1
Innehållet i Världspostkonventionen och konventionens förhållande till lagstiftningen i Finland
Del 1
Gemensamma regler för den internationella posttjänsten
Artikel 1. Definitioner. Artikeln innehåller definitioner av de viktigaste begrepp som används i Världspostföreningens avtal och i expeditionsreglementen. Till artikeln har fogats nya definitioner av begreppen brevförsändelse, EMS-försändelse, dokument och varor. I artikeln har det också gjorts vissa tekniska ändringar.
I postlagen ges en definition av en brevförsändelse. Enligt postlagen avser en brevförsändelse en för befordran lämnad adresserad försändelse som väger högst två kilogram och som innehåller ett meddelande på ett fysiskt medium. Enligt den definition som fogats till konventionen avses med en brevförsändelse en försändelse som beskrivs i konventionen och expeditionsreglementena och som befordras i enlighet med villkoren i konventionen och expeditionsreglementena.
Artikel 2. Utnämning av det eller de organ som ansvarar för fullgörandet av skyldigheterna enligt konventionen. I artikeln åläggs medlemsländerna att inom sex månader efter avslutad kongress lämna Internationella byrån kontaktuppgifter för den myndighet som övervakar posttjänsterna och för den utövare av postverksamhet som ålagts skyldighet att iaktta postfördragen i sin verksamhet. Artikeln har preciserats i fråga om hur och inom vilken tid ändringar i de ovannämnda uppgifterna ska anmälas. Dessutom har till artikeln fogats ett nytt stycke 2, där det sägs att om ett medlemsland officiellt utser en ny operatör, ska landet ange vilka posttjänster operatören kommer att tillhandahålla med stöd av föreningens avtal samt ange operatörens geografiska täckning i det berörda området.
Enligt 67 § i postlagen övervakar Kommunikationsverket efterlevnaden av lagen. Enligt 24 a § i postlagen ålägger kommunikationsverket en tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster eller ett annat postföretag en skyldighet att vara verksamt som en sådan utsedd operator som avses i Världspostkonventionen och att iaktta avtalen i Världspostkonventionen. Utsedd operatör enligt Världspostkonventionen är i Finland för närvarande Posten Ab, som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.
På Åland finns en egen postlagstiftning, landskapslagen om posttjänster av den 29 juni 2007. På Åland verkar ett självständigt postföretag, Posten Åland Ab. Ålands landskapsregering har i en koncession av den 16 februari 2012 beviljat Posten Åland Ab rätt att verka som utsedd operatör enligt världspostkonventionen.
Artikel 3. Samhällsomfattande posttjänster. Medlemsländerna åläggs att inom sitt territorium se till att alla användare eller kunder har rätt till samhällsomfattande posttjänster, som omfattar ett permanent utbud av grundläggande posttjänster av hög kvalitet till rimliga priser. Medlemsländerna kan genom nationell postlagstiftning fastställa utbudet av posttjänster och vilka krav på kvalitet och rimliga priser som uppställs för posttjänsterna. Dessutom ska medlemsländerna försäkra sig om att de operatörer som svarar för utbudet av samhällsomfattande posttjänster uppfyller de mål som ställts upp för posttjänsterna och kvalitetsstandarderna. Medlemsländerna ska också se till att samhällsomfattande posttjänster ordnas på ett lönsamt sätt, vilket garanterar deras beständighet. I 3 kap. i postlagen föreskrivs om innehållet i de samhällsomfattande tjänsterna, i 19 § om kvalitetsnormen och i 26 och 27 § om prissättningen. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul.
Artikel 4. Transiträtt. I artikeln ingår bestämmelser om hur medlemsländerna ska trygga transport av postförsändelser från andra medlemsländer genom det egna landets territorium. Enligt artikeln ålägger transiträtten varje medlemsland att säkerställa att dess utsedda operatörer på de snabbaste vägar som de använder för egna försändelser på ett så säkert sätt som möjligt befordrar de slutna postsändningar och de brevförsändelser i öppen transit som överlämnats till dem av en annan utsedd operatör. Artikeln har vid kongressen i Istanbul kompletterats med bestämmelser om transiträtt för postpaket. Transiträtten är en av de viktigaste grundprinciperna för Världspostföreningen, utan vilken föreningen inte skulle kunna fullgöra sina uppgifter fullt ut.
Bestämmelser om transiträtt finns i 36 § 2 mom. i postlagen, där det föreskrivs om grundprinciperna för transiträtten.
Artikel 5. Äganderätt till postförsändelser. Återtagande. Ändring eller rättelse av adress och/eller mottagarens namn (namn på en juridisk person eller efternamn, förnamn och eventuellt patronym). Eftersändning. Returnering av obeställbara försändelser. Artikeln innehåller bestämmelser om vem som har äganderätten till postförsändelser när de transporteras från avsändaren till mottagaren. Avsändaren av en postförsändelse kan låta återta en försändelse från postbefordran eller låta rätta eller ändra dess adress. Artikeln innehåller också en bestämmelse om eftersändning av försändelser samt om returnering av obeställbara försändelser till avsändaren. Vid kongressen i Istanbul har artikeln utvidgas så att avsändaren kan ändra eller korrigera postförsändelsens adress och/eller mottagarens eller den juridiska personens namn. Dessutom har i artikeln gjorts små hänvisningstekniska ändringar.
I 53 § i postlagen föreskrivs om bestämmanderätten över postförsändelser. Enligt 1 mom. har avsändaren rätt att bestämma över en postförsändelse tills försändelsen har överlåtits i adressatens besittning i enlighet med villkoren för försändelsen. Om avsändaren och adressaten samtidigt gör anspråk på en postförsändelse ska den ges till avsändaren. Bestämmelser om eftersändning och returnering av obeställbara försändelser finns i 54 § i postlagen.
