2.1  Lagstiftning

Naturvårdslagen 

Naturvårdslagen har varit i kraft sedan den 1 januari 1997. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i 22 §, som gäller införlivning av områden i ett naturskyddsområde, i 30 §, som gäller ikraftträdelse av förbud att ändra områden som hör till skyddade naturtyper, i 47 §, som gäller skydd av platser där arter förekommer och i 64 §, som gäller Natura 2000 -områden. 

Enligt 22 § 3 mom. ska införlivningen av ett område i ett naturskyddsområde kungöras på kommunens anslagstavla på det sätt som föreskrivs i lagen om offentliga kungörelser (34/1925). Enligt lagens 30 § 1 mom. meddelas förbudet att ändra ett område som hör till skyddade naturtyper efter anslag och det ska kungöras på kommunens anslagstavla på det sätt som föreskrivs i lagen om offentliga kungörelser. Enligt lagens 47 § 3 mom. meddelas förbudet att förstöra eller försämra platser där arter förekommer efter anslag och det ska kungöras på kommunens anslagstavla på det sätt som föreskrivs i lagen om offentliga kungörelser. I 64 § 2 mom. anges det att då förslag utarbetas om områden som ska införlivas i Natura 2000 ska parterna höras genom att förslaget kungörs på kommunens anslagstavla på det sätt som föreskrivs i lagen om offentliga kungörelser. Enligt paragrafen ska kungörelsen dessutom offentliggöras i tillräckligt god tid genom annonsering i minst en tidning med allmän spridning på orten. Kungörelsekostnaderna betalas av statens medel. Uppgifter om förslaget ska under kungörelsetiden finnas tillgängliga i kommunen. 

Marktäktslagen 

Marktäktslagen har varit i kraft sedan den 1 januari 1982. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i 13 §, som gäller hörande, och i 20 b §, som gäller besvär över beslut om marktäktstillstånd. Lagens 19 § gäller anslående av beslut. Bestämmelser om förfaranden för sökanden av ändring finns i 20, 20 b och 20 c §. 

Enligt 13 § 1 mom. ska kungörelsen av en ansökan som gäller marktäktstillstånd vara anslagen på kommunens anslagstavla i 30 dagar. Dessutom ska kommunen bereda dem som äger eller besitter de fastigheter och andra områden som gränsar till den fastighet på vilken täktområdet är beläget tillfälle att bli hörda, utom när detta är uppenbart onödigt. Om det projekt som ansökan avser kan ha betydande verkningar inom ett vidsträckt område eller på ett flertal personers omständigheter, ska information om ansökan dessutom publiceras i åtminstone en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av projektet. Kostnaderna för hörandet och annonseringen ska betalas av den som ansöker om tillstånd. I 13 § 3 mom. anges det att om ansökan gäller ett projekt enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, ska det genom en kungörelse på tillståndsmyndighetens och kommunernas webbplatser informeras om att behandlingen av ansökan har inletts.  

Enligt 19 § 1 mom. meddelas tillståndsmyndighetens beslut som gäller tillstånd för täktverksamhet efter anslag. Information om meddelande av ett beslut ska ges på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet före den dag beslutet meddelas. I informationen ska nämnas myndigheten, ärendets natur och den dag då beslutet meddelas. Enligt paragrafen ska informationsmeddelandet vara uppsatt på anslagstavlan under minst den tid som reserverats för anförande av besvär. Beslutet ska vara tillgängligt för dem som saken gäller den dag det enligt anslaget meddelas. Den som saken gäller anses ha fått kännedom om beslutet då det har meddelats. 

I lagens 20 § föreskrivs det om sökande av ändring. Enligt 20 § 1 mom. får beslut som en myndighet meddelat med stöd av lagen överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Enligt momentet får besvär över förvaltningsdomstolens beslut anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.  

Enligt 20 b § 1 mom. ska förvaltningsdomstolen informera om besvär över ett beslut om marktäktstillstånd som anförts av den som ansökt om tillstånd, om det inte är uppenbart onödigt, genom att under minst 14 dagar kungöra dem på sin anslagstavla och de berörda kommunernas anslagstavlor. Enligt paragrafen ska besvärshandlingarna hållas framlagda i de berörda kommunerna under kungörelsetiden. I kungörelsen ska det anges var handlingarna hålls framlagda. Enligt 20 b § 2 mom. ska förvaltningsdomstolen dessutom med anledning av besvär som har anförts av sökanden ge de parter som saken speciellt berör och de myndigheter som bevakar allmänt intresse tillfälle att avge bemötande med anledning av besvären, om detta inte är uppenbart onödigt. I fråga om hörande med anledning av besvären ska i övrigt förvaltningsprocesslagen iakttas. Enligt paragrafens 3 mom. ska det för avgivande av bemötande ges information om att besvär har anförts på det sätt som anges i förvaltningslagen och samtidigt ska det meddelas var besvärshandlingarna är framlagda samt vart bemötandena kan lämnas inom den tid som satts ut för avgivande av bemötande. 

I 20 c § föreskrivs det om förfarandet i domstolen. Utöver vad som i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om syn kan enligt 20 c § 1 mom. fullföljdsdomstolen eller, på förordnande av den, ordföranden, en ledamot eller en föredragande förrätta inspektion på platsen. Enligt paragrafens 2 mom. ska ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller marktäktstillstånd meddelas efter anslag, och parterna anses ha blivit informerade om beslutet när beslutet har meddelats. Enligt momentet ska förvaltningsdomstolen dessutom se till att det utan dröjsmål informeras om beslutet på anslagstavlan i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten. 

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (nedan MKB-lagen) trädde i kraft den 16 maj 2017. I lagen föreskrivs det om offentlig kungörelse i 13 §, som gäller beslut om tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning i enskilda fall, i 17 §, som gäller hörande om programmet för miljökonsekvensbedömning, och i 20 §, som gäller hörande om miljökonsekvensbeskrivningen. Lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning reviderades avsevärt i och med den nya MKB-lagen. Den reviderade lagen uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom direktiv 2014/52/EU (nedan MKB-direktivet). MKB-direktivet ställer krav på bedömningen av projektens miljökonsekvenser och tillståndsförfarandet samt på informationen till allmänheten i anslutning till dem. Utöver att de överstatliga förpliktelserna uppfylldes var syftet med revideringen av MKB-lagen att göra MKB-förfarandet smidigare och förtydliga lagens struktur. 

Enligt 13 § 2 mom. ska beslutet om tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning i enskilda fall publiceras elektroniskt på den behöriga myndighetens webbplats, om inte annat följer av bestämmelserna om sekretess, och skickas för kännedom till berörda myndigheter och till den eventuella initiativtagaren. Dessutom ska beslutet utan dröjsmål och på det sätt som anges i lagen om offentliga kungörelser (34/1925) kungöras i minst 14 dagar på anslagstavlorna i kommunerna inom projektets sannolika influensområde. I 2 mom. anges det också att det som i lagen om offentliga kungörelser föreskrivs om kungörande på anslagstavlor tillämpas på elektronisk publicering av kungörelser på kommunernas webbplatser. 

Enligt 17 § 2 mom. ska kontaktmyndigheten informera om programmet för miljökonsekvensbedömning genom att utan dröjsmål kungöra det i elektronisk form på sin webbplats och i kommunerna inom projektets sannolika influensområde under den tid som åsikter kan framföras och utlåtanden ges. Det som i lagen om offentliga kungörelser föreskrivs om kungörande på anslagstavlor tillämpas på elektronisk publicering av kungörelser på kommunernas webbplatser. Dessutom ska information om programmet för miljökonsekvensbedömning ges i åtminstone en tidning med allmän spridning inom projektets influensområde. Enligt paragrafen ska kungörelsen innehålla tillräckliga uppgifter om projektet och där ska uppges hur information kan fås om projektet, dess miljökonsekvenser och bedömningen av dem samt hur åsikter i fråga om dem kan framföras. Närmare bestämmelser om innehållet i kungörelsen utfärdas genom förordning av statsrådet. I paragrafen föreskrivs det också att åsikter och utlåtanden ska lämnas till kontaktmyndigheten inom den tid som anges i kungörelsen. Tiden börjar löpa den dag kungörelsen offentliggörs och är 30 dagar lång. Av särskilda skäl kan tiden förlängas till högst 60 dagar. 

