Allmänt

I början av maj 2020 trädde en temporär ändring (289/2020) av utsökningsbalken (705/2007) i kraft. Genom den temporära ändringen föreskrivs det om lindring och begränsning av utsökningsförfarandet och uppskov med verkställigheten med anledning av coronaepidemin (covid-19). Den temporära ändringen gäller till utgången av oktober 2020. Regeringen föreslår nu att giltighetstiden för den temporära lagen förlängs med sex månader, till och med den 30 april 2021. Innehållet i den nya temporära lagen motsvarar innehållet i den gällande temporära lagen. Genom att förlänga giltighetstiden vill man trygga enskilda personers och företags ekonomiska möjligheter att klara av de svårigheter som covid-19-epidemin orsakar (RP, s. 4). 

Sammantaget sett anser lagutskottet att propositionen behövs och är lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de anmärkningar och små lagtekniska ändringar som framgår nedan. Enligt uppgift har man också i andra länder försökt lindra de ekonomiska konsekvenserna av coronaepidemin. Varje land har anpassat åtgärderna och lagändringarna till sin lagstiftning och sitt insolvenssystem. 

Förlängd giltighetstid för den temporära lagen

Under utfrågningarna i utskottet understödde de sakkunniga allmänt förslaget om att förlänga giltighetstiden för den temporära lagen. Man påpekade att enskilda personers och företags ekonomiska problem och betalningssvårigheter ger utslag i den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen och i utsökningsverksamheten med fördröjning. Till exempel började den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen och Garantistiftelsen först i slutet av sommaren kontaktas av personer som råkat i ekonomiska svårigheter på grund av covid-19-epidemin. Många företag och branscher kämpar fortfarande med sin ekonomi efter den första vågen av epidemin, och behovet av saneringsåtgärder väntas fortsätta långt in på nästa år. En annan sak som anses tala för en förlängning av giltighetstiden för den temporära lagen är att covid-19-epidemin nu åter förvärras. 

Samtidigt motsatte sig en del av de sakkunniga en förlängning av giltighetstiden. De anser att det är problematiskt att det i olika krissituationer stiftas temporära lagar vars giltighet sedan förlängs, trots att lagarna i fråga har varit godtagbara i konstitutionellt hänseende uttryckligen för att de stiftats för en begränsad tid. Det framfördes också att det inte längre råder undantagsförhållanden i Finland och att vi inte i detta nu har några krisartade konsekvenser av epidemin. Ett annat problem anses vara att vi inte ens vet om det existerar någon kris i dag, utan bara kan utgå från antaganden. Man menade också att om giltighetstiden för temporära lagar förlängs utan tillräckliga grunder kan detta leda till att det blir praxis med tillfällig reglering. 

Under behandlingen av propositionen bedömde lagutskottet också om det finns grunder för att förlänga giltighetstiden för den temporära lagen med sex månader. Utskottet har också bett en expert på statsrätt att bedöma om det finns författningsrättsliga oklarheter med propositionen och om lagutskottet därför bör begära utlåtande av grundlagsutskottet om den (38 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning). 

Enligt den expert på statsrätt som utskottet hörde innehåller lagförslaget inga sådana bestämmelser som skulle vara problematiska från grundlagssynpunkt, och lagutskottet behöver därför inte begära utlåtande av grundlagsutskottet. Statsrättsexperten bedömde den föreslagna regleringens förhållande till egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen. Experten ansåg att med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna kan syftet med regleringen, att trygga enskilda personers och företags ekonomiska möjligheter att klara av de svårigheter som covid-19-epidemin orsakar, anses som en godtagbar grund att i viss mån begränsa borgenärernas egendomsskydd. Genom den föreslagna regleringen tryggas bland annat gäldenärernas möjligheter att fortsätta sin näringsverksamhet och att överlag klara av de tillfälliga svårigheter som beror på att deras ekonomiska situation försvagats uttryckligen på grund av covid-19-epidemin och de undantagsförhållanden som berodde på den. I det avseendet kan regleringen härledas till det allmännas skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses (GL 22 §) också under undantagsförhållanden. 

Enligt experten på statsrätt är det relevant med avseende på begränsningens proportionalitet att regleringen inte i sig ingriper i borgenärernas och gäldenärernas rättsliga ställning, utan att den bara gäller verkställighet av borgenärernas rättigheter och anpassning av de gällande bestämmelserna om detta till det exceptionella ekonomiska läget, som beror på coronaepidemin. Dessutom är de innehållsliga ändringar som gjorts i de gällande bestämmelserna moderata och regleringen temporär. När man beaktar det gällande epidemiläget och det faktum att de ekonomiska konsekvenserna av epidemin kan komma med fördröjning, kan den föreslagna giltighetstiden på sex månader anses problemfri i författningsrättslig mening. Sammantaget anser den expert på statsrätt som utskottet hörde att den föreslagna regleringen inte kan anses vara oskälig för borgenärerna och att det inte heller finns några konstitutionella problem med avseende på egendomsskyddet. 

Enligt den utfrågade experten på statsrätt är den föreslagna regleringen inte heller något problem med avseende på kravet på skyndsamhet i myndigheternas verksamhet i 21 § i grundlagen. Experten ansåg att trots att regleringen förlänger verkställighetstiden i vissa fall, handlar det om relativt begränsade förlängningar. 

