Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Utskottet finner förslaget mycket viktigt och välkommet. Långtidsarbetslösa som är födda 1941—1947 och så gott som oavbrutet har varit arbetslösa sedan den 1 januari 1992 ska ha rätt att få pensionsstöd. För dessa äldre långtidsarbetslösa innebär förslaget att de får pensionsstöd som är ett mer bestående bidrag än arbetsmarknadsstödet och beroende på deras yrkeshistoria också ekonomiskt sett en aning bättre. De behöver inte längre vara arbetssökande och befrias därmed från frustrerande, återkommande anmälningar på arbetskraftsbyrån. Samtidigt får arbetskraftsbyråerna bättre resurser för att serva de arbetslösa som har bättre möjligheter att få jobb.

Avgränsning av målgruppen

I juni 2003 fanns det enligt propositionen 31 200 långtidsarbetslösa som fyllt 55 år. Av dem hade cirka 14 000 fått arbetsmarknadsstöd i mer än ett år. Av de långtidsarbetslösa hade 12 582 varit arbetslösa i minst tio år och fått arbetsmarknadsstöd utan avbrott det senaste året. Av dem var ungefär 3 900 födda mellan 1941 och 1947. De flesta av dem var födda i slutet av 1940-talet.

I augusti 2004 var cirka 280 500 personer arbetslösa. Av dem hade 74 100 personer varit långtidsarbetslösa i över ett år. Siffrorna inkluderar inte de som var föremål för arbetskraftsförvaltningens åtgärder, cirka 81 000 personer. I september 2004 kunde cirka 29 procent av de långtidsarbetslösa hänföras till denna kategori.

Arbetskraftsförvaltningens resultatmål gäller numera s.k. omfattande långtidsarbetslöshet, vari ingår dels de som har varit arbetslösa över ett år, dels återkommande arbetslösa, personer som blir arbetslösa efter åtgärder och de som får åtgärder flera gånger. I resultatmålen för 2005 ingår att sänka den strukturella arbetslösheten så mycket att den omfattande långtidsarbetslösheten i hela riket omfattar högst 160 000 personer.

En enkät från i våras bland föreståndarna för arbetskraftsbyråerna visar att föreståndarna anser ungefär 26 procent av de långtidsarbetslösa vara arbetsoförmögna. I statsbudgeten för i år har det avsatts medel för stöd till arbetsförmågan hos 5 000 långtidsarbetslösa för att deras förutsättningar att få pension ska kunna utredas. I budgeten för nästa år har medel avsatts för 6 000 långtidsarbetslösa. Dessa s.k. ELMA-utredningar har gjorts sedan 2001 och resultatet har varit att några tusen långtidsarbetslösa har fått invalidpension. Processen är både långsam och tungrodd och hjälper inte alla som de facto är oförmögna att utföra arbete, eftersom de inte kan påvisas den typen av men eller skada som enligt tillämpningsreglerna för arbetspensionslagstiftningen klassificerar dem som arbetsoförmögna.

I sitt utlåtande (AjUU 4/2003 rd) om budgetpropositionen för 2004 skyndar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet på en särlagstiftning om pensionsmöjligheter för handikappade äldre långtidsarbetslösa. I utlåtandet påpekar utskottet att en betydande del av de som har det allra sämst ställt bland de långtidsarbetslösa själva hör till de stora ålderskullarna och därför inte kan utgöra någon arbetskraftsreserv när de stora ålderskullarna pensionerar sig. Det krävs stora personella resurser för pensionsutredningar samt handläggning av pensionsansökningar och överklaganden vid avslag. Dessutom behövs det en hel del anslag för bl.a. utlåtanden från utomstående läkare. Om de som de facto är arbetsoförmögna kunde pensionera sig med hjälp av särlagstiftning kan anslagen och de personella resurserna i stället användas mer rationellt för att ge arbetsförmögna arbetslösa bättre möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Utskottet ansåg i utlåtandet att kriterierna för pensionering utöver handikapp kunde omfatta 55 års ålder och utdragen arbetslöshet. Då skulle denna pensionering av engångskaraktär i första hand gälla personer som marginaliserades under den ekonomiska krisen på 1990-talet.

Utskottet upprepar sina synpunkter i utlåtandet och anser att det aktuella lagförslaget inte täcker in alla äldre långtidsarbetslösa som marginaliserades under den ekonomiska krisen och som enligt utskottets uppfattning bör kunna omfattas av pensionsstödet. Det är viktigt att effekten av lagförslaget noga följs upp och att beslutet i förekommande fall kompletteras med lämpliga åtgärder, påpekar arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet.

De äldre personer som länge varit arbetslösa och som inte kommer att omfattas av pensionsstödet bör ägnas extra uppmärksamhet vid servicecentralerna för arbetskraften och arbetskraftsbyråerna samtidigt som det vidtas åtgärder för att de ska ELMA-utredas. I ett multidisciplinärt samarbete mellan olika myndigheter bör det sökas individuella sysselsättningslösningar för den som enligt pensionsutredningarna inte kan få invalidpension.

Vem förlorar på systemet?

Det är viktigt att lagen om pensionsstöd tillämpas så långt som möjligt utan att det uppstår grupper av förlorare påpekar utskottet. Utskottet vill särskilt uppmärksamma villkoret i 1 § att en person måste få arbetsmarknadsstöd och vara långtidsarbetslös den 31 december 2004 för att få pensionsstöd.

En liknande begränsning ingick i en lag från 2002 där invalidpension var kopplad till att pensionstagaren skulle få arbetslöshetsdagpenning eller utbildningsstöd den 1 januari 2000. Personer som inte just den dagen fick arbetslöshetsdagpenning eller utbildningsstöd, men i övrigt hade uppfyllt lagens villkor har upplevt att de blivit orimligt mycket åsidosatta. Enligt utskottet är det angeläget att sådana situationer undanröjs och att ny lagstiftning i mån av möjligheter förebygger nya fall.

Hur ska personer med rätt att få pensionsstöd nås och kunna få hjälp med ansökningarna?

Enligt uppgifter till utskottet kommer Folkpensionsanstalten i januari 2005 att utreda vilka personer födda 1941—1947 som har fått arbetsmarknadsstöd under den föreskrivna perioden 2 000 eller 2 500 dagar. Efter utredningen skickar Folkpensionsanstalten ut ett brev till de berörda personerna med information om pensionsstödet. Med brevet följer också ett ansökningsformulär.

Det är av största vikt att lagen om pensionsstöd verkställs utifrån de berörda personernas perspektiv. I sitt samarbete bör myndigheterna dessutom se till att personerna får de utredningar som behövs för pensionsstödet och att alla presumtiva pensionstagare informeras för att kunna komma i åtnjutande av förmånen så snart som möjligt sedan lagen har trätt i kraft.

Utskottet påpekar att det kan vara svårt att genom brev påträffa alla som har rätt att få pensionsstöd eftersom adressuppgifterna kan vara bristfälliga eller en del vara bostadslösa. Myndigheterna måste enligt utskottet samarbeta och se till att alla som har rätt att få pensionsstöd kan spåras och få den personliga hjälp de behöver med att ansöka om pensionsstöd.