1
Lagförslag
1 §.Lagens tillämpningsområde. Lagen ska tillämpas på metro- och spårvägstrafik samt på förvaltningen av metrobannätet och spårvägsnätet om inte något annat föreskrivs i någon annan lag. Enligt förslaget är metro- och spårvägstrafiken spårbunden stadstrafik, som till sin karaktär och verksamhet avviker från järnvägstrafiken. Den spårbundna stadstrafiken har avgränsats utanför järnvägslagens tillämpningsområde i 1 § 3 mom. 1 punkten i järnvägslage (304/2011), enligt vilken järnvägslagen inte tillämpas på metro- och spårvagnstrafik och inte heller på andra system för lätt spårtrafik. Inte heller lagen om säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter i järnvägssystemet (1664/2009) tillämpas enligt lagens 2 § 4 mom. på metrobanor, spårvagnar eller andra spårvägssystem.
Metrotrafik är trafik på ett separat metrobannät som har avskilts från den övriga trafiken med materiel som är avsedd för metrotrafiken. Till sin verksamhetsomgivning och sitt verksamhetssystem kan metrotrafiken jämföras med den närtrafik som i Helsingfors och de närliggande områdena bedrivs inom järnvägstrafiken och som huvudsakligen äger rum på spår som är reserverade för närtrafiken. Spårvägstrafik, som sker i gatuomgivningen, bedrivs i huvudsak på gatunätet tillsammans med annan fordonstrafik på ett spårvägsnät som har byggts för spårvägstrafiken. Körhastigheterna i den traditionella spårvägstrafiken som sker på gatorna är tämligen låga. Den avviker även för övrigt från metrotrafiken på grund av sin verksamhetsomgivning och sitt verksamhetssystem. Det finns dock skäl att även spårvägstrafiken ska omfattas av reglering på lagnivå och Trafiksäkerhetsverkets tillsyn. Om spårvägstrafikens trafikregler föreskrivs i vägtrafiklagen. Till andra delar gäller reglering på lagnivå i regel inte spårvägstrafiken. Andra EU-staters motsvarande lagstiftning gäller utöver metrotrafik även spårvägstrafik. Spårvägstrafiken avses även omfatta den planerade snabbspårvägstrafiken, som till sin verksamhetsomgivning och sitt verksamhetssystem till stor del motsvarar metrotrafiken. I regel kommer snabbspårvägstrafiken att bedrivas på ett spårvägsnät som är separat från gatunätet. Avsikten är att ledningen av snabbspårvägstrafiken sköts på motsvarande sätt som i metrotrafiken, centraliserat från ett trafikledningscentrum. Även körhastigheterna i snabbspårvägstrafiken kommer att motsvara hastigheterna i metrotrafiken mer än hastigheterna i spårvägstrafiken på gatunätet.
2 §.Definitioner. I paragrafen fastställs lagens centrala begrepp.
I 1 punkten definieras förvaltningen av bannät, med vilken avses byggande, underhåll och administration av metrobannät eller spårvägsnät. Förvaltningen av metrobannätet och spårvägsnätet motsvarar förvaltningen av det bannät som används i järnvägstrafiken.
Med bannätsförvaltare avses enligt 2 punkten ett kommunalt affärsverk eller bolag eller något annat bolag eller någon annan sammanslutning som svarar för förvaltningen av ett metrobannät eller spårvägsnät. Som begrepp motsvarar bannätsförvaltaren förvaltaren av ett bannät inom järnvägssystemet, vars uppgifter och ansvar i huvudsak är de samma som metrobannätsförvaltarens.
Med bedrivande av trafik avses enligt 3 punkten bedrivandet av persontrafik på ett metrobannät eller ett spårvägsnät. Definitionen motsvarar 2 § 4 punkten i järnvägslagen om bedrivandet av järnvägstrafik.
I 4 punkten definieras trafikutövare, med vilken det avses ett kommunalt affärsverk eller bolag eller något annat bolag eller någon annan sammanslutning som bedriver metrotrafik på ett metrobannät eller spårvägstrafik på ett spårvägsnät.
I paragrafens 5 punkt definieras verksamhetsutövare, med vilken det avses den i 2 punkten avsedda bannätsförvaltaren och den i 4 punkten avsedda trafikutövaren. Med tanke på lagen är verksamhetsutövaren ett centralt begrepp. I lagen ska ingå flera bestämmelser som gäller verksamhetsutövaren, såväl de krav som ställs på verksamhetsutövaren som verksamhetsutövarens skyldigheter och ansvar.
Enligt 6 punkten avses säkerhetsstyrningssystemet vara ett system som erbjuder ett systematiskt förfarande för identifiering av faror och förvaltning av risker som förekommer inom den spårbundna stadstrafiken och samtidigt säkerställer att de åtgärder genom vilka de identifierade faror och risker är effektiva. Ett säkerhetsstyrningssystem inom den spårbundna stadstrafiken ska motsvara ett säkerhetsstyrningssystem inom järnvägstrafiken. Enligt 40 § 1 mom. i järnvägslagen ska man med systemet säkerställa förvaltningen av alla risker som är förknippade med järnvägsoperatörens och bannätsförvaltarens verksamhet.
3§.Krav på verksamhetsutövare. I paragrafen finns bestämmelser om de krav som verksamhetsutövaren ska uppfylla för att trygga den säkra förvaltningen av bannätet eller det säkra bedrivandet av trafiken. Kraven motsvarar till tillämpliga delar kraven gällande förutsättningarna för beviljandet av säkerhetsintyg för ett järnvägsföretag enligt 6 § i järnvägslagen, gällande förutsättningarna för beviljandet av säkerhetstillstånd för bannätsförvaltaren enligt 17 § i nämnda lag och gällande förutsättningarna för beviljande av koncession för bedrivande av järnvägstrafik enligt 12 § i nämnda lag. Kraven ska anses vara motiverade på grund av metro- och spårvägstrafikens samhälleliga och trafikpolitiska betydelse och med tanke på de trafiksäkerhetsrisker som förknippas med metro- och spårvägstrafiken.
I 1 punkten i paragrafen förutsätts att verksamhetsutövarens ska ha en organisation som tryggar säkerheten och att verksamhetsutövaren har tagit i bruk det i 7 § avsedda säkerhetsstyrningssystemet, som motsvarar ett säkerhetsstyrningssystem som inom järnvägssystemet förutsätts av bannätsförvaltaren och järnvägsoperatören. Av verksamhetsutövaren förutsätts enligt förslaget ett säkerhetsstyrningssystem för att trygga förvaltningen av de risker som finns i dess egen organisation och som allmänt hör till dess verksamhet.