Artikel 6. Frimärken. I artikeln uppräknas de villkor som ska uppfyllas för att ett märke ska kunna benämnas frimärke. Som ett bevis på statlig suveränitet ska frimärket innehålla namnet på det medlemsland eller det medlemsterritorium i vilket den utgivande postförvaltningen är verksam eller alternativt den officiella symbolen för det medlemsland som den utgivande postförvaltningen är underställd. Artikeln ålägger medlemsländerna att sända Internationella byrån alla behövliga uppgifter om förenligheten hos de nya material eller tekniker som tas i bruk vid frimärksutgivning med posthanteringsanordningarna. Internationella byrån underrättar de andra medlemsländerna och deras utsedda operatörer i enlighet med detta. Postlagen innehåller inga bestämmelser om någon skyldighet att sända Internationella byrån uppgifter om de vid frimärksutgivningen utnyttjade materialens och teknikernas förenlighet med posthanteringsanordningarna. Artikeln har vid kongressen i Istanbul utvidgats i fråga om märkning om medlemsland eller medlemsterritorier på frimärken. I Dohakonventionen hade artikeln numret 8.
I 82 § i postlagen finns bestämmelser om frimärksutgivning och användning av andra portomärken. I Finland har Posten Ab och Ålands Post Ab i postlagen avsedd rätt att utge frimärken. Kommunikationsministeriet kan på ansökan bevilja postföretag rätt att utge internationellt godkända eller i Finland godkända frimärken. Rätten att utge frimärken gäller tills vidare. Kommunikationsverket kan vid behov meddela föreskrifter om formen på portomärken som motsvarar frimärken och om deras placering på brevförsändelser samt om annan användning av dem.
Artikel 7. Hållbar utveckling. I artiklarna åläggs medlemsstaterna och/eller deras utsedda operatörer att på alla nivåer av den postala verksamheten ta i bruk en proaktiv strategi som fokuserar på miljö, samhälle och ekonomi. De ska också främja kännedomen om hållbar utveckling i posttrafiken. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts en liten ändring av ordföljden. Inga ändringar har gjorts i artikelns innehåll. I Dohakonventionen hade artikeln numret 10.
Den nationella lagstiftningen innehåller inga bestämmelser om att ta i bruk den i artikeln avsedda strategin eller om att främja kännedom.
Artikel 8. Postsäkerhet. I artikeln åläggs medlemsländer och deras utsedda operatörer att anta och genomföra en proaktiv säkerhetsstrategi på alla nivåer i den postala verksamheten. Enligt artikeln inbegriper denna strategi informationsutbyte för upprätthållande av säker postförmedling och transitering mellan medlemsländerna och deras utsedda operatörer. I artikeln åläggs medlemsländer och utsedda operatörer att iaktta de säkerhetskrav som fastställs i Världspostföreningens säkerhetsstandarder och att anta och genomföra en proaktiv säkerhetsstrategi. Strategin ska i synnerhet innehålla en princip om iakttagande av kravet på att skicka elektronisk förhandsinformation i fråga om de postförsändelser som fastställs i de tillämpningsbestämmelser som antagits av förvaltningsrådet och rådgivande kommissionen för postala utredningar (inklusive typen av postförsändelser och de kriterier som gäller postförsändelser), i enlighet med Världspostföreningens tekniska meddelandestandarder. Till artikeln har vid kongressen i Istanbul fogats en bestämmelse om att säkerhetsstrategin också ska innehålla de mål som anges i expeditionsreglementena. Enligt artikeln ska de säkerhetsåtgärder som tillämpas inom den internationella postbefordringskedjan stå i proportion till de risker eller hot som åtgärderna riktas mot, och de ska med beaktande av postnätverkens särdrag genomföras så att de inte försvårar det globala postflödet eller handeln. Säkerhetsåtgärder som kan ha globala konsekvenser för den postala verksamheten ska genomföras på ett internationellt samordnat och jämlikt sätt, så att alla berörda aktörer tas med. I Dohakonventionen hade artikeln numret 9. Den nationella lagstiftningen innehåller inga bestämmelser om en säkerhetsstrategi för postens trygga transporter.
Artikel 9. Förseelser. Konventionen ålägger medlemsländerna att tillgripa de metoder som behövs för att förhindra, väcka åtal mot och bestraffa de personer som gör sig skyldiga till de gärningar som räknas upp i artikeln. De förseelser som avses i denna artikel kan gälla placerandet av narkotika eller psykotropa ämnen eller explosiva, lättantändliga eller andra farliga ämnen eller till sin natur pedofilt eller barnpornografiskt material i en postförsändelse. Förseelserna kan också gälla frimärken, frankostämplar, märkningar med frankeringsmaskin eller tryckpress och internationella svarskuponger. Artikeln har vid konventionen i Istanbul utvidgats så att förseelserna också kan gälla tillverkning av förfalskad eller imiterad frankering. Också alla försök att genomföra någon av de ovannämnda förseelserna är straffbara.
