7.1
Polisförvaltningslagen
15 b §.Komplettering av polispersonalen. I propositionen föreslås det att 15 b § i polisförvaltningslagen upphävs. Paragrafen innehåller bestämmelser om ett system med kompletterande polispersonal, som i praktiken inte är funktionsdugligt och som inte motsvarar kraven i den förändrade säkerhetsmiljön.
15 k §.Polisens reserv. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att polisen ska ha en reserv som består av studerande som avlägger yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen och av personer med polisutbildning som inte arbetar som polis.
Polisstuderande kommer enligt förslaget att utgöra den största persongruppen i polisens reserv. Uppskattningsvis 400–500 studerande kommer att stå till förfogande för reserven. Personer med polisutbildning som inte arbetar som polis omfattar personer som arbetar någon annanstans än inom polisförvaltningen, personer som arbetar inom polisförvaltningen i någon annan tjänst än en polistjänst samt pensionerade poliser. Antalet personer med polisutbildning som börjar arbeta någon annanstans än inom polisförvaltningen är cirka 130 varje år. Siffran omfattar även personer som utexaminerats efter polisstudier och som ännu inte har utnämnts till en polistjänst. Antalet personer med polisutbildning som arbetar inom polisförvaltningen i andra tjänster än polistjänster är 115 (2025). Dessa är de som snabbast kan rekryteras till polisens reserv.
Varje år pensioneras från polisen cirka 60–100 personer. Det handlar om personer som går i ålderspension. Denna grupp kan potentiellt rekryteras till polisens reserv. Under flyktingkrisen 2015 rekryterades 25 pensionerade poliser som stöd för polisen. I 35 § i statstjänstemannalagen finns det allmänna bestämmelser om avgångsåldern. I 15 § 2 mom. i polisförvaltningslagen föreskrivs det i fråga om poliser att avgångsåldern för polismän är 68 år, om inte tjänsteförhållandet med polismannens samtycke förlängs med högst två år.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om de situationer där polisens reserv ska användas. Avsikten är att reserven ska kunna aktiveras vid i 3 mom. avsedda allvarliga störningssituationer under normala förhållanden, under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen eller vid försvarstillstånd som avses i lagen om försvarstillstånd, om det är nödvändigt för att trygga polisens resurser i alla situationer. Enligt förslaget ska inrikesministern fatta beslut om aktivering och återkallande av reserven.
Enligt 12 § i lagen om statsrådet (175/2003) avgörs vid statsrådets allmänna sammanträde ärenden vars samhällspolitiska eller ekonomiska betydelse förutsätter det. I 3–8 § i reglementet för statsrådet (262/2003) anges de ärenden som ska avgöras vid statsrådets allmänna sammanträde. I hänvisningsbestämmelserna i 9 § i reglementet för statsrådet fastställs den beslutanderätt som kvarstår hos ministerierna. Enligt 4 § i statsrådets förordning om inrikesministeriet (1056/2013) avgör ministeriets tjänstemän i enlighet med vad som föreskrivs i ministeriets arbetsordning eller någon annanstans sådana i 36 § i reglementet för statsrådet nämnda ärenden som inte är samhälleligt eller ekonomiskt betydelsefulla. Enligt 37 § i inrikesministeriets förordning om inrikesministeriets arbetsordning (1078/2013) avgör ministern ärenden om vilka beslut ska fattas vid ministeriet, om beslutanderätten inte har anförtrotts ministeriets tjänstemän i statsrådets förordning om inrikesministeriet eller i arbetsordningen. I 38 § i den förordningen föreskrivs det om tjänstemännens beslutanderätt i andra än samhälleligt eller ekonomiskt betydelsefulla ärenden.
Avgöranden om aktivering och återkallande av polisens reserv har en sådan samhällelig och ekonomisk räckvidd att de hör till ministerns beslutanderätt. I den regeringsproposition om en reservpolis (RP 137/2018 rd) vars behandling förföll i riksdagen föreslogs det att statsrådets allmänna sammanträde ska vara beslutsnivån för inkallande av reservpolispersonal. Den reservpolis som föreslås i detta lagförslag skiljer sig dock avsevärt från reservpolisen enligt den regeringsproposition som förföll, eftersom reservpolisen enligt denna proposition kommer att utgöra en del av polisens organisation som en mekanism för beredskapsreglering, och reservpoliserna avses arbeta som poliser i tjänsteförhållanden för viss tid. Beslutet om att aktivera respektive återkalla reserven ska enligt förslaget höra till inrikesministerns behörighet, eftersom det rör sig om ett operativt beslut som gäller polisorganisationens verksamhet. Enligt förslaget ska inrikesministern fatta beslut på framställning av polisöverdirektören. Beslutanderätten begränsas i förslaget genom ett nödvändighetskriterium och genom att den allvarliga störningssituationen under normala förhållanden ska vara av tillfällig karaktär.