Lagutskottet konstaterar att giltighetstiden för den gällande temporära lagen begränsades till sex månader när lagen stiftades. Det berodde på att man då inte kunde förutspå hur länge covid-19-epidemin skulle pågå eller hurdana ekonomiska konsekvenser epidemin skulle ha och hur dessa skulle synas i utsökningsförfarandet. Det fanns inte heller något tillförlitligt underlag för konsekvensbedömningen, eftersom vi inte tidigare har upplevt någon motsvarande epidemi. Men redan då antog man att konsekvenserna av coronaepidemin skulle ge utslag i utsökningsverksamheten med en viss fördröjning. I ljuset av den utredning som utskottet nu har fått verkar det som att man hade rätt i det antagandet. När man beaktar att covid-19-epidemin, som började våren 2020, har haft betydande konsekvenser som fortfarande kan försvåra enskilda personers och företags ekonomiska situation, är det motiverat att förlänga giltighetstiden för den temporära lagen. I annat fall kan de ursprungliga syftena med lagen inte nås. Det bör också noteras att antalet smittfall orsakade av covid-19-epidemin på nytt har börjat öka nu under hösten. Således kan också den andra vågen av epidemin ha sådana konsekvenser för enskilda personers och företags ekonomi som kan ge utslag i utsökningsverksamheten med fördröjning. Även detta talar för en förlängning av giltighetstiden. 

Utskottet anser inte att den förlängda giltighetstiden för den temporära lagen är oskälig för borgenärerna. Den temporära lagändringen medför inte ändringar i fordringarnas belopp, utan det handlar om att skjuta upp eller lindra fordringarna. Borgenärernas möjligheter att få betalning kan rentav förbättras när uppskoven och lindringarna inom utsökningen gör det lättare för näringsidkarna att fortsätta med sin affärsverksamhet. 

Sammantaget sett anser lagutskottet att förlängningen av giltighetstiden för den temporära lagen med sex månader till och med den 30 april 2021 är motiverad och behövs och att förlängningen tidsmässigt har begränsats till det som är nödvändigt. Lagutskottet har dock en lagteknisk kommentar som gäller ett skrivfel i den finska versionen av lagförslagets ikraftträdandebestämmelse. Enligt bestämmelsen gäller lagen till och med den 30 april 2020. Lagutskottet föreslår därför att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslaget ändras så att lagen gäller till och med den 30 april 2021. Den svenska lagtexten påverkas inte. 

Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att de lättnader och begränsningar i utsökningsförfarandet som den temporära lagen möjliggör måste grunda sig på covid-19-epidemin. Om de ekonomiska konsekvenserna av epidemin upphör tidigare eller om gäldenärens betalningssvårigheter inte beror på epidemin, kan det således inte uppstå en situation där den föreslagna temporära lagen ska tillämpas, med undantag av den förlängda betalningstiden (4 kap. 6 §). 

Det går för närvarande inte att exakt förutse hur länge covid-19-epidemin kommer att pågå eller hur länge eller i vilken omfattning den kommer att påverka enskilda personers och företags ekonomi. Om situationen blir långvarig, är det viktigt att i god tid bedöma vilka medel som kan användas för att underlätta för utsökningsgäldenärerna. 

Grunderna för att lindra och begränsa utsökningen

Enligt skrivningen i den gällande temporära lagen ska de lättnader och begränsningar i utsökningsförfarandet som beror på coronaepidemin grunda sig på covid-19-epidemin eller de undantagsförhållanden som följer av den. Detta är både motiverat och konsekvent när man beaktar att det rådde undantagsförhållanden enligt beredskapslagen när den temporära lagen bereddes och trädde i kraft. Ekonomiska svårigheter ger utslag i utsökningsförfarandet med en viss fördröjning. Därför ansågs det inte ändamålsenligt att koppla giltighetstiden för den temporära ändringen av utsökningsbalken till giltighetstiden för begränsningarna under undantagsförhållandena (se RP 44/2020 rd, s. 11). 

Undantagsförhållandena enligt beredskapslagen upphörde den 16 juni 2020, men enligt uppgifter till utskottet kan undantagsförhållanden ha konsekvenser för enskilda personers och företags ekonomiska situation ännu länge efter att de har upphört på det sätt som avses i beredskapslagen. Därför anser utskottet att det är lämpligt att de lättnader och begränsningar i utsökningsförfarandet som beror på coronaepidemin enligt skrivningen i bestämmelserna fortfarande ska grunda sig på covid-19-epidemin eller de undantagsförhållanden som följer av den. 

Utsökningsverkets resurser

Enligt uppgift har covid-19-epidemin än så länge haft rätt lindriga konsekvenser för utsökningsverksamheten. En orsak till detta antas vara att borgenärerna, till exempel Skatteförvaltningen, har haft en återhållsam linje i fråga om ansökningarna om utsökning. Utsökningen har också uppvisat fortsatt goda resultat. Men man har kunnat märka att en del förrättningar, till exempel omvandling av egendom i pengar, blivit långsammare, och handläggningstiderna har blivit något längre, vilket kan tyda på att antalet ärenden och ärendebalansen kommer att öka. Riksfogdeämbetet bedömer att det kan komma att behövas cirka 30—50 nya tjänster vid Utsökningsverket på grund av de längre handläggningstiderna, den sannolika ökningen av antalet ärenden och behandlingen av betalningsarrangemang. 

Lagutskottet anser att det är nödvändigt att noga följa resursläget inom Utsökningsverket och att se till att resurserna räcker.