1. Lagen om Senatfastigheter och Försvarsfastigheter

1 § Senatkoncernen

Propositionen

Enligt 1 mom. är affärsverket Senatfastigheter ett sådant affärsverk som avses i lagen. Senatfastigheter har ett dotteraffärsverk som heter Försvarsfastigheter. Dessa bildar tillsammans Senatkoncernen, som bedriver verksamhet inom finansministeriets förvaltningsområde och vars allmänna styrning hör till finansministeriet. 

Enligt 2 mom. styr försvarsministeriet Försvarsfastigheter när affärsverket tillhandahåller de tjänster i enlighet med 2 § i lagen som Försvarsmakten och de partner som Försvarsmakten har angett behöver för utförande av de uppgifter som avses i 2 § i lagen om Försvarsmakten (551/ 2007). 

Grundlagsutskottets utlåtande

Enligt grundlagsutskottets utlåtande GrUU 34/2020 rd lägger grundlagen inte några hinder i vägen för att samma statliga organ kan vara föremål för styrning och övervakning från olika ministerier. Men regleringen av ministerierna i grundlagen inkluderar ofrånkomligen ett krav på att ministeriernas styrning och övervakning av organen regleras så att det inte uppstår oklarhet eller rum för tolkning i fråga om gränserna för behörigheten. Det är också med tanke på laglighetskontrollen och förverkligandet av straffansvaret viktigt att styrningsbefogenheten och ansvarsfördelningen fastställs exakt. 

I det lagförslag som nu granskas har styrningsbefogenheten fördelats mellan finansministeriet och försvarsministeriet så att den allmänna styrningen av Senatkoncernen hör till finansministeriet och styrningen av Försvarsfastigheter när affärsverket producerar tjänster för försvarsmakten och dess partner för försvarsmaktens behov enligt 2 § i lagen om försvarsmakten hör till försvarsministeriet, menar grundlagsutskottet. Enligt propositionsmotiven styr finansministeriet till exempel de gemensamma tjänsterna och användningen av fullmakter och bemyndiganden på koncernnivå. Efter det att riksdagen fattat beslut om budgeten fattar finansministeriet i enlighet med 6 § 2 mom. i den gällande allmänna affärsverkslagen beslut om målen för Senatfastigheter och koncernen som helhet och försvarsministeriet om målen för Försvarsfastigheter. 

Grundlagsutskottet anser att i synnerhet bestämmelserna om förhållandet mellan finansministeriets styrningsmakt, som härleds ur koncernstrukturen, och försvarsministeriets styrningsmakt är oklara och mångtydiga. Finansministeriets centrala styrningsbefogenhet motiveras enligt utskottet i sig av att finansministeriets ansvarsområde enligt 17 § 2 punkten i reglementet för statsrådet omfattar bland annat statens medel och egendom. Förhållandet mellan försvarsministeriets styrning och denna styrning verkar bli underordnat. Regleringen måste preciseras så att den styrningsmakt som vardera ministeriet har framgår entydigt och konsekvent. För att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste bestämmelsen ändras. 

I utlåtandet tar grundlagsutskottet också ställning till behovet av att fastställa allmänna kriterier för Senatkoncernens verksamhet och ekonomi. 

Förvaltningsutskottet

Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att det i lagförslagets 1 § 1 mom. föreskrivs om grunderna för Senatkoncernens verksamhet och ekonomi. Utskottet föreslår att momentet ska innehålla ett krav på att verksamheten och ekonomin vid Senatkoncernens affärsverk ska ordnas och styras så att affärsverken kan svara för sina förbindelser i enlighet med 3 § i den allmänna lagen. Verksamheten vid Senatkoncernens affärsverk ska också ordnas så att affärsverken kan uppnå de servicemål som riksdagen årligen ställer för dem i samband med budgeten och eventuella andra verksamhetsmål. Dessa utgångspunkter är viktiga med tanke på att affärsverkens ekonomi skiljer sig från statens budgetekonomi. Affärsverken kan inte få budgetfinansiering ur budgetekonomin, utan de ska täcka finansieringen av sin verksamhet med inkomster från sin affärsverksamhet och med upplåning inom ramen för den fullmakt som beviljats av riksdagen. Dessa är också viktiga principer för styrningen av affärsverkens ekonomi. 