Inkallandet av reserven avses vara en sista utväg om polisens egna resurser inte är tillräckliga. Utgångspunkten är att polisen ska sträva efter att bemöta allvarliga störningssituationer med sina egna resurser. Polisens årliga resurser räcker till för normala förhållanden. Polisens nuvarande resurser sett i proportion till folkmängden hör klart till de minsta i Europa. Polisens förmåga att reagera på situationer som kräver omfattande resurser är således i stor utsträckning regionalt och tidsmässigt begränsad. Om ett starkt resursbehov föreligger samtidigt på olika håll i Finland och/eller är långvarigt medför detta snabbt utmaningar i förhållande till polisens nuvarande resurser, i synnerhet utanför tillväxtcentrumen. Detta äventyrar skötseln av de uppgifter som avses i 1 § 1 mom. i polislagen och påverkar på så sätt tillgodoseendet av medborgarnas rättsskydd. Aktiveringen av reserven är också avsedd att vara en sistahandslösning i det fall att handräckning inte kan fås eller kan ges i tillräcklig utsträckning. Exempelvis enligt 78 § 1 mom. i värnpliktslagen får värnpliktiga inte delta i gripande av farliga personer, röjning av sprängladdningar, uppgifter som förutsätter användning av vapenmakt eller andra farliga uppgifter som motsvarar de uppgifter som avses i 1–3 punkten i det momentet.
Däremot ska beslut om anslagsfördelningen för polisens reserv fattas på statsrådsnivå på sedvanligt sätt inom ramen för beslutsfattandet om budgeten och planen för de offentliga finanserna. Detta innebär att statsrådet kommer att fatta beslut om kostnaderna för reserven, av vilka största delen kommer att utgöras av lönekostnader. Ett motsvarande finansieringsarrangemang gäller för Gränsbevakningsväsendets reserv.
Vid bedömningen av beslutsnivån bör hänsyn tas till det förfarande som gäller Gränsbevakningsväsendets reserv. Gränsbevakningsväsendets reserv i avsked har inrättats genom en föreskrift (RVL2222787/RVLDno-2021–3078). Den förvaltningsenhet där tjänstemannen senast tjänstgjorde ansvarar för rekryteringen av tjänstemannen till reserven i avsked. Chefen för förvaltningsenheten utnämner i enlighet med statstjänstemannalagen personen till ett tjänsteförhållande för viss tid och till att sköta ett uppdrag. Sådana värnpliktiga som tjänstgör i enlighet med 34 d–34 g § i gränsbevakningslagen och 26 b och 30 § i lagen om Gränsbevakningsväsendets förvaltning, kvinnor som antagits till frivillig militärtjänst, kadetter som studerar vid Gräns- och sjöbevakningsskolan i utbildningsprogrammet för officerare samt studerande inom grundkursen för gränsbevakare som fått tillräcklig utbildning för ändamålet kan anlitas som förstärkning inom Gränsbevakningsväsendets verksamhet. Beslut om att använda dessa persongrupper i Gränsbevakningsväsendets reserv förutsätter inte beslut på statsrådsnivå.
I 2 mom. föreslås också en bestämmelse om att Polisstyrelsen meddelar en föreskrift om inrättandet och upprätthållandet av polisens reserv. Avsikten är att föreskriften ska utfärdas omedelbart efter det att den föreslagna lagändringen har trätt i kraft. Föreskriften ska innehålla detaljerade anvisningar till polisenheterna om registret över polisens reserv, ordnandet av utbildning och fortbildning för reserven och reservens utrustning samt om anställningsvillkoren och behörigheten för en person att bli utnämnd till ett tjänsteförhållande.
