Propositionens bakgrund och syften
Propositionen bottnar i målet att konkurrensen ska fungera på elmarknaden. Även EU-lagstiftningen om den inre marknaden för el kräver att elmarknaden ska bygga på konkurrensutsatta elleveranser. Det betyder att elproducenterna ska mata in den el de producerar i elnäten och slutförbrukarna ska få den el de använder från elnäten. I elnäten finns en blandning av el som produceras av producenter, säljs av leverantörer och används av slutförbrukare. Den el som levereras till slutförbrukarna består av en kombination av flera olika elprodukter som detaljförsäljaren har skaffat på olika marknader. Elmarknadslagen reglerar bland annat utredning av elleveranser och elförbrukning via elnäten. För att elmarknaden ska fungera bör marknadsaktörerna – producenter, leverantörer, nätinnehavare och slutförbrukare – handla enligt formbundna förfaranderegler.
Syftet med propositionen är att åstadkomma en övergång till ett system med centraliserat informationsutbyte i fråga om de centrala processerna på detaljmarknaden för el, exempelvis förmedling av uppgifter om byte av leverantör och om flyttningar, och i fråga om förmedling av mätuppgifter. Ett ytterligare syfte är att övergå till en centraliserad balansavräkning i fråga om elbalanserna för distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare som är verksamma i distributionsnäten.
Utskottet ställer sig bakom syftet med propositionen och den föreslagna grundläggande modellen för att inrätta en enhet för centraliserat informationsutbyte. Även om det decentraliserade informationsutbytet på elmarknaden i dag fungerar bra i tekniskt hänseende stöder det inte marknadsprocesserna på detaljmarknaden tillräckligt. De viktigaste processerna är förvaltning av mätuppgifter, avtalsprocesser, fakturering och indrivning. Informationsutbytet sker inte i realtid och bristerna i det orsakar parterna extra arbete och ineffektivitet. Systemet svarar heller inte mot de framtida behoven av informationsutbyte.
Elmarknaden bör vara beredd på en omställning där aktörernas roller förändras och elförbrukarna allt mer blir aktiva marknadsaktörer. Här inverkar den decentraliserade småskaliga produktionen, energigemenskaper, efterfrågeflexibiliteten, de intelligenta elnäten och eltrafiken. Enheten för centraliserat informationsutbyte är ett viktigt redskap för att möjliggöra ett smart energisystem. Mätuppgifterna blir samtidigt ett viktigt kunskapskapital för kunderna, som centraliserat kan följa hur deras elförbrukning utvecklas.
System för centraliserat informationsutbyte på elmarknaden har redan införts eller håller på att införas i en rad europeiska länder. Modellerna varierar i fråga om genomförandet och omfattningen av funktionerna. De nordiska länderna har gått in för liknande lösningar som den nu föreslagna, dvs. där datahubbar används för omfattande verksamhet. Liksom i den nu föreslagna modellen är det den systemansvariga stamnätsinnehavaren i landet som ska svara för operationen och utvecklingen av datahubbar.
Sammantaget anser utskottet att propositionen i allt väsentligt är motiverad och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med de ändringar och motiveringar som framgår av detaljmotiveringen.
De viktigaste förslagen
I propositionen föreslår regeringen att det inrättas en enhet för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. De föreslagna ändringarna gäller elmarknadslagen, lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden, lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster, naturgasmarknadslagen och energieffektivitetslagen.
Det ska inrättas en datahubb, alltså en enhet för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln, för att betjäna detaljförsäljare, distributionsnätsinnehavare och deras kunder. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren Fingrid ska svara för enhetens verksamhet. Enheten ska ha monopolställning i och med att detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna måste sköta sina viktigaste marknadsprocesser via den. Priserna på och villkoren för tjänsterna ska fastställas innan de införs och enhetens verksamhet ska övervakas av Energimyndigheten.
