Temat hållbar utveckling i budgetpropositionen

Målet med handlingsplanen Agenda 2030 är att integrera principerna och målen för hållbar utveckling i kommande regeringsprogram och i regeringens framtidsarbete och budgetberedning. Finland är föregångare i det avseendet att budgetpropositionen redan för andra gången omfattar en bedömning av området hållbar utveckling och att den allmänna motiveringen till propositionen även omfattar ett särskilt kapitel om temat (6 kap.). Eftersom granskningen följer samma struktur som handlingsprogrammet Agenda 2030 är fokusområdena ett koldioxidneutralt och resurssmart samt jämlikt, jämställt och kompetent Finland. De mål som berör koldioxidneutralitet och resurssmarthet ska enligt propositionen främjas med sammanlagt cirka 1,7 miljarder euro. 

De största åtgärdshelheterna är genomförandet av energi- och klimatstrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt. För genomförandet av energi- och klimatstrategin föreslås 509 miljoner euro, varav produktionsstödet för förnybar energi ska få 261 miljoner euro. Hållbara lösningar inom bioekonomi och cleantech föreslås få sammanlagt 681 miljoner euro, varav 448 miljoner euro föreslås för förgröningsstödet och miljöersättningssystemet inom jordbruket. 

I kapitlet om hållbar utveckling behandlas också skatter som har betydelse med tanke på målet om koldioxidneutralitet och resurssmarthet samt skatteändringar som främjar målen. Utöver skatterna behandlas miljöskadliga stöd i kapitlet. Beloppet av de miljöskadliga stöden uppskattas uppgå till cirka 3,5 miljarder euro. De miljöskadliga stöden riktas i huvudsak till tre sektorer: energi, trafik och jordbruk. De siffror som presenteras grundar sig på tidigare utredningar som grundar sig på OECD:s bedömningsverktyg för fastställande av miljöskadliga stöd. Enligt OECD:s definition är ett stöd miljöskadligt om det medför mer miljömässig skada än vad som hade varit fallet utan stödet. Som det största enskilda miljöskadliga stödet anges den lägre skattesatsen för el inom industri och växthus, cirka 600 miljoner euro. Den lägre skattesatsen för dieselbränsle, avdraget för arbetsresekostnader och den lägre skattesatsen för lätt brännolja som används i arbetsmaskiner innebär ett sammanlagt stödbelopp på cirka 400 miljoner euro. Inom jordbrukssektorn är den största enskilda stödformen enligt granskningen kompensationsbidraget, vars belopp uppgår till cirka 548 miljoner euro. Som andra skadliga stöd nämns till exempel den lägre skattesatsen för torv, energiskatteåterbäringen för energiintensiva företag och jordbruksföretag, kompensationen av utsläppshandelns indirekta kostnader samt vissa jordbruksstöd. 

Utskottet konstaterar att de miljöskadliga stöden har positiva effekter på andra politiska mål, såsom livsmedelsproduktionen, försörjningsberedskapen, främjandet av användningen av förnybara energikällor, den regionala ekonomin, sysselsättningen och tillväxten, vilket ska vägas in i bedömningen av dem. Utskottet konstaterar att det är svårt att bedöma hur skadliga stöden, är eftersom åtskilliga stöd är livsviktiga för mottagarna; till exempel energiskatteåterbäringar påförs i många länder, och de har också en viss betydelse när investeringsbeslut fattas. Det vore viktigt att man inom EU skulle fatta gemensamma beslut om att slopa miljöskadliga stöd. Vid en översyn av hållbar utveckling är det viktigt att stöden först synliggörs så att de kan utvärderas. Att de klimatpolitiska målen skärps i snabb takt kräver åtgärder också för att så småningom utveckla stöd- och skattesystemen så att de blir ändamålsenliga med tanke på dessa mål. Eftersom det inte är någon lätt uppgift är det bra att arbetet har inletts. 

Finland är en internationell föregångare i sin strävan att integrera området hållbar utveckling i budgetplaneringen. Värdefullt är också att beredningen i sig har varit inkluderande och att representanter för det civila samhället har deltagit i planeringen. Processen har också gjort tjänstemännen på de olika ministerierna mer medvetna om beröringspunkterna mellan Agenda 2030 och förvaltningsområdenas uppgifter och funktioner. Därmed har också många andra tjänstemän än de som ansvarar för substansfrågorna fått en ökad förståelse för hållbarhetsmålen. 

Utskottet uppmuntrar till en vidareutveckling av hållbarhetsperspektivet. Granskningen av temat hållbar utveckling innefattar också en klimatöversyn, och vid behov kan man säkert utveckla översynen också på så sätt att klimatfinansieringen kan granskas separat. Framöver bör en mer analytisk granskning eftersträvas också i fråga om de sociala och samhälleliga målen för den hållbara utvecklingen. En konkret fortsatt åtgärd är att undersöka om ett fenomenbaserat tillvägagångssätt kan tillämpas i förvaltningens resultatstyrning och budgetprocess. Utskottet stöder detta och anser att det kan leda till mer konsekventa och effektiva politiska åtgärder och stärka samarbetet mellan förvaltningsområdena vid planeringen av verksamheten och allokeringen av resurser.  

Klimatåtgärder

Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC) publicerade sin sjätte utvärderingsrapport den 8 oktober 2018. Kontentan i rapporten är att klimatet i alarmerande takt blir allt varmare och att den globala uppvärmningen bör stoppas vid 1,5 celsiusgrader. Målet enligt Parisavtalet är att begränsa höjningen av medeltemperaturen på jorden till klart mindre än 1,5 grader jämfört med den förindustriella tiden. IPCC:s rapport bekräftar uppfattningen att klimatförändringens skadliga konsekvenser i många fall grovt taget fördubblas om jordens temperatur stiger med två grader i stället för 1,5 grader. För att målet ska uppnås bör de globala nettoutsläppen börja minska kraftigt redan 2020 och total utsläppsfrihet uppnås senast 2050. I rapporten framhävs att den förändring som behövs för att uppnå målet om 1,5 grader är oerhört stort: vittgående åtgärder för att minska utsläppen måste vidtas snabbt överallt i samhället. Enbart utsläppsminskningar räcker inte till för att hejda temperaturökningen utan koldioxid måste kunna fångas in från atmosfären med hjälp av bland annat kolsänkor och avskiljning av koldioxid. 