I övrigt tillstyrker förvaltningsutskottet 1 § 1 och 2 mom. i enlighet med propositionen så att styrningen och övervakningen av Senatkoncernen sköts av två ministerier, dvs. finansministeriet och försvarsministeriet. Enligt grundlagsutskottets utlåtande är detta fullt möjligt. På det sätt som konstateras i grundlagsutskottets utlåtande baserar sig finansministeriets allmänna styrningsbefogenhet på ministeriets styrande roll i användningen av statens medel och förmögenhet i enlighet med reglementet för statsrådet. 

För att förtydliga regleringen föreslår utskottet dessutom i det nya 3 mom. att försvarsministeriet ska ha styrningsbehörighet att ange närmare service- och verksamhetsmål för Försvarsfastigheter efter det att riksdagen i enlighet med 6 § 1 mom. 1 punkten i den allmänna lagen om statliga affärsverk har beslutat om målen i samband med budgeten. Finansministeriet har till uppgift att för sin del besluta om Senatfastigheters servicemål och andra verksamhetsmål. 

I det nya 1 § 4 mom. i lagförslaget föreslår utskottet att finansministeriet inom ramen för den budget som riksdagen har godkänt beslutar om Senatkoncernens resultatmål och intäktsföringsmål. Koncernens resultatmål ska fastställas så att Senatfastigheter och Försvarsfastigheter kan uppnå de servicemål och andra verksamhetsmål som avses i 6 § 1 mom. 1 punkten i den allmänna lagen om statliga affärsverk. 

I det nya 1 § 5 mom. föreslår förvaltningsutskottet att beredningen av de mål som anges i 1 § ska ske i samarbete mellan ministerierna och så samtidigt som möjligt för att det inte ska förekomma motstridigheter eller överlappningar i styrningen. 

Enligt utskottets förslag ska finansministeriet fastställa resultat- och intäktsföringsmålen för den helhet som Senatkoncernens affärsverk bildar. Till denna styrande roll anknyter Senatfastigheters skyldighet till intäktsföring i statens budgetekonomi i enlighet med propositionen. För att finansministeriets styrning av resultat- och intäktsföringsmålen inte ska bli överlappande eller leda till att försvarsministeriets styrning blir sekundär, måste de service- och verksamhetsmål som ställts upp för Försvarsfastigheter enligt 3 § i den allmänna lagen beaktas i styrningen av resultat- och intäktsföringsmålen. Förvaltningsutskottet anser att den struktur som betonar att de två ministeriernas styrning är självständig i stor utsträckning motsvarar den struktur som för Forststyrelsens del har genomförts i lagen om Forststyrelsen (234/2016). 

Utskottet lyfter också fram frågan om hur Senatfastigheters servicemål och andra verksamhetsmål ska ställas upp. Ministeriernas beslut om styrningen av affärsverket behandlas för närvarande i statsrådets finansutskott i enlighet med punkt 2.4.2 i statsrådets föreskrift om behandlingen av ärenden i statsrådets finansutskott (TM 0201, 3.1.2002). Ministeriernas samarbetsmodell vid beredningen av styrningen är en förutsättning för att Senatkoncernens mål ska kunna behandlas vid samma sammanträde i finansutskottet. 

Utskottet föreslår att 1 § 3 mom. i propositionen blir ett nytt 6 mom. och att vissa lagtekniska ändringar görs. 

För att beakta grundlagsutskottets konstitutionella anmärkning om lagstiftningsordningen föreslår förvaltningsutskottet att 1 § i lagförslaget godkänns med följande lydelse: 

Förvaltningsutskottet anser att de ändringar som utskottet föreslagit i 1 § i lagförslaget väsentligt preciserar styrningsbehörigheten för vardera ministeriet så att den entydigt och konsekvent framgår av lagen. 

2 § Senatkoncernens uppgifter

Propositionen

Senatkoncernens affärsverk har enligt 1 mom. till uppgift att enligt serviceavtal tillhandahålla lokaltjänster och andra tjänster med direkt anknytning till dem för de kunder som avses i 2 § i affärsverkslagen samt att förvalta den statliga fastighetsförmögenhet som affärsverken besitter. Senatkoncernens affärsverk får i liten omfattning tillhandahålla lokaltjänster och tjänster med direkt anknytning till dem också för andra kunder. 

