2.1.1  Allmänt

Arbetslöshetsskyddet

Det finns bestämmelser om finansiering av arbetslöshetsförmåner i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) och i 14 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) samt i fråga om inkomstrelaterad dagpenning för företagare i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) Arbetslöshetsdagpenningar enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras med en statsandel Från och med början av år 2025 deltar kommunerna i finansieringen av arbetslöshetsdagpenningarna. , de arbetslöshetsförsäkringspremier som arbetsgivarna och löntagarna betalar, arbetslöshetskassornas medlemsavgifter och arbetsgivarnas självriskavgifter. Arbetslöshetsförsäkringspremie betalas inte för en företagare enligt 1 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Staten finansierar en andel som motsvarar grunddelen av de inkomstrelaterade dagpenningarna. Arbetsmarknadsstödet finansieras ur statens medel.  

Enligt 18 § 6 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner bestäms procentsatserna för arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie för ett kalenderår i sänder genom lag. 

Arbetsgivarnas och löntagarnas andel av finansieringen av förmånerna har i lagen fastställts så att ändringar i arbetslöshetsförsäkringspremierna fördelar sig jämnt mellan arbetsgivares genomsnittliga arbetslöshetsförsäkringspremie och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie, med undantag för den ändring av utgifterna för omställningsskydd som finansieras med omställningsskyddspremiens allmänna del. Arbetsgivarnas och löntagarnas andel av finansieringen av förmånerna har dessutom definierats så att löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och arbetsgivares genomsnittliga arbetslöshetsförsäkringspremie är lika stora innan den gemensamma delen av omställningsskyddspremien läggs till arbetsgivares genomsnittliga premie. 

Arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie har graderats enligt den lönesumma som betalas till arbetstagarna. 

Sjukförsäkringen

Det finns bestämmelser om finansiering av sjukförsäkringen i 18 kap. i sjukförsäkringslagen (1224/2004). Finansieringen av sjukförsäkringen är indelad i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen och finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen. Staten, arbetsgivarna, löntagarna och företagarna deltar i finansieringen av sjukförsäkringen. Sjukförsäkringsfondens minimibelopp ska vid slutet av varje år vara minst åtta procent av de årliga totala kostnaderna för sjukförsäkringen. Intäkterna av sjukförsäkringsfondens egendom dras av från kostnaderna. 

Läkemedelsersättningar, ersättningar för vård och undersökningar, reseersättningar samt rehabilitering som Folkpensionsanstalten ordnar och ersätter är sjukvårdsförsäkringens kostnader som betalas ur sjukförsäkringsfonden. Andra kostnader för sjukvårdsförsäkringen utgörs av de sjukvårdskostnader som hör till grundskyddsdelen i en försäkring mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för jordbruksföretagare och de ersättningar som betalas utifrån 9 § 2–4 mom. och 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). Som utgifter för sjukvårdsförsäkringen räknas också de omkostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av att genomföra de ovan nämnda förmånerna och ersättningarna. Även den inverkan den årliga förändringen av de ovan nämnda utgifterna har på tryggandet av sjukförsäkringsfondens minimibelopp beaktas i dessa utgifter. 

Ur statens medel finansieras dessutom ersättningar som betalas utifrån 9 § 2–4 mom. och 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i den utsträckning som de kostnadsersättningar som erhållits från utlandet utifrån de sjukvårdsförmåner som getts i Finland inte täcker dessa. I finansieringsandelarna har man också beaktat de verksamhetsomkostnader som orsakas Folkpensionsanstalten av genomförandet av förmånerna och ersättningarna. En högre sjukvårdspremie tas ut från pensions- och förmånsinkomst jämfört med förvärvsinkomst. 

De kostnader för arbetsinkomstförsäkringen som betalas ur sjukförsäkringsfonden utgörs av dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, dagpenning vid smittsam sjukdom, donationsdagpenning, föräldradagpenning och specialvårdspenning) och rehabiliteringspenningar enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningar och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005, nedan rehabiliteringslagen). Dessutom omfattar arbetsinkomstförsäkringen dagpenningar som anses ingå i grundskyddsdelen enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för jordbruksföretagare, företagshälsovårdsersättningar och kostnader, semesterkostnadsersättningar och familjeledighetsersättningar enligt lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård samt verksamhetsomkostnader som orsakas Folkpensionsanstalten för genomförandet av förmånerna och ersättningarna i arbetsinkomstförsäkringen. 

2.1.2  Statens finansieringsandel

Arbetslöshetsskyddet

Ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas som statsandelar för inkomstrelaterade dagpenningar till arbetslöshetskassorna. I 2023 års nivå uppgår detta till 37,21 euro per heldag med inkomstrelaterad dagpenningsdag. För en permitteringstid I närhistorien har undantag dock gjorts från detta på grund av den ansträngda ekonomin. Staten finansierade grunddelen för förmåner som betalas vid permittering under åren 2010–2013 och 2020. och tilläggsdagar för arbetslöshetsskydd betalas ingen statsandel alls. Avsaknaden av statsandel för en permitteringstid och tilläggsdagar för inkomstrelaterad dagpenning har accentuerat arbetsgivarnas och löntagarnas ansvar för finansieringen av dessa utgifter. Det har beslutats att gradvis slopa tilläggsdagarna och deras antal minskar under de kommande åren, tills inkomstrelaterad dagpenning inte längre betalas för tilläggsdagar från och med år 2030.  

År 2023 var statens andel av finansieringen av förtjänstskyddet omkring 37 procent. Sammanlagt uppgick utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning år 2023 till omkring 1,88 miljarder euro och staten finansierade omkring 693 miljoner euro av detta belopp. 

Sysselsättningsfonden betalar till Folkpensionsanstalten utifrån inflödet av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie ett belopp för finansieringen av grunddagpenningen i arbetsskyddet, vilket i snitt motsvarar det belopp som flyter in av arbetslöshetsförsäkringspremierna för löntagare för arbetstagare som inte hör till arbetslöshetskassorna. Därtill redovisar Sysselsättningsfonden årligen 50 300 000 euro från intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremierna till Folkpensionsanstalten för finansiering av grunddagpenningen. Staten deltar i finansieringen av grunddagpenningen i den utsträckning som Sysselsättningsfondens lagstadgade redovisningar till Folkpensionsanstalten inte räcker för att täcka utgifterna för grunddagpenningen. Staten har deltagit i finansieringen av grunddagpenning till exempel åren 2020 och 2021, då antalet mottagare av dagpenning på grund av coronasituationen var exceptionellt stort. 

Staten och mottagarens hemkommun, med en andel som graderas enligt betalningsdagarna, ansvarar för finansieringen av arbetsmarknadsstödet. Arbetsmarknadsstödet finansieras inte med arbetslöshetsförsäkringspremierna. 

Sjukförsäkringen

Om beloppet av dagpenningen och rehabiliteringspenningen utifrån årsinkomsten understiger dagpenningen till minimibelopp, finansieras ur statens medel den andel av kostnaderna för dagpenning eller rehabiliteringspenning som betalas till minimibelopp, vilken överstiger den dagpenning eller rehabiliteringspenning som beräknats utifrån årsinkomsten. Därtill finansierar staten fem procent av kostnaderna för dagpenningen och rehabiliteringspenningen, som annars skulle finansieras med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och löntagares och företagares dagpenningspremie (se figur 1). Ur statens medel finansieras därtill de kostnader som orsakas av ersättningen av sjukvård inom företagshälsovården (ersättningsklass II) till företagarna och de kostnader som föreskrivits i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård. 

Figur 1. De andelar av grunddagpenningarna i sjukförsäkringen vilka finansieras med statsandelen och försäkringspremier. Källa: Finansministeriets publikationer 2024:15.  

Staten finansierar 67 procent av kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen, det vill säga bland annat läkemedelsersättningar, vård- och undersökningsersättningar, reseersättningar och utgifter för rehabilitering som ordnas och ersätts av Folkpensionsanstalten. Staten garanterar likviditeten för sjukförsäkringen, det vill säga att staten betalar Folkpensionsanstalten medel till ett sådant belopp att likviditeten i sjukförsäkringsfonden hela tiden är tryggad. En likviditetsbetalning av staten ska returneras, när den inte längre behövs. En likviditetsbetalning som inte returnerats i slutet av året beaktas i beloppet av statsandelen för följande år och då försäkringspremierna fastställs. 

2.1.3  Arbetsgivarnas finansieringsandel

Arbetslöshetsskyddet

Arbetsgivarna betalar arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie och arbetstagares löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie till Sysselsättningsfonden enligt de årliga procentsatserna. Med arbetslöshetsförsäkringspremierna finansieras den andel av inkomstrelaterade dagpenningar som statens och arbetslöshetskassornas andelar inte täcker. Följaktligen finansieras största delen av förtjänstdelen till inkomstrelaterad dagpenning med arbetslöshetsförsäkringspremier. 

Arbetsgivaren ska betala en arbetslöshetsförsäkringspremie då de löner som arbetsgivaren betalat under kalenderåret sammanlagt överstiger 1 500 euro (betalningsgräns år 2024). Arbetslöshetsförsäkringspremien betalas dock inte för en företagare enligt 1 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

År 2023 utgjorde andelen för arbetsgivares försäkringsavgifter cirka 31 procent av finansieringen av det inkomstrelaterade skyddet. Sammanlagt uppgick utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning år 2022 till omkring 1,88 miljarder euro och arbetsgivarna finansierade omkring 583 miljoner euro av detta belopp. Utifrån specifikationen av intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremierma år 2023 flöt omkring 70 procent av arbetsgivaravgifterna in från privata företag, omkring 12,5 procent från kommunerna och omkring 1 procent från samkommunerna, omkring 12 procent från välfärdsområdena, 1,7 procent från universiteten och 0,7 procent från statens affärsverk samt 2,2 procent från övriga offentligrättsliga juridiska personer. 

Sjukförsäkringen

Med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och löntagares och företagares dagpenningspremier finansieras kostnaderna för arbetsinkomstförsäkringen, från vilka dragits av kostnaderna för familjeledighetsersättning och de kostnader som finansieras med statens andel och tilläggsfinansieringsandelen för företagare. Ändringar i kostnaderna finansieras så att de behövliga ändringarna i avgifterna efter avdraget av statens finansieringsandel fördelas jämnt mellan dagpenningspremien och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Därtill finansieras familjeledighetsersättningar med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Familjeledighetsersättningen har årligen höjt arbetsgivaravgiften med 0,04–0,06 procentenheter. Utifrån specifikationen av intäkterna av sjukförsäkringsavgiften år 2023 flöt omkring 76 procent av arbetsgivaravgifterna in från den privata sektorn, omkring 11 procent från kommunerna, omkring 12 procent från staten och välfärdsområdena och 0,5 procent från församlingarna. 

År 2024 finansieras omkring 53 procent av kostnaderna för arbetsinkomstförsäkringen (utan familjeledighetsersättning, företagarnas tilläggsfinansieringsandel och statens andel) med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. 

Arbetsgivarna deltar inte i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen i sjukförsäkringen. 

2.1.4  De försäkrades finansieringsandel

Arbetslöshetsskyddet

Löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremier redovisas till Sysselsättningsfonden. Därtill finansieras 5,5 procent av de inkomstrelaterade dagpenningarna med arbetslöshetskassornas medlemsavgifter. 

År 2023 utgjorde löntagares försäkringspremier cirka 27 procent av finansieringen av det inkomstrelaterade skyddet. Sammanlagt uppgick utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning år 2023 till omkring 1,88 miljarder euro och löntagarna finansierade omkring 506 miljoner euro av detta belopp. 

Med arbetslöshetsförsäkringspremierna finansieras inte de inkomstrelaterade dagpenningarna för företagare och företagarna betalar inte arbetslöshetsförsäkringspremier. Däremot finansieras förtjänstandelen till företagarnas inkomstrelaterade dagpenningar genom företagarkassornas medlemsavgifter. 

Grunddagpenningen finansieras med intäkterna från löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Sysselsättningsfonden betalar Folkpensionsanstalten ett belopp för finansieringen av grunddagpenningen, vilket i snitt motsvarar det belopp som flyter in av arbetslöshetsförsäkringspremierna för arbetstagare som inte hör till arbetslöshetskassorna. 

Sjukförsäkringen

Löntagarna och företagarna deltar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen med dagpenningspremier. År 2024 finansieras omkring 47 procent av kostnaderna för arbetsinkomstförsäkringen (utan familjeledighetsersättning, företagarnas tilläggsfinansieringsandel och statens andel) med löntagares och arbetsgivares dagpenningspremie. 

Sjukvårdsförsäkringens förmåner och ersättningar finansieras genom sjukförsäkringens sjukvårdspremie, som tas ut vid kommunalbeskattningen hos alla försäkrade på basis av den beskattningsbara inkomsten. De försäkrades finansieringsandel har delats mellan löntagarna och företagarna samt förmånstagarna. Förhöjd sjukvårdspremie tas ut från pensions- och förmånsinkomster, eftersom de inte utgör löne- eller företagarinkomster som ligger till grund för dagpenningspremien. Också personer under 16 år och över 68 år betalar förhöjd sjukvårdspremie, eftersom de inte är skyldiga att betala en dagpenningspremie för sina inkomster. 

Procentsatsen för sjukvårdspremien justeras årligen enligt 18 kap. 23 § 1 mom. i sjukvårdslagen på så sätt att intäkterna från sjukvårdspremien och statens finansieringsandel kan täcka kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen. Med sjukvårdspremierna för de försäkrade finansieras 33 procent av kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen. 

2.2.1  Arbetslöshetsskyddet

Nivån på arbetslöshetsförsäkringspremierna fastställs årligen genom lag. För beredningen av regeringens proposition om arbetslöshetsförsäkringspremier gör Sysselsättningsfonden årligen en framställan om följande års avgiftsnivå till social- och hälsovårdsministeriet. 

Arbetslöshetsförsäkringspremierna ska fastställas så att Sysselsättningsfonden kan klara av finansieringen av de stöd och förmåner som den ansvarar för, såsom arbetslöshetsförmåner, vuxenutbildningsstöd, omställningsskyddspenning och omställningsskyddsutbildning och till exempel premiedelen för grunddagpenningen. Därtill ska arbetslöshetsförsäkringspremierna fastställas så att arbetsgivarnas genomsnittliga försäkringsavgift och löntagarnas premie är lika stora för den allmänna delen av omställningsskyddspremien, som läggs till i arbetsgivares försäkringspremie. Avgiftstaket för arbetsgivarna har graderats enligt arbetsgivarens lönesumma så att den är lägre för mindre arbetsgivare än för stora arbetsgivare. 

