Utskottets utlåtande

Världen och Finland som en del av den står inför enorma ekologiska utmaningar och klimatutmaningar. Det behövs en snabb och effektiv övergång till förnybar energi, cirkulär ekonomi, bevarande av naturresurser och ett samhälle som bygger på att skydda den biologiska mångfalden. Hållbar utveckling är med som en princip vid budgeteringen och åtgärderna granskas ur denna synvinkel också i den aktuella budgetpropositionen för 2019. Det är en bra princip. Klimatförändringen tacklas dock inte med hjälp av tidsbundna spetsprojekt. Det behövs strukturella reformer som vänder både den privata och offentliga konsumtionen till en hållbar nivå. Funktioner och produkter som grundar sig på stora koldioxidutsläpp ska göras dyrare för både företag och medborgare. Nu är styrmedlen motstridiga då man samtidigt både bekämpar klimatförändringen och stöder verksamheter som är skadliga för miljön och klimatet. Vi behöver skattereformer, uppmuntran och skyldigheter så att vi på ett bestående sätt ska kunna få alla samhällsfunktioner i samklang med den hållbara utvecklingen. Ur denna synvinkel hade vi hoppats att budgetpropositionen för 2019 skulle ha varit mer ambitiös. 

Statens aktiva roll i att skapa förutsättningar för att bygga hyresbostäder till skäliga priser och till att använda dem på ett hållbart sätt i hela Finland ska prioriteras i bostadspolitiken. Det innebär produktionsstöd till hyresboende till ett rimligt pris. Byggandet av bostäder till rimligt pris med hjälp av stöd från ARA Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet och tomter som städer överlåter till ett rimligt pris får inte vara konjunkturpolitik utan det är framför allt bostadspolitik med vilken man möjliggör boende i tillväxtorter för människor med låga inkomster. Produktionen av bostäder till ett rimligt pris ska tryggas också under en konjunkturuppgång med beaktande av bostadsbyggandets relativt långa tidsspann från planeringen till att huset blir färdigt. 

Bostadspolitiken bör inte lämnas åt marknadsaktörerna. Ju större del av hyresbostäderna är kostnadsbaserad produktion, desto effektivare hålls prisutvecklingen i schack även på den fria marknaden. I Sverige har staten nästan helt och hållet slutat stödja bostadsproduktionen och priserna har skenat iväg. Behovet av hyresbostäder till ett rimligt pris ökar hela tiden på grund av bland annat urbaniseringen, de allt mindre hushållen, den åldrande befolkningen och invandringen. 

Det är utmärkt att regeringen kapitaliserar A-Kruunu Oy med 50 miljoner euro. Detta bolag med statliga specialuppgifter grundades med SDP:s medverkan under den förra valperioden och miljöministeriet svarar för dess ägarstyrning. Det är fint att regeringen uppskattar detta bostadspolitiska verktyg. Bolagets specialuppgift är att låta bygga hyresbostäder i sin ägo i Helsingforsregionen till skäliga kostnader och med skäliga hyror. Man ska se till att A-Kruunu Oy kapitaliseras också framöver. 

Förutsättningarna för långsiktig bostadsproduktion till rimligt pris bör förbättras ytterligare bland annat genom att reformera räntestödssystemet. Villkoren för den kortvariga räntestödsmodellen som trädde i kraft 2016 är för närvarande klart förmånligare än villkoren för det långvariga räntestödet. Begränsningstiden är som kortast 10 år, men låntagarens självriskandel av räntan på räntestödslånet är bara 2,5 procent medan den permanenta självriskräntan i den långvariga räntestödsmodellen är 3,4 procent och i fråga om bostadsrättsbostäder 3,5 procent. Maximiräntan på låntagarens självfinansieringsandel och den maximiavkastning som betalas till ägaren är 6 procent, medan den är 4 procent i fråga om det långvariga räntestödet. Dessutom betalas räntestöd under hela begränsningstiden, medan betalningen av stöd i modellen enligt räntestödslagen upphör senast 23 år efter det att räntestödslånet godkändes. När riksdagen godkände den kortvariga räntestödsmodellen godkände den ett uttalande som miljöutskottet hade föreslagit i sitt betänkande. Enligt uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen inleder åtgärder för en övergripande utveckling av modellen med 40-årigt räntestöd, så att villkoren för modellen blir sporrande. En propositionen om detta (RP 12/2018 rd) lämnades till riksdagen våren 2018. Ändringsförslagen i regeringens proposition räcker inte till för att åstadkomma en betydande ökning av hyresbostadsproduktionen inom ramen för systemet med långvarigt räntestöd. Regeringen bör genast tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att fundera på hur det ska gå att få byggherrarna att bli intresserade av att producera bostäder som länge eller permanent är uthyrda och följa lagändringens inverkan på ombyggnader och likabehandlingen av de boende. Dessutom ska man utan dröjsmål fortsätta med att utveckla det långvariga räntestödet enligt SPD:s förslag. 

