling får till stånd eller försöker få till stånd att ingen eller alltför liten försäkringsavgift bestäms eller att avgiften återbetalas utan grund, kan göra sig skyldig till arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. Det föreslås att tillämpningsområdet för paragrafen utvidgas att också gälla arbetspensionsförsäkring enligt lagen om sjömanspensioner. Med stöd av 165 § i lagen om sjömanspensioner tillämpas paragrafen om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri också på försäkring enligt sjömanspensionslagen. Det föreslås att endast hänvisningsbestämmelsen ska kvarstå i 165 § i lagen om sjömanspension och att tillämpning av bestämmelserna om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri på situationer som avses i lagen om sjömanspensioner ska fogas till strafflagen, som ska föreskriva om alla sådana brott som inbegriper risk för fängelsestraff.
I 1 mom. fastställs de sätt där felaktigt bestämmande av avgiften har fåtts till stånd och rekvisiten för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri uppfylls. Enligt 1 punkten i momentet kan felaktigt bestämmande av avgiften orsakas av antingen att tecknande av försäkring helt har försummats eller av att anmälningsskyldigheten enligt lagen om pension för arbetstagare försummats. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten preciseras så att försummelse av försäkringsskyldigheten ersätts med försummelse av skyldigheten att ordna pensionsskydd. Dessutom ska det i punkten hänvisas till de berörda bestämmelserna i 141 och 144 § i lagen om pension för arbetstagare och 138 och 139 § i lagen om sjömanspension när det gäller skyldigheten att ordna pensionsskydd och de anmälningsskyldigheter som hänger samman med den.
Enligt 2 punkten i momentet kan felaktigt bestämmande av avgiften orsakas av att de uppgifter som behövs för ordnandet av pensionsförsäkring antingen lämnas felaktiga eller att man vägrar lämna dessa uppgifter. Bestämmelser om arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter till pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans finns bl.a. i 195, 198 och 199 § i lagen om pension för arbetstagare och i 219 § i lagen om sjömanspensioner. Utifrån 195 § i lagen om pension för arbetstagare och 219 § i lagen om sjömanspensioner är arbetsgivaren skyldig att lämna uppgifter till pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter för avgörandet av ett anhängigt försäkringsärende eller för verkställigheten av uppgifter enligt lagen om pension för arbetstagare, lagen om sjömanspensioner eller lagen om Pensionsskyddscentralen. Utifrån 198 § i lagen om pension för arbetstagare är en arbetsgivare skyldig att till pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans lämna uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt försäkringsärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare eller i lagen om Pensionsskyddscentralen. Utifrån 199 § i lagen om pension för arbetstagare har Pensionsskyddscentralen dessutom rätt att av en arbetsgivare få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet i fråga om försäkring som föreskrivits för den. Bestämmelserna i 198 och 199 § i lagen om pension för arbetstagare tillämpas även vid verkställigheten av lagen om sjömanspensioner med stöd av 215 § i lagen om sjömanspensioner. Om en arbetsgivare lämnar dessa uppgifter felaktigt eller vägrar lämna uppgifterna, kan detta leda till att försäkringsavgiften eller de kostnader som pensionerna föranleder bestäms felaktigt.
Det föreslås att 1 mom. 3 punkten upphävs som obehövlig. I situationer som avses i 3 punkten uppfylls rekvisiten för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri redan med stöd av 1 eller 2 punkten. Om 3 punkten stryks, blir rekvisiten för handlingen tydligare, vilket underlättar tillämpningen av bestämmelsen.