År 2023 uppskattas att den genomsnittliga arbetslöshetsförsäkringspremien för arbetsgivare (inklusive den allmänna delen av omställningsskyddspremien) har varit 1,54 procent. Premien för löntagare var 1,50 procent. Intäkterna från försäkringspremierna var cirka 2,90 miljarder euro år 2023 (cirka 2,75 miljarder euro år 2022). År 2024 är den genomsnittliga avgiften för arbetsgivare 0,80 procent och premien för löntagare 0,79 procent och intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremierna uppskattas till knappt 1,6 miljarder euro. I regeringspropositionen om arbetslöshetsförsäkringspremierna år 2024 RP 61/2023 rp föreslogs att beloppet av arbetslöshetsförsäkringspremierna sänks avsevärt jämfört med år 2023. Förslaget baserade sig på prognosen över ekonomins och sysselsättningens utveckling. Därtill beaktades kända ändringar i arbetslöshetsskyddet och vuxenutbildningen (nedläggning av stödet). 

För att trygga likviditeten och jämna ut ändringar i arbetslöshetsförsäkringspremierna på grund av förutsägbara konjunkturfluktuationer i samhällsekonomin har Sysselsättningsfonden en konjunkturbuffert som utgörs av differensen mellan fondens tillgångar och skulder. Det finns bestämmelser om bufferten i 2 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Det centrala syftet med konjunkturbufferten är att möjliggöra en stabil utveckling för arbetslöshetsförsäkringspremierna. Målet är att hålla utvecklingen för arbetslöshetsförsäkringspremier jämn, vilket gynnar arbetsgivarna, löntagarna och statens finanspolitik. Målet är att det inte ska vara behövligt att avsevärt höja försäkringspremierna vid en lågkonjunktur eller sänka dem vid en högkonjunktur, för att inte förstärka konjunkturerna på detta sätt. En konjunkturbuffert som är för liten kan dock påtvinga beslut som förstärker konjunkturfluktuationer då buffertens övre eller nedre gräns närmar sig. 

Prognosen för maximibeloppet av medlen eller skulderna i konjunkturbufferten då arbetslöshetsförsäkringspremierna fastställs kan vara högst 6,0 procentenheter av de utgifter som motsvarar arbetslöshetsgraden. År 2023 var maximibeloppet i bufferten cirka 2 miljarder euro. De förmånsändringar som minskar den andel som täcks med arbetslöshetsförsäkringspremier minskar också maximistorleken på konjunkturbufferten. För år 2024 har maximibeloppet i konjunkturbufferten uppskattats uppgå till omkring 1,703 miljoner euro. 

Trots föreskrifterna om konjunkturbuffertens maximibelopp är det möjligt att två gånger under en treårsperiod ge sådana beslut om arbetslöshetsförsäkringspremierna vilka gör att maximibeloppet för medlen i bufferten överskrids enligt prognosen. I så fall är det dock inte möjligt att besluta att arbetslöshetsförsäkringspremierna är högre än föregående års premier och maximibeloppet för skulden i bufferten får vara 300 miljoner högre än beloppet av de utgifter som motsvarar en arbetslöshet på 6,0 procentenheter. 

Nedan i figur 2 visas hur nivån på försäkringspremierna ändrats på 2000-talet och vad tillgångarna och minimi- och maximibeloppen i konjunkturbufferten varit. Konjunkturbufferten har uppvisat nettoskuld enbart under tre år på 2000-talet. Rapport från arbetsgruppen som undersökt hur skatte- och avgiftsintäkterna och finansieringen av förmånerna fördelas mellan olika sektorer inom den offentliga ekonomin. Statsministeriets publikationer 2024:15, på adressen . De ursprungliga uppgifterna i figuren har erhållits från Sysselsättningsfonden. https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165471/VM_2024_15.pdf?sequence=1&isAllowed=y 

Figur2. Ändringar i försäkringspremierna, konjunkturbuffertens nettoförmögenhet och minimi- och maximibelopp under 2000-talet.  

2.2.2  Sjukförsäkringen

Enligt 18 kap. 23 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen justeras den premieprocentsats för sjukförsäkringens sjukvårdspremie som avses i 20 § 1 mom. så att intäkterna av sjukvårdspremierna och statens finansieringsandel täcker utgifterna för sjukvårdsförsäkringen. Enligt 23 § 2 mom. fastställs premieprocentsatsen årligen genom förordning av statsrådet, vilken utfärdas före den 23 november. Om premien emellertid understiger 0,45 procent eller överstiger 0,75 procent av den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och av de andra grunder för sjukvårdspremien som avses i 14 och 16–19 § i lagen, ska bestämmelser om premieprocentsatsen utfärdas genom lag. 

Enligt 18 kap. 24 § 4 mom. i sjukförsäkringslagen föreskrivs genom förordning av statsrådet årligen före den 23 november det följande årets premieprocentsats för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsats för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift samt storleken av företagares tilläggsfinansieringsandel. 

År 2024 är sjukvårdspremien 0,51 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten i kommunalbeskattningen och 1,48 procent av de beskattningsbara pensions- och förmånsinkomsterna. 

Fonderingen i sjukförsäkringen avviker i avsevärd grad från fonderingslösningen inom arbetslöshetsskyddet. Enligt 18 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen skall sjukförsäkringsfondens finansieringstillgångar, minskade med främmande kapital och reserver, vid utgången av respektive år utgöra minst åtta procent av sjukförsäkringens årliga totalutgifter ( sjukförsäkringsfondensminimibelopp ). Målet med fonderingen är att trygga likviditeten för sjukförsäkringen, inte att jämna ut ändringar i försäkringspremierna på grund av konjunkturfluktuationer i samhällsekonomin.  

2.3.1  Arbetsgivarnas avgifter och de försäkrades premier i beskattningen

De obligatoriska lönebaserade försäkringsavgifter som betalas av arbetsgivaren utgörs av arbetspensionsförsäkringsavgiften, arbetslöshetsförsäkringspremien, sjukförsäkringsavgiften och olycksfallsförsäkringspremien och grupplivförsäkringspremien. Den nedre gränsen för FöPL-försäkringsskyldigheten år 2024 är en månadsinkomst på 68,57 euro för löntagaren. I fråga om arbetslöshetsförsäkringspremier har arbetsgivaren en skyldighet att betala premier, om arbetsgivaren under kalenderåret betalat lön till ett sammanlagt belopp över 1 500 euro till sina arbetstagare (premiegränsen år 2024). Arbetsgivaravgifterna kan dras av vid beräkningen av den skattepliktiga inkomsten för affärsverksamhet. Om ett företags verksamhet är förlustbringande, är det möjligt att under följande tio skatteår avräkna i beskattningen förlust som fastställts av Skatteförvaltningen. 

De obligatoriska försäkringspremierna av skattenatur för löntagare utgörs av arbetspensionsförsäkringsavgiften och arbetslöshetsförsäkringspremien samt sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie. Grunden för betalning av arbetspensionsförsäkringsavgiften, arbetslöshetsförsäkringspremien och sjukförsäkringens dagpenningspremie utgörs av bruttolönen och premierna är avdragbara från den skattepliktiga förvärvsinkomsten i löntagarens beskattning. En löntagare betalar en dagpenningspremie utifrån en årsinkomst som överstiger 16 499 euro. Inkomstgränsen för dagpenningspremien justeras årligen enligt en lönekoefficient som fastställs enligt lagen om pension för arbetstagare. 

Betalningsgrunden för sjukförsäkringens sjukvårdspremie utgörs av den beskattningsbara förvärvsinkomsten och av FöPL-arbetsinkomsten för FöPL-försäkrade. Inkomstrelaterade skattepliktiga förmåner finansieras inte med sjukvårdspremien och alla sjukförsäkrade är berättigade till de förmåner som finansieras med denna premie. Sjukvårdspremien ses som en avgift av skattenatur, men den är inte avdragbar i beskattningen. Alla skattskyldiga med beskattningsbar förvärvsinkomst betalar sjukförsäkringspremien, det vill säga att den betalas också utifrån pensions- och dagpenningsinkomster utöver löne- och företagsinkomst. Premien tas ut i förhöjd form från pensions- och dagpenningsinkomster. 

En pensionsförsäkringspremie, en dagpenningsavgift med FöPL-förhöjningsdelar och en sjukvårdsförsäkringspremie tas ut från FöPL- och LFöPL-arbetsinkomster för företagare och lantbruksföretagare. Däremot tas inga arbetslöshetsförsäkringspremier ut från FöPL- och LFöPL-arbetsinkomster. Den obligatoriska arbetspensionsavgiften är avdragbar antingen i företagets beskattning eller i företagarens personliga beskattning eller i beskattningen av företagarens make eller maka. 

Arbetsgivaren innehåller löntagaravgifterna i samband med utbetalningen av lön. Arbetspensionsförsäkringsavgiften och arbetslöshetsförsäkringspremien ingår inte i förskottsinnehållningsprocenten på skattekortet, utan arbetsgivaren redovisar dessa separat till försäkringsanstalterna. Sjukförsäkringspremierna ingår i procentsatserna för förskottsinnehållningen på skattekortet och Skatteförvaltningen redovisar dem till Folkpensionsanstalten i samband med de månatliga skatteredovisningarna. Rapport från arbetsgruppen som undersökt hur skatte- och avgiftsintäkterna och finansieringen av förmånerna fördelas mellan olika sektorer inom den offentliga ekonomin. Finansministeriets publikationer 2024:15, på adressen https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165471/VM_2024_15.pdf?sequence=1&isAllowed=y 

2.3.2  Avgifternas och premiernas matchning

Nedan i figur 3 beskrivs hur de obligatoriska socialförsäkringsavgifterna inverkar på skattegraden för löneinkomst. Den effektiva avgiftsbördan av avdragsgilla löntagaravgifter som tas ut från bruttolönen är proportionellt större på lägre inkomstnivåer, vilket beror på att avdragbarhetens betydelse ökar, ju högre skatteprocenten är. I det progressiva skattesystemet i Finland stiger skatteprocenten i takt med att inkomsterna ökar. 

Figur 3. Inverkan av försäkringspremierna i procent på skattegraden för löneinkomsten år 2024. Källa: finansministeriet  

I figur 4 nedan visas skatternas och avgifternas andel av en löntagares skatte- och avgiftsbörda enligt inkomstnivå. Av figuren framgår att löntagaravgifternas andel av löntagarens totala skattebörda minskar då inkomsterna ökar. 

Figur 4. Skatternas och avgifternas andel i procent av skatte- och avgiftsbördan för en löntagare enligt inkomstnivå år 2024. Källa: finansministeriet  

2.3.3  Socialförsäkringsavgifter som en del av skattesystemet

Socialförsäkringsavgifterna av skattenatur står för omkring 28 procent av de skatter och avgifter av skattenatur vilka drivs in i Finland. Socialförsäkringsavgifternas andel har varit relativt stabil under de senaste åren, men den beräknas minska under den kommande ramperioden, i synnerhet som en följd av sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremien. 

I figur 5 nedan visas den totala skattegraden i förhållande till bruttonationalprodukten fördelad över direkta skatter, skatter på produktion och import samt socialförsäkringsavgifter. Uppgifterna i figuren baserar sig på finansministeriets prognos vintern 2023. 

Figur 5. Den totala skattegraden fördelad över direkta skatter, skatter på produktion och import samt socialförsäkringsavgifter åren 2015–2018. Källa: finansministeriet  

2.4.1  Finansieringshelheten för arbetslöshetsskyddet och sjukförsäkringen år 2024

Tabellerna nedan beskriver finansieringen av arbetslöshetsskyddet och sjukförsäkringen som helhet år 2024. 

Tabell 1 . Procentsatserna för försäkringspremier för arbetslöshetsförsäkringen år 2024.  

Tabell 2. Finansieringsandelarna för kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen år 2024.  

Tabell 3. Finansieringsandelarna för kostnaderna för arbetsinkomstförsäkringen år 2024.  

2.4.2  Beslutsbaserade besparingar som hänför sig till förmånsutgifterna

Regeringens ekonomiska beslut har specificerats i bilaga B till statsminister Petteri Orpos regeringsprogram. I den helhet som utgörs av social trygghet och sociala förmåner finns flera ändringar som minskar förmånsutgiften och hänför sig till de förmåner som finansieras med de lagstadgade socialförsäkringspremierna eller delar av dessa förmåner samt som påverkar socialskyddsfonderna. Vid ramförhandlingarna våren 2024 fattade regeringen därtill flera beslut som minskar utgiften för förmåner som finansieras med de lagstadgade socialförsäkringspremierna med omkring 100 miljoner euro år 2025 och med omkring 140 miljoner euro i slutet av ramperioden. Dessa beslut omfattar slopande av förhöjningsdelarna för den aktiva tiden i arbetslöshetsskyddet, höjning av initialsjälvrisken för läkemedelsersättningar, ändring av beräkningsgrunderna för sjukdagpenningen, ändringar i prisregleringen för läkemedel och höjning av åldersgränsen för folkpension och rehabiliteringspenning. Dessa beslut beskrivs nedan i tabell 4. Beloppen i euro i tabellen stämmer överens med de konsekvensbedömningar som preciserats i samband med beredningen av respektive regeringsproposition. 

De sparbeslut som sänker förmånsutgifterna enligt regeringsprogrammet och ramförhandlingarna fördelar sig över åren 2024–2027. De förmåner som finansieras med försäkringspremier beräknas minska med totalt 1 134 miljoner euro. Enligt beräkningarna sker omkring 140 miljoner euro av minskningen år 2024, omkring 900 miljoner euro år 2025 och omkring 1 130 miljoner euro från och med år 2026. 

