Den ekonomiska läget Finland är fortfarande dåligt, trots återhållsamt positiva förtecken.
Tillväxten har ännu inte kommit igång och regeringen har misslyckats med sin ekonomiska politik i fråga om de mål som den själv ställt upp. Regeringen har försummat sysselsättning och tillväxten samt skapat osäkerhet på arbetsmarknaden, vilket har försvagat den ekonomiska utvecklingen och påskyndat skuldsättningen. Att den första tilläggsbudgeten för 2026 är misslyckad syns framför allt i att de beräknade skatteinkomsterna än en gång kraftigt har sänkts.
Detta kan inte enbart bortförklaras med externa kriser, eftersom de grundläggande ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Räntorna har sjunkit, inflationen har avtagit och köpkraften ökat. Ändå syns detta inte i tillväxten eller sysselsättningen. Finland ligger på efterkälken och utgör ett undantag i Europa. Regeringens centrala löften har inte uppfyllts: det kommer inte att uppstå 100 000 nya jobb, skuldsättningen bara fortsätter och Finland har blivit föremål för EU:s underskottsförfarande.
Förtroendet har urholkats: ekonomi är också psykologi – det krävs förutsägbarhet för att köpa bostad, investera och driva företag. Regeringens agerande har försvagat förtroendet, som har varit en central framgångsfaktor för Finland.
Det behövs en kursändring som ska bygga dels på åtgärder som får fart på tillväxten och sysselsättningen, dels på att genomförandet av den parlamentariska överenskommelsen kommer igång redan i år. Allra först bör regeringen avstå från nya åtgärder som försvagar de offentliga finanserna. Regeringen kan inte skjuta över ansvaret till nästa regering. Den parlamentariska överenskommelsens trovärdighet mäts i handling: de kommande ramförhandlingarna är det första verkliga testet. Tillväxtåtgärder borde ha ingått senast i denna tilläggsbudget.
Regeringen har emellertid nog fått ta emot förslag till tillväxtåtgärder, bland annat åtgärder för att fart på bostadsmarknaden genom starka incitament för dem som köper första bostad och för att stärka företagens tillväxtfinansiering. Det har också framförts förslag till riktade åtgärder för att råda bort på den stora arbetslösheten, till exempel stärkt sysselsättningsstöd för unga, ökat hushållsavdrag inom vård- och omsorgsarbetet och stöd för anställning av en första arbetstagare i små företag.
Också skuldsättningen bör åtgärdas utan dröjsmål. Tyvärr verkar regeringen strunta i den parlamentariska överenskommelsen och skjuter över ansvaret för de ekonomiska anpassningsåtgärderna till sina efterträdare. Det mest uppenbara exemplet på detta är regeringens planer på att sänka samfundsskatten med två procent, vilket beräknas minska skatteintäkterna med över 800 miljoner euro. Enligt sakkunniga stärker sänkningen inte heller den ekonomiska tillväxten eller investeringarna. Det första steget mot att trygga de offentliga finanserna är att återta den dyra och ineffektiva skattesänkningen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen avstår från åtgärder som försämrar de offentliga finanserna.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen förslag till åtgärder som behövs för att redan under innevarande regeringsperiod genomföra de anpassningar som förutsätts inom ramen för den parlamentariska finanspolitiska överenskommelsen.