Forststyrelsens verksamhet i nuläget
Grunderna för Forststyrelsens verksamhet ingår i den upphävda affärsverkslagen 2002 samt i lagen (1378/2004) och statsrådets förordning (1380/2004) om Forststyrelsen. Forststyrelsen är ett statligt affärsverk inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde och i ärenden som gäller naturskydd leds Forststyrelsen av miljöministeriet. Forststyrelsen ska vårda, använda och skydda naturresurser och annan egendom som är i dess besittning på ett hållbart och resultatrikt sätt.
De viktigaste målen för Forststyrelsens tjänster och övriga mål för verksamheten fastställs årligen av riksdagen i samband med behandlingen av statsbudgeten. Jord- och skogsbruksministeriet fattar inom de gränser som riksdagen fastställer närmare beslut om mål för tjänsterna och verksamheten samt resultatmål och om mål för Forststyrelsens ekonomi och verksamhet för tidsperioder som är längre än ett år.
Den totala arealen av statens områden som är i Forststyrelsen besittning uppgick vid utgången av 2014 till 12,5 miljoner hektar, av vilka 9,1 miljoner hektar utgjorde landområden och 3,4 miljoner hektar vattenområden. Av vattenområdena var 2,7 miljoner hektar i första hand sådana allmänna vattenområden som finns inom havsområdet. Av landområdena var 3,5 miljoner hektar skogsmark som utnyttjades ekonomisk, vilket utgör 39 procent av landområdena i Forststyrelsens besittning. Av landområdena stod 5,6 miljoner hektar, dvs. 61 procent, utanför den ekonomiska verksamheten. Av områdena utanför den ekonomiska verksamheten var 1,4 miljoner hektar tvinmark och impediment i anslutning till ekonomiskogar, 1,5 miljoner hektar lagstadgade och andra naturskyddsområden och 1,4 miljoner hektar ödemarksområden samt 1,3 miljoner hektar områdesreserveringar och andra områden inom skyddsprogrammen.
Forststyrelsen bedriver affärsverksamhet i egenskap av ett statligt affärsverk. I propositionen står det att Forststyrelsekoncernens omsättning 2014 var 360,5 miljoner euro och omsättningen inom affärsverksamheten var 343,2 miljoner euro. Intäktsföringen till staten 2014 var 130 miljoner euro. Forststyrelsens nuvarande affärsverksområden är vård och användning av ekonomiskogar (Skogsbruk), köp, försäljning och uthyrning av fastigheter och aktiv projektutveckling när det gäller affärsverksamhet inom vindkraft (Laatumaa) samt försäljning av jordtäktsprodukter och förädlade produkter och beviljande av nyttjanderätt till reserver som är i Forststyrelsens besittning (MH-Kivi Oy). Dessutom bedriver Forststyrelsen affärsverksamhet i dotterbolagsform (bland annat Siemen Forelia Oy).
Skogsbruket utgör kärnan i Forststyrelsens affärsverksamhet. Virkesförsäljningens andel utgör över 90 procent av Forststyrelsens omsättning. Omsättningen för Forststyrelsens resultatområde för skogsbruk är cirka 340 miljoner euro och det bedriver aktiv verksamhet på virkesmarknaden i hela landet. Forststyrelsen säljer och levererar virke till sågar, cellulosa- och pappersindustriföretag samt energiindustrin. Forststyrelsen levererar virke till kundernas fabriker på samma leveransvillkor som andra leverantörer och konkurrerar med andra virkesleverantörer på den öppna marknaden. Det totala virkesförrådet i Forststyrelsens ekonomi- och rekreationsskogar beräknas uppgå till 300 miljoner kubikmeter och den totala årliga tillväxten till 11,4 miljoner kubikmeter. Det årliga uttaget uppgår till 6 miljoner kubikmeter. År 2014 uppgick mängden sålt gagnvirke till 5,96 miljoner kubikmeter.
Övrig affärsverksamhet hänför sig till utnyttjande av mark och marktäktsprodukter samt till tillhandahållande av rekreationstjänster. Av rörelsevinsten kom 31,1 miljoner euro från försäljning av fast egendom. I sin affärsverksamhet ska Forststyrelsen ta hänsyn till de allmänna samhälleliga förpliktelserna, t.ex. biologisk mångfald, rekreation, främjande av sysselsättning och de krav som rennäringen och samekulturen ställer. Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna såsom urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur, står det i propositionsmotiven. Regleringen gäller inte uteslutande tryggande och utveckling av de språkliga rättigheterna, utan den sträcker sig längre och tryggar samernas kultur, som även omfattar samernas traditionella näringar, till exempel renskötsel, fiske och jakt.
Utöver affärsverksamheten har Forststyrelsen många lagstadgade och andra offentliga förvaltningsuppgifter som ålagts den, påpekar utskottet. Av de offentliga förvaltningsuppgifterna är de viktigaste förvaltning, vård och styrning av användningen av lagstadgade naturskyddsområden med hjälp av ordningsstadgor samt förvärv av nya naturskyddsområden i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralerna. Övriga offentliga förvaltningsuppgifter hänför sig till användning av statliga områden i Forststyrelsens besittning, förvärv av naturskyddsområden, tryggande av förutsättningarna för utövande av samekultur och renskötsel samt andra naturnäringar och beaktande av samernas och skolternas samt andra lokala invånares behov främst i norra Finland.
Såsom offentliga förvaltningsuppgifter som bestämts i samband med målen för tjänsterna och övriga mål för verksamheten producerar och upprätthåller Forststyrelsen samhälleliga friluftstjänster, genomför projekt inom vilt- och fiskerihushållningen, övervakar användningen av områden i Forststyrelsens besittning, upprätthåller flottningskonstruktioner och sköter uppgifter som hänför sig till den riksomfattande fröförsörjningen i fråga om skogsträd. Forststyrelsen erbjuder inom ramen för en lönsam affärsverksamhet och utvidgade samhälleliga uppgifter arbetsmöjligheter inom sådana områden i östra och norra Finland där det annars finns få arbetstillfällen.
Utskottet påpekar att Forststyrelsen i sin affärsverksamhet redan i nuläget följer företagsekonomiska principer. Medlen från Forststyrelsens affärsverksamhet används inte för att finansiera de offentliga förvaltningsuppgifterna, och medlen för de offentliga förvaltningsuppgifterna används inte för att finansiera affärsverksamheten. Internt upprätthåller Forststyrelsen särskild bokföring och upprättar särskilda bokslut över affärsverksamheten och de offentliga förvaltningsuppgifterna. Separata balansräkningar har fastställts för den egendom som används i affärsverksamheten och de offentliga förvaltningsuppgifterna.
Forststyrelsens högsta organ är styrelsen, som utnämns av statsrådet. Affärsverksamheten sköts och utvecklas och styrelsens beslut verkställs av en verkställande direktör som utnämns av statsrådet.
Enligt 8 § i lagen om Forststyrelsen finns för skötseln av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter vid Forststyrelsen en särskild enhet för offentliga förvaltningsuppgifter, som naturtjänstdirektören är chef för. Naturtjänstdirektören sköter de uppgifter som hänför sig till de offentliga förvaltningsuppgifter som enligt lagen inte hör till styrelsen och verkställande direktören. De särskilt angivna offentliga förvaltningsuppgifter som gäller jakt och fiske (vildmarksärenden) sköts dock av vildmarkschefen, som finns inom enheten för offentliga förvaltningsuppgifter.
Utskottet påpekar att Forststyrelsens avgöranden om markanvändning i stor utsträckning bygger på naturresursplaner samt skötsel- och nyttjandeplaner. Forststyrelsen har utvecklat metoder för deltagande planering, med vilkas hjälp berörda parter får vara med och göra upp planerna.
Antalet anställda inom Forststyrelsekoncernen uppgick 2014 till 1 752 personer och av dem var i genomsnitt ett sådant antal anställda inom affärsverket som motsvarar 1 634 årsverken. Forststyrelsens personal står i arbetsavtalsförhållande till verket med undantag av naturtjänstdirektören, vildmarkschefen och personer som utövar offentlig makt, som står i tjänsteförhållande. Av personalen var cirka 470 (29 procent) ordinarie skogsarbetare. Av Forststyrelsens personal arbetar knappt 10 procent i Vanda och resten vid Forststyrelsens verksamhetsställen runt om i Finland. Ungefär 50 procent av Forststyrelsens löner betalas till landskapen Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland. Dessutom sysselsätter Forststyrelsen utomstående entreprenörer motsvarande över 1 000 årsverken. Av propositionsmotiven framgår det att Forststyrelsens totala sysselsättande inverkan är över 3 000 årsverken.
Utskottet noterar att Forststyrelsen i sin nuvarande form alldeles utmärkt har nått de mål som ställts för skötseln av statliga jord- och vattenområden när det gäller att säkra virkesförsörjningen till skogsindustrin, producera råvaror för bioekonomin, vara inkomstkälla för staten, skydda naturen, sköta naturskyddsområden, förbättra allmänhetens möjligheter till rekreation, erbjuda arbetstillfällen och samordna övrig markanvändning. Den nya lagen bör därför så långt det går ha som utgångspunkt att dels hålla kvar den statliga marken och Forststyrelsen i ett samlat grepp, dels bevara den fungerande organisationen.
Forststyrelsens legislativa ställning
I propositionsmotiven står det att Forststyrelsens legislativa ställning baserar sig på den upphävda lagen om statliga affärsverk (1185/2002) från 2002, som tillämpas på Forststyrelsen med stöd av övergångsbestämmelsen i affärsverkslagen 2010 till dess att något annat bestäms om Forststyrelsen. Den nya affärsverkslagen (1185/2010) från 2010 är enligt motiven inte tillämplig på Forststyrelsen, eftersom Forststyrelsen med tanke på sina uppgifter inte kan utvecklas till en aktör inom statsförvaltningen. Försäljning av virke och anknytande produkter och leverans av dessa till kunderna är affärsverksamhet som bedrivs på marknaden. Enligt affärsverkslagen 2010 kan ett affärsverk inte finansieras ur statsbudgeten.