Tabell 4. Åtgärder som hänför sig till socialskyddsfonderna enligt regeringsprogrammet och ramförhandlingsbesluten och nettobesparingarna av dessa enligt finansiär, miljoner euro  

2.4.3  Kanaliseringsbehov

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering är det finanspolitiska målet att stärka de offentliga finanserna permanent med en åtgärdshelhet som stärker de offentliga finanserna med ett nettobelopp på sex miljarder euro på 2027 års nivå. Målet har en central koppling till regeringens strävan efter att bromsa skuldsättningsutvecklingen. Detta mål är fördelat på anpassning av de offentliga utgifterna till ett belopp av fyra miljarder euro på 2027 års nivå och stärkande av de offentliga finanserna med två miljarder euro ifråga om de strukturpolitiska åtgärderna. 

Kanaliseringsbehovet har en central koppling till anpassningen av utgifterna med fyra miljarder euro. Den besparingshelhet som presenteras i bilaga B till regeringsprogrammet innehåller åtgärder vars besparingar hänför sig till socialskyddsfonderna. Behovet av att kanalisera besparingarna hänför sig till dessa utgifter: om de besparingar som riktas på socialskyddsfonderna inte kanaliseras, leder detta på grund av socialskyddsfondernas natur till minskning av såväl utgifterna i fonderna som intäkterna i fonderna och följaktligen i de offentliga finanserna, varigenom regeringen inte kan nå sina mål om att stärka de offentliga finanserna. 

Mot denna bakgrund konstaterade regeringen i sina protokollanteckningar från budgetförhandlingarna år 2023, att regeringen i enlighet med målen i regeringsprogrammet förbundit sig till att besparingarna i utgifterna i fonderna till följd av regeringens åtgärder kanaliseras till fullt belopp till att stoppa skuldutvecklingen. I detta samband fattade regeringen också ett beslut om genomförandet av kanaliseringen år 2024 i samband med ändringarna av beskattningen av förvärvsinkomster. Därtill beslutade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda olika metoder för att uppnå regeringens mål. 

Utifrån tabellerna över ekonomiska beslut i bilaga B till regeringsprogrammet hänförde sig besparingar på omkring 734 miljoner euro till fondernas utgifter för förmåner som finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier. Dessutom påverkar de åtgärder som planerats i regeringsprogrammet i viss mån också de utgifter som finansieras med sjukförsäkringspremierna. Senare i arbetsgruppens rapport om fördelningen av skatte- och avgiftsintäkter och finansieringen av förmåner mellan de offentliga finansernas olika sektorer observerades att sektorsfördelningen av besparingarna i viss mån ändrats då konsekvensbedömningarna preciserats under utarbetandet av regeringspropositionerna. När arbetsgruppen utförde sitt arbete uppgick den uppdaterade uppskattningen av kanaliseringsbehovet i fråga om arbetslöshetsskyddet till 942 miljoner euro. Därtill fanns ett kanaliseringsbehov på 51 miljoner euro i sjukförsäkringsfonderna Dessa uppskattningar har efter arbetsgruppens arbete preciserats i den fortsatta beredningen och avviker därför från de som lagts fram i denna proposition. . Ändringarna till följd av olika preciseringar ökade med andra ord de besparingar som hänförde sig till fonderna på övriga sektorers bekostnad. Den sammanlagda omfattningen av besparingarna ändrades inte nämnvärt. Arbetsgruppens uppskattningar har preciserats under beredningen efter dess arbete. Det aktuella kanaliseringsbehovet har beskrivits ovan i tabell 4. 

I rapporten om fördelningen av skatte- och avgiftsintäkter och finansieringen av förmånerna mellan de offentliga finanssektorerna Rapport från arbetsgruppen som undersökt hur skatte- och avgiftsintäkterna och finansieringen av förmånerna fördelas mellan olika sektorer inom den offentliga ekonomin. Finansministeriets publikationer 2024:15, finns på adressen: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165471/VM_2024_15.pdf?sequence=1&isAllowed=y beskrivs (i synnerhet avsnitt 5), varför hela den besparing som hänför sig till fonderna ska kanaliseras för att uppnå en övergripande effekt. I en situation där man låter försäkringspremierna sjunka, leder detta enligt rapporten till fördelar för de offentliga finanserna i form av ökade skatteintäkter i en omfattning på 37 procent i förhållande till sänkningen av premierna. Uppgången i skatteintäkterna uppkommer genom att beloppet av avdragbara försäkringspremier minskar och å andra sidan blir företagens beskattningsbara vinst större då de betalar lägre försäkringspremier. Dessa konsekvenser skulle vara en del av sparmålet på fyra miljarder euro i regeringsprogrammet. I fråga om indirekta konsekvenser, det vill säga i praktiken de sysselsättningskonsekvenser som följer av en lägre skattegrad, bidrar de indirekta effekterna med 20 procent till uppnåendet av regeringens mål om att stärka de offentliga finanserna med två miljarder euro genom strukturella åtgärder.  

Om extra åtgärder inte vidtas, skulle de direkta och indirekta konsekvenser som följer av sänkningen av premierna täcka enbart en del av det inkomstbortfall som orsakas för de offentliga finanserna av sänkningen av premierna. Om ett lägre belopp än den uppskattning av de besparingar som preciserats i beredningen av regeringspropositionen hänförde sig till fonderna, skulle regeringen inte i denna utsträckning uppnå sitt sparmål på fyra miljarder euro. 

Statsrådet fattade den 25 april 2024 ett beslut om planen för de offentliga finanserna för åren 2025–2028. Enligt den kanaliseras de besparingar som hänför sig till socialskyddsfonderna och som uppkommer av regeringens åtgärder till fullt belopp till staten och kommunerna för att minska skuldsättningen. Dessa sparbeslut ökar ytterligare det ovan nämnda kanaliseringsbehovet till omkring 1 130 miljoner euro. 

Vid fastställandet av kanaliseringsbeloppet i euro ska det också fästas avseende vid lösningen från år 2024 i fråga om sänkningen av arbetsförsäkringspremien med 0,2 procent. Dimensioneringen av indexjusteringen 2024 ändrades så att den andel som motsvarar sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremien med 0,2 procentenheter, cirka 146 miljoner euro, kanaliserades till staten så att de inbesparingar som tillkommer Sysselsättningsfonden riktades till att stoppa statens skuldutveckling (RP 34/2023 rd). Därtill ökade sänkningen av försäkringspremien med 0,2 procentenheter direkt skatteintäkterna med omkring 56 miljoner euro, varvid skatteintäkterna ökade med sammanlagt omkring 200 miljoner euro. Dessutom stärkte sänkningen av arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie med 0,1 procent kommunernas och välfärdsområdena ekonomi med omkring 20 miljoner euro. Med andra ord lättades arbetsgivarnas avgiftsbörda därigenom med omkring 60 miljoner euro. 

Med beaktande av den kanalisering av omkring 220 miljoner euro som redan gjorts från och med ingången av år 2024 och den lindrigare betalningsbördan för arbetsgivarna, uppgår det återstående kanaliseringsbehovet till omkring 910 miljoner euro (den besparing som hänför sig till socialskyddsfonderna enligt tabell 4 med avdrag för 220 miljoner euro). 

2.4.4  Tidigare ändringar i finansieringen av socialförsäkringen

Reformen av finansieringen av sjukförsäkringen år 2006

Före år 2006 betalade arbetsgivarna och de försäkrade sjukförsäkringspremien och staten finansierade den del som saknades i finansieringen med ett så kallat garantibelopp för att täcka sjukförsäkringsutgiften, om intäkterna av försäkringspremierna inte var tillräckliga. Statens garantibelopp, som var avsett för exceptionella situationer, hade dock blivit en ständig finansieringskälla. Därtill baserade sig på finansieringen till avsevärda delar på andra temporära lagstadgade finansieringslösningar. Sammanlagt hade statens finansieringsandel stigit till omkring 40 procent av kostnaderna för sjukförsäkringen. 

Finansieringen av sjukförsäkringen förnyades år 2006. Målet med reformen var att trygga tillräcklig finansiering av de förmåner som beviljas utifrån en sjukdom, och för detta stärktes försäkringsprincipen inom sjukförsäkringen genom att öka kopplingen mellan premierna och förmånerna. Ett ytterligare mål var att tydliggöra finansieringen och att de försäkringspremier som tagits ut för att finansiera förmånerna skulle följa med utvecklingen för förmånsutgifterna. 

Genom reformen delades sjukförsäkringen finansieringsmässigt in i två delar, nämligen sjukvårdsförsäkringen och arbetsinkomstförsäkringen. Indelningen motiverades med att sjukvårdsförsäkringen ska ha en bredare finansieringsbas, eftersom den omfattar hela befolkningen, medan arbetsinkomstförsäkringen gäller enbart för arbetande personer. De förmåner som finansieras ur sjukförsäkringsfonden utgörs av de förmåner vars belopp inte är beroende av löneinkomster eller andra arbetsinkomster. Dessa förmåner finansieras av staten och de försäkrade. De förmåner vars storlek fastställs utifrån löneinkomsten eller företagarens arbetsinkomst och som har en fast koppling till en anställning eller företagande finansieras som arbetsinkomstförmåner. Dessa förmåner finansieras i regel av arbetsgivarna och löntagarna. 

I samband med reformen av finansieringen av sjukförsäkringen sjönk sjukvårdspremien för de försäkrade. På samma gång började man ta ut sjukförsäkringens dagpenningspremie, som var en ny premie, av löntagarna och företagarna. Sjukvårdspremien för pensions- och förmånsinkomster bibehölls oförändrad och den var 0,17 procentenheter högre än premien för de försäkrade. Denna skillnad har senare ökat ytterligare i och med ändringarna till följd av konkurrenskraftsavtalet. 

Ändringar i statens finansieringsandel i arbetsinkomstförsäkringen

Från och med år 2007 stiftades bestämmelser om statens finansieringsandel av arbetsinkomstförsäkringen i sjukförsäkringen, vid sidan om vissa ändringar som gällde föräldradagpenningen. Till en början var finansieringsandelen 0,1 procent av föräldradagpenningarna till minimibelopp. I och med konkurrenskraftsavtalet steg statens finansieringsandel sedermera till 3,4 procent, med vilken staten kompenserade det premieunderskott som orsakades av att personer som tjänade under 14 000 euro befriades från premien. Statens finansieringsandel höjdes sedan år 2020 till nuvarande fem procent av dagpenningarna och rehabiliteringspenningarna, samtidigt som statens finansieringsandel av dagpenningarna till minimibelopp sänktes. Avsikten var att genomföra ändringen kostnadsneutralt mellan olika finansiärer. RP 296/2018 rd. 

Ändringar på grund av konkurrenskraftsavtalet

Genom den lagändring som gjordes på grund av det konkurrenskraftsavtalet från år 2016 sänktes sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare i arbetsinkomstförsäkringen med 0,94 procentenheter år 2017, med 1,00 procentenheter år 2018, med 1,04 procentenheter år 2019 och med 0,58 procentenheter från och med år 2020. Den finansieringsandel för staten vilken motsvarade sänkningen av sjukförsäkringsavgiften hänfördes till den lagstadgade sjukvårdsförsäkringen i sjukförsäkringen. Löntagares sjukvårdspremie sänktes med ett belopp som motsvarande ändringen av statens finansieringsandel, och dagpenningspremien för försäkrade höjdes med samma belopp. 

Genom lagändringen överfördes arbetsgivarnas betalningsbörda till löntagarna, men samtidigt lindrades beskattningen av löntagare. Skattelättnader kan inte ges löntagare som inte betalar statsskatt eller kommunalskatt eller sjukvårdspremier på sina inkomster. På grund av detta sänktes dagpenningspremien för låginkomsttagare så att dagpenningspremie inte tas ut av dem som tjänar mindre än 14 000 euro per år (16 499 euro enligt nivån 2024). Det därav följande finansieringsunderskottet i arbetsinkomstförsäkringen finansieras med en statsandel som är 3,3 procent av det årliga beloppet av andra föräldradagpenningar än dagpenningar till minimibelopp. Dessutom har dagpenningspremien för dem som tjänar 14 000 euro (16 499 euro enligt nivån 2024) eller mer per år höjts. Staten kompenserar löntagarna för höjningarna av dagpenningspremien genom sjukvårdsförsäkringen. RP 199/2015 rd. 

Beaktande av förhöjda socialförsäkringspremier som en post som minskar den beskattningsbara inkomsten och slopandet av den sjukvårdspremie som tas ut direkt från lönen har bedömts ha minskat höginkomsttagarnas avgiftsbörda i förhållande till låginkomsttagarna. Lehto, E. & Kauhanen, M. (2023) Kilpailukykysopimus ja sosiaaliturvan jakautuminen. Labore, Rapporter 45, på adressen: och FPA:s forskningsblogg den 30 januari 2017: Sairausvakuutusmaksujen muutokset kasvattavat tuloeroja, på adressen: . https://labore.fi/wp-content/uploads/2023/03/Raportti45.pdf 

Den 1 november 2019 trädde därtill en lag i kraft, vilken ändrade finansieringsandelarna för arbetsinkomst- och sjukvårdsförsäkringen i överensstämmelse med konkurrenskraftsavtalet. Den föregående regleringen som byggde på procentuella förhöjningar ansågs vara komplicerad, varför man i sjukförsäkringslagen ville stifta bestämmelser om finansieringsandelarna enligt permanenta procentsatser. RP 296/2018 rd. Härvid ändrades finansieringsandelen från 55,1 procent till 33 procent och statens finansieringsandel från 44,9 procent till 67 procent.  

2.4.5  Sjukdagpenningsförmåner och rehabiliteringspenning

Bestämmelser om rätten till sjukdagpenning finns i 8 kap. i sjukförsäkringslagen. Sjukdagpenning ersätter inkomstbortfall för en försäkrad i åldern 16–67 år för den tid då personen är förhindrad från att utföra arbete på grund av arbetsoförmåga som beror på en sjukdom. Med arbetsoförmåga avses ett av sjukdom framkallat tillstånd under vilket en person, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete. En försäkrad har rätt till sjukdagpenning efter självrisktiden som enligt huvudregeln är dagen för insjuknandet och de därpå följande nio vardagarna. För att få sjukdagpenning ska den försäkrade lägga fram behövliga och tillförlitliga uppgifter om sjukdomen och begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan. Om arbetsoförmågan fortsätter längre än självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen ska den försäkrade visa upp ett läkarintyg eller läkarutlåtande. 