Utskottet ser det som klart att målen i energi- och klimatstrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt (Kaisu) snabbt bör ses över, eftersom de grundar sig på målsättningen att hålla temperaturökningen under två celsiusgrader. Det behövs finansiering för olika slags åtgärder för att minska utsläppen snabbare än planerat. Utskottet anser att man först och främst ska utreda behovet att öka finansieringen till klimatpanelen så att den kan inrätta ett permanent sekretariat som stöd för sitt arbete. Klimatpanelen är ett vetenskapligt och oberoende sakkunnigorgan som stöder planeringen av klimatpolitiken och det klimatpolitiska beslutsfattandet. Klimatpanelerna i många andra länder har flerfaldigt större resurser jämfört med den finska nivån, om än panelernas storlek, arbetssätt och status varierar. I varje fall leder behovet att snabbt skärpa utsläppsminskningsmålen till att mångsidiga konsekvensbedömningar av de möjliga utsläppsminskningsbanorna bör göras upp på bred front, Behovet av utredningar har därför ökat. 

Anslagen för klimatfinansiering under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård) uppgår till 1,46 miljoner euro. Klimatpanelen, som tillsatts med stöd av klimatlagen, får 300 000 euro per år under verksamhetsperioden 2016—2019. Anslaget för klimatprojekt uppgår till 160 000 euro och ska användas till att utveckla och genomföra den nationella klimatpolitiken och till att förbättra rapporteringen av klimatpolitiken. Vidare avsätts det en miljon euro till att genomföra den klimatpolitiska planen på medellång sikt fram till 2030. Anslaget får användas till att skynda på klimatarbetet i kommunerna och regionerna. Som konstateras ovan kommer denna sektor att utsättas för ett ökat finansieringstryck. 

Skyddet av den biologiska mångfalden

Syftet med konventionen om biologisk mångfald och Finlands strategi och handlingsprogram för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald är att stoppa utarmningen av mångfalden och försvagningen av ekosystemtjänsterna senast 2020. Den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, IPBES) framställer vetenskapliga lägesrapporter om den biologiska mångfalden. En tvärvetenskaplig naturpanel som inrättades 2015 i Finland fungerar som en nationell plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. 

Utskottet konstaterar att målen för 2020 inte kommer att uppnås och att både de internationella och de nationella målen kommer att omdefinieras snart. Integreringen av biodiversitetsperspektivet ska fortsätta i syfte att i praktiken trygga den biologiska mångfalden inom alla samhällssektorer. Ett gott exempel på detta är miljöministeriets, jord- och skogsbruksministeriets och olika intressentgruppers rundabordsdiskussioner om utvidgade åtgärder. Fler och större naturskyddsområden är ett sätt att trygga den biologiska mångfalden, men det räcker inte till för att uppnå målen, utan det gäller också att till exempel i stadsplaneringen ta fasta på målet att öka den biologiska mångfalden i vardagsmiljön. De otillräckliga anslagen har varit ett hinder i synnerhet för att förvärva skyddsområden. 

Utskottet tar fasta på det globala sambandet mellan klimatförändringen och skyddet av den biologiska mångfalden. Det allt varmare klimatet och utarmningen av den biologiska mångfalden leder till en ond cirkel där klimatuppvärmningen förvärras av utarmningen och uttorkningen av jordbruksmark, utarmningen av skogshabitat och förstöringen av skogar samt torrläggningen av myrmarker. Växthusgasutsläppen som förorsakas av ändringen av markanvändningen, dvs. utarmningen av habitat, uppskattas stå för 10—20 procent av alla globala utsläpp. Utarmningen av den biologiska mångfalden bör förebyggas inom alla sektorer och i allt beslutsfattande. 

Klimatförändringen driver också på spridningen av främmande arter till Finland, vilket hotar den biologiska mångfalden. Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter trädde i kraft vid ingången av 2016. Syftet med lagen är att förebygga skador som främmande arter orsakar på ursprungliga djur- och växtarter bland annat genom att förhindra införsel och uppfödning av de mest skadliga invasiva främmande arterna eller förhindra att de släpps ut i miljön. Finland antog sin första förvaltningsplan för invasiva främmande arter inom EU i mars 2018. Med hjälp av planen styrs bekämpningen av 37 främmande arter och anges på vilka områden det lönar sig att inrikta bekämpningen av de främmande arterna. En del av anslaget under moment 30.40.22 (Främjande av naturresurs- och bioekonomi) under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel inriktas bland annat på att trygga den biologiska mångfalden och att avvärja risker som invasiva främmande arter medför. Utskottet understryker att bekämpningen av främmande arter behöver mer systematisk finansiering för att förebygga ekonomiska skador och skador på den biologiska mångfalden. 

Anslaget på 18 miljoner euro under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård) får användas bland annat för att främja skyddet av mångfalden i den marina undervattensmiljön och ett hållbart nyttjande av den marina undervattensmiljön. Investeringarna i programmet för kartläggningen av den marina undervattensmiljön i Östersjön (Velmu) fortsätter i områden som är värdefulla med avseende på den biologiska mångfalden. Dessutom strävar man efter att öka användningen av befintligt material och befintliga kunskaper i bland annat förvaltningen av havsområden, skyddet av den marina miljön, processerna för tillstånd och miljökonsekvensbedömning, Helcom-samarbetet samt verkställandet av Finlands strategi för bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Utskottet framhäver att en större del av undervattensmiljön bör skyddas, eftersom till exempel Finska vikens nationalpark inte omfattar några vattenområden alls och nationalparkerna i Skärgårdshavet, Ekenäs skärgård och Bottenviken utifrån en kartläggning av den marina undervattensmiljön bör kompletteras med vattenområden. Bottenhavets nationalpark, som inrättades år 2011, är den första nationalparken som skyddar egentliga vattenområden och havsbotten. 

