Allmän motivering

Allmänt

Avsikten är att genom reformen binda lönesubventionens belopp och stödperiodens längd vid arbetslöshetens längd. De högre subventionsbeloppen och längre subventionsperioderna ska riktas till främjande av sysselsättningen av de arbetslösa arbetssökande som ligger sämst till på arbetsmarknaden. För dem som fyllt 60 år och varit arbetslösa minst ett år utan avbrott föreslås långvarig lönesubvention, som i praktiken kan vara permanent. Det föreslås att arbetsavtalslagen ändras temporärt så att arbetsgivaren i vissa situationer ska kunna avvika från skyldigheten att erbjuda arbete åt permitterade, deltidsanställda och före detta anställda som berörs av arbetsgivarens skyldighet att återanställa. Propositionen bygger i huvudsak på regeringens strukturpolitiska program.

Det nuvarande systemet med lönesubvention är svårbegripligt till sin struktur och arbetsdrygt att administrera. I modellen med grunddel och tilläggsdel fastställs lönesubvention som stöd per dag. Dessutom begränsas det subventionsbelopp som beviljas arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet av de procentbaserade gränserna för stödberättigande lönekostnader som EU:s bestämmelser om statsstöd ställer. Oberoende av lönekostnaderna är lönesubventionen i euro lika stor för alla arbetsgivare.

Den gällande lagstiftningen ger arbets- och näringsbyråerna omfattande prövningsrätt för beviljande av lönesubvention i varje enskilt fall. Med stöd av detta har en del av arbets- och näringsbyråerna dragit upp egna riktlinjer för lönesubventionens belopp och varaktighet för olika målgrupper och olika arbetsgivarsektorer. För arbetsgivare och arbetssökande ter sig de byråspecifika riktlinjerna som särbehandling inom områdena för olika arbets- och näringsbyråer.

Utskottet anser att systemet med lönesubventioner måste göras klarare och förbättras och att ökad jämlikhet är ett viktigt mål och tillstyrker därför lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Arbets- och näringsbyrån kommer också efter reformen att ha prövningsrätt i fråga om lönesubventionens längd upp till maximitiden för subventionen. Utskottet understryker att maximitiden för en lönesubventionerad arbetsperiod måste fastställas på samma grunder vid samtliga arbets- och näringsbyråer och att längden ska fastställas på samma grunder under hela året.

Utskottet välkomnar varmt förslaget om lönesubvention för dem som fyllt 60. Lönesubventionen för en äldre arbetstagare kan som längst beviljas för 24 månader i taget. När denna tid löpt ut kan subventionen omedelbart beviljas på nytt. För beviljande av permanent lönesubvention räcker det att den som fyllt 60 år en gång har uppfyllt villkoret om en oavbruten arbetslöshet på 12 månader. Utskottet understryker att propositionen syftar till att inrätta ett permanent stöd. Det är enligt utskottet viktigt att genom anvisningar se till att det stöd som är avsett för anställning av personer över 60 år beviljas och används på avsett sätt och på enhetliga grunder i alla arbets- och näringsbyråer.

Det är angeläget att genomförandet av reformen följs upp och att eventuella problem åtgärdas utan dröjsmål.

Propositionen leder till avgörande ändringar i bestämmelserna om lönesubvention. Det är ytterst viktigt att alla berörda — arbetsgivare, tänkbara stödmottagare och de myndigheter som beviljar subvention — får praktisk och behövlig information om reformen. Utskottet understryker den tredje sektorns roll i samband med informationen.

Lönesubventionens belopp

Grunderna för hur lönesubvention bestäms ändras enligt propositionen så att beloppet i huvudsak bestäms utifrån hur länge den som anställs med subventionen har varit arbetslös och är 30, 40 eller 50 procent av arbetsgivarens lönekostnader för den som anställts med subventionen.

Utskottet understöder en övergång till en procentbaserad subvention och menar att ändringen skapar större klarhet i subventionssystemet. Det är dock problematiskt att subventionen minskar för dem som arbetar deltid i låglöneyrken, liksom för dem som i dag får förhöjd lönesubvention eller den högsta förhöjda lönesubventionen. Det gör det svårt att sysselsätta dem särskilt i kommuner, föreningar och stiftelser där lönenivån för lönesubventionerat arbete är låg.

