Allmänt

Det föreslås att 23 b § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ändras så att begränsad läkemedelsförskrivning kan införas också i andra öppenvårdstjänster inom primärvården än de öppenvårdstjänster vid hälsovårdscentralerna som kommuner och samkommuner har ansvar för att ordna och i öppenvårdstjänster inom den specialiserade sjukvården. Enligt den föreslagna lagändringen ska det bli möjligt med begränsad läkemedelsförskrivning också inom till exempel hemsjukvården och vid polikliniker inom den specialiserade sjukvården. 

Enligt gällande bestämmelser är det inte möjligt att införa begränsad läkemedelsförskrivning inom tjänster som produceras av privata tjänsteproducenter. Enligt förslaget ska rätten till begränsad läkemedelsförskrivning utvidgas till att omfatta också sådan öppenvård som ingår i den hälsovård kommunen eller samkommunen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller som på annat sätt skaffas för kommunens eller samkommunens räkning. På årsnivå gör sjukskötarna nästan 11 000 förskrivningar av läkemedel som ersätts ur sjukförsäkringen. Deras andel av alla förskrivningar är mycket liten (0,026 %). 

Att den begränsade läkemedelsförskrivningen utvidgas på det sätt som föreslås gör enligt propositionsmotiven att patienterna får vård och kommer under behandling snabbare, förbättrar vårdens kvalitet, ger flexiblare verksamhet vid hälso- och sjukvårdsenheterna och frigör läkarnas arbetsinsatser för uppgifter som kräver större medicinsk kompetens. Det är också ett viktigt syfte med lagändringen att bidra till en operativ ändring och till utveckling av arbetsfördelningen. 

I propositionsmotiven står det vidare att vård som ordnas utgående från patientens symtom inom ett multidisciplinärt arbetsteam och tilläggsutbildning i läkemedelsförskrivning ger en god grund för att i större utsträckning införa begränsad förskrivningsrätt inom öppenvårdstjänsterna. 

Enligt utredning har många länder infört bestämmelser om rätt för sjukskötare att förskriva läkemedel och rätten har gradvis utvidgats. I internationella utredningar har det setts som en trygg lösning att sjukskötare har begränsad rätt att förskriva läkemedel. Man har också räknat med att patienterna kommer att få vård och komma under behandling snabbare. 

Utskottet anser att lagförslaget är lämpligt och tillstyrker det utan ändringar. Utskottet framhåller att förutsättningen fortfarande ska vara att den ansvariga läkaren har gett ett skriftligt förordnande där villkoren för rätten anges och att sjukskötaren har direkt möjlighet att konsultera en läkare. 

Sakkunniga har uttryckt sin oro över att sjukskötarnas begränsade rätt att förskriva läkemedel nu ska utvidgas till öppenvårdstjänsterna inom den specialiserade sjukvården och till hemsjukvården. En stor del av patienterna inom hemsjukvården är multisjuka, så det är krävande att göra bedömningar av den samlade medicineringen och hantera de samverkande effekterna. I fråga om den specialiserade sjukvården anser sakkunniga att ändringen kan leda till oklar arbets- och ansvarsfördelning mellan primärvården och den specialiserade sjukvården. Utskottet ser det som viktigt att förskrivningsrätten för sjukskötarna ska införas efter särskilt noggrant övervägande i de här situationerna. Utskottet menar att tillämpningen av förskrivningsrätten av de här orsakerna kan bli mindre omfattande än väntat. 

När det gäller tjänster som tillhandahålls mot servicesedel har det påpekats att tjänsterna ofta består av både offentligt finansierade tjänster och andra tjänster. Det betyder att uppdelningen mellan den organisation som ger servicesedeln och den aktör som producerar tjänsterna blir ett problem för uppföljningen och egenkontrollen av förskrivningspraxis. Hur sjukskötarnas förskrivningsrätt organiseras och övervakas är också en fråga som kräver särskild uppmärksamhet inom de tjänster som skaffas för kommunens eller samkommunens räkning. 

Rent konkret kommer den ansvariga läkaren att få en mer framträdande roll samtidigt som egenkontrollen måste stärkas och kompetensen höjas. För patientsäkerhetens skull är det viktigt att verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården enligt 8 § i hälso- och sjukvårdslagen är skyldiga att göra upp en plan för kvalitetsledningen och för hur patientsäkerheten tillgodoses. Bestämmelser om förskrivning av läkemedel utfärdas dessutom genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Förordningen föreskriver bland annat om uppföljning av läkemedelsförskrivning och rapportering av felmedicinering. Dessutom har Institutet för hälsa och välfärd tagit fram en anvisning om säker läkemedelsbehandling. Utskottet påpekar att medicinska ämnen utgör en relativt liten andel av sjukskötarnas grundutbildning och tilläggsutbildningen i läkemedelsförskrivning och att detta har betydelse för patientsäkerheten. Det måste avdelas tillräckliga resurser för sjukskötarutbildningen och bevakas hur lagändringen fungerar i servicesystemet rent praktiskt.