Bestämmelser om gärningar som leder till straffrättsligt ansvar ska utfärdas genom lag. Bestämmelser om frankeringsförseelse finns i 77 § i postlagen. Övriga i artikeln avsedda förseelser blir straffbara med stöd av strafflagen. Enligt 50 kap. 1 § 3 mom. i strafflagen är det straffbart att föra eller försöka föra narkotika in i eller ut ur landet. Enligt 50 kap. 5 § 1 mom. i strafflagen avses med narkotika i nämnda kapitel narkotika enligt narkotikalagen (373/2008). Enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt a i narkotikalagen avses med narkotika också ämnen och preparat som avses i konventionen angående psykotropiska ämnen (FördrS 60/1976). Förfarandet i anknytning till kriminaliseringsskyldigheten beträffande explosiva, lättantändliga eller andra farliga ämnen kan uppfylla rekvisitet för smuggling som är straffbar enligt 46 kap. 4 och 5 § i strafflagen. Genom att placera ämnena i fråga i postförsändelser kan man även orsaka ett allmänfarligt brott som är straffbart enligt 34 kap. i strafflagen. Dessutom kan detta innebära att man gör sig skyldig till brott mot bestämmelserna om explosiva varor som avses i 44 kap. 11 § i strafflagen eller till brott mot bestämmelserna om transport av farliga ämnen som avses i 44 kap. 13 §. Spridning av pornografisk bild som omfattar in- eller utförsel av bilder eller bildupptagningar som på ett sedlighetssårande sätt visar barn, dvs. personer under 18 år, är med stöd av 17 kap. 18 § 1 mom. i strafflagen straffbart. I gärningarna gällande frankering i artikel 11 har införts element som hänför sig till förfalsknings- och bedrägeribrott enligt strafflagen. Utgångspunkten för artikel 11 stycke 2.2 är att sådana handlingar i avsikt att uppnå olaga nytta för egen del eller tredje part som definieras närmare i dess underpunkter är straffbara. I 36 kap. 1–3 § i strafflagen föreskrivs att bedrägeri, grovt bedrägeri och lindrigt bedrägeri är straffbart. Vid de handlingar som avses i underpunkterna till artikel 11 stycke 2.2 kan det huvudsakligen anses vara fråga om vilseledande verksamhet. Till vissa delar kan även rekvisitet för förfalskningsbrott (33 kap. 1–3 § i strafflagen) uppfyllas. Försök till lindrigt bedrägeri enligt 36 kap. 3 § i strafflagen och försök till lindrig förfalskning enligt 33 kap. 3 § i strafflagen är inte straffbart. Dessutom ingår i artikel 11.stycke 2 2.2 handlingar som inte är straffbara som bedrägeri- eller förfalskningsbrott, såsom transport, utställande, uppvisande och publicering av förfalskad eller imiterad frankering. Transport torde dock kunna betraktas som i 5 kap. 6 § i strafflagen avsedd medhjälp till nämnda brott.
I artikeln har gjorts några små tekniska ändringar vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 11.
Artikel 10. Behandling av personuppgifter. I artikeln bestäms det om behandling av personuppgifter. Enligt artikeln får användarnas personuppgifter användas endast för det ändamål för vilket de samlats in i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning. Användarnas personuppgifter får lämnas ut endast till en tredje part som med stöd av tillämplig nationell lagstiftning har rätt att få uppgifterna. Medlemsländerna och de utsedda operatörerna ska försäkra sig om att konfidentialiteten och säkerheten i fråga om användarnas personuppgifter garanteras i enlighet med nationell lagstiftning. Dessutom ska de utsedda operatörerna informera sina kunder om vad deras personuppgifter används till och för vilket ändamål de har samlats in. Till artikeln har vid kongressen i Istanbul fogats ett nytt stycke, enligt vilket de utsedda operatörerna på elektronisk väg får överföra personuppgifter till de utsedda operatörer i adress- eller transitländerna som behöver uppgifterna för att tillhandahålla en tjänst. I Dohakonventionen hade artikeln numret 12.
Enligt 38 § i postlagen har postföretagen rätt att för bedrivande av postverksamheten förvalta ett adressregister. I paragrafen föreskrivs också om vidareutlämning av uppgifter i adressregistret samt om för vilket ändamål uppgifterna får användas. Enligt 62 § i lagen ska postföretag säkerställa sekretessen för förtroliga meddelanden. I 63 § i lagen föreskrivs om tystnadsplikt för den som är anställd hos ett postföretag.
Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska person med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan allmänna dataskyddsförordningen), som började tillämpas den 25 maj 2018. Enligt artikel 30 i förordningen ska varje personuppgiftsansvarig och, i tillämpliga fall, dennes företrädare föra ett register över behandling som utförts under dess ansvar. Registret ska innehålla de uppgifter som anges i artikeln, bl.a. ändamålet med behandlingen samt uppgift om de mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut.
I den nya artikel 30.5 i Istanbulkonventionen kan det bli fråga om överföring av personuppgifter utanför EU- och EES-områdena. I artikel 49 i allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om vissa undantag i särskilda situationer där personuppgifter får överföras till ett tredjeland eller en internationell organisation. Det är i synnerhet de undantagsgrunder som gäller den registrerades samtycke (artikel 49.1 a), ingående eller fullgörande av avtal (artikel 49.1 b och c) samt allmänintresset som är av betydelse med tanke på postverksamhet. På grund av att postverksamhet innefattar många olika slags verksamhet kan dessa undantagsgrunder bli tillämpliga både samtidigt och var för sig.
När det gäller den undantagsgrund som avser allmänintresset är det viktigt att notera att det allmänintresse som avses i artikeln bör vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella lagstiftning som tillämpas på den personuppgiftsansvarige. Postverksamhet har i EU-lagstiftningen i stor utsträckning erkänts vara en tjänst som tjänar ett allmänt intresse och där det är av såväl social som ekonomisk betydelse att tjänsten tillhandahålls på ett effektivt sätt. Denna uppfattning uttrycks bl.a. i postdirektivet, som i Finland har genomförts genom postlagen. Den internationella postverksamhet som regleras genom Världspostföreningens avtal kräver oundvikligen att personuppgifter (exempelvis uppgifter om mottagare och avsändare) kan överföras mellan länder. När Världspostföreningens avtal har satts i kraft nationellt är de i Finland en del av den gällande nationella lagstiftningen.