Kärnan i förslaget utgörs av bestämmelserna om behandling av information med anknytning till marknadsprocesserna inom elhandeln. I en bedömning av om den föreslagna lagstiftningen är godtagbar är det väsentligt att granska om de här bestämmelserna fungerar och att analysera dem framför allt med avseende på dataskyddet. En av de viktigaste ändringarna jämfört med nuläget är att det i stället för det decentraliserade informationsutbytet med direkta förbindelser mellan distributionsnätsinnehavarna nu ska införas ett centraliserat informationsutbyte där alla data förmedlas och centraliserat lagras av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln.
För att det centraliserade informationsutbytet ska kunna genomföras måste det finnas bestämmelser som skapar en rättslig grund för behandlingen av personuppgifter och förpliktar detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna att lämna ut de uppgifter som är nödvändiga för marknadsprocesserna till enheten för centraliserat informationsutbyte. För att tjänsterna ska kunna nyttjas effektivt och dataskyddet för de registrerade personerna garanteras måste personkunder identifieras entydigt. I propositionen har regeringen stannat för att fullfölja detta med hjälp av personbeteckning. Utifrån ändringen i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster får Befolkningsregistercentralen rätt att centraliserat till distributionsnätsinnehavarnas och detaljförsäljarnas kundregistersystem och till datasystemen för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln lämna ut personbeteckningar och vissa andra personuppgifter som behövs för identifiering av avtalsförhållanden.
Lagstiftningsordning
Vid utskottsbehandlingen har det framförts en viss kritik mot hur regeringen i propositionen granskar grundlagsenligheten i de föreslagna bestämmelserna och i synnerhet hur dessa förhåller sig till de allmänna förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna. Analysen av förhållandet till grundlagen och lagstiftningsordningen är relativt omfattande. Utskottet hänvisar här till grundlagsutskottets utlåtandepraxis, som tas upp i propositionen. Analysen fokuseras på hur de föreslagna bestämmelserna förhåller sig till skyddet för personuppgifter och den allmänna dataskyddsförordningen. Ekonomiutskottet påpekar att analysen trots att den är relativt omfattande inte till alla delar är tydligt uppbyggd och utformad när det gäller framför allt det centraliserade registret och förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna. Trots det anser utskottet att analysen och slutsatserna om lagstiftningsordningen är motiverade med beaktande av det som sägs i propositionen och den utredning som utskottet fått vid behandlingen av den.
Dataskydd
Bestämmelserna om dataskydd och behandling av personuppgifter har blivit en av de viktigaste frågorna vid beredningen och utskottsbehandlingen av propositionen. Uppgifterna om utredning av elleveranser kan från dataskyddssynpunkt vara av många olika slag: 1. personuppgifter såsom mätningsuppgifter om enskilda personers elförbrukning, 2. uppgifter som omfattas av företagshemlighet, såsom uppgifter om ett företags förbrukning eller om namnet på leverantören eller en kund hos denna och 3. uppgifter som inte hör till någondera av de här kategorierna. Det är visserligen praktiskt taget omöjligt att dela in den behandling av uppgifter som marknadsprocesserna kräver i kategorier för personuppgifter, företagshemligheter respektive övriga uppgifter. Därför måste behandlingen av uppgifter organiseras formbundet och samordnat så att den till alla delar uppfyller kraven på behandling av personuppgifter.
I fråga om dataskyddsbestämmelserna blir det framför allt en viktig fråga hur det nationella handlingsutrymmet ska användas. Den allmänna dataskyddsförordningen utgör en lagstiftningsram inom vilken preciserande nationella bestämmelser kan utfärdas. Principen i propositionen är att regelverket i förordningen i sig inte räcker till som ram för att organisera marknadsprocesserna på elmarknaden.