I propositionsmotiven står det att de statliga affärsverken utgör en marknadsstyrd del av staten. Modellen med affärsverk baserar sig på att företagsekonomiska principer iakttas när offentligrättsliga tjänster tillhandahålls. De statliga affärsverken är inte fristående juridiska personer i förhållande till staten. De anställda vid de statliga affärsverken är statsanställda. Modellen med affärsverk har tillämpats på statlig affärsverksamhet som kräver styrning på grund av samhällspolitiska eller andra faktorer. Affärsverksmodellen där affärsverken bedriver affärsverksamhet på marknaden kan inte utvecklas till en verksamhetsform som lämpar sig för den gemensamma marknaden. Regeringen anser att den verksamhet som Forststyrelsen bedriver på marknadsvillkor bör bolagiseras för att garantera konkurrensneutralitet.
Den 11 december 2007 fattade Europeiska gemenskapernas kommission ett beslut om statligt stöd som gällde Finland (C 7/2006) där kommissionen tog avstånd från statsbidraget till Vägverket. Kommissionen betraktade konkursskyddet för affärsverket och den avvikande skattemässiga behandlingen såsom otillåtet statligt stöd (oförenlighet mellan konkurslagstiftningen och den sedvanliga samfundsbeskattningen). Trots att kommissionens beslut gällande Finland berör enbart Vägverket påverkar det indirekt hela systemet med affärsverk eftersom konkurslagstiftningens och samfundsbeskattningens oförenlighet berör alla statliga affärsverk, står det i propositionen. Regeringen anser att kommissionens beslut om Vägverket är av allmän betydelse för systemet med affärsverk.
Genom att ändra skattelagstiftningen kan man slopa den avvikande skattemässiga behandlingen av statliga affärsverk. Modellen med statliga affärsverk kan däremot inte bli konkursduglig utan att de centrala grundläggande principerna för modellen ändras, med andra ord att affärsverken blir fristående juridiska personer och att statlig egendom som är i det statliga affärsverkets besittning blir den juridiska personens egendom. Följaktligen menar regeringen i propositionsmotiven att affärsverksmodellen där affärsverken bedriver affärsverksamhet på marknaden inte kan utvecklas till en verksamhetsform som lämpar sig för den gemensamma marknaden. Kommissionens slutsatser om oförenlighet med konkurslagstiftningen och samfundsbeskattningen måste beaktas i bestämmelserna på lagnivåom omorganisering av Forststyrelsen.
Modellen med statliga affärsverk kan enligt propositionen inte bli konkursduglig utan att de centrala grundläggande principerna för modellen ändras, med andra ord att affärsverken blir fristående juridiska personer och att statlig egendom som är i det statliga affärsverkets besittning blir den juridiska personens egendom. Statligt affärsverk kan vara en permanent verksamhetsform endast när affärsverket inte är verksamt på marknaden i en konkurrenssituation (in house) och inte tillhandahåller kunder utanför staten sina tjänster.
I propositionen framhåller regeringen att enligt riktlinjerna för statens ägarpolitik sköts förvaltningen av statens jord- och vattenegendom som en helhet enligt statens fastighetsstrategi.
Propositionens syften
Utskottet konstaterar att Forststyrelsen genom den föreslagna lagen om Forststyrelsen kommer att ombildas till ett statligt affärsverk på vilket lagen om statliga affärsverk 2010 inte tillämpas. Forststyrelsen kommer att vara ett statligt affärsverk enligt 84 § 4 mom. i grundlagen om vilket närmare bestämmelser utfärdas genom lagen om Forststyrelsen. Forststyrelsens allmänna uppgift ska vara att vårda, använda och skydda statens jord- och vattenegendom som den besitter på ett hållbart sätt. Den statliga jord- och vattenegendom som Forststyrelsen besitter ska förbli i statens direkta ägo. Forststyrelsen ska fortfarande vara ett affärsverk som hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde men som styrs av miljöministeriet i fråga om de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till ministeriets ansvarsområde.
Forststyrelsen ska enligt propositionen bedriva affärsverksamhet inom det ekonomiska utnyttjandet av statens jord- och vattenegendom som anvisats i dess besittning samt genom att administrera aktierna i de dotter- och intressebolag som bedriver affärsverksamhet med anknytning till besittningen av jord- och vattenegendomen. Forststyrelsen ska bedriva skogsbruk och leverera virke till kunderna, affärsverksamhet med marktäktsprodukter, utarrendering och försäljning av land- och vattenområden samt projekt- och utvecklingsverksamhet. Forststyrelsen ska bedriva affärsverksamhet på marknaden genom sina aktiebolag. Forststyrelsen ska årligen intäktsföra en andel av sin vinst till staten enligt beslut.
Utskottet ser det som nödvändigt att riksdagen och statsrådet har kvar sin rätt att styra Forststyrelsen. Riksdagen bör fortfarande kunna sätta servicemål och andra verksamhetsmål för Forststyrelsen. Målen ska också kunna gälla den verksamhet som bedrivs genom dotterbolag. Det övergripande samhällsintresset måste vid sidan av en lönsam affärsverksamhet inbegripa att övriga samhällsbehov som hänför sig till de områden som Forststyrelsen besitter beaktas på behörigt sätt. Det står i propositionen att de samhälleliga förpliktelser som berör Forststyrelsens verksamhet huvudsakligen är desamma som tidigare.
I linje med propositionsmotiven anser utskottet att Forststyrelsen som en väsentlig del av den hållbara vården och användningen av naturresurserna fortfarande i tillräcklig grad ska beakta skyddet och en ändamålsenlig ökning av den biologiska mångfalden tillsammans med de övriga målen för vården, användningen och skyddet av skogar, havet och andra naturresurser. Men förpliktelsen ska nu också gälla att genomföra de övriga målen för vården, användningen och skyddet av havet. Forststyrelsen ska dessutom fortfarande beakta de krav som användningen av naturen för rekreation och främjandet av sysselsättningen ställer samt samordna vården, användningen och skyddet av de naturresurser som den besitter inom samernas hembygdsområde så att förutsättningarna för att utöva samekulturen tryggas, samt inom renskötselområdet så att förpliktelserna enligt renskötsellagen uppfylls.
I propositionsmotiven står det att skötseln av övriga samhälleliga förpliktelser ska beaktas när Forststyrelsens resultatmål uppställs. För att så ska ske i den praktiska verksamheten förutsätts det enligt motiveringen att de regelbundet beaktas i resultatstyrningen och i den övriga ägarstyrningen och i Forststyrelsens egen verksamhetsplanering, som den genomför i form av inkluderande naturresursplanering som baserar sig på omfattande samråd med medborgare och intressentgrupper.
Utskottet påpekar att de offentliga förvaltningsuppgifter som anvisats Forststyrelsen enligt propositionsmotiven huvudsakligen ska förbli oförändrade och fortsatt finansieras ur statsbudgeten och med intäkter från skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter. Det ska fortfarande garanteras att de offentliga förvaltningsuppgifterna sköts oavhängigt och opartiskt. Skötseln av uppgifterna ska fortsatt separeras personellt, ekonomiskt och funktionellt. De offentliga förvaltningsuppgifterna ska handhas av en separat enhet, vars finansiering kommer direkt ur statsbudgeten. Jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet ska styra enheten på samma sätt som andra ämbetsverk och inrättningar som lyder under dem. I förslaget stärks rollen för planerna för användning av naturresurser genom att Forststyrelsens styrelse får i uppgift att godkänna dem. När planerna utarbetas ska man beakta de samhälleliga förpliktelser som föreskrivs för Forststyrelsen i lag och samordna samhällets olika intressentgruppers syn på användningen av statens marker och vatten på regional nivå.
I samband med verksamhet inom sameområdet är det nödvändigt att Forststyrelsen hör även andra än samer, står det i propositionsmotiven. När den lagstiftning som gäller naturresurser inom samernas hembygdsområde utvecklas måste det enligt motiven ses till att man i beslut som gäller användningen av statens land- och vattenområden tillräckligt beaktar alla lokala intressen och garanterar att alla lokala aktörer får delta i beredningen av ärenden och att beredningen är interaktiv. Enligt propositionen ska det tillsättas en delegation i varje kommun som i sin helhet hör till samernas hembygdsområde.
Forststyrelsens affärsverksamhet inom skogsbruk och de tillgångar som hänför sig till verksamheten, de skulder som hänför sig till de tillgångar som överförs och de reserver som hänför sig till den verksamhet som överförs föreslås bli överförda till aktiebolaget under bildning för att fortsätta verksamheten. Överföringen av affärsverksamheten ska genomföras bolagsrättsligt i form av apport, varvid Forststyrelsen som vederlag får aktiestocken i det mottagande bolaget. De anställda hos Forststyrelsens resultatområde för skogsbruk som överförs till aktiebolaget under bildning ska flytta över i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse, varvid de rättigheter och skyldigheter som följer av arbetstagarnas anställningsförhållande blir oförändrade.
Statsrådet ska enligt propositionen få rätt att till aktiebolaget under bildning för att bedriva skogsbruk överlåta rätten att bedriva skogsbruk på den jord- och vattenegendom som är i Forststyrelsens besittning och som är underkastad avkastningskrav. Rätten ska vara icke överförbar och bolaget ska betala gängse vederlag till Forststyrelsen för ensamrätten. Riksdagen ska fortfarande sätta upp servicemål och övriga verksamhetsmål för Forststyrelsen och de kan gälla även verksamhet som sköts genom dotterbolag. Forststyrelsen ska inom ramen för de styrande ministeriernas preciserade styrning se till att de mål som riksdagen satt uppnås.
