3.1
Ekonomiska konsekvenser
De föreslagna lagändringarna ökar och utvidgar kommunernas lagstadgade skyldigheter och leder således till merkostnader för kommunerna. Genomförandet av förslagen stöds för sin del av spetsprojektet Hemvården för äldre utvecklas och närståendevården för alla ålderskategorier förbättras som genomförs 2016—2018 och inom vilket man på det sätt som beskrivs ovan utvecklar bland annat verksamhetsmodeller för närståendevård. Utvecklingsarbetet främjar en utvidgning av vissa funktioner som redan finns i den gällande lagstiftningen, vilket också leder till merkostnader för kommunerna. Reformerna beräknas däremot medföra en avsevärd sparpotential för kommunernas ekonomi när dyrare vård kan ersättas med närståendevård.
Reformens inverkan på sysselsättningen beräknas vara ringa eftersom den förmodade ökningen av närståendevård till följd av reformen gäller i huvudsak åldersgrupperna 75—84-åringar och personer som har fyllt 85 år. I dessa åldersgrupper är närståendevårdaren vanligen den vårdbehövandes make eller barn och största delen av dessa har redan uppnått pensionsåldern.
Kostnader för kommunerna
Utvecklingen av närståendevården beräknas medföra följande merkostnader för kommunerna:
Kostnader, mn euro | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
Lagändringar: | | | | | |
utvidgning av närståendevårdares ledighet (de som har ingått avtal) | 8,2 | 16,5 | 17,1 | 17,7 | 18,4 |
undersökningar av närståendevårdares välmående och hälsa | 1 | 2,1 | 2,2 | 2,3 | 2,4 |
förberedelse av närståendevårdare | 2,4 | 5,1 | 5,2 | 5,5 | 5,9 |
utbildning för närståendevårdare | 3,6 | 7,5 | 7,8 | 8 | 8,3 |
avlösarservice för andra närståendevårdare än dem som har ingått avtal | | | | | |
10,9 | 21,2 | 21,2 | 21,2 | 21,2 |
Övrigt: | | | | | |
ökad användning av närståendevårdares ledigheter | 7,5 | 15,4 | 16 | 16,6 | 17,2 |
Eftersom lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 2016 har hälften av kostnaderna beräknats för 2016. Från och med 2017 har kostnaderna beräknats till sitt fulla belopp. I kostnaderna har beaktats motsvarande väntade ökning av antalet närståendevårdare till följd av reformen som utgör grund för beräkningen av sparpotentialen.
Reformerna av närstående- och familjevården medför merkostnader för kommunerna också till följd av att det administrativa arbetet ökar. Med beaktande av de administrativa kostnaderna förväntas utvecklingen av närstående- och familjevården sammanlagt föranleda följande merkostnader för kommunerna:
Mn euro | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
Kommunernas kostnader sammanlagt | 49,3 | 90,0 | 95,0 | 95,0 | 95,0 |
All information som behövdes för utvärderingen fanns inte i den nationella statistiken, så kommunerna fick i februari 2016 besvara social- och hälsovårdsministeriets kommunenkät om den bakgrundsinformation som saknades. I enkäten, som gick ut till alla kommuner och samkommuner, ställdes det frågor om närståendevården i nuläget och om effekterna av de planerade reformerna.
De exakta beräkningarna och de antaganden som använts sammanställdes till ett Excel-dokument som fanns till offentligt påseende bland annat i det material som sändes på remiss. I materialet fanns också exakta beskrivningar av hur sparpotentialen hade räknats ut.
Sparpotentialen i fråga om kommunernas utgifter
Närståendevården, som ökar till följd av reformerna, beräknas leda till besparingar för kommunerna; summan är något över 42 miljoner euro 2016 och ca 113 miljoner euro 2017. Fram till 2020 beräknas den besparing som reformen medför öka till ca 190 miljoner euro per år.
Närståendevård är för en kommun i fråga om kostnaderna i genomsnitt förmånligare än andra former av långtidsvård så det är sannolikt att om närståendevården blir vanligare har det en minskande effekt på kommunernas kostnader. Reformerna inverkar på kommunernas kostnader genom att antalet personer som får närståendevård ökar, vilket innebär att det behövs färre andra omsorgstjänster. Det effektivare stödet av vårdarna medför sannolikt att en del av de vårdbehövande får närståendevård under en längre tid, vilket senarelägger behovet av andra tjänster. För en del av dem som vårdar en anhörig utan att ha ingått ett avtal om närståendevård medför rätten till ledighet enligt socialvårdslagen dessutom att närståendevård enligt avtal senareläggs, vilket innebär en besparing i kostnaderna för stödet för närståendevård.
Det har för att utreda sparpotentialen gjorts en bedömning av hur närståendevården kommer att utvecklas under de kommande åren om de föreslagna reformerna inte genomförs och hur den utvecklas om reformerna genomförs. Som differens fås den närståendevård som ökar till följd av reformerna och på basis av vilken sparpotentialen i alternativa serviceformer kan beräknas, såsom i serviceboende med heldygnsomsorg och regelbunden familjevård. Vid beräkningen av sparpotentialen har man beaktat de tilläggssatsningar på närståendevård som samtidigt krävs.
