Utträdesavtalet och uppehållsrätt

I Finland bor cirka 5 000 personer som är medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar. Deras uppehållsrätt har grundat sig på fri rörlighet för medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen och rätten att bosätta sig i en annan medlemsstat. Förenade kungariket har utträtt ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen genom ett utträdesavtal mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen som trädde i kraft vid ingången av februari i år. Genom utträdet har Förenade kungariket blivit ett så kallat tredjeland och dess medborgare tredjelandsmedborgare. En övergångsperiod pågår dock till utgången av 2020. Under den tiden tillämpas unionens bestämmelser om fri rörlighet på brittiska medborgare på samma sätt som före utträdet. Deras vistelse är laglig enligt unionsrätten under övergångsperioden. 

Utträdesavtalet innehåller bestämmelser vars syfte är att trygga ställningen för de medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar som har utnyttjat den fria rörligheten och med den som grund bosatt sig i en annan medlemsstat. Avtalet betonar att det så kallade normala livet ska fortsätta där den som omfattas av utträdesavtalet har bosatt sig. För att utträdesavtalet ska kunna tillämpas är det viktigt (med vissa undantag) att de brittiska medborgare som vistas i Finland före utgången av övergångsperioden fortsätter att vistas här även efter övergångsperiodens utgång. Efter övergångsperioden tillämpas på inresa och vistelse för brittiska medborgare som inte omfattas av utträdesavtalet bestämmelserna om tredjelandsmedborgare. 

Utträdesavtalet är ett unionsavtal som tillämpas som sådant och kan åberopas direkt av en person som omfattas av avtalets tillämpningsområde. Genom utträdesavtalet möjliggörs byte av uppehållsrätt som grundar sig på Europeiska unionens rätt till uppehållsrätt enligt utträdesavtalet. Utträdesavtalet innehåller bestämmelser om vem som kan få uppehållsrätt enligt utträdesavtalet och vad som förutsätts av dessa personer för erhållande av nämnda uppehållsrätt. Utträdesavtalet innehåller också bestämmelser om den rättsliga ställningen för dem som fått uppehållsrätt. Däremot har det i utträdesavtalet överlåtits åt medlemsstaterna att besluta om de processuella frågorna: förfarande och tidtabell för att söka uppehållsrätt. 

Ansökan om uppehållsrätt

För att få uppehållsrätt enligt utträdesavtalet åläggs de brittiska medborgare som är bosatta i Finland och deras familjemedlemmar en skyldighet att inom utsatt tid ansöka om uppehållsrätt. En person som med stöd av EU-rätten har vistats eller vistas i Finland före övergångsperiodens utgång och fortsätter vistelsen därefter ska ansöka om uppehållsrätt som avses i utträdesavtalet (1 § 2 mom.). Enligt propositionen kan ansökan göras från och med den 1 oktober 2020 och den ska göras senast när nio månader har förflutit från övergångsperiodens utgång. Således kan uppehållsrätt sökas under ett år under perioden 1.10.2020 — 30.9.2021. 

Med stöd av utträdesavtalet är de medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar som har uppehållit sig lagligt i Finland under en oavbruten period av fem år före utgången av övergångsperioden och innehar en giltig handling om permanent uppehållsrätt inte skyldiga att ansöka om att detta dokument byts ut mot en ny uppehållshandling. De har permanent laglig uppehållsrätt med stöd av utträdesavtalet, även om de inte byter uppehållshandlingen mot en handling enligt utträdesavtalet. Däremot föreslås i lagförslaget bestämmelser om de medborgare i Förenade kungarikets och deras familjemedlemmar som lagligen och utan avbrott har vistats i Finland före utgången av övergångsperioden i fem år och som inte innehar ett intyg om permanent uppehållsrätt. De ska inom ovan nämndatidsfrist ansöka om permanent uppehållsrätt enligt utträdesavtalet (2 §). 

Avsikten är att det för uppehållsrätt enligt utträdesavtalet utfärdas ett uppehållstillståndskort enligt 33 a § i utlänningslagen för tredjelandsmedborgare (4 § 1 mom.). Bestämmelser om de anteckningar som ska göras på kortet och som visar att kortet har utfärdats i enlighet med utträdesavtalet finns i kommissionens genomförandebeslut. I den nationella lagen tas i fråga om anteckningarna endast in ett omnämnande av den anteckning om permanent uppehållsrätt som ska göras på kortet. 

Utöver det som sagts ovan bör det dock noteras att utträdesavtalet också omfattar dem som enligt utträdesavtalet har rätt att komma till Finland efter övergångsperiodens utgång (1 § 1 mom.). En sådan rättighet har bland annat familjemedlemmarna till en medborgare i Förenade kungariket när familjebanden finns före utgången av övergångsperioden, även om familjemedlemmarna då skulle vistas någon annanstans än i Finland och kommer till Finland först efter övergångsperioden. 

Uppehållsrätt och uppehållsstatus

Utskottet fäster uppmärksamhet vid begreppen ”uppehållsrätt” och ”uppehållsstatus” som framgår av propositionen. I själva lagförslaget används endast det förstnämnda begreppet. I utträdesavtalet används på basis av erhållen utredning dessutom uttrycket ”status”. Enligt den information som utskottet fått har man strävat efter konsekvens i beredningen av propositionen, men detta har inte alltid varit möjligt fullt ut, särskilt inte efter de ändringar som gjordes efter remissbehandlingen. I samband med utskottsbehandlingen av propositionen har det dock inte framkommit att de olika uttryck som används skulle leda till missuppfattning av någon fråga. 