Åren 2016—2018 avsattes sju miljoner euro i budgeten för att regenerera bestånden av vandringsfisk, ett av regeringens spetsprojekt. Regeringens spetsprojekt Naturpolitik stödde åtgärder för att bygga fiskvägar och fåror med samfinansiering som skapade förutsättningar för samarbete och nya projekt. Utskottet understryker att det fortfarande behövs åtgärder för att stärka vandringsfiskens naturliga fortplantning. Samfinansierade projekt för att regenerera bestånden av vandringsfisk har startats i tio vattendrag. De finansieras av vattenkraftsbolag, kommuner, landskapsförbund, fiskeriorganisationer, EU-fonder och staten. Utskottet önskar att de talrika projekten som fått en god start realiseras som planerat. Det är bra att de fiskeriekonomiska restaurerings-, utvecklings- och försöksprojekten inom fiskeriet fortfarande kan stödjas med 4,6 miljoner euro under moment 30.40.31 (Stödjande av vattenhushållnings- och fiskeriprojekt). Anslaget får användas för genomförande av projekt som främjar fiskens vandring, den naturliga förökningen inom fiskbestånden och bevarandet av mångfalden i syfte att förbättra fiskbeståndens livskraft. 

Ofta innehåller gamla vattentillstånd inga fiskeriskyldigheter, och lagstiftningen är därför i vissa hänseenden ett hinder för att uppnå målet att undanröja vandringshindren, påpekar utskottet. Man måste ta fasta på att detta är en förvaltningsövergripande fråga, eftersom vattenlagen hör till justitieministeriets förvaltningsområde, lagen om fiske till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde och vattenvården och artskyddet till miljöministeriets förvaltningsområde. Utskottet anser att det snabbt bör göras en utredning om vilka ändringar det behövs i lagstiftningen för att regenerera bestånden av vandringsfisk och för att de som orsakar skadorna ska vara tvungna att reparera dem. 

Ett viktigt program med tanke på främjandet av skogarnas biologiska mångfald är handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (Metso), som grundar sig på att markägarna frivilligt erbjuder mark för skyddsändamål. Programmet har lyckats nå de uppställda målen och hålla sin tidtabell i och med att nedskärningarna har kompenserats genom tilläggsanslag. Även objekt med höga naturvärden har erbjudits för skyddsändamål. Utskottet framhäver att det är viktigt att programmet fortsätter så att biodiversitetsmålen kan främjas i synnerhet i södra Finland, där nätverket av skyddade områden är mindre än i övriga Finland. 

Både miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområden deltar i genomförandet av programmet, vilket försvårar uppföljningen av programmets budget och genomförande. Metso genomförs inom miljöministeriets förvaltningsområde under moment 35.10.63 (Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden, 26,6 miljoner euro). Miljöministeriets nämnda moment föreslås få 16 miljoner euro i anslag. Allt som allt finns det då cirka 25 miljoner euro till förfogande år 2019, inklusive anslag som överförs från tidigare år. Det är enligt utskottet viktigt att den föreslagna tilläggsfinansieringen på åtta miljoner euro i betydande grad bidrar till att genomföra Metso i enlighet med målen. Genomförandet av Metso kan dock försvåras av att NTM-centralerna saknar egen personal för marknadsföring. Utskottet framhäver också att ramnivån måste ökas med fem miljoner euro från och med 2020 om man vill uppnå de uppställda målen. För miljöministeriets del nås bara 95 procent av det totala målet år 2025 utan en nivåhöjning. 

Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde genomförs Metso med hjälp av ett anslag under moment 30.40.22 (Främjande av naturresurs- och bioekonomi). För Metsos utvecklingsprojekt, såsom genomgripande planering av naturvård i lundområden och elanvändning i ekonomiskogar, avsätts 0,43 miljoner euro. Under moment 30.40.45 (Främjande av vården av skogsnatur) föreslås fem miljoner euro, vilket möjliggör genomförandet av naturvårdsåtgärder i enlighet med Metso på cirka 2 800 hektar. Målet är att med hjälp av miljöstöd och naturvårdsprojekt skydda sammanlagt 82 000 hektar före slutet av 2025. Med den föreslagna anslagsnivån kan uppskattningsvis 65 000 hektar skyddas, dvs. 79 procent av målet. Om programmet ska genomföras måste Skogscentralens personalresurser för ändamålet nästan fördubblas och det årliga anslaget höjas till cirka nio miljoner euro. 

Utöver skogar är också myrmarker viktiga för den biologiska mångfalden och som kollager. Av Finlands ursprungliga myrareal uppskattas cirka 40 procent vara i naturtillstånd, i södra Finland till och med mindre än 10 procent. Man har lyckats skydda de områden på statens mark som en arbetsgrupp som beredde en komplettering av myrskydd tog upp i sin rapport år 2015, men på grund av brist på medel har bara fyra procent av skyddsmålet för privat mark nåtts. 

Utskottet understöder miljöministeriets mål att utifrån erfarenheterna av Metso förbereda ett handlingsprogram för åren 2019—2023 för att förbättra tillståndet i myr- och våtmarker. Programmet ska bygga på markägarnas frivillighet. Utöver markförvärv och inrättande av privata skyddsområden ska programmet innehålla mål för mångsidiga skyddsmetoder såsom iståndsättning av vattenhushållningen i myrmarker genom att återställa myrmarker eller genom att leda vatten från omgivande iståndsättningsdikningsområden till myrbäcken, för restaurering av småvatten och våtmarker samt för anläggning av nya viltvåtmarker. Eftersom våtmarkerna i vattenhushållningshänseende är helheter och präglas av splittrat ägande bör man försöka få med alla markägare i området i programmet. Det kart- och naturdatamaterial om nationellt värdefulla myrmarker som tagits fram av arbetsgruppen för myrskydd kan numera användas fritt, i fråga om både de privata områdena i södra Finland och statliga objekt i hela landet. Med den öppna informationen försöker man förhindra att naturvärdena i myrmarker försämras på grund av bristen på kunskap. Utskottet ser det som viktigt att man tryggar miljöministeriets möjlighet att starta ett pilotprojekt på frivillig basis för att förbättra tillståndet i myr- och våtmarker år 2019, så att skyddsåtgärder kan vidtas redan innan det egentliga programmet är startklart. 

Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter

För Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter föreslås 31 639 000 euro (35.10.52), dvs. ungefär lika mycket som i budgeten för i år. Anslaget omfattar 1,24 miljoner euro till spetsprojektet Turism 4.0 och ett särskilt anslag på 1,5 miljoner euro för att minska det eftersatta underhållet av nationalparkerna. Den så kallade basfinansieringen uppgår till 29 miljoner euro. 

