Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar. Utskottet föreslår tekniska ändringar i lagtexten, för propositionen har samband med regeringens proposition med förslag om ändring av lagstiftningen om energibeskattning (RP 212/2021 rd) som samtidigt behandlats i riksdagen och där det föreslås ändringar av samma 1 § i elskattelagen och 11 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som i denna proposition. 

Vid sakkunnigutfrågningen i utskottet låg fokus på de tre huvudsakliga temana i propositionen: för det första höjningen av den övre gränsen för skattefrihet för bränntorv och utvidgningen av tillämpningsområdet för skattefriheten, för det andra den så kallade mekanismen för lägsta pris på bränntorv och för det tredje registrerings- och anmälningsskyldigheten för användare av torv. Utskottet går närmare in på temana nedan. 

Höjningen av den övre gränsen för skattefri användning av bränntorv och utvidgningen av tillämpningsområdet

De sakkunniga var av olika åsikt om höjningen av den övre gränsen för skattefri användning av bränntorv och utvidgningen av tillämpningsområdet. 

En del ansåg att den föreslagna åtgärden inte är motiverad med tanke på försörjningstryggheten och leveranssäkerheten och att åtgärden inte är motiverad med tanke på de klimat- och energipolitiska målen. De kritiska sakkunniga ansåg att ändringen är inkonsekvent och skadlig, eftersom det är fråga om en skatteutgift för fossila utsläpp och denna skatteutgift varar för länge i förhållande till målen. Enligt sakkunniga blir beskattningen svårförutsebar, eftersom skatten på torv höjdes vid ingången av 2021. En del av de sakkunniga ansåg att de väsentligaste behoven av att lindra skatterna gäller beskattningen av förvärvsinkomster och att torv redan nu kraftigt stöds i den nationella beskattningen. 

Förslaget ansågs å andra sidan vara nödvändigt och motiverat. En del av de sakkunniga ansåg att åtgärden är viktig för försörjningsberedskapen: när användningen av torv är skattefri kan leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen förbättras. Den föreslagna ändringen stöder enligt de sakkunnigas uppfattning också en kontrollerad omställning till användning av enbart träbränsle vid värmeanläggningar, vilket å andra sidan skärper konkurrensen om virkesråvara. Höjningen av gränsen för skattefri användning möjliggör en övergångsperiod för små värmekraftverk. Då kan man med eftertanke planera behövliga investeringar och nya lösningar för att ersätta energitorv. En del av de sakkunniga anser att gränsen för skattefrihet med fog kunde vara rentav högre än vad som föreslagits. 

Utskottet lägger vikt vid skrivningen i regeringsprogrammet att minskningen av energianvändningen av torv ska ske regionalt och socialt rättvist och så att den inte äventyrar leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen för el och värme i Finland. Samtidigt är det en målsättning att säkerställa att gagnvirke inte går till förbränning. 

Det är fortfarande viktigt att hålla fast vid detta mål och det bör också beaktas att förslaget om skattefri användning av torv grundar sig på ett förslag av en separat torvarbetsgrupp som tillsatts av regeringen. Arbetsgruppen hade bland annat till uppgift att utreda hur halveringen av användningen av torv i energiproduktionen sker på ett regionalt och socialt rättvist sätt. 

Utskottet lägger dock vikt vid att lagstiftningen är förutsägbar och konsekvent. Utskottet anser att man bör vara återhållsam med ändringar av och an. Också de undantag som görs i skattesystemet ska bygga på godtagbara argument och man ska alltid förhålla sig kritisk till räckvidden. 

Mekanismen för lägsta pris

Största delen av de sakkunniga som utskottet hört ansåg att den så kallade mekanismen för lägsta pris i beskattningen av bränntorv är onödig. De ansåg det ytterst osannolikt att priset på utsläppsrätten skulle sjunka under tröskelpriset och att mekanismen därmed skulle aktiveras. Det är således sannolikt att det lägsta priset med nuvarande utvecklingsutsikter för utsläppsrätterna förblir en teoretisk möjlighet. 

Med den nuvarande skattenivån tas tilläggsskatten i bruk när priset på en utsläppsrätt underskrider nivån 21,20 euro per koldioxidton. Priset på en utsläppsrätt steg exempelvis mellan januari och augusti 2021 från cirka 33 euro till över 60 euro per koldioxidton. Senast var priset under 21,20 euro sommaren 2020. Priset på utsläppsrätter beräknas fortsättningsvis öka framför allt på grund av Europeiska unionens skärpta klimatmål. 

En del av de sakkunniga förespråkade en alternativ modell enligt vilken lagstiftningsändringen skulle genomföras först om prisnivån på en utsläppsrätt trots förväntningarna sjunker mycket lågt under en längre tid. Då kan man reagera på situationen genom en separat skatteändring utan att införa en mekanism för lägsta pris. Scenarier utarbetade av olika sakkunniga visar att den nuvarande skattenivån på torv räcker till för att säkerställa att användningen av torv åtminstone kommer att vara halverad 2030 också utan en mekanism för lägsta pris. 

Vissa sakkunniga ansåg för sin del att det är motiverat och välkommet att införa en mekanism för lägsta pris. Mekanismen sågs som ett ändamålsenligt sätt att säkerställa att utsläppen från användningen av torv underkastas en tillräcklig prisstyrning med avseende på utsläppshandeln. Den föreslagna mekanismen ansågs också vara ett konsekvent budskap om att samhället strävar efter att uppnå klimatneutralitetsmålet 2035. Mekanismen är också en försiktighetsåtgärd genom vilken man säkerställer att förbränningen av torv halveras i enlighet med regeringsprogrammet, om priset på en utsläppsrätt sjunker så mycket jämfört med nuläget att styreffekten inte räcker till för att uppnå det uppställda målet. Det bör dock noteras att användningen av bränntorv har minskat snabbare än vad som satts som mål i regeringsprogrammet. 