Enligt 2 punkten ska verksamhetsutövaren påvisa att den genom sitt säkerhetsstyrningssystem kan trygga den säkra planeringen och förvaltningen samt det säkra byggandet och underhållet av bannätet, om verksamhetsutövaren är bannätsförvaltare, eller det säkra bedrivandet av trafiken, om verksamhetsutövaren är trafikutövare. I praktiken ska verksamhetsutövaren påvisa att kravet har uppfyllts med den anmälan som den med stöd av 5 § lämnar till Trafiksäkerhetsverket.
I 3 punkten i paragrafen förutsätts att verksamhetsutövaren ska vara tillförlitlig och att den person som har utsetts att sköta uppgifter inom dess operativa ledning har gott anseende och är yrkesmässigt kompetenta. Kravet motsvarar 12 § 1 mom. 3 punkten i järnvägslagen. Med personen som har utsetts att sköta uppgifter inom den operativa ledningen avses verksamhetsutövarens verkställande direktör eller någon annan person i ledande ställning som ansvarar för organisationens operativa ledning.
Enligt 4 punkten ska personer som har utsetts till verksamhetsutövarens säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter uppfylla de föreskrivna behörighetskraven och vara yrkesmässigt kompetenta. Enligt lagens 8 § 1 mom. är säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter framförande av metro, spårvagn och fordon som används för bannätets underhåll samt trafikledning, när man genom den kan ingripa i framförandet av ovannämnda trafikmedel. Om behörighetskraven för den som utför säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter föreskrivs i 8 § 2 mom.
Solvenskravet enligt 5 punkten motsvarar 12 § 1 mom. 4 punkten i järnvägslagen, i vilken motsvarande solvens förutsätts av den som ansöker om koncession för järnvägstrafik. För närvarande är det bara Helsingfors stads trafikverk (HST) som bedriver metro- och spårvägstrafik. Det är motiverat att även av andra eventuella verksamhetsutövare kräva sådan tillräcklig solvens som avses i punkten.
I 6 punkten i paragrafen krävs av verksamhetsutövaren en tillräcklig ansvarsförsäkring eller något annat motsvarande arrangemang på motsvarande sätt för att bedriva verksamhet som det i 12 § 1 mom. 5 punkten i järnvägslagen krävs av den som ansöker om koncession för järnvägstrafik. Även nämnda krav ska anses vara motiverat inom den spårbundna stadstrafiken på samma grunder som solvenskravet enligt 5 punkten.
4 §.Närmare krav och begränsningar gällande verksamhetsutövaren. I 4 § i lagförslaget föreskrivs om de närmare krav gällande verksamhetsutövaren som motsvarar de specificerade kraven för koncessionen för bedrivande av järnvägstrafik i 12 § 2-4 mom. i järnvägslagen. Trafiksäkerhetsverket kunde efter att ha fått verksamhetsutövarens anmälan på basis av de närmare kraven bedöma om verksamhetsutövaren uppfyller kraven på gott anseende, yrkesmässig kompetens och solvens enligt 3 §.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs om de orsaker på grund av vilka den som har utsetts att sköta uppgifter inom verksamhetsutövarens operativa ledning inte kan anses uppfylla kravet på gott anseende som avses i 3 § 1 mom. 3 punkten.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om de grunder enligt vilka den som har utsetts att sköta uppgifter inom verksamhetsutövarens operativa ledning ska anses uppfylla kravet på yrkesmässig kompetens som avses i 3 § 1 mom. 3 punkten.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om de orsaker på grund av vilka den som har utsetts att sköta uppgifter inom verksamhetsutövarens operativa ledning inte kan anses uppfylla kravet på solvens som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten.
5 §.Verksamhetsutövarens skyldighet att göra en anmälan om sin verksamhet. Enligt 1 mom. ska verksamhetsutövaren underrätta Trafiksäkerhetsverket skriftligen om den verksamhet som den bedriver. Anmälan anses vara nödvändig för att Trafiksäkerhetsverket ska kunna ta hand om säkerhetstillsynen i anknytning till den spårbundna stadstrafiken. På basis av anmälan kan verket också föra det register över den spårbundna stadstrafiken som avses i 10 §. Anmälan ska innehålla verksamhetsutövarens namn och fullständiga kontaktuppgifter. Därtill ska verksamhetsutövaren i sin anmälan bevisa att den uppfyller de i 3 § föreskrivna kraven. Trafiksäkerhetsverket ska inte ge ett tillstånd eller annat godkännande, men det kan på basis av anmälan konstatera om verksamhetsutövaren uppfyller de förutsättningar som krävs för bedrivandet av verksamheten.
I 2 mom. åläggs verksamhetsutövaren att utan dröjsmål skriftligen anmäla om ändringar i de uppgifter som avses i 1 mom. till Trafiksäkerhetsverket. Anmälan ska även göras om avslutande av verksamheten eller om dess överförande till en annan verksamhetsutövare. Anmälningsskyldigheten anses vara nödvändig för att verket alltid ska ha uppdaterade uppgifter om verksamheten och verksamhetsutövaren för tryggande av förutsättningarna för verkets tillsynsplikt.
För att Trafiksäkerhetsverket ska ha tillräckliga förutsättningar att bedöma uppfyllandet av kraven gällande verksamhetsutövaren och annan person som har utsetts att sköta uppgifter inom dess operativa ledning föreslås det att det i 3 mom. ska föreskrivas om verkets rätt att få uppgifter om verksamhetsutövaren och en person som har utsetts att sköta uppgifter inom dess operativa ledning ur brottsregistret, bötesregistret, utsökningsregistret och beskattningens informationssystem för behandlingen av anmälan. Verket ska vid behov även kunna be nämnda uppgifter för genomförande av den myndighetstillsyn som avses i 13 §. Enligt 4a § i straffregisterlagen (770/1993) lämnas ur straffregistret uppgifter om personer ut till myndigheter i ärenden som gäller bland annat sådana tillstånd eller godkännanden av myndighet som är beroende av personens tillförlitlighet samt säkerhetskontroll. Om de uppgifter som lämnas ur bötesregistret föreskrivs i 50 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002), enligt vars 2 mom. ska rättsregistercentralen utan hinder av sekretessen på begäran få lämna ut uppgifter till dem vilkas rätt att få nämnda uppgifter regleras särskilt genom lag. Enligt 1 kap. 33 § i utsökningsbalken (705/2007) har myndigheter rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna ur utsökningsregistret få de ärendehanteringsuppgifter som de behöver för skötseln av sina åligganden för en tid av fyra år före begäran. Om uppgifter som lämnas från beskattningens informationssystem föreskrivs i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999).