Utskottet konstaterar att antalet besökare i nationalparker ökar snabbt och i stort sett har fördubblats på tio år. År 2017 uppskattades antalet besök i nationalparker och andra naturobjekt som förvaltas av Forststyrelsen till 6,7 miljoner, vilket generade cirka 258 miljoner euro i lokala inkomster. Begreppet nationalpark är känt internationellt och parkerna spelar också en viktig roll i att göra Finland mer lockande för turister. Det ökande antalet besökare och internationaliseringen ökar behovet av guide- och friluftstjänster betydligt. Satsningarna på serviceutrustning är berättigade eftersom de återbetalar sig flerfaldigt i den lokala ekonomin. Serviceutrustningen är viktig också för besökarnas säkerhet. Därtill bidrar utrustningen till att människor rör sig mer i naturen, vilket i sin tur gynnar hälsan. 

Det är mycket viktigt att satsa på att underhålla och utveckla serviceutrustningen i nationalparker och i rekreationsområden, eftersom både turismen och rekreationsanvändningen ökar. Bra vandringsleder och ödestugor utgör grunden för den växande rekreationsanvändningen och turismen. Naturvården beaktas samtidigt eftersom marken inte utsätts för slitage när människor hänvisas till markerade vandringsleder. Nätverket av ödestugor är också en säkerhetsfråga i avlägsna områden. År 2017 uppskattades det eftersatta underhållet av infrastrukturen för de guide- och friluftstjänster som förvaltas av Forststyrelsen uppgå till 37,5 miljoner euro. För kulturarvsobjekt var motsvarande siffra över 70 miljoner euro. Anslaget för Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter skulle behöva höjas i fråga om skötseln av skyddsobjekt, så att objekten fortsatt kan gynna ekonomin, sysselsättningen och turismen samtidigt som skyddsobjektens unika naturvärden tryggas. Besökarnöjdheten ligger ännu på en bra nivå men pekar lite nedåt. Utskottet framhäver att nationalparkerna ofta ligger i områden där sysselsättningsmöjligheterna är knappa och satsningarna av stor vikt ur regionpolitisk och företagsfrämjande synvinkel. 

Skötseln av kulturarvsobjekt är dyrare och mer komplicerad än byggandet av vandringsleder eller annan tjänsteinfrastruktur, vilket bör beaktas då finansieringen av befästningar, slottsruiner och andra historiska objekt överförts från Museiverket till Forststyrelsen. Det gäller nu att — med beaktande av vad de offentliga finanserna tillåter — hitta en hållbar målnivå för åtgärdandet av det eftersatta underhållet och finansieringen av åtgärderna. 

Intäktsföringen av Forststyrelsens vinst har i statsbudgeten budgeterats till 100,7 miljoner euro. De totala utgifterna för enheten för offentliga förvaltningsuppgifter är 60—65 miljoner euro, varav budgetfinansieringen täcker cirka 70 procent, inkomstfinansieringen cirka 15 procent och EU-finansieringen cirka 7 procent. Enligt lagen om Forststyrelsen ska Forststyrelsen i tillräcklig grad beakta skydd och ändamålsenlig ökning av den biologiska mångfalden tillsammans med de övriga målen. Forststyrelsen har inrättat mångfaldsobjekt på en areal av 177 000 hektar där man inte utför avverkningar eller som omfattas av begränsad användning. Kalkylmässigt leder de uteblivna avverkningarna till ett inkomstbortfall på cirka 38 miljoner euro. Utskottet anser det viktigt att Forststyrelsen i enlighet med sin reviderade miljöguide för skogsbruket arbetar på så sätt att dött virke i mångbruksskogar som utnyttjas ekonomiskt lämnas oskördat och att levande naturvårdsträd och viltbuskage lämnas kvar i allt högre utsträckning. Även anvisningarna för skogsvården i strövområden har reviderats, och i strövområden väljer man helst skogsbehandlingsmetoder som bevarar skogstäcket, varvid skogsområdet hela tiden behåller ett trädbestånd. I strövområden tillåts bara mindre luckhuggningar eller hyggesbränningar på 0,3—1 hektar. Utskottet anser att statens skogar ska behandlas återhållsamt i synnerhet i den omedelbara närheten av de populäraste turistcentrumen och nationalparkerna. 

Den reviderade skogslagen, som trädde i kraft år 2014, ger skogsägarna större frihet och ansvar i skötseln av sina skogar. De viktigaste ändringarna var att ålders- och grovlekskriterierna för förnyelseavverkning slopades, att odling av skog med varierande åldersstruktur och luckhuggning tilläts, att höggallring i trädbestånd med en jämn åldersstruktur tilläts och att förnyelseskyldigheten på lågproduktiva dikade torvmarker slopades. Åtgärderna för att anlägga plantbestånd ska slutföras inom tre år från det att förnyelseavverkningen har slutförts. Lagstiftningen ändrades alltså inte i detta avseende. I sitt utlåtande om regeringens proposition (MiUU 28/2013 rd) betonade utskottet svårigheterna med att förutse de slutliga konsekvenserna av att gränserna för när en skog är förnyelsemogen slopas, så det fanns alla skäl att följa situationen och vid behov vidta korrigerande åtgärder, om reformen skulle leda till att skogsnaturens biologiska mångfald utarmas på större arealer samtidigt som åldern för förnyelseavverkning sjunker kraftigt. Utskottet ser det som nödvändigt att man nu bedömer hur lagen fungerar då man redan har fått praktisk erfarenhet av reformen. 

Med tanke på skyddet av den biologiska mångfalden vore det viktigt att utvärdera praxis för skyddet av särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen. Antalet objekt ökades i samband med revideringen av skogslagen år 2014, men på grund av resursbrist har skogscentralerna inte kunnat identifiera nya objekt i tillräcklig grad. Den nationella inventeringen av den typ av objekt som avses i 10 § är inte heller uttömmande. Det ligger dock på skogsägarens ansvar att identifiera skyddsobjekten. Via handlingsplanen för mångfald i skogarna i södra Finland (Metso) har skogsägarna också kunnat styras till frivilligt skydd och få ersättning för de objekt vars skydd enligt 10 § har lett till ekonomiska förluster. Utskottet anser att man i dagsläget med fördel kunde ta en titt på hur skogslagen och finansieringen av den nationella inventeringen fungerar. 

