Regeringen föreslår att den nedsatta mervärdesskattesatsen på 14 procent sänks till 13,5 procent (RP 93/2025 rd). Syftet med propositionen är framför allt att lindra beskattningen av livsmedel genom konsumtion. Vi undertecknade anser att ändringen har väldigt liten betydelse och även är finanspolitiskt ineffektiv. Det finns inga hållbara grunder för ändringen. 

Sänkningarna av mervärdesskatten har historiskt sett haft en svag inverkan på priserna, särskilt vid små förändringar. Forskning tyder på att sänkningar av mervärdesskatten märks i priserna sämre än höjningar. Ju mindre skatteförändringen är, desto osäkrare och långsammare är förändringen i fråga om priserna. I detta fall är ändringen på 0,5 procentenheter så liten att konkurrensläget och företagens prissättningspraxis sannolikt kommer att sluka åtminstone en del av nyttan. De positiva effekterna på hushållens köpkraft förblir således små. 

Ändringen medför betydande fiskala kostnader i förhållande till nyttan. Enligt regeringens egen bedömning minskar ändringen statens mervärdesskatteintäkter med uppskattningsvis 140—159 miljoner euro på årsnivå enligt 2026 års nivå. Eftersom det är osäkert hur sänkningen märks i priserna blir priset på varje euro som gagnar konsumenterna exceptionellt högt för de offentliga finanserna. 

Sänkningen kanaliseras brett och ofokuserat. Såväl höginkomsttagare som låginkomsttagare drar nytta av sänkt moms, och sänkningen gäller också sådan konsumtion som inte behöver stödas. Om åtgärderna riktades bättre skulle de mer kostnadseffektivt förbättra köpkraften och därigenom konsumtionsefterfrågan. 

De upprepade justeringarna av mervärdesskattesatserna är en del av regeringens ryckiga skattepolitik som bidrar till att öka osäkerheten. De medför onödigt extra arbete för företagen och förvaltningen (systemuppdateringar, ändringar i avtalspriserna, information), vilket strider mot målet att minska regleringsbördan. Skattepolitiken blir svårförutsägbar, vilket påverkar investeringsmiljön negativt. 

De ekonomiska utsikterna och hållbarheten i de offentliga finanserna förutsätter att man undviker permanenta och dåligt riktade skattelättnader. Om det finns ekonomiskt handlingsutrymme ska det utnyttjas för åtgärder som stärker sysselsättningen och produktiviteten eller tryggar basservicen. 

Vi föreslår också att småföretagarnas villkor och administrativa börda lindras genom att den nedre gränsen för momsskyldigheten höjs till 30 000 euro av omsättningen under räkenskapsperioden. 

Utifrån det som sägs ovan anser vi att den föreslagna nedsatta skattesatsen på 13,5 procent bör återtas och att den nedsatta skattesatsen hålls på 14 procent. Vidare anser vi att den nedre gränsen för momsskyldigheten ska höjas till 30 000 euro. 

I propositionen RP 93/2025 rd föreslås det att mervärdesskattelagen och lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen ändras. Enligt propositionen lindras mervärdesbeskattningen så att den nedsatta skattesatsen på 14 procent sänks till 13,5 procent. 

Regeringen Orpo har ändrat mervärdesskatten ett flertal gånger under regeringsperioden. Regeringen har höjt den allmänna mervärdesskattesatsen från 24 till 25,5 procent. Dessutom höjde regeringen tidigare i stor utsträckning den nedsatta skattesatsen på 10 procent till 14 procent. Nu genomför regeringen åter en ny ändring när den sänker skattesatsen på 14 procent till 13,5 procent. 

Vi anser inte att en så ryckig skattepolitik är motiverad. Snabba ändringar i mervärdesbeskattningen medför administrativ börda och kostnader för företagen. Den föregående ändringen hade varit i kraft endast fyra månader när regeringen vid vårens ramförhandlingar beslutade att på nytt ändra skattesatsen. 

Det har ingen nytta i praktiken att mervärdesskatten sänks med en halv procentenhet. Det är mycket osannolikt att sänkningen av mervärdesskatten med en halv procentenhet märks i konsumentpriserna. Den sänkta mervärdesskatten påverkar i försvinnande liten mån priserna i konsumentkorgen, alltså har den föreslagna momssänkningen en mycket liten inverkan på medborgarnas köpkraft. Störst inverkan har sänkningen på statens skatteinkomster, som minskar. 