Följaktligen påpekar utskottet att den nya lagen så långt det går bör ha som utgångspunkt att dels den statliga marken och Forststyrelsen i ett samlat perspektiv, dels den fungerande organisationen ska finnas kvar.
Forststyrelsens uppgifter och organisation
Enligt 84 § 4 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelser om de allmänna grunderna för statliga affärsverks verksamhet och ekonomi genom lag. Forststyrelsen föreslås i propositionen bli ett statligt affärsverk inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde och ska styras av ministeriet. På Forststyrelsen ska inte den lag om statliga affärsverk som utfärdades 2010 vara tillämplig, utan den reglering på lagnivå som gäller Forststyrelsens verksamhet och ekonomi ingår i den föreslagna lagen om Forststyrelsen och i det förslag till lag om statens skogsbruksaktiebolag som ingår i propositionen.
Forststyrelsens allmänna uppgift är att vara innehavare av statens land- och vattenområden. I linje med propositionsmotiven anser utskottet att de statliga land- och vattenområden som Forststyrelsen innehar bildar en helhet som lämpligen bör skötas inom en och samma organisation.
Enligt förslaget till lag om Forststyrelsen ska Forststyrelsen bedriva affärsverksamhet på sitt område inom ramen för de samhälleliga förpliktelser som ålagts den i lagen och preciserats i statsbudgeten samt sköta de offentliga förvaltningsuppgifter i anslutning till besittningen av statens jord- och vattenegendom som ålagts den. Med Forststyrelsens samhälleliga förpliktelser avses de allmänna samhälleliga behov och krav som gäller den jord- och vattenegendom som är i Forststyrelsens besittning och som utgör ram för affärsverksamheten. Bestämmelser om förpliktelserna föreslås ingå i 6 och 7 § i lagen om Forststyrelsen.
Enligt 84 § 4 mom. i grundlagen godkänner riksdagen i samband med behandlingen av statsbudgeten de centrala målen för affärsverkens tjänster och övriga mål för verksamheten. I anknytning till detta föreslås det i 2 § 3 mom. i lagen om Forststyrelsen att Forststyrelsen ska bedriva verksamhet enligt företagsekonomiska principer och enligt de mål för Forststyrelsens tjänster och övriga mål för verksamheten som riksdagen har ställt upp för den. Omnämnandet av att Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter ansluter sig till besittningen av statens jord- och vattenegendom hindrar inte att det genom lag föreskrivs om andra offentliga förvaltningsuppgifter för Forststyrelsen, till exempel uppgiften att samla in fiskevårdsavgift till staten, som genomfördes i samband med totalreformen av fiskelagen, står det i propositionsmotiven.
Utgångspunkten enligt motiven är att Forststyrelsen bedriver affärsverksamhet på de statliga områden som den besitter genom att utnyttja skogar och andra naturresurser som finns på områdena. Forststyrelsen föreslås bedriva affärsverksamhet inom det ekonomiska utnyttjandet av statens jord- och vattenegendom som anvisats i dess besittning. I detta syfte bedriver Forststyrelsen skogsbruk och levererar virke till kunderna. I det här sammanhanget anser regeringen i motiven att skogsbruk traditionellt har ansetts inbegripa det arbete som utförs i skogen och närtransport av det avverkade virket, men inte den egentliga transporten av virket till förädlingsplatsen. Forststyrelsen säljer i regel det virke man avverkat genom leveransköp, så det är nödvändigt att nämna transport av virket till förädlingsplatsen i definitionen av Forststyrelsens affärsverksamhet.
Så som sagts ovan kommer riksdagen med stöd av den föreslagna lagen om Forststyrelsen att kunna ställa upp servicemål och andra verksamhetsmål för Forststyrelsen. Enligt 8 § 1 mom. i lagförslaget ska riksdagen i samband med behandlingen av statsbudgeten godkänna Forststyrelsens viktigaste servicemål och andra verksamhetsmål. I verksamhetsmålen kan det enligt propositionsmotiven också ingå skrivningar om utarrendering och försäljning av land- och vattenområden, till exempel ett mål i euro för intäkterna av markförsäljning. Eftersom Forststyrelsen fortfarande ska vara ett statligt affärsverk som avses i 84 § 4 mom. i grundlagen har den behörighet att besluta om överlåtelse av statlig fastighetsförmögenhet enligt lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet (973/2002).
Enligt föreslagna 10 § 1 mom. i lagen om Forststyrelsen ska Forststyrelsen ha en styrelse och en verkställande direktör samt en separat enhet som svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna. De föreslagna befogenheterna för styrelsen och verkställande direktören svarar huvudsakligen mot den gällande lagen.
Forststyrelsen ska enligt 11 § 1 mom. i lagförslaget ha en styrelse med högst åtta medlemmar. Minst en medlem ska företräda personalen och vara anställd hos Forststyrelsen eller dess dotterbolag. Statsrådet ska utse styrelsemedlemmarna för högst tre år åt gången. Bestämmelsen ligger i linje med den nya affärsverkslagen men är justerad på så sätt att styrelsen ska utses av statsrådet och inte av ministeriet.
Enligt 10 § 2 mom. i lagförslaget ska bestämmelser om andra enheter och funktioner i Forststyrelsens organisation utfärdas genom förordning av statsrådet eller i Forststyrelsens arbetsordning. Eftersom den enhet som ska ha hand om Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter organiseras genom bestämmelser på lagnivå, ska föreslagna 2 mom. tillämpas på uppgifterna inom affärsverksamhet.
Utskottet påpekar att Forststyrelsens styrelse får viktiga och vittomfattande uppgifter som berör hela verksamhetsområdet. Styrelsen ska leda både affärsverksamheten och genomförandet av Forststyrelsens samhälleliga förpliktelser. Det blir styrelsens uppgift att godkänna regionala planer för användning av naturresurser. För närvarande har regionala naturresursplaner fastställts genom verkställande direktörens beslut. Med hänvisning till propositionsmotiven påpekar utskottet att det faktum att planerna för användning av naturresurser ska godkännas av styrelsen, som genomför ägarens riktlinjer, framhäver deras betydelse för samordningen av de mål som gäller markanvändningen. Detta ställer krav på kompetensen hos styrelsemedlemmarna och kraven måste beaktas när styrelsemedlemmarna väljs.
Verkställande direktörens uppgift är att leda och utveckla affärsverkets verksamhet. Inom ramen för ministeriernas styrning och övervakning samt styrelsens övervakning ska verkställande direktören också ansvara för den allmänna ledningen och utvecklingen av skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till Forststyrelsen och sörja för att Forststyrelsens bokföring är lagenlig, att det särskilda bokslut som avses i 33 § 1 mom. har upprättats på behörigt sätt och att den medelsförvaltning som gäller skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter är ordnad på ett tillförlitligt sätt.
Planeringen av användningen av naturresurser är en flexibel process som utvecklas, står det i propositionsmotiven. Utskottet påpekar att regeringen trots det inte föreslår att bestämmelser om utarbetandet av planer för användningen av naturresurser eller om innehållet i planerna tas in i lagen. Naturresursplanerna har hittills genomförts som projekt där Forststyrelsens olika resultatområden har deltagit. Enligt propositionsmotiven avses planerna fortfarande bli upprättade på samma inkluderande sätt som i dag i regionerna, och ska som sagt sedan fastställas av affärsverkets styrelse. Det dotterbolag under bildning som ska bedriva skogsbruk ska delta i utarbetandet av planerna på motsvarande sätt som Forststyrelsens nuvarande resultatområde Skogsbruk. Eftersom de regionala planerna för användning av naturresurser ska upprättas med hänsyn till de övergripande samhälleliga förpliktelser som berör Forststyrelsens verksamhet, vill utskottet understryka att beredningen av planerna kräver att hela Forststyrelsekoncernen samarbetar intensivt.
Forststyrelsen kommer i stor utsträckning att föra talan som innehavare av statliga land- och vattenområden. Med tanke på god förvaltning ser utskottet det som viktigt att Forststyrelsen som innehavare av statliga land- och vattenområden uttrycker sin samlade ståndpunkt i ett enda dokument vid olika förfaranden med anknytning till markanvändning. Även om besluten om affärsverkets ståndpunkter inom de offentliga förvaltningsuppgifter som Forststyrelsen svarar för ska vara oavhängiga av de ansvariga tjänstemännens beredning och avgöranden är det särskilt viktigt att lösningar på eventuella konflikter i första hand söks genom interna förhandlingar inom affärsverket. I enlighet med principerna för god praxis bör målet vara att man då Forststyrelsen för talan som innehavare av statens land- och vattenområden ska fortsätta med nuvarande förfarande, där huvudregeln är att Forststyrelsens ståndpunkt uttrycks som en helhet.
Konfliktsituationer med anknytning till markanvändning kan uppstå inom olika projekt som kan få konsekvenser både för skogsbruk på statlig mark och för naturvård. Forststyrelsens ståndpunkter har stor betydelse till exempel vid behandlingen av konsekvenserna av stora bioekonomiska investeringar och behövliga väg- och banprojekt vid förfaranden enligt miljölagstiftningen. Därför är det viktigt att de myndigheter som fattar besluten vid de här förfarandena får den information som är väsentlig för besluten ur Forststyrelsens ståndpunkter i fråga om både ekonomisk verksamhet på statlig mark och skyddade naturvärden. Betydelsen av internt samarbete inom Forststyrelsen framhävs av behovet att inför beslut få konstruktiva förslag till hur olika mål kan samordnas inom markanvändningen.
