2.1.1  Budgetramens struktur och prioriteringar

Kommissionen föreslår att budgetramen ska ha ett tak för åtaganden på 1 763,1 miljarder euro, vilket motsvarar 1,26 procent av EU:s BNI. Taket för budgetramen ska innefatta 149,3 miljarder euro för återbetalning av återhämtningsinstrumentet. Från taket för budgetramen har Finland av hävd använt de nyckeltal som innefattar alla åtaganden som ska ingås, inbegripet externa instrument. När finansieringen av de särskilda instrument som enligt förslaget inte ska omfattas av budgetramen (flexibilitetsmekanismen, Ukrainareserven och den europeiska fredsfaciliteten) läggs till taket, är taket i kommissionens förslag totalt 1 893 miljarder euro för åtaganden motsvarande cirka 1,35 procent av EU:s BNI.  

I taket för budgetramen är de jämförbara beloppen under innevarande budgetramperiod 1 265 miljarder euro (1,00 % av EU:s BNI) och ungefär 1 312 miljarder euro (1,04 % av EU:s BNI) inklusive den europeiska fredsfaciliteten och de särskilda instrument som inte ingår i budgetramen. Kommissionens förslag till ett framtida budgetrampaket är ungefär 580 miljarder euro större än det gällande budgetpaketet.  

I tabellen nedan anges de poster som utgör kommissionens budgetramförslag. De tak i eurobelopp som har föreslagits för lånemekanismer beskriver taket för stöd i form av lån som eventuellt beviljas genom mekanismen. 

Tabell 1. MFF 2028–2034 – Kommissionens förslag 

Kommissionens förslag till den fleråriga budgetramen 2028–2034 är strukturerat kring fyra huvudrubriker (sju i dag), av vilka tre motsvarar unionens viktigaste verksamhetsområden som finansieras genom unionens budget och är inriktade på att genomföra gemensamma politiska prioriteringar. Under en fjärde rubrik behandlas utgifter för europeisk offentlig förvaltning. Till denna del är den föreslagna strukturen enklare än den nuvarande strukturen.  

Den första rubriken i budgetramen, Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk, välstånd i landsbygdsområden och marina områden och säkerhet , omfattar direkt finansiering till medlemsländerna, bland annat finansiering av jordbrukspolitik, regional- och strukturpolitik och inrikesfrågor. Rubriken ska även omfatta ett nytt EU-instrument för oförutsedda utgifter, finansiering för återbetalning av lånen för återhämtningsinstrumentet och finansiering av vissa centrala byråer som Frontex och Europol. Rubriken ska även omfatta inrättande av en social klimatfond genom finansiering som inte ingår budgetramen. Beloppet för rubriken uppgår till totalt cirka 946 miljarder euro.  

Den andra rubriken, Konkurrenskraft, välstånd och säkerhet , är enligt förslaget avsedd för att stödja EU:s konkurrenskraft, bland annat genom att fördela finansiering till forskning, innovation och utveckling och genom att öka volymen av försvars-, säkerhets- och rymdinvesteringar. Beloppet för rubriken uppgår till cirka 522 miljarder euro. En ny omfattande konkurrenskraftsfond är det mest betydande programmet under rubriken. Fonden ska slå samman flera åtgärder i de program som ingår i den nuvarande budgetramen (t.ex. Horisont Europa, InvestEU, Ett digitalt Europa, Europeiska försvarsfonden och EU:s rymdprogram). Fondens allmänna mål är att stärka Europas konkurrenskraft under finansieringens hela livscykel i synnerhet inom strategiska branscher och när det gäller teknik som är kritisk för EU. Även innovationsfonden, som finansieras med intäkter från EU:s utsläppshandel, ska integreras i genomförandet av den nya konkurrenskraftsfonden.  

Dessutom ska rubriken omfatta bland annat instrumentet Fonden för ett sammanlänkat Europa som ska stödja färdigställandet av europeiska transport- och energinät, inbegripet dubbla transportprojekt som tillgodoser både civila behov och militära behov i syfte att möjliggöra militär mobilitet samt det stärkta Erasmus+-programmet som kombinerar nuvarande Erasmus+ och Europeiska solidaritetskåren. 

Den tredje rubriken, Europa i världen , ska omfatta finansiering av EU:s externa verksamhet i den nya budgetramen och uppgå till 190 miljarder euro. Det handlar om ett paket som innefattar EU:s finansiering av yttre åtgärder och slår samman instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, instrumentet för stöd inför anslutningen till EU och den särskilda faciliteten för västra Balkan. Dessutom ska det ekonomiska stöd för Ukrainareserven som inte omfattas av budgetramen, fördelas till Ukraina genom instrumentet Europa i världen. Kommissionen föreslår att Ukraina kan stödjas med både bidrag och lån och att förhållandet mellan dessa kan fastställas senare.  

Den fjärde rubriken, Administration , ska omfatta utgifter för Europeisk offentlig förvaltning, pensioner och bland annat EU:s institutioners finansiering av utgifter för Europaskolor, och uppgår till cirka 104 miljarder euro. Kommissionen förslår en betydande ökning av EU:s administrationsutgifter jämfört med cirka 86 miljarder euro i den nuvarande budgetramen.  

I tabellen nedan anges ett budgetramförslag enligt kommissionens förslag efter rubrik 2028–2034. Siffrorna anges med fasta priser för 2025 i miljoner euro. 

Tabell 2. MFF 2028–2034 – Budgetramförslaget efter rubrik 

Enligt kommissionens förslag ska volymen av de särskilda instrument i form av bidrag som inte omfattas av budgetramen reduceras och att de särskilda instrumenten framöver ska utgöras av flexibilitetsmekanismen samt Ukrainareserven som ska finansiera stöd för Ukraina. Flexibilitetsmekanismen ska stödja oförutsedda utgifter som inte kan finansieras inom budgetramens tak och i avsaknad av andra möjligheter till flexibilitet. Nästa underpunkt som granskar budgetramförordningen behandlar närmare även de artiklar som fastställer de särskilda instrument som inte omfattas av budgetramen. 

2.1.2  Artiklar i budgetramförordningen jämte bilagor

Förslaget till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2028–2034 är indelat i sammanlagt fem följande kapitel: 

Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser, artiklarna 1–3 

Kapitel 2 – Justeringar av budgetramen och särskilda bestämmelser, artiklarna 4–5 

Kapitel 3 – Särskilda instrument, artiklarna 6–8 

Kapitel 4 – Revidering av budgetramen, artiklarna 9–12 

Kapitel 5 – Slutbestämmelser, artiklarna 13–14 

I de artiklar som innefattar allmänna bestämmelser anges den fleråriga budgetramens löptid på sju år från och med den 1 januari 2028 till och med den 31 december 2034. Dessutom fastställer artikel 2 institutionernas skyldighet att iaktta dessa utgiftstak under budgetförfarandet i enlighet med bestämmelserna i fördraget. Dessutom fastställer artikeln de situationer där finansieringen av särskilda instrument får överstiga taken i budgetramen. Artikeln är i stora drag oförändrad jämfört med den gällande förordningen. Enligt kommissionens förslag är dock budgettäckningen för ekonomiskt stöd i form av lån till Ukraina inte ska omfattas av budgetramen harmoniserats med punkten om medlemsstaterna, och dessutom har artikeln anpassats så att den ligger i linje med det som anges om särskilda instrument i det nya förordningsförslaget. I motsvarande artikel i den gällande förordningen fastställs ett tak för garantierna för ekonomiskt stöd till Ukraina, och taket har även i denna artikel varit tidsbegränsat.  

