Vid statsrådets halvtidsöverläggning våren 2017 var det meningen att introducera nyheter i Finlands system med företagsstöd. Det blev dock inga nyheter, och behandlingen av företagsstöden senarelades till höstens budgetprocess.  

Vårt system med företagsstöd kräver en snabb och omfattande översyn. I tider av hög arbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt måste man noggrant överväga vad statens medel används till. Vi betalar företagen olika slags direkta stöd och skattestöd till ett ungefärligt värde av 8 miljarder euro. Helheten är alltså mycket betydande. 

Av den tjänstemannautredning om företagsstöden och deras verkningar som statsrådet låtit utföra framgår att bara 11 procent av totalbeloppet av de nuvarande stöden främjar företagsnovation, det vill säga bidrar till att skapa hållbara, nya arbetstillfällen inom framtidsbranscher i stället för att hålla stagnerande branscher vid liv genom konstgjord andning. Många av våra stöd gagnar bara de enskilda företag som får dem och genererar inte någon bredare nytta för samhället. Även Statens ekonomiska forskningscentral har tagit upp frågan om i synnerhet energibranschens ineffektiva men stora skattestöd.  

Tyngdpunkten i stödsystemet bör flyttas till forskning och produktutveckling. Forskning visar att FoU-stöd är det effektivaste sättet att skapa ny tillväxt. Stöden bör riktas till tillväxtorienterade små och medelstora företag, inte till stora, gamla aktörer som klarar sig utan stöd. Stöd utan krav på motprestationer passiverar, och därför bör man i stället erbjuda lån på mjuka villkor eller statsborgen. Varje form av stöd bör åtföljas av tydliga mål, vars uppfyllelse också följs.  

Målet för statliga stöd bör vara att skapa framgångsförutsättningar för innovativ och tillväxtinriktad affärsverksamhet. Arbetet för att se över vårt system med företagsstöd måste inledes omedelbart.  

Den senaste tiden har Finlands ekonomi gett tydliga signaler om att den återhämtar sig. Sysselsättningsläget blir bättre och företagsutsikterna är uppmuntrande. Den positiva utvecklingen bygger på en allmän, positiv utveckling för euroområdet och exportmarknaden, Europeiska centralbankens penningpolitiska stimulans, fortsatt hög inhemsk konsumtionsefterfrågan, byggande samt ökade nya industriella investeringar den senaste tiden. 

Det är möjligt, rentav sannolikt, att den ekonomiska utvecklingen i Finland de närmaste åren blir bättre än vad som uppskattats i planen för de offentliga finanserna. Kollapsen i efterfrågan på viktiga exportprodukter och förflyttningen utomlands av produktion med stort mervärde försämrade Finlands ekonomi, men nu har trenden vänt och det finns förutsättningar för att exempelvis produktiviteten förbättras snabbare än enligt finansministeriets bedömning. En förutsättning är dock att finanspolitiken inte stramas upp i förtid.  

Trots den ekonomiska tillväxten finns det risk för att de offentliga finansernas finansiella ställning stärks bara relativt anspråkslöst. Det beror på de senaste årens massiva skattesänkningar och sänkningar av avgifter av skattenatur som har undergrävt de offentliga finanserna. Skattesänkningarna har riktats så att de inte bara har ökat ojämlikheten i samhället utan också varit ineffektiva för samhällsekonomin: höginkomsttagarna har fått de största skattelättnaderna trots att ett motsatt agerande skulle ha varit effektivare för att stimulera efterfrågan. Exportdriven tillväxt ökar inte nödvändigtvis antalet sysselsatta i någon betydande grad, vilket också finansministeriet har noterat. Även den funktionella inkomstfördelningen har förändrats. Företagens driftsöverskott har höjts på bekostnad av lönesumman, vilket minskar inkomstskatteintäkterna. Det så kallade konkurrenskraftsavtalet innebär i praktiken en inkomstöverföring från löntagarna och den offentliga sektorn till företagen. 

Inkomstunderskottet till följd av sänkta skatter, löner och arbetsgivaravgifter har lappats genom nedskärningar bland annat i utbildningen, forskningen och produktutvecklingen, den sociala tryggheten och välfärdstjänsterna. Besparingarna har också en betydande direkt och indirekt sysselsättningsminskande effekt. Regeringen kommer antagligen inte att nå sitt mål om en sysselsättningsnivå på 72 procent. Sysselsättningsutvecklingen bromsas också av att den totala arbetskraftspolitiska finansieringen är otillräcklig och i synnerhet av att långtidsarbetslösheten bekämpas på ett passivt sätt. 