Att det är dyrt att bo på tillväxtorter beror framför allt på att det finns för få bostäder. Bostadsbristen försvårar arbetskraftens rörlighet. Att boende i stadsregioner är dyrt och att det råder brist på statsstödda hyresbostäder till rimligt pris gör det svårare att få arbetskraft och försvårar företagens tillväxtförutsättningar. Det viktigaste verktyget för att lösa problemet är att öka planläggningen och därmed också byggandet. 

Staten kan påverka hur många bostäder som planläggs, inte minst via MBT-avtalen. I SDP:s alternativ undanröjs flaskhalsarna inom boendet och trafiken genom utveckling av intentionsavtalen för markanvändning, boende och trafik (MBT), genom att utvidga tillämpningen av dem till nya stadsregioner och genom att förlänga avtalsperioden vid behov. Genom MBT-avtalen bör man vid planläggningen i ökad utsträckning främja transportformer som stöder hälsan och en hållbar utveckling. På så sätt svarar man också på klimatutmaningen eftersom trafikutsläppen bör minskas. Genom MBT-avtalen förbinder sig städerna att öka sitt utbud av bostadstomter och att reservera en viss del av tomterna för sådan produktion av bostäder med skäliga boendekostnader som finansieras med räntestödslån. Staten har för sin del förbundit sig att finansiera regionernas stora trafikprojekt och andra infrastrukturprojekt och att öka attraktiviteten hos räntestödslån genom att i Helsingforsregionen bevilja objekten för räntestödslån startbidrag. MBT-avtalen har visat sig vara effektiva verktyg för att främja byggandet av bostäder, och meningen är att fortsätta denna avtalspraxis efter 2019. Vi behöver långsiktiga mål som sträcker sig över flera valperioder och vi måste vara aktiva inom många sektorer. Den strategiska planeringen av markanvändningen stärks i stadsregionerna och därmed kan bygg- och infrastrukturprojekt planeras i ett större perspektiv som sträcker sig över kommungränserna. 

När staten kräver ökat tomtutbud, måste kommunerna i sin tur kräva att byggherrarna står till tjänst med fler bostäder till rimligt pris. En utgångspunkt måste dessutom vara att kommunerna har obebyggd och planlagd mark för bostäder för fem års behov. MBT-avtal bör i fortsättningen ingås också med nya stadsregioner. 

Programmet för att utveckla bostadsområden, det så kallade förortsprogrammet, bör få en fortsättning. I förorterna bor 1,5 miljoner finländare. Deras boendeförhållanden bör fortsatt utvecklas via programmet. Förra regeringsperioden hade programmet som mål att motverka segregation i bostadsområden, främja serviceutbud och näringsverksamhet i bostadsområden, stärka invånarnas delaktighet, hälsa och välbefinnande, förbättra kommunikationen mellan olika grupper av invånare och skapa trivsamma, trygga och intressanta boendemiljöer. 

I samband med reparationer måste utrustningsstandarden och andra egenskaper förbättras så att de svarar mot nutida och framtida krav, boendekomforten inte att förglömma. Sådana krav är bland annat energiprestanda, vattenbesparande åtgärder, tillgänglighetsanpassning (till exempel hissar installerade i efterskott) och inglasning av balkonger. Kraven på reparationsbyggande, såsom tillgänglighet, ökar till följd av boendebehoven bland den åldrande befolkningen. I samband med reparationsbyggande måste man kunna förbättra bostädernas energiprestanda och den vägen minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen i Finland. Omställningen av energisystemen i småhus bör stödjas som ett led i arbetet för att nå energi- och klimatmålen och det slopade understödet för sanitära olägenheter ska reformeras och återinföras som ett sätt att hjälpa dem som drabbats av dålig inomhusluft. Systemen med reparationsunderstöd behöver ses över. 

