Allmänt

Utbildningen i läs- och skrivkunskap för invandrare överförs till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde vid ingången av 2018. Syftet med propositionen är att skapa en modell för utbildning i läs- och skrivkunskap för invandrare. Utbildningsmodellen utnyttjar det fria bildningsarbetets flexibilitet och mångsidighet och de olika läroanstaltsformernas särdrag. Tanken med den nya utbildningsmodellen är att göra möjligheterna att studera läs- och skrivkunskap mångsidigare och att bidra till att skapa snabbare vägar till utbildning och arbetsliv för invandrare. Utskottet välkomnar den nya utbildnings- och finansieringsmodellen. Förslaget stärker i hög grad den roll som det fria bildningsarbetets läroanstaltsformer har i integrationen av invandrare. 

Målgruppen för utbildningen är i synnerhet personer som behöver möjligheter att utbilda sig flexi-belt och/eller på deltid, såsom hemmavarande föräldrar och personer som bedöms behöva i synnerhet praktiska studier, men också andra personer vars behov för närvarande inte kan tillgodoses av det övriga utbildningsutbudet. Utbildning på deltid lämpar sig också för personer som arbetar, och studierna kan vid behov kombineras med praktiskt inriktat innehåll och motion. När studierna blir mer flexibla och individuella kan deltagarna snabbare gå vidare till fortsatta studier. 

Staten finansierar den utbildning som avses i propositionen i dess helhet. Det tas inte ut några studerandeavgifter för utbildningen om den ingår i en invandrares integrationsplan. Det föreslås att hela anslaget ska integreras i det nuvarande finansieringssystemet för det fria bildningsarbetet. Finansieringen av utbildningen blir således mer förutsägbar, vilket skapar bättre förutsättningar för att utveckla utbildningen. Utskottet betonar att det för att reformen ska kunna genomföras och utbildningen utvecklas enligt de uppställda målen krävs det gott samarbete och smidighet av alla dem som ordnar utbildning och utarbetar integrationsplaner. Utskottet påminner om att aktörerna inom det fria bildningsarbetet och vuxenutbildningslärarna redan har den kunskap och kompetens som behövs för invandrarutbildningen. 

Läroanstalterna inom fritt bildningsarbete har redan tidigare i viss utsträckning ordnat frivillig utbildning för invandrare som godkänts i integrationsplanen. När utbildningen delvis grundat sig på statsandel har verksamheten varit beroende av huvudmannens möjlighet att rikta andra anslag till utbildningen. Utskottet betonar att en statsandel till etthundra procent för anordnande av utbildning som ingår i en integrationsplan skapar lika möjligheter för alla huvudmän för läroanstalter inom fritt bildningsarbete att svara på detta utbildningsbehov. 

Det föreslås också i propositionen att en huvudman för en folkhögskola vars huvudsakliga utbildningsuppgift i tillståndet att driva läroanstalt är att ordna utbildning för gravt handikappade ska kunna beviljas statsandel som överstiger den nuvarande andelen på 57 procent av kostnaderna. Undervisnings- och kulturministeriet kan enligt propositionen besluta om en högre statsandelsprocent som är högst 80 procent. Den högre statsandelen möjliggör enligt propositionen att det belopp som samlas in i studerandeavgifter är på samma nivå per handikappad studerande som i övrig folkhögskoleutbildning. Kulturutskottet betonar att gravt handikappade har rätt till samma möjligheter till utbildning som andra personer och förordar varmt möjligheten till extra anslag för de två folkhögskolor som nämns i propositionen. Deras särskilda behov har delvis finansierats med årliga tilläggsanslag i statsbudgeten. Den föreslagna reformen innebär en permanent helhetslösning på finansieringsproblemen. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen i högsta grad behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

Behovet av studiesedelbidrag

Enligt ett sakkunnigyttrande löser den nya modellen ändå inte problemet med språkundervisning och introduktionsutbildning om det finska samhället för de invandrares del som av olika orsaker (t.ex. för att de sköter barn hemma) inte längre har rätt till integrationsfrämjande åtgärder. Kultur-utskottet konstaterar att det fortfarande är möjligt att genom studiesedelbidrag främja möjligheterna att delta i utbildning för andra studerande än de i propositionen avsedda studerande med en integrationsplan. Utskottet anser att det är nödvändigt att det finns ett tillräckligt antal studiesedelbidrag för fritt bildningsarbete att tillgå för att tillgodose utbildningsbehoven för dessa invandrargrupper som inte omfattas av reformerna. 

