Betänkande

Riksdagen antog förra valperioden en lag om ändring av äktenskapslagen (156/2015). Den antogs den 28 november 2014 och gjorde det möjligt för samkönade par att ingå äktenskap. Ändringen innebär att de rättigheter som gifta par har också kommer att gälla samkönade par. Till dessa rättigheter hör rätten att adoptera och att anta gemensamt efternamn. Ändringen träder i kraft den 1 mars 2017.  

Syftet med det aktuella medborgarinitiativet är att upphäva ändringen av äktenskapslagen och att bevara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Den föreslagna lagen om upphävande avses träda i kraft så snart som möjligt och i varje fall innan lagen om ändring av äktenskapslagen träder i kraft den 1 mars 2017. 

Den ändring av äktenskapslagen som riksdagen godkände byggde också på ett medborgarinitiativ (Ö 10/2013 rd). Under behandlingen av det initiativet hörde lagutskottet sammanlagt omkring 60 sakkunniga för att få en så bred och mångsidig uppfattning om medborgarinitiativet och dess verkningar som möjligt (LaUB 14/2014 rd, s. 5). Bland de utfrågade fanns företrädare för såväl ministerier och myndigheter, religionssamfund och olika organisationer (bl.a. Adoptivfamiljer rf, Mannerheims barnskyddsförbund, Rädda Barnen rf, Regnbågsfamiljer rf, Seta ry och Finska Befolkningsförbundet rf) som professorer i familjerätt, barnrätt och statsrätt och barnpsykiatrer. De sakkunnigas synpunkter på initiativet kan delas in i tre grupper: anhängare, motståndare och de som inte tog ställning för eller emot. Både de som förespråkade initiativet och de som motsatte sig det åberopade barnets ställning och barnets bästa.  

I sin bedömning av hur det initiativet förhöll sig till de grundläggande och mänskliga rättigheterna ansåg lagutskottet med hänvisning till grundlagsutskottets tidigare utlåtanden att det då rådande rättsläget, dvs. att bara en man och kvinna kan ingå äktenskap, inte kunde anses vara problematiskt med avseende på grundlagen och Europakonventionen, eftersom det finns särskilda grunder för att äktenskap och registrerat partnerskap har olika ställning och besluten om regleringen av parförhållanden ligger på nationell nivå (LaUB 14/2014 rd, s. 6 och 10). Men samtidigt framhöll utskottet att det heller inte följer några hinder av grundlagen eller konventionen för att införa de föreslagna reformerna i initiativet, förutsatt att religionssamfundens ställning beaktas. De grundläggande och mänskliga rättigheterna utgjorde således inget hinder för att äktenskapslagen är könsneutral, eftersom det ligger inom den nationella lagstiftarens prövningsbehörighet att besluta om en sådan ändring. 

Lagutskottet föreslog att medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslag förkastas. Riksdagen beslutade ändå att godkänna det som föreslogs i reservationen till betänkandet, dvs. att den föreslagna ändringen av äktenskapslagen skulle godkännas med ändringar. Det hade under riksdagsbehandlingen av initiativet framgått att ändringen av äktenskapslagen så att den blir könsneutral har återverkningar på annan lagstiftning och att dessa behövde utredas ytterligare. Därför godkände riksdagen ett uttalande där den förutsatte att regeringen utan dröjsmål bereder en proposition om de ändringar i andra lagar som en könsneutral äktenskapslag kräver. Meningen var att dessa senare lagändringar träder i kraft samtidigt som ändringen i äktenskapslagen den 1 mars 2017.  

Riksdagen har under den pågående valperioden vid två tillfällen godkänt de lagändringar som den ändrade äktenskapslagen kräver. Utifrån proposition RP 65/2015 rd godkände riksdagen den 17 februari 2016 ändringar i äktenskapslagen (249/2016), lagen om registrerat partnerskap (250/2016), lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (251/2016), lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet (252/2016), religionsfrihetslagen (253/2016) och lagen om assisterad befruktning (254/2016). Vidare godkände riksdagen den 13 december 2016 utifrån proposition RP 232/2016 rd de behövliga ändringarna i lagstiftningen om social trygghet, dvs. i sjukförsäkringslagen (6/2017), lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (8/2017), lagen om utkomstskydd för arbetslösa (9/2017), folkpensionslagen (10/2017), lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (11/2017), lagen om allmänt bostadsbidrag (12/2017) och lagen om utkomststöd (13/2017). Lagändringarna träder i kraft samtidigt som ändringen av äktenskapslagen. 

Lagutskottet har begärt ett utlåtande av grundlagsutskottet om initiativets grundlagsenlighet och dess förhållande till fördrag om de mänskliga rättigheterna eftersom det rådde oklarhet om frågan under utskottets utfrågning. Grundlagsutskottet granskar i sitt utlåtande det aktuella medborgarinitiativet särskilt med avseende på jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen (GrUU 1/2017 rd, s. 3—4). Utgångspunkten för utskottets granskning är att den lagstiftning som enligt initiativet ska upphävas ännu inte har trätt i kraft. I en sådan situation är det enligt grundlagsutskottets mening inte fråga om sådana motiverade förväntningar baserade på lagstiftningen som absolut måste skyddas.  