Förvaltningen av reparationsunderstöden vid ARA Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ska effektiviseras eftersom antalet avvisade ansökningar ökar. Det beror på att den nya lagen om reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder (2016) inte fungerar tillräckligt effektivt. Att skriftligen sända begärda utredningar och ytterligare dokument kan visa sig oskäligt betungande för en åldring som ansöker om reparationsunderstöd. Förvaltningen av ansökningarna om reparationsunderstöd bör utvecklas med fokus på kunden och snabbheten och ARA:s omkostnader bör ökas med de tillägg som behövs för att effektivisera verksamheten. 

Särskilt utsatta är de familjer som har köpt en fuktskadad bostad och insjuknat av att bo i den. För många av dem är alla besparingar bundna vid ett hem där de inte längre kan bo och som inte heller kan säljas. Dessutom har många av dem bostadslån kvar. Under innevarande regeringsperiod har man slopat ett anslag med vilket ens en del av dessa familjer har fått hjälp. Det bör återinföras i budgeten. 

Finland urbaniseras med fart, fastän senare än de övriga europeiska länderna. Landet delas allt kraftigare i regioner med inflyttningsöverskott och regioner med utflyttningsöverskott. Det är viktigt att fundera på metoder som å ena sidan gör det lättare för människor att flytta efter arbete och service till stads- och kommuncentrum, och å andra sidan ökar livskraften och levnadsmöjligheterna även på landsbygdsorter. Å ena sidan bör ekonomiskt utsatta hyreshussamfund göras mer livsdugliga, och å andra sidan bör man se till att det finns tillräckliga incitament för att också riva objekt som är i dåligt skick och lider av invånarbrist. Ett alternativ kunde vara att staten och kommuner går in för avtalsbaserade lösningar av typ MBT-avtal. För närvarande fungerar självkostnadsprincipen inte i avfolkningsregioner eftersom självkostnadsprincipen förutsätter att bostädernas ekonomiska användningsgrad är hög. Därför har hyresgästerna de facto blivit tvungna att betala alltför höga boendeutgifter. Det är viktigt att matcha bostadsbeståndet mot den rådande efterfrågan i regionen. Hösten 2018 torde regeringen överlämna till riksdagen ett lagpaket som förbättrar verksamhetsförutsättningarna för hyreshusbolag i avfolkningsregioner. I bästa fall kommer lagpaketet att öka viljan att riva hus (rivningsackord) och att ansöka om befrielse från ARA-begränsningar i förtid (begränsningsackord). Därmed kommer anslagsbehovet antagligen att öka. Anslagen för sanerings- och rivningsackord ökas med 1 000 000 euro för 2019. Därtill behövs ett tidsbundet statligt program för att förbättra ekonomin i hyreshussamfund och bostadsrättshussamfund i avfolkningsregioner. Under programmets giltighetstid skulle antalet ackord höjas för en viss tid till en klart högre nivå än den nuvarande. Det skulle uppmuntra samfunden och deras ägare att raskt ta itu med problemet med tomma bostäder. 

Finland har lyckats bra med att ta hand om bostadslösheten eftersom det sammanlagda antalet bostadslösa har minskat men bostadslösheten har i stället ökat alarmerande bland unga under 25 år och personer med invandrarbakgrund. Målet bör vara att avskaffa bostadslösheten helt och hållet i Finland. Alla har rätt till en bostad. Vi måste fortsätta arbeta oförtrutet för att minska bostadslösheten. Bostadslöshet kan bäst motverkas med proaktivt socialt arbete, boenderådgivning och tillräckligt stor produktion av hyresbostäder till rimligt pris. 

Via boenderådgivning minskas utgifterna för problem med boende i hyresbostadsbolag samtidigt som trivseln förbättras. Rådgivningen har gett resultat. Den har breddats och blivit en uppgift för socialväsendet. Ambitionen har varit att den också ska bidra till att förebygga utanförskap. Tack vare rådgivningen kan utgifterna för problem minska, onödiga vräkningar bli färre, trivseln förbättras, konflikter bland de boende lösas, det kulturella umgänget främjas och utanförskap motverkas. Ytterligare en miljon euro bör satsas på boenderådgivning. 

