4.2
Ekonomiska konsekvenser
Enligt kommissionen förbättrar de föreslagna ändringarna tillsynen över och tryggheten på finansmarknaden. Kommissionen anser att det finns behov av ett enhetligare ramverk för den finansiella tillsynen eftersom finansiella tjänster och produkter att oftare tillhandahålls över medlemsstaternas gränser. Dessutom gör fördjupningen av integrationen på finansmarknaden medlemsstaterna allt mer mottagliga för störningar på den gemensamma finansieringsmarknaden. Enligt kommissionen är de europeiska tillsynsmyndigheternas resurser alltför knappa för att de ska kunna sköta ens de nuvarande skyldigheterna. Dessutom kommer Förenade kungarikets utträde ur EU att medföra en minskning av de europeiska tillsynsmyndigheternas inkomster, vilket för sin del leder till ett behov av att revidera finansieringen av de europeiska tillsynsmyndigheterna.
Konsekvenser för det europeiska finansiella tillsynssystemet
Det föreslås att de europeiska tillsynsmyndigheternas finansieringsstruktur ska ändras så att EU:s budgetfinansiering förblir högst 40 procent och återstoden på minst 60 procent samlas in som indirekta tillsynsavgifter direkt från aktörerna med hjälp av de nationella behöriga myndigheterna. På grund av de föreslagna ändringarna skulle de europeiska tillsynsmyndigheternas finansiering i allt högre grad bygga på branschfinansiering. Även om EU-budgetfinansieringen förblir oförändrad kan det påverka också Finlands budgetekonomi. Då Förenade kungariket lämnar EU förloras en stats andel av andelen på 40 procentenheter och de återstående 27 medlemsstaternas finansieringsandelar stiger, om det totala finansieringsbehovet i eurobelopp förblir oförändrat.
I olika medlemsstater har finansieringen av de behöriga myndigheterna, och därmed också de avgifter de betalar till de europeiska tillsynsmyndigheterna, ordnats på olika sätt. I vissa medlemsstater är finansieringen offentlig och i andra privat. I Finland har grunderna för Finansinspektionens tillsynsavgifter uppgjorts så att det belopp som enligt lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift (879/2008) samlas in som tillsynsavgifter och åtgärdsavgifter räcker till för att täcka 95 procent av Finansinspektionens kostnader och Finlands Bank svarar för återstoden, d.v.s. fem procent.
Enligt kommissionens bedömning skulle de föreslagna ändringarna inte påverka de nationella behöriga myndigheternas finansiering eftersom den andel som de europeiska tillsynsmyndigheterna tidigare betalt i framtiden skulle samlas in direkt från branschen. Kommissionen bedömer att de föreslagna ändringarna inte skulle påverka de tillsynsavgifter som samlas in från branschen eftersom de europeiska tillsynsmyndigheternas andel skulle falla bort från det belopp som nu samlas in. Finansinspektionen har enligt kommissionens konsekvensbedömning betalat cirka en miljon euro per år till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Enligt kommissionens syn skulle den nya finansieringsmodellen göra de europeiska tillsynsmyndigheternas finansiering mera flexibel eftersom deras inkomstkällor blir mångsidigare. Den ändring av de europeiska tillsynsmyndigheternas finansieringsmodell som kommissionen föreslår skulle innebära att man i Finland skulle samla in både den nationella tillsynsavgiften och de europeiska tillsynsmyndigheternas indirekta tillsynsavgift på de europeiska tillsynsmyndigheternas vägnar. Grunderna för fastställandet av dessa avgifter skulle vara olika vilket kan föranleda kostnader och komplikationer för branschen.
Enligt kommissionens konsekvensbedömning skulle ESMA under sin tillsyn ha över 20 000 aktörer som betalar indirekt tillsynsavgift, EBA över 10 000 och EIOPA över 4 000. Enligt kommissionens bedömning skulle den tillsynsavgift per företag som betalas till de europeiska tillsynsmyndigheterna vara 383—19 549 euro. Avgifternas viktade medeltal skulle vara 1 528 euro, vilket betyder drygt 200 euro mer än motsvarande belopp 2016, som var 1 301 euro. Då man beaktar det viktade medeltalet och antalet aktörer som är under indirekt tillsyn skulle detta betyda över 50 miljoner euro per år i indirekta tillsynsavgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna.