I 3 mom. föreslås en definition av allvarliga störningssituationer under normala förhållanden. Enligt förslaget ska det röra sig om sådana exceptionella situationer av tillfällig karaktär där det inte är möjligt att upprätthålla allmän ordning och säkerhet med polisens befintliga resurser. Sådana situationer ska enligt förslaget kunna föreligga vid omfattande invandring, naturkatastrofer, allvarliga störningar som covid-19-pandemin eller andra liknande situationer som på ett betydande sätt hotar upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet eller samhällets vitala funktioner och där man bedömer att polisens befintliga resurser inte är tillräckliga. Vid allvarliga störningssituationer under normala förhållanden har man inte utlyst undantagsförhållanden eller försvarstillstånd. Exempel på allvarliga störningssituationer ur polisens synvinkel är flyktingkrisen 2015, nedstängningen av Nyland 2020, inresa med anledning av kriget i Ukraina 2022 och situationen vid östgränsen 2023 i anslutning till instrumentaliserad inresa. Pensionerade poliser anlitades för att biträda polisen 2015, medan polisstuderande anlitades 2022 i situationer som gällde inresa. Nedstängningen av Nyland förutsatte att trafiklederna till Nyland stängdes. Polisens egna resurser (inklusive resurser från andra polisinrättningar) räckte inte till för nedstängningen. Spärrar behövdes på landsvägar och flygplatser samt i sjötrafiken och spårtrafiken. Polisen biträddes i trafikledningsuppgifter av beväringar från Försvarsmakten medan Gränsbevakningsväsendet bistod polisen vid övervakningen av sjötrafiken. Trots en omfattande handräckning var stängningen av Nyland inte fullständig, eftersom varken terrängen eller de småvägar som går över landskapsgränsen övervakades. Vid inresandet vid östgränsen 2023 behövde Gränsbevakningsväsendet få kapacitet av polisen vid hanteringen av folkmassorna. Att biståndet behövdes en längre tid blev en utmaning vid användningen av resursen, eftersom det finns endast en snäv marginal för att använda kapaciteten.
En allvarlig störningssituation under normala förhållanden kan uppstå genom hot som riktas mot samhällets kritiska funktioner, statliga organ eller stora folksamlingar, exempelvis en terroristisk handling eller planering av en sådan, händelseförlopp som är omfattande eller sprids till flera orter och som äventyrar allmän ordning eller säkerhet, exempelvis upplopp eller våldsam utvidgning av organiserad brottslighet, omfattande eller allvarliga störningar i kritisk infrastruktur, omfattande invandring eller exceptionell belastning på gränssäkerheten, användning av militära maktmedel eller hot om sådan eller någon annan störningssituation med allvarliga konsekvenser som direkt påverkar den inre säkerheten. Kännetecknande för en allvarlig störningssituation under normala förhållanden är således att den är omfattande, allvarlig och exceptionell, att hotet riktas mot betydande samhälleliga intressen samt att dess konsekvenser realiseras inom polissektorn i upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.
Definitionen av allvarliga störningssituationer under normala förhållanden har använts också annanstans i lagstiftningen, exempelvis i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen och om Försörjningsberedskapscentralen (107/2026). I förarbetena till lagen konstateras det att dessa störningssituationer skiljer sig från egentliga undantagsförhållanden till den del att myndigheterna inte behöver ges särskilda befogenheter och det inte är nödvändigt att tillämpa beredskapslagen eller lagen om försvarstillstånd, vilka utfärdats med tanke på undantagsförhållanden. Dessa situationer är allvarligare än störningssituationer men lindrigare än de störningssituationer som ligger till grund för konstaterande av undantagsförhållanden enligt beredskapslagen. Som exempel nämns i förarbetena till lagen sådana allvarliga störningssituationer som drabbar funktionen i kraftförsörjningen och i informationssystemen. Också i motiveringen till 281 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) nämns störningssituationer under normala förhållanden. Enligt motiveringen kan som sådana störningar betraktas händelser som till naturen kan vara mycket olika och som orsakar eller hotar att orsaka skadliga konsekvenser för samhället. Som exempel nämns i motiveringen bland annat olika naturkatastrofer, såsom extrema väderförhållanden eller allvarliga epidemier, lokala eller nationella katastrofer, ofog, brottslighet eller terrorism, skadliga kränkningar av informationssäkerheten samt otaliga andra olika hot mot samhällets säkerhet som ändå inte innebär sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen.
Bedömningen av om en störning är tillfällig görs från fall till fall genom tidsmässig begränsning (störningens varaktighet kan bedömas vara kort eller begränsad på förhand) och en objektiv och helhetsbetonad bedömning av förhållandena utifrån konkreta fakta som är tillgängliga från fall till fall. I rättslitteraturen är det tillfälliga arrangemanget tidsbegränsat, avsiktligt temporärt och på basis av en helhetsbedömning av omständigheterna begränsat till sin varaktighet. Myndighetens prövning styrs av förvaltningslagen som en allmän lag och av de centrala rättsprinciper inom förvaltningen som ingår i den lagen, såsom principerna om ändamålsbundenhet och proportionalitet.