För beräkningen behövdes uppgifter om hur antalet personer med behov av hjälp och omsorg utvecklas under de närmaste åren. FPA:s prognos om dem som får en handikappförmån och Statistikcentralens befolkningsprognos gav information om detta. Dessutom har man utnyttjat statistik om närståendevårdens tidigare utveckling samt tidigare forskning om och utredningar av närståendevården. För bedömningen har samlats forskningsinformation t.ex. om vilka närståendevårdarna är eller vad som är alternativa tjänster till närståendevård. Dessutom har vid bedömningen beaktats det mål för närståendevårdens omfattning som fanns i Kommunförbundets och social- och hälsovårdsministeriets kvalitetsrekommendation som gäller tjänster för äldre personer samt det bakgrundsarbete som gjorts för det nationella utvecklingsprogrammet för närståendevården.
Realiseringen av sparpotentialen beror för sin del på de konsekvenser för beteendet som reformen har, dvs. de beslut som kommunerna och vårdarna under de kommande åren fattar om närståendevården. Till exempel social- och hälsovårdsministeriets kommunenkät gav information om kommunernas och vårdarnas samt klienternas eventuella val. Åsikterna hos kommunernas tjänsteinnehavare ger viktig bakgrundsinformation om konsekvenserna för beteendet eftersom tjänsteinnehavarna utöver om det egna områdets vilja och möjlighet att satsa på närståendevård även har åsikter om potentialen i det egna området att öka närståendevården. För att få med klienternas åsikter om konsekvenserna av reformerna hördes också organisationer som arbetar med närståendevård.
På basis av de material som beskrivs ovan bedöms det att till följd av reformerna kommer antalet personer som omfattas av stöd för närståendevård och som är under 75 år att öka måttligt och att närståendevård ökar i huvudsak bland äldre personer. I besparingsberäkningen antas det att andelen personer som fyllt 75 år och som omfattas av närståendevård kommer att öka till följd av reformerna från nuvarande ca 4,5 procent till 5 procent före 2020. Andelen är fortfarande lägre än t.ex. det mål som uppställts för närståendevården i kvalitetsrekommendationen som gäller äldre personer och enligt vilket stödet för närståendevård borde omfatta 6—7 procent av dem som fyllt 75 år. Antagandena i beräkningen innebär att det 2020 finns ca 4 500 fler närståendevårdare än utan de föreslagna lagändringarna och de övriga reformerna.
Ett annat antagande i besparingsberäkningen är att det ökade stödet av närståendevårdare senarelägger behovet av alternativa tjänster med ca 7,5 månader för 7,5 procent av de vårdbehövande. Dessutom antas det i besparingsberäkningen att de ledigheter som i fortsättningen med stöd av socialvårdslagen ska beviljas personer som vårdar en anhörig eller närstående utan ett avtal om närståendevård senarelägger behovet av att ingå ett avtal om närståendevård.
Besparingarnas storlek beror också på vilka tjänster den ökade närståendevården antas ersätta. Forskning har visat att närståendevård ersätter både service som ges i hemmet och serviceboende. Dessutom minskar närståendevård sannolikheten för att den vårdbehövande ska behöva långvarig institutionsvård. De föreslagna lagändringarna och övriga reformerna främjar närståendevårdares hälsa och välmående och minskar belastningen på närståendevårdare. På basis av den tillgängliga forskningsinformationen kan man anta att ett effektivare stöd av närståendevårdare minskar risken för att den vårdbehövande ska behöva långtidsvård utanför hemmet. I besparingsberäkningen har vårdformerna som ersätter närståendevård valts med betoning på hemvård och separat för olika åldersgrupper vilket gör besparingsbedömningen måttlig. I besparingsbedömningen har inte tagits med investeringskostnader för alternativa serviceformer, alltså t.ex. sådana investeringar i serviceboenden som är mindre behövliga på grund av reformen.
Konsekvenser för statsandelen
Kommunerna ersätts för merkostnaderna genom en statsandel på 100 procent. Sparpotentialen minskar kommunernas statsandelar lika mycket som statsandelsprocenten för basservicen.
3.3
Samhälleliga konsekvenser
Reformen syftar till att rikta mer offentliga medel till att stödja närståendevården. Detta stärker närståendevårdens ställning som en vårdform och ökar intresset för att arbeta som närståendevårdare. Reformen stöder också en förändring av servicestrukturen så att den blir mer hemvårdsbetonad och förbättrar vårdens kvalitet.
Att ledigheterna för närståendevårdare utvidgas så att de gäller alla närståendevårdare som har ingått ett avtal förbättrar i avsevärd grad likvärdigheten mellan närståendevårdare. Via utvidgningen av närståendevårdares ledighet och utvecklandet av avlösararrangemangen förbättras de faktiska möjligheterna att ta ut ledighet, och detta stöder närståendevårdares arbetsmotivation, minskar risken för utslagning och ökar således närståendevårdarnas välmående. Stödet av närståendevårdares välmående förlänger perioderna av närståendevård och senarelägger därmed behovet av vård utanför hemmet, vilket minskar särskilt behovet av institutionsvård dygnet runt och serviceboende med heldygnsomsorg. Att personer som vårdar en anhörig eller närstående och inte har ingått ett avtal om närståendevård också har möjlighet att ta ut ledighet stöder i avsevärd grad dessa personers arbetsmotivation och förbättrar deras likvärdighet i relation till de närståendevårdare som har ingått ett avtal.
Enligt en utredning som Institutet för hälsa och välfärd gjorde 2012 är 69 procent av närståendevårdarna kvinnor. Av de vårdbehövande är 44 procent kvinnor. Kvinnornas längre livslängd innebär att männen i snitt drar större nytta av makans vård än kvinnorna av makens vård. På grund av att andelen kvinnor är avsevärt större förbättrar förslagen om stöd till närståendevårdare och utvecklande av systemen med ledighet särskilt kvinnornas livssituation och minskar de skillnader i välmående som beror på kön.