Regeringen har lämnat riksdagen en proposition med förslag till lag om ändring och temporär ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice. Regeringen föreslår att lagen om statsandel för kommunal basservice ändras. Statsandelen för kommunal basservice ska höjas med 0,71 procentenheter och därmed bli 25,73 procent från ingången av 2026 och kommunernas självfinansieringsandel ska vara 74,27 procent. 

Den nya 32 a § som ingår i propositionen ökar de tidsbegränsade avdragen från statsandelen för kommunal basservice. Det betyder att ungefär två procent av statsandelarna skärs ner 2026, det vill säga med sammanlagt 75 miljoner euro. Avdraget görs procentuellt i förhållande till statsandelsbeloppet. Dessutom är paragrafen kopplad till andra tidsbegränsade avdrag som görs enligt invånarantalet 2025–2027. 

Kommunerna befinner sig redan nu i en exceptionellt svår ekonomisk situation bland annat på grund av de oklara överföringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen, den höjda allmänna kostnadsnivån och regeringens regler inom andra sektorer. Samtidigt har kommunerna fått nya lagstadgade skyldigheter för vilka regeringen har ökat den kalkylerade finansieringen, men som i praktiken ökar trycket på kommunernas personal och service. I detta läge minskar det utökade avdraget kommunernas möjligheter att ordna lagstadgad basservice, särskilt småbarnspedagogik, grundläggande utbildning och sysselsättningstjänster, som utgör kärnan i kommunernas välfärdsansvar. 

Ett centralt syfte med statsandelssystemet är att ge kommunerna lika möjligheter att ordna basservice med en skälig kommunalskattebörda. I propositionen strider 32 a § mot detta syfte. Enligt paragrafen ska minskningen göras i förhållande till kommunens statsandelsbelopp. Denna modell innebär att just de kommuner som får den största statsandelen förlorar mest på grund av att de har större servicebehov, sämre skatteunderlag eller demografiskt utmanande omständigheter. 

Trots att 32 a § föreslås bli temporär fortsätter den på samma linje, att statsandelen för basservice temporärt skärs ner upprepade gånger. Denna praxis fördunklar finansieringssystemets förutsägbarhet och tillförlitlighet. Kommunernas planeringshorisont sträcker sig flera år framåt. Återkommande tidsbegränsade avdrag utgör de facto ett permanent finansieringsunderskott som tvingar kommunerna att skära ner på tjänsterna eller skärpa beskattningen. 

Centerns utskottsgrupp betonar betydelsen av statsandelssystemet för kommunerna. Det handlar inte om att finansiera kommunernas existens, utan om den basservice som människorna behöver. Det primära syftet med statsandelssystemet är att tillförsäkra var och en lagstadgad basservice genom en skälig skatte- och avgiftsbörda oberoende av bostadsort. Detta förutsätter också principen om finansieringsansvar, som härletts ur grundlagen. 

De ändringar i statsandelarna för kommunal basservice 2026 som föreslås i det aktuella lagförslaget ser små ut, men deras konsekvenser för kommunerna varierar. Till exempel den föreslagna ökningen av det totala beloppet av statsandelarna (177 miljoner euro) fördelas mycket ojämnt. I över hälften av kommunerna i Finland kommer statsandelarna att minska nästa år på grund av att invånarantalet minskar. Trots det är kommunerna skyldiga att ordna de lagstadgade tjänsterna också när finansieringen minskar. 

Det är också värt att notera att den nu föreslagna ökningen av statsandelarna inte räcker till för att täcka kommunernas nya kostnader. Till exempel tilläggsanslagen för att stärka den grundläggande utbildningen (stöd för lärande, årsveckotimmar) nollställs nu genom de föreslagna nedskärningarna i statsandelarna (direkta nedskärningar och indexbromsar). Som ett led i sparåtgärderna inom statsfinanserna har regeringen också vältrat över kostnaderna för invandring och arbets- och näringstjänster på kommunerna. När man tittar närmare på kommunernas ekonomi blir alltför många kommuner tvungna att finansiera de nya uppgifter som regeringen beslutat om med sina egna skatteinkomster. 