Avsikten är att tröskeln för att aktivera polisens reserv ska vara hög, och reserven ska inte användas för att ersätta polisens ordinarie resurser. Reserven ska enligt förslaget användas i uppgifter enligt 1 kap. 1 § i polislagen i situationer där polisens befintliga resurser inte är tillräckliga och där det är nödvändigt att tillfälligt öka antalet poliser som har polisbefogenheter. Användningen av reserven ska vara bunden till exceptionella störningssituationer och till ett nödvändighetskriterium. När störningssituationen är över finns det inte längre någon grund för att använda reserven. Detta innebär att inrikesministern fattar beslut om återkallande av reserven. Vid bedömningen av behovet av att kalla in reserven ska hänsyn även tas till möjligheten att få handräckning av Gränsbevakningsväsendet eller Försvarsmakten. Handräckning avses vara det primära alternativet vid störningssituationer, och avsikten är inte att polisens reserv ska ersätta de befintliga arrangemangen för handräckning, utan reserven ska komplettera dessa arrangemang som en sista utväg i situationer där handräckning inte kan fås eller den annars inte är tillräcklig för att trygga polisens resurser i det aktuella läget. Antalet personer som utses till polisens reserv kommer att bero på situationen och på antalet personer som anmält sig till registret över reserven. I lagförslaget har det bedömts att som mest cirka 400–500 personer kommer att kunna utses till reserven om situationen kräver det.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om att polisen ska föra ett register för förvaltningen av reserven. Polisstyrelsen avses vara personuppgiftsansvarig. Polisstyrelsen är personuppgiftsansvarig i fråga om många riksomfattande personregister, exempelvis i fråga om register som innehåller sådana uppgifter som avses i 2 kap. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019). Polisstyrelsen svarar för behandlingen och förvaringen av uppgifterna samt för att uppgifterna är riktiga. Polisstyrelsens register används av polisenheterna, och Polisstyrelsen ger dem behövliga anvisningar om behandlingen av personuppgifterna i registret. Registret över polisens reserv kommer att vara ett register som omfattas av Polisstyrelsens personuppgiftsansvar. Polisstyrelsen ska ge de polisenheter som använder registret anvisningar om behandlingen av personuppgifterna i registret. Liksom i fråga om andra riksomfattande register som omfattas av Polisstyrelsens personuppgiftsansvar rör det sig inte i fråga om registret över polisens reserv om gemensamt personuppgiftsansvar.
I momentet föreslås det också att i 1 mom. avsedda personer kan anmäla sig till registret. I registret över polisens reserv ska då antecknas personens namn, den personbeteckning som behövs för att specificera personen, kontaktuppgifter samt uppgift om personens yrkesmässiga specialkompetens. I registret kommer det inte att behandlas uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Den anmälan som avses i det föreslagna momentet ska kunna återtas genom personens egen anmälan. Giltigheten för anmälan ska enligt förslaget kontrolleras årligen.
Enligt förslaget ska anmälan till polisens reserv basera sig på frivillighet. Således kan en person som avses i 1 mom. anmäla sig till registret, vilket innebär att personen står till förfogande för att eventuell utses till reservpolis. De uppgifter som ska antecknas i registret inhämtas hos den berörda personen. Personen får återta sin anmälan genom egen anmälan. Polisen ska radera personuppgifterna ur registret om personen enligt egen anmälan har återtagit anmälan, eller enligt prövning, där hänsyn tas till exempelvis personens ålder, fysiska kondition, hälsa, oförvitlighet och aktivitet i att delta i den utbildning som ordnas. Giltigheten för anmälan ska enligt förslaget kontrolleras årligen. Att en person anmält sig till polisens reserv och registrerats i registret över polisens reserv innebär ännu inte att personen har utsetts till reservpolis. Bestämmelser om förfarandet för att utse en person till reservpolis föreslås i 15 m § 1 mom.
Vid behandlingen av personuppgifter i registret ska villkoren i den allmänna dataskyddsförordningen och i dataskyddslagen iakttas. Personuppgifterna i registret ska få lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast under den tid som behövs med hänsyn till ändamålet med behandlingen, varefter personuppgifterna ska raderas. Uppgifterna i registret ska raderas omedelbart efter det att den registrerade har återtagit sin anmälan om att han eller hon står till förfogande för polisens reserv. Om en person inte längre uppfyller villkoren för att höra till reserven, ska personuppgifterna raderas ur registret.