Finansiering av skyddet av Östersjön och vattendragen

Det är utmärkt att budgetpropositionen innehåller ett tilläggsanslag på 15 miljoner euro för effektiviserat vattenskydd. Av anslaget finns 10 miljoner euro under moment 35.10.61 (Främjande av vatten- och miljövård), 4,5 miljoner euro under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård) och 0,5 miljoner euro under moment 35.10.20 (Bekämpning av miljöskador). Syftet med tilläggsanslaget är i synnerhet att effektivisera och påskynda utförandet av vatten- och havsvårdsåtgärder. 

Behovet av finansiering för genomförande av vatten- och havsvårdsåtgärder ökar. Genom dessa åtgärder har man de senaste decennierna lyckats minska på utsläppen av näringsämnen och suspenderade ämnen i Östersjön och i insjöarna, men de gamla utsläppen i kombination med dagens utsläppsnivå gör det ändå omöjligt att uppnå ett gott tillstånd, om ytterligare åtgärder inte vidtas. Klimatförändringen leder till ökande regn och milda vintrar, vilket förvärrar avrinningen till och näringsbelastningen av vattendragen. Finland står för de tredje största fosforutsläppen och de fjärde största kväveutsläppen till Östersjön. Jordbrukets relativa andel av fosforbelastningen har ökat, medan utsläppen i övrigt har minskat. Fosforutsläppen från jordbruket har minskat relativt lite och kvävebelastningen har till och med ökat. En delorsak till detta är övergödningen från tidigare år och att åtgärderna inriktas på mindre optimala objekt. Även skogsbrukets andel av totalbelastningen är uppenbarligen större än vad man tidigare har trott. 

Utskottet betonar att resultaten av spetsprojekten inom vattenvården och de så kallade Raki-projekten med fokus på återvinning av näringsämnen är uppmuntrande. Utifrån de lyckade resultaten är det ändamålsenligt att i större utsträckning testa innovativa vattenvårdsmetoder inom jordbruket. Av de jordförbättringsmedel som sprids på åkrarna binder till exempel gips, stukturkalk och fiberslam enligt resultaten marksubstanser och näringsämnen, i synnerhet fosfor, på åkrarna. I spetsprojektet har man också testat samarbetskoncept där ett vattendrag eller ett avrinningsområde står i centrum. Konceptet går ut på att de regionala aktörerna tillsammans avtalar om målen för vattenvården samt planerar och genomför de nödvändiga åtgärderna. Enligt preliminära uppskattningar kan gipsbehandling av ett område på 0,5 miljoner hektar i södra Finland och i Egentliga Finland avsevärt minska upplösningen av näringsämnen i vattnet. Stödsystemen inom jordbrukspolitiken borde främja genomförandet av det här slaget av effektiva miljöåtgärder. 

Utskottet betonar behovet att främja ibruktagandet av metoder för cirkulär ekonomi genom att utöka tillvaratagandet av näringsämnen inom områden som är känsliga med tanke på Östersjön och andra vattendrag med sikte på att minst 50 procent av gödsel och kommunalt avloppsslam ska omfattas av avancerad behandling före 2025. Syftet är att främja behandlingen av biomassa, tillverkningen och produktutvecklingen av biogödselfabrikat, logistiken och servicelösningarna för återvinning av näringsämnen samt att av biomassa ta fram produkter med hög förädlingsgrad. 

Utskottet noterar att det i kapitlen 30.10 och 30.20 inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde finns anslag för att främja bland annat upprätthållandet av åkrarnas produktionsförmåga och bra odlingsmetoder, effektiviserad återvinning av näringsämnen och den biologiska mångfalden. Utskottet poängterar att även förverkligandet av vattenvårdsmålen baserar sig på upprätthållande och utveckling av åkrarnas bördighet. Det behövs långsiktigt arbete för att åstadkomma och upprätthålla en bra markstruktur. En bra markstruktur förbättrar utnyttjandet av näringsämnen. Växtföljd är ett effektivt sätt att förbättra markens bördighet. Växter med djupa rötter som lämnar mycket biomassa i marken luckrar upp åkern. Att plöja ner halm i marken och att använda kreatursgödsel ökar mängden organiskt material i marken och stimulerar mikroorganismernas nyttiga funktion. Lättare bearbetningsmetoder och direktsådd kan lämpa sig bättre för vissa jordstycken än plöjning. Dålig täckdikning ökar erosionen i ytjorden, vilket gör att näringsämnen och humus urlakas mer. Även kalkning och tillräcklig gödsling bidrar till att åstadkomma en bra markstruktur genom att gynna uppkomsten av ett omfattande och effektivt rotsystem. 

I Finlands territorialvatten och ekonomiska zon ligger det uppskattningsvis över tusen vrak, varav en del utgör ett miljöhot på grund av att det finns olja och skadliga ämnen i dem. Utskottet ser det som viktigt att anslaget på 500 000 euro under moment 35.10.20 (Bekämpning av miljöskador) i fråga om programmet för effektiviserat vattenskydd kan användas för sanering av vrak. Utskottet konstaterar att arbetet förutsätter att vraken prioriteras utifrån deras potentiella skadlighet, att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna förtydligas och att praktiska tillvägagångssätt etableras. 

Finansieringen av vattenvårdsprogrammet är viktig också för utvecklingen av behandlingen av dagvattnen. Näringsämnena och de skadliga ämnena i dagvatten borde inte hamna i vattendragen. Det kan förhindras med hjälp av naturbaserade behandlingsmetoder såsom biofiltrering samt genom att bygga våtmarker och kontrollerade fördröjnings- och impregneringsområden i stället för att leda dagvattnet direkt till vattendragen. Utskottet understöder försöksprojekt på detta område. Klimatförändringen kommer snabbt att förvärra dagvattenproblemen, vilket kräver hållbara lösningar. 