Regeringens nedskärningspolitik drabbar allra kraftigast små kommuner. Även om nedskärningsbeloppet för nästa år i genomsnitt skulle innebära ett tryck på att höja kommunalskatten med högst 0,3 procentenheter, är trycket på att höja skatten mycket större i kommuner med sämre bärkraft på grund av att välståndet i Finland är geografiskt mycket ojämnt fördelat. I 129 av alla kommuner ger skatteprocenten mindre än 200 euro per invånare, men nedskärningarna riktas enligt principen euro/invånare, vilket försvagar många kommuners förmåga att finansiera lagstadgade tjänster. Till detta bidrar inte ens samlingspartiets långvariga mål att lägga ned över 200 kommuner, eftersom välståndet fortfarande skulle vara ojämnt fördelat i landet. 

Därför har de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna fortsatt att öka allt kraftigare. Det försvagar människors lika rätt till lagstadgade tjänster. I programmet för samlingspartiets och sannfinländarnas regering har den fördjupade ojämlikheten beaktats och man har lovat att åtgärda den. Det verkar dock som om regeringen också håller på att svika sina löften till människor som behöver kommunal service som en fortsättning på sin misslyckade ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. 

Det korta beskedet från kommunminister Anna-Kaisa Ikonen (saml) fredagen den 21 november 2025 via meddelandetjänsten X om att den statsandelsreform för kommunerna som skrivits in i regeringsprogrammet hade strandat på grund av meningsskiljaktigheter mellan regeringspartierna kom som en skymf mot kommunerna. Genom en korrekt genomförd och målmedveten reform hade man kunnat bryta ökningen av ojämlikheten mellan kommuninvånarna, dämpa den ökade klyftan i kommunalskattebördan, få bort föråldrade kriterier som snedvrider fördelningen av statsandelarna (t.ex. social- och hälsovårdstjänster som kommunerna inte längre svarar för) samt stödja cirka 20 kommuners förmåga att sköta basservice för sina invånare, som på grund av snedvridningen nu rentav måste betala staten för att de ordnar lagstadgade utbildnings- och småbarnspedagogiska tjänster för sina invånare (s.k. negativa statsandelar). Exempel på kommuner i den här kategorin är Kemi, Tuusniemi och Kaavi. 

Nu ser det ut som om regeringen håller på att svika alla sina viktigaste löften till kommunerna, också med tanke på att den avreglering som utlovats kommunerna har börjat halta. Regeringens handlingsförmåga i kommunpolitiken kan därför hittills anses vara obefintlig. 

Om statsandelsreformen för kommunerna går i stöpet betyder det i praktiken att ansvaret för att genomföra reformen överförs på den nya regering som bildas efter riksdagsvalet 2027. Kommunerna måste på något sätt klara sig med ett trasigt statsandelssystem åtminstone de fyra kommande åren fram till 2030. Situationens allvar och reformens nödvändighet illustreras väl av att Finlands rikaste kommun Grankulla, som har den lägsta kommunalskattesatsen i Finland (4,7%), får cirka 22,2 miljoner euro i statsandelar. Samtidigt kommer Saarijärvi, vars invånarantal är något mindre och vars skatteinkomstunderlag är mycket svagare, att få endast cirka en tredjedel av det (7,6 miljoner euro), även om dess kommunalskattesats är nästan dubbelt så stor som i Grankulla (9,3%). 

Reformen av kommunernas finansieringssystem måste fortsätta på parlamentarisk basis

Centern nöjer sig inte med att den ansvariga ministern från samlingspartiet kommer med ett enkelt besked och beklagar att reformen strandat. För oss är passivitet i denna situation inget alternativ. Vi ställer oss på de servicebehövande invånarnas sida. 

I det här läget skulle regeringen och kommunminister Ikonen göra klokt om de började rädda vad som kan räddas. Centern har inte förblivit passiv. Den 25 november 2025 skickade vi ett brev till finansministeriet där vi krävde att beredningshandlingarna för den strandade statsandelsreformen för kommunerna publiceras inklusive de kommunspecifika konsekvenserna. Eftersom det är fråga om tjänster som människorna behöver, måste frågan föras till politisk debatt. 