Kunnande, produktivitet och innovationer utgör Finlands främsta styrkor i den globala ekonomiska konkurrensen. Ur det perspektivet är det svårt att motivera de väldiga nedskärningarna i vår kunskapsbas. Satsningar på utbildning, forskning och produktutveckling bör ses som investeringar i framtiden. Finansieringen utökades något vid regeringens halvtidsöverläggning, men i förhållande till de tidigare nedskärningarna handlar det om förhållandevis små summor. Bristerna i universitetens basfinansiering åtgärdades inte alls, och understödet till yrkesskolorna är marginellt i förhållande till den tidigare nedskärningen om 190 miljoner euro. Också efter besluten från halvtidsöverläggningen är exempelvis Tekes finansiering ungefär 100 miljoner euro mindre än den var 2015. Finansieringen har sjunkit med 200 miljoner euro sedan 2011. Dessutom har Finlands Akademis och Tekes nya finansiering formen av rekapitalisering, vilket begränsar möjligheterna att använda medlen. Även VTT:s finansiering har skurits ned, både direkt i statsbidraget och indirekt genom minskade bevillningsfullmakter för Tekes. De senaste åren har en fjärdedel av VTT:s statsbidrag försvunnit. Mer än en tredjedel av de finländska innovationerna inrymmer dock kompetens från VTT, av innovationerna inom teknik nästan hälften. 

Där den andel av FUI-finansieringen som riktas till att främja industriell produktion och teknik har sjunkit i jämn takt i Finland har våra viktigaste jämförelseländer samtidigt ökat finansieringen för tillämpande forskning som gagnar näringslivet. 

Den offentliga forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansieringens andel måste höjas så att den åter är på toppnivå i världen, omkring 1 procent av bruttonationalprodukten. Tillsammans bör den privata och den offentliga FUI-finansieringens andel röra sig kring 3 procent. 

Samtidigt som effektiva och nyskapande forsknings- och innovationssatsningar har skurits ner har miljöskadliga och totalekonomiskt sett ineffektivare företagsstöd utökats under regeringsperioden. Det var meningen att regeringen skulle granska även helheten av företagsstöd i samband med sin halvtidsanalys, men den frågan sköts upp på framtiden. 

Regeringen måste så snart som möjligt förelägga riksdagen en plan för att gallra ut miljöskadliga och ineffektiva företags- och skattestöd och för att omfördela medlen till utbildning, forskning och innovationer. Företagsstödspolitiken måste bygga på ekonomisk genomslagskraft och bättre miljökonsekvenser av produktionen. 

I regeringens plan för de offentliga finanserna bedöms den ekonomiska tillväxten vara måttlig, omkring 1–1,2 procent. Även högre tillväxtprognoser har presenterats. Den strukturomvandling inom ekonomin och befolkningsstrukturen som redan pågått flera år påverkar även de ekonomiska utsikterna på längre sikt. Enligt prognosen för försörjningskvoten finns det 59 barn och äldre per 100 personer i arbetsför ålder år 2016 och 96 barn och äldre per 100 personer i arbetsför ålder år 2030.  

Exportdriven tillväxt har påskyndat bnp-tillväxten

Under året har den ekonomiska tillväxten i Finland tagit fart. Den snabbare tillväxten beror framför allt på ökad export. Återhämtningen för investeringar i Europa har medfört beställningar till bland annat maskin- och anläggningsindustrin i Finland. Produktionen har ökat också inom bil- och varvsindustrin och inom turismen. Trots att sysselsättningen har förbättrats behövs det i fortsättningen mera sysselsättningsanslag och i synnerhet insatser för att minska långtidsarbetslösheten.  

Regeringen borde ha satsat mer på den nya tidens nationella närings- och industripolitik, där staten intar en stark roll när det gäller att uppställa strategiska mål och nå dem. Utgångspunkten bör vara ny tillväxt, en bredare exportbas och framgångsrik export. Statsmakten måste visa större målmedvetenhet och ledarskap när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning.  

Exporten måste breddas inom industribranscherna, men också i ett vidare perspektiv genom satsningar på tjänsteexport och kreativa affärsmodeller. Vi måste utreda förutsättningarna för att bilda ett nytt statligt specialbolag eller någon annan organisation med uppgift att stärka exporten. Bolagets främsta uppgift skulle kunna vara att hjälpa små och medelstora tillväxtorienterade företag med exportfunktionerna på dagens föränderliga marknad. Det nya bolaget skulle utgöra en plattform som samlar exportföretag inom olika branscher och därigenom gör det möjligt att erbjuda omfattande projektpaket i stället för endast enskilda produkter. Bolaget skulle kunna samordna de olika offentliga finansieringsinstrumenten och hjälpa exportföretagen utnyttja dem bättre än i dag.  