Miljöskador

Utskottet ser det som beklagligt att miljöskadorna efter företag som gått i konkurs ofta har avhjälpts med statens budgetmedel, varvid principen att förorenaren betalar inte har följts. I budgetförslaget reserveras 16,3 miljoner euro för andra fasen av nedläggningen av Hitura-gruvan i Nivala under moment 35.10.20 (Bekämpning av miljöskador). Den andra fasen av nedläggningen omfattar bland annat stängning av bassängerna för anrikningssand, vattenbassängerna och sidostensområdena. Den säkerhet på två miljoner euro som ställdes av gruvbolaget räckte inte på långa vägar till för de nödvändiga åtgärderna. Också den sista fasen i fallet Lievestuore får ett ytterligare anslag på 500 000 euro under moment 35.10.61 (Främjande av vatten- och miljövård) för att slutföra saneringen. 

Utskottet konstaterar att de lagstadgade system omfattar den numera obligatoriska miljöskadeförsäkringen och en oljeskyddsfond, vilka båda har sitt begränsade tillämpningsområde. Syftet med den lagstadgade miljöskadeförsäkringen är att se till att de ekonomiska förlusterna, de övriga miljöskadorna och kostnaderna för bekämpning och restaurering av miljöskador ersätts också när ersättningar inte kan utkrävas av den som förorsakat skadan. Försäkringen ersätter bara miljöskador som avses i lagen om ersättning för miljöskador (737/1994). 

Både gruvlagen och miljöskyddslagen innehåller en skyldighet att ställa säkerhet. Enligt 108 § i gruvlagen ska en innehavare av gruvtillstånd för de avslutande åtgärderna och efterbehandlingsåtgärderna i samband med gruvdriften ställa säkerhet som är tillräcklig med beaktande av gruvdriftens art och omfattning, tillståndsvillkoren för verksamheten och de säkerheter som krävs med stöd av någon annan lag. Enligt 59 § i miljöskyddslagen ska den som bedriver avfallsbehandling ställa säkerhet för att garantera en adekvat avfallshantering, uppföljning, kontroll och åtgärder som behövs när verksamheten avslutas eller efter avslutad verksamhet. Därtill konstaterar utskottet att riksdagen i samband med godkännandet av Ceta-avtalet godkände ett uttalande (RSv 41/2018 rd — RP 147/2017 rd) genom vilket den förutsätter att regeringen genast inleder en bedömning av behovet att revidera gruvlagen och lämnar en proposition med behövliga ändringsförslag till riksdagen på så sätt att ändringarna kan sättas i kraft den här valperioden. 

Som bäst finslipar justitieministeriet regeringens proposition om ändring av konkurslagen. Syftet med propositionen är att förtydliga miljöansvaret för konkursbon så att det av lagen framgår till vilken del ett konkursbo på egen bekostnad ska svara för miljöansvaret och till vilken del boet inte har handlingsskyldighet och kostnadsansvar. För närvarande är läget juridiskt oklart eftersom det inte finns några bestämmelser om hur skyldigheterna enligt miljölagstiftningen ska tillämpas vid konkurs. 

Den av miljöministeriet tillsatta arbetsgrupp som utredde möjligheterna att utveckla subsidiära miljöansvarssystem föreslog 2014 en budgetintern fonderingsmodell som alternativ till det försäkringsbaserade systemet, vars användningsområde hade visat sig vara marginellt. Medlen samlas med andra ord in i statsbudgeten som skatter av företagen. Nu har miljöministeriet börjat utreda bästa internationella praxis för att utveckla ett finansieringssystem för det subsidiära ansvaret för bekämpning av allvarliga miljörisker och ersättningar för miljöskador. Utredningen görs till stöd för det nationella beslutsfattandet och för att motivera de lösningar som föreslås. Utskottet ser det som positivt att miljöministeriet aktivt arbetar för att utveckla ett subsidiärt finansieringssystem. Utskottet påskyndar ordnandet av finansieringen av det subsidiära ansvaret. 

Understöd till organisationer

Under moment 35.01.65 (Understöd till organisationer och miljövård) föreslås 1,73 miljoner euro. Anslaget ska på bred front stödja nationella naturskydds- och miljöorganisationer, riksomfattande organisationer inom bostads- och byggbranschen, miljövård i skärgården samt avfallshantering i skärgårds- och fjällområden. Utskottet anser att anslaget är litet men viktigt och att det borde motsvara de tidigare årens nivå. 

Samhällen, byggande och boende

Bostadsbyggandet ligger fortfarande på en rekordhög nivå. År 2017 inleddes byggandet av 46 000 bostäder och år 2018 förväntas volymen fortsättningsvis ligga på en hög nivå, cirka 42 000—44 000 bostäder. Också den statligt subventionerade bostadsproduktionen har legat på en bra nivå. År 2017 startade byggandet av sammanlagt cirka 8 600 subventionerade bostäder, varav 7 700 subventionerades med räntestöd. Budgetförslaget möjliggör att cirka 9 000 subventionerade bostäder byggs 2019, eftersom fullmakten oförändrat ligger på 1 410 miljoner euro. 

Utskottet anser att målet om boende till rimligt pris på lång sikt ska prioriteras i fråga om såväl hyresboende som ägarboende i synnerhet i huvudstadsregionen och på tillväxtorterna. Att utbudet på bostäder är tillräckligt stort är viktigt för att målet om rimliga priser ska kunna nås, och den rekordhöga produktionsnivån syns redan i att prisutvecklingen är måttlig. Utskottet anser att strävan efter en långsiktig bostadspolitik är viktig och att man ska försöka åstadkomma ett långvarigare utvecklingsprogram som överskrider regeringsperioderna. Utskottet instämmer i att bostadspolitiken på lång sikt behöver utvecklas på det sätt som revisionsutskottet föreslår i sitt betänkande ReUB 3/2018 rd (som behandlas i riksdagens plenum 25.10.2018). Bostadspolitiken bör granskas med tanke på boendet och utvecklingen av det, inte enbart som social-, sysselsättnings- eller konjunkturpolitik. 