Enligt 20 § 1 mom., som gäller hörande om miljökonsekvensbeskrivningar, ska kontaktmyndigheten informera om en miljökonsekvensbeskrivning med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 § 2 mom. Enligt momentet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i kungörelsen genom förordning av statsrådet. I 20 § 2 mom. konstateras det att åsikter och utlåtanden om miljökonsekvensbeskrivningen ska lämnas till kontaktmyndigheten inom den tid som anges i kungörelsen. Tiden börjar löpa den dag kungörelsen offentliggörs och är minst 30 och högst 60 dagar lång. 

Kontaktmyndighetens utlåtande om programmet för miljökonsekvensbedömning enligt 18 § och kontaktmyndighetens motiverade slutsats enligt 23 § ska enligt paragraferna i fråga publiceras på kontaktmyndighetens webbplats.  

Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program  

Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (nedan SMB-lagen) trädde i kraft den 1 juni 2005. Genom SMB-lagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (nedan SEA-direktivet). Lagen innehåller också de materiella bestämmelser som behövs för godkännandet av det protokoll om strategiska miljöbedömningar (nedan SEA-protokollet) som fogats till FN:s ekonomiska kommission för Europas, ECE:s, konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen, FördrS 67/1997). 

På tillkännagivande av information enligt lagen tillämpas offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. 

Förvaltningslagens 62 § har ändrats genom lagen om ändring av förvaltningslagen (432/2019). Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2020. Vid offentlig delgivning hålls enligt den nya 62 § en handling en viss tid tillgänglig för mottagaren hos myndigheten. Ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Om meddelandet på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig publiceras också i den officiella tidningen. 

Enligt den nya 62 § ska det av meddelandet framgå vad saken gäller samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns tillgänglig. I meddelandet ska dessutom nämnas den tidpunkt då meddelandet har publicerats på myndighetens webbplats och anges att delfåendet av handlingen anses ha skett den sjunde dagen efter publiceringstidpunkten i fråga. Om meddelandet inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats, ska det i meddelandet anges att delfåendet har skett den sjunde dagen efter det att meddelandet publicerades i den officiella tidningen.  

Enligt 5 § 2 mom. i SMB-lagen ska resultatet av prövningen i fråga om behovet av en miljöbedömning tillsammans med en motivering göras allmänt tillgängligt i enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen. Resultatet av prövningen ska tillsammans med motiveringen i mån av möjlighet även publiceras i elektronisk form. I 8 § föreskrivs det om beredningen av en plan eller ett program och av en miljörapport samt om information om detta. Enligt 8 § 2 mom. ska beredningen av planen eller programmet ordnas på ett sådant sätt att allmänheten har möjlighet att få information om utgångspunkterna för, syftena med och beredningen av planen eller programmet och miljörapporten samt att yttra sig i frågan. Enligt bestämmelsen ska motsvarande material i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. Huvudprincipen i paragrafen är att när information lämnas om att beredningen inleds och om möjligheten att yttra sig ska i övrigt det iakttas som föreskrivs om beredningen av planen eller programmet i fråga. Om det inte finns särskilda bestämmelser om lämnande av information, ska 41, 55 och 62 § i förvaltningslagen iakttas. 

Enligt 9 § 1 mom. ska den myndighet som ansvarar för samrådet om utkastet till plan eller program och om miljörapporten ge allmänheten tillfälle att ta del av utkastet till plan eller program och miljörapporten samt att yttra sig om dem. Enligt paragrafen sker detta genom att utkastet till plan eller program och miljörapporten hålls framlagda. Dessutom ska utkastet till plan eller program och miljörapporten i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. 

När information lämnas om framläggande och om möjligheten att yttra sig ska det även enligt huvudregeln i 9 § 2 mom. iakttas vad som föreskrivs om beredningen av planen eller programmet i fråga. Om det inte finns särskilda bestämmelser om lämnande av information, ska 55 och 62 § i förvaltningslagen iakttas. Utkastet till plan eller program och miljörapporten ska då hållas framlagda i minst 30 dagar. Yttranden ska lämnas till den myndighet som ansvarar för planen eller programmet under den tid handlingarna hålls framlagda. 

I 11 § föreskrivs det om godkännande av en plan eller ett program samt om information om beslutet. Enligt 11 § 3 mom. ska man när en plan eller ett program godkänns, utöver det som föreskrivs någon annanstans, informera om beslutet samt lägga fram beslutet och planen eller programmet till påseende. I fråga om framläggande och information iakttas 62 § i förvaltningslagen. Beslutet samt planen eller programmet och miljörapporten ska delges Finlands miljöcentral och i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. 

Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen 

Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen trädde i kraft den 31 december 2004. Lagen grundar sig på bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (nedan ramdirektivet för vatten) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi). Direktivet säkerställer att parterna och allmänheten informeras och hörs på ett omfattande sätt och att det finns möjlighet att yttra sig under en lång samrådstid. Målet är att planeringen av vatten- och havsvården ska vara öppen och deltagande på det sätt som förutsätts i direktiven. När förvaltningsplanerna och havsförvaltningsplanen utarbetas är det naturligt att sträva efter att samarbetet, informationen och deltagandet följer samma tidtabell.  

Bestämmelser om hörande finns i 15 §, som gäller deltagande i och information om beredningen av förvaltningsplaner och i 17 §, som gäller godkännande av förvaltningsplaner. 

Enligt 15 §, som gäller deltagande i och information om förvaltningsplaner, ska närings-, trafik- och miljöcentralerna (nedan NTM-central) ge alla möjlighet att ta del av de beredningsunderlag som avses i bestämmelsen samt bakgrundshandlingarna till dem och ge alla tillfälle att framföra sina åsikter om beredningsunderlagen skriftligt eller elektroniskt. NTM-centralen ska i området publicera en kungörelse på kommunernas anslagstavlor om att beredningsunderlagen finns framlagda. Handlingarna ska till behövliga delar hållas tillgängliga i kommunerna i området, och de ska publiceras i elektronisk form. Information om utkastet till förvaltningsplan och den samordnade förvaltningsplanen ska dessutom ges i tidningar som utkommer allmänt i området, och vid behov ska informationsmöten anordnas där även åsikter kan framföras. I 27 § i statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006) föreskrivs det bland annat att tiden för tillgänglighållande är sex månader. 

Enligt lagens 17 §, som gäller godkännande av förvaltningsplaner, ges beslutet om förvaltningsplanen efter anslag och de som saken gäller anses ha fått del av beslutet när det gavs. Information om att förvaltningsplanerna har godkänts ska ges till NTM-centralerna, som i sin tur ska vidarebefordra informationen till kommunerna inom sitt område samt till de myndigheter som har hörts tidigare under beredningen av ärendet. NTM-centralerna ska anslå en kungörelse om godkännandet på kommunens anslagstavla samt informera om godkännandet i tillräcklig omfattning i tidningarna. Den godkända förvaltningsplan som gäller kommunens område ska finnas till påseende i kommunen. 

Lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden 

Lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden trädde i kraft den 1 januari 1980. Lagen gäller förutom underhåll och renhållning av gator på detaljplaneområden även underhåll och renhållning av torg, parker, planteringar och därmed jämförbara allmänna områden. 