Kompetensen och innovationsbasen måste stärkas

Finland behöver en stark och regionalt bred tillväxt för näringslivet och sysselsättning för att de ekonomiska utmaningarna på kort och lång sikt ska kunna tacklas på ett hållbart sätt. Det behövs fler aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder. Närings- och kompetensstrukturen i vårt land har varit och kommer att vara starkt kompetens- och innovationsbaserad. I fortsättningen bygger tillväxten för vårt land i allt högre grad på förnyelse, där forskning, kompetensutveckling och innovationer är av central betydelse. Här borde regeringen ha gått in för modigare lösningar i planen för de offentliga finanserna. 

Av vår FUI-finansiering kommer mer än två tredjedelar från företagen och återstoden från staten. Under de senaste åren har statens andel minskat tydligt, och vi har blivit betydligt efter jämförelseekonomiernas satsningar. Delvis på grund av detta har också företagens FUI-satsningar krympt. Regeringen ökar visserligen Tekes finansiering men finansieringen är trots det 100 miljoner euro mindre än 2015 och 200 miljoner mindre än 2011. Målet måste vara att Finland når en stark position som innovationspolitisk föregångare. Nivåhöjningarna för Tekes FUI-anslag bör göras större och permanenta. Anslag för en nivåhöjning kan fås från reformen av företagsstöden.  

Regeringens beslut att kapitalisera Finlands Akademi och Tekes med 60 miljoner euro måste snabbt omprövas, eftersom nya projekt för tillväxtmotorer inte kan finansieras i planerad omfattning i form av rekapitalisering.  

Ny prövning av företagsstöden

Små och medelstora företagssektorn svarar i tilltagande grad för innovationer och nya arbetstillfällen i Finland. Samhället måste erbjuda små och medelstora företag jämlika konkurrensförhållanden samt en stabil och förutsägbar inhemsk affärsmiljö som plattform för deras väg ut på den globala marknaden. 

De statliga företagsstöden måste ha klara mål, och stöden måste planeras så att de främjar målen. De viktigaste grunderna för företagsstöden måste vara att avhjälpa marknadsstörningar och negativa externa effekter.  

Målet är effektiva marknader inom alla de sektorer i näringslivet där det finns förutsättningar för konkurrens på marknadsmässiga villkor. När företagsstöden analyseras måste Finland ha som mål att på sikt gallra i antalet företagsstöd och att förenkla systemet med företagsstöd och skattesystemet. I fortsättningen bör företagsstöden i regel vara tidsbestämda både för enskilda företag och för olika sektorer. En fungerande marknad behöver i princip inga stöd. 

Stödsystemet måste fokusera på forskning och utveckling samt verksamhetsförutsättningarna för små och medelstora företag och för exportindustrin. I fortsättningen gäller det att se till att kostnaderna för framför allt den exportbaserade industrin och tjänsterna inte höjs genom politiska beslut. Tillräckliga lönesubventioner måste säkerställas, även om lönesubventionerat arbete inte alltid leder till mer permanent sysselsättning. Lönesubvention kan förhindra utslagning och förbättra människornas utsikter att kunna återvända till arbetsmarknaden. 

I ljuset av de färskaste utredningarna står de finländska företagsstöden för närvarande delvis i strid med principerna om goda stödmekanismer, och därför måste vi ompröva systemet med företagsstöd utgående från följande sju teser: 

• Tyngdpunkten förskjuts till FUI-stöd.  

• Nya företagare uppmuntras och tillväxt för små och medelstora företag stöds.  

• Internationalisering för medelstora företag stöds.  

• Ineffektiva stöd slopas och tyngdpunkten förskjuts stegvis från direkta stöd till lån. 

• Stödsystemet och förfarandena för ansökan om stöd förtydligas.  

• Stödsystemen för jordbruket effektiviseras och görs mer motiverande.  

• Det gallras i de överlappande energipolitiska styrmedlen.  

Vid sidan av reformen av företagsstöden bör regeringen satsa på exportdriven tillväxt och stärka den. Den nationella närings- och industripolitiska strategin måste basera sig på en förutsägbar och stabil ekonomisk politik som stöder tillväxten. Mitt i svårigheterna gäller det att hålla fast vid våra styrkor, och de politiska och ekonomiska aktörerna måste samverka för att främja sysselsättning och välfärd. 

Planen för de offentliga finanserna borde ha innehållit modigare initiativ och satsningar på branscher som är viktiga för framtiden. Tjänster och turism samt cirkulär ekonomi och delningsekonomi borde ha lyfts fram som spetsprojekt. Under Finlands ordförandeskap i Arktiska rådet gäller det att betydligt starkare satsa på att främja möjligheterna för Arktis. 

Utöver det som sägs ovan omfattar vi styckena 1, 2, 3, 4, 6, 8 och 9 i övervägandena i utskottets utlåtande.