Allmänt
Regeringen föreslår att bestämmelserna om lönesubvention i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändras. Dessutom ändras lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen, lagen om inkomstdatasystemet, arbetsavtalslagen och lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås mindre ändringar också i vissa skattelagar. Det föreslås att lagen om sociala företag upphävs.
Propositionen hänför sig till regeringens mål att öka användningen av lönesubvention inom den privata sektorn och därigenom höja sysselsättningsgraden. I fortsättningen försöker man få företagen att anställa fler arbetslösa arbetssökande med lönesubvention genom att förtydliga bestämmelserna om lönesubvention och så att systemet är mer förutsägbart än för närvarande och förfarandet för beviljande och utbetalning av lönesubvention blir snabbare. Syftet med att öka användningen av lönesubvention är att främja sysselsättningen av personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Utskottet ställer sig bakom målen och ser dem som viktiga.
De viktigaste förslagen i propositionen gäller ändringar i lönesubventionens målgrupper, stödets varaktighet, förenhetligande av stödprocenten samt de lönekostnader som ska täckas med lönesubvention. Dessutom föreslås det i propositionen att det införs ett nytt sysselsättningsstöd för personer som fyllt 55 år. Stödet ska beviljas utan ändamålsenlighetsprövning.
Sammantaget anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med kommentarerna och ändringsförslagen nedan.
Hundraprocentig lönesubvention
Lönesubvention kan beviljas antingen i enlighet med EU:s allmänna gruppundantagsförordning om statligt stöd eller som de minimis-stöd. Lönesubvention kan i vissa situationer också beviljas som stöd som inte utgör statligt stöd enligt reglerna.
Enligt 9 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice är lönesubventionens belopp för föreningar, stiftelser och registrerade religionssamfund (nedan organisationer) som anställer en arbetssökande i uppgifter som inte betraktas som näringsverksamhet under högst 12 månader 100 procent av de lönekostnader för den som anställs med subventionen som motsvarar högst 65 procents arbetstid av den ordinarie maximiarbetstiden i branschen, dock högst det maximibelopp som anges i statsbudgeten.
Begreppet näringsverksamhet används i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice för att avgöra om lönesubventionen ska betraktas som statligt stöd eller inte. Begreppet har inte definierats i bestämmelserna om lönesubvention, utan tolkningen av begreppet näringsverksamhet anges i arbets- och näringsministeriets tillämpningsanvisning om lagen och förordningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (TEM/2376/00.03.05.02/2017).
En förening eller stiftelse betraktas enligt anvisningen som en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet, om försäljningen av tjänster och produkter är fortlöpande och sker i förvärvssyfte och i konkurrensförhållanden. Det har fästs vikt vid om verksamheten är allmännyttig och om det i verksamheten är fråga om skattepliktig näringsverksamhet. I tillämpningsanvisningen påpekas det att exempelvis återvinningscentralsverksamhet i regel inte betraktas som näringsverksamhet, om de erbjudna produkterna inte bearbetas och de har skaffats utan vederlag.
Ett avgörande i enlighet med gällande tillämpningspraxis om typen av organisationsverksamhet och således om huruvida ett stöd ska betraktas som statligt stöd eller inte kan leda till en lösning som är felaktig med tanke på reglerna om statligt stöd och till återkrav av stödet, eftersom man vid bedömningen av näringsverksamhet fäster vikt vid andra omständigheter än i regleringen av statligt stöd. I lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice behöver det därför enligt propositionen skapas klarhet i fråga om situationer där det bedöms om en ekonomisk förmån utgör sådant statligt stöd för mottagaren som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
För att förtydliga bedömningen föreslås det i propositionen att begreppet näringsverksamhet ersätts med begreppet ekonomisk verksamhet. Som ekonomisk verksamhet betraktas i EU-domstolens avgörandepraxis all verksamhet där tjänster och varor tillhandahålls på marknaden och där det inte har betydelse vid bedömningen vilken juridisk form enheten har eller huruvida företaget eftersträvar vinst. Om den ekonomiska verksamheten påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater utgör det stöd som beviljas för denna verksamhet statligt stöd.
När arbets- och näringsbyrån prövar om stöd ska beviljas ska den bedöma om organisationens ekonomiska verksamhet påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Om det bedöms att det finns handelseffekter, beviljas stödet som de minimis-stöd. Bestämmelser om de kännetecken utifrån vilka verksamheten anses ha handelseffekter föreslås i propositionen bli utfärdade genom förordning av statsrådet. Den föreslagna ändringen gäller också sysselsättningspolitiskt understöd som beviljas organisationer.