Om de anmälda uppgifterna är bristfälliga eller om anmälan för övrigt är bristfällig, ska Trafiksäkerhetsverket enligt 4 mom. i enlighet med kravet på god förvaltningssed ge verksamhetsutövaren möjlighet att komplettera sin anmälan inom skälig tid. Den skäliga tiden ska anses vara minst två veckor.
I 5 mom. ges Trafiksäkerhetsverket med anledning av sina tillsynsuppgifter rätten att utfärda nödvändiga närmare föreskrifter av teknisk karaktär om innehållet av de uppgifter som avses ovan i paragrafen och om deras inlämnande till verket.
6 §. Verksamhetsutövarens ansvar. I paragrafen ska föreskrivas om verksamhetsutövarens ansvar för säkerheten av den verksamhet som den bedriver. Verksamhetsutövaren ska svara för den trygga driften av systemet för spårbunden stadstrafik samt för förvaltningen av de risker som är förknippade med driften. Ansvaret ska omfatta det att verksamheten är så säker som möjligt med tanke på såväl passagerarna som verksamhetsutövarens personal och den övriga trafiken. Verksamhetsutövarens ansvar ska även täcka ansvaret för den säkra konditionen av det bannät och den materiel som används i verksamheten och för det att nätet och materielen uppfyller de tekniska krav gällande dem som allmänt iakttas i branschen. Verksamhetsutövaren ska i sin verksamhet ta i beaktande de säkerhetsmål som Trafiksäkerhetsverket med stöd av 3 mom. föreskriver. Därtill ska verksamhetsutövarna vid behov genomföra de nödvändiga riskförvaltningsåtgärderna i samarbete med varandra. Utgångspunkten är alltså att varje aktör svarar för den egna verksamhetens säkerhet.
I paragrafens 2 mom. ingår en hänvisningsbestämmelse enligt vilken lagen om ansvar i spårtrafiken ska tillämpas på ersättande av person- och sakskador till följd av spårbunden stadstrafik.
I 3 mom. ges Trafiksäkerhetsverket rätten att utfärda närmare föreskrifter om minimisäkerhetsnivån för metro- och spårvägstrafiksystemet och dess delar samt om säkerhetsmålen för metro- och spårvägstrafiksystemet. Verket ska definiera minimisäkerhetsnivån i samarbete med verksamhetsutövarna. Säkerhetsmålen avses främst gälla de kvalitativa säkerhetsmålen som ställs för verksamhetsutövarna och som baserar sig på data om trafikhändelser och på deras bedömning. I EU:s järnvägssystem ställs varje medlemsstat numeriska säkerhetsmål för systemets olika delområden. Säkerhetssituationen för medlemsstaternas järnvägstrafik får inte försämras. Säkerhetsmålen för systemet med spårbunden stadstrafik avses i huvudsak vara kvalitativa mål.
7 §.Säkerhetssyrningssystem. I paragrafen föreskrivs om det huvudsakliga innehållet av det säkerhetsstyrningssystem som i 3 § förutsätts av verksamhetsutövarna. Syftet med säkerhetsstyrningssystemet är att styra säkerheten av organisationens verksamhet samt riskförvaltningen.
Säkerhetsstyrningssystemet ska till tillämpliga delar motsvara de krav som i järnvägssäkerhetsdirektivets bilaga III ställs på säkerhetsstyrningssystemet och de i bilaga III föreskrivna grunderna för säkerhetsstyrningssystemet i järnvägssystemet. Dessa ska omarbetas så att de lämpar sig för ett nationellt, slutet trafiksystem.
Syftet med säkerhetsstyrningssystemet är att trygga säkerheten av organisationens verksamhet samt riskförvaltningen. Enligt 1 mom. ska verksamhetsutövaren med sitt säkerhetsstyrningssystem bevisa att den kan trygga förvaltningen av alla risker som är förknippade med dess verksamhet, som även omfattar underhåll, leveranser av material och anlitandet av underleverantörer. I säkerhetsstyrningssystemet ska man även ta hänsyn till de risker som andra aktörers verksamhet ställer på verksamheten.
Verksamhetsutövaren ska ta hänsyn till de förfaranden och principer som ingår i säkerhetsstyrningssystemet i sin dagliga verksamhet och på olika nivåer av organisationen. Verksamhetsutövarens högsta ledning ska svara för ibruktagandet och upprätthållandet av säkerhetsstyrningssystemet. I 2 mom. åläggs högsta ledningen att svara för att säkerhetsstyrningssystemet tas i bruk och upprätthålls effektivt inom den organisation som den leder.
Enligt 3 mom. ska verksamhetsutövaren upprätta säkerhetsstyrningssystemet skriftligt. Systemet ska innehålla en säkerhetspolitik som godkänts av verksamhetsutövarens verkställande direktör eller någon annan med ansvar för den operativa ledningen och meddelats all personal samt kvantitativa och kvalitativa mål för upprätthållande och förbättring av säkerhet samt planer för uppnåendet av målen.
Enligt 4 mom. ska man i säkerhetsstyrningssystemet särskilt beakta ansvarsfördelningen och skyldigheterna inom organisationen samt övervakningen av den dagliga verksamheten och uppgifterna. Syftet med säkerhetsstyrningssystemet ska vara att engagera organisationens hela personal i verksamhetens säkerhet och dess förbättring. Därför ska det i säkerhetsstyrningssystemet beskrivas hur personalen deltar i beslutsfattandet om säkerhetsstyrningssystemet och hur verksamhetsutövaren säkerställer och genomför den kontinuerliga förbättringen av säkerhetsstyrningssystemet.
Om säkerhetsstyrningssystemets närmare innehåll ska föreskrivas genom bestämmelser som Trafiksäkerhetsverket ger med stöd av 5 mom.
8 §.Behörighetskrav och hälsoundersökning för dem som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter inom spårbunden stadstrafik. I paragrafen ska föreskrivas om behörighetskrav och hälsogranskningar av de personer som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter inom spårbunden stadstrafik. Enligt 1 mom. avses det med säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter uppgifter som har en direkt inverkan på den spårbundna stadstrafikens säkerhet. Sådana uppgifter är framförande av metrotåg, spårvagn eller fordon som används för underhållet av bannätet samt trafikledning, när man genom den direkt kan ingripa i framförandet av ovannämnda trafikmedel.
Spårtrafikens ledning påverkar inte direkt spårvägstrafikens säkerhet, och på grund av detta avses ledningsuppgifterna inom spårvägstrafiken inte vara i paragrafen avsedda säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter. På spårvägstrafik som äger rum på gatunätet tillämpas vägtrafiklagen och ansvaren enligt den. Dessutom kör en förare inom spårvägstrafiken på basis av syniakttagelser och ledningen av spårvägstrafiken kan inte på samma sätt som i metrotrafiken direkt ingripa i trafiken eller ge sådana kommandon eller order som överträder förarens verksamhet.