Enligt utskottets uppfattning innehåller uppehållsrätten i sig inte nödvändigtvis några andra rättigheter rent begreppsmässigt. När man däremot talar om den rättsliga ställningen kan den i och med uppehållsrätten också innefatta andra rättigheter som uppkommer antingen direkt eller med stöd av lag. I förevarande fall omfattar den rättsliga ställningen för den som får uppehållsrätt inte bara vistelse utan också rätt att studera, arbeta och bedriva företagsverksamhet direkt med stöd av utträdesavtalet (se även 6 § i lagförslaget). I detta sammanhang bör det också nämnas att rätten till bosättningsbaserade sociala förmåner förutsätter laglig vistelse i landet enligt vårt lands nationella lagstiftning. En beviljad uppehållsrätt som grundar sig på utträdesavtalet är sådan laglig vistelse i landet som avses ovan. 

Ansökan om uppehållsrätt

Uppehållsrätten söks genom en ansökan till Migrationsverket, men ansökan kan också lämnas in utomlands till en finsk beskickning. I utträdesavtalet fastställs vilka utredningar som ska fogas till ansökan. Ansökningsförfarandet förutsätter att man besöker Migrationsverkets kundserviceställe eller utomlands en finsk beskickning bland annat för att ta upp biometriska identifieringsuppgifter och foga dem till det uppehållstillståndskort som ska beviljas. I utträdesavtalet föreskrivs att ansökningsformulär ska vara korta, enkla, användarvänliga och anpassade till avtalets sammanhang. Ansökningar som lämnas in samtidigt av medlemmar i samma familj ska behandlas tillsammans. Vid handläggningen av ansökningarna bör smidiga, transparenta och enkla administrativa förfaranden iakttas och onödiga administrativa bördor ska undvikas. Sökandena ska få hjälp med att styrka sin rätt och att undvika fel eller utelämnanden i sina ansökningar. 

I propositionen bedöms det att behandlingen av ansökningar om uppehållsrätt och begäran om intyg i regel kan klaras av i samband med ett enda besök vid servicestället. Utskottet betonar i detta sammanhang behovet av att se till att det finns tillräckligt med anvisningar, rådgivning och kommunikation för att de berörda personerna ska få tillräcklig vetskap om sina rättigheter enligt utträdesavtalet och kunna ansöka om den uppehållsrätt de har rätt till. 

Sökande av ändring

Enligt 8 § i lagförslaget finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Vid sakkunnighörandet har utskottet uppmärksammats på att grunderna för besvärstillstånd enligt 111 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden avviker från besvärsgrunderna enligt 196 § i utlänningslagen. Ändå handlar det om att den uppehållsrätt som grundar sig på unionsrätt och som regleras i utlänningslagen byts ut mot uppehållsrätt enligt utträdesavtalet. Därför anser förvaltningsutskottet det motiverat att grunderna för besvärstillstånd i ett ärende som gäller Migrationsverkets beslut enligt 7 § 1 mom. i den föreslagna lagen har samma innehåll som när besvär över unionsmedborgares och därmed jämförbara personers vistelse anförs hos högsta förvaltningsdomstolen med stöd av utlänningslagen. Utskottet föreslår att grunderna för besvärstillstånd till sitt innehåll ska motsvara 196 § 4 mom. i utlänningslagen. I övrigt tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden på ändringssökande. 

I den form som utskottet föreslår får 8 § i lagförslaget följande lydelse: 

Förvaltningsutskottet konstaterar dessutom att Migrationsverket med stöd av 109 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden har rätt att anföra besvär över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt verkets beslut eller ändrat det. 

Vid utfrågningen av sakkunniga föreslogs det att man också ska överväga att ändra 12 a § i lagen om förvaltningsdomstolarna (430/1999), eftersom möjligheten enligt den paragrafen att behandla ett besvärsärende även i en sammansättning med två ledamöter endast gäller de besvärsärenden som nämns i paragrafen. Bland annat ärenden som gäller tillämpningen av utlänningslagen kan avgöras i en sammansättning med två ledamöter. I det aktuella ärendet handlar det om att den uppehållsrätt som grundar sig på unionsrätt och som regleras i utlänningslagen ersätts med uppehållsrätt enligt utträdesavtalet. Vid utfrågningen har det framförts att det finns skäl att överväga att utvidga motsvarande möjlighet också till ärenden som hör till tillämpningsområdet för den föreslagna lagen. Förvaltningsutskottet konstaterar att bestämmelserna om lagen i fråga inte ingår i propositionen och att lagen inte hör till förvaltningsutskottets ansvarsområde. Med tanke på att förvaltningsutskottet i detta sammanhang inte har möjlighet att begära lagutskottets utlåtande i ärendet, anser förvaltningsutskottet inte att det är möjligt att genomföra ändringen i detta sammanhang. 

Övriga synpunkter

Vid utfrågningen av sakkunniga har det framhållits att termen sökanden som används i lagförslaget kan behöva preciseras exempelvis genom en hänvisning till artikel 10 i utträdesavtalet. Utskottet föreslår inte att det i lagen tas in hänvisningar till artiklarna i utträdesavtalet och betonar att den lag som ska stiftas ska läsas tillsammans med utträdesavtalet. Utträdesavtalet är direkt tillämplig rätt som den lag som stiftas kompletterar inom ramen för utträdesavtalet. Utskottet hänvisar dessutom till 1 § 1 mom. i lagförslaget och konstaterar att termen sökanden används också i utträdesavtalet. 

Uppehållskortet enligt utträdesavtalet gäller i fem år med stöd av 4 § i lagförslaget. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att vistelsen är fortsatt laglig med stöd av utträdesavtalet, även om innehavaren av uppehållstillståndskortet inte ansöker om ett nytt kort när det upphör att gälla. 

Sammantaget anser utskottet att lagförslaget behövs och fyller sitt syfte. Som komplement till sitt betänkande hänvisar utskottet till det som sägs i propositionen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar och med kommentarerna ovan.