Avsikten är att genom den nya lagstiftningen vid behov faktiskt dela in jord- och vattenegendomen i tre klasser. Grundkapitalet ska även i fortsättningen utgöras av sådan jord- och vattenegendom som kan utnyttjas ekonomiskt. Grundkapitalet ska omfattas av ett avkastningskrav. För de offentliga förvaltningsuppgifterna anvisas egendom som är nödvändig för skötseln av de uppgifterna. Avsikten är att egendom som är nödvändig för skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna ska ingå i övrigt eget kapital och inte omfattas av ett avkastningskrav. Som en separat balanspost som ingår i det övriga egna kapitalet kan av grundad anledning anvisas jord- och vattenegendom som inte hänför sig till skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter och som inte heller utnyttjas ekonomiskt, varför egendomen inte heller ska omfattas av något avkastningskrav. Utskottet återkommer senare i detta betänkande till särskilda frågor som gäller tillgångsposter.
Offentliga förvaltningsuppgifter
Forststyrelsen har enligt flera speciallagar en lång rad förvaltningsuppgifter av vilka de viktigaste är vård och styrning av användningen av statens naturskydds-, ödemarks- och strövområden och vildmarkstjänster som omfattar jakt, fiske och terrängtrafik samt jakt- och fiskeövervakning. Forststyrelsen har fått nya uppgifter genom EU-lagstiftningen om skydd av vattendrag och hav. Centraliseringen av den strategiska kulturhistoriska egendomen har fört med sig uppgifter inom vård av kulturmiljön och byggnadsarvet och skydd av byggnader.
Med begreppet offentlig förvaltningsuppgift som baserar sig på grundlagen avses enligt utredning till utskottet en relativt omfattande helhet av förvaltningsuppgifter inklusive exempelvis uppgifter som gäller genomförande av lagar, beslut om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och intressen samt ordnande av offentliga tjänster. Det här finns inskrivet i förarbetena till grundlagen och har konstaterats i grundlagsutskottets utlåtandepraxis. De offentliga förvaltningsuppgifter som Forststyrelsen föreslås få är offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagen och som till viss del utgör serviceuppgifter.
Utskottet påpekar att grundlagen och övrig lagstiftning ställer villkor på skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter i affärsverk. Det ska garanteras att de offentliga förvaltningsuppgifterna sköts oavhängigt och opartiskt. Detta innebär att skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter bör skiljas åt från affärsverkets övriga verksamhet funktionellt, ekonomiskt och personellt. Då Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter finansieras ur statsbudgeten måste de också avskiljas från den ekonomiska verksamheten i enlighet med kraven på konkurrensneutralitet.
Den grundläggande förvaltningsmodellen där Forststyrelsens myndighetsuppgifter handhas av en separat, oavhängig enhet för offentliga förvaltningsuppgifter är förenlig med gällande lagstiftning om Forststyrelsen. De offentliga förvaltningsuppgifter som Forststyrelsen får förblir närapå desamma som tidigare. Resultatstyrningen av de offentliga förvaltningsuppgifterna har hittills skötts i samarbete mellan jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet inom ministeriernas respektive ansvarsområden. Utskottet anser att det täta samarbetet absolut måste fortsätta och att de samordnade handlingsmodellerna måste utvecklas vidare.
I en utredning som utskottet fått står det att lagstiftningen om Forststyrelsen alternativt hade kunnat utvecklas genom att de offentliga förvaltningsuppgifterna hade överförts till ett självständigt verk. Men som sagt talar målen i statens gällande fastighetsstrategi för ett enda affärsverk. I sitt utlåtande menar grundlagsutskottet också att den grundläggande lösningen enligt vilken Forststyrelsens myndighetsuppdrag har anvisats till en separat och oberoende enhet för offentliga förvaltningsuppgifter motsvarar den nuvarande lagstiftningen om Forststyrelsen, som har tagits fram med grundlagsutskottets medverkan.
Utskottet påpekar att de föreslagna bestämmelserna om styrning och övervakning av de offentliga förvaltningsuppgifterna till viss del är ganska svåröverskådliga. Ändå är det ytterst viktigt för verksamheten i praktiken att det finns en exakt gräns mellan offentliga förvaltningsuppgifter och övriga uppgifter. Med hänvisning till bland annat grundlagsutskottets utlåtande anser utskottet att det är nödvändigt att befogenheterna och styrsystemen definieras tydligare.
I sitt utlåtande påpekar grundlagsutskottet att Forststyrelsen enligt propositionen också i fortsättningen ska fungera under både jord- och skogsbruksministeriets och miljöministeriets styrning och övervakning. I 9 § i lagförslag 1 föreslås bestämmelser om den allmänna befogenheten för de ministerier som styr Forststyrelsen. Lagförslagets 19 § innehåller bestämmelser om styrning och övervakning av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter. I lagförslagets 16 § föreslås bestämmelser om uppgifterna för den enhet som svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna. I 5 § 2 mom. ingår en förteckning över de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till Forststyrelsen.
Enligt 9 § 1 mom. svarar Jord- och skogsbruksministeriet för resultatstyrningen av Forststyrelsen. Enligt den andra meningen svarar miljöministeriet för resultatstyrningen av Forststyrelsen vid skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifter som föreskrivits höra till miljöministeriets styrningsansvar och som avses i 5 §. Enligt 3 mom. beslutar det ministerium som avses i 1 mom. om användningen och utbetalningen av de anslag som anvisats för skötseln av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter
Jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet ska enligt 19 § 1 mom. i fråga om sitt verksamhetsområde styra och övervaka skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter som hör till Forststyrelsen på det sätt som särskilt föreskrivs om styrning och övervakning av ämbetsverks och inrättningars verksamhet. Enligt propositionsmotiven ska styrningen i första hand ske genom resultat- och annan ägarstyrning samt beredningen av verksamhets- och ekonomiplaner och budgeten med hänsyn till vad som föreskrivs i lagen och förordningen om statsbudgeten. Till styrningen hänför sig dessutom bland annat rätten att utnämna och säga upp innehavarna av ledande tjänster vid den enhet som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. I övervakningen ingår att följa hur effektiv och ändamålsenlig skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter är och att övervaka att verksamheten är laglig.
Enligt 16 § 1 mom. 1 punkten ska enheten som svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna svara för skötseln av de i 5 § avsedda offentliga förvaltningsuppgifter som föreskrivits för Forststyrelsen. Enheten ska enligt 2 punkten också svara för skötseln och användningen av nätverket av naturskyddsområden i Finland och för skötseln av övriga land- och vattenområden och av övrig egendom som är avsedda för skötseln av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter. Utskottet ser det som nödvändigt att jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet vid resultatstyrningen av Forststyrelsen ser till att tjänsteförhållande används som anställningsförhållande vid den enhet som sköter offentliga förvaltningsuppgifter bara om det ingår i personens uppgifter att utöva offentlig makt eller att medverka i beredningen av överklagbara förvaltningsbeslut.
Grundlagsutskottet anser att de ovan beskrivna bestämmelserna om styrning och övervakning av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter ser ut att bli ganska oklara och delvis rentav motstridiga, särskilt på grund av de inbördes hänvisningarna. Oklart blir av allt att döma åtminstone huruvida miljöministeriet enligt regleringen i alla avseenden svarar för styrningen av offentliga förvaltningsuppgifter inom sitt ansvarsområde. Regleringen av ministerierna i grundlagen inkluderar ofrånkomligen ett krav på att ministeriernas styrning och övervakning av organen regleras så att det inte uppstår oklarhet eller rum för tolkning i fråga om gränserna för behörigheten. Grundlagsutskottet påpekar att den föreslagna regleringen måste tydliggöras till denna del.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår utskottet att 5 §, 9 § 1 mom. och 16 § i lagen om Forststyrelsen justeras för att bestämmelserna om offentliga förvaltningsuppgifter ska bli tydligare. Nedan kommer utskottet att föreslå att miljöministeriet i enlighet med föreslagna 9 § ska styra skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter inom sitt ansvarsområde, för att ministeriets behörighet entydigt och klart ska hänga samman med reglementet för statsrådet.
Utskottet föreslår att 16 § 1 mom. 2 punkten i den föreslagna lagen om Forststyrelsen flyttas till 5 § 2 mom. och bildar en ny 2 punkt, medan 2 punkten i lagförslaget blir nya 4 punkten och 4–6 punkterna blir 5–7 punkterna. Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter återfinns då i 5 §. Utskottet föreslår att 16 § 1 mom. ändras så att där står att den enhet som svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna ska svara för skötseln av de i 5 § avsedda offentliga förvaltningsuppgifter som föreskrivits för Forststyrelsen. På grund av ändringarna i 1 mom. föreslår utskottet att också 2 mom. ändras tekniskt på så sätt att termen "Den enhet som svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna" ersätts med ordet "Enheten".
Forststyrelsens tillgångsposter, bokföring och bokslut
Forststyrelsens nuvarande balansräkning fördelas mellan grundkapital som förvaltas av affärsverksamheten och övrigt kapital som förvaltas av naturtjänsterna och som utgörs av statens strategiska jord- och vattenegendom. Ändringar mellan dessa balansposter görs genom beslut av riksdagen. Så som sagts ovan kommer balansräkningen framöver att vara indelad i tre tillgångsposter. Affärsverksamhetens grundkapital förblir praktiskt taget oförändrat. Det övriga egna kapitalet ska i avvikelse från nuläget delas upp i två tillgångsposter av vilka den första enligt 26 § i lagförslaget ska skötas av enheten för offentliga förvaltningsuppgifter och den andra (bland annat statens allmänna vatten) ska höra till andra enheter.