Finlands skogar växer fort men samtidigt utarmas skogsnaturen tyvärr. Av våra skogsarter är 814 utrotningshotade, dvs. riskerar att försvinna, och nästan en lika stor skara, 776 arter, har klassificerats som nära hotade. I år har det förflutit 25 år sedan FN:s konvention om biologisk mångfald träffades. Finland har åtagit sig att senast 2020 stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden, minska påfrestningen på mångfalden och öka en hållbar användning av naturresurserna. Med tanke på den nuvarande utvecklingen ser utarmningen av den biologiska mångfalden inte ut att kunna stoppas före 2020 utan det krävs betydligt effektivare åtgärder för att lyckas. Skyddsåtgärderna via handlingsplanen för mångfald i skogarna i södra Finland (Metso) har varit ett effektivt och populärt sätt att skydda privatägda skogar. Trots att regeringen och riksdagen har höjt anslagen till Metso för att kompensera de nedskärningar som regeringen Sipilä gjorde 2015 behövs det fortfarande mer pengar, i synnerhet från och med 2020. Anslagen till Metso är 16 miljoner euro och de sammanlagda anslagen på momentet är 26,63 miljoner euro. För att nå hektarmålen för Metso före målåret 2025 behöver anslagen höjas med cirka nio miljoner euro årligen. År 2015 var anslagen till Metso 26,83 miljoner euro, vilket är mer än den sammanlagda finansieringen på momentet för nästa år. 

För närvarande är våra finländska skogar föremål för stort politiskt och ekonomiskt intresse. Klimatforskarna har framfört en allvarlig oro för att kolsänkorna minskar, vilket fördröjer uppnåendet av klimatmålen. Massiva projekt inom bioekonomi och i synnerhet den stora roll som biodrivmedel inom transportområdet ges i ett läge när resten av världen går mot elbilar har väckt frågor om hur det ska gå för skogarna och skogsnaturen i Finland i framtiden. Biobaserade engångsprodukter frigör kolet snabbt i atmosfären. Det kol som finns uppbundet i biomassan ska bindas till produkter där det hålls länge. Det vi just nu behöver mer än på länge är en vettig skogspolitik och vettiga skyddsåtgärder. Det enda som är säkert i det här läget är att vi kommer att behöva långt fler metoder för att mota klimatförändringen i grind och att Finlands skogar kommer att spela en viktig roll för måluppfyllelsen. 

Den biologiska mångfalden är ett värde i sig. Ekosystemtjänsterna (ren luft och rent vatten osv.) är nödvändiga och ovärderliga för människan. Vi måste se till att mångfalden i naturen bevaras för kommande generationer även om ekonomin är stram. De skyddade områdena har också ett värde med tanke på rekreation, jakt och naturprodukter. Myrskyddsprogrammet som planerades och framskred under den förra valperioden bör startas om och genomföras också på privat mark. Det behövs en verkställighetsplan och en tidtabell. 

Porkala (Träskö) nationalpark hörde till de första nationalparkerna i Finland som grundades år 1938. Porkala nationalpark var den första som uppstod till följd av lokal medborgarverksamhet: initiativet togs av en lokal ungdomsförening. Nationalparken lades dock ner efter Porkalas utarrendering till Sovjetunionen (1944–1956) eftersom dess naturvärden hade blivit lidande. Porkalas naturvärden är betydande. Porkala har bedömts vara en naturhelhet vars natur- och rekreationsvärden uppfyller standarden för en naturpark. Att grunda Porkala nationalpark är det nästa steget i att utvidga nätverket av nationalparker. Enligt utredningar råder det i Finland klar brist på skyddsområden till havs och marina skyddsområden. Detta är också ett faktum som talar för beslutet att grunda en nationalpark och som bör beaktas i samband med avgränsningen av nationalparken. Utöver naturvärdena är beslutet välgrundat också därför att besökstrycket på nationalparkerna är störst i södra Finland. Folkmängden ökar i huvudstadsregionen och allt mer tid tillbringas i naturen. Besökarantalen ökar i nationalparkerna runt om i Finland och nätverket av nationalparkerna har en stor betydelse för naturturismen. Samtidigt som nätverket av nationalparkerna utvidgas ska man se till att infrastrukturen i nationalparkerna repareras och får tillräckliga anslag. 

Infrastrukturen i nationalparkerna förfaller. Enligt en kalkyl över reparationsskulden som publicerades av Forststyrelsens naturtjänster i oktober 2017 uppgår reparationsskulden i fråga om rekreations- och friluftsobjekt som finansieras med anslag under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel till cirka 6,7 miljoner euro. Det behövs en långsiktig plan för reparation av infrastrukturen i strövområden så att nätverket av strövområden och nationalparkerna kan möta den ökade efterfrågan. Forststyrelsen har sysselsatt ungdomar genom att erbjuda dem iståndsättningsarbete för att hålla rekreations- och friluftsområden i skick. Det har varit viktigt i synnerhet på landsbygdsorter där de övriga sysselsättningsmöjligheterna har varit knappa. Det har upplevts som mycket nyttigt att sysselsätta ungdomar, och samtidigt har arbetslösa ungdomar getts möjlighet att skaffa värdefull arbetslivserfarenhet, särskilt i glesbygden. Ytterligare medel bör avsättas för detta viktiga arbete. 

