Bestämmelser om maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen finns i sjukförsäkringslagens 4 kap. 7 a § (1224/2004), som temporärt är i kraft till utgången av 2026. Regeringen föreslår att bestämmelserna om maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen i fortsättningen ska ingå i sjukförsäkringslagen med samma innehåll, men gälla tills vidare. Syftet med att ändra bestämmelserna om maximipriser så att de gäller tills vidare är enligt propositionen att det ska vara möjligt att förutse beloppet av utgifterna för reseersättning inom sjukförsäkringen och förhindra en okontrollerad eller oförutsedd prishöjning.
Det föreslås att det till sjukförsäkringslagen fogas ett bemyndigande som motsvarar den gällande temporära bestämmelsen och som gäller tills vidare. Enligt förslaget ska det genom förordning utfärdas bestämmelser om maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen. Samtidigt ska detta maximipris utgöra den maximala ersättningsgrunden för de resekostnader som den försäkrade orsakas av användningen av taxi. Enligt förslaget ska det för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen och som förmedlas av beställningscentraler som med Folkpensionsanstalten ingått avtal om direktersättningsförfarande vara möjligt att debitera högst det maximipris som föreskrivs genom förordning. På ett område där det inte finns någon sådan beställningscentral gäller maximipriset taxiresor i fråga om vilka färdtjänstproducenten har ingått avtal med Folkpensionsanstalten.
Också i fortsättningen grundar sig maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen på de disponibla medlen för ersättningar och kostnaderna för transporten på så sätt att det i priset ingår en skälig vinst.
Folkpensionsanstalten har konkurrensutsatt tjänsteproducenter för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen i alla landskap utom landskapet Åland. Därför har det maximipris som föreskrivs genom förordning av statsrådet inte i praktiken tillämpats som ersättningsgrund för de försäkrades taxianvändning, utan Folkpensionsanstalten har ersatt kostnaderna enligt de konkurrensutsatta priserna.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är motiverat att föreskriva om maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen tills vidare och tillstyrker lagförslaget utan ändringar. Bestämmelserna om maximipriser har varit i kraft temporärt sedan den 1 juli 2018 och giltigheten har förlängts flera gånger. Genom bestämmelserna om maximipriser kan man dämpa obefogad kostnadsökning och trygga de försäkrades tillgång till vård på lika villkor i olika områden. Bestämmelser som gäller tills vidare ökar förutsägbarheten både för aktörerna inom taxibranschen och de försäkrade.
Utskottet konstaterar att offentligt subventionerade resor, såsom skolskjutsar, transporter enligt lagen om funktionshinderservice (675/2023) och socialvårdslagen (1301/2014) samt transporter enligt sjukförsäkringslagen utgör sammanlagt cirka 40 procent av hela taximarknaden i Finland. FPA-transporterna utgör cirka en tredjedel av taxibranschens omsättning. De har således en stor betydelse på taximarknaden. År 2024 betalades sammanlagt cirka 343 miljoner euro i reseersättningar från sjukförsäkringen, vilket är cirka 11 procent mer än år 2023. Taxiresornas andel av utgifterna för reseersättningar var 2024 drygt 200 miljoner euro.
Enligt den utredning som det hänvisas till i propositionen (Owal Groups utredning om prisregleringen av FPA-taxitjänsterna, 2025) upplevs den nuvarande regleringen av maximipriset i huvudsak fungera och FPA-taxisystemet i allmänhet fungera och vara tillförlitligt. Regleringen av maximipriset upplevs i huvudsak som ett ändamålsenligt sätt att stävja ökningen av kostnaderna och hålla dem förutsägbara. I utredningen framfördes dock också kritik i fråga om behovet av reglering av maximipriset när Folkpensionsanstalten skaffar tjänsterna på en marknad där det råder konkurrens. Enligt utredningen kan konkurrensutsättning utan prisreglering också höja kostnaderna särskilt i de områden där det inte uppstår äkta konkurrens. På motsvarande sätt kan kostnadsnivån sjunka i områden där konkurrensen är större. Enligt enkäten upplever taxiföretagare att de inte har möjlighet att påverka prissättningen för sitt arbete i den nuvarande modellen. I utredningen konstateras det dessutom att det är utmanande eller till och med omöjligt att uppskatta den skäliga vinst som ska ingå i maximipriset. Enligt utredningen syns det att ersättningarna är otillräckliga särskilt med tanke på kostnaderna för anskaffning och underhåll av tillgänglighetsanpassade fordon.
Sakkunniga har framfört att tillgången till FPA-transporter och i synnerhet tillgänglighetsanpassade fordon tidvis har varit problematisk och att man därför har varit tvungen att ersätta transporterna med dyrare ambulanstransporter. Enligt utredning till utskottet finns det regionala skillnader i de resor som ersätts från sjukförsäkringen. Av utredningen framgår att ersättningen per invånare 2024 var högst i Kajanalands och Lapplands välfärdsområden. Minst användes reseersättningar i Nyland, där också ersättningarna per invånare var lägst i landet. Enligt utredningen kan den mindre användningen av reseersättningar förklaras av kortare avstånd till vårdplatserna i Nyland samt av skillnaderna i befolkningens åldersstruktur och sjukfrekvens. Utskottet fäster dock särskild uppmärksamhet vid att ambulanstransporterna i Nyland, enligt uppgift till utskottet, ersätts i större omfattning än ambulanstransporter i övriga delar av landet jämfört med andra fordon. Enligt utskottet är det viktigt att statsrådet utreder de regionala skillnaderna i reseersättningarna i samarbete med Folkpensionsanstalten och aktörerna i branschen.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning lyftes också fram ett flertal behov av ändringar i bestämmelserna om maximipriser, beställningsförmedlingstjänsten samt konkurrensutsättningen av resor samt uttaget av självrisken för reseersättningar. Det påpekades också att det behövs ändringar i anslutning till beredningen av och innehållet i statsrådets årliga förordning om maximipriser. Utskottet upprepar sin ståndpunkt (ShUB 10/2024 rd) om att social- och hälsovårdsministeriet i samband med beredningen av statsrådets förordning om maximipriser för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen bör bedöma behoven av ändringar i prisstrukturen och avgiftsklasserna för att det ska vara möjligt att trygga tillgången på tillgänglighetsanpassade fordon till exempel genom att bättre än tidigare beakta de högre anskaffnings-, underhålls- och driftskostnaderna för dessa fordon. Dessutom påpekar utskottet att social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Folkpensionsanstalten och aktörerna i branschen bör utveckla beställningsförmedlingen av taxiresor och regleringen av maximipriserna för att man även i fortsättningen ska kunna säkerställa tillgången till, kvaliteten på och kostnadseffektiviteten hos FPA-taxin samt säkerställa att de försäkrade har lika tillgång till vård oberoende av boningsort.