Sjukdagpenning kan beviljas högst till utgången av månaden före den månad då antalet sjukdagpenningsdagar skulle uppgå till 300 vardagar. Om den försäkrade inte har arbetsförmåga efter det att maximitiden för betalning av sjukdagpenning har gått ut, kan han eller hon ha rätt till invalidpension. Om en klient efter att maximitiden uppnåtts emellanåt varit arbetsför, kan han eller hon i vissa situationer få sjukdagpenning på nytt oberoende av maximitiden, beroende på hur länge personen varit arbetsför utan avbrott och samt om det handlar om samma eller en ny sjukdom. 

Syftet med partiell sjukdagpenning är att stödja sådana försäkrade som är arbetsoförmögna att stanna kvar i arbetslivet och återgå till heltidsarbete. En förutsättning för att få den är att den försäkrades arbetstid minskar med minst 40 procent och högst 60 procent jämfört med den tidigare arbetstiden. En förutsättning för att få partiell sjukdagpenning är att den försäkrade arbetar på heltid. Partiell sjukdagpenning betalas för högst 150 vardagar och dess belopp är hälften av beloppet av sjukdagpenningen. 

Rehabiliteringspenning betalas för tiden för rehabilitering för att trygga genomförandet av rehabiliteringen och säkerställa rehabiliteringsklientens försörjning under rehabiliteringen. I enlighet med 2 § i rehabiliteringslagen utgörs rehabiliteringspenningförmånerna enligt rehabiliteringslagen av rehabiliteringspenning, ersättning för uppehälle och rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. I enlighet med 17 § i rehabiliteringslagen är syftet med rehabilitering som berättigar till rehabiliteringspenning att placera rehabiliteringsklienten i arbetslivet eller att göra det möjligt för honom eller henne att hålla sig kvar i arbetslivet eller återvända till det. En 16–67-årig rehabiliteringsklient har rätt till rehabiliteringspenningförmån. En rehabiliteringsklient har rätt till rehabiliteringspenning för den tid då han eller hon på grund av deltagande i rehabilitering är förhindrad att arbeta för egen eller någon annans räkning på det sätt som avses i 23 § i rehabiliteringslagen. 

Rehabiliteringspenningen uppgår till minst beloppet av den sjukdagpenning som rehabiliteringsklienten enligt sjukförsäkringslagen hade varit berättigad till om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen när rehabiliteringen började. Med andra ord fastställs rehabiliteringspenningen i praktiken enligt den beräkningsformel för sjukdagpenning som föreskrivits i 11 kap. 1 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen. 

Enligt 11 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen räknas beloppet av dagpenningsförmånen enligt den årsinkomst som avses i 2 §. Med årsinkomst avses den löneinkomst som betalats under de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån ( granskningsperiod ), företagarinkomst enligt en försäkring som gäller under granskningsperioden och lön för denna tid som avses i arbetspensionslagarna och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som ska räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna ( försäkringslön ) samt den ersättning för inkomstbortfall enligt 5 § som beviljats för granskningsperioden eller den förmånsbaserade inkomst som i enlighet med 6 § beräknats på basis av en förmån.  

Fram till år 2016 räknades beloppet av sjukdagpenningen på samma sätt som föräldradagpenning och specialvårdspenning fortfarande räknas. Från och med år 2016 försämrades beräkningsformeln för sjukdagpenning och för närvarande är beloppet av sjukdagpenningen 70 procent av trehundradelen av den försäkrades årsinkomster, om årsinkomsterna inte överskrider 35 769 euro i 2024 års nivå. På den överstigande delen är sjukdagpenningens belopp 20 procent av trehundradelen av årsinkomsten Donationsdagpenning enligt 18 § 2 mom. i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001) fastställs på samma grunder som sjukdagpenning. År 2023 betalades donationsdagpenning till 40 personer. . Beloppet av föräldradagpenning och specialvårdpenning är 70 procent av trehundradelen av en försäkrads årsinkomst, om denna inte överstiger 43 740 euro. Av den del som överstiger detta belopp fram till en årsinkomst på 67 296 euro är beloppet av föräldradagpenning och specialvårdpenning 40 procent av trehundradelen av årsinkomsten och 25 procent av trehundradelen av årsinkomsten för den del som överstiger 67 296 euro. Beloppet av graviditetspenning och föräldradagpenning för de 16 första vardagarna är dock 90 procent av trehundradelen av den försäkrades årsinkomster, om årsinkomsterna inte överstiger 67 296 euro. På den överstigande delen är graviditetspenningens och föräldrapenningens belopp 32,5 procent av trehundradelen av årsinkomsten. Om den försäkrade inte har inkomster som ska beaktas då förmånen fastställs eller om inkomsterna är små, betalas dagpenningsförmånen till minimibelopp. Inkomstgränserna justeras enligt kalenderår med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Om inkomstgränserna i samband med justeringen överstiger hela euro, lämnas den överskjutande delen obeaktad.  

År 2024 är minimibeloppet 31,99 euro per vardag. 

Tabell 5. Beräkningsformeln för sjukdagpenning år 2024 Beräkningsformeln är den samma för arbetstagare och företagare. För FöPL- eller LFöPL-försäkrade företagare motsvarar årsarbetsinkomsten FöPL- eller LFöPL-försäkringens årsarbetsinkomst. Från den löneinkomst och försäkringslön som beaktats i årsinkomsten görs ett avdrag för försäkringspremier, som år 2024 är 8,95 procent. Motsvarande avdrag görs inte från FöPL- och LFöPL-årsinkomsten. . Källa: Folkpensionsanstalten.  

Figur 6. Sjukdagpenning och föräldradagpenning per månad med olika inkomstnivåer. Källa: social- och hälsovårdsministeriets beräkning.  

År 2023 betalades sjukdagpenning (omfattar inte FöPL-dagpenning, dagpenning vid smittsam sjukdom eller donationsdagpenning som betalas till en donator av ett organ eller en vävnad) till ett belopp av sammanlagt omkring 900 miljoner euro, medan beloppet för partiell sjukdagpenning var 79 miljoner euro. År 2023 fick sammanlagt omkring 306 000 personer sjukdagpenning och omkring 34 000 personer partiell sjukdagpenning. Den genomsnittliga sjukdagpenningen var 60,02 euro per dag år 2023 (62,34 euro/dag för män, 58,20 euro/dag för kvinnor). Innehåller inte partiella sjukdagpenningar. 

Enligt 7 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen betalas en dagpenningsförmån till arbetsgivaren till den del den försäkrade på grundval av ett anställningsförhållande har rätt till lön eller motsvarande ersättning för tiden för sjukfrånvaro eller graviditets-, särskild graviditets- eller föräldraledighet och när det i anställningsvillkoren har avtalats att dagpenningsförmånen eller del av den ska betalas till arbetsgivaren i stället för till den försäkrade. År 2023 uppgick antalet arbetsgivare till vilka sjukdagpenning betalades till 220 240 och det utbetalade beloppet till sammanlagt omkring 359 miljoner euro. Den genomsnittliga sjukdagpenning som betalas till arbetsgivaren var 72,43 euro per dag år 2023. Innehåller inte partiella sjukdagpenningar. Av alla mottagare av sjukdagpenning hade 16 procent fått sjukdagpenning för åtminstone tre månader. Av dessa förmånstagare hade arbetsgivaren betalat lön åtminstone för de tre månaderna i fråga till 17 procent och sjukdagpenning betalades till arbetsgivaren som ersättning för lönekostnaderna.  

Enligt Ahtiainens undersökning om kollektivavtalens täckning Ahtiainen, L. (2024) Työehtosopimusten kattavuus vuonna 2021/2022. Arbets- och näringsministeriets publikationer 2024:7, på adressen . https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165457/TEM_2024_7.pdf?sequence=1&isAllowed=y omfattades sammanlagt 88,8 procent av löntagarna och 83,9 procent inom den privata sektorn av kollektivavtalen (normal bundenhet och allmän bundenhet) inom hela ekonomin året 2021/2022. Det saknas informationsunderlag för enskilda arbetstagares individuella arbetsavtal. I detta skede finns inte närmare information om antalet kollektiv- eller tjänstekollektivavtal med normal eller allmän bundenhet med överenskommelser om lön under en tid av arbetsoförmåga eller om hur stor del av arbetstagarna i den privata eller offentliga sektorn som omfattas av lönen för sjukdomstid.  

År 2023 uppgick antalet mottagare av Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningar till omkring 55 830. De personer som fick denna rehabiliteringspenning som baserar sig på årsinkomsterna och överstiger minimibeloppet uppgick till 22 902. År 2023 betalades rehabiliteringspenning till ett belopp av sammanlagt 270,3 miljoner euro och andelen för de rehabiliteringspenningar som överskred minimibeloppet var 47,5 miljoner euro. 

4.1.1  Kanalisering av de besparingar som hänför sig till socialskyddsfonderna

I enlighet med regeringens skrivning från ramförhandlingarna föreslås att kanaliseringen till fullt belopp av de besparingar som uppkommer i socialaskyddsfonderna av lagstiftningsändringarna till staten och kommunerna för att minska deras skuldsättning genomförs fullt ut från och med ingången av år 2025, även om de sparbeslut som gäller förmånsutgifterna genomförs stegvis under åren 2024–2026. Denna kanalisering som görs fullt ut och som därför delvis är framtung för arbetsgivarna, löntagarna och övriga förmånstagare, innebär för staten och kommunerna att deras skuldsättning kan minskas till fullt belopp genom kanaliseringen från och med ingången av år 2025. 

Kanaliseringen av besparingarna skulle göras genom att minska statens finansieringsansvar för sjukförsäkringens förmånsutgift och öka arbetsgivarnas, löntagarnas och företagarnas finansieringsandel av kostnaderna för sjukförsäkringen. Den föreslagna lösningen skulle med andra ord inte innebära att de medel som flyter in till Sysselsättningsfonden eller andra socialskyddsfonder styrs till staten och kommunerna. En sådan lösning där medlen styrs vidare skulle kräva att ett nytt användningssyfte för medel som samlas in med socialförsäkringsavgifter och -premier läggs till i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och sjukförsäkringslagen. 

Kanaliseringen av besparingarna utgörs av flera åtgärder. 

För det första föreslås att man slopar statens grunddel på fem procent av kostnaderna för dagpenningsförmåner och rehabiliteringspenningar i arbetsinkomstförsäkringen i sjukförsäkringen. År 2025 skulle statens grunddel på fem procent vara cirka 112 miljoner euro. Ändringen minskar statens finansiering av arbetsinkomstförsäkringen och ökar såväl löntagarnas som arbetsgivarnas finansieringsandelar. 

För det andra föreslås att arbetsgivarnas finansieringsandel av arbetsinkomstförsäkringen i sjukförsäkringen höjs till 68 procent och att löntagarnas och företagarnas finansieringsandel sänks till 32 procent från och med år 2025. 

Det föreslås att behovet av att kanalisera de besparingar som återstår efter de föreslagna åtgärderna genomförs via sjukförsäkringen på så sätt att de försäkrades finansieringsandel av sjukvårdsförsäkringen i sjukförsäkringen höjs, varvid statens finansieringsandel minskar. Den försäkrades andel av kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen är 48,6 procent efter ändringen och statens finansieringsandel är 51,4 procent. 

Den sista åtgärden som gäller kanalisering av besparingarna gäller arbetslöshetsförsäkringen. Den lösning som enligt förslaget görs inom sjukförsäkringen möjliggör att en separat post på 50,3 miljoner euro av intäkten av arbetslöshetsförsäkringspremien i fortsättningen inte redovisas till finansieringen av grunddagpenningen. Dessutom ingår ett förslag om statens finansieringsansvar för grunddagpenningen i en regeringsproposition om arbetslöshetsförsäkringspremierna år 2025, vilken överlämnas senare till riksdagen. Den föreslagna kanaliseringslösningen som görs inom sjukförsäkringen möjliggör också att man låter arbetslöshetsförsäkringspremierna sjunka normalt genom de sparbeslut som regeringen fattat. 

Lösningen för premierna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen skulle leda till att försäkringspremie- och skattebördan inte ändras väsentligt som en helhet till följd av denna proposition, då år 2023 jämförs med år 2026 och tiden efter det. Samtidigt föreslås att momentet om statens finansieringsdel hävs i fråga om minimibeloppet av rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering och av rehabiliteringspenning för unga. Ändringen är teknisk, eftersom minimibeloppet av rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringspenning för unga för närvarande är det samma som för andra rehabiliteringspenningar. 

Därtill föreslås i propositionen att det utfärdas en tidsbegränsad lag om avgiftsprocentsatsen för sjukförsäkringsavgifterna år 2025. Det föreslås att bestämmelser om avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringen undantagsvis utfärdas på lagnivå, eftersom det på grund av de ändringar som föreslås i denna proposition inte finns tid att utfärda en förordning av statsrådet om avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringen enligt 18 kap. 23 och 24 § i sjukförsäkringslagen inom den lagstadgade tidtabellen för år 2025. Procentsatserna för sjukförsäkringsavgiften och finansieringsandelarna för sjukförsäkringen i det anknytande lagförslaget i propositionen kommer att preciseras ytterligare utifrån hur lönesumman och förmånerna utvecklas. De slutliga avgiftsprocentsatserna är kända i november 2024, då de överlämnas för kännedom till riksdagen. 

4.1.2  Ändring av beräkningsformeln för sjukdagpenning

I propositionen föreslås att beräkningsformeln för sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, donationsdagpenning och rehabiliteringspenning ändras så att den övre gränsen för den årsinkomst som berättigar till en ersättningsnivå på 70 procent sänks på lagnivå från nuvarande 26 898 euro till 20 780 euro. Med 2024 års lönekoefficient betyder det att inkomstgränsen sänks från gällande 35 769 euro till 27 633 euro. För den överstigande delen ska sjukdagpenningen vara 15 procent i stället för 20 procent som nu. Den nuvarande beräkningsformeln skulle dock tillämpas på donationsdagpenning fram till slutet av år 2025. Regeringens mål är att ändra nivån på donationsdagpenningen, så att den överensstämmer med nivån på dagpenningen vid smittsam sjukdom enligt sjukförsäkringslagen från och med ingången av år 2026. Därför anses det inte vara ändamålsenligt att beräkningsformeln ändras för donationsdagpenningen för år 2025. 

Syftet med ändringen av beräkningsformeln är att genomföra besparingen i sjukdagpenningen enligt regeringens rambeslut, så att sparåtgärden fokuseras på de högre inkomstklasserna. 