Utskottet menar att grundkapitalet i princip bör innefatta jord- och vattenegendomen, som nyttjas ekonomiskt. Jord- och vattenegendom som inte sköts inom ramen för de offentliga förvaltningsuppgifterna och som av grundad anledning inte är förenad med avkastningskrav ska ingå i övrigt eget kapital som en ny tredje separat balanspost. I budgetpropositionen har största delen av de allmänna vattenområdena och ungefär 360 000 ha naturnäringsområden i övre Lappland planerats bli överförda till den tredje balansposten. Ändringar i Forststyrelsens grundkapital ska enligt 8 § i förslaget behandlas i riksdagen, men enligt 34 § 2 mom. ska statsrådet besluta om ändringar i balansräkningen inom övrigt eget kapital mellan den balanspost som sköts av enheten för offentliga förvaltningsuppgifter och den så kallade tredje balansposten som sköts av affärsverksamheterna.
I detaljmotiven konstateras också (s. 44) att statens allmänna vattenområden inte är förknippade med ett allmänt intresse och att förvaltningen av dessa områden inte längre konstateras vara offentliga förvaltningsuppgifter. Utskottet anser att propositionen inte är tydligt formulerad till denna del. Utskottet påpekar att Forststyrelsen enligt 8 § i den nya fiskelagen (379/2015), som trädde i kraft den 1 januari 2016, alldeles tydligt har offentliga förvaltningsuppgifter i fråga om både havsområden och allmänna vattenområden på sjöar och att ett mycket viktigt samhälleligt intresse hänger samman med de här uppgifterna. Dessutom har det framkommit vid utfrågningen av sakkunniga att allmänna vattenområden är föremål för olika samhällsintressen såsom yrkesfiske, vattenbruk, vindkraft, grusutvinning och naturvård. För att dessa funktioner ska kunna utvecklas inom allmänna vattenområden krävs det mer samordning och beaktande av olika behov på lika villkor.
I det här sammanhanget påpekar utskottet också att regeringen föreslår att de gällande bestämmelserna om Forststyrelsens bokföring och bokslut ändras till vissa delar. För skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter ska fortfarande ett särskilt bokslut upprättas, men den särskilda bokföringen ska frångås. Denna ändring motiveras inte i propositionen. I propositionsmotiven föreslås samtidigt på goda grunder att användningen av budgetanslagen ska följas och att tillgångar som hänför sig till skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna ska hållas effektivt åtskilda från affärsverksamhetens tillgångar och skulder.
I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att riksdagens budgetmakt och den oberoende ställningen för en enhet som sköter offentliga förvaltningsuppgifter kan tryggas bättre också framöver om särskild bokföring inte frångås. Också miljöutskottet fäster uppmärksamhet vid detta i sitt utlåtande. Utskottet ser det som nödvändigt att användningen av de budgetmedel som riksdagen beviljar också framöver kan följas och att verksamhetsresultaten kan verifieras efter avslutat räkenskapsår. Enklast går det att övervaka och följa användningen av budgetmedel med hjälp av den nuvarande särskilda bokföringen. Det betyder att ett bemyndigande att utfärda förordning måste skrivas in i 43 § i lagen om Forststyrelsen och att 33 § och 19 § måste kompletteras.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande kommer utskottet nedan att föreslå att 33 § 1 mom. i förslaget till lag om Forststyrelsen kompletteras på så sätt att en särskild bokföring ska upprättas över skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna. Även 33 § 4 mom. bör kompletteras genom en hänvisning till att statskontoret i förekommande fall kan utfärda föreskrifter om särskild bokföring.
Utskottet ser det som nödvändigt att Forststyrelsens ekonomiförvaltning handhas så samordnat och kostnadseffektivt som möjligt och att den särskilda bokföringen över skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna organiseras inom en samordnad ekonomiförvaltning på så sätt att det är Forststyrelsens styrelse och verkställande direktör som ska styra och övervaka den.
Insyn i verksamheten
Enligt 2 § i förslaget till lag om Forststyrelsen ska Forststyrelsen på ett hållbart sätt använda, vårda och skydda statens jord- och vattenegendom som den besitter. Forststyrelsens allmänna samhälleliga förpliktelser ingår i förslagets 6 §. Enligt 1 mom. ska bevarandet av den biologiska mångfalden och en ändamålsenlig ökning av den vara yttre villkor som begränsar all affärsverksamhet inom Forststyrelsen. Den biologiska mångfalden ska som en väsentlig del av den hållbara skötseln och användningen av naturresurserna, tillsammans med de övriga mål som uppställts för vården, användningen och skyddet av skogar, havet och andra naturresurser, beaktas i tillräcklig grad.
Utskottet konstaterar att paragrafens 1 mom. motsvarar formuleringen i den nuvarande lagen med undantag för att den innehåller ett omnämnande av havet utöver skogar. Dessutom finns det i slutet av paragrafen ett tillägg där det konstateras att skötseln av allmänna samhälleliga förpliktelser ska beaktas när Forststyrelsens resultatmål uppställs. I 1 mom. ska det också föreskrivas om Forststyrelsens skyldighet att i sin verksamhet beakta de krav som användningen av naturen för rekreation och främjandet av sysselsättning ställer. Med dessa krav avses bland annat att avverkning och förnyelse av skogar och annan markanvändning inom turistområdenas och turiststråkens influenssfär genomförs så att olägenheterna för landskapsvärdena och naturupplevelserna blir så små som möjligt.
I förslaget till lag om statens skogsbruksaktiebolag konstateras det att vid överlåtelse av rätten att använda egendom och ändring av de anknytande villkoren ska det ses till att de allmänna samhälleliga förpliktelser som avses i 6 § och de övriga samhälleliga förpliktelser (i fråga om forskning, utbildning, försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet) som avses i 7 § i lagen om Forststyrelsen säkerställs och att de regionala planer för användning av naturresurserna som Forststyrelsen godkänt iakttas. Utskottet ser det som viktigt att dessa principer iakttas och att verksamheten i det nya statliga skogsbruksbolaget är öppen för insyn. Utskottet menar att Forststyrelsen i egenskap av förvaltare av statens skogar bör se till att skogsbruket beaktar också den sociala hållbarheten.
Det nya skogsbruksaktiebolaget ska med stöd av lagen få sådana rutinmässiga uppgifter med anknytning till representation och ägarförvaltning som är nödvändiga för att skogsbruket ska kunna bedrivas på liknande sätt som i dag. Avsikten är också att Forststyrelsen ska bemyndiga bolaget eller dess enskilda tjänstemän att i ändamålsenlig omfattning utöva rätt som hör till staten som markägare. Eftersom rättigheter av det slaget inte kan överföras till bolaget i vanlig lagstiftningsordning kan största delen av de uppgifter som gäller lokal samordning med anknytning till användning av statlig mark handhas i bolaget med stöd av en fullmakt från Forststyrelsen. Med tanke på fortsatt lokalt samarbete ser utskottet det som viktigt att de behövliga förfarandena är så smidiga som möjligt.
I propositionen föreslår regeringen också att 6 § kompletteras med en bestämmelse om Forststyrelsens skyldighet att samordna vården, användningen och skyddet av naturresurser på det i renskötsellagen avsedda renskötselområdet så att de förpliktelser som föreskrivs i renskötsellagen uppfylls. Beaktandet av förpliktelserna i renskötsellagen i Forststyrelsens verksamhet har enligt motiveringen redan tidigare ordnats på renskötselområdet, med undantag av samernas hembygdsområde, genom avtal mellan Forststyrelsen och renbeteslagsföreningen om förhandlingsförfarandet. Enligt avtalen ska skogsbruket och rennäringen samordnas vid förhandlingar med de enskilda renbeteslagen. Åren 2009 och 2010 har man ingått separata överenskommelser med renbeteslagen inom samernas hembygdsområde om hur skogsbruksområdena ska användas och att de viktigaste betesmarkerna ska ställas utanför skogsbruksåtgärderna i 20 år. Utskottet ser det som viktigt att dagens avtalsförfaranden fortgår och utvecklas.
Forststyrelsen har numera en god regional täckning och lokal kännedom inom sina olika verksamhetsområden. Utskottet anser att Forststyrelsen och det nya statliga skogsbruksbolaget också framöver bör kunna ingå välfungerande lokala avtal och använda personalresurserna på ett flexibelt sätt. Utskottet poängterar att måluppfyllelsen i fråga om de samhälleliga förpliktelserna måste följas upp på tillräckligt bred bas. Den ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarheten bör utvärderas transparent och samtidigt bör det utvecklas mätare för verksamhetens hållbarhet.
Det viktigaste styrmedlet för markanvändningen när det gäller sådan statlig jord- och vattenegendom som är i Forststyrelsens besittning är för närvarande de regionala naturresursplanerna, som har utarbetats områdesvis med inkluderande av olika intressentgrupper. Naturresursplanerna är strategiska planer för användning av naturresurserna. De har flera mål och utarbetas för ett stort område. Vid utarbetandet av dessa planer som styr användningen av naturresurserna på längre sikt beaktas de ovan beskrivna lagfästa samhälleliga förpliktelserna. Dessutom genomför planerna de synpunkter på användningen av statens land- och vattenområden som samordnats mellan samhället och intressentgrupper.
Forststyrelsens styrelse ska enligt 12 § i förslaget bland annat godkänna de regionala planerna för användning av naturresurser. Utskottet framhåller att ett öppet samarbete och kännedom om lokala förhållanden har blivit centrala element i Forststyrelsens regionala naturresursplanering och att de här elementen bör finnas kvar och vidareutvecklas.
Regionala konsekvenser
Som det sagts ovan är Forststyrelsen en betydande arbetsgivare. Inom Forststyrelsekoncernen finns cirka 1 750 anställda. Av dem är cirka 470 skogsarbetare. Dessutom sysselsätter Forststyrelsen över 700 personer i drivningsuppgifter, över 350 personer i virkestransportuppgifter och över 300 personer i skogsvårdsuppgifter samt vägbyggnads- och vägunderhållsuppgifter som är anställda hos utomstående företagare. Av propositionsmotiven framgår det att Forststyrelsens totala sysselsättande inverkan således är över 3 000 årsverken.