För att trygga säkerheten i metro- och spårvägstrafiken anses det vara nödvändigt att föreskriva om behörighetskraven för ovannämnda personalgrupper som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter i lag. Behörighetskraven ska till tillämpliga delar motsvara de behörighetskrav som förutsätts i 5 § i lagen om säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter, nedan behörighetslagen, av personer som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter inom järnvägssystemet.
Av den som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter krävs enligt 2 mom. att han eller hon är lämplig för uppgiften, har sådan hälsa som föreskrivs i lagen, i tillräcklig omfattning behärskar och förstår det språk som används vid skötseln av metro- och spårvägstrafiken och uppfyller lagens bestämmelser om åldersgräns. Enligt 4 punkten i momentet ska minimiåldersgränsen vara 18 år, vilket motsvarar den minimiålder som inom järnvägssystemet krävs av lokförare och andra personer med säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter. Med stöd av 6 mom. ska Trafiksäkerhetsverket utfärda närmare föreskrifter om andra behörighetskrav.
I paragrafens 3 mom. förutsätts att den som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter genom läkarintyg bevisar att han eller hon på basis av sitt hälsotillstånd är behörig att sköta sina uppgifter. Kravet anses vara nödvändigt och rätt dimensionerat med tanke på de säkerhetsrisker som är förknippade med de säkerhetsrelaterade arbetsuppgifterna. I momentet ska ingå en bestämmelse som motsvarar 20 § 1 mom. i behörighetslagen, enligt vilken verksamhetsutövaren ska försäkra sig om att personer genomgår en hälsoundersökning innan de inleder i 1 mom. avsedda säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter. Därefter ska en person som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter regelbundet genomgå läkarundersökning. Med stöd av 6 mom. ska Trafiksäkerhetsverket utfärda närmare föreskrifter om hur ofta läkarundersökningar ska genomgås.
Om den som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter låter bli att genomgå läkarundersökningarna, ska verksamhetsutövaren enligt 4 mom. ha rätt att överföra honom eller henne till andra uppgifter som inte förutsätter den i paragrafen avsedda behörigheten.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs om verksamhetsutövarens ansvar. Enligt bestämmelsen är utgångspunkten att verksamhetsutövaren svarar för att de som är anställda hos verksamhetsutövaren och sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter uppfyller de föreskrivna behörighetsvillkoren. Verksamhetsutövaren kan ta hänsyn till kravet i sitt säkerhetsstyrningssystem och ge de nödvändiga anvisningarna om detta.
I paragrafens 6 mom. ska ingå ett bemyndigande med stöd av vilket Trafiksäkerhetsverket kan utfärda närmare föreskrifter om kraven gällande behörighet och hälsotillstånd och om läkarundersökningar och om det hur ofta en person som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter ska bevisa sin behörighet. Enligt bemyndigandet ska verket bland annat kunna bestämma hur ofta en person som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter ska genomgå läkarundersökning.
9 §.Trafikledning på bannätet. I paragrafen förutsätts att trafikledningen är säker och tillhandahålls på lika villkor. Utgångspunkten ska vara att varje verksamhetsutövare själv ansvarar för de trafikledningstjänster som den behöver. Numera producerar de organisationer inom HST som bedriver trafik själva de trafikledningstjänster som de behöver, såväl på metrobannätet som på spårvägsnätet. Trafikledningstjänsterna används bara av HST i den trafik som det själv bedriver. Situationen kan dock förändras i framtiden, om det kommer nya verksamhetsutövare till metro- eller spårvägstrafiken. Därför ska man i bestämmelsen förutsätta att det alltid är bannätsförvaltaren som ansvarar för trafikledningen om flera än en trafikutövare bedriver trafik på bannätet.
Verksamhetsutövaren ska kunna bestämma om den anordnar trafikledningen själv eller om den köper tjänsterna av andra serviceproducenter. Om verksamhetsutövaren köper tjänsterna av utomstående befriar inte verksamhetsutövaren från ansvaret och riskförvaltningen i anknytning till trafikledningstjänsterna.
10 §.Register över spårbunden stadstrafik. Enligt paragrafens 1 mom. ska Trafiksäkerhetsverket ansvara för det register som bildas i samband med de uppgifter som lämnas för tillsynen. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket får använda registret vid skötseln av sina i lag föreskrivna uppgifter och förpliktelser. Registret ska även innehålla personuppgifter, och därför ska man föreskriva om det på lagnivå.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om de uppgifter som förs i registret, dvs. uppgifter för identifiering av verksamhetsutövaren samt övriga uppgifter som verksamhetsutövaren lämnat in i den anmälan som baserar sig på 5 §. Anmälan ska även omfatta uppgifter om personer som har utsetts att sköta uppgifter inom verksamhetsutövarens operativa ledning samt personer som sköter säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter. På behandlingen av personuppgifter och på datasäkerheten gällande dem och på förvaringen av uppgifter ska personuppgiftslagen (523/1999) tillämpas.
Enligt 3 mom. ska verksamhetsutövaren översända uppdaterade uppgifter som behövs för behandlingen av anmälan och i tillsynen genom teknisk anslutning eller på annat sätt i elektronisk form i enlighet med vad som avtalas med Trafiksäkerhetsverket. Innan en teknisk anslutning öppnas, ska den som sänder uppgifter lägga fram information som visar att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
Enligt ett bemyndigande som ingår i 4 mom. ges Trafiksäkerhetsverket rätten att utfärda närmare föreskrifter om de i 2 mom. avsedda uppgifterna och om deras sändande.
11 §.Rätt att få uppgifter från myndigheter. I paragrafens 1 mom. ingår en förteckning över de myndigheter som ger sådan information som vid behov kan sparas i registret eller användas för att upprätthålla registeruppgifterna. Syftet med bestämmelsen är att bättre säkra att informationen i registret är uppdaterad och korrekt. Trots sekretessbestämmelserna ska Trafiksäkerhetsverket ha rätt att få upplysningar ur befolkningsdatasystemet om en persons namn, namnändring, personbeteckning, adress och annan kontaktinformation, hemkommun, kontaktspråk, finskt medborgarskap och dödsfall samt om spärrmarkeringar som avses i 36 § 1 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). Enligt förslaget ska verket få informationen enbart för att handha sina uppgifter.
Enligt 2 mom. ska uppgifterna översändas genom teknisk anslutning eller på annat sätt i elektronisk form i enlighet med vad som avtalas med Trafiksäkerhetsverket. Med stöd av 1 mom. är det möjligt för verket att spara enskilda uppgifter direkt i registret. Överföringen av information till exempel som elektronisk batchöverföring ska vara möjligt med stöd av 2 mom.