Raderingen av uppgifterna ur registret efter det att den registrerade har återtagit sin anmälan eller inte längre uppfyller villkoren för att ingå i registret innebär inte att uppgifterna slutligt utplånas, dvs. förstörs, utan att de avförs ur det aktiva registret (HFD 2017:34). Den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen tillåter att personuppgifter som det har bestämts att ska raderas bevaras och i övrigt behandlas för arkivändamål av allmänt intresse. Arkiveringen av uppgifter regleras i arkivlagen (831/1994).
I lagförslaget utnyttjas det nationella handlingsutrymme som grundar sig på den allmänna dataskyddsförordningen till den del det omfattar särskilda bestämmelser om behandlingen av personuppgifter. För behandlingen av personuppgifter ska det finnas en sådan allmän rättslig grund som avses i artikel 6 i den allmänna dataskyddsförordningen. I regeringens proposition kommer behandling av personuppgifter att ske i registret över polisens reserv (15 k § 4 mom.) och i samband med att en person utses till ett uppdrag som reservpolis (15 m § 1 mom.). Grunden för behandlingen av personuppgifter är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt artikeln är behandlingen av personuppgifter laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse. Med beaktande av att det i lagförslaget föreskrivs om polisens uppgift att i egenskap av personuppgiftsansvarig förvalta registret över reserven och utse personer till reservpoliser, ska den primära grunden för behandlingen av personuppgifter som avses i propositionen vara artikel 6.1 c.
I kapitel III i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om den registrerades rättigheter. Det är delvis den rättsliga grunden för behandlingen som avgör vilka rättigheter för en registrerad som ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter. Rätten till radering enligt artikel 17 i förordningen tillämpas inte om personuppgifter behandlas för att uppfylla en rättslig förpliktelse som kräver behandling enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige. Rätten till dataportabilitet enligt artikel 20 i förordningen tillämpas för sin del endast på behandling som grundar sig på samtycke eller ett avtal. Dessutom omfattar rätten enligt artikel 21 att göra invändningar mot behandling av uppgifter endast sådan behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning eller för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen. Eftersom polisen kommer att behandla personuppgifterna i registret över reserven i syfte att utföra sina lagstadgade uppgifter kommer artiklarna 17, 20 och 21 i förordningen inte att tillämpas på behandlingen.
Behandlingen av personuppgifter kan inte direkt basera sig på nämnda led i dataskyddsförordningen, utan enligt artikel 6.3 i den förordningen ska grunden för behandlingen fastställas antingen i enlighet med unionsrätten eller med en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Eftersom det inte finns någon unionslagstiftning på området, bör det i nationell lagstiftning utfärdas särskilda bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i registret över polisens reserv. Eftersom på utnämningen till ett tjänsteförhållande tillämpas bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och statstjänstemannalagen behöver inga kompletterande nationella bestämmelser utfärdas. Användningen av det nationella handlingsutrymmet i fråga om registret över polisens reserv grundar sig enligt förslaget på artikel 6.3 i dataskyddsförordningen, enligt vilken bestämmelserna i förordningen kan anpassas genom att det utfärdas särskilda bestämmelser om till exempel typen av uppgifter som ska behandlas, de registrerade, utlämnandet av personuppgifter och ändamålsbegränsningen i behandlingen. Vid användningen av det nationella handlingsutrymmet bör man dessutom tillämpa ett riskbaserat förhållningssätt. Det nationella handlingsutrymmet utnyttjas i regeringens proposition genom bestämmelser om registerföringen, typen av uppgifter som behandlas, användningsändamålet, särskilda situationer (personbeteckning) samt om skyddsåtgärder.
Kraven på nödvändighet och proportionalitet och ett riskbaserat förhållningssätt i fråga om de bestämmelser som ingår i lagförslaget bedöms i avsnitt 12.
15 l §.Utbildning. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att till polisens reserv ska kunna utses den som har avlagt yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen enligt 24 § i lagen om Polisyrkeshögskolan eller grundexamen för polis eller tjänsteexamen för polismanskap enligt tidigare gällande lagstiftning eller som i studier som ingår i yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen har avlagt helheter som avser grundläggande och mänskliga rättigheter, polisens uppgifter och befogenheter samt grunderna för den operativa verksamheten. Utbildningens omfattning avses vara minst 45 studiepoäng.
Dessa 45 studiepoäng motsvarar studier omfattande 1 215 timmar. Studiernas omfattning är betydligt större än vad som krävs av väktare. Grundutbildningen för väktare som avses i lagen om privata säkerhetstjänster omfattar 120 timmar och motsvarande utbildning för tillfälliga väktare 80 timmar. Timantalet i grundkursen för ordningsvakter är 40 timmar. Syftet med reservutbildningen för polisstuderande är att ge studerandena full beredskap att arbeta som reservpolis.