I 8 a § anges det att innan beslut enligt 4 § 4 mom. eller 8 § 1 eller 2 mom. fattas ska det på förhand kungöras att beslutsförslaget hålls offentligt framlagt på kommunens anslagstavla och i minst en tidning med allmän spridning på orten. Dessutom ska tomtägarna inom området delges sådana beslutsförslag genom vilka kommunen åtar sig att sköta tomtägarnas uppgifter. Ett beslutsförslag ska delges dem som gjort framställningen Delgivningen får ske genom ett vanligt brev. Avsikten med de olika delgivningssätten är att säkerställa att besluten bereds på ett kommunikativt sätt. 

Lagen om skydd för miljön i Antarktis  

Lagen om skydd för miljön i Antarktis trädde i kraft den 14 januari 1998. Enligt 18 § 3 mom. ges tillståndsbeslutet efter anslag, varvid det anses ha kommit parten till kännedom när det har givits. Beslutet sänds till sökanden och för kännedom till de myndigheter som avgivit utlåtande. 

Lagen om friluftsliv 

Lagen om friluftsliv trädde i kraft den 1 augusti 1973. I 29 § föreskrivs det att ett beslut av NTM-centralen om fastställande av en plan för en friluftsled eller om indragning av en friluftsled ska ges efter anslag. En part anses ha fått del av beslutet den dag då detta har getts. 

Förvaltningslagen 

Genom en ändring av förvaltningslagen, som träder i kraft den 1 januari 2020, fogas till lagen nya 62 a och 62 b §, i vilka förfarandet för offentlig kungörelse uppdateras. I fortsättningen publiceras kungörelser och handlingar som ska kungöras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i stället för på myndigheternas anslagstavlor samt vid behov också i en tidning med allmän spridning inom verkningsområdet eller på något annat sätt som myndigheten bestämt. Om kungörelsen på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska den dessutom publiceras i den officiella tidningen. I 62 a § föreskrivs det också vad som ska framgå av kungörelsen och om tidpunkten för delfåendet. Enligt paragrafen ska kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i 14 dygn. Om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, ska kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut. Enligt 62 b § får uppgifterna i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen publiceras, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. I fråga om personuppgifter publiceras dock endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information, och de får publiceras trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Personuppgifterna ska avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet när den tid för tillgänglighållande som avses i 62 a § 2 mom. löper ut.  

I förvaltningslagen föreskrivs det endast om förfarandet för offentlig kungörelse. I speciallagstiftning föreskrivs fortfarande om den myndighet som är behörig att verkställa kungörelsen och vilka ärenden som ska kungöras och i vilket skede av behandlingen av ärendet. 

Samtidigt med lagen om ändring av förvaltningslagen utfärdades en lag om upphävande av lagen om offentliga kungörelser.  

Kommunallagen 

Den nya kommunallagen trädde i kraft den 1 maj 2015, och den började huvudsakligen tillämpas vid ingången av mandatperioden för de fullmäktigeförsamlingar som valdes 2017. Den innehåller bestämmelser om kommunens beslutsprocesser och organ.  

Ett av målen för kommunallagen var att frångå skyldigheten att använda anslagstavlan för offentlig kungörelse. I 29, 108, 140 och 142 § i kommunallagen föreskrivs det därför om information i det allmänna datanätet. I 29 § föreskrivs det om kommunens kommunikation, medan det i 108, 140 och 142 § föreskrivs att kommunala tillkännagivanden, protokoll och beslut ska hållas tillgängliga i det allmänna datanätet. Genom dessa bestämmelser övergick man i fråga om kommunens kungörelseförfarande till att tillämpa kommunallagen i stället för kungörelselagen.  

Enligt 108 § ska kommunala tillkännagivanden göras kända genom att de offentliggörs i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna, och vid behov på något annat sätt som kommunen har fattat beslut om. Enligt regeringens proposition kan som ett annat sätt som avses i paragrafen även i fortsättningen anses till exempel att tillkännagivanden offentliggörs i av kommunen valda annonstidningar (RP 268/2014 rd, s. 219). Ett tillkännagivande ska finnas i det allmänna datanätet 14 dygn, om inte något annat följer av sakens natur. De personuppgifter som ingår i tillkännagivandet ska avlägsnas från datanätet när den ovannämnda tiden går ut.  

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) trädde i kraft den 1 februari 2003. Redan i dag är det med sökandens eller den berörda partens medverkan i mycket stor utsträckning möjligt att sköta miljöärenden hos myndigheterna på elektronisk väg. Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet tillämpas bland annat när inledande och behandling av förvaltningsärenden samt delgivning av beslut sker på elektronisk väg, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt 2 § gäller lagen i tillämpliga delar också annan myndighetsverksamhet.  

I 4 kap. föreskrivs det om delgivning av beslut. Enligt 18 § får handlingar som ska delges bevisligen, med partens samtycke delges också som ett elektroniskt meddelande. En handling anses ha delgetts när den har hämtats från den länk som myndigheten anvisat. Om handlingen inte har hämtats inom sju dagar från myndighetens meddelande, iakttas vid delgivningen vad som annanstans i lag föreskrivs om delgivning. Enligt 19 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet får andra handlingar än de som ska delges bevisligen, med samtycke av den som saken gäller delges som ett elektroniskt meddelande. 

Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster 

Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) trädde i kraft den 1 april 2019. Enligt 5 § ska myndigheterna ge alla en möjlighet att i sina ärenden för mottagande av elektroniska meddelanden och handlingar från en myndighet använda en meddelandeförmedlingstjänst som avses i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster eller någon annan tillräckligt informationssäker elektronisk dataöverföringsmetod, om myndigheten kan sända meddelandet eller handlingen i elektronisk form. 

Dataskyddslagen 

Dataskyddslagen (1050/2018) trädde i kraft den 1 september 2019 och dess syfte är att precisera och komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen), och dess nationella tillämpning. I 4 § i preciseras tillämpningsområdet för artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Enligt led e i artikel 6.1 är behandlingen av personuppgifter lagenlig om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt 4 § 2 punkten i dataskyddslagen får personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen om behandlingen behövs och är proportionell i en myndighets verksamhet för utförande av en uppgift av allmänt intresse.  

Enligt 28 § i dataskyddslagen tillämpas på rätten att få uppgifter ur myndigheternas personregister och på annat utlämnande av personuppgifter ur dessa personregister vad som föreskrivs om offentlighet i myndigheternas verksamhet. 

2.2  Europeiska unionens lagstiftning och den internationella utvecklingen

Deltagandedirektivet och Århuskonventionen  

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (nedan deltagandedirektivet), hänger samman med att konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (FördrS 121–122/2004, nedan Århuskonventionen) ratificerats i Europeiska unionen. Artiklarna 6–8 i konventionen gäller allmänhetens deltagande i utarbetandet och beslut i olika situationer. Genom deltagandedirektivet har unionens lagstiftning anpassats till kraven i Århuskonventionen till den del konventionen innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning.  

Enligt artikel 6 i Århuskonventionen ska den berörda allmänheten i beslutsprocesser om miljön informeras, antingen genom offentligt tillkännagivande eller i förekommande fall enskilt, bland annat om när beslutsprocessen påbörjas och allmänhetens möjligheter att delta. Enligt den artikeln ska varje etapp i förfarandet för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen innehålla rimliga tidsfrister och varje part sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt. Allmänheten ska ges möjlighet att lämna synpunkter och framföra åsikter om den föreslagna verksamheten. Allmänheten ska på föreskrivet sätt informeras om beslutet så snart det har fattas av myndigheten.  