12 §.Tillsyn. I paragrafen föreskrivs om tillsynen över metro- och spårvägstrafiksystemet. Enligt 1 mom. ska tillsynsmyndigheten vara Trafiksäkerhetsverket. Hittills har metro- och spårvägstrafiken inte omfattats av myndighetstillsyn. Den myndighetstillsyn som avses i paragrafen är en av lagens mest centrala reformer. Syftet är att Trafiksäkerhetsverkets säkerhetstillsyn som riktas till den spårbundna stadstrafiken ska motsvara verkets nuvarande tillsyn över järnvägssystemet.
I paragrafens 2 mom. specificeras verkets tillsynsansvar. Verket ska utöva tillsyn över iakttagande av kraven gällande metro- och spårvägstrafiksystemet, överensstämmelsen av verksamhetsutövarnas säkerhetsstyrningssystem med kraven samt förberedelsen för undantagsförhållanden och störningar i metro- och spårvägstrafiksystemen.
De krav som avses i 2 punkten är skyldigheter och ansvar om vilka det föreskrivs i denna lag och som Trafiksäkerhetsverket bestämt med stöd av lagen. Förberedelse för undantagsförhållanden och störningar enligt 3 punkten ska verket även övervaka genom verksamhetsutövarens säkerhetsstyrningssystem.
13 §.Utförande av myndighetstillsynen. Enligt 1 mom. ska Trafiksäkerhetsverket kunna utföra sitt tillsynsuppdrag med förhandsanmälan eller som överraskningsinspektioner utan förhandsanmälan. Trafiksäkerhetsverket ska i sina tillsynsuppdrag följa 39 § i förvaltningslagen (434/2003). Enligt nämnda paragraf ska en myndighet underrätta en part om tidpunkten då en inspektion inleds. Anmälan krävs dock inte om den äventyrar verkställandet av syftet med tillsynen. Enligt paragrafen har den berörda parten rätten att vara närvarande vid en inspektion. Därtill innehåller paragrafen bestämmelser om den berörda partens övriga rättigheter vid tillsynen samt om upprättandet av tillsynsprotokoll och förfaranden i anknytning till tillsynen.
I paragrafens 2 mom. 1 punkten föreskrivs om verkets rätt att få tillträde till verksamhetsutövarens och inom metro- och spårvägstrafiksystemet verksamma företags verksamhetslokaler och andra lokaler med undantag för utrymmen som används för permanent boende. Verkets tillträde till aktörens verksamhetslokaler och andra lokaler begränsas för det första så att det med tanke på tillsynen ska vara motiverat och dessutom ska det begränsas till den utsträckning som tillsynen förutsätter. Å andra sidan ska det inte finnas rätt att få tillträde till utrymmen som används för permanent boende. Genom detta tryggas verksamhetsutövarens och dess personals grundläggande rättigheter. De företag som enligt punkten likställs med trafikutövare och bannätsförvaltare och som handhar andra uppgifter som hör till systemet för spårbunden stadstrafik kan vara bland annat företag som sköter underhållet av en metrobana eller en spårväg och underhållsverkstäder samt företag som tillhandahåller trafikledningstjänster. För att kunna sköta sina tillsynsuppgifter ska verket ha tillträde till fordon som ägs eller förvaltas av tillsynsobjektet.
Enligt 2 punkten i momentet ska verket för att sköta sina tillsynsuppgifter även ha rätt att övervaka sådana personers verksamhet som är anställda hos verksamhetsutövare och därtill enligt 3 punkten trots sekretessbestämmelserna få tillgång till alla dokument som är relevanta för tillsynsuppdraget. Därtill ska verket enligt 4 punkten ha rätt att granska verksamhetsutövarens uppgifter i anknytning till den spårbundna stadstrafiken som är nödvändiga för tillsynsuppdragen i anslutning till den spårbundna stadstrafiken.
Avsikten är att verket får utnyttja sina fullmakter som omfattas av tillsynsrätten enbart då genomförandet av ett tillsynsuppdrag förutsätter detta. Vid genomförandet av tillsynen ska verket iaktta de ovannämnda bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen och andra krav som ställs i förvaltningslagen.
I 3 mom. föreslås det att verket för tillsynen kan anlita sakkunnighjälp om det är nödvändigt för genomförandet av tillsynen. Av de sakkunniga ska förutsättas att de är insatta i den spårbundna stadstrafiken och kraven på dess bedrivande. Av dessa krav, om vilka det föreskrivs i 3 §, kan framför allt bedömningen av kraven på affärsverksamhetens solvens kräva specialkunnande. På samma sätt kan bedömningen av kraven på det säkerhetsstyrningssystem som avses i 7 § förutsätta specialkunnande. Verkets rätt att vid tillsynen vid behov anlita sakkunnighjälp är nödvändig, eftersom verket inte nödvändigtvis till alla delar har tillräcklig sakkännedom om den spårbundna stadstrafiken och kraven gällande den då lagen träder i kraft. Å andra sidan har verket med anledning av de knappare resurserna inte nödvändigtvis alltid tillräckliga personalresurser för myndighetstillsynen. Avsikten är dock att vid tillsynen enbart anlita sakkunniga som hjälp för verkets egna tjänstemän. På de sakkunniga ska straffrättsliga bestämmelser om tjänsteansvar och skadeståndsansvar tillämpas när de sköter sådana uppgifter som avses i denna paragraf även då de inte är anställda av en statlig myndighet. Polisens ska vid behov lämna handräckning i ärenden som gäller tillsynen. Till den här delen hänvisas det i momentet till 9 kap. 1 § i polislagen (873/2011).
14 §.Utredning av olyckor. I paragrafen hänvisas till den gällande lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser beträffande undersökningen av olyckor och tillbud som sker i metro- och spårvägstrafiken. Enligt 2 § 1 mom. 3 punkten i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser är Olycksutredningscentralen skyldig att undersöka allvarliga olyckor i järnvägstrafiken samt motsvarande olyckor i annan privat eller offentlig spårtrafik. Med stöd av bestämmelsen ska Olycksutredningscentralen även bli skyldig att utreda en allvarlig olycka i metro- eller spårvägstrafiken. Enligt 2 § 2 mom. i lagen om säkerhetsutredning av olyckor kan Olycksutredningscentralen även undersöka tillbud till stora olyckor samt andra olyckor och tillbud. På samma sätt som inom järnvägssystemet är det meningen att Trafiksäkerhetsverket ska kunna undersöka en olycka eller ett tillbud i metro- eller spårvägstrafiken som inte undersöks med stöd av lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser, om undersökningen av olyckan är nödvändig för att främja säkerheten i metro- eller spårvägstrafiken.