För att stödja små företag bör regeringen hellre höja den nedre gränsen för mervärdesskattefri verksamhet i liten skala från 20 000 till 30 000 euro. Det skulle vara en förändring som skulle riktas bättre än den marginella förändringen av mervärdesskatten. Det skulle också vara ett förmånligare alternativ för statsfinanserna. 

De gröna vill att regeringens förslag om att sänka mervärdesskattesatsen på 14 procent till 13,5 procent återtas. Däremot vill vi att läkemedel, persontransporttjänster (med undantag för flygtrafik), kultur- och underhållningstjänster, idrottstjänster, reparationstjänster, mensskydd, inkontinensskydd och barnblöjor ska omfattas av skattesatsen på 10 procent. För att förbättra läskunnigheten bland de finländska barnen och stödja litteraturbranschen vill vi sänka mervärdesskatten på litteratur. Vi vill också påskynda den cirkulära ekonomin genom att sänka mervärdesskatten för reparationstjänster till 10 procent. 

Enligt propositionen lindras mervärdesbeskattningen så att den nedsatta skattesatsen på 14 procent sänks till 13,5 procent. Ändringen gäller livsmedel, restaurang- och cateringtjänster, fodermedel, persontransporter, inkvarteringsverksamhet, gästhamnsverksamhet och läkemedel samt mensskydd, inkontinensskydd och barnblöjor. Ändringen ska också gälla kultur- och idrottsverksamhet, såsom böcker, idrotts- och motionstjänster, tillträde till kulturella evenemang och anläggningar samt idrottsevenemang, utnyttjande av idrottsanläggningar, framträdanden av utövande konstnärer, idrottsmän eller andra offentligt uppträdande, importerade konstverk, konstverk som säljs av upphovsmannen eller en tillfällig försäljare samt de ersättningar som hänför sig till upphovsrätten och som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får. 

Vänsterförbundet välkomnar att den nedsatta mervärdesskattesatsen på 14 procent sänks till 13,5 procent. Vänsterförbundet föreslår dessutom att den tidigare allmänna mervärdesskattesatsen (84 §) på 24 procent återinförs i stället för den nuvarande skattesatsen på 25,5 procent. Vi föreslår också att de tjänster och produkter (bl.a. kollektivtrafik, inkvarteringstjänster, läkemedel, mensskydd, inkontinensskydd och barnblöjor, idrotts- och kulturevenemang och konst) som i början av 2025 överfördes från den nedsatta mervärdesskattesatsen på 10 procent (85 a §) till den nedsatta mervärdesskattesatsen på 14 procent (85 §) flyttas tillbaka till den nedsatta skattesatsen på 10 procent. Vi föreslår också att böcker befrias från mervärdesskatt. 

Propositionen är ett bristfälligt försök från regeringens sida att rätta till sina tidigare beslut som har höjt den allmänna prisnivån. Det mest misslyckade enskilda beslutet har varit regeringens val att höja den allmänna mervärdesskatten från 24 till 25,5 procent, mitt inne i en lågkonjunktur. Höjningen försvagade finländarnas köpkraft och därmed den privata konsumtionsefterfrågan. Den svaga privata konsumtionsefterfrågan är ett av de största hindren för tillväxt i Finland. 

Momshöjningen försvagade också skatteprogressionen i vårt land. Mervärdesskatten är en regressiv skatt, vilket betyder att låg- och medelinkomsttagarna betalar mer skatt i relation till sina inkomster än höginkomsttagarna. Höjningen av den allmänna mervärdesskattesatsen ökade ojämlikheten. Ojämlikhetsutvecklingen har tilltagit också genom högerregeringens nedskärningar i den sociala tryggheten och de skattelindringar som införts särskilt för höginkomsttagare. Vänsterförbundet vill återinföra den allmänna mervärdesskattesatsen på 24 procent för att stödja köpkraften hos låg- och medelinkomsttagare och för att stödja företagen och den ekonomiska tillväxten.  