4.2.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna

I den föreslagna kanaliseringslösningen för besparingar i socialskyddsfonderna låter man arbetslöshetsförsäkringspremierna sjunka i och med de sparbeslut som regeringen beslutat om. På samma gång slopar man den separata redovisningen av 50,3 miljoner euro som hänför sig till finansieringen av grunddagpenning från intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien och som minskar statens finansieringsansvar, varigenom statens finansieringsansvar för grunddagpenningsutgiften i arbetslöshetsskyddet ökar. 

För arbetsgivarna kompenseras den sjunkande avgiftsbördan genom en skärpning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. På motsvarande sätt sänks sjukförsäkringens dagpenningspremie för löntagare. En del av denna nedgång i löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremie och dagpenningspremie kanaliseras automatiskt via beskattningen av förvärvsinkomster, eftersom löntagarnas obligatoriska socialförsäkringsavgifter minskar den beskattningsbara inkomsten. 

Den återstående delen av besparingarna utifrån regeringens beslut kanaliseras från socialskyddsfonderna till staten genom att höja löntagarnas sjukvårdspremie och minska statens finansieringsandel av sjukvårdsförsäkringen. 

I samband med kanaliseringslösningen föreslås slopande av statens finansieringsandel på fem procent (omkring 112 miljoner euro på 2025 års nivå), som hänför sig till kostnaderna för dagpenningsförmånen och rehabiliteringspenningen enligt 18 kap. 13 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen. I dimensioneringen av ändringen av finansieringsandelarna för sjukförsäkringen har man beaktat såväl statens ökande finansieringsansvar för grunddagpenningsutgiften i arbetslöshetsskyddet som det minskande ansvaret för grunddagpenningsförmåns- och rehabiliteringspenningskostnaden enligt sjukförsäkringslagen. 

Enligt 96 § 1 mom. i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av bland annat den lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremien och sjukförsäkringens dagpenningspremie. Avdraget påverkar den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och följaktligen också beloppet av skatteintäkterna för staten, kommunerna, församlingarna och Folkpensionsanstalten. Följaktligen påverkar ändringarna i dessa försäkringspremier direkt utfallet av förvärvsinkomstbeskattningen då de minskade premierna ökar beloppet av den beskattningsbara inkomsten. I fråga om sjukförsäkringens dagpenningspremie har den genomsnittliga marginalskatteprocenten beräknats vara omkring 42 % och i fråga om arbetslöshetsförsäkringspremien omkring 39 %. I fråga om hela kanaliseringslösningen kommer skatterna på förvärvsinkomster enligt beräkningarna att öka med omkring 385 miljoner euro på grund av att skattebasen breddas år 2026. 

Kanaliseringslösningen har därtill konsekvenser för intäkterna från samfundsskatt. Dessa konsekvenser härrör från skillnaderna i avgiftsbaserna för arbetslöshetsförsäkringspremien och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, såsom att staten i egenskap av arbetsgivare betalar sjukförsäkringsavgift, men inte arbetslöshetsförsäkringspremier. Denna konsekvens har uppskattats minska intäkterna från samfundsskatten med omkring 10 miljoner euro. 

Tabell 6 beskriver hur det belopp i euro som kanaliseras till den offentliga sektorn bildas med finansieringsändringarna. Siffrorna omfattar inte den kanalisering på omkring 220 miljoner euro som redan genomförts i början av år 2024. 

Tabell 6. Inverkan av kanaliseringen på de offentliga finanserna år 2026  

Tabell 7 visar konsekvenserna av kanaliseringslösningen för löntagarnas avgifter och beskattning i 2026 års nivå. Sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremien och dagpenningspremien, vilka är avdragbara från den beskattningsbara inkomsten, ökar den beskattningsbara inkomsten, varvid de skatter som tas ut av löntagarna ökar. Den sjukvårdspremie som tas ut utifrån löneinkomsten stiger. Löntagarnas skatte- och avgiftsbörda minskar med omkring 80 miljoner netto från och med år 2026. På så sätt kompenseras konsekvenserna av den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024, där kanaliseringen riktades uteslutande på löntagarna genom dimensioneringen av indexjusteringen vid beskattningen av förvärvsinkomst. Slutresultatet är att besparingarna och kanaliseringslösningarna inte har väsentliga konsekvenser för löntagarnas skatte- och avgiftsbörda, det vill säga att den hålls så gott som på 2023 års nivå. Små ändringar i skatte- och avgiftsbördan är dock möjliga på grund av avrundningarna i finansieringsandelen för sjukförsäkringen och de osäkerheter som är förknippade med antagandena i beräkningarna. 

Den kanalisering som genomförs år 2025 avviker mera från det eftersträvade målet på grund av omständigheter som anknyter till schemaläggningen av ikraftträdandet. År 2025 gäller inte nedskärningarna i arbetslöshetsskyddet ännu fullt ut, varvid den i kanaliseringslösningen beaktade sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremierna inte ännu realiseras fullt ut. På grund av dröjsmål i redovisningen stiger sjukvårdspremien dessutom mer än den permanenta nivån år 2025 (se tabell 9), varvid kanaliseringslösningen skärper beskattningen av löntagarna med omkring 20 miljoner euro år 2025 jämfört med år 2024. Från och med år 2026 realiseras den eftersträvade skattelättnaden på omkring 80 miljoner euro. Följaktligen leder den kanalisering som görs på en gång till att löntagarnas beskattning skärps under år 2025 med omkring 100 miljoner euro jämfört med det alternativ där kanaliseringen görs stegvis. 

Tabell 7. Inverkan av kanaliseringen för löntagarnas avgifter och beskattningen år 2026 (miljoner euro).  

I tabellerna ovan minskar statens andel av sjukvårdsförsäkringen med 513 miljoner euro och löntagarnas andel ökar med 485 miljoner euro. Dessutom sjunker sjukvårdspremien för förmånstagare som en följd av nedskärningarna i sjukvårdsförsäkringen med omkring 30 miljoner euro, men dessa konsekvenser har inte beaktats i kanaliseringen. Differensen på omkring 58 miljoner euro mellan sänkningen av statens andel och de försäkrades (löntagarna och förmånstagarna) andel beror på de förmånsbesparingar som riktas på staten och förmånstagarna. 

Ändringarna i arbetsgivarnas avgifts- och skattebörda har presenterats i tabell 8. Arbetsgivaravgifterna är avdragsgilla avgifter vid samfundsbeskattningen, varvid en sänkning av arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie ökar och höjningen av sjukförsäkringsavgiften minskar intäkterna från samfundsskatten. Arbetsgivarnas avgifts- och skattebörda ökar med omkring 40 miljoner netto, vilket delvis kompenserar den lättnad på omkring 60 miljoner som uppkommit genom skatteändringarna år 2024. Den kanalisering som genomförs år 2025 skärper företagens skatte- och avgiftsbörda med omkring 70 miljoner euro. 

Följaktligen leder den kanalisering som görs på en gång till att de privata arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbörda ökar under år 2025 med omkring 30 miljoner euro jämfört med det alternativ där kanaliseringen görs stegvis. Jämfört med år 2023 ökar skatte- och avgiftsbördan för privata arbetsgivare däremot klart mindre, med omkring 10 miljoner euro. Dessutom ska det i detta samband beaktas att den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024 riktade sig endast på löntagare och man i den noggranna stegvisa kanaliseringen bör beakta att de privata arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbörda sänks med omkring 60 miljoner euro för år 2024. 

Tabell 8. Inverkan av kanaliseringen för privata arbetsgivares avgifter och samfundsbeskattningen (miljoner euro) år 2026.  

Konsekvenserna av de finansieringsändringar som hänförs till sjukförsäkringen för beloppet av statens andel, konsekvenserna för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, den sjukvårdspremie som tas ut av löntagare och företagare samt dagpenningsavgiften är kopplade till den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren. Nedan i tabell 9 presenteras uppskattningar av kanaliseringens inverkan på finansieringen av sjukförsäkringen. 

Tabell 9 . Inverkan av kanaliseringen på finansieringen av sjukförsäkringen.  

I och med kanaliseringslösningen minskar statens finansieringsandel av sjukförsäkringsutgifterna med 625 miljoner euro per år. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift skulle stiga med 0,43 procentenheter och löntagares och företagares dagpenningspremie skulle sjunka med 0,46 procentenheter. Sjukvårdspremien av löneinkomst och arbetsinkomst för företagare skulle stiga med 0,53 procentenheter år 2025. På grund av dröjsmålet i redovisningen av försäkringspremier måste sjukvårdspremien höjas något mer för år 2025 då finansieringsändringen träder i kraft. Den bestående inverkan på sjukvårdspremien är 0,46 procentenheter från och med år 2026. 

Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning minskar kostnaderna för sjukförsäkringen med omkring 120 miljoner euro. Enligt Folkpensionsanstaltens registeruppgifter hänför sig omkring 48 procent av utgiftsändringen till de dagpenningar som betalas till arbetsgivarna, det vill säga till ersättningar som betalas av arbetsgivaren under tid av arbetsoförmåga. Omkring 49 procent av de dagpenningar som betalas till arbetsgivarna betalas till arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Marginalskattegraden för mottagarna av sjukdagpenning har uppskattats till 45 procent och marginalskattegraden för samfundsskatten för företag till 20 procent. 

Eftersom den nedskärning av förmånerna som uppkommer genom ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning hänför sig till de största dagpenningarna, beräknas kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget och utkomststödet öka endast obetydligt. Enligt uppskattning ökar kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget med omkring 0,6 miljoner euro, och kostnaderna för utkomststödet ökar med omkring 0,5 miljoner euro. 

Med beaktande av att de förmåner som betalas till arbetsgivarna i den offentliga sektorn, intäkterna av samfundsskatt och skatt på förvärvsinkomster minskar och kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget och utkomststödet ökar, är nettobesparingen i de offentliga finanserna omkring 59 miljoner euro (tabell 10). 

Av besparingen i sjukdagpenningen genomförs omkring 77 miljoner euro år 2025. Besparingen realiseras till fullt belopp från och med år 2026. 

Tabell 10. Konsekvenser för de offentliga finanserna av ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen (miljoner euro)  

Då man ser på förslagen om kanaliseringen av besparingarna i socialskyddsfonderna och ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning i synnerhet med tanke på kommunerna, kan man sammanfattningsvis konstatera att helheten antas stärka kommunekonomin. Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning gäller också de sjukdagpenningar som betalas till kommunala arbetsgivare, men i netto minskar kanaliseringslösningen kommunernas arbetsgivarkostnader. Ändringarna i beskattningen till följd av kanaliseringen ökar också kommunernas intäkter av skatt på förvärvsinkomster. Den kanaliseringslösning som enligt förslaget ska träda i kraft från och med ingången av år 2025 stärker kommunekonomin på årsnivå med omkring 75 miljoner euro med beaktande av besparingen i sjukdagpenningarna. Totalt beräknas kommunekonomin stärkas med över 90 miljoner euro, då man också beaktar den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024. 

Tabell 11. Propositionens konsekvenser för kommunekonomin på årsnivå.  

Därtill finansierar kommunerna hälften av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Propositionen om beloppet av sjukdagpenningen bedöms ha en inverkan som ökar kostnaderna för utkomststöd på omkring 0,5 miljoner euro. Av detta belopp beaktas hälften i kommunernas statsandelar med två års dröjsmål. 

Kanaliseringslösningen har i praktiken inga konsekvenser för välfärdsområdenas ekonomi, eftersom den beskrivna sänkningen i arbetsgivaravgifterna för välfärdsområdena skulle beaktas i så gott som samma proportion som en nedgång i deras finansiering via välfärdsområdesindex. Den föreslagna besparingen i sjukdagpenningen skulle minska välfärdsområdenas sjukdagpenningsersättningar med omkring 19 miljoner euro. Följaktligen skulle välfärdsområdenas finansieringsbalans minska med samma belopp i och med propositionen, men senare skulle inverkan av reformen beaktas med egen vikt vid den retroaktiva granskningen av välfärdsområdenas finansiering. 

4.2.2  Sysselsättningskonsekvenser

Kanaliseringslösningen som helhet har i sig inte betydande sysselsättningskonsekvenser. Detta beror på att kanaliseringen är neutral för den sammanlagda skattebördan. Följaktligen ändras inte arbetsgivarnas och löntagarnas genomsnittliga skattegrader och incitamenten för efterfrågan eller utbudet på arbete ändras inte på samhällsekonomisk nivå. Den proaktiva kanaliseringslösningen leder till att skattebördan tillfälligt ökar. På grund av att konsekvensen är tillfällig anses den inte ha anmärkningsvärda sysselsättningskonsekvenser. 

Kanaliseringslösningen år 2024 skärpte beskattningen av löntagare en aning (se RP 34/2023 rd), eftersom kanaliseringen vid den tidpunkten hänfördes till beskattningen av förvärvsinkomster. Denna lösning hade en små negativa konsekvenser för sysselsättningen, men den kanaliseringslösning som nu föreslås kompenserar den tidigare lösningen i denna utsträckning. Om ingen kanaliseringslösningen görs, skulle förmånsbesparingarna enligt regeringsprogrammet leda till en sänkning av nivån på försäkringspremierna. Denna sänkning av nivån på försäkringspremierna skulle leda till att beskattningen lättas och följaktligen ge upphov till positiva sysselsättningskonsekvenser. I så fall skulle situationen för de ekonomiska finanserna dock bli sämre än i den nu föreslagna kanaliseringslösningen. 

Syftet med att ändra beräkningsformeln, så att nivån på sjukdagpenningen sänks, är att minska de offentliga utgifterna och syftet med propositionen är inte att öka sysselsättningen. Ändringarna av nivån på sjukdagpenningen har dock sannolikt också sysselsättningskonsekvenser. Dessa konsekvenser härrör från incitamentskonsekvenserna. Å ena sidan kan en låg ersättningsgrad för sjukdagpenning, det vill säga den andel av lönebortfallet som sjukdagpenningen ersätter, uppmuntra arbetstagarna att återgå till arbetet för tidigt (så kallad presenteeism) och å andra sidan kan en hög ersättningsgrad uppmuntra till att onödigt förlänga sjukfrånvaroperioden (så kallad absenteeism). 