Utöver allmänintresset kan också fullgörande av ett avtal till vissa delar anses utgöra grund för överföring av personuppgifter. I det fallet rör det sig i synnerhet om avtal mellan postoperatören och avsändaren om leverans av en postförsändelse till en av avsändaren namngiven mottagare. Också den undantagsgrund som gäller den registrerades uttryckliga samtycke kan bli tillämplig i vissa tjänster som postoperatörerna tillhandahåller, om samtycket kan inhämtas på ett sätt som uppfyller kraven i allmänna dataskyddsförordningen. Varken avtal eller samtycke kan tillämpas som undantagsgrund i fråga om sådana åtgärder som myndigheterna genomför som en del av utövningen av offentlig makt.
Enligt artikel 49.1 i allmänna dataskyddsförordningen förutsätter den överföring av personuppgifter enligt leden b, c eller d som beskrivs ovan att överföringen inte är repetitiv och att den endast gäller ett begränsat antal registrerade. Inom postverksamhet grundas överföring av personuppgifter till den grad på specifika omständigheter som gäller avsändaren och mottagaren att överföringarna inte kan anses vara repetitiva, även om enskilda postförsändelser kan komma att utgöra regelbundna och tätt återkommande serier av olika åtgärder. Också antalet registrerade bör anses bli avgränsat särskilt i samband med varje postförsändelse.
Ett ytterligare krav är att överföringen av personuppgifter är nödvändig för sådana ändamål som rör den personuppgiftsansvariges tvingande berättigade intressen där den registrerades intressen eller rättigheter och friheter inte väger tyngre. Här bör det beaktas att överföring av personuppgifter ur postoperatörens synvinkel är en förutsättning för att operatören över huvud taget ska kunna bedriva postverksamhet och betjäna sina kunder. Detta tjänar också den registrerades, dvs. kundens, intresse. Posttjänster på en viss nivå har också mer allmänt ansetts höra till samhällets centrala bastjänster.
Vid överföringen ska den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga skyddsåtgärder för att skydda personuppgifterna och informera tillsynsmyndigheten om överföringen. Dessutom ska den personuppgiftsansvarige på det sätt som anges i artikel 49.1 informera den registrerade om överföringen.
Artikel 11. Utväxling av slutna postsändningar mellan militära truppförband. Artikeln innehåller bestämmelser om hur sluten brevpost kan utväxlas mellan militära truppförband genom att använda andra länders land-, sjö- och flygtransporter. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 21. Finland har ingen nationell lagstiftning om frågan.
Artikel 12. Postning av brevförsändelser i ett annat land. Enligt artikeln är ingen utsedd operator skyldig att transportera eller dela ut sådana brevförsändelser som avsändare vilka är bosatta i medlemslandet postar eller låter posta i ett annat land för att därigenom dra nytta av de förmånligare avgifter som tillämpas där. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts små hänvisningstekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 28. Bestämmelser om de frågor som artikeln gäller ingår i 36 § 3 mom. i postlagen.
Artikel 13. Användning av Världspostföreningens formulär. Artikeln är ny. I artikeln bestäms det om användning av Världspostföreningens formulär. Enligt artikeln får endast utsedda operatörer använda Världspostföreningens formulär och handlingar för att bedriva posttrafik och utväxla postförsändelser i enlighet med föreningens avtal, om inte något annat anges i föreningens avtal.
Del II
Kvalitetsstandarder och mål
Artikel 14. Kvalitetsstandarder och mål. I artikeln förpliktas medlemsländerna eller deras utsedda operatörer att utarbeta och publicera standarder och mål för utdelningen av brevpostförsändelser och paket. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 22. I artikel 16 i postdirektivet ingår en förpliktelse att bestämma och offentliggöra kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjänsterna.I 19 § i postlagen ingår en kvalitetsnorm för brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och som har lämnats för utdelning den andra vardagen räknat från inlämningsdagen. I 42 § åläggs dessutom postföretag att årligen publicera uppgifter om tjänsternas kvalitet.
Del III
Avgifter, tilläggsavgifter och befrielse från postavgifter
Artikel 15. Avgifter. Artikeln innehåller bestämmelser om de avgifter som tillämpas vid internationell posttrafik och särskilda tjänster. Artikeln har vid kongressen i Istanbul ändrats så att de avgifter som gäller för de olika posttjänster som definieras i konventionen fastställs av medlemsländerna eller deras utsedda operatörer. I Dohakonventionen hade artikeln numret 6. I 26 § i postlagen föreskrivs det att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska prissätta sina posttjänster så att prissättningen är rimlig, öppen för insyn och icke-diskriminerande. Prissättningen av varor och tjänster som hör till de samhällsomfattande tjänsterna omfattas också av bestämmelserna om enhetlig prissättning i 27 § i postlagen.
Artikel 16. Befrielse från postavgifter. Artikeln innehåller bestämmelser enligt vilka vissa försändelser är fria från postavgifter. Enligt artikeln är brev- och penningförsändelser samt postpaket adresserade till eller avsända av krigsfångar och internerade civilpersoner befriade från alla postavgifter. Dessutom är enligt artikeln blindskriftsförsändelser som organisationer för blinda samt blinda personer tar emot eller skickar befriade från alla postavgifter med undantag för flygtilläggsavgiften till den del försändelserna i fråga godkänns som sådana i den avsändande utsedda operatörens inrikes tjänster. I artikeln har gjorts några tekniska ändringar vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 7.