Fiskvägsstrategins viktigaste mål är att stärka livskraften hos våra hotade och sårbara vandringsfiskbestånd. För att målet ska nås krävs det beroende på vattendrag och fiskbestånd en metodarsenal med flera åtgärder där fiskvägar är en viktig del. Idén med fiskvägsstrategin är att förskjuta fokus från planteringar till att upprätthålla och återställa fiskarnas naturliga fortplantningscykel. Byggandet av alla objekt som förtecknas i fiskvägsstrategin skulle kosta ungefär 100 000 000 euro. Med tanke på statsfinansernas tillstånd kan det hända att tillräckliga satsningar inte kommer att avsättas i statsbudgeten de närmaste åren. Skyddet av vandringsfiskar ska beaktas i alla åtgärder, bland annat i vägprojekten, så att onödiga vandringshinder kan rivas och att nya inte uppstår. Man bör vitt och brett fundera på olika alternativ för finansiering av fiskvägar och för undanröjande av vandringshinder. Kraftbolagens ansvar för att riva de vandringshinder som de byggt i åarna och för att genomföra investeringar i fiskvägar bör konsekvent ökas bland annat genom att justera tillstånd enligt vattenlagen. Det är ett kostnadseffektivt sätt att trygga en återhämtning av vandringsfiskbestånden. 

Bestämmelser om Finlands klimatpanels verksamhet utfärdas genom lag. Det har avsatts 300 000 euro för klimatpanelens arbete för nästa år. Experterna i klimatpanelen utför ett värdefullt arbete och det är ändamålsenligt att man avsätter de nödvändiga resurserna för detta arbete. Man bör se till att klimatpanelens finansiering är tillräcklig så att det finns nödvändiga anslag för verksamheten. Moment 35.10.22 ska utökas med 100 000 euro för klimatpanelens verksamhet. 

Det arbete som de rikstäckande miljöorganisationerna utför är viktigt för miljöskyddet, stödet till det civila samhället och miljöutbildningen. Miljöorganisationerna utför ett värdefullt arbete för naturvården och miljön. Samtidigt är de viktiga expertorganisationer och deras expertis anlitas i många sammanhang. Arbetet är också internationellt. Att utnyttja frivilliga arbetsinsatser är ett utmärkt sätt att öka finländarnas miljömedvetenhet och göra konkreta insatser för miljöskyddet. Belastningen på myndigheterna minskar när exempelvis organisationer inom bostads- och byggnadsbranschen bedriver informations- och upplysningsverksamhet. 

Genom sina beslut har regeringen ökat och kommer ytterligare att öka organisationernas ansvar för rådgivningen och till exempel laglighetskontrollen av besluten, om propositionen om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) framskrider. Om regeringens planer genomförs behövs det en nivåhöjning av organisationernas resurser. Att säkerställa och utveckla miljöorganisationernas verksamhetsmöjligheter är ett viktigt samhälleligt mål som främjar naturvården. 

Som ett villkor till ikraftsättande av Ceta-avtalet har riksdagen förutsatt att regeringen ska reformera gruvlagen. Det brådskar med reformer som tryggar statens och skattebetalarnas intressen bland annat i situationer där ett gruvbolag blir tvunget att lägga ner verksamheten och medel för återställning av miljön inte finns. Nu beviljas det i budgeten 16 miljoner euro för miljöarbeten vid Hitura-gruvan. Det är motiverat att ändra lagen på så sätt att ett bolag de facto bär ansvaret för miljöarbeten i anknytning till en nedläggning av en gruva. Miljöarbetena får inte falla på skattebetalarnas konto. 

Vi anser därför att riksdagen ska lägga till följande omnämnanden och anslag till motiveringarna till moment 60 i kapitel 20 under huvudtitel 35: 

Sannfinländarna vill koncentrera sig och satsa på Finland och finländarna genom att erbjuda vårt land en ny, bättre och mer rättvis riktning, inte bara för nästa år eller följande valperiod, utan också för en tid över valperioderna. Det behövs omstrukturering och nytänk för att de nuvarande olägenheterna i vårt samhälle ska kunna åtgärdas och den polariserande ojämlikhetsutvecklingen kunna stoppas. 

