Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Bakgrund
Propositionen ingår i de skattebeslut som regeringen fattade vid budgetmanglingen. Syftet är att minska den årliga fordonsskatten med 50 miljoner euro från och med skatteperioden 2020. Skattelättnaden gäller grundskatten i den berörda skattemodellen och avses bara gälla fordon som beskattas på grundval av koldioxidutsläpp. Därmed undantas de gamla person- och paketbilar som det inte finns någon utsläppsinformation om och för vilka grundskatten därför bestämd utifrån den totala massan.
Utöver denna avgränsning har propositionen i viss mån tonvikten på fordon med låga utsläpp. Intervallet för skattelättnaden är omfattande och sträcker sig nästan till utsläppsnivån 200 gram per kilometerVärdet uttrycks enligt det gamla mätsättet (NEDC), som gällde före den 1 september 2018. Sättet att presentera värdena för koldioxidutsläppen inverkar dock inte på hur stor skattelättnaden är eller vad den inriktas på., Det täcker in nästan hela personbilsparken. I propositionen uppskattas det att drygt 70 procent av hela personbilsparken och 90 procent av de personbilar som beskattas på grundval av koldioxidutsläppen kommer att ha en viss nytta av skattelättnaden. Skattelättnaden avses dessutom gälla ungefär 30 procent av paketbilarna. Det valda fokuset gör dock att graderingen blir en aning påtagligare och att exempelvis grundskatten för elbilar halveras.
Bedömning av propositionen
Vid utfrågningen av sakkunniga fick propositionen till vissa delar ett något motstridigt mottagande. En del av kritiken beror på att regeringen inte hann sända propositionen på remiss på grund av den strama tidsplanen. Följaktligen kunde man i beredningen inte utnyttja exempelvis expertisen vid miljöministeriet eller kommunikationsministeriet. Vid utfrågningen lyfte båda ministerierna fram de stränga målen för minskade utsläpp från trafik och transporter och ansåg att propositionen går i motsatt riktning. Å andra sidan ansåg företrädaren för Sitra att propositionen är ett steg i rätt riktning, men att den som enskild ändring är för snävt tilltagen.
I motiven bedömer regeringen i och för sig att ändringarna sammantaget sett har en obetydlig miljöeffekt. Strängare gradering har en styreffekt medan skattelättnader kan öka trafikarbetet. Förändringarna i beloppen är emellertid så små, i snitt 20 euro per fordon, att de inte ensamma har någon styreffekt. Vid sidan om signalvärde handlar det snarast om fiskal lämplighet.
Trots kritiken är utskottet berett att godkänna propositionen som ett led i budgetuppgörelsen. Samtidigt bör det framhållas att propositionen också avviker från den linje som utskottet länge har stått för. Grundtanken har varit att gradvis ändra fokus i beskattningen från att beskatta köp till att beskatta användning. Med användning avses då fordonsskatten. Tanken har varit att medverka till förnyelse av bilparken, men att samtidigt begränsa koldioxidutsläppen med skattestyrning. Styrningen av utsläpp riktas inte bara in på bil- och fordonsbeskattningen utan också på beskattningen av drivmedel, och det är utan tvivel ett mer effektivt sätt att beskatta användning av bil.
I bedömningen bör alla de ändringar beaktas som har införts under regeringsperioden. Den totala fokusförskjutningen ligger då i linje med målet: Bilskatten har gradvis sänkts med ungefär 200 miljoner euro och fordonsskatten har före den här propositionen höjts med cirka 100 miljoner euro (1482/2015) från och med skatteperioden 2017. Av den åtstramade fordonskatten återstår därmed 50 miljoner euro från och med skatteperioden 2020. Dessutom gynnar den nuvarande strategin i någon mån fordon med låga utsläpp, även om skattelättnaden inbegriper nivån 160 gram per kilometer, som anses vara ett genomsnittligt utsläpp.
I samband med behandlingen har utskottet fört en allmän diskussion om vilken typ av styrning som kan vara mest lämplig med avseende på målet att minska utsläppen från trafiken. Det är känt att trafiken utgör ungefär en femtedel av utsläppen av växthusgaser i Finland och att trafiken på vägar står för största delen av dem. Även om bil- och fordonsskatten bygger på en utsläppsrelaterad skattemodell, har det visat sig att den inte ensam räcker till som styrmedel. Bland annat kommunikationsministeriet har framhållit att trafikarbetet för personbilar har ökat med nästan två procent per år. Ministeriet anser att det behövs nya åtgärder för att få bukt med ökningen. I utfrågningen av sakkunniga underströks dessutom behovet av att förnya Finlands erkänt gamla bilpark och öka bland annat andelen el- och gasdrivna bilar.
I diskussionerna har man hänvisat till bland annat kommunikationsministeriets arbetsgrupp för klimatpolitiken inom transportsektorn, som kommer att lämna sin slutrapport i december. Arbetsgruppen söker verktyg för att avskaffa utsläppen av växthusgaser från trafiken fram till 2045. I sin halvtidsrapport lägger gruppen fram preliminära scenarier, ett baserat på biodrivmedel, ett baserat på teknikutveckling och ett baserat på minskat trafikarbete. Dessa är avsedda att vara inspirationskällor för nya tankegångar, inte ett handlingsprogram. Halvtidsrapporten stöder trots allt synen att verktygslådan måste vara mångsidig. När arbetsgruppen är klar med sin rapport är det enligt utskottet ett lägligt tillfälle att ta ställning till vilken roll skatter spelar för förändringarna och vilka prioriteringar som behövs.