I postlagens 40 a § föreskrivs det om synskadades försändelser. I paragrafen anges det att ett postföretag som ålagts skyldighet att verka som en i Världspostkonventionen avsedd utsedd operator ska erbjuda synskadade personer möjlighet att avgiftsfritt, med undantag för flygtilläggsavgift, skicka försändelser som innehåller punktskrift. Bakom regleringen ligger ett förbehåll till Dohakonventionen som Finland lade fram och som godkändes. På grund av förbehållet är den relevanta paragrafen i postlagen mindre täckande än artikeln i konventionen.
Del IV
Bastjänster och tilläggstjänster
Artikel 17. Bastjänster. Artikeln innehåller bestämmelser om vilka internationella grundläggande postförmedlingstjänster som ska tillhandahållas i medlemsländerna. Enligt artikeln ska medlemsländerna sörja för att deras utsedda operatörer godkänner, hanterar, transporterar och bär ut i artikeln definierade brevförsändelser samt sådana paketförsändelser som väger högst 20 kilogram. I artikeln har det gjorts flera ändringar vid kongressen i Istanbul. Artikeln har ändrats så att brevförsändelser klassificeras som brevförsändelser som innehåller dokument eller som brevförsändelser som innehåller varor. Den tidigare artikel som gällde klassificering av brevförsändelser enligt formen har strukits, och bestämmelserna om klassificering har förts samman i denna artikel. Till klassificeringen av brevförsändelser enligt formen har fogats småpaket. I artikeln har dessutom gjorts små tekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 13.
I 15 § i postlagen bestäms det om vad som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. I postlagen finns inga bestämmelser om klassificering av brevförsändelser.
Artikel 18. Tilläggstjänster. I artikeln uppräknas de tjänster som tillhandahålls som tilläggstjänster. Till de obligatoriska tilläggstjänsterna hör bl.a. rekommendationstjänsterna. Vidare uppräknas i artikeln en mängd tilläggstjänster som operatörerna kan tillhandahålla frivilligt. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts några små ändringar. Bland de frivilliga tilläggstjänster som operatörerna tillhandahåller har man slopat expressleverans av brevförsändelser och paket och fogat en spårningstjänst för brevförsändelser. Dessutom har till artikeln fogats ett nytt stycke enligt vilken operatörerna, på de villkor som anges i expeditionsreglementena, i fråga om internationella försändelser får ta ut en specialavgift för utdelning av brevförsändelser som postats utanför postexpeditionernas ordinarie öppettid, om en specialavgift tas ut inom den nationella postförmedlingen. I Dohakonventionen hade artikeln numret 15.
I 15 § i postlagen föreskrivs det om vad som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Till de samhällsomfattande tjänsterna hör också rekommendations- och försäkringstjänster för försändelser. Dessutom anges det i paragrafen att i de samhällsomfattande tjänsterna ingår både inrikestjänster och utrikestjänster. En sådan spårningstjänst för brevförsändelser som avses i artikeln hör inte till de samhällsomfattande tjänsterna i Finland.
Del V
Förbud och tullärenden
Artikel 19. Försändelser som inte tas emot. Förbud. I artikeln ingår bestämmelser om sådana försändelser som inte tas emot. Artikeln innehåller förbud vars syfte är att säkerställa att det i den internationella posttrafiken inte transporteras t.ex. farliga ämnen eller levande djur. Den grundläggande utgångspunkten är att försändelser som inte uppfyller villkoren i konventionen och expeditionsreglementena inte tas emot. Inte heller försändelser som har skickats till följd av ohederlig verksamhet eller i syfte att undgå att betala fastställda och fulla avgifter tas emot. Undantagen från förbuden i artikeln beskrivs i expeditionsreglementena. Dessutom har alla medlemsländer möjlighet att utvidga de förbud som ingår i artikeln.
Till artikeln har fogats ett omnämnande av farliga ämnen, som beskrivs i konventionen och i expeditionsreglementena. Artikeln har utvidgats så att farliga ämnen undantagsvis kan tillåtas mellan sådana medlemsländer som har förklarat sig villiga att tillåta dem antingen på ömsesidig basis eller unilateralt, under förutsättning att ämnena uppfyller nationella och internationella transportregler och transportföreskrifter. Dessutom har artikeln kompletterats så att om farliga ämnen, explosiva anläggningar eller stridsredskap upptäcks under transport, har den berörda utsedda operatören rätt att avlägsna föremålet från försändelsen och förstöra det. Operatören får därefter transportera resten av försändelsen ända fram och informera om att det otillåtna föremålet har förstörts. I Dohakonventionen hade artikeln numret 18.
I 40 § i postlagen ingår bestämmelser om sådana innehåll som ger postföretaget rätt att vägra ta emot eller förmedla brevförsändelsen. Transporten av farliga ämnen regleras i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994). De ändringar som gjorts i artikeln förutsätter inga ändringar i den nationella lagstiftningen.
Artikel 20. Tullkontroll. Tullavgifter och andra avgifter. Artikeln innehåller bestämmelser om att avgångs- och adresslandets utsedda operatörer har rätt att låta försändelser genomgå tullkontroll i enlighet med landets lagstiftning. I artikeln har en precisering gjorts i fråga om tullklareringsavgiften. Enligt det reviderade 3 stycket har de utsedda operatörer som är bemyndigade att utföra förtullning för kundernas räkning antingen i kundens eller i adresslandets utsedda operatörs namn rätt att hos kunderna ta ut en tullklareringsavgift som grundar sig på de faktiska kostnaderna.