Enligt kommissionens uppfattning skulle det för skötseln av de nya tillsynsuppgifterna behövas 29 nya heltidsanställda i EBA och i EIOPA 35. Det största antalet nya arbetstagare skulle behövas i ESMA, 156 nya heltidsanställda. Kommissionen har på basis av de nationella tillsynsmyndigheternas erfarenheter uppskattat att det i ESMA skulle behövas exempelvis 32 heltidsanställda tjänstemän för godkännandet av prospekt, sex heltidsanställda för tillsynen över cirka 120 EuVECA-, EuSEF- och ELTIF-fonder, sex heltidsanställda för tillsynen av referensvärden och index, 22 heltidsanställda för tillsynen av tillhandahållare av rapporteringstjänster samt fyra heltidsanställda för insamling av avgifter och finansiering. Dessutom behöver ESMA för dessa funktioner jurister, bokförare och specialsakkunnig samt kontorslokaler och IT-utrustning. Kommissionen bedömer att ESMA skulle behöva teknik för två miljoner euro för övervakningen av rapporteringstjänster, en halv miljon euro för tillsynen över fonder och en halv miljon euro för godkännandet av prospekt.
Dessutom skulle enligt kommissionen de ändringar av befogenheter och förvaltning som ingår i förslaget öka de europeiska tillsynsmyndigheternas resursbehov betydligt. De föreslagna ändringarna i förvaltningsstrukturen och i fråga om aktörer som är under indirekt tillsyn föranleder kostnader för tillsynsmyndigheterna. För de aktörer som är under indirekt tillsyn föranleds för EBA och EIOPA översättningskostnader för cirka 200 000 euro per år och för ESMA en miljon euro per år. Dessutom skulle ESMA för de indirekta tillsynsobjekten förorsakas IT-kostnader för 100 000 euro. ESMA borde dessutom inrätta ett system genom vilket det samlar in tillsynsavgifter från dem som är under direkt tillsyn. Kommissionen uppskattar att inrättandet av ett sådant system kostar mellan en miljon och tre miljoner euro och de årliga underhållskostnaderna för systemet uppskattas till 600 000—1 400 000 euro.
Kommissionen har inte gjort någon omfattande konsekvensbedömning över förslagens inverkan på ESRB. ECB finansierar ESRB:s sekretariats verksamhet, vilket medför att förslagen om tilläggsuppgifter för sekretariatet kan öka ECB:s kostnader. Eftersom de ändringar som föreslås i ESRB-förordningen är små uppskattas de inte ha några andra betydande konsekvenser.
Konsekvenserna för Finansinspektionen
De föreslagna ändringarna kan anses ha betydande myndighetskonsekvenser endast för Finansinspektionen, eftersom ändringarna i stor utsträckning berör aktörer på finansmarknaden. Genom förslaget skulle i Finland från branschen samlas in både nationell tillsynsavgift och de europeiska tillsynsmyndigheternas indirekta tillsynsavgift på de europeiska tillsynsmyndigheternas vägnar. Finansinspektionen skulle bli tvungen att förnya sitt tillsynsavgiftssystem, vilket skulle öka bland annat Finansinspektionens personalbehov. Då två olika myndigheter samlar in tillsynsavgifter för att finansiera sin verksamhet finns risken att ändamålsenlighet och proportionalitet i någon mån blir lidande. Dessutom finns risk för juridiska oklarheter bland annat gällande vem som faktiskt fattar besluter och var de kan överklagas. Om de nya uppgifterna och den nya finansieringsmodellen leder till att de europeiska tillsynsmyndigheternas resurser ökas kunde utvecklingen leda till krav på att de nationella tillsynsavgifterna ska sänkas.