Försvarsfastigheter tillhandahåller de lokaltjänster som Försvarsmakten och av Försvarsmakten angivna partner behöver, står det också i 2 mom. Försvarsfastigheter har också till uppgift att förvalta den statliga fastighetsförmögenhet som affärsverket besitter. 

Enligt 3 mom. ska Senatfastigheter och Försvarsfastigheter centraliserat inom koncernen tillhandahålla en del av de tjänster som de behöver eller tillhandahåller för sina kunder. Senatfastigheter ansvarar för att dessa tjänster fungerar. 

Enligt 4 mom sköter Senatfastigheter sina uppgifter under undantagsförhållanden som avses i 3 § i beredskapslagen (1552/2011) enligt vad finansministeriet och försvarsministeriet beslutar. Försvarsfastigheter sköter sina uppgifter under undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden som avses i 3 § 1 och 2 punkten i beredskapslagen enligt vad försvarsministeriet beslutar. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet noterar att bestämmelserna om Senatkoncernens uppgifter i lagen är mycket knappa och att lagen inte innehåller tillräckliga bestämmelser om de allmänna grunderna för affärsverkets verksamhet och ekonomi med tanke på 84 § 4 mom. i grundlagen. Enligt motiveringen till den bestämmelse i regeringsformen som föregick 84 § 4 mom. i grundlagen avses med de allmänna grunderna för affärsverkens verksamhet och ekonomi affärsverkets område och uppgifter, principerna för affärsverkets ekonomi samt principerna för styrningen av affärsverket (RP 262/1990 rd, s. 53/II). Genom lag ska det således föreskrivas åtminstone om de allmänna grunderna för affärsverkskoncernens serviceavtal och om grunderna för prissättningen. Om avsikten är att affärsverket kan förutsätta att ett ämbetsverk eller en inrättning ingår ett serviceavtal med affärsverket, ska också bestämmelser om detta utfärdas genom lag, av orsaker som beror på 84 § 4 mom. i grundlagen. Utan dessa ändringar kan lagförslag 1 enligt grundlagsutskottet inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

I fråga om 2 § 4 mom. noterar grundlagsutskottet att bestämmelserna skiljer sig från de grundläggande lösningarna i beredskapslagen när det gäller ibruktagandet av befogenheter och beslutsfattandet i fråga om dem. Försvarsutskottet ska granska förhållandet mellan den föreslagna regleringen och beredskapslagen och vid behov ändra regleringen. 

Grundlagsutskottet fäster dessutom vikt vid den föreslagna bestämmelsen särskilt med tanke på befogenhetsfördelningen mellan ministerierna. Ministeriernas beslutanderätt har uttryckts parallellt utan någon precisering av någonderas beslutanderätt. Enligt motiveringen överensstämmer bestämmelsen till stora delar med 2 § i den gällande affärsverkslagen (RP s. 37). Den gällande bestämmelsen i lagen om statliga affärsverk gäller dock till denna del endast beredskap för undantagsförhållanden, och där har försvarsministeriets behörighet preciserats så att den gäller försvarsfastigheter (”enligt vad finansministeriet och, i fråga om försvarsfastigheter, försvarsministeriet bestämmer”). Grundlagsutskottet anser också att den sista meningen i samma moment är problematiskt öppen. I lagtexten preciseras inte vad som i detta sammanhang avses med störningar under normala förhållanden. I motiveringen hänvisas det visserligen med avvikelse från termens normala betydelse till situationer där republikens president har fattat beslut om förhöjd försvarsberedskap (RP s. 37). Det förblir också oklart vad som enligt 2 § 4 mom. hör till finansministeriets och försvarsministeriets beslutanderätt. För att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste bestämmelsen ändras. 

Förvaltningsutskottet

Med anledning av grundlagsutskottets anmärkningar till lagstiftningsordningen föreslår förvaltningsutskottet att 2 § 1 mom. ska innehålla sådana bestämmelser om de allmänna grunderna för affärsverkets verksamhet och ekonomi som är tillräckliga med tanke på 84 § 4 mom. i grundlagen. Här avses affärsverkets verksamhetsområde och uppgifter, principerna för affärsverkets ekonomiförvaltning och principerna för styrningen av affärsverket. 

I motiveringen till propositionen beskrivs Senatkoncernens uppgifter. Senatkoncernen är ett internt servicecenter inom staten och producerar lokaltjänster och andra tjänster med direkt anknytning till dem för staten och andra kunder som huvudsakligen finansieras av staten. Principen för affärsverksmodellen är att ett affärsverk enligt lagen inte får budgetfinansiering, utan det ska täcka kostnaderna för sin verksamhet via de tjänster som det säljer. Utskottet föreslår att momentet kompletteras väsentligt utifrån uppgiftsbeskrivningarna i motiveringen till paragrafens 1 mom. 

I 1 mom. föreslår utskottet att Senatkoncernens affärsverk ska bedriva verksamhet inom verksamhetsområdet fastighets- och lokalaffärsverksamhet och för statens behov enligt serviceavtal producera fastighets- och lokaltjänster, tjänster inom ledning och förvaltning av lokaler, tjänster i anslutning till anskaffning, förvaltning och överlåtelse av lokaler samt andra tjänster med direkt anknytning till dessa för de kunder som avses i 2 § i affärsverkslagen. Dessutom föreslår utskottet att affärsverken ska ha hand om den statliga fastighetsförmögenhet som de besitter, om skötseln och förvaltningen av den samt vid behov om överlåtelse, förvärv, skötsel och förvaltning av statens fastighetsförmögenhet och annan anknytande egendom. I momentet bör det också finnas en bestämmelse om att Senatkoncernens affärsverk i liten utsträckning kan producera tjänster också för andra kunder. 

I 2 § 1 mom. i propositionen föreskrivs det också att närmare bestämmelser om serviceavtal och grunderna för avtalsvillkoren kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Som det framgår av grundlagsutskottets utlåtande ska det genom lag föreskrivas åtminstone om de allmänna grunderna för affärsverkskoncernens serviceavtal och om grunderna för prissättningen. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen om serviceavtal stryks i 1 mom. I stället föreslår förvaltningsutskottet heltäckande bestämmelser om serviceavtal i det nya 2 § 3 mom. i lagförslaget. 

Utskottet föreslår att det i det nya momentet tas in en bestämmelse om att man genom serviceavtal ska komma överens om tjänsternas innehåll, villkoren för produktionen av tjänsterna, motprestationer för tjänsterna och villkoren för uppsägning av serviceavtal. Det är viktigt att de statliga organisationernas tjänster enligt 2 § i affärsverkslagen prissätts enligt självkostnadsprincipen. Däremot ska de tjänster som kan nyttjas av andra kunder och i ett konkurrensläge på marknaden prissättas och avtalas i enlighet med 3 § i den allmänna lagen om statliga affärsverk. 

Det hör till naturen hos de affärsverk som avses i lagen att vederlagen för tjänsterna ska kunna täcka de totala kostnader som Senatkoncernens affärsverk orsakas. Ett affärsverk som bedriver verksamhet med stöd av affärsverkslagen finansierar sin verksamhet genom kundavgifter eller främmande kapital, alltså lån, som det i första hand självt ansvarar för. Affärsverket svarar också i första hand för sina förbindelser med sin egendom och finska staten ansvarar i andra hand för dem. I paragrafens nya 3 mom. behöver det också med beaktande av Senatkoncernens kundkrets tas in en bestämmelse om att myndighetsuppgifter eller skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter inte kan delegeras till Senatkoncernens affärsverk genom serviceavtal. Det väsentliga är också att definiera den juridiska karaktären hos serviceavtal enligt den föreslagna lagen så att bestämmelserna om förvaltningsavtal tillämpas på serviceavtal mellan Senatkoncernens affärsverk och statliga organisationer enligt 2 § 1 mom. i affärsverkslagen. Utöver bestämmelserna om de allmänna grunderna för affärsverkskoncernens serviceavtal och prissättning finns det skäl att i slutet av 3 mom. föreskriva att närmare bestämmelser om serviceavtalen och grunderna för avtalsvillkoren kan utfärdas genom förordning av statsrådet på ovannämnda grunder. I fråga om serviceavtal hänvisar utskottet dessutom till sina överväganden ovan. 