I postlagstiftningen finns inga bestämmelser om saken. Enligt 8 § i tullagen (301/2016) har Tullen rätt att på ett sätt som inte kränker sekretessen för ett förtroligt meddelande som ingår i försändelsen öppna ett brev, ett paket eller någon annan motsvarande försändelse, om detta är nödvändigt för konstaterande av huruvida försändelsen innehåller en vara som ska tullklareras eller övervakas av Tullen. Innehållet i postförsändelsen får inte granskas i en större omfattning än vad som behövs med beaktande av orsaken till att den har öppnats. Enligt Posten Ab:s leveransvillkor sköter posten om importförtullning av försändelser som ankommer och exportförtullning av försändelser som avgår i enlighet med tullagen. Godkännandet av den förutsätter inga ändringar i den nationella lagstiftningen. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul.
Del VI
Ansvar
Artikel 21. Förfrågningar. I artikeln åläggs varje utsedd operatör att under sex månader från datumet för postningen av försändelsen ta emot förfrågningar om försändelser. Enligt artikeln ska förfrågningar sändas som rekommenderad 1 klass post, via EMS-posttjänsten eller elektroniskt. I artikeln har det gjorts små ändringar vid kongressen i Istanbul. Artikeln har preciserats så, att förfrågningarna ska förmedlas och behandlas mellan de utsedda operatörerna i enlighet med villkoren i expeditionsreglementena. I Dohakonventionen hade artikeln numret 19.
Artikel 19 i postdirektivet förpliktar medlemsstaterna att se till att alla tillhandahållare av posttjänster har förfaranden som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för handläggning av användarnas klagomål. I 52 § i postlagen finns bestämmelser om anmärkning som ska framställas till ett postföretag vid äventyr att talerätten går förlorad.
Artikel 22. De utsedda operatörernas ansvar. Skadeersättningar. Artikeln innehåller bestämmelser enligt vilka de utsedda operatörerna bär ansvaret i situationer där en försändelse försvinner eller skadas. Med undantag för de fall av ansvarsfrihet som nämns i artikel 23, bär de utsedda operatörerna inom ramen för internationella posttjänster ansvaret om rekommenderade försändelser, vanliga paket och assurerade försändelser försvinner, stjäls eller skadas samt om ett sådant paket returneras i fråga om vilket orsakerna till att det är obeställbart inte framgår. I artikeln har gjorts små ändringar som gäller innehållet samt små tekniska ändringar. Till artikeln har fogats en bestämmelse om att de utsedda operatörerna inte bär ansvar för paket som hör till leveranskategorin för e-handeln, vilkas egenskaper närmare anges i expeditionsreglementena. I artikeln har dessutom gjorts små tekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 23.
I 49 § i postlagen föreskrivs om postföretagets ansvar. Enligt 1 mom. ansvarar ett postföretag för skador som avsändaren eller adressaten orsakas av att en försändelse försenas, försvinner eller skadas. Enligt 3 mom. har avsändaren rätt till ersättning om en försändelse har försvunnit. I 4 mom. bestäms det att om en försändelse har skadats har enligt 1 punkten avsändaren rätt till ersättning tills försändelsen överlåtits till adressaten eller enligt 2 punkten adressaten från och med den tidpunkt när denne tagit emot försändelsen. Inom den internationella posttrafiken betalas det dock enligt artikel 23 ingen ersättning för förseningar, och inte heller för vanliga brev som försvinner eller skadas. Artikel 23 om rätt till skadeersättning för en skadad försändelse avviker således från bestämmelserna i postlagen. Enligt artikel 23 har avsändaren alltid rätt till skadeersättning, om inte avsändaren skriftligen avstår från sin rätt. Enligt 49 § 4 mom. i postlagen övergår rätten till ersättningen till mottagaren, när försändelsen har överlämnats till mottagaren eller när denne har tagit emot försändelsen.
Artikel 23. Medlemsländernas och de utsedda operatörernas ansvarsfrihet. Artikeln innehåller bestämmelser om i vilka fall medlemsländerna och de utsedda operatörerna befrias från ansvar. De utsedda operatörerna ansvarar inte för rekommenderade försändelser, försändelser som är införda i utdelningsregister, paket eller assurerade försändelser när dessa har levererats enligt de egna bestämmelserna för motsvarande försändelser. Ansvaret fortsätter dock att gälla i de fall som uppräknas i artikeln till exempel ifall stölden eller skadan har observerats antingen före det att försändelsen överlämnas eller vid själva överlämnandet. Medlemsländerna eller de utsedda operatörerna bär utöver för skador inte heller ansvar för försvinnanden, om de orsakats av att avsändaren handlat fel eller varit vårdslös eller av arten av försändelsens innehåll. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts små tekniska ändringar och hänvisningstekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 24.
Bestämmelser om befrielse från ansvar och begränsning av ansvaret för postföretag finns i 50 och 51 § i postlagen. Ändringarna i artikeln förutsätter inte med stöd av 1 § 4 mom. i postlagen några ändringar i postlagen.
Artikel 24. Avsändarens ansvar. I artikeln bestäms det att avsändaren ansvarar för i artikeln närmare definierad skada som har förorsakats postfunktionärer och andra postförsändelser. Avsändaren ansvarar för skador som föranleds postfunktionärer, andra postförsändelser eller postal utrustning som beror på att förbjudna föremål skickas med post eller på att villkoren för godkännande inte har beaktats. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 25. Postlagen innehåller inte några bestämmelser om avsändarens ansvar.
Artikel 25. Betalning av skadeersättning. Enligt artikeln är den utsedda operatören skyldig att betala skadeersättning och att återbetala avgifter.Den utsedda operatör som har betalat avgifterna har rätt att få ersättning av den ansvariga postförvaltningen. I artikeln konstateras dessutom att avsändaren kan avstå från sin rätt till skadeersättning till förmån för mottagaren. I artikeln konstateras det att avsändaren eller, i fråga om en anmälan om avstående, mottagaren kan överlåta skadeersättning på tredje part, om den nationella lagstiftningen så tillåter. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 26. Postlagen innehåller inte några bestämmelser om betalning av skadeersättning.
Artikel 26. Eventuellt återkrav av skadeersättningsbeloppet hos avsändare eller mottagare. I artikeln bestäms det om i vilka fall skadeersättningens belopp får återkrävas av avsändaren eller mottagaren. Artikeln gäller fall där en redan ersatt försändelse senare upphittas.Enligt denna artikel kan skadeersättning återkrävas av avsändaren eller mottagaren, om en rekommenderad eller assurerad försändelse eller ett rekommenderat eller assurerat paket som ansetts ha försvunnit återupphittas. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul. I Dohakonventionen hade artikeln numret 27. Postlagen innehåller inte några bestämmelser om återkrav av skadeersättning.
Del VII
Avgifter
A. TRANSITAVGIFTER
Artikel 27. Transitavgifter. Enligt artikeln ska transitavgifter betalas om en tredje parts tjänster behövs för transport av försändelser. Med stöd av en ändring av artikeln tillämpas transitavgifter också på feladresserade försändelser och felutdelade postsändningar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 33. Artikeln har inte ändrats vid kongressen i Istanbul.
B. TERMINALAVGIFTER
Artikel 28. Terminalavgifter. Allmänna bestämmelser. I artikeln bestäms om ett terminalavgiftssystem, som indelas i två delsystem. Målsystemet är ett terminalavgiftssystem som industriländerna iakttar. Övergångssystemet är däremot avsett för utvecklingsländer. Utvecklingsländerna kan dock om de så vill också iaktta det system som grundar sig på tjänstens kvalitetsnivå, vilket utarbetats för de länder som tillämpar målsystemet. Bestämmelserna om terminalavgifter i konventionen är arrangemang som gäller under en övergångsperiod. Syftet är att övergå till ett landspecifikt avgiftssystem efter utgången av övergångsperioden. Terminalavgifternas belopp uttrycks i SDR, dvs. Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter. I artikeln har flera ändringar gjorts. Indelningen i länder som iakttar målsystemet och länder som iakttar övergångssystemet har preciserats med en ny grupp, dvs. länder och territorier som iakttar målsystemet från och med år 2016. Terminalavgifterna för M-säckar och tilläggsavgifterna för rekommenderade försändelser har höjts. Höjningarna har fastställts stegvis för åren 2018–2021. I artikeln har också några hänvisningstekniska ändringar och förtydligande ändringar i fråga om ordalydelsen gjorts. I Dohakonventionen hade artikeln numret 29.
Artikel 29. Terminalavgifter. Bestämmelser som tillämpas på postväxlingen mellan utsedda operatörer i länder som iakttar målsystemet. I denna artikel definieras beräkningsmetoderna för terminalavgifter. Terminalavgifterna uttrycks i procent av inrikesavgiften. Terminalavgifterna har en nedre och en övre gräns. Avgifterna höjdes genomgående vid kongressen i Istanbul. Avgifterna fastställs på årsbasis separat för målsystemets nya länder och för de länder som började iaktta målsystemet före 2010. Artikeln har kompletterats med stycken som preciserar beräkningsmetoderna för avgifterna åren 2018–2021. Till artikeln har också fogats ett nytt stycke enligt vilket avgiften per kilogram och per försändelse omvandlas till en enda avgift per kilogram när vissa gränsvärden underskrids åren 2018–2021. I artikeln har det också gjorts vissa tekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 30.
Artikel 30. Terminalavgifter. Bestämmelser som ska tillämpas på postförmedling till, från och mellan de utsedda operatörerna i de länder som iakttar övergångsperioden. Artikeln innehåller bestämmelser om de avgifter som utsedda operatörer i de länder som iakttar övergångssystemet ska tillämpa. I artikeln har det gjorts ändringar vid kongressen i Istanbul. De årliga terminalavgifternas belopp har höjts. Till artikeln har fogats ett nytt stycke där man fastställer de avgifter för skrymmande brevförsändelser och brevförsändelser av formatet småpaket som ska tillämpas på postförmedling till, från och mellan länder som iakttar övergångssystemet. Beloppen har fastställts separat beroende på om den totala volymen för postgången överskrider eller underskrider 75 ton under perioden 2018–2020 respektive 50 ton år 2021. Till artikeln har fogats ett nytt stycke där det fastställs att de utsedda operatörerna i länder som iakttar övergångssystemet för terminalavgifter frivilligt kan sända post som sorterats på basis av formatet, i enlighet med villkoren i expeditionsreglementet för brevpost. Dessutom har i artikeln gjorts några hänvisningstekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 31.
Artikel 31. Kvalitetsfonden. Syftet med kvalitetsfonden är att stödja förbättringen av servicenivån i sådana länder som kongressen har fastställt höra till de minst utvecklade ländernas grupp. Utvecklade länder betalar utöver terminalavgifterna en i konventionen fastställd förhöjning av terminalavgifterna till en fond från vilken de minst utvecklade länderna kan söka ekonomiskt stöd för att förbättra sin servicenivå. I artikeln fastställs hur dessa avgifter ska beräknas. Det redovisningssystem som ingår i artikeln har preciserats. Avgifterna bestäms enligt den landsklassificering som kongressen och regionernas kongress har gjort. Utöver detta påverkas bestämningen av avgifterna bl.a. av det när länderna har anslutit sig till målsystemet. Till artikeln har också fogats ett nytt stycke enligt vilket Rådgivande kommissionen för postala utredningar senast 2019 ska införa förfaranden för finansiering av kvalitetsfondens projekt eller se över dessa förfaranden. Dessutom har i artikeln gjorts några hänvisningstekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 32.