Utskottet lyfter fram att Forststyrelsens verksamhet följaktligen har mycket stora regionalekonomiska effekter. Ungefär 10 procent av Forststyrelsens anställda arbetar i Vanda och resten vid olika verksamhetsställen runtom i Finland. Ungefär 50 procent av Forststyrelsens löner betalas ut i landskapen Lappland, Kajanaland och Norra Österbotten. Av entreprenadbetalningarna inom skogsbruket går ungefär 70 procent till Österbotten–Kajanaland och Lappland. I propositionsmotiven står det att Forststyrelsens ställning inte förändras i det här avseendet.
Utskottet vill betona att främjandet av sysselsättningen, som hör till Forststyrelsens samhälleliga förpliktelser, är av utomordentligt stor betydelse i östra och norra Finland. I lagförslaget granskas främjandet av sysselsättningen ändå ganska snävt i termer av sysselsättning inom skogsbruket, trots att turismen, som har en nära koppling till områden i Forststyrelsens besittning, har en stor och ökande betydelse för sysselsättningen på många orter exempelvis i Lappland. Möjligheterna att främja sysselsättning i statliga områden bör granskas i större omfattning med avseende på den sammantagna regionala sysselsättningen, regionutvecklingen över lag och det sociala ansvaret.
I propositionsmotiven står det att lagändringen inte får några stora konsekvenser för intäkterna av samfundsskatten. Skogsbruksaktiebolaget börjar omfattas av den normala samfundsbeskattningen och betalar enligt samfundsskattesatsen 20 procent i skatt på sin beskattningsbara inkomst. Forststyrelsen är som affärsverk dock fortfarande delvis skattskyldigt samfund och ska betala endast kommunernas andel av samfundsskatten i enlighet med skattetagargruppens utdelning, eftersom församlingarna inte längre är samfundsskattetagare.
Bestämmelser om kommungruppens andel av intäkterna av samfundsskatten finns särskilt i lagen om skatteredovisning (532/1998). Kommunens skogspost fastställs utgående från de bruttorotprisinkomster som gällde före 2012 och som räknats ut per skogscentral, i förhållande till skogsmarksarealen inom de kommuner som hör till skogscentralens område, står det i propositionsmotiven. I beräkningsgrunderna inkluderas även de separat uppskattade uteblivna rotprisinkomsterna för skogsmark inom lagstadgade naturskyddsområden utifrån uppgifterna om tillväxten. Den samfundsskatt som Forststyrelsen betalar och den kommungruppsandel av den skatt som ska betalas av skogsbruksaktiebolaget ska redovisas enligt gällande lagstiftning till enskilda kommuner förutom enligt företagsverksamhetsposten också enligt skogsposten. Regeringen anser att lagändringen bara får konsekvenser för de kommuner vars skogspost utgör en betydande andel av samfundsskatteandelen.
När det gäller den skatt som skogsbruksaktiebolaget betalar blir även staten skattetagare och således kommer statens intäkter av samfundsskatten att öka med ett belopp motsvarande statens utdelning av den samfundsskatt som aktiebolaget betalar. Det sammanlagda beloppet av den skatt som Forststyrelsen ska betala och den kommungruppsandel av den skatt som skogsbruksaktiebolaget ska betala inverkar på kommunernas skatteinkomster i förhållande till det nuvarande systemet, dvs. i förhållande till den samfundsskatt som enbart Forststyrelsen betalar som delvis skattskyldig. Förändringen i fråga om den samfundsskatt som kommunerna får inverkar på fördelningen av skatteintäkterna mellan kommunerna på det sätt som beskrivs ovan.
Utifrån de beräkningar som gjorts medför lagändringen inga betydande förändringar i kommunernas samfundsskatteinkomster, står det i propositionsmotiven. Utifrån bokslutsuppgifterna för 2014 har affärsverket betalat ca 8,3 miljoner euro i samfundsskatt till kommunerna och församlingarna, varav kommunernas andel har utgjort 92,68 procent, dvs. ca 7,7 miljoner euro. Genom en sådan organisationsstruktur som avses i propositionen hade den samfundsskatt som skulle redovisas till kommunerna fördelats så att affärsverket hade betalat ca 4,9 miljoner euro och skogsbruksaktiebolaget ca 1,8 miljoner euro. Enligt propositionen leder den nya organisationsstrukturen till att de inkomster som sammanlagt redovisas till kommunerna minskar med ca en miljon euro till 6,7 miljoner euro. Dessutom skulle aktiebolaget ha betalat ca 3,7 miljoner euro i samfundsskatt till staten enligt bokslutsuppgifterna för 2014.
Vilka konsekvenser lagändringen har på statens och kommunernas intäkter av samfundsskatten beror på hur mycket skogsbruksaktiebolaget och Forststyrelsen betalar i samfundsskatt, står det i propositionsmotiven. De här skatteinkomsterna är mycket viktiga för vissa små kommuner i norra Finland, där det finns en hel del områden i Forststyrelsens besittning. Utskottet noterar att Forststyrelsens inkomster i samfundsskatt maximalt kan utgöra upp till 20 procent av inkomsterna hos vissa små kommuner i norra Finland. Utskottet ser det som nödvändigt att de negativa konsekvenserna för de här kommunernas ekonomi förhindras.
Samernas rättigheter
Inom samernas hembygdsområde finns det enligt propositionsmotiven sammanlagt över tre miljoner hektar land- och vattenareal, det vill säga cirka en tiondel av Finlands yta. Över 90 procent av arealen är i Forststyrelsens besittning. Därför är Forststyrelsens verksamhet av ytterst stor betydelse med avseende på samernas grundlagsfästa rättigheter som urfolk och grundlagsbestämmelsen om autonomi för samernas hembygdsområde.
En av Forststyrelsens allmänna samhälleliga förpliktelser är att trygga förutsättningarna för utövande av samekultur. Den föreslagna lagen om Forststyrelsen innehåller två bestämmelser med relevans för samernas rättigheter. Vården, användningen och skyddet av naturresurser i Forststyrelsens besittning ska enligt 6 § 2 mom. i förslaget till lag om Forststyrelsen samordnas inom samernas hembygdsområde så att förutsättningarna för utövande av samekultur tryggas. Utskottet noterar att bestämmelsen motsvarar 4 § 2 mom. i den gällande lagen om Forststyrelsen. Förutsättningarna för att utöva samekultur förblir desamma som tidigare till denna del.
Enligt lagförslagets 39 § 2 mom. tillsätts i en kommun som i sin helhet hör till samernas hembygdsområde kommunvisa delegationer med uppgift att handlägga ärenden som gäller en hållbar användning och skötsel av statens land- och vattenområden och de naturresurser som hör till dem. Enligt detaljmotiven till paragrafen är det viktigt att sametinget, skolternas byastämma och de berörda kommunerna är företrädda i delegationerna. I den gällande lagen om Forststyrelsen finns ingen bestämmelse om kommunvisa delegationer inom samernas hembygdsområde. Utskottet anser att reformen i fråga om delegationerna behövs och bidrar till att trygga samernas ställning.
I sitt utlåtande menar grundlagsutskottet att de föreslagna bestämmelserna i 6 § 2 mom. och 39 § 2 mom. är viktiga med tanke på 17 § 3 mom. i grundlagen. Dessutom vill grundlagsutskottet betona det som också tas upp i propositionsmotiven (s. 46), att man inte kommer att röra innehållet i sametingslagen. Således kommer Forststyrelsen fortfarande att beröras av bland annat den förhandlingsplikt som ingår i 9 § i den lagen inom samernas hembygdsområde i de ärenden som avses i paragrafen. Likaså ska Forststyrelsen enligt den föreslagna lagen beröras av skyldigheterna enligt skoltlagen och av skyldigheten till hörande enligt 56 § i den lagen.
Grundlagsutskottet fäster uppmärksamhet vid att ett förslag till ändring av den gällande lagen om Forststyrelsen ingår i en proposition som lämnades till riksdagen förra valperioden om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (ILO:s konvention nr 169, RP 264/2014 rd) som hör till området för lagstiftningen. Lagen föreslogs bli kompletterad med bestämmelser om planering av skötsel och nyttjande av statens land- och vattenområden inom samernas hembygdsområde och om förbud mot försämring av samekulturen. Under förra valperiodens sista riksmöte godkände riksdagen på grundval av proposition RP 264/2014 rd och grundlagsutskottets betänkande GrUB 13/2014 rd vid första behandlingen förslaget till lag om ändring av lagen om Forststyrelsen, som innehöll de ovannämnda ändringarna. Men förslaget togs inte upp för andra behandling. På grund av bestämmelsen om fortsatt behandling av internationella ärenden i 49 § i grundlagen är ärendet fortfarande aktuellt i riksdagen.
I den aktuella propositionen föreslås lagen om Forststyrelsen bli upphävd och ersatt med en ny lag om Forststyrelsen. Propositionen innehåller inte de bestämmelser om samerna som ingick i den tidigare propositionen (RP 264/2014 rd). Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att bestämmelserna i 17 § 3 mom. och 121 § 4 mom. i grundlagen och utskottets praxis i fråga om dem samt ställningstaganden från de internationella organen för övervakning av mänskliga rättigheter talar för att sådana bestämmelser ska ingå i lagen om Forststyrelsen. Grundlagsutskottet anser ändå att förslaget till lag om Forststyrelsen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Utskottet noterar att den föreliggande reformen av lagstiftningen om Forststyrelsen inte går ut på att sätta i kraft de bestämmelser i ILO:s konvention nr 169 som hör till området för lagstiftningen, utan främst handlar om att bolagisera Forststyrelsens affärsverksamhet och att se över bestämmelserna om affärsverk. Samernas ställning förblir oförändrad genom bestämmelserna i 6 § i lagförslaget och kan anses bli stärkt i viss mån tack vare de delegationer som enligt 39 § i lagförslaget ska inrättas inom samernas hembygdsområde. Utskottet anser att de mer omfattande frågor som gäller planering inom samernas hembygdsområde och förbudet mot att försämra samekulturen bör avgöras när ILO:s konvention nr 169 eventuellt ratificeras.