När det gäller grundlagsutskottets utlåtande om 2 § 4 mom. i lagförslaget inverkar konstaterandet av undantagsförhållanden enligt beredskapslagen (1552/2011) eller ibruktagandet av befogenheter enligt beredskapslagen inte direkt på Senatfastigheters eller Försvarsfastigheters rättigheter eller skyldigheter. Med stöd av beredskapslagen eller de förordningar som utfärdats med stöd av den är det inte möjligt att utvidga affärsverkens befogenheter i förhållande till normala förhållanden, utan de sköter sina uppgifter under undantagsförhållanden i enlighet med samma bestämmelser som under normala förhållanden. Enligt uppgift har avsikten inte heller i det aktuella lagförslaget varit att tilldela Senatfastigheter eller Försvarsfastigheter några särskilda befogenheter under undantagsförhållanden. Därför är det inte heller nödvändigt att i lagen föreskriva om en mekanism för ibruktagande av sådana. Förvaltningsutskottet föreslår följaktligen att 4 mom. stryks i 2 §. 

Förvaltningsutskottet föreslår därför att 2 § i lagförslaget får följande lydelse: 

Grundlagsutskottet tar i sitt utlåtande också upp frågan om syftet är att lagen ska förplikta statliga ämbetsverk eller inrättningar att ingå serviceavtal med Senatfastigheter eller Försvarsfastigheter. Även med hänvisning till sina överväganden ovan framhåller förvaltningsutskottet att den föreslagna lagen inte föreskriver om en sådan skyldighet och att avsikten inte heller har varit att påföra statliga ämbetsverk och inrättningar någon sådan skyldighet. Därför behöver det inte tas in någon bestämmelse om det i lagen. Statliga ämbetsverk kan hyra lokaler och andra i denna lag avsedda statliga affärsverks tjänster också på den fria marknaden. 

4 § Riksdagens styrning av affärsverken

Propositionen

Det föreslås att bestämmelser om riksdagens styrningsbehörighet ska ingå både i den allmänna lagen om statliga affärsverk (6 § i lagförslag 2) och i speciallagen om Senatfastigheter och Försvarsfastigheter (4 § i lagförslag 1). 

Angående bestämmelserna i 6 § i den allmänna lagen konstateras det i proposition bland annat att riksdagens styrning ska förtydligas så att riksdagen i enlighet med vad som föreskrivs i affärsverkslagen i fortsättningen ska godkänna de centrala målen för de tjänster som affärsverken producerar och deras övriga verksamhetsmål. Enligt motiven nämns inte dessa i den gällande lagen, ”utan riksdagens styrning härleds direkt ur bestämmelserna i 84 § i grundlagen”. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet påpekar att enligt 84 § 4 mom. i grundlagen godkänner riksdagen i samband med behandlingen av statsbudgeten de centrala målen för affärsverkens tjänster och övriga mål för verksamheten. Riksdagens befogenhet grundar sig således oberoende av en eventuell ändring av 6 § i den allmänna lagen på en uttrycklig bestämmelse i 84 § i grundlagen. Utskottet avvisar uppfattningen att det är fråga om ett förtydligande av regleringen, om innehållet i bestämmelsen i 84 § 4 mom. i grundlagen upprepas likalydande i den allmänna lagen. 

Grundlagsutskottet påpekar dessutom det inbördes förhållandet mellan bestämmelserna om riksdagens styrningsmakt. Av ordalydelsen i 4 § i speciallagen kan man få uppfattningen att riksdagens styrningsmakt i fråga om Senatkoncernen är snävare än vad som föreskrivs i 6 § i den allmänna lagen. Regleringen i lagförslag 1 bör för tydlighetens skull preciseras så att det av lagen framgår att riksdagens styrningsmakt är minst lika stor som den som föreskrivs i den allmänna lagen. 

Förvaltningsutskottet

För att grundlagsutskottets utlåtande ska beaktas på behörigt sätt föreslår förvaltningsutskottet att en preciserande mening om riksdagens styrning fogas till början av 4 § 1 mom. i lagförslag 1 genom en hänvisning till 6 § 1 mom. i lagen om statliga affärsverk. Då ligger riksdagens styrningsmakt på samma nivå i speciallagen som i 6 § 1 mom. i den allmänna lagen. 