Grundlagsutskottet vill emellertid understryka att riksdagen beslutat att främja jämlikheten i samhället i överensstämmelse med 22 § i grundlagen när den utifrån ett medborgarinitiativ antagit de ändringar i äktenskapslagen som träder i kraft den 1 mars 2017 och de andra till den i sak kopplade lagarna utifrån en proposition. Därmed är lagförslaget i initiativet enligt grundlagsutskottet inte oproblematiskt med avseende på jämlikhetsbestämmelsen i grundlagens 6 §. Samtidigt anser utskottet att det inte av 6 § 2 mom. i grundlagen följer några absoluta krav som skulle utgöra ett hinder för att den föreslagna lagen stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet anser att lagutskottet av konstitutionella skäl måste se till att lagförslaget inte leder till retroaktiva försämringar av rätten att ingå äktenskap eller registrera partnerskap eller i rättsverkningarna av att dessa rättigheter utövas. Det här är en förutsättning för att lagen ska kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning.  

Riksdagen godkände således förra valperioden en ändring av äktenskapslagen som innebär att också samkönade par får ingå äktenskap. Denna valperiod har riksdagen vid två tillfällen godkänt lagändringar som i sak är kopplade till den ändrade äktenskapslagen, och de träder i kraft samtidigt som den tidigare godkända ändringen av äktenskapslagen. Dessa beslut främjar jämlikheten i samhället. Syftet med det aktuella medborgarinitiativet är att upphäva riksdagens tidigare beslut om att ändra äktenskapslagen. Det innebär att lagändringen skulle upphävas just innan ikraftträdandet. 

Lagutskottet anser att initiativet gäller en fråga där riksdagen för inte alltför länge sedan fattat ett beslut. Därmed rör det sig om ett slags motinitiativ till det tidigare behandlade medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslag. Även om bestämmelserna om medborgarinitiativ på grundlagsnivå är tämligen allmänt hållna anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 1/2017 rd, s. 2—3) att ett medborgarinitiativ där det föreslås ändringar i en lag som nyligen antagits av riksdagen rimmar illa med det syfte som initiativen sades ha när medborgarinitiativen infördes, dvs. att lyfta fram nya frågor för politisk debatt. Samtidigt har lagstiftaren rätt och möjlighet att ändra lagstiftningen på det sätt som samhällsutvecklingen kräver, menar grundlagsutskottet. Grundlagsutskottet påpekar dessutom i sitt utlåtande att till skillnad från vad som gäller i fråga om propositioner kan riksdagens utskott självständigt besluta om de tar upp ett medborgarinitiativ till behandling och hur det i så fall behandlas (se PeVP 103/2016 rd). Som lagutskottet ser det skulle det sannolikt leda till att ett nytt medborgarinitiativ om att åter göra äktenskapet könsneutralt initieras, om den ändring av äktenskapslagen som riksdagen tidigare godkänt upphävs genom det aktuella initiativet. Med andra ord kan detta leda till sorts spiral av motsatta initiativ och lagförslag om samma sak. Därför instämmer lagutskottet i grundlagsutskottets ståndpunkt att ett medborgarinitiativ där det föreslås ändringar i en lag som nyligen antagits av riksdagen rimmar illa med det syfte som initiativen sades ha när medborgarinitiativen infördes, dvs. att lyfta fram nya frågor för politisk debatt.  

Enligt lagutskottet bygger riksdagens tidigare beslut om att äktenskapet ska bli könsneutralt på en grundlig behandling i behörig ordning i utskott och plenum där både förespråkarnas och motståndarnas synpunkter kommit fram på ett heltäckande och mångsidigt sätt. Enligt utskottets uppfattning har det heller inte i samhällsförhållandena eller i övrigt skett några sådana förändringar som skulle tala för att riksdagens tidigare beslut ska omprövas.  

Verkställighetsåtgärder har redan vidtagits till följd av de lagändringar som riksdagen antagit och republikens president stadfäst. Det rör sig bland annat om ändringar i myndigheternas informationssystem, vilket har orsakat kostnader. Det går således inte att undvika kostnaderna för att ändra äktenskapet så att det blir könsneutralt genom att nu godkänna initiativet. Enligt inkommen utredning har myndigheterna också på annat sätt förberett sig för lagändringarnas ikraftträdande, bland annat genom anvisningar och utbildning.  

Lagstiftningsarbetet framstår som förvirrat om man nu upphäver lagändringarna strax före ikraftträdandet. Det vore dessutom också oskäligt för de berörda individerna. Utskottet poängterar att konsekvens, stabilitet och förutsägbarhet måste eftersträvas när riksdagen stiftar lagar, i synnerhet när lagstiftningen gäller viktiga rättsliga institutioner som äktenskapet.  

Därför kan utskottet inte tillstyrka lagförslaget i initiativet.  

I detta sammanhang vill utskottet också fästa uppmärksamhet vid att det i medborgarinitiativet bara föreslås att ändringen av äktenskapslagen (156/2015) upphävs. Detta räcker inte för att garantera tydlighet i lagstiftningen eller de samkönade parens rättsliga ställning, eftersom också de antagna ändringslagar som i sak är kopplade till ändringen av äktenskapslagen i så fall borde upphävas. Om detta inte sker kan exempelvis samkönade par inte ingå äktenskap efter den 1 mars 2017, men inte heller längre registrera partnerskap. Detta beror på att möjligheten att registrera partnerskap upphör i månadsskiftet februari/mars (lag 250/2016). Med andra ord måste också de senare antagna lagändringar som i sak hänger samman med den ändrade äktenskapslagen upphävas för att det inte ska uppkomma ett sådant läge som grundlagsutskottet avser, dvs. ett läge som leder till retroaktiva försämringar av rätten att ingå äktenskap eller registrera partnerskap eller i rättsverkningarna av att dessa rättigheter utövas.