Finländarnas nationella intresse står alltid i fokus för vår politik, och är utgångspunkten för det vi arbetar för. Vi erbjuder finländarna arbete, trygghet och rättvisa. Ingen ska lämnas ensam. Alla finländare ska garanteras goda förutsättningar för framgång genom arbete och företagsamhet. 

För det första understryker Sannfinländarnas riksdagsgrupp att inga stöd för produktion av vindkraft bör ingå i stödsystemen eftersom vindkraft redan nu är det billigaste sättet att producera el bland de alternativa metoderna för landbaserad elproduktion. Likaså anser Sannfinländarna att det i stället för produktionsstöd för förnybara energikällor är viktigare att satsa på finansieringen av produktutveckling, forskning och investeringsstöd. Då går det att vidareutveckla tekniska lösningar för att minimera de specifika utsläppen från kraftverk som använder kol och olja som råvara. Sanningen är ändå att till exempel anläggningar som använder kol inte kommer att läggas ner på tiotals år på andra håll i Europa. Också vi i vår riksdagsgrupps namn bör sörja för dessa anläggningar just med tanke på vår försörjningsberedskap. 

Å andra sidan bör vi mer ta fasta på mögelsanering och sanering av inomhusklimat i offentliga byggnader. Sannfinländarna anser att ingen längre ska behöva bo eller vistas i fukt- och mögelskadade lokaler. Därtill anser vår riksdagsgrupp att omsorgen om byggbeståndet bör prioriteras på den politiska agendan eftersom byggnaderna utgör en stor del av vår nationalförmögenhet. 

I dagens samhälle är det också viktigt att beakta att det för en arbetstagare som flyttar efter arbete är väsentligt att undvika att råka ut för en fälla med två bostäder. Följaktligen vill vår riksdagsgrupp att ett så kallat flyttbidrag införs effektivt för att arbetstagare ska kunna uppmuntras att ta emot arbete även i fall där det kräver flyttning till en ny ort och att ta emot arbete bara skulle medföra kostnader för arbetstagaren. Likaså föreslår vi ytterligare satsningar på rörlighetsunderstöd. För det ändamålet skulle man kunna få understöd i fall där arbetet varar i minst två månader, eller där arbetsresan till ett heltidsarbete tar mer än tre timmar i anspråk per dag eller arbetsresan till ett deltidsarbete tar mer än två timmar per dag. 

För en tid sedan var det igen De bostadslösas natt i Finland. Antalet bostadslösa i Finland är cirka 7 000, varav ungefär en femtedel står på bar backe helt. De senaste åren har utvecklingen varit positiv men under 2000-talet har läget ändå inte ändrats väsentligt, åtminstone inte för finländarnas del. I synnerhet är vi sannfinländare förvånade över att infödda finländare saknar bostäder medan de som kommit annanstans ifrån nog har sådana, till och med helt möblerade. 

Den primära lösningen på bostadslösheten är att hitta en egen bostad, och i detta avseende bör man tillämpa och vidareutveckla olika slags instrument. 

Eftersom bostadslösheten är ett problem som berör flera förvaltningsområden föreslår Sannfinländarna ett tväradministrativt handlingsprogram med fokus på samarbete mellan olika förvaltningsområden. Syftet med handlingsprogrammet är att hitta lösningar på problemen hos de olika grupperna av bostadslösa genom en modell där man försöker hitta ett tak över huvudet för alla finländare. 

Överlag behöver vi göra mer för att motverka dyrt boende. Vår riksdagsgrupp anser att en bra metod är att sänka fastighetsbeskattningen av bland annat stadigvarande bostäder och fritidsbostäder. Elöverföringen står för en ganska stor del av en konsuments elräkning. Att sänka kostnaderna för elöverföringen är ett viktigt mål för Sannfinländarna. Vi föreslår alltså att regeringen vidtar åtgärder för att se till att elöverföringens andel av en konsuments elräkning kan hållas på en rimlig nivå. Vi vill också hjälpa den inhemska industrin att stanna kvar i landet. Därför föreslår vi att energiskatten sänks till miniminivån i EU. 

Det är positivt att regeringen har tagit in också en bedömning av hållbar utveckling i budgeten. Därtill behövs det dock en klimatkonsekvensbedömning av anslagen, åtminstone de viktigaste stöden och skattestöden. En sådan bör tas in i budgetarna för de kommande åren. 