Utöver den allmänna höjningen av mervärdeskatten överförde regeringen en hel del nyttigheter som omfattades av den nedsatta skattesatsen på 10 procent (85 a §) till den nedsatta skattesatsen på 14 procent (84 §). Propositionen kompenserar i mycket liten utsträckning för överföringens effekt på beskattningen och prisnivån.  

Till exempel överföringen av läkemedel till skattesatsen på 14 procent har avsevärt ökat kostnaderna för att vara sjuk. Det är särskilt omänskligt i en tid då många finländare med låga inkomster eller kroniska sjukdomar tvingas avstå från läkemedel på grund av nedskärningarna i den sociala tryggheten. Även om skattesatsen nu sänks med 0,5 procentenheter, är läkemedlen fortfarande dyrare än de var 2024. Vänsterförbundet vill flytta tillbaka alla varor och tjänster till skattesatsen på 10 procent, med undantag för livsmedel. Förslaget skulle inte gälla livsmedel, eftersom det kan vara svårt att genom skatteåtgärder sänka matpriset i Finland. En betydande sänkning av mervärdesskatten på mat skulle också avsevärt minska statens skatteinkomster. Vi har en av världens mest koncentrerade livsmedelsmarknader. För att livsmedlen ska bli billigare krävs därför i första hand att konkurrensen inom livsmedelsbranschen främjas. Livsmedlen omfattades också tidigare av skattesatsen på 14 procent. Utöver livsmedel skulle vi också hålla kvar restaurangtjänster och fodermedel i skattesatsen på 13,5 procent. 

Överföringen avses också gälla kollektivtrafik. För att målen om minskade trafikutsläpp ska nås krävs det att kollektivtrafiken används mer, inte mindre. Mervärdesskatten på kollektivtrafiken måste sänkas från 14 procent till den tidigare skattesatsen på 10 procent, eftersom höjningen har ökat trafikföretagens kostnader och skapat ett tryck på att höja biljettpriserna och minska serviceutbudet. 

Ändringen avses också gälla idrottstjänster, vilket skulle främja utövandet av motion och idrott och stödja folkhälsan. 

Dessutom vill Vänsterförbundet överföra mensskydd, inkontinensskydd och barnblöjor till den nedsatta skattesatsen på 10 procent. Mensskydd och inkontinensskydd är nödvändiga hälso- och hygienartiklar som med fog kan betraktas som sådana medicintekniska produkter som omfattas av den nedsatta mervärdesskattesatsen. Anskaffningen av mensskydd medför betydande kostnader för kvinnor under flera årtionden. Inkontinensskydd är i sin tur sådana nödvändiga hälso- och hygienartiklar som underlättar livet för många som lider av hälsoproblem och för äldre personer med nedsatt hälsa, men som ändå medför betydande kostnader. Förlossningar ökar kvinnors behov av mensskydd och inkontinensskydd. Därför bör mervärdeskatten på mensskydd och inkontinensskydd sänkas till 10 procent. Barnblöjor är en betydande återkommande utgiftspost för familjer. På grund av den låga nativiteten i Finland bör kostnader som är kopplade till att skaffa barn göras så förmånliga som möjligt. 

Om tjänsterna inom kultursektorn på nytt skulle flyttas tillbaka till skattesatsen på 10 procent skulle det också stödja den finländska kultursektorn. Regeringens tidigare beslut att höja momsen på inträdesbiljetter, böcker och konstverk med rentav fyra procentenheter har drabbat kultur- och konstfältet samt evenemangsbranschen särskilt hårt. I synnerhet den utövande konsten återhämtar sig fortfarande från coronapandemin. Branschen behöver fortfarande långsiktigt stöd och förutsägbar finansiering, inte kortsiktiga och kraftiga nedskärningar. 

Höjningen av bokmomsen har lett till att staten får mer för varje såld bok än författaren själv. Den gjorde också Finland till ett av de länder som beskattar böcker hårdast i Europa. Den samhälls-ekonomiska betydelsen av att momsen på böcker höjs är liten, men det är tvivelaktigt för stödet till litteratur, författare och läskunnighet. Bokmomsen bör därför i enlighet med Vänsterförbundets tidigare lagmotion LM 23/2024 rd (Honkasalo m.fl.) sänkas till noll genom att en paragraf om detta fogas till 4 kap. i mervärdesskattelagen, där det redan nu finns bestämmelser om vissa undantag från skattepliktighet för försäljning.