Utskottet betonar vikten av i synnerhet MBT-avtal som förenar målen för markanvändningen, boendet och trafiken. Enligt budgetpropositionen får det liksom året innan för MBT-områden i Helsingforsregionen beviljas tidsbegränsade startbidrag till ett belopp av högst 20 miljoner euro för att bygga hyresbostäder för andra än grupper med särskilda behov. Bidraget är 10 000 euro per bostad. Fullmakten för kommunalteknik är högst 15 miljoner euro. Avtalen har fullgjorts bra i synnerhet med avseende på en sammanhållen samhällsstruktur och målen för bostadsproduktionen. Utskottet understryker att även trafikinvesteringar behövs i de växande städerna och stadsregionerna. Överlag behövs det tät integrering av planeringen av markanvändning och trafik och förståelse av samspelet mellan dem för att nå ett tillräckligt stort tomtutbud och en välfungerande samhällsstruktur. Tidsbegränsade MBT-avtal har gett goda resultat också i det hänseendet. För att målet att minska trafikutsläppen ska uppnås behövs det framöver mycket effektivare åtgärder än de nuvarande, och dessa beaktas redan under nästa avtalsperiod.(Fullgörande av avtalen om markanvändning, boende och trafik (MBT) 2016–2019 och MBT-förfarandets genomslagskraft i stadsregionerna Helsingfors, Tammerfors, Åbo och Uleåborg; miljöministeriet) 

Det finns all anledning att gå vidare med och ytterligare utveckla de frivilliga MBT-avtalen, eftersom de stöder utvecklingen av de stora stadsregionerna och landskapscentra. Staten och kommunerna bör också komma överens om hur kontinuiteten för MBT-avtalen kan säkras över valperioderna, så att det inte råder osäkerhet kring avtalskulturen. Utskottet poängterar att förvaltningsstrukturerna och lagstiftningen inom branschen kommer att ändras väsentligt under beredningen av de följande MBT-avtalen, men att dessa ändringar inte på något sätt minskar behovet av samarbetet mellan staten och kommunerna och även de framtida landskapen. 

Utskottet välkomnar budgetpropositionens fullmakt att år 2019 använda 50 miljoner euro från Statens bostadsfond för att stärka A-Kruunu Oy:s eget kapital. Tack vare det tillskjutna kapitalet kan A-Kruunu fördubbla sin bostadsproduktion och utvidga den från huvudstadsregionen till andra tillväxtorter. A-Kruunu Oy är ett bolag med statliga specialuppgifter, och miljöministeriet svarar för dess ägarstyrning. Bolagets specialuppgift är att i Helsingforsregionen låta bygga och äga hyresbostäder till skäliga kostnader och med skäliga hyror. För finansieringen av bostäderna utnyttjas räntestödslån på 40 år, vilket innebär att särskilda urvalskriterier för hyresgäster ska tillämpas. Utskottet anser att fullmakten stöder långsiktigt främjande av produktionen av hyresbostäder till rimligt pris i huvudstadsregionen och tillväxtorterna. 

Utskottet konstaterar att det att kriterierna för långvarigt räntestöd på 40 år inte var tillräckligt sporrande samt diskrepansen i jämförelse med modellen med kortvarigt räntestöd var missförhållanden som i väsentlig grad åtgärdades genom en proposition (MiUB 3/2018 rd — RP 12/2018 rd). I samband med att utskottet förordade lagförslagen ansåg utskottet att ändringarna vid en sammantagen bedömning sannolikt inte räcker till för att i någon betydande grad öka produktionen av hyresbostäder i enlighet med det långa räntestödssystemet. 

År 2016 infördes en ny räntestödsmodell på tio år för hyreshus. Syftet med den nya räntestödsmodellen är att öka finansieringsalternativen för statligt subventionerad produktion av hyresbostäder och att öka utbudet av bostäder med en skälig hyra i tillväxtcentra. När utskottet antog den nya lagen underströk det att det är av högsta vikt att noggrant bevaka hur den nya räntestödsmodellen fungerar. Utskottet kommer att få en utredning om räntestödsmodellens funktion före utgången av 2018. 

Många hyreshussamfund i avfolkningsregioner kämpar med ekonomiska svårigheter. Att bostäder står tomma och hyreshussamfunden har ekonomiska svårigheter hindrar också hyreshussamfunden att utveckla det bostadsbestånd som ännu behövs i området. Att statsstödda hyresbostäder står tomma och underutnyttjas orsakar problem även för långivare och borgensmän, dvs. kommuner, staten och penninginstitut. 

Utskottet framhäver betydelsen av detta systemproblem som beror på flyttrörelsen inom landet och menar att det är bra att regeringen har lämnat riksdagen en proposition RP 208/2018 rd som försöker underlätta situationen. Syftet med propositionen är att främja saneringen av ekonomin och bevara livsdugligheten i statsstödda hyreshussamfund som råkat eller sannolikt kommer att råka ut för ekonomiska svårigheter samt att förebygga att statens ekonomiska risker realiseras. För att undvika att svårigheterna eskalerar ska det bli möjligt att bevilja stödåtgärder redan när de ekonomiska svårigheterna verkar sannolika. Samtidigt poängterar utskottet att problemen i avfolkningsregioner inte kan lösas enbart genom bostadspolitiska åtgärder utan det behövs också ett vidare samhällspolitiskt grepp och lösningar som bevarar regionernas livskraft. 

Utskottet anser att stödanslaget för sådana ändringar i fastigheternas elsystem som behövs för laddningsstationer för elbilar är en bra början. Personbilstrafiken bör dock elektrifieras snabbare än vad strategierna föreslår. Därför bör anslaget för bidrag för byggande av laddningsstationer höjas i framtiden. För sammanslutningar som äger ett bostadshus har det i statsbudgeten reserverats ett anslag på sammanlagt 1,5 miljoner euro (35.20.52 Understöd för främjande av sådan infrastruktur i bostadshus som krävs för eldrivna transporter). Bidraget används till att främja möjligheterna att ladda elbilar hemma och att den vägen öka antalet elbilar i enlighet med målen i energi- och klimatstrategin. Understöd beviljas upp till 35 procent av de faktiska mervärdesskattebelagda totalkostnaderna, dock högst 90 000 euro per sökande. 