Innehållet i och omfattningen av den utbildning som krävs för en reservpolis som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis avses bli preciserad genom en förordning om ändring av statsrådets förordning om Polisyrkeshögskolan (282/2014), som utfärdas med stöd av 15 § 2 mom. i lagen om Polisyrkeshögskolan. Ett utkast till bestämmelser om detta finns i det utkast till förordning som finns som bilaga till regeringspropositionen.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. ingår en informativ bestämmelse om att bestämmelser om rätten för en reservpolis att bära och använda maktmedelsredskap finns i bestämmelser som utfärdats med stöd av 9 kap. 10 § 2 mom. i polislagen. Med detta hänvisas till bestämmelserna i inrikesministeriets förordning om polisens maktmedel och stoppande av fordon (245/2015). Enligt 4 § i den förordningen har polismän och andra tjänstemän som är anställda vid polisförvaltningen rätt att bära och använda maktmedelsredskap endast om de har fått utbildning i användning av ifrågavarande maktmedelsredskap, deltagit i sådan i 3 § i förordningen nämnd utbildning som upprätthåller färdigheterna och i övningar samt utfört ett nivåprov för maktmedelsredskap.
I den föreslagna paragrafens 3 mom. i föreslås bestämmelser om att Polisstyrelsen genom utbildning som genomförs i enlighet med 1 och 2 mom. och genom årlig fortbildning ska säkerställa att reservpoliser har aktuell kompetens.
I enlighet med gällande lagstiftning ordnar Polisyrkeshögskolan de studier som leder till yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen i enlighet med den läroplan som Polisyrkeshögskolans styrelse har godkänt. De studier omfattande minst 45 studiepoäng som ska krävas av studerande som hör till polisensreserven avses vara en del av de studier som ingår i yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen och som ordnas i enlighet med den läroplan som Polisyrkeshögskolans styrelse har godkänt. Enligt 3 § 2 mom. i inrikesministeriets förordning om polisens maktmedel och stoppande av fordon svarar Polisyrkeshögskolan för den grundläggande utbildning i användningen av maktmedel som ges varje studerande inom yrkeshögskoleexamen inom polisbranschen och som ingår i den ovannämnda utbildning omfattande 45 studiepoäng som krävs av studerande som utses till reservpoliser. Polisstyrelsen kan förordna en eller flera polisenheter att ordna sådana övningar och sådant nivåprov för tjänstevapen som avses i inrikesministeriets förordning för dem som anmält sig till polisens reserv och som inte är studerande vid Polisyrkeshögskolan eller tjänstgör som polismän. Annan repetitionsutbildning för dem som hör till polisens reserv kan genomföras inom ramen för fortbildningen för poliser vid Polisyrkeshögskolan eller vid någon annan polisenhet som Polisstyrelsen bestämmer. När en reservpolis har utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid ska den polisenhet där reservpolisen tjänstgör se till att personen görs förtrogen med uppdraget.
15 m §.Utnämning, uppgifter och befogenheter. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att beslut om att utse en person till ett uppdrag som reservpolis vid en polisinrättning ska fattas av chefen för polisinrättningen. Den utnämnande myndigheten utnämner med stöd av 9 § i statstjänstemannalagen reservpolisen till ett tjänsteförhållande för viss tid som polis med personens samtycke. I utnämningsbeslutet bestäms tjänstestället samt uppdragets art. En person som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis ska enligt förslaget kunna utses endast för att utföra endast sådana uppdrag för vilka personen har tillräcklig utbildning och kompetens med hänsyn till de befogenheter som uppdraget kräver. För dem som ingår i reserven ska uppdragen inom reserven i första hand anvisas utifrån personens befintliga kompetens och utbildningsnivå. Detta ska alltid innebära en prövning från fall till fall av huruvida personen ska anvisas polisuppgifter som inbegriper omfattande självständig prövningsrätt eller biträdande uppgifter där det bistår polismän i ordinarie tjänst.
Reservpoliser ska i princip stå till förfogande för samtliga uppgifter enligt 1 § 1 mom. i polislagen, beroende på personens kompetens och utbildningsnivå. Avsikten är att reservpoliser ska sättas in i exceptionella situationer, där risken för att möta motstånd är förhöjd jämfört med normala förhållanden. Reservpoliserna kommer utifrån sin kompetens och erfarenhet inte nödvändigtvis eller åtminstone inte till alla delar att lämpa sig för sådana uppgifter som krävs i en exceptionell situation. Sådana situationer kan vara exempelvis stora och långvariga upplopp. När en reservpolis utses och ges ett uppdrag ska hänsyn tas till reservpolisens användbarhet för sådana uppgifter från vilka man kan överföra personal i ordinarie tjänst till de uppgifter som krävs i den exceptionella situationen. Arbetarskyddet ska säkerställas genom lag både i fråga om reservpoliser och dem som arbetar med reservpoliser.