Förvaltningsutskottet föreslår att 4 § 1 mom. i lagförslag 1 får följande lydelse: 

8 § Vissa bestämmelser om Senatkoncernen

Försvarsförvaltningens byggverk ansvarar för hanteringen av fastighetsuppgifterna om de byggnader, konstruktioner och nätverk som försvarsförvaltningen förfogar över. Byggverkets datamaterial, bland annat byggnadsritningar, är kulturhistoriskt och vetenskapligt värdefulla och har många användningsmöjligheter av allmänt intresse. Sakkunniga har påpekat att arkiveringen av material från Försvarsförvaltningens byggverk inte beaktas i propositionen. Till skillnad från ämbetsverk omfattas affärsverk inte av skyldigheten enligt 14 § i den gällande arkivlagen (831/1994) att till Riksarkivet överföra datamaterial som ska arkiveras och förvaras varaktigt. Med beaktande av hur viktigt byggverkets material är kan detta enligt utskottet inte anses godtagbart med tanke på det allmänna intresset. 

Utskottet anser att det nya affärsverket Försvarsfastigheter, liksom dess föregångare Försvarsförvaltningens byggverk, ska ha lagfäst skyldighet att överföra arkiven till Riksarkivet i fråga om material som uppkommit under Försvarsförvaltningens byggverks tid, som är i byggverkets ägo vid tidpunkten för omorganiseringen och som ska förvaras varaktigt. 

Förvaltningsutskottet föreslår att det nya 8 § 4 mom. i lagförslaget föreskriver att Senatkoncernens båda affärsverk är skyldiga att i större utsträckning än enligt 14 § i arkivlagen iaktta samtliga bestämmelser i arkivlagens 4 kap. om framställning, förvaring och användning av handlingar. Utskottet föreslår att momentet får följande lydelse: 

Utifrån utfrågningen av sakkunniga är det aktuella problemet inte unikt. I samband med totalreformen av arkivlagen bör man överväga en allmän bestämmelse om att överföringsskyldigheten kvarstår vid motsvarande omorganiseringar av myndighetsfunktioner. 

9 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser som gäller verksamheten

Propositionen

Syftet är att lagen ska träda i kraft vid ingången av 2021. Samtidigt upphävs lagen om försvarsförvaltningens byggverk (1360/1990). Lagförslagets 9 § innehåller bland annat bestämmelser om åtgärder i samband med att byggverkets verksamhet upphör, överföring av skyldigheter och rättigheter samt omständigheter som hänför sig till skuld- och avtalsförhållanden. 

Förvaltningsutskottet

Försvarsförvaltningens byggverk och Senatfastigheter, som är ett statligt affärsverk, ingår juridiskt i finska staten i dess egenskap av juridisk person. Också Försvarsfastigheters nya dotteraffärsverk ingår i staten i dess egenskap av juridisk person. När Försvarsfastigheters verksamhet inleds ändras således inte de juridiska parterna i skuldförhållandet eller avtalet när avtalen och skuldförhållandena överförs. För den händelse att organiseringen av verksamhet inom staten i något fall ändå leder till en situation som är oskälig med tanke på verkställigheten av ett skuld- eller avtalsförhållande är det lämpligt att i lagstiftningen inkludera en separat uppsägningsrätt för skuld- och avtalsparterna. Tidsfristerna för anmälningar och uppsägningar kan dock inte vara särskilt långa. 

Utskottet föreslår således att 9 § 6 mom. ändras så att Försvarsfastigheter i samband med överföringen av besittningsrätten till egendom enligt 13 § i affärsverkslagen eller med stöd av 5 mom. till borgenärer och avtalsparter i avtal som överförs direkt ska göra en skriftlig anmälan om överföringen av skuld- och avtalsförhållanden utan dröjsmål efter att speciallagen har trätt i kraft, dock senast den 31 december 2021. 