Å andra sidan borde ökningen av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbetsmängd åtminstone i teorin leda till att Finansinspektionens arbetsmängd minskar. De föreslagna ändringarna kan dock i verkligheten leda till överlappande arbetsuppgifter och kostnader i den nationella och den europeiska tillsynsmyndigheten. Exempelvis den föreslagna strategiska tillsynsplanen tillsammans med de inbördes utvärderingarna kan leda till att de europeiska tillsynsmyndigheterna förväntar sig att Finansinspektionen satsar på sådana delområden i tillsynen som enligt riskbedömningen på nationell nivå inte kräver betydande insatser, vilket inte över effektiv allokering av resurser.
Konsekvenser för branschen i Finland
De föreslagna ändringarna skulle ha konsekvenser för mycket olika aktörer inom finansbranschen. Förutom de konsekvenser som behandlas nedan skulle de föreslagna ändringarna påverka tillsynsavgifterna och rapporteringsskyldigheterna för aktörerna inom finansbranschen, eftersom de europeiska tillsynsmyndigheterna föreslås få större rätt att få information direkt från aktörerna inom finansbranschen om de inte fått de uppgifter de begär från de nationella myndigheterna. De största enskilda och mest betydande konsekvenserna i Finland skulle gälla aktörer på finansieringsmarknaden och företag inom fastighetsbranschen som ger ut prospekt.
I Finland publiceras årligen cirka 60 prospekt. De föreslagna bestämmelserna skulle gälla cirka 5—10 prospekt per år. Största delen av de prospekt som skulle beröras av bestämmelserna skulle vara sådana som ges ut av fastighets- och hyresföretag. Utom av fastighets- och hyresföretag har i Finland under senare år getts ut ett par prospekt av företag som bedriver medicinsk forskning och ett av ett båttrafikföretag, vilka skulle beröras av de föreslagna befogenheterna.
Att godkännandet av prospekten flyttas från Finansinspektionen till ESMA, som är beläget i Paris, skulle eventuellt försvåra dessa företags anskaffning av finansiering. Att sköta ärenden med inhemska behöriga myndigheter kan i de flesta fall vara lättare och snabbare än hos ESMA, eftersom man har ett gemensamt språk med tillsynsmyndigheten och de flesta företag som publicerar prospekt är belägna i huvudstadsregionen liksom Finansinspektionen. Enligt förslaget är det visserligen också möjligt för ESMA att om den så önskar delegera godkännandet av prospektet till Finansinspektionen. I detta fall kunde tiden för behandlingen av prospektet dock bli längre.
I Finland skulle bestämmelserna gälla framförallt sådana företag som finansierar bostäder och lokaler i Finland. De föreslagna ändringarna kan göra det besvärligare för de företag som berörs att skaffa finansiering och höja priset för finansieringen. Om det blir svårare eller dyrare att skaffa finansiering för fastighets- och hyresföretag kan det ha indirekta konsekvenser för priserna på bostäder och lokaler i Finland.
I Finland finns två registrerade EuSEF-fonder, en EuVECA-fond men inte en enda ELTIF-fond. I Finland finns två förvaltare av alternativfonder, som sköter ovannämnda fonder. Den ena EUSEF-fonden stöder arbetsvälbefinnande inom den offentliga sektorn och den andra sysselsättning av invandrare. EuSEF-fonderna är fonder som är specialiserade på socialt företagande. Det är därför möjligt att det skulle vara svårare för ESMA att bedöma fondernas samhälleliga betydelse i olika medlemsstater och på så sätt besluta om registreringen av dem. Dessutom kunde koncentrationen av tillsynen hos ESMA höja tröskeln för speciellt små aktörer att grunda sådana fonder.
Överföringen av rapporteringen av transaktioner för värdepappersföretag från den nationella behöriga myndigheten till ESMA medför systemkostnader för företagen. I Finland finns cirka 60 värdepappersföretag och största delen av dem genomför transaktioner. Utom värdepappersföretagen tillhandahåller också kreditinstitut investeringstjänster. Största delen av de finländska värdepappersföretagen är små aktörer. Direkt rapportering av transaktioner till ESMA eller anlitande av en internationell tillhandahållare av rapporteringstjänster kan medföra betydande tilläggskostnader för dem i förhållande till deras storlek. Å andra sidan kan centraliseringen leda till mindre kostnader för stora finanskoncerner som nu måste rapportera sina transaktioner till flera olika nationella tillsynsmyndigheter.