Med avseende på den föreliggande propositionen är det viktigt att bestämmelserna med säkerhet är förenliga med den allmänna dataskyddsförordningen. Frågan behandlas utförligt i propositionen. Dataskyddsförordningen har bred räckvidd. Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis bör man förhålla sig restriktivt till att införa nationell speciallagstiftning, och sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser. För att behandlingen av personuppgifter ska vara förenlig med lag förutsätts det att behandlingen har en rättslig grund enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Här är artikel 6 i förordningen relevant.
Utskottet anser att artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen är relevanta i analysen av de föreslagna bestämmelserna. De här bestämmelserna tillåter nationell lagstiftning om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Utifrån en utredning anser utskottet att de olika uppgifter och skyldigheter som enligt elmarknadslagen ska påföras företagen i branschen som ett led i de samlade bestämmelserna om utredning av elleveranser bildar en sådan rättslig förpliktelse som enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen skapar en rättslig grund för behandlingen av personuppgifter. Till vissa delar kan också artikel 6.1 e utgöra den rättsliga grunden.
Sakkunniga har kommit med kritik mot i vilken mån det går att avvika från bestämmelserna i förordningen. Utskottet påpekar att syftet med den föreslagna nationella lagstiftningen är att göra de anpassningar med avseende på förordningen som möjliggörs av handlingsutrymmet enligt artikel 6. Det är alltså egentligen inte fråga om undantag från bestämmelserna i förordningen. De föreslagna bestämmelserna syftar heller inte till att utesluta tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen på behandlingen av personuppgifter. Avsikten är att bestämmelserna i förordningen ska vara tillämpliga med undantag för de ovannämnda anpassningarna.
Utskottet har också tagit upp frågan om konsekvensbedömning enligt artikel 35. Det är viktigt att konsekvensbedömningen görs korrekt, särskilt med tanke på hur omfattande det föreslagna registret blir. Men utskottet instämmer i att konsekvensbedömningen enligt artikeln främst är en uppgift för den personuppgiftsansvarige. Det är väsentligt att konsekvenserna bedöms i tillräcklig utsträckning när systemet förbereds och införs.
Användningen av personbeteckning
Utskottet har gjort en bedömning av förslaget att använda personbeteckning. De föreslagna bestämmelserna bottnar i dels bestämmelserna i dataskyddsförordningen, dels förslaget till nationell dataskyddslag. Förslaget om användning av personbeteckning i den föreliggande propositionen har kritiserats med fokus på brister i formuleringen av och motiveringen till bestämmelserna. Likaså har de föreslagna bestämmelserna ansetts överlappa de allmänna bestämmelserna i saken. Dessutom har behovet att använda personbeteckning för det operativa syftet med datahubb ifrågasatts.
Enligt propositionen är syftet med de föreslagna bestämmelserna att komplettera de allmänna bestämmelserna i saken och att skapa en rättslig grund för företagens behandling av personbeteckningar. Utskottet påpekar att avsikten inte är att begränsa användningen av personbeteckningar i de situationer där detta är berättigat med stöd av annan lagstiftning.
I propositionen kommer regeringen med en omfattande och detaljerad motivering till varför det är nödvändigt att använda personbeteckning för att entydigt identifiera personer. Den kritik som framförts av sakkunniga kan till viss del antas bero på att bestämmelserna och motiveringen till dem är skrivna på ett sådant sätt att det blir otydligt i vilket syfte personbeteckningar ska användas i systemet. Utskottet ser det som väsentligt att de föreslagna bestämmelserna går ut på att personbeteckningar ska användas för identifiering. I fråga om användningen måste stark autentisering och identifiering särskiljas. Ur kundens synvinkel kommer inloggningen i systemet och den starka autentiseringen i portalen Suomi.fi att bygga på de allmänt använda elektroniska identifieringstjänster som godkänts av Kommunikationsverket, till exempel Tupas och Mobiilivarmenne. Däremot kommer identifiering av personer i de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln att bygga på personbeteckning. Med hjälp av personbeteckningen går det inom datahubbsystemet att tillförlitligt identifiera uppgifterna om en viss person, vilket också gör det möjligt att bland annat radera samtliga uppgifter om specifika personer.