Strövområden och användning av statlig mark för rekreation och turism
Det ingår som en viktig del av Forststyrelsens verksamhet att planera och genomföra användning av statliga områden för rekreation. Användningen av naturen för rekreation inbegriper vistelse i naturen, olika naturhobbyer och naturturism. De vanligaste formerna av rekreation är friluftsliv, bärplockning, svampplockning, jakt och fiske. På sina områden tillhandahåller Forststyrelsen också grundläggande service som naturstigar och pausställen plus verksamhetsmöjligheter för naturturismföretag.
Naturskyddsområdena i Forststyrelsens besittning, inte minst nationalparkerna, är viktiga för rekreationen och turistnäringen. I skötsel- och nyttjandeplanen försöker man bestämma var gränserna går för hållbar användning för rekreation i naturskyddsområden. De behov som föranleds av de olika formerna av användning för rekreation samordnas när skötseln och nyttjandet av områdena planeras och samtidigt hänvisas hobby- och turistverksamhet till områden där skyddsmålen inte riskeras. Utskottet menar att intensivt samarbete möjliggör de bästa lösningarna ur användarnas synvinkel.
De naturområden som Forststyrelsen förvaltar har stor betydelse för turismen särskilt i norra och östra Finland. Utöver nationalparkerna i norra Finland används många strövområden och ekonomiskogar i närheten av turistcentra och turistföretag av företag som erbjuder program. Områdena är också viktiga för jägare och fiskare. I och med att turismen växer betonas behovet av att samordna olika former att utnyttja skogarna allt mer. Att målmedvetet utveckla miljöer och tjänster för naturrekreation och naturturism inom skyddsområden och ekonomiskogar i samarbete med olika intressenter har gett förhållandevis goda resultat. Forststyrelsen har i ökad utsträckning vägt in de lokala aktörernas synpunkter. Det är angeläget att dessa inkluderande handlingsmodeller bevaras och utvecklas, anser utskottet.
Utskottet vill särskilt understryka att allemansrätten på Forststyrelsens områden inte får kringskäras. Det bör också absolut ses till att nätverket för friluftsliv går att använda avgiftsfritt. Likaså bör rättigheterna till rekreation, fiske och jakt samt den fungerande praxis när det gäller jakt finnas kvar. Utskottet påpekar att 17 och 18 § i lagförslaget syftar till att tydliggöra och förbättra samordningen av vildmarksuppgifterna vid enheten för offentliga förvaltningsuppgifter. Det är vildmarksdirektören som härefter ska avgöra de offentliga förvaltningsuppgifter som gäller jakt och fiske med anknytande övervakning. Likaså ska vildmarksdirektören avgöra ärenden som gäller jakt och fiske på naturskyddsområden, när det med stöd av lagstiftningen om inrättande av området är tillåtet att jaga eller fiska där. Utskottet anser att de föreslagna preciseringarna är i sin ordning.
Utskottet framhåller särskilt att förslaget till lag om Forststyrelsen inte påverkar användningen av naturen för rekreation enligt allemansrätten eller någon annan användning för rekreation och att den grundläggande infrastrukturen med anknytning till användning för rekreation inte kommer att bli avgiftsbelagd. Befolkningen i norra Finland har på speciallagstiftning grundade rättigheter att använda statens land- och vattenområden för fiske, jakt och renskötsel. Utskottet påpekar att också de här rättigheterna förblir desamma som tidigare. Utskottet konstaterar i sammanhanget också att heltäckande bestämmelser om att utnyttja yt- och grundvatten ingår i vattenlagen (587/2011).
Det är vidare nödvändigt att förbättra affärsverksamheten inom fastighetsutveckling vid Laatumaa, så att turistföretagens verksamhetsmöjligheter kan främjas vid sidan av annat. Ett fungerande samarbete är av stor betydelse i synnerhet med tanke på utvecklingen av turismen i Lappland.
Bestämmelser om statliga strövområden ingår i lagen om friluftsliv (606/1973) som i sin helhet är i behov av revidering. Enligt 16 § i lagen om friluftsliv kan strövområde inrättas på statens mark, som är av avsevärd allmän betydelse för idkande av friluftsliv. Inom sådant område ska skogsbruk, jakt och fiske ävensom annat nyttjande av jord- eller vattenområde ordnas så att friluftslivets behov i tillräcklig utsträckning blir tillgodosedda. Vården av strövområden är för närvarande inom Forststyrelsen ordnad så att förvaltningen av områdena hör till resultatområdet för skogsbruk medan ansvaret för att producera rekreationstjänster samt bygga ut och vårda serviceutrustningen hör till enheten för offentliga förvaltningsuppgifter. Verksamheten finansieras genom budgetanslaget under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel.
Utskottet konstaterar att turismen i statens strövområden har ökat under de senaste decennierna och att områdena har en stor lokalekonomisk betydelse. De statliga strövområdena är för närvarande Evois, Ruunaa, Ule träsk, Iso-Syöte och Kylmäluoma samt Hossa som är på väg att få en ny nationalpark. Största delen av de statliga strövområdena är numera betydande attraktionsfaktorer för turismen, och de lockar i ökande utsträckning också utländska turister.
Enligt detaljmotiven ska enheten för offentliga förvaltningsuppgifter sköta statens strövområden som är inrättade med stöd av lagen om friluftsliv i samarbete med Forststyrelsens affärsverksamhet eller det aktiebolag som ska bildas för att bedriva skogsbruk, eftersom strövområdena hör till den egendom som är underkastad avkastningskrav och det också bedrivs skogsbruk på dem. Utskottet understryker att turismen i statens strövområden har ökat kraftfullt och att turismens lokalekonomiska effekter i dessa områden är påfallande stora. Strövområdena hör till Forststyrelsens grundkapital som är underkastat avkastningskrav. I ett läge där målet är dels att utveckla användningen för rekreation och turism, dels att bedriva skogsbruk med tillhörande avkastningskrav, vill utskottet betona att skogsbrukets intressen särskilt noga och långsiktigt bör samordnas med turismens och rekreationens intressen på de statliga strövområdena.
Konsekvenser för personalen
På de statliga affärsverkens anställda tillämpas de bestämmelser, avtalsbestämmelser och principer som gäller statliga affärsverk. De anställda vid statliga affärsverk står i princip i arbetsavtalsförhållande. Vid Forststyrelsen finns sammanlagt cirka 60 anställda i tjänsteförhållande som utför uppgifter där de utövar offentlig makt. Propositionen ändrar inte de offentliga förvaltningsuppgifter som anvisats Forststyrelsen, så propositionen har inga konsekvenser för de anställda som blir kvar hos affärsverket, står det i propositionsmotiven.
Verkställande direktören för den Forststyrelse som läggs ner blir i lagen avsedd verkställande direktör för Forststyrelsen och naturtjänstdirektören blir naturtjänstdirektör som avses i lagen. Forststyrelsens vildmarkschef blir vildmarksdirektör enligt lagen. När det nya affärsverket inrättas i anslutning till omorganiseringen av Forststyrelsen är det inte fråga om överlåtelse av rörelse utan om en omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen för personalen i såväl tjänsteförhållande som arbetsavtalsförhållande, står det i propositionsmotiven.
Utskottet påpekar att bolagiseringen av affärsverksamheten inom skogsbruk inte i sig påverkar skogsbrukspersonalens antal eller uppgifter. De anställda inom Forststyrelsens resultatområde för skogsbruk överförs till aktiebolaget under bildning. De anställda som överförs är cirka 800 personer, som alla står i arbetsavtalsförhållande. Med stöd av 5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946) överförs på innehavaren av ett företag som varit part i ett kollektivavtal alla de rättigheter och skyldigheter som enligt kollektivavtalet tillkom den tidigare innehavaren. Avtalsbestämmelserna om bland annat semester, lön för sjukdomstid och pensioner i det kollektivavtal som är bindande för Forststyrelsen är således förpliktande för aktiebolaget till dess att aktiebolaget i sinom tid avtalar om anställningsvillkoren med personalorganisationerna genom kollektivavtal. Aktiebolaget ska bereda sitt lönesystem och övriga ersättningssystem utifrån de mål som förhandlas fram tillsammans med personalorganisationerna.
Avsikten är enligt propositionsmotiven att komma överens om anställningsvillkoren för den personal som överförs genom kollektivavtal redan innan bolaget bildas. Vid bestämmandet av personalens anställningsvillkor tillämpas vid överlåtelse av rörelse dessutom 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001), som gäller överföring av de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsförhållandet. På personalens ställning tillämpas också vad som bestäms i statsrådets principbeslut om ordnande av statsanställdas ställning vid organisationsförändringar (FM/201/00.00.02/2012).
Den personal som överförs till bolaget i samband med bolagiseringen av affärsverksamheten inom skogsbruk övergår från statens pensionssystem till det privata arbetspensionssystemet. Utskottet anser att de pensionsförmåner som intjänats av den personal som övergår från affärsverket i tjänst hos aktiebolaget måste tryggas och att deras nya pensionsskydd måste motsvara det nuvarande pensionsskyddet. Enligt propositionsmotiven ska detta ordnas genom en separat gruppensionsförsäkring. Vid Forststyrelsen finns cirka 600 anställda som har rätt till statens s.k. tilläggspensionsskydd. Tilläggspensionsskyddet beräknas uppgå till cirka 7 miljoner euro. Den slutliga ansvarssumman avgörs efter konkurrensutsättning.