Andra olyckor i spårvägstrafiken än olyckor som avses i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser ska enligt 2 mom. undersökas som vägtrafikolyckor på det sätt som det föreskrivs i lagen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (24/2001).
15 §.Anmälan om olyckor och olyckstillbud. Paragrafen motsvarar anmälningsskyldigheten enligt 82 § i järnvägslagen, som även är i bruk inom luft- och sjöfarstrafiken. Enligt 1 mom. ska de verksamhetsutövare som avses i lagen utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om allvarliga olyckor och andra olyckor och olyckstillbud i metrotrafiken som de fått kännedom om med undantag av olyckor och tillbud i metrotrafiken som till sin allmänna betydelse är ringa. Anmälningsskyldigheten avses inte omfatta olyckor i spårvägstrafiken, som behandlas som vägtrafikolyckor, ifall de inte har väsentlig betydelse med tanke på den spårbundna stadstrafikens säkerhet. Inom spårvägstrafiken är tillbud som riktar sig till andra vägtrafikanter tillbud inom vägtrafiken, på grund av vilket det är meningen att låta trafikutövaren bestämma om deras anmälande. Å andra sidan ska det med tanke på den enhetliga tillsynen och undersökningen av trafikformer anses vara nödvändigt att Trafiksäkerhetsverket, som ansvarar för säkerhetstillsynen inom den spårbundna stadstrafiken, även regelbundet ska underrättas om andra olyckor och tillbud inom den spårbundna stadstrafiken.
I 16 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser föreskrivs bland annat om Trafiksäkerhetsverkets, Trafikverkets och trafikutövares skyldighet att underrätta Olycksutredningscentralen om en händelse som enligt anmälarens bedömning kan bli föremål för utredning enligt nämnda lag. I momentet hänvisas till nämnda anmälningsskyldighet. Anmälan till Trafiksäkerhetsverket görs i ett annat syften än anmälan till Olycksutredningscentralen. Som säkerhetsmyndighet är verket ansvarigt för att uppfölja och övervaka säkerheten inom det spårbundna stadstrafiksystemet. För att kunna handha denna uppgift ska det samla in information om olyckor och tillbud.
Med stöd av 2 mom. ska Trafiksäkerhetsverket kunna utfärda närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten och dess innehåll till den del som anmälningarna gör till verket. Verkets rätt att ge bestämmelser ska enligt förslaget inte gälla sådana anmälningar som görs till Olycksutredningscentralen med stöd av lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser.
16 §.Användning av information om olyckor eller olyckstillbud. Paragrafen motsvarar 82 a § i järnvägslagen (939/2013). I paragrafens 1 mom. föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets skyldighet att inte vidta rättsliga åtgärder på grund av oöverlagda eller oavsiktliga överträdelser som det får kännedom om enbart på grund av en anmälan som gjorts med stöd av anmälningsskyldigheten enligt 15 §. Skyldigheten att inte vidta åtgärder gäller dock inte om det är fråga om en sådan försummelse av skyldigheter som kan betraktas som grov oaktsamhet eller ett förfarande som enligt strafflagen är straffbart. De tillämpliga bestämmelserna i strafflagen ska i varje händelse tillämpas. Syftet med bestämmelsen är att skydda de som gör en anmälan om avvikelser från påföljder och försäkra att det fås så heltäckande information som möjligt om olyckor och tillbud. Avsikten med bestämmelsen är att skydda anmälaren och säkerställa att anmälningar erhålls på motsvarande sätt som i 82–82 a § i järnvägslagen och i 133–134 § i luftfartslagen.
Enligt paragrafens 2 mom. får sådana verksamhetsutövare som avses i lagen inte på ett diskriminerande sätt bemöta arbetstagare eller någon annan person som gör en anmälan om ett tillbud som denna eventuellt är medveten om. Syftet med även denna bestämmelse är att skydda de som gör en anmälan om undantag från påföljder och att främja anmälande av undantag.
17 §.Kommunikation samt dokumentation från inspelningar inom spårbunden stadstrafik. I paragrafen ska ingå bestämmelser om kommunikation och inspelningar inom den spårbundna stadstrafiken som motsvarar bestämmelserna i 84 § järnvägslagen. Verksamhetsutövaren får enligt 1 mom. för sådan kommunikation som verksamheten förutsätter använda ett kommunikationsnät efter att ha försäkrat sig om att användningen av kommunikationsnätet är säkert. I bestämmelsen begränsas användningen av kommunikationsförbindelser som används för den spårbundna stadstrafikens trafiksäkerhet och trafikledning genom att förbjuda deras användning för annan kommunikation. Med anledning av detta ska nämnda kommunikationsförbindelser inte användas till exempel för metrotågförarens övriga samtal. HST:s avsikt är att inom den spårbundna stadstrafikens kommunikation ta i bruk statens myndighetsnät VIRVE, som för närvarande används av bland annat polis- och räddningsmyndigheter i deras egen kommunikation.
Enligt paragrafens 2 mom. ansvarar verksamhetsutövaren för sin egen verksamhets del för att det för kommunikationen inom den spårbundna stadstrafiken finns tillräckliga kommunikationsmedel och -nät. Bannätsförvaltaren och trafikutövaren, som ansvarar för nätet, ska se till att tele- och radiokommunikationen inom den spårbundna stadstrafiken, data från säkerhetsanordningarna samt annan information som behövs för undersökning av olyckor och olyckstillbud upptas och förvaras så att den är skyddad mot obehörig insyn. Informationen ska förstöras när den inte längre behövs för sitt syfte.
I 3 mom. föreskrivs i vilket syfte å ena sidan Trafiksäkerhetsverket och å andra sidan verksamhetsutövaren får använda inspelningar från kommunikationen inom den spårbundna stadstrafiken som avses i paragrafen samt identifieringsuppgifterna gällande dem. Inspelningar från den spårbundna stadstrafiken är talkommunikation mellan trafikledningen, föraren av metrotåg och spårvagn och personer som ansvarar för spårarbete inom stadsbannätet samt uppgifter som registreras av säkerhetsanordningar. Identifieringsuppgifter är tidpunkten för samtalet, uppringarens position samt numret till uppringarens anslutning och ett eventuellt nummer för uppgiften i fråga. Trafiksäkerhetsverket ska med stöd av 1 mom. få använda inspelningar och identifieringsuppgifterna gällande dem för undersökning av olyckor och olyckstillbud inom den spårbundna stadstrafiken samt för skötsel av sina uppgifter inom myndighetstillsynen. HST är för närvarande den enda verksamhetsutövaren inom den spårbundna stadstrafiken. HST ska som bannätsförvaltare och trafikutövare enligt 2 mom. få använda inspelningar och deras identifieringsuppgifter för övervakning som hänför sig till dess säkerhetsstyrningssystem, för övervakningen och utvecklandet av säkerheten inom den spårbundna stadstrafiken samt för undersökning av olyckstillbud och olyckor i sin verksamhet i syfte att förebygga motsvarande händelser.