Dessutom föreslår utskottet att det i 9 § 6 mom. föreskrivs att Senatfastigheters och Försvarsförvaltningens byggverks borgenärer och avtalsparter vars skuld- eller avtalsförhållande överförs har rätt att säga upp skuldförhållandet eller avtalet så att det upphör den 30 juni 2021, om det enligt gällande avtalsvillkor inte ensidigt kan överföras och avtalsparten inte ger sitt samtycke till att avtalet överförs eller om avtalen efter överföringen inte skäligen kan fortsätta att gälla på samma villkor som tidigare. Försvarsfastigheter ska underrättas om uppsägningen senast den 31 mars 2021. 

Förvaltningsutskottet föreslår att 9 § 6 mom. i lagförslag 1 får följande lydelse: 

2. Lagen om ändring av lagen om statliga affärsverk

1 § Lagens tillämpningsområde och syfte

Propositionen

Lagförslagets 1 § avviker väsentligt från 1 § i den gällande allmänna lagen om statliga affärsverk. Lagförslagets 1 § 1 mom. innehåller en allmän bestämmelse om lagens innehåll. Enligt momentet föreskriver den allmänna lagen om grunderna för affärsverkens verksamhet, ekonomi och förvaltning. 

Enligt det föreslagna 2 mom. föreskrivs det dessutom om enskilda affärsverk i en särskild lag om affärsverket och i momentet sägs det att den allmänna lagen om statliga affärsverk tillämpas på den verksamhet som bedrivs av affärsverk, om inte något annat föreskrivs i lagen om affärsverket. 

Syftet med den föreslagna regleringen är att statliga affärsverk framöver ska inrättas genom att det stiftas en särskild speciallag om varje affärsverk och att den allmänna lagen ska innehålla de verksamhetsbestämmelser som är gemensamma för affärsverken. Ett sådant förfarande anser utskottet vara nödvändigt. För närvarande omfattas Senatfastigheter av den allmänna lagen om statliga affärsverk, som innehåller några särskilda bestämmelser om Senatfastigheter. Den gällande lagstiftningen har i samband med behandlingen av den aktuella propositionen visat sig vara mycket knapphändig och bristfällig. För närvarande är situationen speciell även i det avseendet att Senatfastigheter är det enda statliga affärsverk som omfattas av den allmänna lagen om statliga affärsverk och att Senatfastigheter i allt väsentligt har karaktär av ett servicecenter som producerar lokaltjänster för staten. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att grundlagens 84 § om affärsverk inte utgör något hinder för den föreslagna modellen med dotteraffärsverk, även om denna organisationsmodell inte uttryckligen nämns i 84 § 4 mom. i grundlagen. När det föreslås att Senatkoncernen med koncernstruktur bildas genom en speciallag om affärsverket är det ändamålsenligt att samtidigt komplettera 1 § i den allmänna lagen med en möjlighet att föreskriva om organisationsformer på speciallagsnivå. 

Förvaltningsutskottet

Utskottet föreslår att 1 § 1 mom. kompletteras med en preciserande hänvisning till 3 § i den allmänna lagen om statliga affärsverk, som gäller affärsverkets verksamhetsprinciper. Således tillämpas den allmänna lagen enligt principerna i 3 § på affärsverk som producerar tjänster för staten. Den allmänna lagens 3 § som föreslås i propositionen har helt nytt innehåll. Av dess 1 mom. framgår för det första att affärsverket ska följa företagsekonomiska principer. Bestämmelsen anger inte om affärsverket ska bedriva sin verksamhet på marknaden eller inte. Utskottet ser det som lämpligt att prissättningen i fråga om kunder inom staten bygger på självkostnadsprincipen (se utskottets förslag till 2 § 3 mom. i lagförslag 1). Utskottet menar att det är ett av de viktigaste målen för Senatkoncernen att tillhandahålla kunder inom staten tjänster också till skäliga priser. Dessutom framgår det av 3 § 1 mom. i lagförslaget att affärsverket endast i liten utsträckning kan bedriva verksamhet på marknaden. När tjänsterna tillhandahålls i ett konkurrensläge på marknaden ska de prissättas på marknadsvillkor. 

Dessutom föreslår utskottet att 1 § 1 mom. kompletteras så att den allmänna lagen om affärsverk föreskriver inte bara om grunderna för affärsverkets verksamhet, ekonomi och förvaltning utan också om grunderna för styrningen av affärsverket. 