C. AVGIFTER FÖR POSTPAKET
Artikel 32. Avgifter för land- och sjötransport av postpaket. I denna artikel fastställs metoden för beräkning av utdelningsavgiften för paket. Utdelningsavgift betalas för paket som förmedlas mellan två utsedda operatörer. Artikeln har vid kongressen i Istanbul kompletterats med ett stycke enligt vilket den utdelningsavgift som tas för paket som förmedlas mellan två utsedda operatörer inte gäller paket som hör till leveranskategorin för e-handeln (ECOMPRO-paket). I artikeln har dessutom gjorts små tekniska ändringar. I Dohakonventionen hade artikeln numret 35. Postlagen innehåller ingen reglering om avgifter för land- och sjötransport av postpaket.
D. AVGIFTER FÖR FLYGTRANSPORT
Artikel 33. Beräkning av grundavgifter och avgifter för flygtransport. Enligt artikeln godkänner rådgivande kommissionen för postala utredningar den grundavgift för flygtransport som tillämpas vid avräkningen mellan de utsedda operatörerna. Metoden för beräkning av avgifter och avräkningsmetoderna fastställs i expeditionsreglementena för brevpost respektive paketpost. De avgifter som tillämpas på paket som sänds som flygtransport inom ramen för returtjänsten för varor beräknas dock i enlighet med bestämmelserna i expeditionsreglementena för paketpost. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts små tekniska ändringar och ändringar i fråga om ordalydelsen. I Dohakonventionen hade artikeln numret 34. Postlagen innehåller ingen reglering om grundavgifter eller flygtransportavgifter.
E. AVRÄKNING
Artikel 34. Särskilda bestämmelser som gäller avräkning och avgifter i samband med internationell postutväxling. Enligt denna artikel ska den avräkning som hänför sig till funktioner som utförs i enlighet med konventionen grunda sig på och göras i enlighet med bestämmelserna i konventionen och föreningens övriga avtal, och kräver inte att den utsedda operatören utarbetar några som helst dokument, utom i de fall som anges i föreningens avtal. I Dohakonventionen hade artikeln numret 37. I postlagen ingår inte några bestämmelser om frågan.
F. FASTSTÄLLANDE AV AVGIFTER
Artikel 35. Rätten för Rådgivande kommissionen för postala utredningar att fastställa avgifter. Artikeln innehåller en bestämmelse om de avgifter som Världspostföreningens rådgivande kommission för postala utredningar har rätt att fastställa. Till artikeln har vid kongressen i Istanbul fogats ett tillägg enligt vilket Rådgivande kommissionen för postala utredningar har rätt att fastställa utdelningsavgifter som ersättning för utdelning av alla ankommande postpaket med undantag av ECOMPRO-paket. I Dohakonventionen hade artikeln numret 36.
Del VIII
Valfria tjänster
Artikel 36. EMS och integrerad logistik. Artikeln innehåller bestämmelser om hur medlemsländerna eller de utsedda operatörerna kan ingå avtal sinsemellan om att delta i tillhandahållande av de tjänster som gäller EMS och integrerad logistik. Integrerad logistik, som är en tjänst som motsvarar kundernas samtliga logistiska krav, omfattar de arbetsmoment som föregår och följer på den fysiska transporten av varor eller dokument. I Dohakonventionen hade artikeln numret 16.
I postlagen föreskrivs inte om egenskaperna för de nya tjänster som tillhandahålls kunder, utan de tjänster som postföretagen tillhandahåller definieras i postföretagens leveransvillkor.
Artikel 37. Elektroniska posttjänster. Artikeln innehåller bestämmelser om hur medlemsländerna eller de utsedda operatörerna kan ingå avtal sinsemellan om att delta i tillhandahållandet av de i expeditionsreglementena beskrivna elektroniska posttjänsterna. I artikeln definieras elektronisk post, elektronisk rekommenderad post, postalt elektroniskt certifikat samt elektronisk postlåda. I Dohakonventionen hade artikeln numret 17.
Del IX
Slutbestämmelser
Artikel 38. Villkor för ratificering av förslagen till ändring av konventionen och expeditionsreglementena. I denna artikel ingår bestämmelser om de röstetal som förutsätts för godkännande av ändringsförslag till konventionen och expeditionsreglementena separat för ändringar som godkänns av kongressen, ändringar som godkänns mellan två kongresser och dessutom för ändringar av de expeditionsreglementen som godkänns av rådgivande kommissionen för postala ärenden. I artikeln har vid kongressen i Istanbul gjorts en liten hänvisningsteknisk ändring.
Artikel 39. Förbehåll som framlades vid kongressen. I artikeln konstateras det att förbehåll i strid med Världspostföreningens mål och syfte inte är tillåtna.Förbehåll bör framställas endast om det är ytterst nödvändigt, och de ska motiveras på behörigt sätt. Förbehållen behandlas som förslag som gjorts vid kongressen och för att de ska godkännas måste det ske med så stor majoritet som förutsätts för en ändring i den artikel som förbehållet gäller. Förbehållen ska i princip tillämpas ömsesidigt mellan de medlemsländer som gjort förbehållen och övriga medlemsländer.
Artikel 40. Konventionens ikraftträdande och giltighetstid. Den reviderade konventionen träder i kraft den 1 januari 2018 och förblir gällande fram till dess att avtalen från följande kongress träder i kraft.