Budgetpropositionens anslag för reparationsstöd (35.20.55) är 15,5 miljoner euro. Dessutom kompletteras stöden med en fullmakt på 20 miljoner euro ur Statens bostadsfond. Därmed uppgår det sammanlagda beloppet till 35,5 miljoner euro. Understöden anvisas för installation av hissar i efterhand och för reparation av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning. Understöd för reparation av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning kan beviljas till personer som fyllt 65 år eller till personer med funktionsnedsättning som äger ett bostadshus, en bostad eller bostadsaktier som medför besittningsrätt till en bostadslägenhet. Maximibeloppet av det stöd som ska beviljas har höjts från tidigare 40 procent till 50 procent. Genom en ändring av en förordning av statsrådet den 13 juni 2018 höjdes inkomstgränserna så sätt att bruttoinkomsterna per person inte får överskrida 2 000 euro per månad. 

Beviljandet av reparationsunderstöden har centraliserats från kommunerna till ARA Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, där man har tagit i bruk ett elektroniskt ansökningssystem. Utskottet konstaterar att det i övergångsskedet har förekommit problem i behandlingen av ansökningar och beviljandet av understöd. Utöver övergången till det elektroniska ansökningssystemet har ansökningar om reparationsunderstöd förkastats på grund av bristen på personlig handledning och rådgivning som äldre personer skulle behöva. Det har också vidtagits åtgärder för att göra kriterierna för beviljandet av reparationsunderstöd, ansökningsanvisningarna för reparationsunderstöd och ARA:s beslutsbrev mer begripliga. 

Under de senaste åren har ARA fått nya uppgifter; centralen ska till exempel övervaka hyrorna i ARA-bostäder, utöva tillsyn över bostadsrätter, registrera och övervaka energicertifikat, ha hand om riskhantering visavi subventionerat bostadsbestånd, bevilja äldre och personer med funktionsnedsättning reparationsstöd samt bevilja stöd för att främja sådan infrastruktur i bostadshus som krävs för eldrivna transporter. Finansieringen har likväl inte ökat i motsvarande grad. Utskottet understryker att ARA spelar en viktig roll i verkställandet av lagstiftningen om boende och anser att det ger betydande centraliseringsvinster när uppgifterna har förlagts till samma myndighet. Utskottet poängterar ändå att ARA:s anslag bör höjas för att lösa de problem som nämns ovan. 

Med hänvisning till de nämnda understöden påpekar utskottet att det med beaktande av IPCC-rapporten är sannolikt att energi- och klimatstrategin måste ses över snabbt och att man måste hitta åtgärder som minskar utsläppen snabbare. Till exempel måste skattesystem och olika slags stödsystem ses över och samordnas med klimatmålen. I trafiken kan man snabbt skapa incitament som ökar elbilsbeståndet till exempel genom att ändra på beskattningen av tjänstebilar. 

Budgetpropositionens anslag under moment 35.10.61 (Främjande av vatten- och miljövård) för att främja träbyggande med två miljoner euro år 2019 är viktigt av miljöskäl, anser utskottet. Med hjälp av finansieringen är det möjligt att fortsätta det viktiga utvecklingsarbete som berör specialfrågor om användningen av trä i stora träkonstruktioner och vid byggande i städer som förtätas. Det behövs också insatser för att främja skapandet av regionala kompetenskluster, för att fortsätta kommunikations- och utbildningsarbetet när det gäller förändrade byggbestämmelser och för att utveckla byggbestämmelserna i en mer neutral riktning. Utskottet betonar också vikten av att minska byggandets klimatpåverkan och påskyndar därför införande av mätning av byggnaders koldioxidavtryck. 

För åtgärdsprogrammet Sunda lokaler 2028 föreslås 0,7 miljoner euro 2019 (23.01.25). Målet för åtgärdsprogrammet är att göra offentliga byggnader sundare och att effektivisera vården, behandlingen och rehabiliteringen av alla som lider av dåligt inomhusklimat. Programmet tar fasta på kvaliteten på inomhusluften i offentliga byggnader och syftar till att skydda dem som tillhandahåller och anlitar offentliga tjänster. För närvarande är de vanligaste orsakerna till problem med inomhusluften i offentliga byggnader bristfällig eller felaktig ventilation, fukt- och mögelskador, temperaturproblem, problem med mineralfiberdamm, kemiska föroreningar och radon. I byggnader som har problem med inomhusluft förekommer det ofta flera olägenheter samtidigt. Det allmänna samarbetar med den privata sektorn, och syftet är att tillsammans utveckla hållbara strategiska metoder inom fastighetsförvaltning. 

Utskottet ser det som viktigt att arbetet fortsätter långsiktigt efter fukt- och mögeltalkot och att materialet från tidigare arbete utnyttjas. Programmets anslag är anspråkslöst. Därför måste man med hjälp av det kunna främja användningen och spridningen av befintlig information. Det första målet är att inrätta och upprätthålla ett nätverktyg som stödjer växelverkan och kommunikation nationellt, spridning av god praxis, anvisningar för och utbildning i fukthantering, effektivisering av stödåtgärderna till och vården av de drabbade samt funktionell förbättring av offentliga byggnader såsom skolor. Avsikten är att år 2019 starta en omfattande kartläggning av kunnande och utbildningsbehov inom olika branscher. 

Utskottet poängterar att ett viktigt mål med programmet är att trygga ett jämlikt och rättvist bemötande av medborgarna oberoende av hemort och oberoende av vilken sjukdom eller skada som förorsakar den eventuella arbetsoförmågan. Oberoende av diagnosen ska medborgarna också ha rätt till symtomatisk behandling och tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. Sakkunskapen i fråga om vård och diagnostik ska också utvecklas. 

Utskottet betonar att även ett eventuellt behov av att se över lagstiftningen om rumshyra bör utredas för att bedöma huruvida regleringen är ändamålsenlig till exempel i situationer där en hyresgäst inte kan bo i den inhyrda bostaden på grund av exponeringen för dålig inomhusluft, men å andra sidan inte blir kvitt ett tidsbundet hyreskontrakt på denna grund. Ansvaret för lagstiftningen om rumshyra överfördes från miljöministeriet till justitieministeriets förvaltningsområde vid ingången av 2017. Utskottet anser att justitieministeriet bör vidta behövliga åtgärder för att utreda saken. Utskottet anser också att lagstiftningen bör utvecklas så sätt att ansvaret för byggfel ska höra till den som har förorsakat dem.