Miljöinformationsdirektivet  

Tillgång till information som gäller miljön behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (nedan miljöinformationsdirektivet). Genom miljöinformationsdirektivet vill man trygga den offentliga tillgången till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter. Syftet med direktivet är också att såsom en självklarhet se till att miljöinformation görs tillgänglig för och sprids till allmänheten för att säkerställa största möjliga systematiska tillgång till och spridning av miljöinformation till allmänheten. I detta syfte ska i synnerhet datanät och/eller elektroniska verktyg främjas, när så är möjligt.  

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner som gäller miljöinformation. Enligt artikel 2.1 avses med miljöinformation ”all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk eller annan materiell form” om vissa faktorer som rör miljön (tillståndet för olika delar av miljön och samspelet mellan dessa, åtgärder och faktorer som påverkar miljön, rapporter om genomförandet av miljölagstiftningen, analyser och antaganden som används inom ramen för åtgärder och verksamheter som rör miljön samt tillståndet för människors hälsa och säkerhet, inbegripet förorening av livsmedelskedjan, när det är relevant, villkoren för mänskligt liv, kulturplatser och byggnader i den utsträckning de kan påverkas av tillståndet i miljön). Begreppet miljöinformation är med andra ord brett och omfattar inte bara information som direkt gäller miljön utan även information som påverkar miljön.  

Artikel 3 innehåller bestämmelser om tillgång till miljöinformation på begäran medan artikel 4 innehåller bestämmelser om undantag från rätten till information. Enligt artikel 4.2 f är det möjligt att göra ett undantag från den fria tillgången till miljöinformation på grund av skyddet för personuppgifter. Undantagen i miljöinformationsdirektivet ska dock tolkas restriktivt så att allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut bör vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås, varvid den allmänna regeln bör vara att informationen lämnas ut.  

Artikel 7 i direktivet innehåller bestämmelser om spridning av miljöinformation. Enligt artikel 7.1 ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att offentliga myndigheter organiserar sådan miljöinformation som är relevant för deras verksamhet och som innehas av eller förvaras för dem, för att aktivt och systematiskt spridas till allmänheten, bland annat med hjälp av datanät och/eller elektroniska verktyg, när så är möjligt. Medlemsstaterna ska säkerställa att miljöinformationen fortlöpande görs tillgänglig i elektroniska databaser som är lätt åtkomliga för allmänheten via allmänna telekommunikationsnät.  

Vid genomförandet av miljöinformationsdirektivet utgick man från att den nationella lagstiftningen redan var heltäckande när direktivet trädde i kraft.  

Allmänna dataskyddsförordningen 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen) ska enligt artikel 2 i den tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.  

De centrala begreppen i förordningen definieras i artikel 4. Enligt artikel 4.1 avses med personuppgifter varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. Enligt punkten är en identifierbar fysisk person en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn eller en lokaliseringsuppgift. Med behandling av personuppgifter avses enligt artikel 4.2 en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej. Sådana åtgärder kan till exempel vara att samla in, införa, ordna, strukturera, förvara, omarbeta eller ändra data.  

I artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principer för behandling av personuppgifter. Sådana principer är enligt artikel 5.1 laglighet, korrekthet och öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, korrekthet, lagringsminimering samt integritet och konfidentialitet. Enligt artikel 5.1 c avses med uppgiftsminimering att personuppgifterna ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Med lagringsminimering avses enligt artikel 5.1 e att personuppgifter ska förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det behövs för att iaktta ändamålen med behandlingen. Personuppgifter får lagras under längre perioder i den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i förordningen, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt förordningen genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter.  

I artikel 6 föreskrivs det närmare om vad som avses med att behandlingen av personuppgifter ska vara lagenlig. Av de krav som räknas upp i artikel 6.1 ska åtminstone att av kraven uppfyllas för att behandlingen av personuppgifter ska anses vara lagenlig. Enligt artikel 6.1 c är behandling av personuppgifter laglig, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, och enligt artikel 6.1 e om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Dessa grunder för behandlingen ska enligt artikel 6.3 fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. 

Enligt artikel 86 får personuppgifter i allmänna handlingar som förvaras av en myndighet för utförande av en uppgift av allmänt intresse lämnas ut av myndigheten i enlighet med den medlemsstats nationella rätt som myndigheten omfattas av, för att jämka samman allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen. 

2.3  Bedömning av nuläget

E-tjänster 

Förfarandebestämmelserna inom miljöministeriets förvaltningsområde uppmuntrar inte till och främjar inte fullt ut en övergång till e-tjänster och elektronisk behandling av ärenden vid myndigheterna. Kommunikationen på nätet, som i den nya kommunallagen fått en allt mer framträdande roll som kommunikations- och informationskanal i kommunen och de nya kungörelsebestämmelserna i förvaltningslagen, som träder i kraft den 1 januari 2020, gör det möjligt att också uppdatera delgivningsförfarandena inom miljöministeriets förvaltningsområde så att de bättre motsvarar den digitala miljön.  

Delgivning av handlingar 

Genom de nya kungörelsebestämmelserna i förvaltningslagen flyttas de offentliga kungörelserna från anslagstavlorna till det allmänna datanätet, vilket främjar effektivare information samtidigt som det möjliggör en öppnare förvaltning och förbättrar individernas, sammanslutningarnas och företagens tillgång till information.  

I och med upphävandet av kungörelselagen slopas den i lagen fastställda skyldigheten för myndigheterna att upprätthålla fysiska anslagstavlor till den del det är fråga om att offentliggöra meddelanden på en anslagstavla i enlighet med kungörelselagen. Även i kommunallagen har man frångått skyldigheten att använda anslagstavlan för offentliga kungörelser.  

Bestämmelserna inom miljöministeriets förvaltningsområde motsvarar inte en tidsenlig utveckling till de delar de fortfarande innehåller en skyldighet att använda anslagstavlor för offentliga kungörelser och hänvisningar till den upphävda kungörelselagen. 

MKB-lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning reviderades nyligen år 2017. I samband med lagreformen gjordes en grundlig genomgång av lagens förfaranden för delgivning av handlingar så att kraven på förfarandena i det MKB-direktiv som genomfördes genom lagen och de krav på smidigare förfaranden som var ett ytterligare syfte med lagreformen uppfylldes. I förfarandet enligt MKB-lagen har man redan tidigare till exempel övergått till att offentliggöra handlingar elektroniskt på myndighetens webbplats. 

Information enligt den gällande SMB-lagen har hittills delgivits som offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. Enligt regeringens proposition om att uppdatera kungörelsebestämmelserna används offentlig kungörelse framför allt i fråga om ärendekategorier som har anknytning till miljön och som kan beröra ett stort antal människor eller juridiska personer. Enligt propositionen kan det vid offentlig delgivning vara fråga om delgivning av handlingar och beslut som hänför sig till enskilda personers privata och mycket speciella förvaltningsärenden.  

Med beaktande av att det i ärenden som kräver miljöbedömning enligt SMB-lagen är fråga om ärendekategorier som har anknytning till miljön och som kan beröra ett stort antal personer samt att praxis är att ärenden som gäller miljön delges genom offentlig kungörelse, kan det anses att bestämmelserna om offentlig kungörelse lämpar sig bättre också för information enligt SMB-lagen.  

Anslagsförfarande 

Anslagförfarandet har varit ett etablerat delgivningssätt i många ärenden som gäller miljön. Det viktigaste syftet med förfarandet har varit att säkerställa att tiden för att söka ändring börjar samtidigt för alla ändringssökande, som enligt anslagsförfarandet har varit när beslutet meddelas. I och med att de offentliga kungörelserna och förfarandet vid offentlig delgivning blir elektroniska har de särskilda bestämmelserna om anslagsförfarande strukits till exempel i lagen om ändring av miljöskyddslagen (504/2019), som träder i kraft den 1 januari 2020. I samband med ändringen ansågs det att beslut kan delges på ett modernare sätt än för närvarande genom att beslutet och den kungörelse som gäller det delges genom publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Även i detta förfarande börjar tiden för ändringssökande löpa samtidigt för alla som har rätt att söka ändring. Förhållningssättet till anslagsförfarandet är reserverat också i den regeringsproposition om att uppdatera kungörelselagstiftningen som bereddes av justitieministeriet. Enligt propositionen är det motiverat att bedöma förutsättningarna att stryka bestämmelserna om anslagsförfarandet när den förvaltningsområdesspecifika lagstiftningen reformeras. I propositionen konstateras det att vid anslagsförfarandet har myndigheten först dagen innan ett beslut meddelas kunnat sätta upp information om detta på sina anslagstavla och därför blir delfåendet innan tiden för sökande av ändring börjar skenbart. Enligt propositionen kan förfarandet inte betraktas som helt korrekt med tanke på rättsskyddet.  

Av bestämmelserna inom miljöministeriets förvaltningsområde finns det hänvisningar till anslagsförfarandet i naturvårdslagen, marktäktslagen, markanvändnings- och bygglagen, lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen, lagen om skydd för miljön i Antarktis och lagen om friluftsliv.  

3.1  Målsättning

De föreslagna ändringarna av bestämmelserna förenhetligar miljöförfarandena vid delgivning av handlingar och vid mer allmän information om miljöärenden. Ändringarna motsvarar till utgångspunkterna bestämmelserna om offentlig kungörelse i miljöskyddslagen och vattenlagen, som redan har godkänts i riksdagen och som träder i kraft den 1 januari 2020. Syftet är också att förenhetliga bestämmelserna så att de motsvarar de nya bestämmelserna om offentlig kungörelse i förvaltningslagen och därmed bättre svarar mot behoven inom e-tjänsterna, dock med beaktande av de särskilda behoven av information om miljöärenden inom miljöministeriets förvaltningsområde.  

Att offentliggöra meddelanden på kommunens och den statliga myndighetens anslagstavla kan inte längre betraktas som ett effektivt informationssätt och såväl i förvaltningslagens allmänna bestämmelser om offentlig kungörelse som i kommunallagen har man redan övergått till ett elektroniskt kungörelseförfarande. Också i bestämmelserna enligt denna proposition övergår man från kungörelse på myndighetens fysiska anslagstavla till kungörelse på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Genom bestämmelserna i propositionen säkerställs det dessutom att delgivning i det allmänna datanätet uppfyller skyldigheterna att sprida mer allmän miljöinformation. 

Det elektroniska sättet att publicera de handlingar som ska kungöras effektiviserar för sin del tillgången till information, och förfarandet motsvarar redan gällande praxis till exempel i fråga om ärenden enligt MKB-lagen. Uppdateringen av bestämmelserna om offentlig kungörelse i naturvårdslagen, marktäktslagen, lagen om skydd för miljön i Antarktis, lagen om vattenvårds - och havsvårdsförvaltningen och lagen om friluftsliv gör det också möjligt att ersätta det anslagsförfarande som hänför sig till meddelande av beslut enligt dessa lagar med ett modernare delgivningsförfarande som är i enlighet med rekommendationerna.  

Övergången till elektronisk kommunikation kan som helhet bedömas förbättra parternas och andra aktörers tillgång till information om projekt som påverkar deras rättssfär och miljön. Slopandet av de anslagstavlor som är avsedda för framläggande av handlingar i skriftlig form innebär dock inte att de former av information som kompletterar den egentliga delgivningen slopas. Kungörelse i en tidning samt separat delgivning till de parter som saken särskilt berör ska anses trygga även sådana aktörers rätt att få information som inte förmår utnyttja elektroniska kommunikationsmedel. Dessutom är myndigheterna skyldiga att göra det möjligt för medborgarna att med hjälp av utrustning som är i allmänt bruk bekanta sig med handlingar som finns tillgängliga på elektronisk väg samt vid behov instruera i användningen av utrustningen.  

När det föreskrivs om delgivning av handlingar inom miljöministeriets förvaltningsområde ska också den allmänna informationsskyldigheten i anslutning till miljötillståndsförfaranden och andra miljöförfaranden beaktas. Medborgarna, invånarna och allmänheten har rätt att få information om och påverka beslut som gäller deras omgivning. MKB-lagen och SMB-lagen har som mål att öka och förbättra tillgången till information och möjligheterna att delta, och innehållet i dem gäller till stor del de förfaranden som hänför sig till information. Till följd av detta uppfyller vissa bestämmelser om offentlig kungörelse inom miljöministeriets förvaltningsområde samtidigt också en mer omfattande, allmän informationsskyldighet. 

3.2  De viktigaste förslagen

Förfarandebestämmelserna inom miljöministeriets förvaltningsområde ändras enligt denna proposition så att e-tjänsterna prioriteras som kommunikationsform framför att handlingar lämnas in på papper. Vid många myndigheter är användningen av e-tjänster redan nu vanligare än traditionell användning av handlingar i pappersform. Den gällande lagstiftningen har dock inte till alla delar möjliggjort utnyttjande av tillgängliga elektroniska metoder. Kommunikationen på nätet, som i den nya kommunallagen fått en allt mer framträdande roll som kommunikations- och informationskanal i kommunen och de nya kungörelsebestämmelserna i förvaltningslagen gör det möjligt att uppdatera förfarandena så att de bättre motsvarar den digitala miljön.  

Delgivning av handlingar 

Genom de nya kungörelsebestämmelserna i förvaltningslagen flyttas de offentliga kungörelserna från anslagstavlorna till det allmänna datanätet. Det föreslås att bestämmelserna om offentlig kungörelse inom miljöministeriets förvaltningsområde ändras så att de i huvudsak motsvarar bestämmelserna i förvaltningslagen. Avsikten är att handlingar även i fortsättningen ska delges offentligt genom offentlig kungörelse. 

Det föreslås att i förfaranden enligt marktäktslagen, MKB-lagen, SMB-lagen och lagen om vattenvårds - och havsvårdsförvaltningen ska förfarandet med offentlig kungörelse enligt 62 a och 62 b § i förvaltningslagen iakttas, men eftersom offentlig kungörelse i fråga om dessa lagar också uppfyller en mer allmän skyldighet att informera om miljöfrågor utöver själva delgivningen av varje handling i fråga finns det till vissa delar behov av särskilda bestämmelser om förfarandet. Beträffande allmänheten eller den myndighet som ansvarar för informationen är det med tanke på resursanvändningen, bestämmelsernas begriplighet och tillgången till information inte ändamålsenligt att bestämmelserna om offentlig kungörelse åtskiljs från andra bestämmelser som uppfyller en mer allmän informationsskyldighet. De mer allmänna informationsskyldigheterna bör därför beaktas i de särskilda bestämmelserna om offentlig kungörelse inom miljöministeriets förvaltningsområde. 

I marktäktslagens bestämmelser om offentlig kungörelse föreslås vissa preciseringar till exempel i fråga om tiden för tillgänglighållande av handlingar. De föreslagna preciseringarna motsvarar till sitt innehåll de bestämmelser om motsvarande skeden i förfarandet som redan har fastställts i miljöskyddslagen och som träder i kraft den 1 januari 2020. Det anses behövligt att i så stor utsträckning som möjligt förenhetliga förfarandebestämmelserna i marktäktslagen med förfarandebestämmelserna i miljöskyddslagen på grund av den gemensamma behandlingen av ansökan om marktäktstillstånd och ansökan om miljötillstånd enligt 4 a § i marktäktslagen. 