I en empirisk undersökning har det observerats att nivån på sjukdagpenningen påverkar antalet och längden av sjukfrånvaro. I en finländsk undersökning av Böckerman et al. (2018) Böckerman, P., Kanninen, O., Suoniemi, I. (2018): A kink that makes you sick. The effect of sick pay on absence. Journal of Applied Econometrics, 33(4), 568–579. bedömdes att en höjning av ersättningsgraden för sjukdagpenningen med en procent förlänger sjukdagpenningsperiodernas längd med omkring en procent, vilket innebär att flexibiliteten mellan ersättningsgraden och periodens längd är ett. Enligt en översikt av Palme och Persson (2019) Palme, M., & Persson, M. (2019): Sick pay insurance and sickness absence: some European cross-country observations and a review of previous research. Journal of Economic Sureys, 34. har uppskattningen av denna flexibilitet varierat mellan 0,5 och 1 i tidigare undersökningar.  

Den uppskattning av flexibiliteten som observerats av Böckerman et al. (2018) hör till de största som observerats i den internationella forskningslitteraturen. På grund av detta används en flexibilitet på 0,83 vid bedömningen av sysselsättningskonsekvenserna, vilket är den lägsta uppskattningen av flexibiliteten i undersökningarna. Den uppskattning av flexibiliteten som använts är lägre än det centrala resultatet av undersökningen, men den avspeglar att denna uppskattade flexibilitet är relativt hög i forskningslitteraturöversikten överlag. I fråga om tillämpningen av undersökningen bör det observeras att den aktuella undersökningen fokuserar på en tidsperiod efter vilken de i kollektivavtalen överenskomna lönebetalningstiderna inte har ändrats åtminstone i någon större omfattning. Följaktligen kan det anses att den uppskattade flexibiliteten i undersökningen beaktar också denna omständighet. 

Utifrån Folkpensionsanstaltens statistik betalades sjukdagpenning till ett belopp av omkring 901 miljoner euro för omkring 15 miljoner förmånsdagar år 2023. Eftersom en vecka har sex förmånsdagar, innebär detta omkring 2,5 miljoner veckor, det vill säga en omräknad sjukfrånvaro på omkring 48 100 hela årsverken. Den genomsnittliga förmånen per dag är numera omkring 60 euro, varvid ändringen av 120 miljoner till en förmånsutgift på 901 miljoner innebär att den genomsnittliga förmånen minskar med omkring 13,3 procent, det vill säga med omkring 8 euro till 52 euro. Dessa 13,3 procent är också den ändring av ersättningsgraden som behövs i beräkningen. 

Genom att dra nytta av den flexibilitet på 0,83 av som fås från forskningslitteraturen (13,3 procent) och målgruppens storlek (48 100 fulla årsverken) fås en uppskattning 0,83 (flexibilitet) * 13,3 % (ändring av ersättningsgraden) * 48 100 (sjukdagpenningar som årsverken) = ca 5 300. om arbetsinsatsen, enligt antal sysselsatta, skulle på medellång sikt öka med omkring 5 300 sysselsatta. Den del av sysselsättningsändringen som förkortar sjukfrånvaroperioder på över tre månader skulle också avspeglas som en bättre arbetslöshetsgrad i Statistikcentralens arbetskraftsundersökning. Med tanke på statistikföringen utgörs en del av konsekvensen av den ökande sysselsättningsgraden och en del av det ökade antalet arbetstimmar. Uppskattningsvis omkring 60 procent av sjukdagpenningsdagarna hänför sig till förmånsperioder som är längre än tre månader.  

Med tanke på de ekonomiska konsekvenserna är den statistiska definitionen dock inte av betydelse. Ekonomin i sin helhet drar nytta av en uppgång i arbetsinsatsvolymen, oberoende av om denna syns i alla statistiska indikatorer eller inte. En starkare arbetsinsats skulle stärka de offentliga finanserna på medellång sikt med omkring 22 800 euro per sysselsatt, det vill säga sammanlagt med omkring 120 miljoner euro. 

Det är möjligt att ändringen har indirekta återverkningar genom ökande presenteeism och absenteeism. Sådana konsekvenser kan innebära till exempel att personer återgår till arbete, trots att det finns omständigheter som begränsar deras arbetsförmåga. Detta kan försvaga deras arbetsförmåga på längre sikt. Å andra sidan har tidigare återgång till arbetet, om arbetsförmågan ger möjlighet till det, också positiva konsekvenser Se till exempel Viikari-Juntura E,, Leinonen T., Virta LJ., Hiljanen I., Husgafvel-Pursiainen K., Autti-Rämö I., Rissanen P., Burdorf A., Solovieva S. (2019): Early part-time sick leave results in considerable savings in social security costs at national level: an analysis based on quasi-experiment in Finland. Scandinavian Journal of Work Environment Health 2019;45:203–8. . Det är inte klart om de sammantagna konsekvenserna av detta är positiva eller negativa för dessa personers sysselsättning på längre sikt. Eftersom den aktuella gruppen är liten (5 300 personer) är dessa konsekvenser sannolikt dock inte betydande.  

En försämring av rehabiliteringspenningen kan också leda till att incitamenten att delta i rehabilitering försvagas. Det saknas omfattande vetenskaplig information om orsakssambanden som skulle beskriva hur effektiv Folkpensionsanstaltens rehabilitering är. Däremot är det känt att till exempel arbetspensionsrehabiliteringen i Finland har relativt liten effekt (till exempel Leinonen et al. 2020 Leinonen, T., Solovieva, S., Laaksonen, M., & Viikari-Juntura, E. (2020): Työeläkekuntoutukseen osallistuminen vaikutus työkyvyttömyyseläkkeelle siirtymiseen. Duodecim 2020;136:2173–82. ). Följaktligen har denna mekanism sannolikt en relativt liten betydelse för sysselsättningen.  

En del av besparingarna hänför sig dessutom till arbetsgivarna via skyldigheten att betala lön för sjuktid. Denna konsekvens har uppskattats till cirka 58 miljoner euro. Utifrån utbudsflexibiliteten i arbetet enligt Huuskonen (2016) Huuskonen, J. (2016): Considering potential bias in macro-estimates of the elasticity of labour demand. Background report for the Economic Policy Council. innebär detta negativa sysselsättningskonsekvenser för omkring 300 sysselsatta i och med att efterfrågan på arbete minskar. Ökningen av arbetsgivarnas kostnader för sjuktid kan också uppmuntra arbetsgivarna att bättre ta hand om arbetsförmågan, men med beaktande av konsekvensens dimensionsklass är denna mekanism sannolikt av liten betydelse.  

Dessutom är det möjligt att den ändring som sänker sjukdagpenningens belopp försvagar sysselsättningen för personer med nedsatt arbetsoförmåga. Konsekvensen kan uppkomma om den mindre sjukdagpenning som ska betalas som ersättning för utbetalning av lön för en tid av arbetsoförmåga till arbetsgivaren leder till att arbetsgivarna inte lika ofta som tidigare anställer en person med nedsatt arbetsförmåga. Konsekvensen har behandlats närmare i avsnitt 4.2.6.4 Konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. 

4.2.3  Konsekvenser för privata hushåll

Kanaliseringslösningen

Skattebördan för löntagare och andra fysiska personer Avgiftsändringarnas konsekvenser för företagare har beskrivits i avsnitt 4.2.4. skulle i princip förbli så gott som oförändrad efter den kanalisering som görs via sjukförsäkringen. På grund av skillnaderna i skattebasen för sjukvårdspremien och övriga premier för de försäkrade är det inte möjligt att genomföra ändringarna på ett sätt som är helt neutralt på personnivå. Små skillnader uppkommer i beskattningen av förvärvsinkomster. Beskattningen av små löner lindras en aning, och beskattningen av väldigt höga löner skärps en aning.  

Beskattningen av förmånstagare och pensionärer ändras inte. 

Figur 7. Ändringen av skatte- och avgiftsbördan för de försäkrade på olika inkomstnivåer och med olika förvärvsinkomstslag som en följd av kanaliseringslösningen (2026) Källa: finansministeriet  

I sitt utlåtande om utkastet till regeringsproposition har Institutet för hälsa och välfärd (THL) bedömt att konsekvenserna för privata hushåll överlag är neutrala. Konsekvenserna kan dock hänföra sig på lite olika sätt mot olika åldersgrupper och inkomstklasser beroende på de slutliga premieprocentsatserna. 

Sjukdagpenning

En ändring av beräkningsformeln för sjukdagpenningen på det föreslagna sättet skulle innebära att beloppet av sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning och rehabiliteringspenning sjunker på grund av sänkningen av inkomstgränsen och ändringen av ersättningsgraden för alla försäkrade vars årsinkomster överskrider 27 633 euro i 2024 års nivå. Propositionen har inte konsekvenser om årsinkomsterna underskrider 27 633 euro. I tabell 12 visas konsekvenserna av den föreslagna modellen på sjukdagpenningen på olika inkomstnivåer. Omfattningen på nedskärningen ökar såväl i euro som proportionellt då inkomstnivån stiger. Miniminivån på sjukdagpenningen berörs inte av propositionen. 

Tabell 12. Storleken på sjukdagpenningen med olika förmånsgrundande inkomster. Dagpenningen i nuläget och den föreslagna modellen. Källa: Folkpensionsanstalten.  

Figur 8 visar nivån på sjukdagpenningen på månadsnivå i nuläget, den föreslagna ändringen och beloppet av föräldradagpenning med samma inkomster som grund. Nedskärningen av sjukdagpenningen minskar sjukdagpenningen med omkring 300–400 euro per månad för en medelinkomsttagare. Sjukdagpenningen och föräldradagpenningen var lika stora fram till år 2016. Den föreslagna ändringen av sjukdagpenningen påverkar inte föräldradagpenningarna, men figuren visar ändringen i sjukdagpenningen i förhållande till föräldradagpenningarna efter den första ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning.  

Figur 8. Inverkan av ändringen av beräkningsformeln för dagpenningspremiens på beloppet av sjukdagpenningen på olika inkomstnivåer och sjukdagpenningens belopp på olika inkomstnivåer De inkomster som ligger till grund för dagpenning och dagpenningspremie avviker från varandra, och utifrån figuren är det inte möjligt att dra en slutsats om hur mycket försäkringspremier som betalats av en person som får en dagpenning till ett visst belopp. Dagpenningspremien tas ut från bruttolönen. Från de dagpenningsgrundande löneinkomsterna görs ett avdrag för försäkringspremier och också till exempel förmånsbaserad inkomst räknas in i årsinkomsten. . Figuren är i 2023 års nivå. Källa: social- och hälsovårdsministeriet.  

Det inbördes förhållandet mellan finansieringsansvaret och förmånsackumuleringen för en enskild försäkrad kallas ofta för försäkringsprincipen. Den föreslagna ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen minskar det inbördes förhållandet mellan finansieringsansvaret och förmånsackumuleringen för en enskilda löntagare. Låginkomsttagare betalar inte någon dagpenningspremie alls, men de får en sjukdagpenning på minst 31,99 euro per dag. Även för närvarande minskar det inbördes förhållandet mellan de utbetalda dagpenningspremierna och de mottagna förmånerna i de övre inkomstklasserna och de ändringar som föreslås i propositionen minskar ytterligare förhållandet mellan de utbetalda dagpenningspremierna och de mottagna förmånerna, i synnerhet i de högsta inkomstklasserna. Det finns dock inte alltid någon entydig grund för lösningarna för finansiering av socialförsäkringen och ändringar av finansieringsansvaret har genomförts också utifrån de finanspolitiska målen. 

Nedan i tabell 13 beskrivs konsekvenserna av ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen för de försäkrade. I kolumnen ”euro/mottagare per år” beskrivs den genomsnittliga inverkan av ändringen av beräkningsformeln på beloppet av sjukdagpenningen som betalas till en försäkrad under året. Ändringarna av beräkningsformeln berör inte alls mottagarna av sjukdagpenning till minimibelopp eller försäkrade med en dagpenningsgrundande årsinkomst på under 27 633 euro i 2024 års nivå (tabellen har uppgjorts med data från år 2023 och i 2023 års nivå, då inkomstgränsen var 26 300 euro). Eftersom de genomsnittliga sjukdagpenningsperioderna är kortare i de övre inkomstklasserna, är andelen dagpenningar som betalas till de försäkrade i snitt lägre i de övre inkomstklasserna. Eftersom nedskärningen av dagpenningen dock är större med större inkomster, ökar också den genomsnittliga nedskärningen för de försäkrade i de övre inkomstklasserna. 

Sjukdagpenningen är beskattningsbar inkomst. Nedskärningen av sjukdagpenningen minskar de beskattningsbara inkomsterna och följaktligen också skatteprocenten, varvid inverkan på nettoinkomsterna för en mottagare av sjukdagpenning är mindre än de föreslagna bruttonedskärningarna. 

Tabell 13. Sjukdagpenning år 2023, mottagare, dagar/mottagare och euro/dag enligt kön och inkomstklass och den genomsnittliga inverkan på det belopp som betalats till den försäkrade under året (betalningarna till arbetsgivaren ingår inte). Källa: Folkpensionsanstalten.  

Enligt Folkpensionsanstaltens registeruppgifter är det sällsynt att dessa mottagare av sjukdagpenning även får allmänt bostadsbidrag och utkomststöd, och därmed förväntas endast en liten ökning av behovet av bostadsbidrag och utkomststöd. Enligt information från Folkpensionsanstalten har 1 600 mottagare av sjukdagpenningen, som skulle påverkas av den föreslagna nedskärningen av sjukdagpenning, fått grundläggande utkomststöd år 2023, och antalet nya mottagare av utkomststöd beräknas uppgå till omkring 600 mottagare. Enligt uppskattning ökar kostnaderna för det grundläggande utkomststödet med omkring 0,5 miljoner euro i och med ändringarna. Utgiftsökningen på grund av de nya mottagarna skulle vara 0,1 miljoner euro av ovan nämnda belopp, medan ökningen i de nuvarande mottagarnas utkomststöd skulle vara 0,4 miljoner euro. 

Antalet mottagare av allmänt bostadsbidrag beräknas öka med omkring 800 personer på grund av sänkningen av sjukdagpenningen, och kostnaderna för bidraget beräknas öka med omkring 0,6 miljoner euro. 

I sitt utlåtande om utkastet till regeringspropositionen konstaterar Institutet för hälsa och välfärd (THL) att nedskärningen av sjukdagpenningen har just inga konsekvenser för beloppet av bostadsbidrag och utkomststöd, enligt en uppskattning som gjorts med SISU-modellen. 