Enligt kommissionens förslag ska artikel 3 i budgetramförordningen innehålla bestämmelser om iakttagande av taket för egna medel, vilket i praktiken ligger i linje med texten i den gällande förordningen. Taket för egna medel måste iakttas varje år. Om taken för betalningsbemyndiganden skulle leda till att uttagssatsen för egna medel överskrider taket för egna medel måste taken i budgetramen justeras.  

Bestämmelser om justeringar av budgetramen finns i artikel 4 i förordningen. Kommissionen föreslår att budgetramen 2028–2034 ska vara angiven i 2025 års fasta priser. I de årliga tekniska justeringarna ingår bland annat beräkning av de belopp som rör den samlade marginalen för betalningar, den samlade marginalen för åtaganden, den samlade marginalen för oförutsedda utgifter samt de belopp som avsätts för flexibilitetsmekanismen. Dessutom ska kommissionen göra en beräkning av tillgänglig marginal under det tak för egna medel som fastställs i beslutet om egna medel. Förfarandena för de tekniska justeringarna ovan har anpassats till bestämmelserna om särskilda instrument i det nya förordningsförslaget. 

Kommissionen ska göra en beräkning av samlade åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden till priserna år n+1 med beaktande av utvecklingen av bruttonationalprodukten (BNP) och priserna och på grundval av senast tillgängliga ekonomiska uppgifter och prognoser. Den senaste tiden har kommissionen utfört de tekniska justeringarna på grundval av en fast årlig deflator på 2 procent. I det nya förslaget föreslår kommissionen att om inflationen år n+1 beräknas vara lika med eller över 1 procent och lika med eller under 3 procent ska de tekniska justeringarna göras på grundval av en fast deflator på 2 procent, och om inflationen år n+1 beräknas understiga 1 procent eller överstiga 3 procent ska de tekniska justeringarna göras på grundval av den prognostiserade inflationen. 

Genom artikel 5 fastställs särskilda bestämmelser vid tillämpning av rådets förordning om en villkorlighetsordning för skydd av unionens budget ( nedan kallad förordningen om villkorlighetsordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten ). Enligt förordningen om villkorlighetsordning ska innehållna åtagandebemyndiganden överföras till budgeten för de följande åren, men med den begränsningen att anslag för budgetår n inte får överföras till budgeten efter år n+2.  

Kapitlet om särskilda instrument (artiklarna 6–8) har gjorts mer koncist, och antalet särskilda instrument har minskats jämfört med nuvarande antal. Det innebär att kommissionens förslag om särskilda instrument omfattar ett tematiskt instrument, Ukrainareserven , och två icke-tematiska särskilda instrument, flexibilitetsmekanismen och det samlade marginalinstrumentet , som bygger på de mekanismer som redan finns i budgetramen för 2021–2027. Bland de särskilda instrumenten under nuvarande period har kommissionen i sitt förslag avvecklat fonden för justering av globaliseringseffekter och brexitjusteringsreserven samt EURI-instrumentet, som har överenskommits för återhämtningsinstrumentets ränteutgifter i halvtidsöversynen av budgetramen. Dessutom har Europeiska unionens solidaritetsfond och reserven för katastrofbistånd lagts till i de program som omfattas av budgetramen.  

Ukrainareserven (artikel 6) får tas i anspråk i syfte att finansiera utgifter för Ukraina enligt Europa i världen. Ukrainareserven får inte överstiga 88,9 miljarder euro i 2025 års priser för perioden 2028–2034 och det årliga beloppet får inte överstiga 13,5 miljarder euro. Ukrainareserven får tas i anspråk till följd av ett beslut från Europaparlamentet och rådet inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget (budgeten och/eller ändringsbudgeten). Bemyndigandena och motsvarande betalningsbemyndiganden kommer att mobiliseras utöver budgetramens tak. 

Det samlade marginalinstrumentet (artikel 7) gör det möjligt att omfördela marginaler som är tillgängliga under taken för åtagande- respektive betalningsbemyndiganden mellan budgetår under budgetramens löptid. I artikeln byter den mekanism som rör omfördelning av åtagandebemyndiganden för tidigare år namn till den samlade marginalen för åtaganden och den mekanism som rör omfördelning av betalningsbemyndiganden för tidigare år till den samlade marginalen för betalningar. I sista hand får dessutom marginaler göras tillgängliga under en eller flera rubriker i budgetramen under innevarande eller kommande budgetår. Kommissionen föreslår att denna mekanism ska byta namn till marginalen för oförutsedda utgifter.  

Från och med 2029 ska kommissionen justera den samlade marginalen för betalningar inom ramen för den tekniska justering som avses i artikel 4, medan den samlade marginalen för åtaganden och marginalen för oförutsedda utgifter tas i anspråk inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget. I praktiken ska dessa allmänna principerna för instrumentet förbli oförändrade jämfört med de nuvarande. 

Kommissionen föreslår dock att vissa nuvarande begränsande element ska avskaffas vid genomförandet av instrumentet. Enligt kommissionens förslag har till exempel de årliga taken för betalningar avskaffats för budgetramens tre sista tre år, det vill säga 2025–2027 i den nuvarande förordningen. Dessutom får taket under ett givet år enbart vara tillgängligt för marginalen för oförutsedda utgifter och får inte överstiga 0,04 procent av unionens bruttonationalinkomst, medan begränsningen tidigare även gällde den samlade marginalen för åtaganden respektive betalningar under ett givet år. 

Flexibilitetsmekanismen får användas för att under ett givet budgetår finansiera särskilda oförutsedda utgifter som inte kan finansieras inom de tak som är tillgängliga för en eller flera andra rubriker i budgetramen. På samma sätt som tidigare får flexibilitetsmekanismen tas i anspråk inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget.  

Enligt förslaget ska det årliga fasta beloppet för flexibilitetsmekanismen ökas till 2 miljarder euro jämfört med något över 1,5 miljarder euro i nuläget. Dessutom föreslår kommissionen att flexibilitetsmekanismen även ska omfatta belopp som motsvarar inkomster från böter som åläggs av unionen och belopp som inte utnyttjats under tidigare år och som på så sätt har dragits tillbaka och som på nytt har gjorts disponibla i enlighet med de särskilda reglerna i EU:s budgetförordning EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget (omarbetning) eller förordning om nationella och regionala partnerskapsfonden. Dessutom föreslår kommissionen att tidsbegränsningen för den outnyttjade delen av flexibilitetsmekanismen (n+2) avskaffas och att utnyttjade delar av det tillgängliga beloppet under ett givet år får mobiliseras under de följande åren fram till och med utgången av budgetramperioden 2034.  

Bestämmelserna i kapitlet om revidering av budgetramen (artiklarna 9–12) hänvisar till situationer där revidering av den fleråriga budgetramen anses vara nödvändig, varför det krävs separata bestämmelser i budgetramförordningen. Sådana situationer är i) revidering av budgetramen för att säkerställa iakttagande av taket för egna medel, ii) revidering av budgetramen i händelse av fördragsändringar, iii) revidering av budgetramen i händelse av anslutning av nya medlemsstater till unionen och iv) revidering av budgetramen i händelse av Cyperns återförening. Jämfört med den nuvarande budgetramförordningen innefattar kommissionens förslag inte längre en hänvisning till att det i varje förslag om revidering av budgetramen ska undersökas vilket utrymme det finns för att omfördela utgifterna mellan program och att varje revidering av budgetramen ska ta hänsyn till utrymmet för att kompensera en höjning av taket för en rubrik genom sänkning av taket för en annan rubrik. Enligt kommissionen är skrivningarna ovan inte längre nödvändiga i förordningen.  

I slutbestämmelserna är övergången till nästa budgetram (artikel 13) relevant. Enligt artikeln ska kommissionen senast den 1 juli 2033 lägga fram ett förslag till en ny flerårig budgetram. Tiden löper ut ett och ett halvt år före utgången av budgetramperioden. Enligt den gällande budgetramperioden skulle kommissionen före den 1 juli 2025 lägga fram ett förslag till en ny flerårig budgetram, det vill säga två och ett halvt år före utgången av budgetramperioden. 

Budgetramförordningen innehåller även en bilaga om de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori och det årliga taket för anslag för betalningar i 2025 års fasta priser i den fleråriga budgetramen 2028–2034 samt åskådliggör även motsvarande belopp i löpande priser vid användning av en deflator på två procent per år.  

2.2.1  Systemet för egna medel

Europeiska unionens egna medel är inkomster med vilka EU:s budget finansieras. De egna medlen utgörs av så kallade traditionella egna medel, som numera i praktiken innebär tullar, och övriga egna medel, som består av medel baserade på medlemsstaternas mervärdesskattebas, egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och ytterligare medel baserade på bruttonationalprodukten.  

Beslutet om egna medel fastställer de årliga tak inom vilka medlemsstaterna är skyldiga att göra medel tillgängliga för unionen. Enligt det gällande beslutet om egna medel utgör det totala beloppet för att täcka anslag för betalningar 1,40 procent och det totala beloppet för att täcka åtaganden 1,46 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. 

Det gällande beslutet om egna medel innefattar bestämmelser om extraordinära och tillfälliga ytterligare medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen. Dessa bestämmelser innefattar även befogenhet att låna upp medel upp till 750 000 miljoner euro för finansiering av unionens återhämtningsinstrument. Taket för egna medel höjs tillfälligt med 0,6 procentenheter i syfte att täcka skulderna till följd av upplåningen för finansiering av återhämtningsinstrumentet. Höjningen av taken för egna medel får inte användas för att täcka unionens övriga skulder. 

2.2.2  Kommissionens förslag till ändring av beslutet om egna medel

Kommissionen motiverar sitt förslag till reform av systemet för egna medel med att EU därmed ska kunna uppfylla de ökande kraven inom flera prioriterade områden och att unionen även ska kunna sörja för återbetalningen av återhämtningsinstrumentet utan onödiga nedskärningar i budgetramens program eller utan en större ökning av BNI-betalningsandelarna. Dessutom bör EU:s budget vara mer flexibel för att hantera olika kriser. 

Kommissionen föreslår att alla nuvarande justeringar avskaffas för att systemet för egna medel ska kunna förenklas och göras mer transparent. Det innebär att det momsbaserade beräkningsunderlaget för egna medel framöver inte avgränsas och att de justeringar som tillämpas på egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och på BNI-baserade egna medel avskaffas.  

Det gällande beslutet om egna medel fastställer att det momsbaserade beräkningsunderlaget för egna medel utgör 50 procent av medlemsstatens bruttonationalprodukt. I budgeten 2025 gynnar avgränsningen av beräkningsunderlaget Bulgarien, Cypern, Estland, Kroatien, Luxemburg, Malta och Portugal.  

I nuläget har följande stater beviljats schablonbeloppsminskningar för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns: Bulgarien, Tjeckien, Estland, Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och Slovakien.  

För perioden 2021–2027 beviljas Österrike, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Sverige en bruttominskning av sitt BNI-baserade bidrag, en så kallad korrigeringsmekanism (“ rebate ”).  

Enligt förslaget ska vissa ändringar göras i de nuvarande egna medel i syfte att stärka inkomstbasen i budgeten. Beräkningspriset för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns ska höjas från nuvarande 0,8 euro per kilogram till 1,0 euro per kilogram, och beräkningspriset ska vara bundet till inflationen från och med 2028. Dessutom ska uppbördskostnaderna för traditionella egna medel sänkas från nuvarande 25 procent till 10 procent. 

Kommissionen föreslår en höjning av taket för egna medel för att marginalen mellan budgetramen och taken för egna medel ska vara tillräcklig så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning kan fullgöras. Enligt kommissionens förslag utgör det totala beloppet för att täcka anslag för betalningar 1,75 procent och det totala beloppet för att täcka åtaganden 1,81 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. 

Kommissionen föreslår fem nya egna medel baserat på tidigare förslag och diskussioner. Enligt kommissionen ska de nya egna medlen generera betydande inkomster och det är möjligt att införa dem med rimlig administrativ börda. Kommissionens förslag till nya egna medel omfattar två nya medel som redan ingick i kommissionens tidigare förslag 2021 och 2023. De två nya egna medlen ska baseras på det nuvarande utsläppshandelssystemet (ETS 1) och mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM). Dessutom föreslår kommissionen tre nya egna medel, nämligen egna medel baserade på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning (e-waste), egna medel från punktskatt på tobaksvaror (TEDOR) och företagsresurs för Europa (CORE). 

Egna medel som baseras på utsläppshandelssystemet 

Kommissionen föreslår att 30 procent av inkomsterna från auktioneringen i det nuvarande offentliga utsläppshandelssystemet (ETS 1) utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Tillämpningsområdet ska inte omfatta ursprungliga utsläppsrätter som är avsedda för moderniseringsfonden och utsläppsrätter som är avsedda för innovationsfonden. Förslaget gäller inte utsläppshandelssystemet för nya vägtransporter och byggnader (ETS 2). 

Enligt kommissionens beräkning kan utsläppshandelssystemet generera inkomster på 67,2 miljarder euro under budgetramperioden. 

Egna medel som baseras på mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen 

Mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen kompletterar utsläppshandelssystemet och 75 procent av inkomsterna från mekanismen utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Enligt kommissionens beräkning kan mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen generera inkomster på 9,8 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden. 

Egna medel som baseras på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning  

Enligt kommissionens beräkning skulle en ny resurs baserad på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning leda till positiva miljöresultat och samtidigt stödja unionens strategiska oberoende när det gäller kritiska råvaror. Enligt kommissionen skulle införandet av den nya resursen ge medlemsstaterna incitament att minska avfallet och uppmuntra till framsteg när det gäller insamlingssystemen.  

Mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning ska fastställas utifrån den statistik som medlemsstaterna redan nu lämnar till EU:s statistikmyndighet, Eurostat. Beräkningspriset för egna medel är 2 euro per kilogram icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning. Priset ska vara bundet till inflationen. 

Enligt kommissionens beräkning kan egna medel baserade på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning generera inkomster på 105,0 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden.  

Egna medel från punktskatt på tobaksvaror  

Egna medel från punktskatt på tobaksvaror kompletterar förslaget till omarbetning av rådets direktiv om punktskatter på tobaksvaror, som syftar till att justera EU:s minimipunktskatter och utvidga direktivets tillämpningsområde till nya varor. Femton procent av de beräknade skatteinkomsterna enligt minimipunktskattesatsen på tobaksprodukter utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Enligt kommissionen kan man med de nya egna medlen stödja målen för EU:s hälsopolitik och ingripa i gränsöverskridande inköp av vissa produkter. 

Enligt kommissionens beräkning kan egna medel från punktskatt på tobaksvaror generera inkomster på 78,42 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden.  

Företagsresurs för Europa 

Syftet med företagsresursen är att säkerställa att företag som gynnas av den inre marknaden ska delta i finansieringen av EU:s budget. Dessa nya egna medel är en avgift avsedd för företag som omsätter mer än 100 miljoner euro. Avgiften gäller företag i EU och sådana företag i tredjeländer som har fasta driftställen i EU. Ju större företagets omsättning är, desto större är avgiften. Avgiftens storlek i olika omsättningskategorier anges i tabellen nedan. 

Tabell 3. CORE-avgiftens storlek efter omsättningskategori 

När avgiften bygger på omsättningen, är det möjligt att säkerställa att de nya egna medlen bygger på standardiserad företagsinformation. Genom en nedre gräns för omsättningen utelämnas små och medelstora företag utanför tillämpningsområdet för avgiften. Tillämpningsområdet omfattar inte heller vissa organisationer som i regel inte är vinstdrivande.  

För att företagsresursen för Europa ska kunna införas är det nödvändigt att fastställa företag som är skyldiga att betala till unionen samt omfattningen av sådana företags skyldigheter. Medlemsstaterna ska ta ut avgiften av företagen. 

Enligt kommissionens beräkning kan företagsresursen för EU generera inkomster på 47,6 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden. 

Krismekanismen 

Kommissionen föreslår en ny undantagsmekanism för att på ett mer flexibelt sätt hantera allvarliga kriser, svårigheter och hot om sådana. Rådet fattar beslut om införande av denna extraordinära och riktade krismekanism från fall till fall i eventuella krissituationer. Rådet ska agera genom att anta en förordning som godkänns genom det förfarande som föreskrivs i artikel 311 fjärde stycket i FEUF-fördraget efter Europaparlamentets godkännande. Rådets förordning kommer att ge kommissionen befogenhet att låna upp medel på kapitalmarknaderna och låna ut medlen till medlemsstater. Rådets förordning fastställer även principerna för återbetalningen. 

Medel som kommissionen lånar ut till medlemsstater ska återbetalas med belopp som har erhållits från medlemsstater som är låntagare. Medel som kommissionen lånar upp på kapitalmarknaderna ska i sista hand garanteras genom marginalen mellan budgetramen och taket för egna medel. Därför bör taken för egna medel ökas extraordinärt och tillfälligt i det uteslutande syftet att täcka de ansvarsförbindelser som upplåningen av detta instrument har gett upphov till. Enligt kommissionen bör taket för betalningar och taket för åtaganden höjas med 0,25 procentenheter.  

Medel som kommissionen lånar upp på kapitalmarknaderna utgör ansvarsförbindelser för medlemsstaterna. En ansvarsförbindelse realiseras endast i en situation där den medlemsstat som har tagit lån försummar sin skyldighet att återbetala lånet. Varje medlemsstats ansvarsförbindelse är begränsad och är lika med statens BNI-bidrag av taket för egna medel. Finlands BNI-bidrag beräknas utgöra cirka 1,52 procent under nästa budgetramperiod. Detta bidrag kan tillfälligt överstigas, men bidragen ska jämnas ut senare. Ansvaret för att finansiera EU-budgeten enligt systemet för egna medel beskrivs närmare i avsnitt 5.2. 

2.2.3  Artiklar i beslutet om egna medel

I beslutet om egna medel fastställs regler om 

- syfte (art. 1), 

- definitioner (art. 2), 

- kategorier av egna medel och specifika metoder för att beräkna dessa (art. 3), 

- tak för egna medel (art. 4), 

- användning av medel som lånats upp på kapitalmarknaderna (art. 5), 

- extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (art. 6), 

- högsta belopp för extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (art. 7), 

- extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel (art. 8), 

- universalitetsprincipen (art. 9), 

- överföring av överskott (art. 10), 

- uppbörd av egna medel samt tillgängliggörande av dem för kommissionen (art. 11), 

- genomförandeåtgärder (art. 12), 

- slutbestämmelser och övergångsbestämmelser (art. 13), 

- ikraftträdande (art. 14), 

- adressater (art. 15) 

Artikel 1 i beslutet om egna medel föreskriver att reglerna i beslutet gäller fördelningen av egna medel till unionen i syfte att säkerställa finansieringen av unionens årliga budget. Artikel 2 innefattar definitioner om vissa relevanta termer i beslutet. Definitionerna avser termer som hänvisas till i artikel 3 om beräkningsmetoder och av vilka en del bygger på andra EU-rättsakter. 

Bestämmelser om metoder för att beräkna kategorier av egna medel finns i artikel 3. Jämfört med det gällande beslutet fastställer artikeln även metoder för att beräkna föreslagna nya kategorier av egna medel. Beräkningsmetoderna tar även hänsyn till minskningen av uppbördskostnaderna för traditionella egna medel och till justeringen av beräkningspriset för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns. Artikeln ska inte längre föreskriva några avgiftskorrigeringar.  

Bestämmelser om tak för egna medel finns i artikel 4. Det totala beloppen i egna medel för att täcka anslag för betalningar får inte överstiga 1,75 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. De totala anslagen för åtaganden är 1,81 procent. Båda beloppen har höjts med 0,35 procentenheter jämfört med det gällande beslutet. Artikeln innefattar likadana regler som i det nuvarande beslutet om på vilket sätt de totala beloppen ska justeras, om det görs ändringar av beräkningen av BNI i Europeiska nationalräkenskapssystemet. 

Artikel 5 i beslutet föreskriver att unionen inte får använda medel som lånats upp på kapitalmarknaderna för att finansiera driftsutgifter. Det innebär att unionen inte får låna upp medel på kapitalmarknaderna för att finansiera åtgärder i form av bidrag.  

Artiklarna 6–8 i beslutet innehåller bestämmelser om krismekanism:  

Extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (artikel 6) 

I händelse av en allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana som påverkar unionen eller dess medlemsstater får rådet, genom en förordning som antas i enlighet med förfarandet i artikel 311.4 i FEUF, aktivera extraordinär upplåning i det enda syftet att hantera konsekvenserna av en sådan situation. 

Inom den övre gräns för de belopp som avses i artikel 7 får rådsförordningen tillåta upplåning för utlåning till medlemsstaterna, förutsatt att respektive låneavtal träder i kraft mellan den 1 januari 2028 och den 31 december 2034. 

Det förfarande som fastställs i punkt 1 ska inte aktiveras om unionsprogrammen redan hanterar konsekvenserna av situationen på ett adekvat sätt. 

Högsta belopp för extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (artikel 7) 

Kommissionen ska ges befogenhet att på unionens vägnar låna upp medel på kapitalmarknaderna, förutsatt att de villkor som avses i artikel 6 är uppfyllda och inom de gränser som anges i punkt 2 i denna artikel. Upplåningstransaktionerna ska genomföras i enlighet med artikel 224 i förordning (EU, Euratom) 2024/2509 och i euro. 

Summan av utestående kapitalbelopp som kommissionen bemyndigas att låna upp på kapitalmarknaderna för sådan finansiering ska begränsas till det belopp som, med tanke på den prognostiserade fleråriga utvecklingen när det gäller ansvarsförbindelser till följd av kommissionens upplåning på unionens vägnar, är förenligt med det tak som anges i artikel 8. 

Extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel (artikel 8) 

De tak som anges i artikel 4.1 och 4.2 ska tillfälligt höjas med 0,25 procentenheter vardera i det enda syftet att täcka unionens samtliga skulder till följd av upplåningen enligt artikel 7 till dess att inga av dessa skulder kvarstår. 

Höjningen av taken för egna medel får inte användas för att täcka unionens övriga skulder. 

Artiklarna 9 och 10 motsvarar artiklarna 7 och 8 i det nuvarande beslutet. Inkomsterna från egna medel är universella och ett eventuellt överskott under ett budgetår ska överföras till närmast följande budgetår.  

Artikel 11 i beslutet innefattar bestämmelser om uppbörd av egna medel samt tillgängliggörande av dem för kommissionen. Jämfört med det gällande beslutet är ändringen att artikeln inte enbart innefattar bestämmelser om uppbörd av traditionella egna medel utan även bestämmelser om uppbörd av egna medel baserade på bidrag från företagen samt tillgängliggörande av dem.  

Med tanke på genomförandeåtgärder har artikel 12 försetts med regler om egna medel som baseras på bidrag från företagen. När det gäller CORE får rådet anta genomförandeåtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 311 fjärde stycket i FEUF angående regler om företagens skyldigheter, regler för medlemsstaternas insamling av bidrag och regler för valutaomräkning av tröskelvärden. 

Slutbestämmelserna och övergångsbestämmelserna (artikel 13) föreskriver bland annat att punkterna om återhämtningsinstrumentet i det gällande beslutet ska fortsätta att tillämpas. 

Beslutet träder i kraft den 1 januari 2028 och, när det gäller CORE, från ingången av kalenderåret efter det år då beslutet har trätt i kraft. 

3.1.1  Budgetramförordningen

Budgetramförordningen baserar sig på artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Rådet ger med iakttagande av en särskild lagstiftningsordning en förordning i vilken den fleråriga budgetramen fastställs. Rådet fattar sitt beslut enhälligt efter att en majoritet av Europaparlamentets ledamöter gett sitt godkännande. 

Statsrådet anser att den föreslagna rättsliga grunden är lämplig. 

3.1.2  Beslutet om egna medel

Beslutet om egna medel baserar sig på artikel 311.3 i FEUF-fördraget och artikel 106a i Euratomfördraget. Rådet antar beslutet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet. Beslutet träder i kraft när medlemsstaterna har godkänt det i enlighet med kraven i sina statsförfattningar. 

Enligt artikel 311.3 i FEUF kan rådet inrätta nya kategorier av egna medel eller upphäva en befintlig kategori. Artikel 311 ger unionen omfattande befogenhet att fatta beslut om systemet för egna medel, inklusive om kategorier av nya egna medel. Bestämmelsen begränsar inte vilka de egna medlen eventuellt kan utgöras av. 

Statsrådet anser att kommissionens förslag om ett beslut om egna medel har i stora drag en lämplig rättslig grund.  

Veterligen har artikel 311 i FEUF tidigare inte använts som rättslig grund när det gäller sådana avgifter av skattenatur som CORE. Statsrådet förhåller sig skeptiskt till om unionen kan ges befogenhet att ta ut en sådan avgift med stöd av den aktuella rättsliga grunden. Även krismekanismen avviker från de tidigare bestämmelserna om befogenhet för kommissionen att låna upp medel. Dessa delar av förslaget beskrivs och analyseras närmare nedan i avsnitten 5.2.1 och 5.5 i promemorian. 

3.1.3  Interinstitutionellt avtal om samarbete i budgetfrågor

Det interinstitutionellt avtal om samarbete i budgetfrågor bygger på artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Enligt artikeln ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete. I detta syfte får de med beaktande av fördragen ingå interinstitutionella avtal som kan vara bindande. Rådet fattar beslut om avtalen med kvalificerad majoritet. 

Statsrådet anser att den föreslagna rättsliga grunden är lämplig. 

4.1.1  Konsekvenser för statsfinanserna

I statsbudgeten budgeteras utgifterna för att täcka unionens budget som Finlands avgifter till Europeiska unionen (mom. 28.92.69). Under den pågående budgetramperioden har cirka 2,5 miljarder euro per år budgeteras till dessa utgifter. Utöver detta finansierar Finland i viss mån Europeiska unionens verksamhet även från andra moment i statsbudgeten. Kommissionens förslag skulle inverka på den totala nivån på de egna medel som samlas in från medlemsstaterna, och på ändringarna av bidragen till systemet för egna medel. Dessa ändringar skulle i sin tur inverka på Finlands bidrag till Europeiska unionen. 

Med hänsyn till den nivå på budgetramen som kommissionen har föreslagit och ändringarna av systemet för egna medel beräknas Finlands EU-avgifter, jämfört med den pågående perioden, öka med cirka 4 365 miljoner euro, det vill säga cirka 620 miljoner euro per år. Enligt verkliga värden skulle förändringen vara cirka 7 435 miljoner euro jämfört med den pågående perioden. Det innebär att de årliga EU-avgifter som betalas genom den nationella budgeten blir cirka 1 060 miljoner euro större än under den pågående perioden. 

I budgeten budgeteras Finlands bidrag till fredsfonden under utrikesministeriets förvaltningsområde (mom. 24.90.66), bland vissa medlemsavgifter och finansieringsandelar. Finlands bidrag beräknas uppgå till cirka 275 miljoner euro under den pågående budgetperioden. Enligt förslaget ska kapitalet i fredsfonden ökas från nuvarande cirka 17 miljarder euro till 27,1 miljarder euro. Det innebär att Finlands bidrag ökar med cirka 150 miljoner euro under budgetramperioden. 

Kommissionens förslag till att minska uppbördskostnaderna för traditionella egna medel skulle även minska på inkomsterna i budgeten (mom. 12.28.92). Minskningen skulle vara cirka 215 miljoner euro under budgetramperioden. Till följd av minskningen av uppbördskostnaderna skulle de inkomster i den nationella budgeten som Finland tar ut som uppbördskostnader uppgå till cirka 140 miljoner euro under nästa budgetramperiod. 

Med hänsyn till ovannämnda konsekvenser för utgifterna och inkomsterna i budgeten skulle de sammantagna konsekvenserna för Finlands statsbudget då vara ungefär minus 4 730 miljoner euro under budgetramperioden. 

4.1.2  Konsekvenser för medel som EU tilldelar Finland

I budgetramförordningen fastställs tak för åtaganden och betalningar för hela budgetramperioden och separat för varje år. För åtagandena fastställs dessutom rubrikspecifika tak både för hela budgetramperioden och för varje år särskilt. Närmare bestämmelser om finansiering av unionens utgifter antas på grundval av åtgärder, prioriteringar och andra mål som anges i sektorspecifika rättsakter. Budgetramförordningen fastställer därmed inte direkt vilka medel Finland tilldelas genom olika EU-politikprogram. 

Med beaktande av den tillgängliga informationen och de faktorer som inverkar på budgetramens uppbyggnad och fördelningen av utgifterna samt andra faktorer som inverkar på fördelningen av finansieringen är det i detta skede ännu inte möjligt att göra en tillräckligt tillförlitlig bedömning av vilka konsekvenser kommissionens förslag har för de totala medel som Finland tilldelas. När det gäller finansiering baserad på fördelning i förväg skulle kommissionens förslag emellertid innebära minskningar på sammanlagt 1,2–1,3 miljarder euro för jordbruk och sammanhållning samt ökningar på cirka en miljard euro för migration, gränssäkerhet och fonder för inrikes frågor. Viktiga för de medel som Finlands tilldelas även programmen under rubrik 2. Där får medlemsstaterna tilldelning enligt principen om öppen konkurrens genom de utlysningar av finansiering som kommissionen förvaltar, till exempel Horisont Europa eller Europeiska konkurrenskraftsfonden. Kommissionen föreslår betydande ökningar av programmen under rubrik 2, vilket även bedöms öka de medel som Finland tilldelas inom de sektorerna jämfört med den pågående budgetramperioden. Tilldelningsbeloppen beräknas på grundval av de åtgärder och prioriteringar som fastställs i sektorspecifika förordningar. Därför är det i detta skede svårt att uppskatta tilldelningsbeloppen. För att uppskattningarna av tilldelningarna ska kunna preciseras behöver kommissionen därför lämna mer information om den närmare fördelningen av finansieringen, till exempel mellan olika prioriteringar för konkurrenskraftsfonden. 

4.1.3 Konsekvenser av de föreslagna ändringarna av systemet för egna medel 

Ändringar som har föreslagits för nuvarande egna medel 

En minskning av uppbördskostnaderna för traditionella egna medel skulle minska Finlands EU-avgifter med cirka 480 miljoner euro under budgetramperioden. Samtidigt skulle uppbördskostnadsinkomsterna från Finlands traditionella egna medel minska med cirka 215 miljoner euro. Den sammantagna konsekvensen av ändringen för Finlands statsfinanser skulle därmed vara cirka plus 265 miljoner euro under budgetramperioden. 

Om de nuvarande korrigeringsmekanismer som tillämpas på momsbaserade egna medel, egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och egna medel baserade på bruttonationalprodukten avskaffades, skulle det minska Finlands EU-avgifter, eftersom Finland inte har omfattats av dem. Under budgetramperioden skulle inverkan vara cirka 40 miljoner euro för momsbaserade egna medel, cirka 60 miljoner euro för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och cirka 1 060 miljoner euro för korrigeringsmekanismer som hänför sig till bruttonationalprodukten. Den sammantagna konsekvensen skulle vara en minskning av EU-avgifterna med cirka 1 160 miljoner euro under budgetramperioden. 

Kommissionens förslag att höja beräkningspriset för plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och binda det till inflationen skulle minska Finlands avgifter med cirka 60 miljoner euro under budgetramperioden. 

Nya egna medel 

Nya egna medel baserade på utsläppshandelssystemet bedöms vara ogynnsamma för Finland. Om 30 procent av inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter utgjordes egna medel som redovisades i unionens budget, skulle Finlands EU-avgifter öka med cirka 240 miljoner euro under budgetramperioden. 

Egna medel baserade på inkomster från mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen bedöms vara gynnsamma för Finland när det gäller EU-avgifter. Förslaget skulle minska Finlands EU-avgifter med cirka 40 miljoner euro under budgetramperioden. Beräkningen bygger på kommissionens kalkyler som har beaktat den planerade utvidgningen av tillämpningsområdet för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen till att omfatta stål och aluminiumprodukter. Kommissionen har föreslagit att inkomsterna från utvidgningen skulle användas till att finansiera den exportkompensation som har planerats för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen. Modellen för finansiering av exportkompensation är dock fortfarande oklar. Därför har det i konsekvensbedömningarna antagits att alla CBAM-inkomster antingen redovisas i medlemsstaternas budgetar eller utgör egna medel som redovisas i unionens budget. 

I beräkningarna användes kommissionens förslag på 88,33 euro per ton koldioxid i 2025 års priser som snittpris för utsläppscertifikat i mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen och utsläppsrätter i utsläppshandelssystemet.  

När det gäller egna medel baserade på utsläppshandelssystemet och mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen är antagandet att de aktuella inkomsterna redovisas i den nationella budgeten till hundra procent och att andelen egna medel som har beräknats baserat på de inkomsterna betalas separat från momentet för Finlands avgifter till EU (28.92.69). Det alternativa antagandet är att andelen egna medel av inkomsterna från utsläppshandelssystemet och mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen redovisas direkt i unionens budget på samma sätt som tullinkomster. Då ska de aktuella inkomsterna minska i den nationella budgeten, men å andra sidan skulle Finlands avgifter till EU också minska när det gäller egna medel baserade på bruttonationalinkomsten. Oberoende av alternativ skulle nettokonsekvensen för Finlands budget vara lika stor. Inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter i utsläppshandelssystemet redovisas på moment 12.32.21 i budgeten. I budgeten för 2025 beräknas inkomsterna från auktioneringen uppgå till 556 miljoner euro. I början av 2026 väntas kommissionen lägga fram ett förslag till en uppdaterad förordning om tillgängliggörande av egna medel (en så kallad MAR-förordning EU 609/2014). Förordningen ska fastställa på vilket sätt nya egna medel görs tillgängliga för unionens budget. 

Företagsresursen (CORE) skiljer sig från de andra föreslagna nya egna medlen, eftersom den inte har någon direkt inverkan på den nationella budgeten. CORE-avgifter ska betalas av företagen, och staten ska endast ta ut inkomster och redovisa dem till unionen. CORE-avgifter som Finland och andra medlemsstater tar ut skulle dock minska de BNI-baserade egna medel som betalas genom Finlands budget. CORE skulle minska Finlands EU-avgifter med cirka 720 miljoner euro under budgetramperioden. Under budgetramperioden ska företag som är etablerade i Finland stå för cirka 1 050 miljoner euro av CORE, ungefär 2,2 procent av den sammanlagda företagsresursen.  

Egna medel från punktskatt på tobaksvaror bedöms vara gynnsamma för Finland när det gäller EU-avgifter. Egna medel från punktskatt på tobaksvaror skulle minska Finlands EU-avgifter med cirka 830 miljoner euro under budgetramperioden. 

Enligt preliminära bedömningar är den nya resursen baserad på mängden icke-insamlat elektrisk och elektronisk utrustning ekonomiskt gynnsam för Finland. Den föreslagna nya resursen skulle minska Finlands EU-avgifter med cirka 700 miljoner euro budgetramperioden. 

Tabell 4 Bedömda konsekvenser av kommissionens förslag för Finlands EU-avgifter 

Höjning av taken för egna medel 

Marginalen mellan utgiftstaket för de egna medlen och budgetramen behövs för att unionen i alla situationer ska kunna täcka sina skulder till följd av unionens verksamhet. Taken för de egna medlen fastställer hur stora medel medlemsstaterna kan vara tvungna att tillgängliggöra för kommissionen per år. 

Under den pågående budgetramperioden har marginalen mellan utgiftstaket i budgetramen och taket för egna medel varit i snitt 0,48 procent, det vill säga cirka 86 miljarder euro, per år. Under hela budgetramperioden beräknas marginalen uppgå till cirka 600 miljarder euro. 

Enligt kommissionens förslag ska taken för egna medel höjas med 0,35 procentenheter. Det innebär att det totala beloppet för att täcka anslag för betalningar utgör 1,75 procent och det totala beloppet för att täcka åtaganden 1,81 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. Kommissionens förslag till ett tak på 1 867 miljarder euro för utgifterna i budgetramen (taken i budgetramen plus de särskilda instrumenten) innebär att marginalen är cirka 590 miljarder euro eller cirka 0,42 procent. Det innebär att marginalen i eurobelopp i praktiken ligger på samma nivå som under den pågående perioden, men att marginalen i förhållande till bruttonationalprodukten minskar något. 

Enligt en bedömning som kommissionen gjorde hösten 2025 ska de årliga risker som följer av de ansvarsförbindelser som täcks genom marginalen och som i teorin högst behöver täckas genom EU:s budget utgöra i snitt 0,15 procent av EU 27 BNI eller ungefär 30 miljarder euro per år under nästa budgetramperiod. Det innebär att den outnyttjade marginalen är cirka 0,27 procent. 

Krismekanismen 

Finlands beräknade skuld ska enbart uppstå indirekt genom det ansvar för att finansiera EU-budgeten som har avtalats i systemet för egna medel, vilket beskrivs närmare i avsnitt 5.2. 