Enligt 6 § 1 mom. i lagen om Forststyrelsen ska Forststyrelsen fortfarande beakta även kraven på att främja sysselsättningen. Förpliktelsen motsvarar gällande lag. Jord- och skogsbruksministeriet har årligen genom ett resultatbrev preciserat det sätt på vilket Forststyrelsen ska uppfylla sina samhälleliga förpliktelser, står det i propositionen. För att beakta kravet på främjande av sysselsättningen utnyttjade Forststyrelsen t.ex. 2013 de uthålliga avverkningsmöjligheterna fullt ut och satsade på skogsvård och vägbyggande på den nivå som en god skötsel av egendomen förutsätter. Genom arbetstidsförläggning har Forststyrelsen förmått sysselsätta personalen året om även om arbetet är säsongsbetonat. På årsnivå orsakar förpliktelsen kostnader på sammanlagt cirka 3 miljoner euro, varav största delen orsakas av skogsarbetarnas åretruntsysselsättning. Även med tanke på industrins virkesförsörjning är det viktigt att avverkningsmöjligheterna utnyttjas i jämn takt, påpekar utskottet. Forststyrelsen avkrävs också jämnare intäktsföring än andra aktörer som bedriver skogsbruk i hela landet. Utskottet ser det som mycket viktigt att den här principen fortsatt gäller.
Vid beaktandet av kravet på att främja sysselsättningen är det inte fråga om någon sysselsättningsskyldighet, står det i propositionsmotiven. Kravet i sig hindrar inte Forststyrelsen från att genomföra behövliga åtgärder för att rationalisera och utveckla verksamheten. I anknytning till åtgärder av den typen är det möjligt att minska antalet anställda, om behovet av arbetskraft minskar väsentligt och bestående av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker eller av orsaker som har med omorganisering av verksamheten att göra. Sysselsättningskravet bör därför beaktas på så sätt att Forststyrelsen som sagt avkrävs en jämnare intäktsföring än av andra aktörer och därigenom en jämnare sysselsättning under olika konjunkturlägen. Strukturförändringen inom skogsarbetet och den stigande åldern bland Forststyrelsens ordinarie skogsarbetare kommer i framtiden i alla fall att minska antalet skogsarbetare.
Statens skogsbruksaktiebolag
Genom propositionen kommer Forststyrelsens affärsverksamhet inom skogsbruk att bolagiseras genom att det bildas ett aktiebolag som helt och hållet ägs av staten. Bolagets verksamhetsområde ska omfatta skogsbruk med ensamrätt på statsägd mark och virkesleveranser till kunder. Eftersom bolaget med stöd av den överlåtelsefullmakt som ingår i lagen beviljas ensamrätt till skogsbruk på sådan jord- och vattenegendom i Forststyrelsens besittning som berörs av avkastningskrav, ska bolagets affärsverksamhet begränsas till att gälla endast det område som ensamrätten gäller. Bolaget kan t.ex. inte sälja skogsvårdstjänster till enskilda skogsägare.
När aktiebolaget bildas ska Forststyrelsen teckna samtliga aktier i det för statens räkning. Aktiebolaget ska administreras av Forststyrelsen, varvid Forststyrelsen i princip svarar för ägarstyrningen av bolaget på det sätt som föreskrivs i 6 § i lagen om statens bolagsinnehav och ägarstyrning.
Lagen ska föreskriva att statsrådet har rätt att mot gängse vederlag till aktiebolaget överlåta icke överförbar rätt att bedriva skogsbruk på sådan jord- och vattenegendom som berörs av avkastningskrav och som anvisats eller senare anvisas i Forststyrelsens besittning, Forststyrelsens affärsverksamhet inom skogsbruk och immateriella rättigheter och annan lös egendom som används av Forststyrelsens resultatområde för skogsbruk. Bolagets rätt att bedriva skogsbruk ska gälla tills vidare. Rätten att bedriva skogsbruk inbegriper markägarens rätt att vidta åtgärder som hör till skogsbruket på det område som avtalet gäller. I princip ska aktiebolaget ha rätt att enligt egen prövning genomföra avverkningar och sälja virke eller avverkningsrättigheter, avverkningsavfall och stubbar samt vidta andra åtgärder som hör till skogsbruket.
Eftersom syftet med bolagiseringen av Forststyrelsens affärsverksamhet inom skogsbruk och bildandet av statens skogsbruksbolag är att ministerierna fortfarande ska styra den beslutanderätt som gäller statens jord- och vattenegendom som en del av Forststyrelsekoncernen, ser utskottet det som nödvändigt att säkerställa att den nyttjanderätt som gäller bedrivande av skogsbruk inte kan överföras från bolaget. Enligt 1 punkten i den föreslagna paragrafen ska den rätt att bedriva skogsbruk på den jord- och vattenegendom som överlåts till bolaget inte vara överförbar. Det är inte möjligt att fastställa inteckningar eller andra registreringar i icke överförbar nyttjanderätt, vilket betyder att nyttjanderätt till statlig jord- och vattenegendom inte heller kan vara föremål för tvångsverkställighet.
Utskottet anser att 3 § 2 mom. i lagen om statens skogsbruksaktiebolag är en mycket viktig bestämmelse. Enligt den ska statsrådet vid överlåtelse av rätten att bedriva skogsbruk tillse att de allmänna och övriga samhälleliga förpliktelser som avses i 6 och 7 § i lagen om Forststyrelsen säkerställs och att de regionala planer för användning av naturresurserna som Forststyrelsen godkänt iakttas. Enligt bestämmelsen ska det ses till att planerna iakttas och att de samhälleliga förpliktelser som berör Forststyrelsen fullgörs också när villkoren för nyttjanderätten ses över.
Det vederlag som tas ut för den ensamrätt att bedriva skogsbruk som ges statens nya skogsbruksaktiebolag ska vara gängse, så att bolaget inte får grundlös förmån som kunde betraktas som förbjudet statligt stöd, står det i propositionsmotiven. Ersättningen för nyttjanderätt ska basera sig på det skogsbrukliga avkastningsvärdet av den jord- och vattenegendom som ställts till bolagets förfogande med ensamrätt och på det avkastningskrav som uppställts för egendomen. Avsikten är att de begränsningar i användningen av skog som baserar sig på Forststyrelsens lagstadgade samhälleliga förpliktelser ska beaktas som faktorer som sänker det balansvärde som baserar sig på skogens avkastningsvärde när affärsverkets balansräkning fastställs, påpekar utskottet. Dessutom står det i propositionsmotiven att statens skogsbruksaktiebolag ska få mer omfattande uppgifter än normal skogsbruksverksamhet och att uppgifterna ska beaktas som faktorer som sänker avkastningskravet på affärsverkets egendom.
Det avkastningskrav som gäller kapital som är placerat i bolaget ska uppställas så att det motsvarar avkastningskraven på placerat kapital för andra företag i samma bransch. Avkastningskravet på egendom som berörs av avtal om nyttjanderätt vore cirka 5 procent beräknat med nuvarande balansvärden. När man beaktar den bransch där statens skogsbruksaktiebolag ska vara verksamt, är avsikten att bestämma det vederlag som tas ut för avtalet om nyttjanderätt till ungefär 90 procent av avkastningskravet. Det årliga vederlag som ska betalas till affärsverket för nyttjanderätten preciseras när beredningen fortsätter men det rör sig kring 80 miljoner euro. Utskottet ser det som angeläget att den gängse prisnivån för ersättningen för nyttjanderätt justeras vid bestämda tidpunkter, exempelvis med fem års mellanrum.
Utskottet påpekar att det enligt propositionsmotiven i någon mån är en tolkningsfråga om det helt statsägda bolag som ska bildas för att fortsätta Forststyrelsens affärsverksamhet inom skogsbruk och som får ensamrätt att bedriva skogsbruk på statsägd mark kommer att vara en upphandlande enhet. När man beaktar aktiebolagets uppgifter, dess finansiering, bolagets ensamrätt och dess betydelse för bolagets affärsverksamhet samt Forststyrelsens bestämmanderätt i bolaget, kan aktiebolaget betraktas som en sådan upphandlande enhet som avses i lagen om offentlig upphandling, står det i propositionsmotiven. Regeringen föreslår att ställningen som upphandlade enhet avgörs så att det i lagen tas in en bestämmelse om att bestämmelserna om upphandlade enheter i 6 § 1 mom. i lagen om offentlig upphandling ska vara tillämpliga på aktiebolaget. Bestämmelsen innebär att aktiebolaget måste konkurrensutsätta sin upphandling med iakttagande av lagens krav på förfaranden.
Sakkunniga har föreslagit att det bolag som ska bildas för att bedriva skogsbruk ska ha hemort i Rovaniemi. Eftersom bolagslagarna inte föreskriver om bolagens hemort vid bolagisering av statliga funktioner förutsätter utskottet att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att bolaget under bildning ska ha hemort i Rovaniemi. (Utskottets förslag till uttalande 1)
Avslutningsvis
Utskottet anser att det är ytterst viktigt att konsekvenserna av den aktuella lagstiftningen bevakas. Därför förutsätter utskottet att det före utgången av 2017 föreläggs en utredning om konsekvenserna av lagstiftningen. (Utskottets förslag till uttalande 2)
Propositionen lämnades till riksdagen den 3 december 2015. Lagarna avses träda i kraft den 15 mars 2016. Utskottet påpekar att det handlar om ett omfattande lagprojekt som har beretts inom statsrådet under en lång tid. I enlighet med grundlagsutskottets utlåtande ber utskottet statsrådet observera att propositionerna ska lämnas till riksdagen i tid så att tiden räcker till för en adekvat behandling av dem.
Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringsförslag.