Konsekvenserna av ändringen bedöms hänföra sig mer till de yrkesgrupper där incidenstalet är högre. Enligt Statistikcentralens arbetsmarknadsundersökning förekom det mest sjukfrånvaron år 2022 i till exempel social- och hälsovårdsbranschen, byggsektorn, småbarnspedagogiken och i servicebranscherna Statistikcentralen (2023) Yhden ja kahden päivän sairauspoissaolot yleisiä, finns på adressen: https://stat.fi/tietotrendit/artikkelit/2023/yhden-ja-kahden-paivan-sairauspoissaolot-yleisia/ .  

Eftersom unga personer oftare än genomsnittet får dagpenning till minimibelopp eller i övrigt utifrån låga inkomster, bedöms konsekvenserna för unga personer i snitt vara mindre än för äldre personer. Ändringen har en relativt liten inverkan på den genomsnittliga dagpenningen för personer under 25 år. De genomsnittliga konsekvenserna för beloppet av dagpenningen för personer över 35 år ligger mer eller mindre på samma nivå i alla åldersgrupper. De genomsnittliga dagpenningsperioderna är dock längre i de äldre åldersklasserna, varvid nedskärningen i snitt riktar sig mer mot dem och deras arbetsgivare. Ändringens konsekvenser efter åldersgrupp och kön framgår av tabell 19 i avsnittet 4.2.6.2 Konsekvenser för likabehandlingen och jämställdheten mellan könen. 

Tabell 14 beskriver mottagarna av sjukdagpenning och inverkan av nedskärningen på den genomsnittliga förmånen enligt välfärdsområde. Det finns enbart små skillnader i ändringens genomsnittliga inverkan enligt välfärdsområde. 

Tabell 14. Sjukdagpenning år 2023, mottagare, dagar/mottagare, euro/dag och genomsnittlig förändring i dagpenningen enligt välfärdsområde. Källa: Folkpensionsanstalten.  

Granskat enligt sjukdomshuvudgrupp (tabell 15) betalas sjukdagpenning kvantitativt sett mest med diagnoserna Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar och Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven. Inverkan på den genomsnittliga sjukdagpenningen är största i grupperna C00–D48 Tumörer och H00–H59 Sjukdomar i ögat och närliggande organ. I gruppen Tumörer är de genomsnittliga dagpenningsperioderna också längst, varvid inverkan av nedskärningen i euro är störst i denna grupp. Inverkan på medeldagpenningen är minst i gruppen Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. Detta förklaras sannolikt av den yngre åldersfördelningen bland mottagarna. 

Tabell 15. Sjukdagpenning år 2023, mottagare, dagar/mottagare, euro/dag och genomsnittlig förändring i dagpenningen enligt sjukdomshuvudgrupp. Källa: Folkpensionsanstalten.  

Konsekvenser av ändringarna av beräkningsformeln för sjukdagpenning för rehabiliteringspenningen

Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen påverkar också beräkningen av rehabiliteringspenning. Enligt Folkpensionsanstaltens registeruppgifter påverkar ändringen omkring 14 400 (26 %) mottagare av rehabiliteringspenning. Ändringen av beräkningsformeln har konsekvenser för omkring 0,2 miljoner rehabiliteringspenningdagar, vilket är omkring tre procent av alla dagar som ersatts med rehabiliteringspenning. För de personer som ändringen påverkar, betalas rehabiliteringspenning i snitt för 14 dagar och i snitt minskar rehabiliteringspenningen för dem med 7,30 euro per dag. Tabell 16 visar inverkan av ändringen enligt inkomstklass och tabell 17 inverkan enligt åldersgrupp och kön. 

Tabell 16. Mottagare av rehabiliteringspenning, som påverkas av nedskärningen av sjukdagpenningen och den genomsnittliga inverkan på rehabiliteringspenningen enligt inkomstklass. Källa: Folkpensionsanstalten.  

Tabell 17. Mottagare av rehabiliteringspenning, som påverkas av nedskärningen av sjukdagpenningen och den genomsnittliga inverkan på rehabiliteringspenningen enligt åldersgrupp och kön. Källa: Folkpensionsanstalten.  

I fråga om beloppet av rehabiliteringspenningen bör det konstateras att beräkningsregeln för rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering försvagats så sent som genom den ändring som trädde i kraft den 1 januari 2024. Konsekvenserna av ändringen för utkomsten för personer utan anknytning till arbetslivet, deras deltagande i rehabilitering och ansökan om sjukpension har inte kunnat följas upp eller bedömas på ett övergripande sätt. 

I en situation där en försäkrad på samma gång uppfyller villkoren för flera dagpenningsförmåner, kan sänkningen av sjukdagpenningens nivå påverka viljan att ansöka om sjukdagpenning. Till exempel i en situation där en förälder är berättigad till både specialvårdpenning och sjukdagpenning (till exempel då en förälder som sköter ett svårt sjukt barn insjuknar själv och är arbetsoförmögen enligt definitionen i sjukförsäkringslagen), kan föräldern hellre vilja ansöka om specialvårdpenning, eftersom ersättningen för inkomstbortfallet är bättre i denna förmån. En motsvarande situation kan uppkomma också då en förälder är berättigad till såväl föräldradagpenning som sjukdagpenning (till exempel medan en förälder insjuknar medan han eller hon får föräldradagpenning och är arbetsoförmögen enligt definitionen i sjukförsäkringslagen). Eftersom föräldradagpenningens nivå är högre än sjukdagpenningens, kan föräldern låta bli att ansöka om sjukdagpenning. I ovan beskrivna situationer löper maximibetalningsdagarna för föräldradagpenning och specialvårdpenning. Å andra sidan motsvarar ovan beskrivna situation också den nuvarande lagstiftningen, då nivån på sjukdagpenningen är lägre än nivån på föräldradagpenning och specialvårdpenning. 

Den försämrade ersättningsnivån för sjukdagpenning kan inverka på så sätt att klienter med långvarig arbetsoförmåga eller risk för sådan ansöker om sjukpension i ett tidigare skede. Detta gäller i synnerhet klienter med högre inkomstnivå. Enligt Folkpensionsanstaltens bedömning kommer andelen sjukpensionerade eller procenttalet för förkastade ansökningar om sjukpension att öka ytterligare. I situationer med långvarig arbetsoförmåga är inte heller rehabilitering nödvändigtvis det ekonomiskt lönsammare alternativet för personen, eftersom nivån på rehabiliteringspenningen också sjunker. 

En lägre nivå på ersättningen för inkomstbortfallet kan leda till att personer som får sjukdagpenning återgår till arbetet tidigare än vad som varit fallet tidigare. Detta kan ha konsekvenser för klientens hälsa och återhämtning. 

4.2.4  Konsekvenser för företag och andra arbetsgivare

Kanaliseringslösningen

De ändringar som föreslagits i denna proposition i fråga om finansieringsansvaren för sjukförsäkringen ökar arbetsgivarnas avgiftsbörda. När man ser på kanaliseringslösningen som helhet (inkl. arbetsgivarens arbetslöshetspremie, avgiftsansvaren i fråga om sjukförsäkringen och ändringarna i skattebördan) kommer arbetsgivarnas avgiftsbörda i genomsnitt inte att förändras jämfört med 2023 som en följd av åtgärderna. Trots det uppstår det små skillnader mellan olika arbetsgivares skatte- och avgiftsbörda beroende på arbetsgivarens lönesumma. Eftersom arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie är graderad men sjukförsäkringsavgiften inte är det, leder kanaliseringen till en liten uppgång i arbetsgivaravgiftsbördan för små arbetsgivare och en liten nedgång i arbetsgivaravgifterna för arbetsgivare med de största lönesummorna. 

Enligt uppskattning ökar kanaliseringslösningen arbetsgivaravgiftsbördan för små arbetsgivare (lönesumma under 2,3 miljoner euro per år) med omkring 0,27 procentenheter i förhållande till lönesumman. Det handlar om arbetsgivare som sysselsätter uppskattningsvis under 50 personer. Uppgången i arbetsgivaravgifterna för arbetstagare som sysselsätter 50–100 personer (lönesumma på 2,3–5 miljoner euro) skulle vara uppskattningsvis 0,27–0 procentenheter. I fråga om arbetsgivare som sysselsätter över 100 personer (lönesumma på över 5 miljoner euro per år) beräknas arbetsgivaravgifterna minska gradvis i takt med att lönesumman växer. Enligt uppskattning är minskningen maximalt omkring 0,23 procentenheter, om arbetsgivarens lönesumma är över 150 miljoner euro per år (arbetsgivare som sysselsätter över 3 300 personer). 

Figur 9. Ändringar i arbetsgivaravgiftsbördan enligt arbetsgivarens storlek (%). Källa: finansministeriet  

Enligt finansministeriets uppskattning är socialskyddsavgifterna för privata arbetsgivare i snitt 19,95 procent av lönesumman år 2024. Följaktligen kommer en höjning av avgiften för små arbetsgivare med 0,27 procentenheter att innebära en uppgång på omkring 1,3–1,4 procent i arbetsgivaravsgiftsbördan och en uppgång på omkring 0,2 procent i arbetsgivarkostnaderna (lön och obligatoriska socialskyddsavgifter). I fråga om en medellöntagare innebär detta en uppgång på omkring 10 euro i en liten arbetsgivares arbetsgivaravgifter per månad. 

Utifrån Statistikcentralens struktur- och bokslutsstatistik över företag finns det kvantitativt sett mest små företag. Alla dessa företag är dock inte arbetsgivarföretag. Enligt mängden årsverken finns omkring 54 procent av årsverkena i företag med under 100 anställda och resten i större företag än detta. 

Tabell 18. Antal företag och totala antalet årsverken per företagsklass enligt personalstyrka år 2022. Källa: Statistikcentralen.  

Kommunerna och välfärdsområdena är i regel stora arbetsgivare, varför deras arbetsgivaravgiftsbörda skulle minska en aning i och med helhetslösningen för kanaliseringen. I fråga om välfärdsområdena skulle nedgången på i snitt omkring 0,23 procentenheter i arbetsgivaravgifterna beaktas mer eller mindre i samma förhållande i form av nedgången i deras statsfinansiering via välfärdsområdesindex. Den genomsnittliga nedgången i arbetsgivaravgifterna för kommunala arbetstagare med omkring 0,18 procentenheter skulle minska kommunernas utgifter och följaktligen stärka kommunekonomin. Ekonomin skulle dock inte stärkas i helt samma utsträckning, eftersom sänkningen av arbetsgivaravgifterna minskar de statsandelar som kommunerna får. År 2025 uppskattas statsandelsprocenten för kommunernas basservice vara omkring 25 %, vilket på det stora hela beskriver den andel av nedgången i kommunernas arbetsgivaravgifter som är till fördel för staten. Enligt uppskattning är kommunernas lönesumma år 2025 så gott som 10 miljarder euro, varvid kommunernas arbetsgivarkostnader minskar med omkring 18 miljoner euro och efter ändringen av statsandelen skulle kommunekonomin stärkas med omkring 13 miljoner euro. Propositionens konsekvenser för kommunerna och välfärdsområdena har beskrivits i sin helhet i avsnitt 4.2.1. 

På samma sätt som för små arbetsgivare skärps skatte- och avgiftsbördan för FöPL-försäkrade företagare en aning till följd av kanaliseringen. Företagarna betalar inte någon arbetslöshetsförsäkringspremie, och de drar följaktligen inte fördel av att den sjunker. Som en del av kanaliseringen skulle företagarnas sjukvårdsförsäkringspremie stiga och företagarnas dagpenningspremie sjunka. Den lagstadgade pensionsavgiften och arbetslöshetsförsäkringspremien är helt avdragbara i beskattningen av förvärvsinkomst. Sjukförsäkringens dagpenningspremie är också avdragbar, men sjukförsäkringens sjukvårdspremie är inte avdragbar i beskattningen. Följaktligen ökar de avgiftsändringar som föreslagits i denna proposition skatte- och avgiftsbördan med omkring 0,2 procentenheter för företagarna. Enligt information från Pensionsskyddscentralen var medianen för företagarnas FöPL-arbetsinkomster 17 610 euro år 2023. Målet med den FöPL-arbetsinkomstreform som trädde i kraft i början av år 2023 var att företagarnas FöPL-arbetsinkomster bättre ska motsvara företagarens faktiska arbetsinsats, vilket enligt konsekvensbedömningarna ökar de genomsnittliga FöPL-arbetsinkomsterna också under kommande år, eftersom övergångstiden för reformen är flera år. Det kan uppskattas att de föreslagna ändringarna ökar avgiftsbördan för en medelföretagare med omkring 3 euro per månad. Den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024 skärpte därtill också beskattningen av förvärvsinkomsterna för företagare en aning. Uppgången i avgiftsbördan för företagarna är uppskattningsvis omkring 7 miljoner euro.  

Ändringarna av finansieringsansvaret i anknytning till lösningen för kanaliseringen av besparingarna i socialskyddsfonderna medför varken nya uppgifter eller nya skyldigheter för företagen eller en minskning av de nämnda uppgifterna eller skyldigheterna, varför ändringarna inte bedöms påverka företagens administrativa börda. 

Sjukdagpenning

Med undantag för utkomsten för de försäkrade riktas den föreslagna besparingen i sjukdagpenningen i betydande utsträckning också på ersättningarna till arbetsgivarna för den tid då en arbetsgivare betalar lön för sjuktid. Besparingen har inte konsekvenser för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift via kanaliseringen. Med andra ord försvagar reformen kalkylmässigt den ekonomiska ställningen för arbetsgivare till det belopp som ersättningen sänks, då beteendekonsekvenserna inte beaktas. Detta gäller också för arbetsgivare inom den offentliga sektorn. 

Den föreslagna ändringen har inte direkta konsekvenser för kommunernas och välfärdsområdenas finansiering, eftersom enbart utvecklingen för arbetsgivarnas socialskyddsavgifter beaktas i statsandelsindex och välfärdsområdesindex och reformen påverkar inte dessa. Det handlar inte heller om en ändring av kommunernas eller välfärdsområdenas lagstadgade uppgifter, varför reformen inte beaktas som en omständighet som höjer finansieringen. Följaktligen försvagar nedgången i de mottagna ersättningarna finansieringsbalansen för kommunerna och välfärdsområdena och skapar ett tryck för dem att anpassa deras verksamhet på ett sätt som motsvarar nedgången i ersättningarna. Samma fenomen gäller också för andra enheter i den offentliga sektorn, såsom statens ämbetsverk och inrättningar. Senare skulle inverkan av reformen beaktas i revideringen av kommunernas kostnadsfördelning och den retroaktiva revideringen av välfärdsområdenas finansiering enligt den egna vikten. Propositionens konsekvenser för kommunerna och välfärdsområdena har beskrivits i sin helhet i avsnitt 4.2.1. 

Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning och den utgiftsbesparing som den genererar handlar inte om nya uppgifter som tilldelas för företagen eller nya skyldigheter för dem eller en minskning av de nämnda uppgifterna eller skyldigheterna, varför ändringarna enligt bedömning inte påverkar företagens administrativa börda. 

4.2.5  Konsekvenser för myndigheterna

De föreslagna ändringarna av sjukdagpenningen har konsekvenser för Folkpensionsanstaltens arbetsbörda. Ändringarna i beräkningsformeln för sjukdagpenningen kräver ändringar i Folkpensionsanstaltens system. Folkpensionsanstalten har därtill bedömt att den i propositionen föreslagna ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning kan uppmuntra klienterna till att i hopp om ekonomisk kompensation ansöka om alternativa förmåner, även om villkoren för de alternativa förmånerna inte uppfylls. Detta skulle öka arbetsmängderna för Folkpensionsanstaltens handläggare. Det är möjligt att förebygga en eventuell ökning av arbetsbördan med kommunikation, som också orsakar extra arbete. Enligt Folkpensionsanstaltens egen uppskattning kan anstalten dock verkställa ändringarna inom den föreslagna tidsplanen. 

Om ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning ökar ansökningarna av alternativa förmåner, kan detta också påverka antalet ansökningar till arbetspensionsanstalterna. 

Eftersom sjukförsäkringspremierna tas ut i samband med beskattningen, har ändringarna av försäkringspremierna konsekvenser för Skatteförvaltningen. För att starta skattekortsproduktionen behöver Skatteförvaltningen information om ändringen av försäkringspremierna i ett tillräckligt tidigt skede, vilket år 2024 betyder mitten av november. I fråga om sjukförsäkringspremierna orsakar lagändringen uppdateringsbehov i Skatteförvaltningens informationssystem, beslut och anvisningar. Enligt Skatteförvaltningens uppskattning motsvarar arbetsmängden dock arbetsmängden under tidigare år. 

4.2.6  Andra samhälleliga konsekvenser

4.2.7  Bedömning av de sammantagna konsekvenserna

Social- och hälsovårdsministeriet har berett en bedömning av de sammantagna konsekvenserna, inklusive synvinklar som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, av de regeringspropositioner som gäller den sociala tryggheten och social- och hälsovårdstjänster, vilka ges som budgetlagpropositioner i samband med budgetpropositionen för år 2025. Bedömningen publiceras på samma gång som budgetlagarna ges och den är tillgänglig som komplement till konsekvensbedömningarna i regeringspropositionerna vid riksdagsbehandlingen. 

5.1.1  Alternativa sätt att genomföra kanaliseringslösningen

5.1.2  Sjukdagpenning

5.1.2.1  Alternativ för ändring av beräkningsformeln för sjukdagpenningen

Vid ramförhandlingarna i april 2024 fattade statsminister Petteri Orpos regering beslut om att reformera sjukdagpenningssystemet från och med år 2025 så att ändringen genererar en nettobesparing som stärker de offentliga finanserna med 60 miljoner euro. Regeringen beslutade att detta ska genomföras genom att ändra beräkningsformeln för sjukdagpenning på ett sätt där åtgärderna fokuseras på de högre inkomstklasserna. Vidare beslutade regeringen att åtgärdens konsekvenser för socialskyddsfonderna kanaliseras till staten och kommunerna för att minska skuldsättningen. Syftet med ändringen av beräkningsformeln är att uppnå besparingar i utgifterna för sjukdagpenningen. 

För närvarande är beloppet av sjukdagpenningen 70 procent av trehundradelen av den försäkrades årsinkomster, om årsinkomsterna inte överskrider 35 769 euro i 2024 års nivå. På den överstigande delen är sjukdagpenningens belopp 20 procent av trehundradelen av årsinkomsten. Under beredningen av regeringspropositionen togs beräkningar fram om flera alternativa sätt att genomföra ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning. För att det ska vara möjligt att uppnå nettobesparingar på 60 miljoner euro genom en ändring av beräkningsformeln, bör bruttobesparingen inom sjukdagpenningen vara omkring 120 miljoner euro, i vissa modeller något mer än detta. Detta beror på att man i beräkningen av nettobesparingen ska beakta det ökande behovet av kompletterande förmåner (bostadsbidrag, utkomststödet) minskningen av de förmåner som betalas till den offentliga sektorns arbetsgivare, nedgången i inflödet av samfunds- och inkomstskatt då förmånsnivån minskar, nedgången i rehabiliteringspenningsutgifterna och ökningen av statens finansieringsansvar för dagpenningar till minimibelopp. 

Utöver det valda genomförandesättet granskades också följande alternativen för ändringen av beräkningsformeln (beloppen i euro i modellerna är i 2024 års nivå) 

Den valda modellen: 2:a ersättnings-% 20 %  15 %, gräns -23 % (27 633 euro)  

Alternativ modell 1: 1:a ersättnings-% 70 %  59 %  

Alternativ modell 2: 1:a ersättnings-% 70 %  65 %, 2:a ersättnings-% 20 %  15 %, gräns -13 % (33 307 euro)  

Alternativ modell 3: Gräns 1: 27 108 euro, varefter 2:a ersättnings-% 40 %, gräns 2: 33 307, varefter 15 %  

Alternativ modell 4: Gräns 1: 22 589 euro, varefter 2:a ersättnings-% 45 %, gräns 2: 38 350, varefter 15 %  

Därtill utreddes en modell där nivån på dagpenningen inte stiger efter en viss inkomstnivå (dagpenningstak). Den inkomst efter vilken dagpenningen inte längre stiger efter att inkomsterna ökar bör fastställas som en relativt låg gräns (omkring 31 500 euro på 2024 års nivå). 

Figur 10. Beloppet av dagpenningen i olika modeller enligt de dagpenningsgrundande årsinkomsterna.  

Tabell 20. De olika modellernas konsekvenser för de offentliga finanserna  

	Modell 1	Modell 2	Modell 3	Modell 4
Antaganden
Arbetsgivarnas andel av förmånsbesparingen	42 %	45 %	47 %	46 %
Den offentliga sektorns arbetsgivarandel av de förmåner som betalats till arbetsgivarna	53 %	50 %	50 %	51 %
Marginalskattegrad för försäkrade	45 %	45 %	45 %	45 %
Marginalskattegrad för företag (samfundsskatt)	20 %	20 %	20 %	20 %
Bruttobesparing (sjukdagpenning + partiell sjukdagpenning), miljoner euro	143	130	120	119
Arbetsgivarna (besparing från de förmåner som betalats till arbetsgivarna))	60	59	56	55
Den offentliga sektorn	32	29	28	28
Den privata sektorn	28	29	28	27
De försäkrade (besparing från de förmåner som betalats till de försäkrade)	83	72	64	64
Sammansättning av nettobesparingen inom de offentliga finanserna, miljoner euro
Bruttobesparing (sjukdagpenning + partiell sjukdagpenning)	143	130	120	119
Nedgång i de förmåner som den offentliga sektorn ska betala till arbetsgivarna	-32	-29	-28	-28
Nedgång i intäkterna från samfundsskatt	-6	-6	-6	-5
Nedgång i intäkterna från skatt på förvärvsinkomst	-37	-32	-29	-29
Ökning av kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget och utkomststödet (grov uppskattning)	-2	-1	0	0
Minskning av rehabiliteringspenningutgifterna	6	4	2	2
Ökning av statens tilläggsandel (sjukdagpenning+partiell sjukdagpenning+rehabiliteringspenning)	-14	-6	0	0
Totalt	58	60	60	59

Figur 11. Nedskärningar i dagpenningen enligt inkomstklass i de olika modellerna  

Figur 12. Proportionella ändringar i dagpenningen enligt inkomstklass i de olika modellerna.  

Modellerna hänför sig på olika sätt till de försäkrade och påverkar till exempel statens finansieringsandel på olika sätt. I modellerna 1 och 2 där procentsatsen minskar, ökar statens finansieringsandel av dagpenningarna till minimibelopp, varvid det hade krävts en större bruttobesparing än i den valda modellen för att uppnå sparmålen. I modellerna 3 och 4 skulle besparingarna ha hänfört sig också till lägre inkomstklasser än i den valda modellen. I den valda modellen har gränsvärdet satts ut för en maximalt hög inkomstklass med tanke på den nettobesparing som eftersträvas. 

12.4.1  Stöd för dem som ansvarar för omsorgen om barn

Förutom att rätten till grundläggande försörjning i enlighet med 19 § 2 mom. i grundlagen ska tryggas vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare, föreskrivs i 19 § 3 mom. i grundlagen att det allmänna ska stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Bestämmelsen ålägger det allmänna uppgiften att uttryckligen stödja dem som svarar för omsorgen om barn och inkluderar också en dimension av materiellt stöd till barnfamiljer (RP 309/1993 rd, s. 76, och GrUB 25/1994 rd). Grundlagsutskottet har ansett att grundlagen dock inte fastställer med vilka metoder denna skyldighet genomförs (GrUU 12/ 1995 rd, s. 2/II). Detta leder till att inverkan av stödnivån också välbefinnandet för barn till en stödmottagare ska beaktas i avgöranden som gäller social trygghet. 

Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. I juni 2023 gav FN:s kommitté för barnets rättigheter Finland rekommendationer om genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter. Kommittén gav rekommendationer bland annat om barnskyddet, förebyggandet av våld mot barn, rättigheterna för barn med funktionsnedsättning och barns psykiska hälsa. I den rekommendation om social trygghet (Standard of Living, rekommendation 35 a) som är central med tanke på de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition rekommenderade kommittén att Finland ska trygga barnens tillräckliga försörjning genom att undvika sådana nedskärningar i den sociala tryggheten som påverkar barn som löper risk för fattigdom och utslagning. 

Avsnitt 4.2.6.3 i propositionen innehåller en bedömning av konsekvenserna av ändringarna av beräkningsformeln för sjukdagpenningen för personer med underhållsskyldighet. Den föreslagna ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenning och rehabiliteringspenning sänker de tillgängliga inkomsterna i de familjer där en förälder får de nämnda förmånerna och ändringen kan följaktligen försvaga vårdnadshavarens möjligheter att trygga barnets välbefinnande. Ändringen hänför sig dock inte till mottagarna av sjukdagpenning och rehabiliteringspenning med de allra lägsta inkomsterna. Så som lagts fram i propositionens avsnitt om konsekvenser för privata hushåll och ovan om rätten till tryggande av den grundläggande försörjningen, ökar ändringarna av sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen inte heller mottagandet av utkomststöd mer än ringa. Ändringen har inte någon konsekvens för familjens ekonomiska situation då föräldern får lön för en tid med frånvaro från arbetet. Konsekvensen av nedskärningen för en familjs ekonomiska situation accentueras i synnerhet i en situation där föräldern är arbetsoförmögen för en lång tid och förmånsperioden blir lång. 

Grundlagsutskottet har bedömt en förmånsändring som påverkar underhållsförmågan för en förmånsmottagare till exempel i sitt utlåtande GrUU 16/2023 rd om regeringens proposition RP 73/2023 rd. I detta utlåtande ansåg grundlagsutskottet i fråga om slopandet av barnförhöjningar i arbetslöshetsskyddet att det, med beaktande av de befintliga stödsystemen, enligt grundlagsutskottets uppfattning dock inte finns något till 19 § 3 mom. i grundlagen anknytande konstitutionellt hinder för att slopa barnförhöjningen. Dessa befintliga stödsystem omfattade enligt regeringens proposition också utkomststöd (GrUU 16/2023 rd, stycke 13). 

Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen har en konsekvens för familjernas försörjning. Ändringen skapar dock inte en grupp av personer som missgynnas i den sociala tryggheten, eftersom ändringen inte har konsekvenser för den principiella rätten att få sjukdagpenning åtminstone till minimibelopp, och på grund av inkomstgränsen riktar sig ändringen inte på personer med underhållsskyldighet och en årsinkomst på högst 27 633 euro. Enligt förslaget minskar ändringen inte sjukdagpenningens minimibelopp. Trots ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen omfattas barnen fortfarande av de förmåner och tjänster som avses i 19 § 2 och 3 mom. i grundlagen och ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen ska inte anses vara problematisk med tanke på den förpliktelse som ålagts det allmänna i 19 § 3 mom. i grundlagen. 

12.4.2  Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Syftet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26 och 27/2016) är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Artikel 4.2 i funktionsrättskonventionen motsvarar formuleringen i artikel 2.1 i ESK-konventionen. ESK-konventionen har godkänts år 1966 och den har trätt i kraft internationellt år 1976, då också Finland ratificerade konventionen (FördrS 6/1976). I konventionen föreskrivs det om rätten till bland annat jämlik behandling, arbete, social trygghet, en tillfredsställande levnadsstandard och hälsa för var och en som omfattas av konventionsstatens jurisdiktion, inklusive personer med funktionsnedsättning. Den kommitté som övervakar genomförandet av ESK-konventionen har därtill explicit fastslagit att personer med funktionsnedsättning omfattas av tillämpningsområdet för ESK-konventionen i sin allmänna kommentar om personer med funktionsnedsättning från år 1994 (E/1995/22). 

Bestämmelser om rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning finns i artikel 28 i funktionsrättskonventionen. I punkt 2 i artikeln anges att ”konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning”. 

Enligt bedömning hänför sig ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen i viss mån till personer med funktionsnedsättning via rehabiliteringspenningen. Inkomsterna för personer med funktionsnedsättning baserar sig på inkomstöverföringar i högre grad än hos den övriga befolkningen. De viktigaste inkomstkällorna för personer med funktionsnedsättning är pensionsinkomster och handikappförmåner, varför de föreslagna ändringarna som gäller sjukdagpenning och rehabiliteringspenning inte anses vara sådana konsekvenser som påverkar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, på grund av vilka lagarna inte kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.