Den nyaste rapporten av Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, IPCC, förklarar att vi måste avstå från de fossila bränslen mycket snabbt. Nästa decennium blir avgörande för huruvida en katastrofal klimatförändring ännu går att undvikas. Skillnaderna i de negativa konsekvenserna av klimatförändringen är mycket stora redan mellan en uppvärmning på 1,5 respektive 2 grader. Enligt panelens bedömning leder de nuvarande utsläppsåtagandena av länderna i världen till en uppvärmning på över 3 grader. 

I ljuset av rapporten är det klart att utsläppsmålen måste skärpas i alla länder. Hela världen bör nå utsläppsneutralitet före århundradets mitt men i Finland bör den nås redan före 2030 och därefter bör kolsänkorna vara större än utsläppen. 

I den här situationen är det helt motstridigt att budgeten ännu omfattar stöd som främjar användningen av fossila bränslen. Det försvårar klimatåtgärderna och gör dem dyrare än vad de behöver vara. Enligt finansministeriets uppskattning omfattar budgeten för 2019 miljöskadliga stöd till ett värde av 3,5 miljarder euro. Hela budgeten för miljöministeriet underskrider 0,2 miljarder euro. Diskrepansen är slående. 

För att begränsa klimatförändringen behövs det en större ändring av samhälleliga och ekonomiska mekanismer, bland annat en övergång till cirkulär ekonomi. Finland har försökt profilera sig som ett mönsterland i cirkulär ekonomi internationellt. Det här är i strid med att anslagen för att främja resurssmarta lösningar sjunker från föregående år. Det handlar om en långsiktig ändring vars anslag inte borde vara bundna vid ett tidsbestämt spetsprojekt. 

Det är också positivt att anslagen för att bekämpa eutrofieringen av Östersjön och vattendragen har ökats. Även det handlar om ett långsiktigt arbete som inte får skötas på projektbasis. Med tanke på målet att minska på utsläppen av eutrofierande näringsämnen som rinner till Östersjön är reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik avgörande. Den vägen går det att påverka de eutrofierande utsläppen från Östersjöns nästan hela avrinningsområde. Utvecklingen av villkoren för jordbruksstödet på så sätt att avrinningen av näringsämnen till vattendragen minskar ska vara ett viktigt mål för Finland när EU:s jordbrukspolitik förnyas. 

Också ny forskningsdata om skogarnas andel av avrinningen av näringsämnen till vattendragen ska tas på allvar. Man ska dra slutsatser av detta när man ser över skogsbruksstöden och bestämmelserna om skogsbehandling. 

Under innevarande regeringsperiod har utgifterna för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden skurits ner radikalt. I början av regeringsperioden sänktes utgifterna dramatiskt, nämligen från 38 till 18 miljoner euro. I fjol ökade anslaget något men vi ligger fortfarande över 11 miljoner euro under den tidigare nivån. 

Nedskärningarna har förstört en stor del av betingelserna för handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (Metso), som bygger på frivillighet och stöds av både markägarna och miljöorganisationerna. Dessutom har nedskärningarna lett till att det kompletterande programmet för skydd av myrar på privat mark inte har kunnat genomföras. 

Regeringen äventyrar den biologiska mångfalden när den skär stort i anslagen för förvärv av naturskyddsområden och samtidigt främjar avverkning i sina spetsprojekt. Denna oro har också framförts av flera forskare, till exempel genom en förklaring publicerad av meriterade finländska forskare (BIOS 2017). Finland har åtagit sig att följa FN-konventionen om biologisk mångfald och EU:s strategi för biologisk mångfald, och enligt den ska den biologiska mångfalden inte längre minska från och med år 2020. Regeringen har dock redan medgett att målet inte kommer att nås. 

Metso och myrskyddsprogrammet är viktiga metoder för att uppfylla åtagandena om den biologiska mångfalden. De tidigare årens massiva nedskärningar kan inte gottgöras enbart genom att återställa utgifterna för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden till den tidigare nivån. Det krävs extra anslag för att täcka de senaste årens underskott. 

Den biologiska mångfalden minskar i alarmerande takt. Utöver till skogsnaturen behövs det också finansiering till att trygga mångfalden i andra hotade livsmiljöer. Behovet att öka skötseln av våtmarker och fågelvatten samt att röja igenvuxna vårdbiotoper är stort i Finland. Därtill behövs restaurering av myrmarker. 

Inventeringen av objekt som avses i 10 § i skogslagen, dvs. särskilt viktiga livsmiljöer, har inte heller gjorts på ett heltäckande sätt. Anslagen för detta bör beviljas senast i budgeten för 2020. 