Ändringens konsekvenser. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har åtskilliga aktörer, i synnerhet företrädare för organisationer och kommuner, ansett att ändringen av organisationernas stöd på 100 procent är dålig och har negativa sysselsättningseffekter. I de yttranden som fåtts har det ansetts att bestämmelserna om statligt stöd inte kräver de strikta kriterier som föreslås i propositionen. Dessutom har det ansetts att den föreslagna ändringen hotar verksamheten inom organisationer inom den tredje sektorn som är verksamma på övergångsarbetsmarknaden när det gäller att stödja och handleda svårsysselsatta personer och således försämrar sysselsättningen särskilt för dem som har det sämst ställt.
Utskottet betonar att syftet med lönesubventionsreformen är att stödja sysselsättningen av personer med svag arbetsmarknadsposition. Utskottet anser att konsekvensbedömningarna i propositionen är svåra att greppa och att de är bristfälliga särskilt i fråga om organisationer. Också rådet för bedömning av lagstiftningen anser i sitt yttrande om propositionen att utkastet till proposition inte i tillräcklig utsträckning bedömer de negativa konsekvenserna av ändringen för olika föreningar och stiftelser.
Som en del av övergångsarbetsmarknaden är organisationerna inom den tredje sektorn en central del av servicesystemet för svårsysselsatta personer. Utskottet anser det vara viktigt att de speciella egenskaperna hos organisationer inom den tredje sektorn som tillhandahållare av sysselsättningstjänster och utvecklare av arbetsförmågan identifieras och tryggas. Utskottet påpekar att det behövs en övergångsarbetsmarknad för att möjliggöra en väg från långvarig arbetslöshet till den öppna arbetsmarknaden, men också för att personer med svag arbetsmarknadsposition ska få möjlighet till meningsfullt arbete och till ett i det avseendet meningsfullt liv.
Enligt utredning till utskottet minskar den föreslagna reformen avsevärt det lönesubventionerade arbetet framför allt inom stora organisationer som är verksamma på övergångsarbetsmarknaden. Utskottet ser det som möjligt att den föreslagna ändringen försvårar eller i vissa fall rentav hindrar organisationer inom den tredje sektorn från att arbeta för sysselsättningen bland dem som länge varit arbetslösa. Därför föreslår utskottet nedan i detaljmotiveringen att 7 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändras så att den gällande regleringen och praxis i fråga om hundraprocentig lönesubvention till organisationer fortsätter.
Stödet till sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning
Enligt den föreslagna 7 kap. 3 § beviljas lönesubvention inte om arbetsgivaren tidigare har beviljats lönesubvention eller i 7 a kap. avsett sysselsättningsstöd för lönekostnader för ett anställningsförhållande för samma person och det har gått mindre än tre år från det att subventionen eller stödet upphörde.
Utskottet konstaterar att det finns många orsaker till att exempelvis personer med funktionsnedsättning sysselsätts i flera olika anställningsförhållanden för viss tid hos samma arbetsgivare. Enligt erhållen utredning har man inom Södra Karelens social- och hälsovårdsdistrikt med framgång prövat att på underentreprenad anställa personer med utvecklingsstörning i syfte att ombilda arbete inom socialvårdens arbetsverksamhet till anställningar. Arbetsuppgifterna har varit säsongsbetonade och utförts på beställning. Det har rört sig om fastighetsservice, små reparationer, städarbete och arbete utomhus med stöd av arbetskonsulent. Anställningsförhållandet har upphört samtidigt som arbetet, men sedan fortsatt i ett nytt anställningsförhållande hos samma arbetsgivare, när det åter funnits arbete att få. Sysselsättningen har stötts med lönesubvention.
Enligt de föreslagna bestämmelserna kommer den här sysselsättningsverksamheten inte längre vara möjlig framöver. Utskottet anser att detta inte är ändamålsenligt och föreslår att bestämmelsen ändras på det sätt som framgår av detaljmotiveringen till 7 § nedan.
Uppföljning
Utskottet ser det som viktigt att måluppfyllelsen noga följs upp. Utskottet betonar särskilt vikten av att bevaka om användningen av lönesubvention ökar inom den privata sektorn i enlighet med lagens syfte.