Utskottet anser att personbeteckningen behövs för att detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas kunder entydigt ska kunna identifieras i de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Tills vidare finns det ingen metod i Finland med sådana egenskaper för identifiering av användare som motsvarar personbeteckningen. Samtidigt hindrar de föreslagna bestämmelserna inte att någon annan identifikation med liknande egenskaper används i framtiden. Utskottet anser dock att de föreslagna bestämmelserna behöver preciseras på det sätt som närmare presenteras i detaljmotiveringen nedan.
Kostnaderna för systemet
En del sakkunniga har kritiserat de kostnader som det föreslagna systemet för informationsutbyte kommer att orsaka elbolagen och i sista hand kunderna. I propositionsavsnittet om ekonomiska konsekvenser räknar regeringen med att de direkta ekonomiska konsekvenserna kommer att beröra de detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som omfattas av bestämmelserna. Konsekvenserna för andra målgrupper, såsom elförbrukarna, är indirekta. Enligt bedömningen kommer systemet inte att få några betydande direkta ekonomiska konsekvenser för företagen i elbranschen. Sammantaget beräknas systemet medföra branschen en direkt nettofördel på cirka 6 miljoner euro årligen.
Kostnaderna för det centraliserade systemet för informationsutbyte antas alltså bli kompenserade via de besparingar som en datahubb för med sig. Besparingarna bygger framför allt på att avtalsprocesserna och kundservicen blir effektivare. Utskottet pekar på osäkerhetsfaktorerna i fråga om beräkningarna. Den föreslagna finansiella modellen innebär att den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska finansiera datahubben med avgifter som betalas av användarna och som täcker de skäliga kostnaderna för verksamheten och inbringar en skälig vinst. Sakkunniga har i synnerhet kritiserat möjligheten för den systemansvariga stamnätsinnehavaren att få en skälig vinst i fråga om datahubb. Även om utskottet ser det som motiverat att i ersättningarna till den systemansvariga stamnätsinnehavaren inkludera också en skälig avkastning på kapitalet i proportion till investeringarna och risknivån, ser utskottet det som viktigt att övervaka att avgiftsgrunderna och vinsten är skäliga. Här lyfter utskottet fram Energimyndighetens befogenhet att fastställa villkor och prissättningsmetoder. Bestämmelser om detta finns i 10 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden.
Sammanfattande iakttagelser
För att ett centraliserat system för informationsutbyte ska kunna införas måste det finnas bestämmelser som väger in de ovan beskrivna frågorna kring dataskydd, personuppgifter och, i ett bredare perspektiv, de grundläggande fri- och rättigheterna. Till viss del är de här avvägningarna svåra att samordna med förutsättningarna för att systemet ska fungera. Samtidigt finns det vissa osäkerhetsmoment som gäller dataskyddsförordningen och användningen av det nationella handlingsutrymme som den tillåter. Utifrån en utredning anser utskottet att de här aspekterna i stor omfattning har vägts in vid beredningen av propositionen. Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna i allt väsentligt är motiverade.
Det centraliserade informationsutbytet för elmarknaden är ett av de viktigaste verktygen för att skapa ett flexibelt och smart energisystem. Den föreslagna lagstiftningen utgör också ett underlag för framtida utveckling av informationsutbytet. Den skapar ramvillkor för informationsutbytet, men för att systemet ska fungera blir det avgörande att planeringen och införandet av det lyckas. Ett centraliserat system för informationsutbyte som det föreslagna ställer redan i sig stora krav på datasäkerhet, likaså fullföljandet av skyddet för personuppgifter och inte minst behandlingen av personbeteckningar i systemet. Utskottet framhåller att de här aspekterna bör beaktas på tillbörligt sätt innan systemet införs och när det utvecklas i fortsättningen.