Verksamhetsutövarens rätt att få upplysningar ska i 4 mom. begränsas att endast gälla sådana inspelningar i vilka verksamhetsutövaren själv eller dess personal är part.
I paragrafens 5 mom. ska rätten att få upplysningar på motsvarande sätt som i 84 § 4 mom. i järnvägslagen begränsas för att säkerställa säkerhetsundersökningen vid Olycksutredningscentralen. Om Olycksutredningscentralen beslutar att inleda säkerhetsutredning gällande en händelse som avses i paragrafen, kan inspelningar och identifieringsuppgifter gällande dem överlåtas och användas först efter att Olycksutredningscentralen har fått de inspelningar och identifieringsuppgifter som behövs för undersökningen och Olycksutredningscentralen bedömer att deras överlåtande och användning inte stör undersökningarna. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa förutsättningarna för olycksfallsutredningen vid Olycksutredningscentralen.
18 §.Förberedelse för undantagsförhållanden och störningar. I paragrafen ska ingå bestämmelser om förberedelse som motsvarar 81 § järnvägslagen. Enligt paragrafens 1 mom. ska verksamhetsutövaren förbereda sig för undantagsförhållanden och se till att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt också under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och vid därmed jämförbara störningar under normala förhållanden. För att säkerställa samhällets funktioner även i undantagsförhållanden anses det vara nödvändigt att det genom lag föreskrivs även om verksamhetsutövarnas skyldighet till förberedelse inom den spårbundna stadstrafiken. Metro- och spårvägstrafiken bedrivs på ett slutet bannät, som är känsligt för störningar på samma sätt som järnvägstrafiken. Därför anses det vara nödvändigt att skyldigheten till förberedelse inte bara gäller undantagsförhållanden utan också därmed jämförbara störningar.
För att säkerställa verksamhetsutövarnas verksamhetsberedskap ska de enligt 2 mom. på det sätt som deras verksamhet kräver delta i beredskapsplanering och på förhand förbereda verksamhet som bedrivs under undantagsförhållanden och vid därmed jämförbara störningar under normala förhållanden på motsvarande sätt som aktörerna inom järnvägstrafiken enligt 81 § i järnvägslagen.
19 §.Trafiksäkerhetsverkets rätt att använda administrativt tvång och förbud mot att bedriva verksamhet. Paragrafens 1 mom. motsvarar 87 § i järnvägslagen. I momentet finns bestämmelser om de administrativa tvång som Trafiksäkerhetsverket enligt förslaget ska få använda i egenskap av branschens säkerhetsmyndighet. Med stöd av den kan Trafiksäkerhetsverket ålägga en verksamhetsutövare att avhjälpa fel eller försummelser samt ålägga denne förpliktelser eller förbjuda en åtgärd, om denne handlar i strid med lagen om spårbunden stadstrafik eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den. Verket kan förena åläggandet med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande i enlighet med viteslagen (1113/1990).
Om verksamhetsutövaren inte uppfyller kraven enligt 3 §, ska verket med stöd av 2 mom. omedelbart efter att ha fått den anmälan som avses i 5 § eller efter att annars ha fått veta om saken till exempel i samband med myndighetstillsynen reservera verksamhetsutövaren en möjlighet att redogöra för bristen och de åtgärder med vilka verksamhetsutövaren tänker se till att kraven uppfylls. Bristen kan gälla till exempel verksamhetsutövarens säkerhetsstyrningssystem, som verket inte till alla delar anser överensstämma med kraven. Om verksamhetsutövaren inte uppfyller kraven inom en rimlig tid på minst två månader, kan verket förbjuda verksamhetsutövaren att fortsätta med sin verksamhet antingen tillsvidare eller under en viss period. Förbjudet att fortsätta med verksamheten kan komma i fråga endast då bristen är så väsentlig att den kan äventyra verksamhetens säkerhet. Bestämmelsen motsvarar förutsättningarna för återkallandet av säkerhetsintyget i 9 § i järnvägslagen. Om bristen är ringa, kan verket enligt förslaget ställa en ny, rimlig period på minst två veckor för avhjälpandet av bristen. Som ringa brist kan anses till exempel det att verksamhetsutövarens ansvarsförsäkring till alla delar inte anses vara helt tillräcklig med tanke på de risker som är förknippade med den bedrivna verksamheten.
Verkets rätt att i sista hand förbjuda den fortsatta verksamheten med stöd av 2 mom. ska anses vara motiverad med tanke på de risker som förknippas med den spårbundna stadstrafiken. På grund av den spårbundna stadstrafikens samhälleliga och trafikpolitiska betydelse ska man på bedrivandet av den spårbundna stadstrafiken ställa stränga krav som motsvarar kraven på bedrivandet av järnvägstrafiken och förvaltningen av bannätet inom järnvägssystemet.
20 §.Ingripande i åtgärd eller händelse. Paragrafen motsvarar 88 § i järnvägslagen. Enligt paragrafen ska Trafiksäkerhetsverket ha rätt att avbryta en åtgärd eller annan händelse som hotar eller påverkar metro- eller spårvägstrafiken, om det finns grundad anledning att anta att metro- eller spårvägstrafiksystemets säkerhet eller människors liv eller hälsa är hotade. På samma grunder kan verket avbryta en åtgärd eller en händelse som orsakar betydande egendoms- eller miljöskador. Verket ska höra parterna innan det vidtar åtgärder ifall situationen inte förutsätter omedelbara åtgärder.
Trafiksäkerhetsverkets i paragrafen avsedda rätt att ingripa i en åtgärd eller händelse ska anses vara nödvändig med tanke på verkets tillsynsuppgift och de säkerhetsrisker som förknippas med metro- och spårvägstrafiken.
21 §.Årsavgift. I paragrafen ska föreskrivas om den årsavgift som betalas till Trafiksäkerhetsverket. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om beloppet på avgiften och dess grunder. För årsavgiften kan inte direkt bevisas ett vederlag från Trafiksäkerhetsverket. Det ska anses vara en avgift av skattekaraktär, och regleringen gällande den ska uppfylla skattelagstiftningens krav. De föreslagna bestämmelserna uppfyller dessa krav. Årsavgiften avses vara 40 000 euro. Meningen är att den tas ut per aktör. Detta innebär att den årsavgift som HST vid lagens ikraftträdande betalar täcker HST:s verksamhet både som förvaltare av metrobannätet och som bedrivare av metrotrafik. Avgiftsbeloppet baserar sig på Trafiksäkerhetsverkets bedömning, enligt vilken verket kommer att sammanlagt använda cirka 0,3 årsverken för skötseln av de för verket i lagen om spårbunden stadstrafik anvisade uppgifterna. Meningen är att avgiften ska justeras i början av 2018, då lagen även ska gälla spårvägstrafiken. Årsavgiften ska motsvara de utgifter som orsakas för verket med anledning av utvecklingen av och tillsynen över säkerheten av den spårbundna stadstrafiken samt för registerföring i anslutning till den spårbundna stadstrafiken och för andra administrativa myndighetsuppgifter inom den spårbundna stadstrafiken. Registret över spårbunden stadstrafik är ett nytt register för Trafiksäkerhetsverket. I och för sig är det ett ganska begränsat register, men dess grundande och upprätthållande orsakar rätt mycket administrativt arbete.