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att 1 § 2 mom. ändras så att det uttryckligen framgår av momentet att ett affärsverk på det sätt som föreskrivs i den affärsverksspecifika lagen kan ha ett eller flera dotteraffärsverk som bildar en koncern mellan affärsverken. Också på dotteraffärsverk tillämpas den allmänna lagen om statliga affärsverk, om inte något annat föreskrivs i den särskilda lagen. 

Förvaltningsutskottet föreslår att 1 § får följande lydelse: 

9 § Verkställande direktör (Ny)

Den gällande lagen

Ett affärsverk ska enligt 9 § i den gällande lagen om statliga affärsverk ha en verkställande direktör som bland annat leder och utvecklar affärsverkets verksamhet, sköter affärsverkets löpande förvaltning samt ser till att styrelsens beslut verkställs och styrelsens föreskrifter följs. På verkställande direktören tillämpas 6 kap. 17—20 § i aktiebolagslagen (624/2006). I propositionen föreslås det inga ändringar i den allmänna affärsverkslagens 9 § om verkställande direktören. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet noterar att bestämmelserna om verkställande direktören innebär att bestämmelserna om tjänsteansvar för verkställande direktören respektive affärsverkets personal skiljer sig från varandra. Den som står i tjänsteförhållande eller därmed jämförbart anställningsförhållande till ett statligt affärsverk betraktas som tjänsteman och den som står i arbetsavtalsförhållande till ett statligt affärsverk betraktas som offentligt anställd arbetstagare enligt 40 kap. 11 § i strafflagen. Med beaktande av att Senatfastigheters uppgifter enligt utskottet till vissa delar har drag av offentlig förvaltningsuppgift, anser utskottet att det är nödvändigt att det till lagen fogas lämpliga bestämmelser om verkställande direktörens straffrättsliga ansvar i tjänsten. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Förvaltningsutskottet

Utskottet konstaterar att affärsverkets personal, med undantag av verkställande direktören, står i arbetsavtalsförhållande till affärsverket. Med stöd av 9 § i affärsverkslagen och dess hänvisningsbestämmelse regleras skötseln av verkställande direktörens uppgifter i 6 kap. 17—20 § i aktiebolagslagen (verkställande direktörens allmänna uppgifter, verkställande direktörens närvaro vid styrelsens sammanträden, bestämmelser som ska tillämpas på verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt val av verkställande direktör samt dennes avgång och entledigande). Med stöd av strafflagens 40 kap. 11 § 3 punkt om tjänstebrott är de arbetstagare som står i arbetsavtalsförhållande till affärsverket offentligt anställda arbetstagare. I enlighet med 40 kap. 12 § 2 mom. i strafflagen tillämpas på dem 40 kap. 1—3, 5 och 14 § i strafflagen, med undantag för avsättning som påföljd (tagande av muta, grovt tagande av muta, mutförseelse, brott mot tjänstehemlighet och brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet samt förverkandepåföljd). 

För att den anmärkning om lagstiftningsordningen som ingår i grundlagsutskottets utlåtande ska beaktas på behörigt sätt föreslår utskottet att det till 9 §, som inte ingår i propositionen, fogas ett nytt 3 mom., där det straffrättsliga ansvaret för en offentligt anställd utvidgas så att det också gäller affärsverkets verkställande direktör. Utskottet anser dessutom att verkställande direktören måste omfattas av strafflagens 40 kap. 7 § (missbruk av tjänsteställning), 8 § (grovt missbruk av tjänsteställning), 9 § (brott mot tjänsteplikt) och 10 § (brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet). 

Eftersom utskottet ovan har föreslagit att 1 § i den allmänna lagen om statliga affärsverk också ska föreskriva om dotteraffärsverk, anser utskottet att det är möjligt att också ett dotteraffärsverk kan ha en verkställande direktör. Utskottet föreslår att det ska föreskrivas om dotteraffärsverkets verkställande direktör i det nya 9 § 4 mom. på motsvarande sätt som om affärsverkets verkställande direktör. Det straffrättsliga tjänsteansvaret är detsamma som för affärsverkets verkställande direktör. 

Förvaltningsutskottet föreslår att nya 3 och 4 mom. med följande lydelse fogas till 9 § i lagförslag 2: