2.1
Ändringsförslag som gäller EU:s struktur- och investeringsfonder samt Europeiska havs- och fiskerifonden
Coronakrisen (covid-19-utbrottet) har fått plötsliga och oväntade följder för samhällena och ekonomin på global nivå. Krisen hämmar medlemsstaternas grundläggande strukturer eftersom ekonomin reagerar med en kraftig inbromsning. Situationen förvärras av volatiliteten på finansmarknaderna och av företagens likviditetsproblem när de ska betala sina leverantörer och anställda. Samtidigt behövs ytterligare offentliga medel till stöd för hälso- och sjukvårdssystemen och för andra insatser som behövs för att hantera epidemin.
För att underlätta denna undantagssituation behövs särskilda åtgärder till stöd och skydd för medlemsstaternas ekonomier, företag och arbetstagare. Det krävs snabba och omfattande insatser för att säkerställa att hälso- och sjukvårdssystemen fungerar. För att begränsa de negativa följderna för arbetsmarknaderna och andra sårbara delar av ekonomin krävs omedelbara åtgärder för att öka de tillgängliga medlen i medlemsstaterna. Kommissionen föreslår därför att vissa outnyttjade förskottsbetalningar ur EU:s struktur- och investeringsfonder (ESI-fonderna) ska användas för att stödja de medlemsstater som befinner sig i en likviditetskris och för att avvärja krisen. Kommissionen föreslår att anslag på cirka 8 miljarder euro ska frigöras för att hantera följderna av epidemin genom att frångå kravet på att medlemsstaterna ska återbetala outnyttjad årlig förfinansiering till EU:s budget. De årliga förskott som betalas till medlemsstaterna överskrider i regel det likviditetsbehov som genomförandet av programmen medför och EU blir tvunget att återkräva en stor del av dem.
Beloppet av det årliga förskottet regleras i artikel 139.7 i den allmänna ESI-förordningen 1303/2013. År 2019 uppgick förskottet till 2,875 % av anslagen för tillväxt- och konkurrenskraftsmålet samt havs- och fiskerifondens (EHFF) program. Förslagen gäller inte Interreg-programmen. Kommissionen föreslår att outnyttjade förskott kan användas till att täcka den nationella medfinansieringen. Räkenskaperna korrigeras i slutet av programperioden 2021–2027. Syftet är att på detta sätt göra anslag tillgängliga för medlemsstaterna i ett tidigare skede utan att den totala anslagsnivån påverkas. Kommissionen föreslår också att de insatser som berättigar till stöd utökas retroaktivt fr.o.m. den 1 februari 2020:
Europeiska regionala utvecklingsfonden ska stödja finansieringen av rörelsekapital i små och medelstora företag (både bidrag och finansieringsinstrument).
Stödberättigande investeringar i forskning, utveckling och innovation ska även omfatta produkter och tjänster som är nödvändiga inom hälso- och sjukvården.
Förluster för näringsidkare inom fiskerinäringen ska kunna ersättas via de gemensamma fonderna och med hjälp av försäkringsarrangemang.
Möjligheten att göra programändringar utan kommissionens godkännande utökas.
Kommissionen föreslår att cirka 8 miljarder euro ska frigöras för att hantera följderna av epidemin genom att man frångår kravet på att medlemsstaterna ska återbetala årlig förfinansiering som inte utnyttjats till EU:s budget. Enligt kommissionens bedömning kan medlemsstaterna dessutom använda cirka 29 miljarder euro i form av nationella bidrag för dessa insatser. Insatserna kan genomföras genom omfördelningar inom ramen för EU:s budget och budgetramen för den innevarande perioden.
Ändringsförslag som gäller Europeiska havs- och fiskerifonden
Enligt kommissionens förslag ska fondens tillämpningsområde enligt artiklarna 35 och 57 utvidgas så att det blir möjligt att utnyttja de s.k. gemensamma fonderna (mutual funds) för att kompensera fiskare för ekonomiska förluster orsakade av coronasituationen och för att stödja försäkringssystem som gäller fiskodling. För närvarande tillämpas dessa stödåtgärder inte alls eller endast i mycket liten utsträckning i medlemsstaterna. Fonden gör det inte möjligt att inrätta gemensamma fonder eller försäkringssystem, utan endast att delvis stödja betalningen av kompensation eller ersättning för skador inom ramen för systemen. Kommissionens ändringsförslag förefaller därför inte särskilt ändamålsenligt eller i alla fall inte tillräckligt omfattande för att fonden ska kunna underlätta olika problem eller en anpassning inom fiskenäringen.
Coronasituationen kan få omfattande följder för fiskenäringens värdekedja (primärproduktion, förädling och detaljhandel). Därför är det viktigt att förordningen gör det möjligt att finansiera åtgärder som gäller en anpassning av verksamheten. EHFF-förordningen behöver därför ändras så att det blir möjligt att omfördela tillgängliga medel och exempelvis använda låne- och garantiinstrument så fort och smidigt som möjligt för att underlätta denna krissituation. För närvarande fastställer fondförordningen en schablonbaserad finansiering för olika prioritetsområden, som medlemsstaterna inte kan ändra under programperioden. Detta har lett till att medlemsstaterna inte kan utnyttja EU-finansieringen fullt ut eller omfördela den till prioritetsområden som behöver finansiering. Därför bör finansieringsbegränsningarna i artikel 13 styrkas.
2.2
Ändringsförslag som gäller solidaritetsfonden
Solidaritetsfonden inrättades 2002 som ett instrument för nödhjälp vid naturkatastrofer. Åren 2002–2017 fick medlemsstaterna stöd ur solidaritetsfonden till ett belopp av cirka 5,24 miljarder euro, främst för att åtgärda förödelse som orsakats av jordbävningar, översvämningar och stormar. Det föreslås nu att tillämpningsområdet för förordningen om solidaritetsfonden ändras så att ekonomisk börda som orsakas medlemsstaterna till följd av en folkhälsokris kan kompenseras med anslag ur fonden.
De skadliga följder som allvarliga epidemier som är farliga för folkhälsan, t.ex. coronaepidemin, får för ekonomin, företagen och arbetsmarknaderna är en börda som kan jämställas med en naturkatastrof.
Enligt kommissionens förslag uppgår de anslag som är tillgängliga ur solidaritetsfonden under 2020 till 800 miljoner euro. Fondens tillgängliga anslag för 2020 uppgår emellertid till sammanlagt cirka 1,150 miljarder euro (cirka 598 miljoner euro plus cirka 553 miljoner euro som överförts från 2019).
Kommissionen föreslår också att nivån på de förskott som betalas till medlemsstaterna höjas till 25 % av de kostnader som ersätts. Förskotten får dock inte överskrida 100 miljoner euro.