Polisstuderande ska enligt förslaget utnämnas till ett tjänsteförhållande som yngre konstapel. Det föreslås att 16 § 2 mom. i polisförvaltningsförordningen ändras så att till momentet fogas en bestämmelse om att en polisstuderande kan utnämnas till ett tjänsteförhållande som yngre konstapel i polisens reserv. Genom en ändring av 31 § i lagen om Polisyrkeshögskolan som gäller den föreskrivna maximala studietiden fogas till paragrafen en bestämmelse om att det att den studerande utses till polisens reserv inte ska påverka maximitiden för studierna. Verksamheten i reserven ska till fullo räknas som en del av den praktik som en studerande ska genomföra under studietiden.
Den som utnämns till ett tjänsteförhållande ska uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren enligt 125 § i grundlagen och statstjänstemannalagen, behörighetsvillkoren enligt 16 § i polisförvaltningsförordningen samt de förutsättningar som följer av 15 l § 1˗2 mom. i denna proposition. I samband med utnämning av en person till ett tjänsteförhållande för viss tid görs det i regel en normal säkerhetsutredning av person i fråga om dem som fått polisutbildning. För att påskynda rekryteringen till polisens reserv kan man genom ett särskilt förordnande göra undantag från vissa principer i anknytning till säkerhetsutredning. För polisstuderande har det redan gjorts en säkerhetsutredning. När en person utses till reservpolis för viss tid ska det i enlighet med matrikellagen (1010/1989) göras en anteckning i om detta i matrikeln för personen.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att en reservpolis har rätt att utöva polisbefogenheter vid allvarliga störningssituationer under normala förhållanden, under undantagsförhållanden samt vid försvarstillstånd för att utföra sådana uppgifter som anges i 1 kap. 1 § i polislagen.
Avsikten är att reservpoliser ska vara en del av polisen, inte ett fristående organ. Enligt förslaget ska en reservpolis utnämnas till ett tjänsteförhållande för viss tid som polis. Reservpolisernas uppgifter kommer att vara polisuppgifter, vilka regleras i 1 kap. 1 § i polislagen. Avsikten är att reservpoliser ska kallas in tillfälligt, och användningen ska vara bunden till ett nödvändighetskriterium vid allvarliga störningssituationer under normala förhållanden, under undantagsförhållanden eller vid försvarstillstånd.
I 2 mom. föreslås också bestämmelser om befogenheterna för en reservpolis som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis. Dessa befogenheter ska enligt förslaget utövas under direkt tillsyn och ledning i realtid av en polis som utnämnts till en tjänst eller till ett tjänsteförhållande för viss tid. Med ledning i realtid ska avses polisverksamhet som bedrivs i enlighet med polisens ledningssystem under ledning av en polisman som bär ansvaret för utförandet av uppdraget. Den polisman som bär ansvaret för utförandet av uppdraget kan vara exempelvis den patrullchef eller den polisman som leder situationen som i enlighet med statsrådets förordning om polisen (1080/2013) är förman för de underlydande polismännen. Avsikten är att reservpolisen ska utöva de befogenheter som den polisman som bär ansvaret för utförandet av uppdraget har beslutat om i egenskap av förman. Med utövande av befogenheter under direkt tillsyn ska avses utövande av befogenheter så att den polisman som bär ansvaret för utförandet av uppdraget är fysiskt närvarande eller kan nås exempelvis via en kommunikationsförbindelse i realtid. I praktiken kommer den polisman som bär ansvaret för utförandet av uppdraget att delta i uppdraget tillsammans med reservpolisen, men beroende på uppdraget kan övervakningen även ske med hjälp av kommunikation i realtid.
Bestämmelserna om befogenheterna motsvarar befogenheterna för polisstuderande som fullgör arbetspraktik enligt 16 § 2 mom. i polisförvaltningsförordningen. En polisstuderande som fullgör praktik arbetar med polisbefogenheter men under ledning av en polis som innehar en tjänst. Det föreslås att 16 § 2 mom. i polisförvaltningsförordningen ändras så att en polisstuderande kan utnämnas till ett tjänsteförhållande som yngre konstapel också i polisens reserv. Avsikten är att den kompetens som en reservpolis åtminstone ska ha ska anges i 15 l § 1 och 2 mom. och i den 5 a § som föreslås i förordningen om polisyrkeshögskoleutbildning och som gäller studier som krävs för uppdrag i polisens reserv. Båda utkasten till förordning finns som bilaga till lagförslaget.