Upplåningen för krismekanismen är i sista hand garanterad av marginalen mellan budgetramen och den separata höjningen av taken för egna medel med 0,25 procentenheter. Den separata höjningen är enbart avsedd att täcka unionens skulder till följd av upplåningen för denna mekanism. Kommissionens upplåning på kapitalmarknaderna är begränsad så att de ansvarsförbindelser som följer av upplåningen inte under något år får överstiga 0,25 procent av medlemsstaternas sammanlagda BNI. Enligt kommissionens beräkning motsvarar det ett lånekapitaltak på cirka 350 miljarder euro under budgetramperioden. Finlands beräknade skuld av det tak för mekanismen som kommissionen har beräknat skulle uppgå till cirka 5,3 miljarder euro plus ränta.  

5.1.1  Riksdagens utlåtanden om det gällande beslutet om egna medel

Riskdagen godkände det gällande beslutet om egna medel (2020/2053) den 18 maj 2021 RP 260/2020 rd; GrUU 14/2021 rd; RSv 54/2021 rd . Då riksdagen godkände beslutet om egna medel godkände man flera utlåtanden. De viktigaste utlåtandena med tanke på denna U-skrivelse är följande:  

1. Riksdagen förutsätter att återhämtningsinstrumentet betraktas som en extraordinär engångslösning, att arrangemanget inte blir ett prejudikat och att Finland inte godkänner att motsvarande arrangemang upprepas eller blir permanent till sin natur.  

6. Riksdagen förutsätter att Finland iakttar sina etablerade skattepolitiska ståndpunkter och inte godkänner överstatliga skatter som är skadliga för Finland. 

7. Riksdagen förutsätter att utvecklandet av systemet för Europeiska unionens nya medel inte leder till att Finlands totala skattekvot stiger.  

Såsom det konstaterats ovan innehåller kommissionens förslag till nytt beslut om egna medel inte något nytt förslag till finansieringsmodell i likhet med återhämtningsinstrumentet.  

Kommissionens nya förslag till beslut om egna medel bedöms ur ett beskattningsperspektiv i avsnitt 5.5 nedan i denna promemoria. 

5.2.1  Krismekanism – syfte, beslutsfattandemekanism samt noggrannhet och ansvarets maximibelopp

Kommissionen kan med hjälp av krismekanismen låna upp belopp på kapitalmarknaderna som därefter lånas ut till medlemsstaterna för att hantera konsekvenser av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana åren 2028–2034. Enligt förslaget är en betydande skillnad till återhämtningsinstrumentet det att det inte är möjligt att ge bidrag. 

Det är rådet som genom en genomförandeförordning beslutar om införandet av en extraordinär och riktad krishanteringsmekanism från fall till fall med beaktande av den berörda krisens särdrag och behov. Det förfarande som fastställs i artikel 311.4 i FEUF iakttas med kvalificerad majoritet efter Europarlamentets godkännande. Med stöd av artikel 311.4 i FEUF har det tidigare tagits i bruk en möjlighet att godkänna genomförandebestämmelser för systemet med unionens egna medel genom förordning, s.k. IMSOR-förordning Rådets förordning (EU, Euratom) 2021/768 av den 30 april 2021 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 , i de gränser som fastställs i beslutet om egna medel.  

Med rådets förordning godkänns också lånebeloppen. Om en sådan extraordinär krishanteringsmekanism aktiveras kommer den att genomföras i enlighet med reglerna i det mest relevanta programmet eller instrumentet. 

Unionen kan redan idag bevilja medlemsstater eller tredjeländer lån. Det har varit brukligt att bestämmelser om kommissionens fullmakt att uppta lån utfärdas i relevant förordning om lånestöd. En förordning om lånestöd kan basera sig på exempelvis artikel 122 i FEUF som tillämpas på antingen befintliga eller på förhand noggrant avgränsade extraordinära situationer. Det kan dock anses vara tvivelaktigt hur denna rättsgrund kan tillämpas på olika odefinierade kriser. Därtill tilldelar inte artikel 122 i FEUF Europaparlamentet någon roll i beslutsfattandet. Dessa omständigheter har antagligen påverkat varför kommissionen har kommit fram till artikel 311.4 i FEUF i sitt beslut.  

Beslutsförfarandet för aktivering av krismekanismen avviker från de författningssätt som hittills tillämpats och med vilka kommissionen har upptagit lån för att sedan bevilja det vidare till en medlemsstat. Man har inte tidigare utfärdat förordningar baserade på artikel 311.4 i FEUF i detta syfte. Beslutet om aktivering av mekanismen kan preliminärt ses vara en sådan genomförandebestämmelse som avses i artikel 311.4. Det är dock inte helt klart om artikel 311.4 i FEUF vore en lämplig rättsgrund för utfärdande av en rådsförordning om aktivering av fullmakt för upplåning. Dessutom är syftet med lånet att hantera konsekvenser av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana mycket vagt definierat och ger rådet omfattande prövningsrätt.  

Med tanke på den konstitutionella bedömningen kan det anses vara positivt att man agerar inom ramen för unionens fördrags- och beslutssystem och att balansen mellan institutionerna inte rubbas på något sätt på grund av rådets och Europaparlamentets starka ställning (GrUU 10/2019 rd, GrUU 38/ 2018 rd, GrUU 28/2013 rd, GrUU 92/2012 rd, 3 § och GrUU 46/1996 rd, s. 2/II, GrUU 49/2010 rd, s. 4/II och s. 5/I som det hänvisas till däri). Denna observation gäller naturligtvis kommissionens förslag i sin helhet.  

Det kapital som kommissionen lånar från lånemarknaden har inget tak. Maximibeloppet för kapitalet skulle endast vara begränsat indirekt genom ansvarsförbindelser som upplåningen medför och det årliga beloppet får inte under något år överstiga 0,25 procent av medlemsstaternas sammanräknade BNI. Kommissionens upplåning är begränsat till tiden 2028–2034, men det finns ingen bakre gräns i beslutet om egna medel för återbetalningen av lån. Då det saknas en bakre gräns för återbetalning av lån och upplåningen begränsas endast till beloppet för de årliga ansvarsförbindelserna, kan detta möjliggöra större lånekapital än det lånekapital på 350 miljarder euro som kommissionens uppskattat. Av dessa orsaker kan förslaget inte anses vara helt noggrant. 

Som garanti för upplåningen för återhämtningsinstrumentet fungerar taket för egna medel förhöjt med 0,6 procentenheter. I övrigt grundar sig unionens befintliga upplåning på marginalen mellan finansieringsramen och taket för egna medel.  

Den krismekanism som kommissionen föreslår är inte en solidarisk skuld. Juridiskt har medgäldenärer ansvar gentemot borgenären för egen och andras del, dvs. varje gäldenär ansvarar för att hela skulden betalas till borgenären. Nationellt finns bestämmelser om detta i lagen om skuldebrev (622/1947) Definition Medgäldenärer har ansvar gentemot borgenären för egen och andras del, dvs. de har solidariskt ansvar. Förklaring Delad ansvarighet är enligt 2 § i lagen om skuldebrev (622/1947) huvudregel för medgäldenärers ansvar. Varje gäldenär ansvarar för att hela skulden betalas till borgenären. Om man avtalat annat om ansvarsfördelningen med borgenären är avtalet bindande. Då kan gäldenärerna ha uppdelat ansvar. Delad ansvarighet utgår från att varje medgäldenär ansvarar för en lika stor del av skulden, dvs. enligt antalet gäldenärer. Gäldenärerna kan dock avtala om att dela upp ansvaret, men detta påverkar inte borgenärens rätt. Varje gäldenär ansvarar trots uppdelningen för att hela skulden betalas till borgenären. Om en gäldenär är tvungen att betala mer än sin andel har denne regressrätt gentemot de andra gäldenärerna. . Motsvarande ansvarsprincip gäller även internationellt och i EU-lagstiftningen ( eng. ”joint and several liability” ). Mekanismen inkluderar inte till exempel ansvar för en annan medlemsstats förbindelser som artikel 125 i FEUF.  