Vi föreslår därför att riksdagens regeringspartier godkänner ett uttalande om att regeringen ska tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att bereda en reform av kommunernas finansieringssystem. Genom parlamentariskt arbete kan man staka ut riktlinjer för att reformera kommunernas finansieringssystem och de kan direkt tas in i regeringsprogrammet för den regering som bildas efter riksdagsvalet 2027.  

Vi instämmer också i de mål för reformen som skrivits in i regeringsprogrammet: "En övergripande översyn av den kommunala finansieringen och statsandelssystemet genomförs så att de motsvarar kommunernas nya roll och läget efter att social- och hälsovårdsreformen trätt i kraft och arbets- och näringsreformen genomförts. I reformen utgår man från målet att säkerställa att kommuner av olika storlek har förutsättningar att ordna lagstadgad basservice överallt i Finland, beakta behoven hos kommuner med flyttningsförlust och den demografiska utvecklingen i olika regioner samt stärka förutsättningarna för de växande kommunerna och städerna att investera i tillväxt och hantera sociala problem." 

Vårt förslag till uttalande stöder således också regeringens löfte till kommunerna att reformera hela finansieringssystemet, varvid kommunernas skatteinkomstbas och alla statsandelar till kommunerna ses över.  

Därför anser vi att regeringspartierna inte bör ha svårt att godkänna förslaget till uttalande eller inleda parlamentariskt arbete. Det skulle också utvisa om regeringen och regeringspartierna har en genuin vilja att uppfylla sina löften till kommunerna i sitt program. 

Det uttalade syftet med propositionen är att trygga kommunernas förutsättningar att ordna de lagstadgade tjänster som de ansvarar för, såsom småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning samt för sysselsättningstjänster när uppgifterna i anslutning till dessa ändras. Det sparmål som ingår i propositionen och de faktiska konsekvenserna för kommunernas ekonomi kommer dock att försvåra kommunernas förutsättningar att ordna de lagstadgade tjänsterna på ett högklassigt och tillgängligt sätt. 

Kommunernas utvidgade uppgiftsändringar 2026 innehåller uppgifter inom bildningsväsendet till ett belopp av sammanlagt cirka 72,5 miljoner euro, inklusive reformen av stödet för lärande och skolgång (cirka 53,5 miljoner euro). Samtidigt görs en nästan lika stor nedskärning på 75 miljoner euro som omintetgör effekterna av de lagfästa ökningarna för uppgiftsutvidgning. I praktiken innebär det att besluten om nedskärningar i servicen flyttas till de kommunala beslutsfattarnas bord när resurserna för lagstadgade uppgifter minskas. 

Propositionen gäller statsandelsprocenten för kommunal basservice 2026 och minskningen av statsandelarna med 2 procent, dvs. 75 miljoner euro. Nedskärningarna i statsandelarna måste också granskas över en längre tidsperiod. 

I enlighet med regeringsprogrammet görs 2024–2027 en minskning som motsvarar en procentenhet i indexhöjningen av statsandelen för basservice, dvs. nivån minskas till cirka hälften eller en tredjedel på grund av kostnadsökningen. År 2025 minskade avdraget statsandelen med 25 275 000 euro och år 2026 är indexbromsens andel enligt propositionen 31 558 000 euro. Den sammanlagda summan av indexbromsen och nedskärningarna i statsandelarna stiger under regeringsperioden till cirka 200 miljoner euro. 

Det är särskilt oroväckande att regeringen inte har beaktat nedskärningarnas konsekvenser för resurserna och kvaliteten inom småbarnspedagogiken och utbildningstjänsterna. Nedskärningen äventyrar reformen av stödet för lärande och kan leda till att kommunerna inte har tillräckliga resurser för att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter i fråga om tjänster för barn och unga, sägs det i yttrandena. Kommunförbundet har dessutom bedömt att de samtidiga nedskärningarna i integrationstjänsterna i kommunerna kan drabba utbildningstjänsterna när en ökning av antalet invånare i arbetsför ålder prioriteras. 

Den permanenta nedskärningen av statsandelarna med 75 miljoner euro måste återtas. Dessutom bör statsandelarna höjas till fullt belopp för att undvika nedskärningar i utbildnings- och sysselsättningstjänsterna i kommunerna. Således måste minskningen av kommunernas statsandelsprocent med 0,27 procentenheter, det vill säga cirka 31,5 miljoner euro, återtas.