En person som utses till reservpolis ska ges ett sådant uppdrag och sådana befogenheter som motsvarar personens utbildning. Den som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis kan utses endast för att utföra sådana uppdrag för vilka personen har tillräcklig utbildning med hänsyn till de befogenheter som uppdraget kräver. Uppdragen kan innefatta ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna. Den utbildning som polisstuderande ska ha innefattar en omfattande utbildning i grundläggande och mänskliga rättigheter, polisens befogenheter och grunderna för den operativa verksamheten. En polisstuderande utövar också sina befogenheter under direkt tillsyn och ledning i realtid.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om befogenheterna för den som utsetts till polisens reserv att använda maktmedel. I momentet ska det genom en hänvisning till bestämmelserna om användning av maktmedel i polislagen föreskrivas att bestämmelser om rätten för den som utsetts till polisens reserv att använda maktmedel finns i 2 kap. 17–20 § i den lagen. Maktmedelsredskap som ska vara tillåtna för en person som utsetts till polisens reserv är enligt förslaget skjutvapen enligt 2 § i skjutvapenlagen (1/1998) och gasspray enligt 11 § i den lagen samt handbojor, högst 70 cm långa batonger och teleskopbatonger.
Den som utsetts till polisens reserv ska få förses med personligt tjänstevapen endast när de förutsättningar som anges i 4 § i inrikesministeriets förordning om polisens maktmedel och stoppande av fordon är uppfyllda. De maktmedelsredskap som är tillåtna för reservpoliser motsvarar vad som föreskrivs om maktmedelsredskap för väktare i 18 § i lagen om privata säkerhetstjänster och om maktmedelsredskap för säkerhetspersoner i 19 § i lagen om säkerhetsskydd i riksdagen (1421/2025).
Närmare bestämmelser om användningen av maktmedelsredskap finns i 2 kap. 17–20 § i polislagen. I 19 § 1 mom. i den lagen anges följande om användning av skjutvapen: Skjutvapen får användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Skjutvapen får dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål, djur eller motsvarande hinder. Skjutvapen får inte användas för att skingra folksamlingar, om det inte i vapnen används gaspatroner eller andra motsvarande projektiler i enlighet med särskilda föreskrifter. Bestämmelser om användning av maktmedel och lindring av straffansvar finns i 4 kap. 6 och 7 § i strafflagen (39/1889) och bestämmelser om nödvärn i 4 kap. 4 § i den lagen.
I fråga om en reservpolis som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis föranleds behovet av skjutvapen av polisens breda verksamhetsfält, där även en lugn situation mycket snabbt kan eskalera till en nivå som kan kräva också extrema maktmedel. Att skjutvapen används kan inte kategoriskt uteslutas i det fall att en situation förvärras. Polisens användning av maktmedel är föremål för styrning, och i synnerhet användningen av vapen är strikt normerad. Enligt de gällande bestämmelserna ska beslut om vapenhot och avlossande av skott fattas av en polisman som hör till befälet, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är. För den som är föremål för polisens åtgärder har det i praktiken ingen relevans om huruvida det rör sig om en polis i reserven eller en polis i en ordinarie tjänst. Vid ett obehörigt angrepp måste dessa poliser ha lika möjligheter att försvara sig.
Utbildningen för en reservpolis som avlägger yrkeshögskoleexamen för polis är betydligt mer omfattande än utbildningen för aktörerna inom den privata säkerhetsbranschen. Utbildningen omfattar de grundläggande och mänskliga rättigheterna, polisens uppgifter och befogenheter, grunderna för den operativa verksamheten samt utbildning i användning av maktmedelsredskap. Den utbildningsbakgrund som en polisstuderande har ger personen en god grund att som reservpolis agera ansvarsfullt utifrån sina befogenheter och med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Det tjänsteansvar och den tystnadsplikt och tystnadsrätt samt de skadeståndsfrågor som ska gälla för reservpoliser som utövar befogenheter enligt polislagen kommer att härledas ur polislagen på basis av personens tjänsteställning. Tjänsteansvaret omfattar också straffrättsligt tjänsteansvar. Avsikten är att eventuella brottsmisstankar som hänför sig till utövandet av reservpolisens befogenheter ska behandlas på det sätt som avses i 2 kap. 4 § i förundersökningslagen (805/2011).