I kommunerna har långtidsarbetslösa tack vare lönesubventionen fått sysselsättning i uppgifter som annars inte skulle utföras i arbets- eller tjänsteförhållande. De som har rätt till lönesubvention jobbar ofta i basala låglönesysslor, t.ex. som vårdbiträden, kontorsarbetare och parkarbetare. På grund av att lönen är liten sänker lagändringen den lönesubvention kommunerna får för dessa personer. Dessutom skulle den genomsnittliga subventionsprocent som kommunerna får för sysselsättning av personer som varit arbetslösa längre än 500 dagar enligt uppgift minska från cirka 61 procent till 50 procent. Utskottet fäster särskilt uppmärksamhet vid att detta skulle höja kommunernas kostnader med 25 miljoner euro, räknat enligt det antal som sysselsätts i dag.

Lönesubventionerat arbete är ett ytterst viktigt verktyg för kommunerna i ansträngningarna att sysselsätta långtidsarbetslösa. Det minskande stödet försämrar kommunernas möjligheter att sysselsätta långtidsarbetslösa och leder till ökad kostnader om antalet sysselsatta ligger kvar på dagens nivå. Det är ytterst problematiskt i ett läge där kommunernas möjligheter att sysselsätta samtidigt har försvagats till följd av den ökande arbetslösheten och det ansträngda ekonomiska läget.

För en registrerad förening eller en stiftelse som anställer en arbetslös arbetssökande för andra uppgifter som inte betraktas som näringsverksamhet, ersätts under de första 12 månaderna 100 procent av de lönekostnader som motsvarar högst 65 procents arbetstid av den ordinarie maximiarbetstiden. Utskottet menar att ersättningen på 100 procent är ytterst viktig och välkommen. Att det fulla stödet endast gäller en tid som motsvarar 65 procent av full arbetstid kan å sin sida leda till att föreningar och stiftelser förkortar arbetstiden för de sysselsatta, varvid dessa också i fortsättningen är aktiva klienter som söker jämkad arbetslöshetsförmån och till följd av den låga lönenivån kanske också söker utkomststöd.

Kommunerna står för hälften av det jämkade arbetsmarknadsstödet till arbetslösa arbetssökande som varit arbetslösa i minst 500 dagar (i fortsättningen 300 dagar). Att med hjälp av lönesubvention deltidssysselsätta dem som har rätt till jämkat arbetsmarknadsstöd minskar således inte kommunernas ansvar för finanseringen av arbetsmarknadsstödet. Det är enligt utskottet oändamålsenligt, och reformen borde i stället tvärtom uppmuntra kommunerna att bli ännu mer aktiva i sina sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det jämkade arbetsmarknadsstödet bör enligt utskottet fullt ut finansieras med statliga medel.

Skyldigheten att återanställa

I propositionen föreslås att arbetsavtalslagen ändras temporärt så att arbetsgivaren i vissa situationer ska kunna avvika från skyldigheten att erbjuda arbete åt permitterade, deltidsanställda och före detta anställda som berörs av arbetsgivarens skyldighet att återanställa. Den föreslagna ändringen berör kommuner när de anställer arbetslösa arbetssökande på grundval av skyldigheten att återanställa. Ändringen berör också registrerade föreningar och stiftelser som anställer arbetslösa arbetssökande som varit arbetslösa i minst 24 månader under de 28 månader som närmast föregått ansökan om lönesubvention och arbetsuppgifterna inte betraktas som näringsverksamhet.

Utskottet anser att de föreslagna insatserna är välkomna men otillräckliga. Utskottet föreslår därför att kommuner, samkommuner, föreningar och stiftelser utöver de undantag som nämns i propositionen utan hinder av återanställningsskyldigheten ska få erbjuda arbetslösa arbetsprövning eller lönesubventionerad anställning i en verkstad eller motsvarande träningsenhet. Arbetsuppgifterna ska vara sådana som personal i arbets- eller tjänsteförhållande annars inte skulle utföra.

Med verkstad eller motvarande träningsenhet avses ett koncept som drivs av en kommun, förening eller stiftelse och som syftar till att förbättra möjligheterna för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden att få jobb. Verkstaden är en plattform där man genom arbete och anknytande träning förbättrar den enskildes möjligheter och förutsättningar att få utbildning eller jobb och utvecklar färdigheterna i att hantera vardagen. Metoden baserar sig på learning by doing, att lära genom att göra. Vid sidan av de praktiskt inriktade metoderna utnyttjar verkstäderna också etablerade metoder för arbetsträning och individuell träning. Genom arbetsträningen utvecklas arbetsförmågan och kompetensen, medan den individuella träningen stöder den allmänna funktionsförmågan och förmågan att hantera vardagen. Det finns också s.k. vägglösa verkstäder, där träningen sker i samband med kommunens eller samfundets övriga verksamhet.