Personlig assistans enligt lagen om handikappservice

De sakkunniga framhöll att man i de fall när utbildningen uppfyller kriteriet för studier i bestämmelsen om personlig assistans (8 c §) i lagen om handikappservice (380/1987) bör utsträcka definitionen av studier till att omfatta också långvarig utbildning vid en folkhögskola. Det behövs för att förbättra jämlikheten för handikappade studerande. Enligt uppgift har undervisnings- och kulturministeriet och social- och hälsovårdsministeriet genom gemensamma förhandlingar försökt klarlägga rätten för gravt handikappade studerande vid specialfolkhögskolor att få personlig assistans enligt lagen om handikappservice under den tid de studerar och annars vistas på läroanstalten. 

Kulturutskottet anser att det, för att de studerande ska behandlas lika, är nödvändigt att se till att personlig assistans enligt lagen om handikappservice kan beviljas också vid långvariga utbildningar inom det fria bildningsarbetet vid en folkhögskola. Dessa utbildningar kan jämställas med utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv inom den grundläggande yrkesutbildningen. Meningen är att regeringens proposition med förslag till en ny lag om handikappservice ska överlämnas 2018, och den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 2020. 

Språkutbildning på båda nationalspråken

De sakkunniga lyfte också fram invandrarnas behov av att få språkutbildning på både finska och svenska på tvåspråkiga orter. Detta har en särskild betydelse för möjligheterna att få jobb i ett område där man aktivt använder båda språken. 

I 11 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) definieras integrationsplan. Integrationsplanen är en personlig plan för invandraren i fråga om de åtgärder och tjänster vars syfte är att stödja invandrarens möjligheter att inhämta tillräckliga kunskaper i finska eller svenska och andra kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet och främja invandrarens möjligheter att delta som likvärdig medlem i samhällsverksamheten. Det att paragrafen nämner finska eller svenska har ställvis tolkats så att språkutbildning enligt integrationsplanen endast kan ordnas på ett av nationalspråken. Tolkningen har dock varierat i olika områden. Kulturutskottet anser att det är mycket viktigt att man framöver på det sätt som avses i propositionen tydligt möjliggör språkutbildning på båda nationalspråken i de fall när detta kan visas ha betydelse för en lyckad integration i den kommun där invandraren bor, och att staten bekostar denna utbildning fullt ut. 

Fortsatta åtgärder

De sakkunniga betonar att det med tanke på utbildningen som helhet och integrationens genomslag är viktigt att utbildningen enligt den nya språkundervisningsmodellen innefattar också annan utbildning som främjar integrationen av invandrare. Det handlar bland annat om utbildning som främjar lärfärdigheter, kulturkännedom som stödjer integrationen samt ett aktivt medborgarskap, delaktighet och samhällskunskaper och som underlättar ett aktivt och konstruktivt agerande i olika sammanhang och gemenskaper. 

Den språkutbildning som överförs från arbets- och näringsministeriet till undervisnings- och kulturministeriet vid ingången av 2018 integreras i den revidera grundläggande utbildningen för personer som passerat läropliktsåldern i fråga om studerande som saknar kompetens enligt grundskolans lärokurs. I fråga om personer som avlagt tillräckliga grundskolestudier, yrkesinriktade studier och högskolestudier är avsikten att stärka kunskaperna i det latinska alfabetet integreras i integrationsutbildningen, och i yrkesinriktade studier eller högskolestudier om personen direkt går vidare till sådana studier. 

Kulturutskottet anser att det är viktigt att också den övriga integrationsutbildningen framöver är en fast del av den utbildning som ger invandrarna handledning med sikte på yrkesutbildning, så att de den vägen snabbare kommer ut i arbetslivet. Det är viktigt att läroanstalterna när de planerar och genomför utbildningen har nära samarbete med arbets- och näringsbyråerna, kommunerna och andra som har anknytning till utbildningen för invandrare.