Utskottet ställer sig bakom förslaget att införa en mekanism för lägsta pris på bränntorv som bakdörr för att halvera energianvändningen av torv senast 2030. Det är viktigt att vi också genom nationella åtgärder säkerställer en tillräcklig skattenivå oberoende av utsläppsrätternas prisnivå. Utskottet anser att den föreslagna modellen inte medför några nackdelar och att propositionen därför kan anses vara ett steg i rätt riktning för att uppnå utsläppsminskningsmålet. 

Registrerings- och anmälningsskyldighet för användare av torv

En del av de sakkunniga som utskottet hört var mycket kritiska till en utvidgning av registrerings- och anmälningsskyldigheten för användare av bränntorv. Den registrerings- och anmälningsskyldighet som gäller användare av torv ska utvidgas så att den förutom den skattepliktiga användningen av torv även gäller de kraftverk och värmecentraler vars användning av bränntorv för värmeproduktion underskrider gränsen för skattefrihet. 

Vid sakkunnighörandet ifrågasattes behovet av att använda informationen och nyttan av registreringsskyldigheten. En farhåga var att brännolja kommer att börja prioriteras som bränsle i stället för torv. Vid sakkunnighörandet ansågs det nödvändigt att det i lagen föreskrivs om en nedre gräns, så att den som använder små torvmängder eller blandningar för energi inte ens behöver registrera sig som småanvändare. Ett alternativ ansågs också vara att de värmeanläggningar och andra kraftverk som används av gårdsbruksenheter inte omfattas av registreringsskyldigheten. 

Finansutskottet anser det inte ändamålsenligt att föreskriva om en särskild nedre gräns, utan föreslår att propositionen godkänns även till denna del utan ändringar. Framför allt är det ur skattekontrollens synvinkel viktigt att Skatteförvaltningen har tillräckligt effektiva metoder för att övervaka villkoren för skattefrihet. 

Enligt propositionen fördubblas den skattefria användningen 2022–2026, varefter den minskar till 8 000 megawattimmar 2027–2029 och återgår till sin nuvarande nivå 2030. Som högst kan stödet per kraftverk uppgå till 57 000 euro per år, vilket innebär att det är fråga om en ganska betydande skattesubvention. Enskilda aktörer kan rentav få större subvention än så, om samma aktör har flera anläggningar eller värmecentraler som drivs med torv. 

Förslaget i propositionen om att höja gränsen för den skattefria användningen av torv till 10 000 megawattimmar och utvidga den skattefria användningen så att den gäller alla kraftverk och värmecentraler som använder bränntorv minskar statens energiskatteintäkter med cirka sex miljoner euro netto per år. Den nuvarande skattefriheten för dem som använder högst 5 000 megawattimmar motsvarar uppskattningsvis en skattesubvention på sammanlagt ca 18 miljoner euro jämfört med en situation där den använda mängden är densamma och torven beskattas på samma sätt som andra energiprodukter. För närvarande har Skatteförvaltningen inga uppgifter alls om vem som använder bränntorv skattefritt, vilket försvagar skattekontrollen. 

Utöver skattekontrollen gör registreringen av aktörerna det möjligt för Skatteförvaltningen att informera den skattskyldige om till exempel ändringar i den nedre gränsen för skattefri användning av torv. Ändringarna kan annars orsaka förvirring på grund av de årliga fluktuationerna. Rätt slags styrning och rådgivning minskar risken för återkrav av skattesubvention och förbättrar därmed aktörernas rättssäkerhet. 

Registreringen av småanvändare ska vara avgiftsfri och göras bara en gång, då verksamheten inleds. Aktören ska en gång om året meddela Skatteförvaltningen den mängd bränntorv som han eller hon använder. Förfarandet är således enkelt och den administrativa börda som det medför kan inte anses vara betydande. Registrerings- och anmälningsskyldigheten är också förenlig med den övriga punktbeskattningen. Administrativt sett är den så enkel som möjligt och motsvarar i stor utsträckning skyldigheterna för småskaliga elproducenter. 

Risken för att torv ersätts med olja verkar enligt sakkunnigbedömningar vara mycket liten med beaktande av den stora prisskillnaden mellan skattepliktig brännolja och skattefri torv. Det bör noteras att man också vill slopa oljeuppvärmning. 

Det primära syftet med registreringen är skattekontroll och bedömning av konsekvenserna av skatteändringar, inte statistikföring. Utskottet anser det vara viktigt att propositionens konsekvenser kan följas utifrån faktiska och aktuella uppgifter. 

Utskottet anser inte att det finns någon grund för att fastställa ett avvikande gränsvärde för registreringsskyldigheten, och gårdsbruksenheter bör inte kategoriskt uteslutas från skyldigheten, eftersom användningen av bränntorv kan vara betydande till exempel i växthus. Däremot anser utskottet det motiverat att registreringsskyldigheten inte gäller hushåll och därmed jämförbara aktörer när de använder bränntorv för egen värmeproduktion. 

Motionerna

Finansutskottet tillstyrker propositionen utan ändringar och föreslår att åtgärdsmotionerna förkastas.