Även de övriga i momentet nämnda uppgifterna är enligt förslaget nya uppgifter för verket, vars kostnader ska täckas med årsavgiften. Utgångspunkten är att personalresurserna inom Trafiksäkerhetsverket inte kommer att ökas för att ta hand om uppgifterna i anknytning till den spårbundna stadstrafiken. För utvecklingen av säkerheten av den spårbundna stadstrafiken ska Trafiksäkerhetsverket anlita de sakkunniga som verket anlitar i utvecklingen av järnvägssystemets säkerhet. På samma sätt är det meningen att vid tillsynen av den spårbundna stadstrafikens säkerhet, som i huvudsak är tillsyn i efterhand, använda sakkunniga som är insatta i järnvägssystemet. Med anledning av sin natur och verksamhetsmiljö avviker systemet för den spårbundna stadstrafiken dock betydligt från järnvägssystemet. Därför ska de sakkunniga först sätta sig in i systemet med spårbunden stadstrafik. Vid behov kan verket vid myndighetstillsynen enligt 13 § anlita utomstående sakkunniga, vilket också orsakar kostnader för verket.
Enligt 2 mom. ska årsavgiften tas ut till fullt belopp även under det första verksamhetsåret, även om verksamheten inleddes mitt i ett år. På motsvarande sätt ska avgiften inte återbetalas även om verksamhetsutövaren avslutade sin verksamhet mitt i året. Syftet med bestämmelsen är att trygga det att Trafiksäkerhetsverkets kostnader till fullo täcks även i de fall som avses i momentet. För närvarande är det bara HST som bedriver spårbunden stadstrafik, och det ansvarar även för förvaltningen av metro- och spårvägsnätet. Det uppskattas att antalet verksamhetsutövaren även framöver är bara några stycken. Därför kommer paragrafens bestämmelser att bara tillämpas sporadiskt.
På grund av naturen av Trafiksäkerhetsverkets beslut om de i paragrafen avsedda avgifterna föreslås det i 3 mom. att det ska vara möjligt att begära omprövning av besluten såsom det föreskrivs i 7a kap. i förvaltningslagen. Enligt 22 § 1 mom. ska det vara möjligt att överklaga verkets beslut om begäran om omprövning enligt normal besvärspraxis.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs enligt vedertagen praxis att de avgifter som avses i paragrafen får drivas in utan dom eller beslut på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Även momentets hänvisning till dröjsmålsränta på en försenad betalning, som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982), överensstämmer med vedertagen praxis.
22 §.Överklagande. Trafiksäkerhetsverkets beslut om en begäran om omprövning som meddelats enligt lagens 21 § 3 mom. och andra beslut som verket meddelat med stöd av lagen om spårbunden stadstrafik får enligt 1 mom. överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Det anses inte vara nödvändigt att inkludera i lagen möjligheten att begära omprövning med anledning av verkets övriga förvaltningsbeslut med stöd av lagen om spårbunden stadstrafik eftersom verkets nämnda beslut kommer att vara fåtaliga och gälla en mycket begränsad målgrupp.
På grund av ärendenas natur ska ändring i förvaltningsdomstolens beslut med anledning av ett besvär om Trafiksäkerhetsverkets beslut enligt 2 mom. få sökas bara om högsta domstolen meddelar besvärstillstånd.
23 §.Straffbestämmelser. Enligt paragrafen ska gärningar vara straffbara om de begås antingen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. I 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska föreskrivas att bedrivande av spårbunden stadstrafik utan sådana förutsättningar som avses i lagen är straffbart för att säkerställa metro- och spårvägstrafikens störningsfria och säkra verksamhet. Enligt 2 punkten i momenten ska sådana gärningar vara straffbara som kan äventyra säkerheten av metrotrafiken och av personer som vistas på områden som hör till metrotrafiken. Genom bestämmelsen ska man förbjuda obehörig rörelse eller vistelse i de områden som nämns i bestämmelsen och som allmänheten inte har tillträde till. Kravet motsvarar 85 § 2 mom. 4 punkten i järnvägslagen. För de gärningar som nämns i momentet kan dömas till böter för brott mot lagstiftningen om spårbunden stadstrafik, om gärningen inte är ringa och om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.
Enligt paragrafens 2 mom. behöver den som bryter mot en förpliktelse som har ålagts eller ett förbud som har meddelats med stöd av lagen om spårbunden stadstrafik och som förenats med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande inte dömas till straff för samma gärning.
För klarhetens skull föreslås det att det i paragrafens 3 mom. ska ingå hänvisningsbestämmelser till 23 och 21 kap. i strafflagen. Hänvisningarna är till sin natur informativa och genom dem utvidgas inte området för straffbart beteende.
24 §.Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Det föreslås att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt efter att riksdagen har godkänt lagförslaget, dock senast den 1 mars 2016. Enligt 2 mom. ska lagen dock tillämpas på spårvägstrafiken först från den 1 januari 2018. Den föreslagna övergångsperioden för spårvägstrafiken anses vara motiverad, eftersom HST ska ges tillräckligt med tid att förbereda ett säkerhetsstyrningssystem för spårvägstrafiken och för att genomföra andra förpliktelser gällande spårvägstrafiken. Enligt uppskattningar kommer spårvägstrafiken i Tammerfors och Åbo att komma igång först efter den föreslagna övergångsperioden.
Trafiken med västmetron uppskattas komma igång i augusti 2016. Därför ska HST enligt 3 mom. göra en anmälan om förvaltningen av metrobannätet och bedrivandet av metrotrafiken till Trafiksäkerhetsverket senast den 31 juli 2016. Om sådan verksamhet som avses i denna lag kommer i gång först efter att lagen har trätt i kraft ska anmälan göras senast tre månader innan verksamheten inleds.
Enligt 4 mom. i paragrafen fortsätter de behörigheter till de säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter som avses i denna lag att vara i kraft för de personer som sköter samma säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter när denna lag träder i kraft.