I beslutet om egna medel föreskrivs om grunderna för medlemsstaternas betalningsskyldigheter som är proportionella. Om en medlemsstat som fått lån från krismekanismen inte tillgodoser sina skyldigheter gentemot unionen sköts unionens ansvar enligt det normala förfarande som beskrivs ovan i 5.2. Kommissionens förslag avviker således till denna del inte från gällande arrangemang. 

5.4.1  Kalkylerade ansvar i anslutning till taken för egna medel

Höjningen av det årliga taket för betalningar i enlighet med beslutet om egna medel från 1,40 procent till 1,75 procent ökar Finlands kalkylerade årliga maximiansvar beräknat i 2025 års priser från cirka 4,1 miljarder euro under den innevarande perioden till cirka 5,3 miljarder euro. Den separata höjningen på 0,25 procentenheter av taken som föreslås för krismekanismen skulle höja de kalkylerade årliga ansvaren med cirka 0,8 miljarder euro. 

Det kan inte anses sannolikt att det kalkylerade ansvaret följer taken för egna medel, men det bildar taken för de ansvar som medlemsländerna förbinder sig till i beslutet om egna medel. Konkreta ansvar utgörs av finansieringen av EU:s budget samt de ansvarsförbindelser som täcks med marginalen mellan finansieringsramen och taken för egna medel.  

5.4.2  Ansvarsförbindelser som anknyter till marginalen

Uppskattningarna av beloppen för de ansvarsförbindelser som täcks med marginalen och som beskrivs i detta avsnitt uppges till skillnad från andra siffror som gängse pris, eftersom det inte finns tillräcklig information på årsnivå för vissa ansvarsförbindelser med vilken man kunde ange ett fast pris. 

Med marginalen täcks kreditrisker som beror på unionens kreditgivnings- och borgensbestämmelser. Kommissionen publicerar årligen en rapport gällande beloppet och sammansättningen av de villkorliga skulder som täcks med medel ur EU:s budget. Kommissionens senaste rapport COM (2024) 507 final beskriver situationen kring krediter och borgen före den 31 december 2023. Vid tidpunkten för kommissionens rapport bestod ansvarsförbindelserna av betalningsbalanslån som beviljats EU:s medlemsländer, lån inom ramen för europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), Euratom-lån, lån inom ramen för Sure, lån inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens samt vissa beviljade lån till Ukraina (makroekonomiskt stöd + Ukrainafaciliteten). Det totala beloppet av dessa ansvar uppgick den 31 december 2023 till cirka 135 miljarder euro.  

Sedan kommissionens rapport har en ny Ukrainafacilitet godkänts och med den kan Ukraina beviljas lån på högst 33 miljarder euro, en ny samarbetsmekanism för lån till Ukraina, där unionens ansvar är högst 18,1 miljarder euro samt ett försvarsindustriprogram SAFE, där taket för beviljade lån uppgår till 150 miljarder euro.  

Kommissionens förslag till finansieringsram innehåller ett nytt låneinstrument Catalyst Europe på 150 miljarder euro som täcks med marginalen samt ett stödinstrument på 100 miljarder euro för Ukraina, där en odefinierad andel är lån som täcks med marginalen.  

Med beaktande av befintliga, redan godkända ansvar och nya ansvar som kommissionen nu föreslår kan de ansvarsförbindelser som täcks med den normala marginalen under den kommande budgetramperioden stiga till cirka 585 miljarder euro, varav andelen för de nya instrument som kommissionen föreslår uppgår till högst 250 miljarder euro. Finlands ansvar för de lån och garantier som täcks med marginalen kan uppskattas med hjälp av Finlands BNI-andel som under den kommande budgetramperioden är uppskattningsvis cirka 1,52 procent. I detta fall är Finlands andel av dessa ansvarsförbindelser som täcks med marginalen i sin helhet cirka 8,9 miljarder euro, inklusive ränta, varav andelen av de nya instrument som kommissionen föreslår är högst cirka 3,8 miljarder euro, inklusive ränta.  

Borgen för lån som beviljats inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens är en separat andel av taket för egna medel förhöjd med 0,6 procentenheter. De villkorliga skulder som orsakas av faciliteten för återhämtning och resiliens gäller endast lån som beviljats ur faciliteten, inte bidrag. Enligt kommissionens rapport COM (2024) 507 final uppgick det totala beloppet av dessa lån till 284 miljarder euro i slutet av 2023, varav Finlands kalkylerade ansvarsförbindelse uppgick till cirka 4,3 miljarder euro, inklusive ränta.  

Kapitaltaket för upplåningen inom ramen för krismekanismen är enligt kommissionens uppskattning cirka 395 miljarder euro enligt gängse priser. Finlands kalkylerade ansvar av detta tak skulle vara cirka 6 miljarder euro, inklusive ränta. I avsnitt 5.2.1 redogörs för de oklarheter som är förknippade med kapitaltaken för upplåning inom ramen för krismekanismen. 

Finlands ansvar för alla ovan nämnda villkorliga skulder vore således grovt uppskattat cirka 19,2 miljarder euro, varav andelen av de nya instrument som kommissionen föreslår skulle uppgå till cirka 9,8 miljarder euro. 

Mellan taket för egna medel som kommissionen föreslår och budgetramen, de särskilda instrumenten och ansvarsförbindelserna återstår det ännu en oanvänd marginal på cirka 0,27 procent av EU27-ländernas BNI. Den oanvända marginalen behövs bland annat för att se till att taken för egna medel är tillräckliga även i situationer där medlemsstaternas ekonomiska utveckling och således den sammantagna BNI är svagare än förväntat. Den oanvända marginalen kan också göra det möjligt att i framtiden föreslå nya låneinstrument på basis av marginalen. Det är inte möjligt att på förhand bedöma sannolikheten av att det föreslås eller genomförs nya låneinstrument av den här typen. 

5.4.3  Ansvarsrisker

Finska statens ekonomiska bärkraft belastas av att Finlands totalansvar, statsskuld och ansvarsförbindelser har ökat länge och kraftigt samt att riskbärkraften har blivit svagare och dessa är föremål för ökat tryck inom den närmaste framtiden bland annat med tanke på den svaga ekonomiska tillväxten, den ogynnsamma befolkningsutvecklingen och behovet av ökade försvarsuppgifter. Även andra EU-länder står inför samma utmaningar vilket ökar risken för att finansieringsansvaren realiseras. De långa tidsdimensionerna som ofta är förknippade med kommissionens låneinstrument ökar risker som hänför sig till finansieringsansvar, vilket även försvårar bedömningen av riskerna i Finlands ansvar. 

På basis av tillgänglig information skulle Finlands ansvarsförbindelser inte öka till följd av kommissionens förslag på ett sätt som med tanke på risken kunde äventyra budgetsuveräniteten eller Finlands möjligheter att tillgodose sina grundlagsenliga skyldigheter. 

Då man bedömer sannolikheten av att riskerna i ansvarsförbindelserna för de nya föreslagna lånefinansierade instrumenten, Catalyst Europe och krismekanismen, realiseras ska man beakta att finansieringsansvaret realiseras endast i fall att den medlemsstat som upptagit lånet inte återbetalar lånet till kommissionen. Sannolikheten att en sådan återbetalning försummas kan i regel anses vara liten även om det inte helt kan uteslutas med tanke på finansieringsansvarens långa tidsspann och svårigheten med att förutse vad som sker i omvärlden. Det är skäl att konstatera att medlemsstaterna hittills inte försummat att återbetala sina lån.