I marktäktslagen och MKB-lagen föreslås särskilda bestämmelser som avviker från bestämmelserna om personuppgifter i 62 b § i förvaltningslagen, som också träder i kraft vid ingången av 2020. De särskilda bestämmelserna anses behövliga i lagarna i fråga för att trygga parternas och allmänhetens tillgång till information. Förvaltningslagens 62 b § gör det möjligt att i kungörelser och handlingar som kungörs offentliggöra sådana personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen, men paragrafen ålägger myndigheten en skyldighet att avlägsna personuppgifterna från datanätet när den tid för tillgänglighållande som avses i 62 a § 2 mom. i förvaltningslagen löper ut.  

Lämnande av information enligt marktäktslagen och MKB-lagen förutsätter i fråga om vissa uppgifter en längre tid för tillgänglighållande än den som föreskrivs i 62 b §, bland annat på grund av den skyldighet som det allmänna enligt grundlagen har att verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och på grund av att ställningen för dem som orsakas olägenhet ska tryggas samt för att de förpliktelser som följer av EU:s miljöinformationsdirektiv ska fullgöras. Direktivet förutsätter att myndigheterna aktivt sprider miljöinformation till allmänheten i elektronisk form. I ärenden enligt marktäktslagen är sådana uppgifter verksamhetsutövarens namn och uppgifter om platsen där täktområdet är beläget samt i ärenden enligt MKB-lagen den projektansvariges namn och uppgift om projektets lokalisering. Uppgifterna i fråga är inte alltid personuppgifter, men kan vara sådana om verksamhetsutövaren eller den projektansvarige är en privatperson. Då kan också platsen för verksamheten eller projektet vara en personuppgift, om den är densamma som personens bostadsort och därmed en identifikationsuppgift som gäller personen. Det bör emellertid beaktas att även om det är fråga om identifikationsuppgifter om en fysisk person, så hör denna uppgift alltid samman med personens näringsverksamhet.  

Enligt de särskilda bestämmelser om personuppgifter som föreslås i 13 och 19 § i marktäktslagen och i 13, 17, 18 och 23 § i MKB-lagen ska det i elektroniska kungörelser och kungjorda handlingar vara möjligt att bevara personuppgifterna under en längre tid än 62 b § i förvaltningslagen möjliggör för att ärendet också senare ska kunna specificeras tillräckligt så att parterna och allmänheten kan identifiera projektet, följa hur det miljöförfarande som gäller det framskrider till dess att det avslutas och bedöma projektets miljökonsekvenser för projektets omgivning. Om verksamhetsutövarens eller den projektansvariges namn och uppgift om projektets lokalisering måste strykas ur handlingarna efter det att kungörelsetiden löpt ut, skulle detta i praktiken göra handlingarna i ett enskilt projekt oidentifierbara, vilket avsevärt försvårar spridningen av information om projektet och allmänhetens möjlighet att delta i förfaranden för projekt i enlighet med lagstiftningen. I de särskilda bestämmelser om personuppgifter som föreslås definieras noggrant vilka personuppgifter som ska omfattas av den föreslagna speciallagstiftningen, och tidsfristerna för radering av uppgifterna har fastställts så att uppgifterna föreslås raderas så snart det är möjligt för att informationen ska lyckas. De föreslagna särskilda bestämmelserna motsvarar i princip de ändringar av 44 och 85 § som redan har fastställts i miljöskyddslagen och som träder i kraft den 1 januari 2020. 

De föreslagna särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter anses vara i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen eftersom behandlingen av personuppgifter enligt bestämmelserna sker i enlighet med artikel 6.1 c i allmänna dataskyddsförordningen för att fullgöra myndighetens rättsliga förpliktelse och de är i enlighet med artikel 6.1 e nödvändiga för att utföra en uppgift av allmänt intresse och för att utöva myndighetsutövning. Bestämmelserna anses dessutom uppfylla de principer för behandling av personuppgifter som anges i artikel 5 i förordningen och som gäller laglighet och öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, korrekthet, lagringsminimering, integritet och konfidentialitet, eftersom de personuppgifter som omfattas av bestämmelserna är definierade på ett ytterst avgränsat sätt och det anges noggrant när uppgifterna ska raderas från det allmänna datanätet när syftet med offentliggörandet har uppnåtts. Det föreslås att uppgifterna raderas i det skede då det förfarande som hänför sig till projektet har slutförts.  

Ur ett riskbaserat perspektiv bör det också beaktas att även om de uppgifter som ska offentliggöras och som omfattas av speciallagstiftningen om personuppgifter kan avslöja en fysisk persons namn, om verksamhetsutövaren eller den projektansvarige är en fysisk person, eller en fysisk persons hemadress, om platsen för verksamheten eller projektet är densamma som verksamhetsutövarens eller den projektansvariges hemadress, är de uppgifter som ska publiceras (den fysiska personens namn och hemadress) inte känsliga eller därmed jämförbara personuppgifter. Antalet uppgifter som ska publiceras kan också anses vara litet. Uppgifterna i fråga hänför sig dessutom i vilket fall som helst till näringsverksamhet och är således även i övrigt i princip offentligt tillgängliga uppgifter. 

I MKB-lagen föreslås dessutom vissa andra preciseringar som gäller offentlig kungörelse, till exempel i fråga om tiden för tillgänglighållande av handlingar och kraven på kungörelsens innehåll. Dessa anses nödvändiga på grund av den roll som MKB-lagen och det MKB-direktiv som genomfördes genom lagen har när det gäller att främja allmänhetens tillgång till information och möjligheter att delta. Enligt den föreslagna 17 § i MKB-lagen tillämpas på innehållet i kungörelsen i stället för 62 a § 3 mom. i förvaltningslagen 17 § i MKB-lagen och den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av den. Den föreslagna avvikelsen från 62 a § 3 mom. i förvaltningslagen innebär i praktiken att det i kungörelsen om bedömningsprogrammet inte anges att delfåendet av handlingen skett den sjunde dagen efter det att kungörelsen offentliggjordes. Tidsfristen på 30–60 dagar för att framföra åsikter och lämna utlåtanden enligt den gällande MKB-lagen börjar löpa redan från den dag då kungörelsen publiceras elektroniskt och inte från den dag då delfåendet sker den sjunde dagen i enlighet med 62 a § i förvaltningslagen. En totalreform av MKB-lagen genomfördes först 2017. I samband reformen genomfördes ett omfattande arbetsgruppsarbete, där man gick grundligt igenom förfarandena enligt lagen och alternativa sätt att genomföra förfarandena. I detta sammanhang infördes i lagen ett förfarande där tiden för att framföra åsikter och lämna utlåtanden börjar löpa uttryckligen från och med tidpunkten för den elektroniska kungörelsen om handlingen.  

Om den grundläggande principen för beräkning av tidsfristerna för förfarandet ändras endast några år efter det att den reviderade lagen har stadfästs, skulle detta innebära en betydande försämring med tanke på såväl förfarandets tydlighet som smidighet, med beaktande av såväl allmänhetens som de projektansvarigas rättigheter. Om de 30–60 dagar som enligt MKB-lagen ska reserveras för framförande av åsikter och lämnande av utlåtanden börjar löpa först den sjunde dagen efter det att handlingen kungjorts, förlängs MKB-förfarandet med en vecka i varje samrådsfas. Detta motsvarar inte målen för totalreformen av MKB-lagstiftningen, som uttryckligen syftade till att göra MKB-förfarandet smidigare. Det är dessutom värt att notera att det i de handlingar som kungörs enligt MKB-lagen inte är fråga om beslut som inbegriper rätt att söka ändring. De särskilda bestämmelser om tidpunkten för delfåendet som föreslås i MKB-lagen inverkar således inte på medborgarnas rättsskydd. Den föreslagna speciallagstiftningen anses godtagbar och nödvändig med tanke på MKB-förfarandets tydlighet och smidighet. 