Dessutom kan det medföra tilläggskostnader för placerings- och alternativfonder om de kommer att omfattas av ESMA:s rätt till produktinterventioner. Lagstiftningen om placerings- och alternativfonder skulle dock ändras så att den motsvarar lagstiftningen om värdepappersföretag, vilket skulle öka jämlikheten i konkurrensvillkoren på finansieringsmarknaden för aktörerna. I Finland finns cirka 400 placeringsfonder och nästan lika många alternativfonder, vilka förvaltas av 25 fondbolag och 103 förvaltare av alternativfonder.
Tillhandahållare av rapporteringstjänster är nya aktörer som ännu inte finns i Finland. Tillhandahållare av rapporteringstjänster erbjuder sina tjänster över medlemsstaternas gränser och det kan därför anses ge skalafördelar om tillsynen av dem koncentreras hos ESMA. Likaså kan det anses effektivt att koncentrera tillsynen av kritiska och tredjeländers referensvärden hos en aktör, eftersom samma referensvärden är viktiga både inom EU och i flera medlemsstater. För närvarande har Finland inga referensvärden som ska övervakas.
Genom de ändringar som föreslås i Solvens II–direktivet ökas EIOPA:s roll när det gäller att godkänna interna modeller, både för försäkringsföretag och för grupper av försäkringsföretag, i det senare fallet särskilt när det finns meningsskiljaktigheter mellan de nationella behöriga myndigheterna. Förslagen har inga direkta konsekvenser för försäkringsbolagens verksamhet.
I Finland är försäkringsverksamheten huvudsakligen nationell. Det finns endast litet gränsöverskridande utbud, med undantag för frivilliga försäkringar som tas av stora företag. Skadeförsäkringsmarknaden i Finland skiljer sig från andra nationella försäkringsmarknader genom att trafikförsäkringen i fråga om personskador är mycket täckande i Finland i förhållande till andra medlemsstater. Från trafikförsäkringen utbetalas permanenta livslånga pensioner som är primära i förhållande till det lagstadgade socialskyddet, medan trafikförsäkringsersättningarna i andra medlemsstater kan betalas som engångsersättningar och är sekundära i förhållande till det lagstadgade socialskyddet. Av dessa orsaker är försäkringsbolags långsiktiga ansvarsförbindelser för trafikförsäkringar i balansen betydligt större än i vissa andra medlemsstater. De finländska skadeförsäkringsföretagen har fått i uppgift att sköta den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. Också i denna försäkringsform är det liksom när det gäller trafikförsäkringar fråga om en mycket långsiktig rörelse som medför en betydande ansvarsskuld. Tillsammans utför dessa två nationella försäkringsformer mer än hälften av ansvarsskulden i ett skadeförsäkringsbolags balans. När det är fråga om försäkringsformer som baserar sig på den nationella lagstiftningen, vilka gällande riskerna avviker betydligt från motsvarande försäkringsformer i andra länder måste man i princip anta att de nationella tillsynsmyndigheterna skulle ha de bästa förutsättningarna att bedöma beslutsförslag som gäller dem.
I samband med avtalet om Finlands anslutning till EU lämnades Finlands lagstadgade arbetspensionsförsäkringsverksamhet utanför tillämpningsområddet för EU:s livsförsäkringsdirektiv och är nu också utanför tillämpningsområdet för Solvens II-direktivet som nu ska ändras. De finländska pensionsstiftelserna och - kassorna står i fråga om den lagstadgade arbetspensionsförsäkringsverksamheten också utanför tillämpningsområddet för tilläggspensionsdirektivet (IORP II-direktivet). De finländska arbetspensionsföretagen lämnas inte heller in uppgifter till de europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna. Arbetspensionsbolagen är socialskyddsfonder som omfattas av nationella befogenheter och som berörs av den nationella solvenslagstiftningen. De bedriver inte heller gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster.