Allmän motivering

Arbetsolyckor och yrkessjukdomar inom lantbruket

Lantbruket har hög frekvens av yrkessjukdomar och olyckorna är allvarligare än inom andra sektorer. Lantbruksföretagare råkar årligen ut för cirka 6 000 arbetsolyckor och omkring 450 lantbruksföretagare insjuknar i yrkessjukdomar. Olyckorna och yrkessjukdomarna är en stor hälsorisk och en viktig orsak till arbetsoförmåga inom lantbruket. En studie som gjorts i år visar att det bland lantbruksföretagarna finns dubbelt fler som själva upplever sig åtminstone delvis vara arbetsoförmögna jämfört med andra yrkesgrupper.

I slutet av 2005 fanns det omkring 90 000 LFöPL-försäkrade, medan de aktiva gårdarna var omkring 68 000. Enligt prognoserna kommer gårdarna att bli ännu större och 2012 finns det kvar bara 55 000 aktiva gårdar. De satsar på den nyaste tekniken och ökar sin produktionskapacitet. Samtidigt ökar arbetsinsatsen per arbetstagare och företagare. Utmattningsproblemen har ökat i takt med att gårdarna har blivit större och produktionskapaciteten ökat, särskilt på husdjursgårdarna.

Företagshälsovården och arbetsplatsutredningarna spelar en extra viktig roll när det gäller att hjälpa lantbruksföretagarna att behålla sin arbetsförmåga och i insatserna för att förebygga arbetsolyckor och yrkessjukdomar. Det går att påverka olycksfallen och yrkessjukdomarna genom att förbättra arbetsmiljön och genom att ge lantbruksföretagarna information om rätt arbetsmetoder.

Utskottet understryker att arbetarskyddet och förebyggande företagshälsovårdär är betydelsefullt och anser att det ligger i samhällets intresse att satsa på dessa faktorer som dessutom är av största vikt för den enskildes välbefinnande. Det är oroväckande att olycksfallen och yrkessjukdomarna är så många och att utmattningsproblemen ökar bland lantbruksföretagarna. Regeringen måste vidta åtgärder för att effektivisera arbetarskyddet och den förebyggande företagshälsovården, framhåller utskottet.

Företagshälsovården för lantbruksföretagare

Det är frivilligt för lantbruksföretagare att höra till företagshälsovården. Sedan 1999 har lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare haft en bestämmelse om 20 procents nedsättning på olycksfallsförsäkringspremien för de som hör till företagshälsovården. Ett villkor är emellertid att det i överensstämmelse med god företagshälsovårdspraxis görs arbetsplatsbesök på gårdarna åtminstone vart fjärde år. Syftet med premienedsättningen är att få ner antalet olyckor och fall av yrkessjukdomar med hjälp av gårdsbesök där arbetsmiljön och befintliga hälsorisker analyseras.

Av alla LFöPL-försäkrade har 41 procent gått med i företagshälsovården och av de med lantbruk på heltid ungefär hälften. År 2005 gjordes det 3 121 gårdsbesök, varav 7 procent med läkare närvarande och 98 procent med företagshälsovårdare närvarande. En lantbruksexpert var närvarande vid 75 procent och en företagsfysioterapeut vid 24 procent av besöken.

Merparten av företagshälsovården för lantbruksföretagare tillhandahålls av hälsovårdscentralerna. Enligt folkhälsolagen är hälsovårdscentralerna skyldiga att ordna med företagshälsovård för företag och företagare inom sitt upptagningsområde. I Finland finns det omkring 130 kommuner där hälsovårdscentralen är den enda som tillhandahåller företagshälsovård.

Problemen med företagshälsovården vid hälsovårdscentralerna är bland annat att enheterna är små och att personalen för företagshälsovård inom lantbruket är deltidsanställd. Följaktligen finns det en del variationer i både tillgång och kvalitet. En tredjedel av hälsovårdscentralerna kan i drygt 80 procent av fallen genomföra gårdsbesök vart fjärde år, en tredjedel hinner göra det till 50—79 procent och den sista tredjedelen hinner med mindre än hälften. För små personella resurser i relation till antalet klienter är den största orsaken till problemen med servicen, anser personalen inom företagshälsovården enligt en utredning vid Arbetshälsoinstitutet. Små enheter med bara en företagshälsovårdare upplevs det som problem att kollegialt stöd och en läkare med insikter i företagshälsovård saknas.

Större enheter med hjälp av kommun- och samkommunsövergripande samarbete är en viktig lösning på problemen vid de små enheterna för företagshälsovård. En studie från 2004 visar att drygt hälften av enheterna vid hälsovårdscentralerna var engagerade i den typen av utvecklingsprojekt. Dessutom förväntas kommun- och servicestrukturreformen sätta fart på utvecklingen. När större enheter bildas finns det bättre möjligheter för en eller flera företagshälsovårdare att specialisera sig på lantbruksföretagare.

När arbetsplatsbesöken inte har gjorts ska Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, enligt propositionen, kunna kontakta en tillhandahållaren av företagshälsovård och se till att arbetsplatsbesöket görs av en expert inom lantbruk. Förfarandet kräver att tillhandahållaren ger ett uppdrag. Enligt motiven är detta tänkt att vara en tillfällig lösning för att komplettera bristfälliga tjänster. Men lagändringarna föreslås ändå vara permanenta.

Utskottet anser det viktigt att företagshälsovårdaren personligen besöker gården. Uppgifter har visat att företagshälsovårdspersonal har bättre möjligheter att bedöma hur arbetet påverkar hälsan och att känna igen symptom på arbetsrelaterade sjukdomar. Dessutom kan professionell personal vidta åtgärder för att lantbruksföretagarna ska få behålla sin hälsa och arbetsförmåga. Den information som kommer fram vid gårdsbesöken är av största vikt för hälsokontroller och fortsatta åtgärder, till exempel rehabilitering. En expert inom lantbruket är ett nödvändigt och bra stöd vid gårdsbesöken och tillsammans med företagshälsovårdarna bildar de ett bra arbetspar. Lantbruksexperten lämnar skriftligt material om besöket till företagshälsovården, men uppgifterna ger inte nödvändigtvis en rättvisande bild av arbetsmiljön och dess konsekvenser för hälsan. Det är svårt att bedöma hur hälsan påverkas av arbetsmiljön om ingen från företagshälsovården har besökt gården och sett arbetsmetoderna. Å andra sidan får företagshälsovårdspersonalen rätt bild av aktuella utvecklingsbehov inom företagshälsovården när det gäller lantbruket. Utskottet menar att företagshälsovårdens möjligheter att värna lantbruksföretagarnas hälsa och arbetsförmåga blir lidande om ingen företagshälsovårdare är närvarande vid gårdsbesöken.

Vidare anser utskottet att lantbruksexpertens gårdsbesök är en nödvändig nödlösning i ett läge då ungefär 5 000 gårdar väntar att få besök. Det är bättre att en lantbruksexpert besöker gårdarna ensam än att ingen alls gör det. Ändå anser utskottet att lagändringarna bör vara temporära för att säkerställa att systemet är tillfälligt och att normal praxis återinförs så snart som möjligt. Vidare är det viktigt att de lantbruksexperter som besöker gårdarna ensamma får utbildning i kartläggning av hälsorisker inom lantbruket.

Det nuvarande multidisciplinära samarbetet med arbetspar bestående av experter på företagshälsovård och lantbruk är av största vikt. Vidare framhåller utskottet att lagändringen inte får ha den konsekvensen att experter inom företagshälsovård deltar i arbetsplatsbesöken i mindre omfattning i någon del av landet. Lagändringen är avsedd att temporärt rätta till läget i de regioner där gårdsbesök annars inte alls skulle göras. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande. I uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen följer upp lagstiftningen och ser till att experter på företagshälsovård deltar i gårdsbesöken åtminstone i nuvarande omfattning och att företagshälsovården fram till slutet av 2009 har förbättrats så mycket att gårdsbesöken i hela landet kan göras i form av multidisciplinärt samarbete i överensstämmelse med god företagshälsovårdspraxis (Utskottets förslag till uttalande).