Forststyrelsens naturtjänster ansvarar för Finlands nationalparker och andra viktiga strövområden och servicen i dem. Det eftersatta underhållet av dem uppgår för närvarande till cirka 44 miljoner euro och ökar år för år. De knappa anslagen har lett till att naturtjänsterna redan har blivit tvungna att riva spångar, eldplatser och vindskydd som är viktiga för utvecklingen av friluftslivet. Välskötta leder styr människornas gång, vilket skonar naturen, underlättar motion i naturen – som ger stor hälso- och välfärdsnytta, möjliggör naturturismen och är till stor nytta för den regionala ekonomin och sysselsättningen. Besökarna är fortfarande nöjda med servicen men nöjdheten minskar, vilket understryker vikten av snabba åtgärder. 

Utöver skötseln av infrastrukturen i de befintliga nationalparkerna bör nätverket av nationalparker i Finland kompletteras med en maritim nationalpark i Porkala. 

För att kunna öka kolsänkor, vilket är nödvändigt för bekämpningen av klimatförändringen, bör skogsbruksstöden såsom finansieringen av hållbart skogsbruk disponeras om på så sätt att de uppmuntrar till att öka kolsänkorna i skogarna. Därtill bör kalhyggen förbjudas på statens mark och torvbottnade skogsmarker. Skogsägarna bör stödjas i övergången till fortlöpande odling. 

Inom jordbruket bör nya torvåkrar inte längre röjas. Dessutom ska man utarbeta ett åtgärdsprogram för hur kolinnehållet i åkermarken kan ökas med fyra promille per år. 

Statsrådet godkände i mars 2012 en nationell fiskvägsstrategi för att skydda utrotningshotade fiskbestånd. Fiskvägsstrategins viktigaste mål är att stärka livskraften hos våra hotade och sårbara vandringsfiskbestånd. Det här är möjligt genom att återupprätta vandringsvägarna och vidta andra åtgärder som stöder naturlig fortplantning. Staten har beviljat anslag för detta. Dessutom ska alla kraftverks skyldigheter i fråga om fiskvägar uppdateras till alla delar. Kraftbolagen har det primära ansvaret för kostnaderna. 

Nu kommer anslaget för att förbättra vandringsfiskens levnadsvillkor att nästan halveras, när spetsprojektet för detta ändamål upphör och det inte föreslås något ersättande anslag. Anslaget för åtgärder som stärker vandringsfiskens naturliga fortplantning och för återupprättande av dess livsmiljöer måste ökas för att stärka livskraften hos våra hotade och sårbara vandringsfiskbestånd. Att satsa på vandringsfiskbeståndens tillstånd är också ett sätt att främja bland annat naturturismen. 

Under denna regeringsperiod har miljöorganisationernas anslag skurits ned med sammanlagt 270 000 euro. Detta har klart försvårat organisationernas verksamhet och deras arbete för miljöupplysning och fostran i miljöfrågor. Projektstöd för miljöfostran har varit ett kostnadseffektiv sätt att främja en ansvarsfull attityd till miljön. 

Organisationernas roll inom miljörådgivningen och när det gäller att följa upp verksamhet och beslut har blivit allt större när miljöförvaltningen har fått minskade resurser. Laglighetskontrollen av miljöbeslut förefaller i allt högre grad vara beroende av överklaganden, i och med att närings-, trafik- och miljöcentralernas och miljöministeriets styrande makt och besvärsrätt har försvagats i fråga om planläggningen. Landskapsreformen innebär en risk för att bevakningen av allmänintresset i fråga om många miljöfrågor lämnas till organisationerna och medborgarna. 

Situationen för dem som blivit sjuka av inomhusluften i sina hem bör underlättas genom att återinföra reparationsunderstödet till de värst drabbade familjer som äger fuktskadade egnahemshus. Anslaget bör återställas senast i budgeten för 2020. 

I statens budgetproposition för 2019 föreslår regeringen att det från Statens bostadsfond ska betalas ett tidsbundet startbidrag på högst 10 000 euro per bostad för byggande av hyresbostäder som omfattas av MBT-avtalet för Helsingforsregionen och som genomförs för andra än grupper med särskilda behov och med hjälp av långvarigt räntestöd. För att få fart på byggandet av hyresbostäder i Helsingforsregionen och träbyggandet bör anslaget höjas överlag och stödbeloppet per bostad bör höjas för träbyggandets del. 

Till övriga delar omfattar ja socialdemokraternas avvikande mening i fråga om bostadspolitik. 

Åtminstone följande anslagstillskott bör göras (miljoner euro):