Dessutom möjliggör de särskilda bestämmelserna om kraven på innehållet i kungörelser enligt MKB-lagen att kraven motsvarar den gällande lagen. Detta anses ändamålsenligt eftersom innehållskraven i samband med totalreformen av MKB-lagen har bedömts och konstaterats vara bra med tanke på MKB-förfarandets mål och kraven i MKB-direktivet. Vid förfarandet enligt MKB-lagen bevaras utöver kungörelseförfarandet även sådan publicering av information i tidningar som ansluter sig till projekten och som i övrigt motsvarar MKB-lagens syften. 

Information enligt den gällande SMB-lagen har hittills delgivits som offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. Bestämmelserna om offentlig kungörelse anses dock lämpa sig bättre för information enligt SMB-lagen. 

Anslagsförfarande 

Det föreslås att bestämmelserna om anslagsförfarandet i naturvårdslagen, marktäktslagen, lagen om vattenvårds - och havsvårdsförvaltningen, lagen om skydd för miljön i Antarktis och lagen om friluftsliv slopas och ersätts med ett förfarande enligt 62 a § i förvaltningslagen, där beslut delges genom offentlig kungörelse.  

Beslut och kungörelser om dem ska publiceras i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. De parter som har rätt att överklaga anses ha fått del av tillståndsbeslutet den sjunde dagen efter offentliggörandet av kungörelsen och beslutet. Vid övergången till offentlig kungörelse börjar tiden för ändringssökande löpa sex dagar senare än i anslagsförfarandet, räknat från det att beslutet meddelades. Avsikten är att de bestämmelser om anslag som ingår i markanvändnings - och bygglagen och markanvändnings - och byggförordningen ska bedömas som en del av den totalreform av markanvändnings - och bygglagen som är under beredning vid miljöministeriet, och det föreslås inga ändringar av dem i detta sammanhang. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen bedöms inte ha några nämnvärda ekonomiska konsekvenser. I praktiken har myndigheterna redan egna webbplatser för information, och ändringarna förutsätter således inga nämnvärda ekonomiska investeringar av myndigheterna. Webbplatser har blivit det viktigaste sättet att informera om myndigheternas verksamhet och tjänster. Den arbetsinsats som annars skulle gå till att upprätthålla de fysiska anslagstavlorna går i framtiden till att uppdatera webbsidorna. De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att verkställa offentlig delgivning och offentlig kungörelse också på andra sätt som anges närmare i lagen, om det inte är möjligt att använda datanätet. Propositionen medför inte någon skyldighet för myndigheterna att inrätta ett ärendehanteringssystem eller att i övrigt genomföra sådana informationstekniska reformer som är av ekonomisk betydelse.  

Indirekt kan företagens ekonomiska ställning påverkas av att det anslagsförfarande som används vid meddelande av beslut ersätts med ett delgivningsförfarande enligt 62 a § i förvaltningslagen, där delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter det att kungörelsen och den handling (det beslut) som ska kungöras har offentliggjorts. Detta inverkar på tiden för sökande av ändring så att den totala behandlingstiden av ett ärende förlängs med en vecka. Med tanke på den som ansöker om tillstånd kan detta ha särskild betydelse i de situationer där den tillståndspliktiga verksamheten kan inledas först efter det att tillståndet har vunnit laga kraft.  

Det föreslås att anslagsförfarandet ska slopas vid delgivning av beslut enligt 30 och 47 § i naturvårdslagen. Dessa beslut gäller trots besvär, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Dessutom föreslås det att anslagsförfarandet ska slopas vid delgivning av marktäktstillstånd enligt marktäktslagen. Ändringen av tidpunkten för delfåendet av ett beslut som kan överklagas påverkar inte den rätt att inleda tillståndspliktig verksamhet trots ändringssökande som beviljats verksamhetsutövaren med stöd av 21 § i marktäktslagen. I dessa situationer kan verksamhetsutövaren eller den projektansvarige vidta de åtgärder som anges i beslutet efter det att beslutet har meddelats. Det föreslås att anslagsförfarandet också slopas vid delgivning av tillstånd som avses i lagen om skydd för miljön i Antarktis. Beslut enligt denna lag får inte verkställas innan beslutet har vunnit laga kraft, och rätten för den som utövar tillståndspliktig verksamhet att inleda sin verksamhet fördröjs en vecka jämfört med det gällande rättsläget. Antalet tillstånd för miljöskydd i Antarktis är dock så litet, ca 1–3 tillstånd per år, att detta inte har någon stor betydelse ur ett större perspektiv. Anslagsförfarandet föreslås också bli slopat i samband med delgivningen av beslut om fastställande av planen för en friluftsled enligt lagen om friluftsliv. Ett beslut får inte verkställas innan det har vunnit laga kraft. Enligt 5 § i lagen om friluftsliv ska kommunen, när planen för en friluftsled har fastställts genom ett beslut som vunnit laga kraft, skriftligen söka förordnande om friluftsledsförrättning hos Lantmäteriverket inom ett år från det att beslutet vann laga kraft. Med beaktande av längden på den tidsfrist som nämns i paragrafen kan en vecka längre tid tills beslutet vunnit laga kraft inte anses vara betydande. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

Propositionen bedöms inte ha några betydande konsekvenser för myndigheternas verksamhet. Utvecklingen inom den offentliga förvaltningen har redan lett till att tillgången till e-tjänster blivit allt vanligare, och i praktiken har myndigheterna numera egna webbplatser. I kommunallagen har kommunerna redan ålagts en skyldighet att kommunicera på nätet, och kommunerna är skyldiga att offentliggöra tillkännagivanden och beslut på sina webbplatser.  

Den föreslagna reformen medför inga särskilda ekonomiska konsekvenser i fråga om offentliggörandet av offentliga kungörelser. Den arbetsinsats som annars skulle gå till att upprätthålla de fysiska anslagstavlorna går nu till att uppdatera webbsidorna. Uppdateringen av webbsidorna inbegriper också myndighetens skyldighet att efter en viss tid avlägsna personuppgifter ur det allmänna datanätet på basis av skyldigheter som gäller skyddet av personuppgifter, vilket kan bedömas öka myndigheternas arbetsinsats i någon mån. När datanätet tas i bruk effektiviseras delgivningsförfarandena.  

4.3  Konsekvenser för miljön

De föreslagna ändringarna bedöms inte ha några betydande konsekvenser för miljön, eftersom förslagen gäller ett administrativt förfarande där de ändringar i lagstiftningen som digitaliseringen förutsätter beaktas. Ändringarna kan dock anses ha en gynnsam effekt på tillgången till miljöinformation, vilket främjar medborgarnas möjligheter att tillgodose sin grundläggande rättighet till miljön enligt 20 § i grundlagen.  

4.4  Samhälleliga konsekvenser

Genom de förslag som hänför sig till det elektroniska delgivningsförfarandet främjas en öppen och kundorienterad förvaltning, beredning och information ur förvaltningens kunders, det vill säga verksamhetsutövarnas och allmänhetens, perspektiv. Förslagen bidrar till att förändra förvaltningskulturen i en öppnare riktning. Med tanke på individerna är det viktigt att förvaltningen är effektiv och att de sätt att uträtta ärenden och kommunicera som iakttas i det administrativa beslutsfattandet är fungerande, flexibla och transparenta.  

Det kan allmänt taget anses att möjligheterna att få information förbättras när kungörelserna offentliggörs i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. Förvaltningens kunder får bekanta sig med de handlingar som kungörs elektroniskt och även utanför tjänstetid. Även om man vid informationen övergår till att i allt högre grad utnyttja det allmänna datanätet och myndigheternas webbplatser, har myndigheten fortfarande möjlighet att informera om ärenden också i tidningar och på andra sätt som den anser vara behövliga. På detta sätt säkerställs det att alla kunder inom förvaltningen har en faktisk möjlighet att få information om ärenden som gäller deras omgivning.  

