Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar. 

Syftet med propositionen är att i mervärdesskattelagen göra de ändringar som följer av det så kallade voucherdirektivet och som måste sättas i kraft i år. De nya bestämmelserna ska således till-lämpas från och med ingången av 2019. Bestämmelserna gäller definitionen av voucher, tidpunkten för en transaktion, kedjetransaktioner och beskattningsunderlag. Avsikten är att göra den skattemässiga behandlingen av vouchrar tydligare och mer konsekvent inom EU. 

Det finns ett uppenbart behov av ändringarna, eftersom det i momsdirektivet inte finns några specialbestämmelser om transaktioner där vouchrar används. Beskattningspraxis inom EU har därför varit oenhetlig och inkonsekvent. Det har i sin tur lett till osäkerhet i fråga om gränsöverskridande transaktioner och kedjetransaktioner. Inte heller den nationella tillämpningen har varit enhetlig. Dessutom har den ökande användningen av vouchrar, exempelvis lunchkuponger, motionskuponger och förbetalda kort, och det mångsidiga utbudet av nya betaltjänster fördunklat skillnaderna mellan vouchrar och traditionella betalningssystem. Till följd av skillnaderna i skattemässig behandling är det likväl viktigt att fastställa gränserna mellan de olika betalningsformerna. 

Också de sakkunniga som utskottet hört menar att direktivändringarna behövs. Samtidigt har det påpekats att direktivet är resultatet av en kompromiss och fortfarande lämnar rum för tolkningar. Det konstateras också i propositionen. Kommissionen har dock lovat att utifrån medlemsstaternas anmärkningar lämna en utvärderingsrapport före utgången av 2022. Trots önskemål från aktörsfältet kan man inte vänta sig några klargörande anvisningar från kommissionen före det. 

Regeringen har strävat efter att åtgärda bristerna i direktivet genom en mycket detaljerad proposition, i vilken regeringen också tagit ställning i vissa tolkningsfrågor. Motiveringen ger också svar på enskilda frågor som lyfts fram under sakkunnigutfrågningen. Det gäller exempelvis detaljhandelns bonussedlar, som begreppsmässigt är vouchrar men som i praktiken faller utanför de nya bestämmelsernas tillämpningsområde, eftersom sedlarna inte säljs. 

Trots att propositionen är ingående ser utskottet det som viktigt att Skatteförvaltningen så snabbt som möjligt ger anvisningar för hur bestämmelserna ska tillämpas. Anvisningarna bör liksom ställningstagandena vara tydliga och praktiskt inriktade. Likaså finns det anledning att följa den internationella utvecklingen, vilket ministeriet har för avsikt att göra. 

Propositionen har bedömts ha en närmast vägledande och klargörande betydelse för beskattningspraxis. Det betyder att även om de nya bestämmelserna leder till att gällande praxis förändras, uppskattas effekten för skatteintäkterna bli relativt liten. Intäkterna ökar till den del transaktioner gällande vouchrar som tidigare varit skattefria i stället blir skattepliktiga. Samtidigt får dock en skattskyldig köpare avdragsrätt, vilket eliminerar den dolda skatt som ingår i priset på tjänsten och minskar skatteintäkterna. 

Utskottet konstaterar avslutningsvis att också ikraftträdandebestämmelsen är knuten till direktivet. Ikraftträdandet kan därför inte knytas till den tid då vouchern används, vilket föreslogs under sakkunnigutfrågningen. Ett sådant förfarande skulle dessutom vara problematiskt bland annat med tanke på bestämmelserna om tidpunkten för när skatt ska betalas på den nyttighet som en enfunktionsvoucher avser.