Till följd av att anslagsförfarandet slopas börjar besvärstiden löpa samtidigt för alla ändringssökande på motsvarande sätt som vid ett anslagsförfarande. Förlängningen av tidpunkten för delfåendet kan anses ha positiva konsekvenser för ändringssökandena, eftersom den föreskrivna tiden för ändringssökande börjar löpa först en vecka efter det att beslutet har meddelats. En situation enligt gällande lagstiftning där tiden för sökande av ändring börjar löpa redan från det att beslutet meddelades och där information om meddelandet av beslutet kanske publiceras först dagen före beslutet, garanterar inte på bästa sätt eventuella ändringssökandes möjligheter att utöva sin rätt att söka ändring. En liknande definition av tidpunkten för delfåendet har tagits in i 140 § i kommunallagen. 

5.1  Beredningsskeden

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid miljöministeriet med utnyttjande av i synnerhet regeringens proposition RP 239/2018 rd, som beretts vid justitieministeriet.  

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Utkastet till regeringsproposition var på remiss 6.9–4.10.2019. Det kom in sammanlagt 30 yttranden om propositionen. Remissen och de yttranden som lämnats finns på webbplatsen utlåtande.fi. 

Egentliga yttranden lämnades av NTM-centralerna i Norra Österbotten, Egentliga Finland, Mellersta Finland, Södra Österbotten och Birkaland, Helsingfors, Tavastehus och Östra Finlands förvaltningsdomstolar, högsta förvaltningsdomstolen, Dataombudsmannens byrå, Forststyrelsen, Finlands miljöcentral, Suomen Isännöintiliitto ry, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskus-liitto MTK ry, Finlands naturskyddsförbund rf, Finlands Fastighetsförbund rf, Finlands Kommunförbund rf, Centralförbundet för Fiskerihushållning rf, Finlands Egnahemsförbund rf och Yva ry. Försvarsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet, huvudstaben, Trafikledsverket, Norra Finlands förvaltningsdomstol, Samkommunen Helsingforsregionens trafik HRT, Egentliga Finlands förbund och Företagarna i Finland rf meddelade att de inte har någonting att yttra eller anmärka om propositionen. Justitieministeriet, NTM-centralen i Nyland och NTM-centralen i Lappland gav kommentarer om de föreslagna ändringarna. 

Elektronisk kommunikation och uppdatering av kungörelselagstiftningen 

Merparten av remissinstanserna ansåg att de föreslagna ändringarna och övergången till elektronisk delgivning samt slopandet av anslagstavlor är behövliga och värda att understödja. Enligt remissinstanserna innebär propositionen att lagstiftningen om uppgifterna kommer att ligga på en tidsenlig och lämplig nivå. Det elektroniska delgivningsförfarandet ansågs allmänt taget effektivisera och förbättra tillgången till information för en majoritet av medborgarna.  

Flera remissinstanser fäste dock vikt vid att alla medborgare inte har förmåga eller möjlighet att använda elektroniska informationskanaler och att de inte heller kan åläggas att använda dessa. Det ansågs viktigt att säkerställa delgivningen och delfåendet också på andra sätt. I synnerhet vikten av att bevara publiceringen av information i tidningar lyftes fram i flera remissvar. Eftersom det finns bestämmelser om det allmänna sättet att publicera offentliga kungörelser och om principerna för det i den redan godkända 62 a § i förvaltningslagen anses bedömningen av nämnda frågor inte höra till området för den regeringsproposition som nu behandlas. 

Utöver det som nämns ovan föreslog flera remissinstanser att man vid övergången till en digital verksamhetsmiljö bör fästa vikt vid att verksamhetsmiljön är lättanvänd både för dem som uppdaterar, det vill säga myndigheterna, och för slutanvändarna, det vill säga medborgarna, till exempel så att kungörelserna och besluten publiceras gemensamt på samma webbtjänstplattform. En enhetlig och riksomfattande webbtjänstplattform för alla myndigheter kan anses värd att understödja för att säkerställa den elektroniska informationen och ett effektivt delfående. Detta behov begränsar sig dock inte enbart till miljöministeriets förvaltningsområde, och därför är det inte är ändamålsenligt att avgöra frågan i denna regeringsproposition, utan den bör utvecklas som ett mer omfattande förvaltningsövergripande projekt.  

I vissa remissvar fästes dessutom vikt vid att det enligt de förslag till ändringar av naturvårdslagen och lagen om friluftsliv som var på remiss inte i kommunerna behöver informeras om beslut som ska kungöras, till skillnad från till exempel förslagen till ändringar av marktäktslagen och MKB-lagen, enligt vilka information om kungörelsen också ska offentliggöras i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten eller i kommunerna inom det område som sannolikt påverkas av projektet. Förslagen till bestämmelser har till denna del korrigerats vid den fortsatta beredningen av propositionen.  

Slopande av anslagsförfarandet 

En del av de förvaltningsdomstolar som lämnade yttrande fäste vikt vid att övergången till elektronisk kungörelse innebär att arbetsmängden ökar åtminstone i någon mån och att en ny typ av skyldighet åläggs förvaltningsdomstolen. I de redan godkända ändringarna av förvaltningslagen och i den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden styrs det redan till elektronisk delgivning och till slopande av anslagsförfarandet, och i dessa anses det inte vara möjligt att ingripa genom den regeringsproposition som nu behandlas. Dessutom fästes det vikt vid att utgångspunkten enligt den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden är att förvaltningsdomstolens beslut delges som vanlig delgivning. Den lösning som man har gått in för ligger i linje med den lösning som man har gått in för i de ändringar av miljöskyddslagen som redan har stadfästs. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man fäst vikt vid motiveringen till den lösning som man har gått in för.  

Offentliggörande av personuppgifter  

I den proposition som var på remiss föreslogs det att det i marktäktslagen, lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och lagen om skydd för miljön i Antarktis ska föreskrivas om radering av vissa personuppgifter från en myndighets webbplats på ett sätt som avviker från 62 b § i förvaltningslagen, så att uppgifterna i fråga ska förvaras på myndighetens webbplats längre än vad som föreskrivs i förvaltningslagen. 

Merparten av remissinstanserna understödde de föreslagna särskilda bestämmelserna om personuppgifter. Vissa remissinstanser fäste vikt vid praktiska tekniska problem i anslutning till förslagen till bestämmelser. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man försökt hitta lösningar på de tekniska bristerna. Justitieministeriet och Dataombudsmannens byrå fäste vikt vid förhållandet mellan de föreslagna bestämmelserna om personuppgifter och den allmänna dataskyddsförordningen och grundlagsutskottets utlåtanden. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har propositionens motivering preciserats till denna del. Justitieministeriet förhöll sig också mer allmänt reserverat till de föreslagna undantagen från de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen. Bestämmelserna om personuppgifter i MKB-lagen har vid den fortsatta beredningen av propositionen ändrats så att den föreslagna tidsfristen för avlägsnande av personuppgifter från datanätet har förkortats. Dessutom har de särskilda bestämmelser om personuppgifter som ingick i remissförslaget strukits ur lagen om skydd för miljön i Antarktis.  

Övriga anmärkningar  

Justitieministeriet fäste vikt vid hänvisningstekniken i de föreslagna bestämmelserna. Dessutom förhöll sig ministeriet i princip reserverat till de föreslagna undantagen från de allmänna bestämmelserna om offentlig kungörelse i förvaltningslagen. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har hänvisningsbestämmelserna i möjligaste mån utformats i enlighet med justitieministeriet rekommendationer, och sådana särskilda bestämmelser som inte har ansetts nödvändiga har slopats. I övrigt har motiveringen till lagförslaget preciserats vid den fortsatta beredningen.